tildans

Det blev en del kendo i helgen också, inte så mycket träning för egen del, men ibland behövs mest bara att andas luften och träffa människorna.

 

På lördagen var det uppvisning på stan, som vi brukar ha varje år. Alla stilar i klubben visade upp ungefär 5 minuter var och så gick vi några varv runt, kendon hann visa upp tre gånger, varav jag var med två. Det gick bra tycket jag, vi visade först lite tekniker med Lollo i mitten, sedan gjorde alla några Men på henne och hon visade olika kontringstekniker. Vi visade också kirikachi och ji-geiko. Den första omgången körde jag och Lollo ji-geiko, det kändes väldigt bra och pedagogiskt.

 

 

I Söndags hade vi lite kataträning, hade tänkt träna själv också, men då vi var ojämna par och jag kände mig lite småkrasslig så gick jag bredvid istället, var några som inte har kört så mycket som jag fick hjälpa en del också, så inte var jag sysslolös direkt. Idag är det nybörjarstart, men min hals säger att går jag ens i närheten av att försöka mig på kiai så kan jag glömma att fortsätta vara frisk, så istället ska jag, om mitt värkande huvud tillåter, försöka gå på en promenad och njuta av den fina kvällen. Förhoppningsvis kan jag träna på torsdag igen.

 

Det Positiva: Tidig kväll hemma

Det Negativa: Snor i hela huvudet.

 

Over and Out

En helg med mycket sömn är nu över och byts mot en vecka som jag hoppas ska innebära att jag ska få ordning på sovandet ordentligt. Det ser inte så ljust ut än så länge, jag kom i säng igår, men inte kom jag upp i tid för det i morse inte.

 

Jag har ridit i helgen i allafall, på lördagen fick Maxim vila och vi myste bara lite i hagen och borstade lite. Istället hoppade jag upp på Flora och tog en tur i kvällsolen. Vi tuffade runt vallen och letade stigar i skogen. Det gick med blandade resultat, tror att hon tyckte det var kul att gå över stock och sten i allafall, öronen spetsade framåt hela tiden och hon är ju som en liten bulldozer när man ska ta sig igenom kenpiga partier.

 

Igår var de Maximens tur att komma ut en sväng, vi red grusvägen en bit och sedan även den lilla gräsvägen. Lite tittig häst, men hanterbart, vi skrittade och travade lite, kändes kanske som om ingen av oss var så motiverade, längrar tills vi får vår nya vall att rida på och när vi har sällskap ska vi nog våga oss lite längre bort också, fortfarande lite skeptisk till vägar där det kan komma trafik.

 

Idag då så stod det ridbana på schemat, eftersom vi ska hoppa för Lena på torsdag så körde jag lite dressyrpass istället. Inget avancerat, försökte mest jobba med rakheten och hörnpasseringar i skritt och trav, blev en del serpentiner i trav för att få igenom båda sidorna också. Det gick med blandat resultat, lite varmt var det så han hade inte lika mycket energi som senast jag red på banan, men det var heller inte så illa som det varit tidigare i sommar. Vi körde lite galopp också, inte med fokus på fattningarna denna gång, även om vi såklart inte slarvade med dem (och de flesta satt som en smäck!) utan mer rulla på i galopp och rida lite volter där målet var att han i allafall skulle snegla inåt. Han kändes fin och jobbade på bra, mattes ork tröt dock, är på väg in i en förkylning tror jag dessutom som bidrog. Men lite i varje varv blev det, ska nog ha lite galoppfokus veckorna framöver, får se hur det går.

 

Vila imorgon, uteritt på onsdag (efter att matte varit på hemligt uppdrag och tittat på Maxim-present av stora mått mätt), hoppning för Lena på torsdag, lugn dag på fredag, kanske en promenad och matte ska rida på Flora, lördag blir det eventuellt lite hinder igen, får se och så uteritt på söndag. Detta med förutsättning att matten inte hostar ihjäl sig innan dess. 

 

Det Positiva: Sensommar

Det Negativa: Damm

 

Over and Out

 

 

 

En fin och alldeles underbar sensommarkväll i stallet har jag precis kommit hem i från. Blev så glad när jag kom åkandes och såg att ridbanan var nyharvad, toppen då kunde vi jobba ute i kvällsolen istället för inne i kvavt ridhus. Hämtade buspojken i hagen, han var ensam så kom lunkandes när han fick syn på mig, han fick dock vänta ett tag medans jag pratade med Flora och medryttare A som var på banan.

 

Tillslut gick vi i allafall in i stallet, borstade ordentligt och så fick han inviga sina vita "benvärmare" för första gången, de passade bra och såg ganska så snyggt ut tyckte jag. Vi började med att jobba ganska så ordentligt i skritten, försökte fokusera på att han var rak när han skulle och böja igenom honom på volter och lite annat. Övade också lite halter. Promenerade över tre bommar jag lagt på ett voltspår också.

 

I traven sedan fick jag fortsätta att kämpa med rakheten och böjningen, red mycket serpentiner kors och tvärs över hela ridbanan, älskar att det är så stort och bra där. Tog även volten med bommar någon gång. Det är svårt att få tag på honom, bromsa, driva, flytta, bromsa igen och ja just det ställa också. Men bitvis tycker jag att det gick bra. Red sedan en övning som jag tror kallas "Fjärilen", vilket innebär att man t.ex kommer i vänster varv, gör en volt tillbaka, följt av en volt direkt i höger varv, följt av volt tillbaka och så volt till vänster och volt tillbaka och så vidare. Tycker att det gick ganska så bra, det blir lite mer per automatik att man bromsar på rätt ställen.

 

 

Lite skrittpaus och passade sedan på att öva lite ryggning och framdelsvändningar, brukar försöka flika in några nästan varje pass så han håller det i minnet, superduktig! Sedan var ju tanken att vi skulle öva galopp också, eller framförallt fattningar. Vi började åt höger och det gick bra som det gjort den senaste tiden, sedan gick vi över till vänster vilket är knepigare, bogar lite här och där, piloten på sned och lite allmänt kaos. Men! vi redde ut det och jäklar vad han fattade några av gångerna. En gång var helt magisk, jag i princip bara tänkte nu ska jag fatta och pang sa det så hade vi galopp, vi slutade där och travade av, mycket nöjd med fina killen.

 

Mitt största dilemma nu är vad jag ska anmäla mig till på KM. En hoppning 60 cm och en dressyr (Lc eller LB) eller ska jag rida båda dressyrerna? Eller ska jag bara nöja mig och rida en dressyrklass? Vad är för mycket?

Just nu lutar det åt kanske båda dressyrklasserna, men jag ska fundera lite till. Tidigare var jag inne på en hoppning och en dressyr, men nu har vi knappt hoppat och verkligen inte 60 cm och hela banor på säkert ett halvår.

 

Det Positiva: Magi

Det Negativa: Ömmande höfter

 

Over and Out

 

Jag är ju egentligen inte en hoppryttare, men tusan, när Roffe hoppade EMlag-finalen ikväll, då rös jag. Hela laget var för övrigt väldigt bra, jag såg alla fyra ritter och jag gillar även de andra ryttarna och hur de rider sina hästar, men Roffe, det sätt han rider på är helt otroligt. Han får det att se så enkelt och mjukt ut i en sport där man ibland får se ganska tuffa ritter. Och spännande in i det sista var det såklart, men det blev ett EM-brons i lag och Roffe ligger bra till inför den individuella finalen på lördag, då ska det hållas tummar igen, eller mer hålla andan kanske, för det är vad jag gör när han hoppar, håller andan för varje språng och andas inte ut ordentligt förrän han är i mål.

 

Och jag menar, en man som resonerar såhär kan man ju inte annat än gilla.

 

Vissa har födelsedag idag, hipp, hipp hurra!

