tildans

... när man älskar sin gula prins lite extra. Det är nästan alltid roligt att rida på Maximen, men igår, igår var det alldeles extra roligt. Efter två dagars vila var det dags att röra lite på sig igen. Och efter omplanering och omprioritering hade jag inget annat som tog upp min tid denna fredagskväll. Så istället för att stressa omkring för att hinna allt jag ville och planerat kunde jag ta det lugnt och välkomna helgen med en helkväll i stallet.

 

Jag gillar de kvällarna. När man mockar och gör foder effektivt och sedan kan pyssla lite extra med herr gul både före och efter motionen. Det blev luddskydd och dressyrsadel på. Sedan red vi fram längs med järnvägen i kvällsolen. Luften var så där klar som den blir när hösten närmar sig. Maxim var lite långsamt igång, men sedan pinnade han på bra. Skritt på bortvägen med lite skänkelvikningar, lite värmning i trav. Skrittade grusvägen sedan och fortsatte med skänkelvikningarna, när vi ska vända så hör jag tåget tuta. Eftersom jag inte hade någon som helst aning om hur lång tid det tar för tåget att åka förbi och jag inte visste vart det var så red vi grusvägen fram och tillbaka några gånger tills det åkte förbi. Mer skänkelvikningar, lite bruksridningsövningar. Maxim fann sig snällt i det hela, även om han var lite förvirrad över det hela. Sedan hem längs med järnvägen igen, lite mer bråttom, travade lite och han låg på en hel del, men ändå ganska så okej. Hemma igen gick vi in på ridbanan, travade igång under lättridning med lite volter och serpentiner, lite motvilligt i början, men mjuknade snabbt. Galopperade lite och han kändes otroligt fin, mycket bättre än vad han brukar och jag känner att vi börjar komma någonstans med galoppen också. I höger galopp gick han fint i form och jag behövde inte alls stötta på alla håll och kanter som jag behövt innan, så härligt! Sedan så red vi programmet en gång, ett par detaljer jag måste kolla upp så jag gör övergångarna vid exakt rätt bokstav, men på det hela flöt det på bra. Travdelen fin, mjuk och lyssnade bra, orkar inte riktigt längningen på den lite längre diagonalen, men vi kämpar vidare med den. Skritten kändes bra. Vänstergaloppen blev lite kantig, men någon liten del blev lite rundare och han sökte sig lite nedåt. Höger var fin och tycker även att sista travbiten var fin, bara att jag ska kolla upp bokstäverna som mellantraven ska ligga mellan. Känns väldigt bra det här, men det är ju också så det brukar vara, hemma går han som en klocka och vi är så tillsammans och vill samma sak, på tävling är kommunikationen ofta inte alls på topp. Men vi ska göra vårt bästa och hoppas på att vår entré på de uppländska dressyrbanorna ska flyta så smidigt som möjligt.

 

Efteråt, efter lite avtravning och skrittande blev det pyssel och mys, lite stretching och ryktning. Tror att han tyckte det var mysigt för han somnade nästan.

 

Idag så red vi ut, ändrade planerna lite eftersom stallägaren gärna ville ha sällskap, så vi red en annan väg än vad jag tänkt rida själv, nämligen den grusväg som jag inte ridit sedan jag ramlade av där, istället för att rida på vallen som min plan var, men jag prioriterar sällskap framför planer. Hon hade sitt 4-åriga fullblod så Maxim fick pinna på och trava ifatt i omgångar. När vi skulle förbi en fårhage fick han dock leka trygg farbror gul och gå före medans bäbisen tryckte in mulen i hans svans och smög förbi de hästätande fåren (varav två rymt från hagen och gått upp i skogen så vi var typ omringade hävade han bestämt). Maxim är för det mesta cool med saker i naturen. Mest människosaker han tycker är läskigt, som när stallhusse kör traktor med saker i skopan (eller ja, allt stallhusse gör tycker Maxim är misstänkt läskigt). Idag var han dock toppenfin med bilarna (ledde asfaltsvägen hem) och fick bara hjärtattack en gång i skogen när någon grävt ner ett gult rör som vattnet i diket kunde rinna i och det inte var helt täckt med jord när han skulle över. Annars så travade vi en del på grusvägen och lite galopp också, vi hamnade lite efter, men knatade på i vår takt. Blev sedan en hel del skritt på lite skogsstigar, ända bort till Fjällnora kom vi (dit vi ska till hundbadet och bada snart), lite hem igen på lite slingrande stigar och så promenerade vi asfalten hem. Ganska lång tur, men vi tog det rätt så lugnt så kändes som okej uppladdning inför imorgon.

