tildans

Igår hade vi vil- och mysdag, bra planering av matten eftersom hon råkade ägna tio av dagens timmar åt jobbet, så skönt att varva ner efteråt i stallet. Han var märkbart lugnare i gången än de senaste veckorna, verkade nästan som om han njöt av att bli lite ompysslad, skruvade också i brodd, känner på mig att det fryser på snart (och så var det över 5 plusgrader idag, men jag vet att det kommer) och då kände jag att jag tar det säkra före det osäkra, de har ju lösa in och utsläpp.

 

Idag blev det åtta timmars jobb och långlunch i stallet istället. Lyckades inte planera min vecka som jag tänkte från början, med möten och dylikt så monterade ihop någon slags onsdag som bestod i att vara på jobbet strax efter sju, åka ut till stallet, mocka och fixa mat åt Maxim och Flora och hinna tömköra Herr Gul lite i solen, sedan åka tillbaka till jobbet (utan att hinna äta sin matlåda, hästen är ju viktigare) för att jobba till klockan fem. Det fungerar, men inte mer än en gång i veckan, matlådan smakade för övrigt ganska gott när jag väl kom hem och kunde värma den i micron.

 

Lite mer fart under galocherna idag kan man säga. Invigde nya utebanan i strålande sol och med tömkörningsutrustningen på. Spännande sa Maxim, speciellt när hästarna i hagen började rejsa lite, då var det bäst att försöka fly, men ingen skrik och panik och han lyssnade faktiskt när jag ropade på honom och stannade och väntade tills jag samlat upp all töm igen. Annars var han fin, lite spän i nacke och hals, men med tryck i bakbenen, blir definitivt fler lunchturer, passar när han ska tömköras då det är lite smidigare än ridning. Härligt med en paus och känna solen i ansiktet också!

 

Det Positiva: Min prins!

Det Negativa: Lera, ge mig minu och snö!

 

Over and Out

Så börjar vi starta igång igen, jag och Maximen efter den lilla vintervilan. Planen är att komma igång lite smått med tömkörning denna vecka och lite lugnt med ridningen vartefter, träna lite lugnt i december med lite minivilor, kanske någon Lenaträning, för att sedan komma igång ordentligt i januari och ladda upp inför vårens tävlingar, planeringen för våren vet jag inte riktigt hur den ser ut, men tänker nog börja med en lokal LC och sedan får vi se vartefter, LB är ju roligare att rida.

 

I fredags så hade jag kvällsfodringen och både Flora och Maxim att ta hand om. Johan var snäll och följde med mig till stallet. Gjorde i ordning allt till hästarna och sedan tog vi med dem ner till ridhuset för lite lek. Plockade fram ett sockerbitshinder de fick skutta över och tog även fram presseningen som de fick undersöka, Maxim tycker nästan att den är okej att ha över sig nu, att trampa på den har nästan aldrig varit ett problem. Flora var också duktig, hon stod på den och hade den över halsen. 

 

På lördagen skulle jag och herr Huligan ut på promenad, det var väl en sådär idé eftersom det var kossor på rymmen och en något upprörd häst, vi vände efter ett tag och gick hem igen, han blev väldigt upprörd och även om han höll sig vid mig så ville han helst trava på stället och drakblåsa istället för att skritta fint. Avslutade en sväng i ridhuset, men där var han lugn istället, några bushopp blev det, men annars ville han mest vara hos mig än att springa runt och leka <3

 

Söndagen blev mysdag, jag var på liten kurs om hur man läser sin häst som hölls av en hästmassör. Ganska intressant var det, nu funderar jag på att gå en kurs i hur man masserar sin egen häst, vi får se om det blir något av det hela.

 

Igår då, då var det äntligen dags för lite jobb igen! Tömkörning i ridhuset blev det, skritt och trav en halvtimme. Han skötte sig bra, först var vi tillsammans med nya westernhästen som i Maxims ögon gjorde konstiga rörelser och sedan med två hästar som jobbade lite med bommar. Lite okoncentrerad, men hyffsad, mjuknade fint på slutet även om han inte riktigt hade den energin jag ville eller för den delen trodde. Får se till helgen hur det känns när jag sitter upp.

 

Det Positiva: Igång

Det Negativa: Trött

 

Over and Out

 

Igår när jag kom till stallet på morgonen möttes jag av en Maxim som tog en liten tupplur efter frukost. Så otroligt söt, kikade nyfiket på mig och undrade nog vad tusan det här var, matten kommer inte ofta på morgonen om man säger så. Gick in och gosade lite och det tyckte han om, speciellt kli i ansiktet är en favorit.