 

 

 

Igår satte vi igång igen efter microvilan. Tömkörning stod på schemat, började med att vi gick ett varv runt gården som uppvärmning, hade tänkt vara på ridbanan, men var lite hårt där efter regnet så fortsatte hela varvet runt och gick till ridhuset istället. Försökte få till ett uppmjukande pass och tycker väl att det gick ganska bra, jobbade mycket i traven med åttavolter, gjorde också lite övergångar och tempoväxlingar. Bitvis jobbade han på bra tycker jag och jag var nöjd efteråt.

 

 

Idag så stod det uteritt på schemat, hade ingen plan direkt vart jag skulle, men när jag kom till stallet och traktorer blockerade de vanligaste ridvägarna så blev det en skrittur, vi var ute i över en timme och lekte lite offroadhäst igen. Körde halva vallen, lite trav på gräsvägen och sedan in i skogen där vi utforskade så det stod härliga till. Hur glad blir man inte när man stöter på en gammal traktorväg som var jättefin, några träd som ramlat över den, men om jag tar bort några grenar kommer det att bli finfina hinder. Jag har en plan nu på att rida upp en slinga i den skogen, mest en skrittslinga, men om det går ska jag se om det kan bli en liten hinderstig i allafall. Har en plan på hur jag ska gå tillväga så Flora ska få bli min partner in crime i helgen och så ska vi se vad vi kan lyckas med.

 

Maxim ångade på och lyfte fötter och hade rent ut sagt skitkul! Vi övade på att inte skrapa mattes knän mot träden och att undvika alla diken och håligheter. Ja, vi hade roligt båda två, jag gillar att vara i skogen. Det kanske gjorde sitt till att jag gick några timmar tidigare från jobbet idag också, ibland så behövs det. Vi hade lite koterapi också vilket gick utmärkt och när vi kom hem så låg lastpallarna som vi brukar kliva på utanför ridhuset så vi passade på att träna lite bruksridning och gick över dem också.

 

Det Positva: Skogsstigar

Det Negativa: Knöligheter

 

Over and Out

 

 

Eller det beror väl på hur man ser det.

 

Maxim hade promenad på schamat på söndagen, tanken var att jag skulle gå upp någorlunda och ut till stallet på förmiddagen och sedan ägna eftermiddagen åt att laga mat. Men istället så snosade jag ganska länge, gick en sväng till Willys och köpte lyxfrukost/brunch med fäskt bröd och lite gott pålägg. Så värt det kan tilläggas.

Så jag kom inte ut till stallet så tidigt som jag tänkt mig, men det gjorde inte så mycket. Vi gick vår promenad på strax över en halvtimme, bostade och myste i stallet och jag passade på att gosa med stallkatten också, så rätt så nöjd med min dag.

 

 

Var sedan iväg och veckohandlade och lyckades faktiskt laga mat så vi har matlådor för nästan hela veckan. Dessutom bakade jag kaka till måndagens styrelsemöte. Måndagen var vilodag för Maximen och jag gick först på massage, vilket tja, fick mig att må bättre, men samtidigt släppte fri lite saker som helst skulle hållit sig inne. Idag har till exempel näsan runnit större delen av dagen och kroppen har kännts lite lagom slitig. Maxim hade vilodag även idag, men imorgon drar vi igång igen, var och hälsade på honom i hagen och uppgraderade flugskyddet, söthästen, vad jag skulle göra utan honom vet de tusan.

 

Det Positiva: Powerwalk

Det Negativa: Ingen kendo.

 

Over and Out

 

Dagen med stort D och debut på lokal tävling för Maxim och mig. Började bra med att jag lyckades gå upp ganska i tid och kunde ge hästarna frukost vid halv sju. Kopplade på transporten och packade bilen medan jag tror att Maxim fick i sig i allafall lite av höet. Han hade inte riktigt ro att äta varken på morgonen eller i transporten. Strax efter sju lastade jag, efter lite ofokuserat från båda hållen, lite småjobbig häst och matte som började svettas rätt så rejält gick han in (tog nog närmare 10-15 minuter denna gång) och vi kunde åka iväg helt enligt tidsplan.

 

Kom fram på plats och kunde visa upp passet så vi fick starta också. Hann också äta anra halvan av frukosten medans jag väntade på Johans bror som lånade ut sina händer idag när Johan håller på och tentapluggar, mycket snällt. Lastade ut en ganska uppstissad häst, kunde hantera det hela, men mycket att kolla på var det ju. Fick på sadeln tillslut också och vi kunde gå ner på framridningen. Vi har ju varit på Ekenäs en gång tidigare, men då när vi hoppade med ÖFF och jag vet inte om han kände igen sig.

 

Framridningen fungerade rätt så bra även om jag inte riktigt hade den klara planen som jag hade velat och det var ganska mycket hästar att hålla reda på. Uppvärmda blev vi i allafall, tror att till nästa gång ska jag galoppera lite mer, nu blev det ungefär en galopp i båda varven, men traven fungerade bra, lite mer tempoväxlingar kanske.

 

In på banan fick vi först rida runt dressyrstaketet på utsidan och det tror jag var bra, domaren satt i en bil på ena kortsidan och nu red vi förbi närmare den än vad vi sedan gjorde i programmet. Själv programmet då, jo, det gick bra! Han skötte sig fint och gjorde vad han skulle, det var mest jag som slarvade och slutade rida ibland och vänsterfattningen blev inte så bra, men vi ska öva vidare på det och på att jag ska behålla fokus när jag rider. Känslan efteråt var väl inte så överdriven, jag visste ju med mig att han gått felställd en del och gått bakom med nosen också (som sagt, rida ska man ju göra också), men jag var relativt nöjd ändå för han flippade inte ur för något när vi väl var inne på banan (trots paraplyer och andra hästar som han kollat en del på på framridningen).

 

Vi gick upp och lastade in honom igen för att komma undan regnet, denna gång gick han in på 2 minuter ungefär och så fick han lite pellets i transporten så han var glad och nöjd. Sedan gick vi upp och hämtade ut protokollet och vad står det där: 60.0%, inte riktigt vad jag hade förväntat mig! Alla delmoment var över 5 också vilket innebär att mitt lilla drömmål för denna tävling också uppnåddes, vilket jag inte riktigt hade trott var möjligt, men nu är vi 1/3 på väg mot en prestationsmedalj i brons i dressyr! Domaren hade också kommenterat att det fanns många poäng att plocka om jag får ordning på rakriktning och böjning, så vi jobbar vidare helt enkelt!

 

Åh, är så sugen på att tävla nu, jag vill alldeles för mycket, vi får se när nästa lokal blir, lutar tyvärr åt oktober eftersom det är ganska mycket ÖFF-grejer i september och mycket annat ickehästrelaterat, men vi får se, jag kanske klämmer in någon tävling till.

 

Sedan åkte vi hemåt, Maxim verkade längta ut i hagen, när jag släppte honom så galopperade han iväg mot sina tjejer så att leran sprutade. Finaste bushästen!

 

Det Positiva: Uppfyllda mål!

Det Negativa: Regn

 

Over and Out

För att lugna ner min nerver lite gillar jag att skriva listor, jag menar, inget kan ju gå fel med en lista eller hur? För övrigt vaknade jag i morse av en dröm. Drömde om tävlingen och att allt var kaos, kavajen hade jag glömt, Maxim låg i en box och sov och det var typ en halvtimme tills vi skulle starta. Hmm, ja, det kommer bli en spännade dag.