 

Blev sedan badning och frisering av manen på Maxim, pyamas på och nytt strö i boxen. Får se hur ren han är imorgon. Allt är packat så gott det går och imorgon startar vi 8.49. Yay, jag har ju alltid sådan tur och får de sena starttiderna... eller inte. Nåja, då har man ju sitt gjort relativt skapligt så kanske hinner med något annat även imorgon.

 

Det Positiva: Fin känsla

Det Negativa: Korta ben

 

Over and Out

Hehe, jo skoning blev det ju igår i allafall. Ny hovslagare som verkar bra, Maxim stod väldigt snällt och lugnt och reagerade inte alls över hjälpmedlen han hade för att hålla hovarna. Tycker hovarna blev väldigt fina och att han verkar seriös, tittade på hur Maxim gick både innan och efter. Det här var på lunchen då, så jag åkte tillbaka till stan och jobbade lite till. Sedan ut till stallet igen, stallägaren är där när jag kommer, hon undrar om jag vill hänga med henne och dottern ut och galoppera på vallen. Så promenaden struntade vi i och gas oss ut med två kompisar istället. Lite spännande blev det med en röjsåg i en trädgård, men sedan gick det mesta bra. Lite spänd matte ett tag. Lite spänd Maxim också. Speciellt när vi bytte varv, allt blev ju som nytt! Springa av sig lite fick han i allafall och bara jag kan slappna av ordentligt så ska vi nog snart vara tillbaka på topp igen.

 

Idag blev det i allafall ridbana. Återigen lite spänd matte som såklart smittar av sig på hästen. Men när vi blev varma i kläderna så gick det riktigt bra och han var mjuk och trevlig. Körde bara ett kort pass, skrittade fram på grusvägen, travade igång på banan, lite serpentiner, red lite vägar och försökte sitta ner och koncentrera mig på min egen sits i några minuter och på att hålla tyglarna korta och händerna lägre. Blev lite så att jag jobbade på alla mina problemområden samtidigt, vilket kanske inte är den bästa lösningen, men jag måste ju börja någonstans. Avslutade med att öva några diagonaler med ökningar och sedan trava och skritta av. Tror vi höll på i ca 40 minuter. Snygga var vi också kan tilläggas, det regnade och var hösigt så jag plockade fram fleece-ridtäcket som jag köpte på loppis i våras och aldrig hunnit använda. Det är grönt med guldkant, vilket matchar hans fina gröna schabrak och bruna sadel alldeles förträffligt. Till råga på allt hade jag min fina jacka (som jag köpte här om veckan) och som är super att rida i och som står imot lätt duggregn alldeles förträffligt. Ska ta bild på hela spektaklet någon dag så får ni se.

 

Det Positiva: Att ta sig samman

Det Negativa: Tröttheten består

 

Over and Out

Helgen har gått ganska så fort. Igår blev det först försök till gräsklippning, som avbröts då regnet började vräka ner, igen. Nåja, det värsta kom bort i allafall och så får jag gå en vända till när det torkat upp lite mer i början av veckan, om vi får fortsatt uppehållsväder vill säga...

 

Iväg till Maximen och en tur på ridbanan. Han var lite fånig, skulle bli rädd för stallhusse som grejade vid uthusen vid ridbanan och ha sig. Men sedan blev han väldigt väldigt fin också. Skrittade och travade fram på lite halvlånga tyglar, sedan jobbade jag lite i skritten, öka/minska volt, tempoväxlingar och lite skänkelvikningar. Över i trav och jobbade då mycket på volten, återigen med tempoväxlingar och övergångar. Försökte att få honom kvick för hjälperna och tyckte att det blev ganska så bra där tillslut. Jobbade en del med skritt-galopp-skritt-galopp på volten och det gick superbra, han fattade så bra och tillslut blev avsaktningarna också helt okej. Bitvis blev det bra form i galoppen också så jag var väldigt nöjd. Avslutade med trav. lättridning och lite åttvolter och han kändes ganska så jämn och mjuk.