 

Tyst och lugnt här, men snart drar det hela igång igen. Helgen hemhemma var underbar och väldigt välbehövligt, även om det var full fart hela tiden. Bland annat hann vi med att ta en nostalgipromenad, jag, syster och Johan på gamla ridstigar där vi forsade fram som unga och galna på Glampi och Skreppur. Allt prat om hästminnen fick mig att börja fundera och börja planera, om det går och lösa ser jag gärna att jag och Maxim åker upp på semester en vecka eller så och rider på härliga skogstigar, gamla traktorvägar och oändliga grusvägar, i princip utan trafik. Vi får se, mycket som ska klaffa och stämma, men en liten plan i allafall.

 

Maximen har vilat lite till, det börjar krypa i benen på honom nu, otålig i stallgången, ska vara med med mulen hela tiden och kolla vad jag gör (kratsar hovarna, borstar benen, kliar i ansiktet). Vi har promenerat både igår och idag och han sköter sig även om han gärna vill älga på förbi mig. Vi övar vidare på det. I helgen och nästa vecka drar vi igång igen! Ser fram i mot det även om det nog var en välbehövlig paus för oss båda.

 

Det Positiva: Energi

Det Negativa: Slukande stress

 

 

Over and Out

Jupp, inte så motiverad, men torsdagsträning blev det ändå, då jag skulle hålla i passet.

 

Lite mindre planering än förra gången, bara planerat ett tema och sedan körde vi på. Flerstegstekniker gjorde vi och så började vi efter uppvämningen med Kote-Do, eftersom jag glömde den förra gången. Åh, kote-Do, när det väl fungerar är det en teknik som känns så otroligt bra att göra. Så vi övade på korta attacksteg och mikropauser för att försöka komma på rätt avstånd på Do. Många som hade problem och inte riktigt fick till det, men jag tror att det blev lite bättre då vi övat en stund. Jag försökte att ge lite tips, men det är svårt, det mest konkreta är ju att korta sitt attacksteg, eller helt enkelt göra det i princip på plats. För egen del kändes det helt okej, men som alla tekniker behöver den underhållas.

 

Vi gick vidare med lite kote-Men, mjuka handleder och så lite haraitekniker där jag fumlade med visning lite, men det gick bra ändå tror jag, ibland ska man nog inte säga så mycket utan bara göra, dessutom känner jag mig för osäker för att gå in i detaljerade beskrivningar av teknikerna. Tiden rann iväg men efter lite teknikträning så körde i kakarigeiko, 5, 7 och 10 attacker, uttröttande, men nyttigt och så lite ji-geiko på det. För egen del kändes teknikerna helt okej, börjar få till attacksteg mer och mer, men kakarigeikon och ji-geikon, not so good. Ganska omotiverad, men jag vet ju varför så är inte så speciellt orolig. Det blir nog bra till slut ska vi nog se.

 

Det Positiva: Att träna

Det Negativa: Att inte ha vilja

 

Over and Out

Igår hade jag lite ridning på schemat också, med Flora. Vi gick ner i ridhuset och om jag satte krav på henne i måndags med att galoppera på volt så skippade vi galoppen helt detta pass och koncentrerade oss på skritt och trav där jag kan ställa krav och vet vad hon klarar av. Hon har ju lite mer humör än Maxim så ibland får man välja lite vad man vill få ut, börjar man pressa henne för mycket så kan hon bli tvärtjurig och då tycker jag inte att någon av oss får ut så mycket av passet, nu blev det ett pass där vi båda var nöjda efteråt utan att ha grälat. Ibland måste man så klart ta större kliv än vad som är bekvämt, men i det läget vi är i nu känns detta som en bättre strategi.

 

Vi började men uppvärmning i skritt, trampa på ordentligt och lyssna på mig, lade in en del volter och halter för att checka av att hon lyssnade. I hennes svåra vänstervarv vill hon gärna glida omkring lite så det gäller att rama in ordentligt. Hon var annars rätt så mjuk och med redan från början. I traven, återigen gled hon omkring lite i vänstervarv och tog inte riktigt att min skänkel försökte putta in henne. Vi körde lite öka/minska volten och där kändes det direkt att hon tar höger skänkel bättre, men bara att jobba på. Koncentrerade oss större delen av passet på att göra serpentiner och övergångar. Hon lyssnade riktigt bra tillslut och från att ha varit lite överallt i hela ridhuset så gick serpentinerna också riktigt bra på slutet, utan att jag behövde vara där och rama in henne hela tiden.