 

Passet

Träns

Sadel

Sadelgjord

Stigbyglar

Schabrak

Grimma och grimskaft

Extra grimma och grimskaft

Transportskydd

Transporttäcke

Nummerlapp

Borstar och hovkrats

Svamp

Sprutflaska med vatten+schampoo

Flugmedel (på sommaren)

Godis+pellets

Mathink

Hö och hönät

Dunk med vatten

 

Hjälm

Spö

Sporrar

Hårgrejer

Ridskor och chaps

Kavaj

Överdragsbyxor och tröja

Vita ridbyxor

Tävlingstopp

Handskar

 

Utskrift av dressyrprogrammet

 

Vattenflaska

Frukt

Kamera

 

Så jag ägnade naturligtvis hela kvällen åt att fixa, åka och hämta transport, packa höpåsar, leka med Flora på ridbanan, rida Maxim en sväng ut och en kortis i ridhuset, tvätta honom (speciellt svansen), yra omkring lite och leta saker som försvunnit, spåna upp boxen, lägga in maten, ställa in hästen, packa allt som ska med, smörja sadel och träns samt se till så att all annan utrustning är någorlunda ren. Jag känner mig förberedd, jag hoppas att det räcker.

 

Over and Out

 

Jag hittade ett gammalt inlägg bland alla utkasten jag slängt upp under åren som gått. Det här fick mig att le lite och ännu lite till när jag insåg att några av drömmarna faktiskt slagit in...

 

Alla har vi drömmar, här är några av mina...

Resor
Island, rida islandshäst och dyka
Nya Zeeland, vackra Sagan om Ringen landskap
Scotland, vandra i högländerna
England, besöka diverse slott
London (igen) för att upptäcka mer (Besökte med Johan april 2011, men vill fortfarande ha mer)
Norge, vandra längs kustens fjäll och fjordar
Sudan, oförstörd dykning
Australien, hört mycket fint om detta land (Äventyr med Lollo på 6 veckor april-maj 2013, vill tillbaka
Prag, verkar vara en vacker stad
Sant Peterburg, samma som ovan

Kendo
Besöka en Japansk Dojo i Japan
Gradera Dan-grad (1dan oktober 2011, 2dan oktober 2012)
Vinna en match (någon vinst har jag lyckats med)
Vara nöjd med ett helt pass
Klara att andas rätt en hel ji-geiko

Livet
Ha en egen trädgård
Skriva en bok

Så dags för Lenaträning igen. Så himla kul! Han var snäppet piggare än sist, hade mina ponnysporrar också, han reagerade inte jättemycket på dem, men lite extra blev det, kan nog hjälpa en del när jag rider inne på banan i allafall.

 

Vi jobbade mycket med övergångarna idag och det börjar ta sig. Vi jobbade också med mycket tempoväxlingar för att väcka honom lite. Red igenom programmet en gång för Lena också och det gick så mycket bättre än tidigare. Jag var noggrann och försökte rida vägarna bra. Rida in i övergångarna och inte stressa i skritten, i traven ska jag försöka tänka mer på min sits och ha ner hälarna. När jag vänder upp på medellinjen ska jag se till att sitta mitt över honom, lutar gärna åt höger. Ska hela tiden vara snäppet före honom och förbereda mig hela tiden för nästa rörelse.

 

Galoppen var okej också, stressade lite i vänsterfattningen, men höger var fin. Sista ökningen snett igenom var så himla fin. Ska komma ihåg att ha kontakten med munnen och verkligen visa skillnad. Efter att ha ridit programmet tränade vi lite galoppfattningar och där måste jag vara noga med att inte stressa in i fattningen, behålla kontakten med munnen och vänta ut honom. Känns bra att ha en plan som jag kan följa och lite tips som jag kan ta med mig. Nu ska jag bara hålla huvudet kallt också.

 

Efteråt började jag förbereda nyskurade boxen och försökte fixa mina andra sporrar, men istället blev det mest så att jag gosade med stallkatten som äntligen kommit hem igen.

 

Det Positiva: Stallkatt tillbaka

Det Negativa: Mycket att göra, lite tid, lite ork.

 

Over and Out

*... södra halvklotets stjärnhimmel med vintergatan fullt synlig och stjärnfall i mängder.

 

*... den mjuka känslan av en koala i famnen.

 

*... den röda öknens oändliga vidder.

 

*... känslan av att vakna utan alarm tidigt på morgonen och vara pigg.

 

*... känna doften av hav i näsan och vinden mot kinden.

 

*... känslan av äventyr.

 

Åska och regn om vart annat hela dagen. Lagom kul med ett instrument på jobbet som inte tål minsta avbrott i strömmen och en ridtur planerad tillsammans med Flora och medryttare A. Nåja när jag kom ut till stallet hade jag gott om tid på mig så fick bli mys och frisörstund med Maxim, klippte man och hade mig i över en timme.

 

Vårbild <3

 

Sedan, lagom till Flora också var inne så klarnade det upp ute och vi kunde ge oss ut på en trevlig kvällstur tillsammans. Lite skritt och trav på grusvägen blev det, lite lagom sådär. Mycket trevligt, har haft sällskap de senaste tre gångerna jag ridit ut nu, samma häst, men olika ryttare, känns mycket kul, snart kommer flera hem från sommarbeten också så då blir det nog ännu fler som man kan rida med.

 

Maxim var duktig, tittade lite ibland, men gick mest på, lite mer framåt på hemvägen. Vi bestämde att vi ska boka in en längre ridtur längre fram, ha med lite fika och vara ute och mysa med hästarna, finns en hel del vägar jag inte ridit på ännu.

 

Det Positiva: Sällskap

Det Negativa: Åskmuller

 

Over and Out

Det slog mig idag när jag gick in i tävlingsdatabasen och såg att anmälan till lördagens tävling gått ut och de publicerat ryttarmeddelande och preliminär startlista på hemsidan, det bara högg till i magen, av nervositet och av förväntan. Jag har sett fram i mot den här dagen så länge nu känns det som.

 

Jag vet inte riktigt om jag är väl förberedd eller inte, det visar sig på lördag, men jag försöker att tänka på allt och jag tycker att vi börjar få in en bra rutin när vi åker. Det vi har missat lite tidigare är nog dagarna innan tävlingen och att det ska vara optimalt för Maxim.

 

Så här tänkte jag lägga upp veckan för honom:

Tisdag: Vila

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Lenaträning

Fredag: Lugn uteritt och rida igenom programmet en gång

Lördag: Tävling

Söndag: Promenad/Skritta

 

På fredagskvällen ska han duschas och tvättas och sedan får han sova inne på natten så det förhoppningsvis är en pigg och glad häst som väntar på mig på lördag morgon. Allt ska packas på fredagen också, allt för att minska stressen på morgonen. Ska också kolla om jag kan åka och hämta transporten redan på fredag kväll, tror att det viktigaste denna tävling är att göra så mycket som möjligt innan eftersom jag inte kommer att ha min klippa Johan med mig.

 

Preliminärt kommer vi att starta kl 9.21 på lördag. Tidig dag med andra ord, men förhoppningsvis kommer jag komma hem i skaplig tid då också.

 

Mål då, såklart jag har mål. Det största målet denna tävling (första på länge utan Johan) är att jag inte ska bryta ihop totalt, jag inbillar mig att nerverna blivit bättre, men man vet ju aldrig. Mål nummer två är att Maxim sköter sig med allt runt omkring (lastning och på tävlingsplatsen) och nr tre är att vi tar oss igenom prgrammet utan större missar, det börjar ju kännas bättre när jag rider nu, förhoppningsvis hänger det kvar även till lösdagen. Jag ska också ha en tydligt plan när jag ska sitta i sadeln, hur länge jag ska rida fram och hur jag ska rida fram. Gillar att man vet klockslag när man startar, underlättar för mig som är så fixerad vid just hur mycket klockan är och hur mycket tid man har på sig att genomföra det man tänkt.

 

För den som är morgonpigg kommer vi att göra vår lokala debut hos Åkerbo Rid och Körsällskap på Ekenäs terrängbana.

 

Over and Out

Kendodag idag! Lyckades, hör och häpna cykla till jobbet, mäkta stolt över mig själv! Men det kändes i benen när jag återigen styrde cykeln upp för backen mot Dojon.