 

Hade trevligt besök mot kvällningen och grillade god mat och så var den lördagen förbi.

 

Idag vaknade vi sent och snoosade oss igenom förmiddagen kändes det som. Men då vi kommit igång och ätit frukost/lunch packade på på Johans cykel bakom bilen och åkte ut till stallet. Fixade allt innan vi tog in Maxim och gjorde i ordning honom. Vi skulle ut på svampjakt, den blev inte så lyckade, men trevligt hade vi ändå, även om det föll lite regn på oss i början. Nästan två timmar var vi ute, mestadels skrittade vi, men travade lite på en grusväg. Maxim kändes pigg och glad, betydligt mer pigg på att springa tillsammans med husse och cykeln än när vi hade sällskap av unghäst här om dagen. Skötte sig bra med trafiken också, de flesta gånger stod jag bredvid när bilarna kom, men på slutet kom en motorcykel och körde om oss och då satt jag i sadeln. Han tyckte det var läskigt, men höll sig ganska lugn. Bäst tycker han när både husse, husses cykel och matte är en skyddsbarriär mellan honom och fodornet.

 

Imorgon blir det äntligen nya skor på, så vi ska nog nöja oss med en promenad på kvällen då. På tisdag tänkte jag köra dressyr igen på ridbanan, vila på onsdag då jag ska försöka träna kendo och så får vi se hur vi lägger upp torsdag-lördag. På söndag är det tänkt att vi ska tävla i allafall. Spännande på många sätt.

 

Det Positiva: Umgås med killarna i mitt liv

Det Negativa: Så trött, så trött...

 

Over and Out

Det finns dagar man inte hinner och det finns dagar när man måste ta sig tid. Ibland undrar jag varför livet så gärna vill skena iväg med en släpandes. Och ibland glömmer jag bort att njuta av färden och fortsätter sätta mer press på mig själv än vad som egentligen behövs.

 

Igår var en dag med prioriteringar. Alternativ ett var att skynda hem, skynda till stallet, göra allt så fort som möjligt, hinna med att longera Maxim lite och sedan följa med ställkompis och kolla på hennes dressyrträning och sedan hem igen och klockan skulle då vara nio på kvällen och så mycket mer blir det inte gjort då. Trots att jag kände mig stressad och ville hinna med allt så kände jag när jag kom hem att jag var tvungen att ta det lugnt, åt lite mat, hann prata lite med Johan. När jag kom till stallet så blev det ganska lugn takt och myspys med fina hästen. Hann rykta ordentligt och bli lugn i huvudet också. Det är förunderligt vilken inverkan stalljobb och hästskötsel har för ens hjärna. Sedan åkte jag efter min stallkompis till ett ridhus en bit bort, såg stor potential för cykelutflykter i samma område så det ska vi försöka göra någon solig helg. Blev inspirerad av en timmes tittande på dressyrlektion och skrev upp mig på reservlista för tränaren. Hon verkar bra och duktig på många vis, höll med om mycket hon sa under lektionens gång och förstod hur hon tänkte. Två stora nackdelar är dock att det är onsdagar det handlar om vilket är min kendodag är tanken, sedan är hon skanska så dyr samt att ridhushyra tillkommer. Nåja, jag känner att kan man få chansen att rida en-två gånger i månaden så kan det nog vara värt det. Får ta det lite som det kommer, ska försöka kolla med en annan stallkompis och hennes tränare nu också och försöka boka något som verkligen blir av. I allafall kom jag hem till nio och fick en liten lugn stund innan sovdags i allafall.

 

Idag var det egentligen dags för hovslagaren, men det blev inställt då han skadat axeln, ny tid på måndag, vilket verkligen behövs, lite av ett under att skorna fortfarande sitter kvar. Så istället kunde jag vara med på torsdagssuchi på jobbet och inte stressa över flextider hit och dit. Det tar vi på måndag istället.