 

Testade även några diagonaler med tempoväxlingar i trav, ett par av dem kändes väldigt bra, som det känns nu så är det galoppen som fattas och jag tror att den kommer snart också, med tanke på hur bra det går att tömköra henne i galopp nu så bör det ju komma när man sitter på ryggen snart också.

I avtravningen sedan så lättade jag på innertygeln och hon gick lugnt kvar i samma mjuka form som innan. FinFlora <3

 

Maxim fick för övrigt lite kärlek också och i nästa vecka blir det mer fokus på honom, förhoppningsvis lite bättre väder så att vi kan börja promenera lite och så kör vi igång med lite tömkörning veckan efter det. Idag lyckades vi faktiskt promenera en sväng i skymning. Jag var trött, less och lätt deprimerad på eftermiddagen och passade på att gå tidigt från jobbet. Den bästa medicinen är helt klart att åka till stallet, snusa gul päls och umgås med världens finaste, som dagen till ära nog kände att matten var lite låg och skötte sig relativt bra. Fick dock höra att han och hagkompisarna varit ute på äventyr på morgonen. Vi har lösa utsläpp i stallet där man sätter för linor runt stallplanen och så öppnar man aktuell hage och släpper hästarna från stallet. I morse när Maxims hage kommit ut på stallplan kommer det en lastbil inkörandes, hon som sköter insläppet springer iväg och skriker på föraren att han väl stängt grinden "Öhh, vaa?" så hon sprintar efter hästarna och ser dem i full karriär på lilla asfaltsvägen, på väg mot stora 90-vägen. Som tur var lyckades den bil som kom och svängde av på stora vägen stanna, tjejen som körde klev ur och fick hästarna att i allafall vända hemåt igen, där sprang de in i en av sommarhagarna som fortfarande var öppna. Så allt slutade gott och väl, men vad det brände till i hjärtat när jag hörde det, jag kommer så väl ihåg paniken med springande häst och bilar, fy tusan sån tur vi hade!

 

Vi gick i allafall en promenad med reflexer. Allt blir ju lite mer spännande i mörker, men vi höll god fart och hade bara ett litet skutt åt sidan och så lite skeptiskt blåsande vid husen. Gick en sväng i ridhuset sedan också och så fick han trava och galoppera lite, men han var inte så jättesugen, mer på myshumör. Får se om jag hinner promenera eller leka lite med honom på söndag också, imorgon hinner jag inte eftersom vi rätt så tidigt ska styra kosan norrut för en helg med släkten, inte varje dag det är 80-års kalas.

 

Det Positiva: Lösgjord häst

Det Negativa: Svaga ben

 

Over and Out

 

 

 

 

Ha, lyckades gå på ett tisdagspass! Inte ofta det händer, men kändes bra, ska även träna idag är tanken så två gånger denna vecka, inte illa alls.

 

Nyttigt att gå på grundpass med rustning också, lite då och då, på torsdagar blir det ju lite mer fart och fläkt. Så jag tror det var nyttigt, fokus låg lite på attacksteg också och det är ju alltid bra, även om jag blev lite uttråkad av alla stora tekniker, till min egen förvånging kan sägas. Det blir också lite jobbigare att köra mot mottagare som inte riktigt har koll, eller mer ett irritationsmoment. Grundträning är ju ett lugnare tempo och då är det svårt för mig som, bland annat, ska träna på snabbheten i mina hugg, att göra det mot en mottagare som inte riktigt är med. Nåja, det gick okej ändå och det blev ett pass där jag också försökte träna på att se på de andras tekniker, det är alltid lättare med människor som inte tränat så länge, att se vad de gör fel och hur man ska säga för att rätta till det. Det blir genast mycket svårare på en torsdagsträning där folk kan mer och därför gör fel som inte syns lika bra eller som är lika uppenbara. Man kan se att något är det som inte stämmer, men vad "något" är är så ofta höjt i dunkel.

 

Så jag var lite splittrad, men sedan fick vi öva tsuki på våra nygjorda tsuki-plattor och det var kul, även om avståndet i början kändes oändligt. Det kändes hyffsat i allafall, med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många gånger jag kört tskui med attacksteg i mitt kendoliv. Nu ska det bli ändring på det dock, vi blev lite inspirerade på SKO så att säga.