 

Riktigt många på passet ikväll, hela tolv stycken och hänger folk i så tror jag att vi har några riktigt roliga terminer framför oss. Kalle som höll i passet, vi delade in oss i fyra tregrupper och körde så hela passet vilket fungerade utmärkt. Först hade vi dock Kalles nya mördaruppvärmning, med springning och ramsan, lite hopp och skutt som vanligt och värma upp armar och ben och sedan fortsätta springa för att på kommando göra först 2 x 10 armhävningar, sedan situps och upphopp på samma vis. Efter det gick vi in och hoppade lite, stretchade lite och högg lite.

 

Sedan på med rustning och teknikträning. Men, Kote-Men, Harai-Kote-Men, Hiki-Men och så slutligen Harai-Kote-Men-Hiki-Men-Men. Och ja, det blev jobbigt mot slutet. Speciellt utan vattenpaus. Och ja, när jag i slutet hamnade i samma grupp som Kalle så tänkte jag inte så snälla tankar om honom när jag försökte att fortsätta och fortsätta. Vi avslutade med ipponmatcher i tregruppen, den som förlorade gick ut och de andra körde och så skiftade man fram och tillbaka.
I ipponmatcherna var orken, lusten och all min kendo någon helt annanstans. Annars så tycker jag att teknikövningarna gick rätt så bra (innan jag typ dog av trötthet), attacksteget fortfarande inte jättebra, men jag vet vad jag ska koncentrera mig på denna termin i allafall.

 

Efteråt hade vi tränarmöte, känner mig motiverad till den här terminen och till kendo. Ska bli riktigt kul och jag hoppas att orken och tiden kommer att räcka så långt som jag vill.

 

Det Positiva: Kendofolk

Det Negativa: Muskler som inte orkar.

 

Over and Out

Ibland så måste man lyssna på sig själv och påminnas. Det är bra med en blogg som man kan använda till det. Jag skriver mycket om delar av mitt liv i den och mycket skriver jag inte. Men ibland flikar jag in nyckelord och antydningar, bara för att jag ska kunna läsa och komma ihåg hur jag tänker. Och när jag går tillbaka får jag en liten påminnelse, det var så här jag tänkte, så här jag mådde och då hjälper det mig ofta att gå vidare. Något jag verkligen inte tycker om är att göra samma misstag om och om igen, vilket lätt händer. Så när jag står inför ett val av något slag brukar jag försöka tänka tillbaka, hur har det gått de andra gångerna jag valt liknande, blev det bra? Blev det dåligt? Hur väljer jag denna gång?

 

Och jag är fullt medveten om att ibland vill jag alldeles för mycket. Men jag tror att jag den senaste tiden insett när jag mår som bäst och nu försöker hålla mig där. Det kanske inte alltid går, men ambitionen finns där. Och jag har landat tillräckligt mycket för att kunna tillbringa kvällen i stallet, utan stress och ta det lugnt, göra det jag ska och ibland lite till. Det är där jag trivs och det är ett fint stall vi bor i, men jag saknar skogen och tystnaden, jag saknar det lilla som jag alltid haft tidigare. Och dit vill jag tillbaka, med skillnaden att jag fortfarande vill ha de möjligheter jag har nu till träning. Så jag funderar på hur det ska kunna lösas och jag har en dröm om hur framtiden kommer att se ut. Första steget kommer förmodligen att tas redan om några veckor, det är i allafall så det ser ut just nu, sedan får vi se när nästa steg tas, förhoppningsvis innan året är slut, men annars håller jag alla tummar jag har för att det mesta som jag önskar ska hända i början av nästa år.

 

Idag, idag var banne en av de bästa ridturerna på väldigt, väldigt länge. Vi red ut med Flora och hennes medryttare E, skrittade vallen först och sedan red vi över vägen och kom till de fina stigarna där. Travade och galopperade en hel del och han var så pigg och glad och framförallt framåt! Inte ett spår av mattheten jag känt i några veckor. Han klampade på, försökte sno mat och tittade sig nyfiket omkring mest hela tiden. Lydig var han också, gick både först och sist utan problem, lite tendens till bus i galoppen, men hanterbart. Övergångarna över vägen gick också väldigt bra, lugnt och fint efter Flora.

 

 

I stallet höll de på att högtyckstävtta och han skötte sig utmäkt även om han tyckte att det var märkligt, så glad och stolt över lilla hästen idag. Känner mig så mycket mer optimistisk än vad jag gjorde innan helgen. Hoppas så att trenden fortsätter.

 

Det Positiva: Finaste fjordhästen ever

Det Negativa: Spänningar

 

Over and Out

Tja, eftersom målet är att börja träna lite mer igen så skickade jag ut mail i förra veckan om att jag skulle träna kata på söndagskvällen. Det var det fler som ville göra och hela nio personer var vi i Dojon. Anders dök också upp och underade om han skulle hålla i passet. Ja, tack så mycket tyckte jag, det känns fortfarande väldigt konstigt att hålla pass när Anders (eller Kalle) är på plats.

 

Vi delade upp oss i par, typ efter hur mycket kata vi kan, jag fick börja köra med Lollo, vi körde 1-5 först vilket gick hyffsat bra, sedan skulle vi börja träna på att göra katorna "på riktigt" i ett andetag och någonstans här spårade det ur lite, speciellt när Anders började prata om att vi skulle ha ji-geikokänsla i katan och jag får lite av en skrattattack, så vi bytte lite och jag fick köra mot Lars istället. Det gick fortfarande inte bra att köra snabbt, men jag bröt inte ihop av det i allafall. Fick köra 6:an tillslut också.

 

Det känns som om jag kan katorna, som om jag har ganska bra koll på vad jag håller på med, men när man tror det så tror jag det är bra att man skruvar upp tempot så som vi gjorde, för då inser man att man inte alls kan egentligen och hur farligt det är att köra på rutin. Kör jag hela tiden i det tempo jag är van vid så upptäcker jag inte vilka svagheter eller brister jag har. Och jag kan uppenbarligen inte alla stegen och rörelserna så bra som jag tror. Det var en intressant tankeställare och jag ser verkligen fram i mot att träna mer kata i höst.

 

Efteråt hade vi trevligt i fikarummet och åt popcorn med baconsmak.

 

Det Positiva: Kata

Det Negativa: Stela muskler

 

Over and Out

Så igår blev det tömkörning för min och Maxims del. Regn och åska större delen av dagen så inte så sugen på att rida ut. Vi var med andra ord i ridhuset, har börjat sätta på radion när jag är där för att få in lite vana på ljud, ibland kommer det ju lite oväntade saker från den, samt att det är trevligt med lite musik när man är själv också.

 

 

Tycker att vi båda var ytterst fokuserade och jobbade på bra större delen av passet. Inbillade mig att han hade lite mer energi än på sistone också, även om det är svårare att känna i tömkörningen, såg fint ut från marken i allafall och vi lyckades få med bakbenen ganska bra tillslut. Började redan i skritt med att trampa på och göra volter, blandat med lite fyrkantsspår. Hade det raka bettet i och jag börjar fundera på om han trivs bättre med det, han suger då tag mer och det skummar mer när han har det, eller inte mer, men tidigare i passet. Över i traven gjorde vi förutom volter, även serpentiner och jag tyckte att jag fick igång honom relativt bra. Vi körde också lite galopp, i höger varv blev det mest fattning, halvt varv på volt, avbrott och sedan fattning igen, det gick faktiskt ganska bra, vi har fortfarande lite svårt för att lyckas galoppera hela varvet, jag hinner inte riktigt med att stötta honom så som han vill, sakta, men säkert är på på väg i allafall. Vänster galopp kunde vi galoppera hela varvet, så där gjorde vi en del övergångar och sedan ny fattning.