 

Åkte förbi Granngården på hemvägen och köpte spånpellets, jackan som jag spanat på i en månads tid spanade jag på igen. Ett exemplar kvar, min storlek, ingen prislapp. Men denna gång orkade jag gå och fråga och beslutade mig för att slå till. 50% på en bra jacka känns som en hyffsad investering. Direkt ut till stallet efter det och ut ur huset kommer stallägaren och undrar om jag är uterittsugen. Planen var egentligen ridbana, men jag tackar inte nej till sällskap så vi gav oss iväg. Hon på sin 4 åriga fullblodsvallack och jag på Maxim som tyckte det var fusk att den andre hade så mycket längre ben än honom. Han hade inte sin älgaklivs-skritt idag. Var på det hela ganska så lugn, även om han blev lite taggad ibland, men tror han kände av min spändhet och sansade sig efter den. Mycket fin tur, hon visade mig vägen till en vall som vi får rida på, vi red ett varv i trav och ett i galopp. Lyckades slappna av hyffsat mot slutet i galoppen också. Sedan red vi vidare på en grusväg, hon pekade ut en stig som leder fram till ett hundbad där även hästarna får doppa tassarna, dit ska vi snart försöka ta oss. Mötte en bil på grusvägen när vi vände hemåt, en snäll bil som stannade och körde ut i andra kanten, Maxim skötte det hela bra, sedan en som svängde av asfaltsvägen in på grusvägen när vi kom till korsningen, fast det lät om gruset så gick allt väldigt bra och han knatade vidare. Ingen bil på asfaltsvägen vilket nog var tur för mattes nerver. Men vi mötte en hund man kunde stirra intressant på.

 

Resten av kvällen ägnades åt att sortera papper och betala räkningar. Men nu känns det lite lättare i huvudet, många punkter avprickade på listan. Imorgon blir det lite jobb, testa på core, födelsedagsfirande, aktivering av Maxim och lite annat.

 

Det Positiva: Det går bra nu

Det Negativa: Att aldrig stå stilla

 

Over and Out

Helgen gick som vanligt fort, full med aktivitet, lördagsmorgon i stallet, blev bara fix innan jag åkte hem, snabbduschade och åkte in till stan för att hinna med tåget söderut. Hade en fin helg med födelsedagsfirande av Johan, hans bror och syster. God mat och trevligt sällskap hela lördagskvällen. Söndagen blev det även lite frukost tillsammans innan jag knatade ner på stan och träffade Lollo för lite lunchfika. Två timmar blev det innan jag var tvungen att ta tåget norrut igen. Välbehövliga timmar då det mesta hann med att avhandlas.

 

Hemåt igen, iväg till stallet ganska direkt och Maxim fick sig en promenad längs med järnvägen, kändes ganska så lagom. Men på måndagen efter jobbet drog jag på mig ridbyxorna igen och satte mig i sadeln! Vi höll oss på ridbanan. Jobbade väldigt mycket med skritten, lite spänt vad det i början, men det släppte och blev bra efter ett tag. Försökte få honom lite mjuk och fin samt trampa på med god energi. Försökte variera lite vad vi gjorde, blev lite öka/minska volt, skänkelvikningar, början till öppna och sluta. Eftersom jag tydligen blivit knäpp och anmält mig till en LA:1 i oktober, trots att vi verkligen inte är där än, så testade vi också att rygga lite vilket gick bra. Sedan travade vi lite också, fokuserade mest på åttavolter och få honom mjuk och med. Tack vare allt jobb i skritten var det inga större problem och han var rätt så fin redan från början. Testade lite skänkelvikningar också eftersom det ju också ingår i LA. Hehe, nåja har koll på anmälningstiden och stryker mig om det fortfarande inte känns okej i mitten av september. Samtidigt ska jag försöka hålla koll efter pay and ride eftersom jag hellre vill rida programmet ett par gånger i en sådan innan vi ger oss ut på lokal nivå och gärna i höst så jag har en måttstock på vart vi ligger och kan planera vinterträningen lite efter det.