 

Det Positiva: Nöta teknik

Det Negativa: Fel tempo

 

Over and Out

I helgen var det full aktivitet. Började fredagskvällen med att ha över en hel drös med kendovänner på filmkväll och så kollade vi på alla inspelade matcher från SKO. Mycket trevligt var det och 12 personer får faktiskt plats i vårt vardagsrum om man kämpar lite.

 

Lördagen hade jag Flora och vi tog ett varv runt vallen i regnet, lite lagom kul, speciellt som hon började backa hel oprovocerat, vet inte riktigt vad som flög i henne. Annars var hon pigg och glad och vi travade en del. Efter stallet for jag vidare till Dojon och ägnade resten av dagen åt att fixa shinaier och laga lånerustningar, vi åstakom ganska mycket på kort tid så nöjd med min dag. Avslutade hemma i soffan och kollade lite film.

 

Söndagen hade jag morgonfodringen så jag var i stallet tidigt, gav alla hästar mat och åt sedan en andra frukost i fikarummet tillsammans med Kerstin (kissekatten), kan nog inte börja dagen på ett bättre sätt. När alla hästar var i sina hagar gick jag och Maxim en promenad, han var lite jobbig att ha och göra med, vilket han gärna blir när han vilar och energin börjar samla på sig, men det var hanterbart, ska försöka promenera lite fler gånger nu i veckan och även nästa vecka så kanske vi startar upp med lite tömkörning sedan, vi får se hur det känns. Gick sedan ner en sväng till ridhuset och loppisen som pågick där under större delen av söndagen, kikade runt lite, men blev inga inköp i hästväg.

 

Ikväll då så hade jag tre hästar att mocka åt helt plötsligt, men bara en som skulle motioneras. Flora fick sig ett tömkörningspass i ridhuset (Maxim tyckte att jag var en förrädare som överhuvudtaget såg åt någon annan häst idag). Och vilket pass det blev sedan! Jag tillskriver all framgång till uppenbarelserna fina Mirre gav mig när jag tömkörde honom härom veckan, fungerade ju utmärkt på Maxim efter det och nu även på Flora. Lite springigt i början, men sedan släppte det rätt så snabbt i traven och vi galopperade även flera varv i både höger och vänster galopp! Det är häpnadsväckande vad den hästen har kommit lång på det halvår som gått. Bitvis ser man hur det glimmar till där inne, men det är en lång bit kvar innan det är en glänsande diamant av henne, vi får se vad som händer också, damen har en del humör som börjar visa sig nu, mer och mer. Men jag tror verkligen att hon skulle kunna bli riktigt bra tillslut. Har henne på onsdag också så funderar på att rida då.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Snor

 

Over and Out

 

 

Torsdagsträning! Inte så många som kom, lite lagom med 6 stycken. Jag höll i passet och hade planerat lite för en gångs skull, annars brukar jag improvisera. Men nu var jag lite sugen på att hugga Do så det var ungefär vad vi gjorde. Do är ju inte det lättaste hugget eller det man tränar mest på, även om man skulle behöva. Det jag har lagt märke till på senaste tiden när folk hugger Do på mig är att, tja, det behövs förbättrningar, speciellt med att hugget inte ska komma från sidan utan uppifrån. Och det behövs en del träning för att man ska våga hugga också, för det är nog det viktigaste, vågar man inte lita på att man ska träffa så blir inte hugget speciellt bra.

 

Jag vet inte, ibland tycker jag att passen jag improviserar blir bättre än dem jag planerar och jag känner att jag är väldigt otillräcklig när det kommer till att förklara tekniker och hur man ska hugga. Jag vet ju har man hugger Do, men att försöka förklara det för andra, som vet grunderna men behöver finslipa lite är väldigt svårt. Ibland känns det som om jag bara babblar, men vi tog oss igenom passet i allafall.

 

Lite vanliga Stora och små Do, Do-kirikachi, Men-nuki-Do och så gjorde vi lite hiki på slutet också, kom på sedan att jag helt glömt den teknik jag ville träna på helst, Kote-Do, så där borde jag ha tänkt om, men nu vet jag till nästa gång. På slutet körde vi ji-geiko, gick väl sådär, ingen riktig vilja, lite taggar utåt, men kan ju inte vara på topp hela tiden.