 

Som sagt, jobbade på bra hela tiden och verkade vara på ganska gott humör så vi var båda ganska nöjda när vi var klara för dagen. Trots att det regnade när vi skulle ut i hagen igen.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Åska

 

Over and Out

Så nu börjar snart sommarlovet/semestern lida mot sitt slut, eller för mig har ju sommaren mest innehållit jobb, men ändå, det börjar kännas som om hösten och därmed terminsstarten närmar sig. Vi har tagit det väldigt lugnt med träning i sommar, mest hållit på själva och trimmat. Någon Lenaträning har vi fått till, men inte regelbundet.

 

Lena Wigh som jag och Maxim tränat för i mer än ett års tid är en väldigt bra tränare. Egentligen är hon mer inriktad mot hoppning och markarbete och jag som satsar mer på dressyr, men det har fungerat så himla bra, jag och Maxim tycker mycket om Lena. Hon är också jätteduktig på tömkörning och jag har lärt mig så mycket bara av att titta när hon tömkör. För Lena rider vi väldigt varierat, ibland rena dressyrpass, ibland lite bommar och någon gång har vi småskuttat lite. Det tycker jag är jättebra eftersom jag aldrig tidigare behövt lägga upp träningen av en häst på det vis som jag tycker att man behöver när man har en egen. Jag får tips på bra övningar och hela tiden hjälp med det vi har svårt för. Lena har också mycket erfarenhet med unghästar och det hade ju inte jag direkt och även om Maxim har himla lätt för sig så behöver man ändå hjälp och vägledning. Speciellt med att bromsa och nöja sig när det går bra, vilket har varit ett av mina problem. Som sagt trivs vi väldigt bra med Lena och kommer fortsätta med att träna regelbundet för henne även denna termin.

 

Men, tanken har slagit mig att det skulle vara kul att åka iväg någon gång och rida för en ren dressyrtränare också. Säg kanske en gång i månaden eller en gång varannan månad eller nått. Så jag har hållit öronen öppna och lyssnat runt lite.

 

Här i Östergötland så finns ju Sissi Lilja som jag hört mycket bra om. Hon ligger nära också och vi har varit där på Clear Round och då mötte vi henne i Caféet, hon berömde Maxim och tyckte han var fin och det gjorde såklart att hon fick plus i kanten också. Jag gillar alla som säger snälla saker om min häst :) Nej, men skämt å sido, hon har väldigt lång erfarenhet och blandad sådan, så även om hon inte är "ren" dressyrtränare skulle det vara kul att testa någon gång.

 

Sedan jobbar ju min syster i ett dressyrstall numera, utanför Enköping. Hennes chef Mads Hendeliowitz tävlar ganska höga klasser, har jobbat på Strömsholm och verkar väldigt duktig. Från olika håll har jag hört att han ska vara en väldigt bra tränare också. Men det är ju en bit att åka, dock är ju ett av målen med Maxim att åka iväg en helg på någon typ av kurs, så jag har lite lösa funderingar på att åka till Segersta då, blir nog tidigast i vår som det ser ut nu, men tror det skulle vara kul. Kan jag passa på att träffa syster lite också under tiden.

 

Något som jag också lekt lite med tanken med är att åka på kurs till någon av mina gamla ridlärare. Jag tycker att både Ullis (Tierp) och Lotta (Vadstena) är riktigt bra tränare och de har ändå sett mig rida ganska mycket, även om det var ett tag sedan nu.

 

Jag tror att man ska ta hjälp av mer än en person, men inte regelbundet. Tror att det är bäst med en tränare som känner en väl och som man regelbundet träffar, sedan tror jag att det aldrig är fel med nya ögon då och då.

 

Over and Out

 

Nu ska vi se vart vi är i bloggandet. Igår tog vi lite mysstund och tränade lite med repgrimman, det gick fint, han lyssnade bra på allt jag ville.

 

Idag följde finaste sambon med ut till stallet och så hade vi Flora också så vi skulle ut på äventyr tillsammans. Skrittade iväg längs med den upplöjda vallen och sedan ledde vi över stora vägen utan problem. Lite trav i skogen, men mest skritt och njuta av den fina naturen. Framme vid rosa kyrkan gick jag av igen och ledde på cykelvägen innan vi sävngde av igen. Upp och lite mer trav, över ännu en väg, slingrande stigar i skogen, red lite vilse, eller jag visste vart vi var, men inte hur vi skulle ta oss dit vi ville. Hittade en stallkamrat som har sommarbete precis där så kunde fråga och så gav vi oss iväg igen och plötsligt var vi framme. Blått vatten som glittrade och faktiskt inga människor så vi kunde bada lite. Plaskade lite och båda hästarna gick i till magen ungefär, tror det tyckte det var kul.

 

Träning är ju en ganska stor del av mitt liv när man tänker efter. Och nu har jag tänkt efter lite, på vad träningen egentligen betyder för mig. Innan jag flyttade hemifrån tränade jag egentligen ingenting, förutom då ridningen. Jag var aldrig en fotbollstjej som de flesta av min dåvarande klasskompisar (och jag testade faktiskt att gå på en träningen, men med bollrädsla och diverse annat så insåg jag att det inte var något för mig) och något annat att träna där jag växte upp fanns egentligen inte. Att åka så långt som in till stan var heller aldrig något som slog mig som en möjlighet, kanske för att jag i grund och botten är ganska lat och verkligen behöver vilja något för att genomföra det. En kort period dansade jag i och för sig, men det var nog max två terminer innan dansen flyttade in till stan och då blev jag som sagt inte lika sugen längre. 10 mil fram och tillbaka kändes inte så lockande direkt. men som sagt, samma sträcka var inget problem när det gällde att ta sig till ridskolan.

 

Sedan flyttade jag hemifrån och började, till min egen förvåning, springa lite gran. Varför? kan man undra. Jadu, faktiskt så vet jag inte riktigt, kanske var det att jag behövde fördriva tiden på ett annat sätt, komma in i nya rutiner eller bara göra en förändring i mitt liv. Det höll sig väl inte jättelänge, men det var en början. Sedan höll det väl på lite av och till genom åren. Så för 4,5 år sedan i februari började jag med kendo. Det har sedan jag var yngre alltid funnits en längtan efter att träna en kampsport, inte tillräckligt stark för att det skulle ske när det var lång resväg och inte så stark att jag började av mig själv. Men med hjälp av en knuff i rätt riktning så fann jag mig plötsligt träna två gånger i veckan. Och tycka om det.

 

Rent allmänt har mitt intresse för träning också ökat de senaste åren, kanske framförallt sedan jag började rida och träna lite mer seriöst med Maxim. Allt blir så mycket lättare om jag orkar, om min kondition är lite bättre, om mina muskler är lite starkare. Sedan kan jag inte påstå att jag älskar att springa, men det är roligare än vad det var tidigare, speciellt när man får sällskap eller när man ser hur ens tider förbättras. Jag skulle nog aldrig ha motivationen att springa om jag inte hade ett mål eller en tid att nå. Just nu ligger springningen lite på is också, det är helt klart väldigt periodberoende, hur mycket jag springer.

 

I allafall under de här perioderna med mer eller mindre intensivt tränande hat jag kommit fram till att jag mår bra av det. Det är bara det att jag verkar glöma bort hur bra jag mår av det så när jag någon gång känner mig extra trött så slutar jag helt enkelt. Jag försöker fortfarande komma på ett sätt att hålla på regelbundet, men eftersom jag fungerar bäst med kortsiktliga mål så går det sådär. När jag väl uppnått målen är det som om luften går ur mig och motivationen dalar. Det är lika i både kendo, ridning och annan träning. Så jag måste helt enkelt komma på ett sätt att ta mig över det där efterdyningarna som kommer efter ett uppnått mål.

 

Ett av de önskemål jag har med hösten är att träningen ska fungera som jag vill, att den ska vara en källa att hämta energi ifrån och inte något som hänger över mig som ett stort "måste" och som jag får dåligt samvete över när jag inte når upp till alla krav jag vanligvis sätter på mig själv.

 

Over and Out

 

 

... och vad vi behövde detta, så bokade snabbt in ett pass på torsdag nästa vecka också.