 

Vi har så smått börjat komma igång igen. Maxim verkar vara sitt vanliga jag och jag gör så gott jag kan. Tar det i vår egen takt så att säga.
Hunnit med att longera en dag, vilket gick ganska bra, han var lyhörd för vad jag bad om, har nog aldrig lyssnat så bra på förhållningar vid longering som denna gång, räckte med kroppsspråk och ett kort prooande så fick jag avsktningen direkt. Premiär för att tåget åkte förbi när vi var på ridbanan också. Tur man hör det lite innan och får förvarning när bommarna åker ner. Vi stannade, jag gick till honom och stod vid huvudet, knäppte lös linan också, eftersom jag vet hur han är, vilket också bekräftades då han bestämt hävdade att ett ånglok det hade han aldrig sett i hela sitt liv tidigare. Trots att jag med egna ögon sett hur han lugnt betar i hagen när det åker förbi på ungefär samma avstånd. Knäpphäst. Sedan tillbaka till arbete och vi både skrittade, travade och galopperade.
 
Två promenader har vi också tagit i veckan, en längs med järnvägsspåret (på dag när tåget inte går) och en sväng runt vår lilla runda som vi skapat, tar nog ungefär 20 minuter att promenera runt, ganska lagom. Annars har jag pysslat lite i boxen, organiserat garderoben, borstat schabrak, impregnerat täcken och otåligt väntat på att känna mig bra. Huudvärken är i princip borta, om jag anstränger mig mer än normalt kommer den, men annars är tröttheten det största problemet. Försöker ta vilpauser, men det är liksom inte kroppen som behöver det längre utan mer huvudet, kroppen vill röra sig och användas, men huvudet känns med trögflytande liksom. Problemet blir när man ska sova, för kroppen vill inte sova, den har ju vilat större delen av dagen och huvudet är inte så mycket för att argumentera. Hoppas det blir bättre snart, idag har jag i allafall varit på jobbet, förhoppningsvis ska det hjälpa att ha gjort lite mer på dagen i allafall, även om jag tar det lugnt.

 

 

Tömkörde på ridbanan idag. Lade ut en bom över medellinjen och tänkte köra åttvolter över den. Hade någon slags hybris innan passet och föreställde mig att vi skulle öva på att byta galopp över bommen. Jo tjena, försök inte lära en häst något som du själv inte behärskar ännu. Visst att man ska testa, men kanske är lite smartare att börja från ryggen där man har lite mer koll innan man försöker från marken och kanske, kanske är en idé att typ gå en kurs för någon som berättar hur man gör. Vi skrotade den idén i allafall efter några förvirrade försök med en stackars stressad häst som förtvivlat skulle vara matten till lags, men slutade med full galopp över halva ridbanan och tömmar släpandes efter. Matten tog sitt förnuft till fånga och vi gjorde ybersnygga åttvolter i trav istället. Och galopp i båda varven på volten över bommen. Han jobbade på bra och jag är riktigt nöjd med honom, han ville lyssna idag, var jättefin för både förhållningar och pådrivning, fattade fint och när jag väl fick ordning på tekniken och mindes lite av det Lena försökt lära mig om tömkörning så fick vi till det himla bra i traven med både påskjut och eftergift. Sedan snubblade han naturligtvis runt lite också och slog upp ett sår på ena framhoven, inget allvarligt, men jag börjar förstå dem som klär in sina hästar i skydd 100% av gångerna de ska träna något. Jag har ju börjat med det ute i skogen numera och vid hoppning, för jag börjar misstänka att min häst är en stor klumpeduns. Blev lite mysstund i stallet sedan, borsta ordentligt, skrapa flugägg och kleta på flugmedel på benen, stratcha lite, klia i öronen och under hakan. Trevligt sällskap hade vi också, är rätt så skönt att alla hästar och människor är hemma igen från diverse beten.

 

Imorgon får vi se om vi hinner med promenad, ska dit på morgonen och fixa allt innan tåget går till Linköping. På Söndag kväll är jag tillbaka och då ska vi aktivera oss, kanske blir det till och med en ridtur, får se lite hur det är med orken. Huvudet tog ingen skada över att knata bakom en häst i dryga timmen i allafall så ett lugnt pass ska nog gå hyffsat bra.

 

Det Positiva: Snart, snart, snart!

Det Negativa: Magen verkar börja krångla istället.