 

Ikväll blir det filmkväll, ska kolla på matcherna från SKO och reflektera lite, blir på många sätt både kul och som alltid när man ska kolla sin egen kendo på film, lite jobbigt och pinsamt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Orkeslöshet

 

Over and Out

... är nyckfullt och ofta orättvist. I natt förlorade en av fjordvännerna sin fina hingst, bara 6 år gammal och precis i början av sin avels- och tävlingskarriär. Så tankarna har varit mycket på henne under dagen som gått. Och på fina, fina Belgarion 286 som jag varit så förtjust i sedan första gången jag såg honom på en brukstävling på vikbolandet för nästan 3 år sedan. Han blev bara finare och finare med åren och det började visa sig i resultatlistorna, i somras deltog han i sitt första och enda Fjordhäst-SM och nu i höst har han gjort riktigt fina resultat på dressyrtävlingarna.

 

Efter jobbet åkte jag ut till stallet och pussade lite extra på min Maxim, vi tog en promenad i mörkret och jag försökte berätta för honom hur mycket han betyder. Han kanske inte förstår, men det känns bättre för mig att säga det, det gäller att njuta av de stunder man har tillsammans, för även om jag i mitt huvud ser oss tillsammans om 20 år, så vet man aldrig vad livet har i beredskap.

 

Over and Out

Igår hade vi lite uteritt på schemat, med sällskap, pigg Maxim som knatade på bra. Vi hann svänga in på grusvägen mot Sankesund så kom en buss dundrandes på asfaltsavägen så Maxim drog iväg lite, annars så skötte han sig fint. Vi hade sällskap med oss också och det var trevligt, var nog ute en timme ungefär.

 

Idag då, då blev det häst hela dagen för matten. Jag och Maxim packade in oss i transporten och fort till Vikbolandet på Hubertusjakt. Varför man åker så långt för en Hubertus kanske några undrar? men det är helt enkelt för att det är en himla bra Hubertusjakt med massa trevliga fjordhästmänniskor, både jag och Maxim trvis när majoriteten av hästarna är gula (eller grå).

 

Lite orolig för vädret var jag, men även om det var regn på vägen så var det uppehåll på Sörbyholm där vi skulle hålla till. Maxim tyckte det var spännande, vet inte om han kände igen sig, var ju två år sedan senast. Lugn och fin när han fick stå uppbunden vid transporten medans jag fixade på sadel och benskydd. Vi skrittade fram lite innan starten och sedan skulle vi vara med i galoppgruppen detta år, premiär för det! När vi gav oss iväg (13 i startfältet) så blev han lite ivrig, första traven låg han på mycket i och i första galoppen stack han lite med mig, men då var vi ganska långt fram i ledet och tror inte han gillade att det dundrade många hästar bakom. Resten av turen bildade vi lite eftertrupp med två till fjordisar (bland annat farfar Hauk Thun) och hade det riktigt trevligt. Det var i princip trav och galopp i en mil, två korta skrittpauser, en på asfaltsväg och en på en grusväg med lite större stenar. Annars travade vi på grusvägarna och galopperade på stubbåkrar och gräsfält. Sista galopperna kunde jag bara stå i lätt sits och rulla på utan att känna mig orolig för att han skulle sticka iväg, han var rätt så nöjd med sin egen fart där. Vi struntade i upploppet och skrittade i mål istället, kanske är jag tillräckligt modig nästa år, men tja, än är han ingen Glampi eller Hampus som man litar stenblint på.

 

Efteråt fick han mumsa hö i transporten medans matten mumsade korv med bröd, pepparkaka och glögg. Mycket fin dag, hemma igen blev det några timmars stallarbete, plocka undan allt, mocka två boxar, fixa hö och städa transporten lite mer noggrannt än tidigare då det dröjer ett tag tills han ska ut och åka igen. Just det, ägnade en stund åt att sitta i fikarummet och mysa med nya katten också, svårt att slita sig...

 

Jomen sörru, klart jag skulle träna kendo igår också. Man får ju passa på när man är motiverad liksom. Det gick förvånansvärt bra, trots för lite mat och trötthet. Jag lyckades för det mesta gömma bort det och ack så härligt det var efteråt när både kroppen och knoppen var helt slut av kendo. En av de bättre känslorna som finns faktiskt, när musklerna liksom blir alldeles genomarbetade och helt slut.