 

Efter lite uppvärmning fick vi rida igenom programmet en gång och så kollade Lena, det kändes ungefär som det känts den senaste tiden, trögt och som om jag inte riktigt kunde rida. Sedan ägnade vi det mesta av lektionen åt att få fram honom för skänkeln, Lena tyckte att jag kunde vara lite för snäll ibland och måste säga till honom mer bestämt. Vi red mycket tempoväxlingar, att jag ska ha kvar kontakten med munnen så att han inte slår över i galopp och att han ska vara rak på rakt spår, i höger varv fick jag i princip var med varje steg och passa honom på långsidorna. Det blev bättre blev det och jag kände mig inte helt kass. Jobbade lite med galoppen också och det fungerade ganska bra, några fattningar riktigt fina.

 

 

Så fick vi rida programmet en gång till, den här gången var Lena med varje steg på vägen och hjälpte mig och det kändes så mycket bättre, den sista längningen kändes så fin! Energin var också lite bättre över lag och Lena pratade mycket om att jag måste visa skillnad. Bam, nu gör vi övergång, bam fram i trav igen, bam! halt bam! Fram i trav, vi får inte sega oss.

 

Jag känner mig styrkt och upplyft av träningen, precis som det ska vara, vi kommer nog inte vara helt back on track till nästa vecka, men jag tror vi kommer en bit på vägen. Hon föreslog också att jag kunde testa med lite havre eller olja för att få upp energin, samt prova rida med sporrar på banan (eftersom han gärna dör lite extra där) så det ska vi nog göra, har tänkt lite på det själv också tidigare, men inte riktigt vågat själv. Ser redan fram i mot nästa vecka.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Regn

 

Over and Out

Vissa dagar är lite bättre än andra. Idag hade vi super-mystur jag och Maximen, skritt och trav på vallen och sedan klampade vi omkring ute i skogen (med matte sjungandes högt för att skrämma bort alla vildsvin som lurar i buskarna), över stock och sten så utforskade vi lite, det kommer ta ett tag att skapa en skaplig stig, men jag är optimistisk till att det går. Tyvärr kommer det bli svårare att komma åt skogen när vi byter ridvall, men jag ska nog komma på något sätt, jag gillar att ha lite svårare stigar där hästarna får tänka lite och lyfta på fötterna vilket min lilla klumpeduns behöver. Det gör mig inget att mest skritta, bara det är intressant omgivning att göra det i.

 

Det här inlägget har jag skrivit på under en längre tid, men jag har aldrig kännt mig färdig att publicera det, eller kännt att jag haft belägg för att publicera det. Men en kommentar i bakgrunden clear rounden vi var på för någon vecka sedan fick mig att ta tag i det hela. Det var ingen elak kommentar direkt, jag uppfattade den i allafall inte så, men den löd typ såhär "jag har aldrig sett någon rida dressyr på fjording tidigare". Den här människan sa det inte direkt till mig, utan när hon gick förbi bakom ryggen på mig när jag stod och lät Maxim dricka. Dum som jag är vände jag mig inte om och pratade med henne så jag vet inte hur mycket fjordingar hon träffat på eller för all del hur mycket tävlingar hon varit ute på, för majoriteten av de fjordhästar jag känner rids det dressyr på. Så nu väljer jag att lägga upp det här inlägget, som varit på gång under den senaste månaderna som också varit fulla av tankar inför stundande tävlingstermin.

 

Nu när jag snart ska ut och tävla bland de "stora bruna" hästarna kan jag inte hjälpa att jag, inte oroar mig, men tänker på vad det är för människor vi kommer att stöta på. Jag har hört från flera håll, från fjordhästfolk, att de vid vissa tävlingar fått höra ganska nedlåtande kommentarer om sina hästar, om det så är från medtävlande, domare eller publik. Och visst fördomar finns det gott om i hästvärlden, absolut, men jag har hittills aldrig blivit speciellt berörd av det, vi har ju inte vistats så mycket utanför vår trygga värld. Och de gånger vi varit ensam fjording på plats har jag bara hört positiva saker. Och visst är det kul med positiva kommentarer, men ibland känns det som om folk blir så överraskade och förvånade, Va!? Kan en fjording gå så där fint? Och ofta inte, "vilken fin häst." utan "vilken fin fjording". Kanske är det för att en fjordings utseende förknippas så starkt med rasen och en stor brun häst kan vara i princip allt mellan himmel och jord? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här, det är ju positivt att folk får upp ögonen för rasen, men samtidigt kan jag ibland känna att de tror att den häst jag visar upp är ett undantag och rasen som helhet inte kan mäta sig mot de större hästarna. Vilket enligt mig inte är hur verkligheten ser ut.

 

Om jag sticker ut hakan lite nu och påstår att majoriteten av de fjordingar som föds idag, blir vad du gör dem till och de allra flesta skulle passa till i allafall lättare tävlingar, så kanske jag säger för mycket. Men det är vad jag tror. Och absolut, alla hästar vill inte bli körhästar, hoppa eller rida dressyr, men så är det ju inom alla raser. I slutändan är det ju så att man behöver hitta en häst (oavsett ras) som man som människa passar ihop med. Jag tror också att vi mer och mer kommer att få se fjordhästar ute på tävlingsbanorna, inte bara för att aveln har gått åt det hållet utan för att jag tror att människor i större utsträckning tränar med sina hästar och sedan kanske ger sig ut på någon tävling då och då.

 

Jag halkade in lite på ett bananskal i den gula fjorhästvärlden och har bara levt i den under några år. Det är en liten värld, många känner varandra och alla tar hand om alla är den generella attityden. Så när jag då skulle köpa häst föll det sig ganska naturligt att hålla sig kvar där. För jag trivdes med de fjordhästar jag redan testat och jag gillade människorna. Men det är ju naturligtvis inte allt man ska gå efter när man letar efter sin allra första egna häst. Det viktigaste för mig och det jag satte mig ner för att verkligen tänka igenom var Vad ska jag egentligen använda hästen till?

 

Jag vill rida ut i skogen och mysa, varvat med dressyr på banan, lite hoppning ibland och gärna komma ut och tävla (ingen toppryttare, men lite roligt är det ju ändå). Som ryttare är jag väl lite osäker ibland, speciellt vid hoppning, annars så rider jag hyffsat för någon som hållt på i över tio år, måste jag ändå säga. Så av det här att dömma skulle jag behöva köpa mig en läromästare i sina bästa år, skulle man då titta på utbildade hästar och då speciellt halvblod så skulle vi hamna något utanför min budget, jag har ett vanligt jobb och ett vanligt liv och rik är jag inte. Min älskade Sudden (engelskt fullblod) skulle ju då vara ett alternativ, men eftersom han inte riktigt passar in i bilden som mysfarbror i skogen, och jag har ridit ut på honom, not the greatest moment in my life, så var det bara en flyktig tanke.

 

Islandshästar älskar jag otroligt mycket och de skulle kunna passa in i min bild av vad jag behöver absolut, men återigen, en utbildad islandshäst, med hyffsade gångarter, eller rättare sagt hyffsad tölt (en trav kan jag fixa till, men tölten är kenpigare) kostar också en hel del. Men absolut, en islänning är fortfarande lite av en dröm, som kan slå in senare i livet.

 

Så fjordingen då, som jag slutligen fastnade för. Under de år jag red på Hampus trivdes jag otroligt bra, mys i skogen och jag var aldrig, aldrig rädd tillsammans med honom (förutom den gången vi ramlade i ett dike och han började blöda på mulen). Den hästen gjorde verkligen allt för mig, sitt allra bästa både på ridbanan och på skogsturerna. Lite mera sprutt kunde det kanske vara, men inte så mycket motor som Joker har. De gånger jag fick låna Joker var det andra bullar. På ridbanan älskade jag att rida honom eftersom han har så stor potential och jag faktiskt kunde göra grejer och begära mer. I skogen var det väl först den sista tiden som jag började slappna av och lita på honom. Men återigen, jag var aldrig rädd, trots hans hopp och stuts över stock och sten (okej, ibland trodde jag att han skulle bryta benen av sig) så hade han koll. Så att blanda Joker och Hampus skulle nog vara en ganska lagom kombo för mig tänkte jag och så åkte vi ut och kollade fjordhästar.