 

Over and Out

I perioder följer jag ganska mycket bloggar, många gånger hästbloggar. Kompisars bloggar, fjordhästars bloggar, tävlingsryttares bloggar eller bara "stora kändis hästbloggar". Ibland kommer jag på mig själv med att bara skrolla igenom uppdateringen, kasta ett förstrött öga på vad som hänt sedan sist. Ibland tappar jag intresset och slutar följa en blogg, för ärligt talat, tillslut tröttnar man på att skrolla dag ut och dag in.

 

Men det finns en blogg jag aldrig skrollat. En blogg som fått mig att tjuta så mycket av skratt att tårarna börjat rinna. En blogg som tvingat mig att hastigt kväva skratt och gett mig konstiga blickar från kollegorna när jag någon gång inte kunnat hålla mig och tjuvläst på jobbet. En blogg jag följt så länge att jag inte minns starten, inte minns vad det var som fick mig att börja läsa. Det som fick mig att fortsätta var underbara konversationer mellan en matte och en luddig lite lagom rund häst. En häst med egna idéer och bestämda åsikter som går genom eld och vatten för sin matte. Och en matte som ser sin häst på ett alldeles speciellt sätt.

 

Jag har aldrig behövt ta det beslut matten nu tagit och jag fasar inför den dagen som obönhörligt tickar närmare, men jag hoppas att jag kommer vara lika stark som hon när det är dags. En vit sagohäst kommer snart inte finnas mer, men jag tror att många kommer att minnas länge och väl om Mullehästen och hans mattes äventyr som de så generöst delat med sig av genom åren.

 

Over and Out

Jo, men tydligen skrev jag ju om hur försiktig man ska vara när man rider själv och bla bla bla i förra inlägget. Men man kan inte skydda sig mot allt. Och det är ju heller inte  en  bra ide att ändra planer från hoppning på ridbanan till uteritt i skogen. För nu ligger jag här med hjärnskakning och stygn i ansiktet samt minnesluckor över vad som hänt.

 

Det jag minns är att vi glatt klampade iväg på vår stig genom skogen, gick den korta biten på asfaltsvägen (och mötte en bil utan problem), fortsatte in i skogen på grusvägarna och travade en hel del. Sedan är det svart, har ett svagt minne av att prata med Johan i telefon och att jag och Maxim går förbi grannhusen vid stallet och möter någon som kollar oroligt på oss, att vi går in på stallplan och träffar stallkamraterna, att jag sitter på kanten till gräsmattan, att ambuslansen kommer med Johan på cykel efter. Sedan finns det lite bilder från färden in, akutrum och åka till röntgen, kräkas, sys i ansiktet och få dropp. Kom in någon gång vid tio och fick åka taxi hem vid halv tre i morse. Sedan har jag sovit större delen av dagen, av och till. Nu på kvällen övertalade jag Johan att ta mig med ut till stallet och krama på Maxim. Bara så jag fick se med egna ögon att han var okej. Bästa stallkamraterna hade fixat allt annat. Han har inga synliga skador, mer än ett litet sår på höften, men igår hade han varit lite skärrad (avhjälpt med mat). Sadeln har tydligen tagit en del av smällen, så vad jag tror är att vi snubblat omkull, kanske ramlat ner i ett dike eller något. Jag tror inte att han blivit rädd för då brukar han springa iväg och nu har han stannat hos mig och vi har tillsammans promenerat hem, förmodligen ett par kilometer. Läskigt är det när man inte minns vad som hänt, men så är det. Nu blir det till att ta det lugnt för mig några dagar, Inte riktigt vad planen var, men vad gör man, så glad över att det inte blev något värre.

 

Det Positiva: Inga benbrott

Det Negativa: Att känna sig svag

 

Over and Out

Det har varit lite segt att komma igång igen med träningen efter SM-helgen. Det har varit varmt och jobbigt att röra sig, vilket nog både jag och Maxim har tyckt. I söndags tog vi dock en liten tur, mest lite skritt och trav på grusvägarna, en liten avstickade in i skogen och utforskade stigar lite också. Pigg och glad häst som låtsades bli rädd för en hund, men sedan lugnade ner sig ovanligt fort.
 