 

Kalle som höll i passet, han var taggad och hade kendoabstinens, så det lovade på att bli ett bra pass. Vilket det också blev. Lite fippel-tekniker vilket var evigheter sedan jag körde och på slutet ji-geiko. Jag är inte så bra på fippel, men det gick ganska okej ändå, framför allt skulle vi öva på att fortsätta attacken även om vi missade.

 

Det, framförallt har något från helgen i allafall stannat kvar och jag latade mig inte så som jag gärna gör, vi får se hur länge jag orkar hålla i, men det är helt klart en början. Rätt så nöjd med mina ji-geikosar också, den mot Kalle var rolig, han tycker verkligen att det är superkul och visar det, ibland blev det lite tokigt, men då skrattade vi mest lite och fortsatte. Sista ji-geikon körde jag mot Lars, fy tusan vad trött jag blev mot slutet, armarna bara dog och benen var så långsamma, men kul var det och jag höll i hela vägen, så skönt att sätta sig ner i moksu och varva ner, något jag lagt märke till att jag är ganska bra på. Jag kan bli himla trött och slut, men jag återhämtar mig snabbt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Dålig planering

 

Over and Out

Två hästar på schemat på torsdagen och det blev tömkörning för båda, det var vad jag hann med och jag kände mig inte så sugen att sitta upp på en Mirre som vilat dagen innan, lite självbevarelsedrift har jag, han är snäll, men eftersom jag typ ridit honom två gånger innan behöver man ju inte ta onödiga risker.

 

Han var mycket skeptisk när jag skulle ta ut honom ur boxen, vem är du liksom? Men följde med ut och stod snällt och lät sig göras i ordning. På väg till ridhuset gick han och blåste upp sig för det var lite saker som inte var som vanligt i hans värld. Väl inne och när jag knäppt fast tömmarna och skulle skritta fram så sa han ungefär "Okej, men då travar vi då!" när han väl fann sig i att skritta så gick han fint och nöjd och visade att han visste vad han höll på med. Vi travade lite (okej, han smyggalopperade lite också) och han var himla fin, blev några varv medveten galopp också och fina fantastiska gammelgubben, så stadig, så glad, antydan till bockning i början, annars rullade han på och så bra för mig att tömköra en häst som kan, som bara gör, fick lite ideér som jag sedan tillämpade lite på Maxim med mer eller mindre framgång. Vi höll väl på i ungefär 20 minuter (igångsättning efter hovböld och vila) och han var nog ganska nöjd med mig ändå, ännu nöjdare när han fick mat i krubban, tror jag fick godkänt.

 

Raskt upp och byta häst, Maxim var det ganska okej energi på. Testade lite annorlunda tömsättning (samma som Mirre har) och det verkade han trivas med. Vi lyckades nästa galoppera ett helt varv i höger också! Traven var bitvis riktigt fin och avslappnad. Vi ska testa samma sak några gånger till och jag ska boka in en tömkörning med Lena efter vilan och verkligen ta tag i galoppen!

 

Idag så red jag och Mirre ut en sväng alldeles själva, inte lika skeptisk idag, hämtade i hagen utan problem, sedan var han lite konfunderad över nya shettisarna i hagen utanför stallet, men sedan trampade vi på i god fart, skritt och trav på grusvägen och pigg häst! Mysigt var det.

 

Hemma igen hjälpte jag till med insläppet, mockade åt Flora och Maxim, fixade maten och sedan sanerade jag två gula hästar som hade lerstänk långt upp på magen. Maxim fick sedan ha vilodag och gå in i nyströdd box och mysa med lite extra halm att tugga på. Flora tog jag ner till ridhuset och jobbade en stund. Vi ägnade större delen av passet åt att hålla koll på bogarna så att de inte ramlade iväg gud vet var, tillslut lyckades vi ganska bra, gäller att rama in ordentligt och för allt i värlen inte släppa ytterskänkeln. Jobbade mest i skritt och trav, men lyckades även galoppera lite i båda varven, det tar sig. Efter galoppen försökte vi mest få till en trav som hade samma takt som den innan och inte springa så fort vi kunde genom hörnen och vilja galoppera igen. Mot slutet blev hon riktigt fin, sugen på att boka en lektion med Lena på henne också och få lite vägledning, men vi får se, nu rider jag henne så sällan ändå.

 

Sedan var stallkvällen slut för denna fredag, 3,5 timme, totalt slut. I helgen är det bara Maxim som gäller för hela slanten.

 

Det Positiva: Myshästarna

Det Negativa: Snorighet

 

Over and Out