 

 

Det är vad som imponerat mest på mig, det underbara psyket som verkar så genomgående för rasen. Visst finns det fjordhästar som är piggare än andra, som har bättre steg, som har humör, alla variationer finns, men det är ofta hanterbart. Även som grön treåring var Maxim så mycket tryggare än vad många andra vuxna hästar jag ridit varit och när han väl litar på sin ledare (i detta fall mig) går det att övertyga honom till det mesta.

 

Och vad hände då med läromästaren? Tja, av någon anledning finns det inte speciellt många utbildade fjordingar till salu, i allafall var det så när jag letade. Jag har kommit fram till att man håller hårt i sin gula när man väl har slagit klorna i en. Jag skulle aldrig i världen släppa ifrån mig Maxim om inget stort och livsomvälvande inträffade och knappt ens då.

 

Det är såklart tråkigt att betäckningssiffrorna för varje år går ner och att det inte finns speciellt många vuxna utbildade hästar till salu. Det blir svårt för rasen att växa om det inte finns hästar. Om man redan är inbiten fjordhästmänniska kanske det inte är en så stor grej att köpa ett föl eller en unghäst, men om man ska köpa en häst till hela familjen, som ju faktiskt fjordhästen kan vara, kanske man inte köper en unghäst i första taget. Lika om man letar tävlingsponny till barnen.

 

De nya tävlingsreglerna som kom här om året då man får tävla samma häst i både ponny och hästklasser kan gynna fjordhästen som familjehäst tror jag, men återigen, som familjehäst köper man nog hellre en lite äldre häst och dessa är det ont om och man väljer istället en annan lämplig ponny.

 

 

Kanske blev ett något osammanhängande inlägg det här, men vad jag helst av allt vill få fram är att man inte ska överse någon ras på grund av de fördomar man nu kan tänkas ha. Och faktiskt fundera på vilken sorts häst man passar ihop med och vad man vill göra med den. Jag är av den åsikten att en häst förtjänar att leva ut, om inte all, så i allafall det mesta av sin potential. Och jag är väl medveten om att kanske kommer jag aldrig att låta Maxim nå toppen av vad han klarar av, men jag är villig att försöka och redan där är vi en bit på väg.

 

Jag har hittat min perfekta allroundhäst!

 

Over and Out

Pust, nu har datumen för ÖFF:s aktiviteter också kommit ut vilket rumsterade omkring en hel del i min kalender. Känner ändå att denna termin ska de prioriteras över vanliga tävlingar (för jag har på känn att det kommer vara lite roligare). Så nu ser det ut som det gör och jag har preliminärt ingen ledig helg (borträknat nästa) när jag inte ska iväg på något eller har någon annan aktivitet inbokad (jag har ett liv utanför hästeriet också vilket också vill vara med och bestämma ibland) förrän i November. Hej hösten!

 

I allafall, tänkte skriva vad jag planerar för min och Maxims del:

17/8 Lokal Dressyr LC:2 Ekenäs (Anmäld)

24/8 Pay and Ride Kvarngården, Nykil (Eventuellt, får se hur det känns i Ekenäs först)

7/9 ÖFF KM Brunnstorp (Hoppning och Dressyr) Brukar vara jättekul så det vill jag åka på.

22/8 Bruksridning Brunnstorp (Jag ska klara av att sitta kvar en hel bruksbana).

5/10 Pay and Ride Kvarngården, Nykil

13/10 Lokal Dressyr LC:2 (ev LB:1) Nyckelbyryttarna, Norrköping

26/10 ÖFF Dressyr

3/11 ÖFF Hubertusjakt (eventuellt)

 

Funderar på Hubertusjakten som avslutning, då kan vi träna fram till ÖFF dressyr, ta det ganska lugnt veckan efter, rida Hubertusen, ta det ännu lugnare veckan efter den och sedan får han vila resten av månaden (så matte kan träna kendo som en galning och åka på SM) och så sätter vi igång i December igen lite lugnt och försiktigt med uteritter och tömkörning och i januari drar vi igång träningen och så tävlingar fram i mars igen. Det känns som om jag har en bra långsiktig plan.

 

Vi får se hur det känns helt enkelt, Maxim ska tycka att det är kul och jag ska tycka att det är kul och jag ska anstränga mig och försöka att inte ställa allt för orimliga krav på honom. Det känns roligt just nu i allafall!

 

Over and Out

 

Tisdag, något bättre dag på jobbet, det vill säga hade jag inte halvpanik halva dagen för att min kollega (som kan allt) har semester de kommande fyra veckorna och jag är själv. Lyckades ta lite beslut och sparka igång instrumentet, bara det inte åskar allt för mycket i natt så det blir strömglinchar så ska det nog gå bra, det stänger nämligen av direkt om det är själv och strömmen försvinner en hundradels sekund och ingen hinner trycka igång kylning. Krävande är ordet.

 

Jag hann ta igen mig lite hemma innan cykeln styrdes mot dojon och kendoträning. Blev Lollo som höll i passet. Temat var lite 4kyu-gradering. Jag (inspirerad av Ruroni Kenshin) fokuserade ordedentligt i uppvärmningen och kände mig lite sådär lagom häftig. Sedan efter vattenpaus och rustnings påtagning tränade vi renzuki-tekniker. Det gick hyffsat bra, tänkte inte jättemycket, minns att en av kote-vändorna var ganska värdelös och en av kote-do rundorna kändes riktigt bra. Sedan körde vi lite kirikachi, med fouks på flyt och det gick hyffsat även om det var jobbigt såklart. Kirikachi är alltid jobbigt på ett eller annat sätt.

 

Efter ännu en vattenpaus, det var varmt idag, körde vi lite ji-geiko. Hyffsat nöjd, kunde fokusera en del, varierade mig ganska bra också, men fortfarande måste jag tänka mer framåt och ta mer intiativ. Den mot Lollo är jag nöjd med halva ungefär, sedan, typ sista attacken så bara dog jag, jag måste verkligen tro på mina attacker hela tiden.

 

Lite stretching efteråt, vilket var välbehövligt. Känner nu av båda sidorna när jag stretchar kring höften, vilket är så där kul, inget som möärks speciellt i det vardagliga livet, men när man väl börjar sträcka och tänja kommer skadorna upp igen. Dags att boka in en tid med massören igen. 

 

Det Positiva: Svetten rinner

Det Negativa: Stelhet

 

Over and Out

 

Här hade jag kunnat skriva ett väldigt långt och upprört inlägg om bilister som inte vet hur man beter sig när man passerar hästar, men nu försöker jag släppa det och istället tänka på vilken trevlig kväll med stallmöte som jag har haft. Maxim fick mys och pysselstund, han var riktigt gosig idag vilket var kul. Imorgon blir det vila igen, sedan uteritt på onsdag och träning på torsdag.

 

Att anlända till Adelaide vad lite av ett klimax på vår resa. Att hela tiden sett fram imot en plats och en tidpunkt så mycket och hela resan kändes det som om målet var Adelaide, det som var kvar av vår resa efteråt planerade vi inte ens. När vi lämnade Adelaide med tårar i ögonen så kändes det som om vår resa var slut, även om vi hade en hel vecka kvar. Veckan vi spenderade bland kullarna tillsammans med James och hans familj var verkligen en stor höjdpunkt på vårt äventyr och det kändes som om vi fick se lite mer av det Australien som sträcker sig bortom turistattraktioner och vackra vyer.