Igår var jag på massage, vilket betyder att jag inte är i skick att rida direkt. Men han såg så söt och busig ut så vi gick till ridbanan ändå och jag satte upp ett hinder och så fick han springa runt. I början ville han mest äta, men mot slutet kom han igång ordentligt och det var inga problem att hoppa hinder från det ena hållet, men när matte bad om andra varvet så smet han busigt förbi nästan varje gång. Nackdelen med att löshoppa utan invallningsrep, men riktigt så seriösa var vi inte. Han vet precis vad jag vill att han ska göra, och det var ju inte det att han inte ville hoppa, för han tog det utan problem åt andra hållet. Lilla bushästen, tillslut fick vi till bra språng från båda hållen och avslutade.

 

 

Så ikväll var jag något tidigare till stallet och det var lite svalare så vi gav oss iväg på upptäcksfärd. Just nu är det inte så många som rider i stallet där vi bor så jag rider ut mycket själv, lite av en nackdel när man är ny på stället, men jag är rätt så bra på att snappa upp vägar, kolla på google maps och ibland bara köra rätt igenom skogen, med mer eller mindre lyckade resultat. Nåja, idag gav vi oss iväg för att hitta en hemlig stig genom skogen jag hört rykten om, det visade sig inte vara något större problem då den var rätt så fiffigt uppmäkt med reflexer och plogpinnar bara man hittade in i skogen, dessutom kunde man följa några hovspår ibland också. När vi kom fram till stora vägen gick vi rätt över till en grusväg som sedan svängde av till en väg med vägbom (och läskiga kabelrullar och presseningar som Maxim stirrade misstänksamt på. Kan tilläggas att vi började med att jag promenerade bredvid hela vägen från stallet, genom skogen, över stora vägen och förbi vägbommen innan jag satt upp. Är man själv ska man vara försiktig. När jag väl kom upp i sadeln satte vi fart och travade, vilket gick ganska bra, bra övning att sätta lite fart även på okänd väg, tänker att det är bra bruksträning. Vi spanade in älgtorn som kanske kunde vara Maximätande, så bättre ta det säkra före det osäkra tyckte han och smög sig förbi i andra vägkanten. Såg även ett rådjur som var ute och spatserade. När vi kom till vägens ände utforskade vi stigarna som gick åt både höger och vänster, gick bara en lite stund på var och en av dem, ska höra i stallet om de leder någonstans. Men ytterligare lite bruksridningsträning att snirkla fram bland träden och vända runt när vi skulle hemåt igen. På vägen igen körde vi galoppintervaller, ganska samlad galopp, galoppera en stund, ner till skritt och skritta en kort bit och så upp i galopp igen. Han blev himla fin och lyhörd, fattade fint ur skritten utan att rusa iväg. Verkar också som vi båda vant oss lite vid pelhamet och det var betydligt lugnare i munnen idag mot för de andra gångerna vi testat. Avslutade med att trava lite lugnt i nedförsbacken fram till bommen. Sedan tog vi oss förbi kabelrullarna igen, nu med mig på ryggen. Innan jag hoppade av och ledde över stora vägen, red genom skogen hem sedan, blev dusch för svettig kille och lite stretching. Imorgon får han vilodag och så ska vi se om vi orkar hoppa lite på torsdag kanske. Har gett upp mina planer om en pay and jump till helgen, men ska fortsätta spana, spanar också på bruksridningstävlingar, får se hur det går.

 

Det Positiva: Min gula galoppehäst

Det Negativa: Värme, mygg och broms

 

Over and Out

Vi har tagit det lite lugnt den här veckan Maxim och jag. Myst lite tillsammans, vilat lite och motionerat lite. Det har varit skönt med en semestervecka utan inbokade aktiviteter. Även om det dykt upp saker ändå, som att åka till verkstan ett par gånger med bilen, utforska badmöjligheterna här runt omkring och ligga på en filt på gräsmattan och läsa.