 

Jo, så att idag så skulle vi då hoppa. Jag byggde glatt hinder innan jag hämtade Maxim i hagen. Vi är ju inget hoppekipage direkt, men vi kan ju alltid låtsas, så Maxim fick sina fina hoppskydd på och matchande blå luva. Så ser vi i allafall ut som om vi vet vad vi håller på med...

 

En liten känlsa av vad en häst kan betyda. Jag vet att många tror att sporten är en industri och att hästarna slutar betyda något, men jag är av den fulla övertyglesen att hästarna alltid kommer att betyda något.

 

 

 

Over and Out

När min syster var på besök åkte vi ju till Söderköping och på kvällen där gick vi på glassresturangen Smultronstället. Första gången jag var där, men mycket har man ju hört om stället, väl värt att besöka också. Igår var det dags igen. Johan och hans bröder plus den enas sambo var också med. Gott var det och mätt blev jag. Efteråt gick vi en sväng runt kanalen i solnedgången och det var riktigt skönt. Vackert är det där också. Avslutade med liten sväng hem till den bror som bor i stan och hans sambo innan vi åkte tillbaka till Söderköping igen.

 

Fredagens ridning skedde i ridhuset, kvavt och varmt, jag var helt enkelt dum som red där, men paddocken var ny-djup-harvad och såg väldigt tung ut, så jag vill låta det torka lite innan jag gav mig på att rida där igen. Dessutom red jag lite som en kratta, kunde inte koncentrera mig på vad jag höll på med när det kom in en till häst i ridhuset och dessutom hade jag dålig planering på passet. Nej, det kändes inte bra, det vi gjorde var att rida en del övergångar och träna galoppfattningar, samt försöka rida igenom LC2, men fick ingen bra känsla någonstans.

 

Det enda lilla positiva (för egen del) var att jag verkligen försökte sitta och inte stressa in i fattningarna, det var nog den enda tanken som var bra på hela tiden. Vi (läs jag) behöver verkligen hjälp nu, så på torsdag har jag bokat in Lenaträning igen. Ska vi våga oss ut på tävling så behöver vi verkligen hjälp känner jag. Nej, det här passet glömmer vi gärna. Kändes dessutom som om både Maxim och jag har tappat bort varandra lite, han gjorde vad han skulle, men som sagt har han varit lite matt den senaste tiden och det känns som om jag behöver tjata en massa extra på honom och precis allt blir tråkigt. Så nu har jag en ny plan. Vi har ju tävling om två veckor, så träna ska vi såklart göra, MEN jag ska låta dressyren vara fram till torsdag nu och rida när Lena är med. Ska försöka boka in henne även veckan därefter och be att få rida program då.

 

Annars så har jag bestämt att vi ska rida ut mest (har redan preliminärbokat sällskap för några gånger) och på söndag ska vi leka på ridbanan med lite småhinder. Jag tror att jag automatiskt sänker kraven på honom då och jag vill ju att han ska tycka att saker och ting som han gör med matte är roligt.

 

Vi började redan idag med en uteritt, jag hade siktet inställt på att ta mig över stora vägen, men modet svek mig, det är ju egentligen en ganska dum idé också, med tanke på hur bra det gått på senaste tiden. Vi får vänta på sällskap helt enkelt. Istället skrittade och travade vi ena halvan vallen (ha har hackat upp den lite, så i skritten fick han vara med och lyfta på fötterna) vi passerade kor (närmare denna gång) och så gick vi på skogsväg och försökte göra en liten avstickare i skogen, men det gick sådär, drömmer om att skapa en Maxim-stig där, men det får väl vänta lite. Vi gick också på ett miniäventyr på en gräs/åkerväg som vi inte gått på tidigare, där travade vi en del och sedan galopperade vi lite på hemvägen på vallen. Genom hela turen försökte jag vara positiv, inte begära saker av honom, när vi travade och galopperade försökte jag hålla så lite som möjligt, bara så att han kände att jag var med. Han skötte sig super och så hade vi klistund när vi var tillbaka i stallet. Jag är positiv och nu ska vi hitta det vi har igen.

 

 

Flora fick också en stund av min tid idag, vi tömkörde i ridhuset (ridbanan upptagen för loppis) och jag lade ut tre bommar på voltspåret. Hon fick stor guldstjärna idag, hon skirttade på bra, stannade snabbare än vad hon brukar när jag bad henne och klev fint över bommarna i både skritt och trav. Hon börjar hitta formen lite bättre också, stundtals i traven i ena varvet var hon riktigt avslappnad och trevlig. Jag är positiv även här och ser fram i mot hösten då jag ska ha henne tillsammans med två andra tjejer. Tillsammans tror jag att vi kan bygga upp henne till en riktigt fin och trevlig häst (med det menare jag i kroppen och i uppförandet).

 

När jag lämnat hästarna i hagen så gick jag en sväng på loppisen. Ups, ett vitt dressyrschabrak från Mias med begie och brun kant blev mitt för 50 kr och så fyra stycken Jacksom dressyrskydd med ludd också för 150 kr. Jag känner mig lite prylgalen.

 

Det Positiva: På väg tillbaka

Det Negativa: Stelhet

 

Over and Out

 

Vi avslutade den röda öknen med en vandring i Kings Canyon och trots att vi kände dessa människor under bara tre dagar, kändes det lite sorgligt att lämna turbussen och säga adjö. Vandringen i Kings Canyon är till en början hård, starten går uppför Heartattack-Hill. Vi startade klockan sju på morgonen, solen hade knappt stigit upp ovanför horisonten, men det var ett klokt val, för hade jag behövt bestiga den kullen (litet berg) i gassande sol så hade jag nog inte uppskattat restan av vandringen, som var relativt lättvandrad. Vår guide gick dessutom med hela vägen och stannade för att visa oss vissa växter som aboriginerna använde till olika saker, väldigt lärorikt och kul!

 

Jahopp, idag hade jag bara en häst att motionera, men ändå kommer jag hem ungefär samma tid som när jag har två... Idag berodde det på flera saker, mest att det var så många människor man kunde prata med i stallet, men det är ju skönt att inte stressa så jag ska inte klaga.

 

Vi red ut idag, inte den väg jag tänkt, eftersom traktorerna bestämt sig för att vara där just idag. Istället tog vi grusvägen bort. Travade lite och galopperade på tillbakavägen. Red även ner gräsvägen och galopperade tillbaka. Han var inte jätteframåt, men gjorde det jag bad om, något som varit genomgående de senaste veckorna. Jag vet inte om han bara är lite sommartött eller om det är något annat.

 

 

På hemvägen blev vi ifattåkta av fyra små barn på cykel. Mycket liv och rörelse, men Maxim skötte sig helt okej. Sedan ville de klappa och mata med gräs och då stod han för det mesta blickstilla och lät dem göra det, ibland ville han gå närmre när de plockade gräset. Kom en bil mitt i allt också, gick okej, lite hoppig, men vi gick av vägen och ställde oss på sidan, han lyssnade bra på mig ändå.

 

Hemma igen blev det som sagt mycket prat med människorna i stallet och pyssel med Maximen, innan vi återvände till hagen. Godkänd dag med andra ord. Imorgon ska vi försöka trimma lite, får se hur det går.

 

Det Positiva: Glada möten

Det Negativa: Stukad tumme

 

Over and Out

Dag två på vår Rock-tour åkte vi vidare mot Kata-tjuta, ännu en klippformation som bildades på ett litet annorlunda sätt motför Uluru. Kata Tjuta betyder ungefär "Många huvuden". Återigen en dag med vackra vyer och strålande sol. Heliga platser känns av någon anledning alltid speciella, även om det inte är heliga för just min kultur. Det finns inte många berättelser om varför Kata Tjuta är så heligt, det är en sak som det lokala folket har valt att hålla för sig själva, men det här var en av de vackraste platserna jag någonsin besökt och en av de finaste vandringarna jag gjort.