 

I måndags blev det en liten promenad, men då vi båda blev irriterade på myggen, gick vi snart hem igen och lekte lite löst på ridbanan. Han var inte på sitt bästa springhumör, men lite småskutt blev det ibland i galoppen. Han är för söt när jag ber honom komma till mig och vill helst av allt ha godis varje gång. Han är rätt så nöjd med kli i ansikte och öron också (har inte så ofta hästgodis på mig). Tisdagen blev det också aktivitet, lite tömkörning i alla gångarter. Lite trött var han, värmen tog nog ut sin rätt till slut. Han var ändå rätt så duktig, travade lite över några bommar på en volt och då tog han i ordentligt.

 

 

Eftersom han var så trött och vädret blev lite sisådär (åskoväder och regn) fick han vila onsdag och torsdag, vilket han firade med fullskalig lerinpackning båda dagarna. "Flugskyddet är inte tillräckligt, jag förbättrade" sa han och var mycket nöjd med sig själv. Så det blev till att duscha och göra rent, vilket tog en halv evighet första dagen då han kletat in hela manen i lera så den låg åt alla håll. Som sagt mycket nöjd med sig själv.

 

Sedan skulle jag ju rida idag då tänkte jag. Lagom bra idé när han vilat två dagar. Ut till råga på allt också, men hade säkerhetsbromsen på, som vi inte riktigt är nöjda med ännu, men vi ska nog komma dit, ska spänna om lite till nästa gång vi testar. Glad häst som hade bråttom iväg, vi red gräsvägen längs med järnvägen och sedan skrittrunfdan i skogen. Trubotrav mest hela tiden och kraft i galoppen och en häst som hela tiden frågade "Ska vi öka nu matte, ska vi öka?" Sedan låtsades han bli rädd för sin egen skugga, en tistel, en bil på stora vägen (som går 50 meter bort, bakom träden på andra sidan järnvägen), en bil med släpvagn gick sedan bra att möta, medans han strax därefter försökte fly från ett par cyklister. Nåja, hem kom vi välbehållna. Imorgon blir det vila igen då vi ska en sväng till Linköping, men på söndag ska vi ut och galoppera av oss lite på grusvägarna mot Fjällnora. Blir nog bra det ska ni se. Sedan är semesterna slut för mig, eventuellt ska Maxim få åka och beta lite i en större hage med sina kompisar någon vecka, men vi får se hur det blir. Han verkar ju inte direkt vara så sugen på att vila... Och jag vill gärna köra pay and jump om en vecka...

 

Det Positiva: Piggelin

Det Negativa: Kattungar på rymmen

 

Over and Out

Så nu har vi smält det hela lite kanske och det är dags att lägga upp en plan för resten av året. Jag har faktiskt redan anmält mig till nästa tävling. En LB:2 i slutet av augusti, sedan är jag reserv på en LB:1 i mitten av september också. Och kanske hinner vi någon mer lokal start innan året är slut vi får se. Det jag är lite sugen på är att hitta en pay and ride och testa LA:1 i slutet av oktober/början av november och bara testrida programmet, får se vad vi kan åstakomma med det, sedan ska Maxim förmodligen vila i november/december, några veckors helvila och sedan bygga styrka december/januari och börja säsongen sedan så tidigt som möjligt. Känns han redo försöker vi oss på LA, men det verkar som om det är mycket tävlingar här runt omkring på lång bana och LA blir lite för svårt då, LB går bra, men jag vill helst börja med LA-program på kort bana och blir vi inte redo inför nästa SM så blir vi inte helt enkelt, även om det är en del av planen.

 

Förutom dressyr så ska vi försöka åka på någon pay and jump, kanske redan om någon vecka om han känns pigg och glad. En ridklubb nära stallet har en 10 augusti som jag spanat lite på. Och jag hoppas jag kan komma iväg på i allafall en brukstävling. Ska försöka kolla runt, blir en bit att åka, men det kan det ju vara värt. Ska kolla med lokalföreningen här om de har någon också. Annars finns ju Örebro, Katrineholm och ÖFF som anordnar vad jag vet, ska också kolla med Gävles om de har åt mitt håll. Blir nog aktiviteter så det räcker och blir över.

 

Dock är den största uppgiften just nu att hitta en tränare, både i dressyr och hoppning. Jag kommer aldrig att komma speciellt långt själv.

 

Det Positiva: Planer

Det Negativa: Kanske för många

 

Over and Out