Tentapanik
Fick idag en liten släng av det fenomen som någongång drabbar alla studenter. Tentapanik, man tycker att man ligger rätt så hyfsat till, men i ett svagt ögonblick inser man vidden av allt man måste lära sig och klämma in i hjärnan inför ett datum som plötsligt ligger i en nära framtid. Det som sedan följer är ett fanatiskt räknande av timmar och optimistiska scheman som inte håller någon längre tid. Ett tips är att schemalägga dubbelt så mycket tid som man tror kommer att gå åt, eftersom man ändå ängnar hälften av tiden till intressanta diskussioner som inte har något med det ämne man ska tenta av att göra.
Nu finns det ändå en slags mysig stämning på campus, alla blir så fokuserade och sitter i grupper tillsammans och pluggar. Samhörighet lyser från alla håll och om någon ser ovanligt stressad ut, ger man den en medlidsam blick, för man var själv där den där korta stunden förra timmen då allt kändes hopplöst.
Själv kör jag färgkodning och checklistor på hög nivå och känner mig för tillfället organiserad, inte lugn, men det kommer jag nog aldrig att bli.
På mitt bord här hemma står en bukett med sommarblommor. Jag blir glad varenda gång jag ser den och den har gjort hela lägenheten mycket hemtrevligare. Blommor från ett simskolebarn rankas höggt i min annars så blomfria värld. Lite sorgligt att det är över, men mentalt är jag helt slutkörd efter två veckor med aktiva barn.
Nu väntar en helg med tentaplugg som förhoppningsvis leder till godkänd kurs och ett långt härligt sommarlov, där jag i och för sig ska jobba, men ändå ett avbrott i vardagen här på campus.
Dagens Positiva: Nyinköpta post-it lappar och färgglada gem.
Dagens Negativa: Spillde vatten på en av ekonomiböckerna.
Solens strålar sirlar genom molnen
Over and Out
Nu finns det ändå en slags mysig stämning på campus, alla blir så fokuserade och sitter i grupper tillsammans och pluggar. Samhörighet lyser från alla håll och om någon ser ovanligt stressad ut, ger man den en medlidsam blick, för man var själv där den där korta stunden förra timmen då allt kändes hopplöst.
Själv kör jag färgkodning och checklistor på hög nivå och känner mig för tillfället organiserad, inte lugn, men det kommer jag nog aldrig att bli.
På mitt bord här hemma står en bukett med sommarblommor. Jag blir glad varenda gång jag ser den och den har gjort hela lägenheten mycket hemtrevligare. Blommor från ett simskolebarn rankas höggt i min annars så blomfria värld. Lite sorgligt att det är över, men mentalt är jag helt slutkörd efter två veckor med aktiva barn.
Nu väntar en helg med tentaplugg som förhoppningsvis leder till godkänd kurs och ett långt härligt sommarlov, där jag i och för sig ska jobba, men ändå ett avbrott i vardagen här på campus.
Dagens Positiva: Nyinköpta post-it lappar och färgglada gem.
Dagens Negativa: Spillde vatten på en av ekonomiböckerna.
Solens strålar sirlar genom molnen
Over and Out
Underbart
Hemma igen då efter helgens äventyr och vilket äventyr det blev. Infriade alla förväntningar och förhoppningar jag hade och lite till. Resan började på fredag morgon med att pappa och syster anlände. Resan västerut tog sin början med mig vid ratten. Väldigt härligt att köra bil igen. Stannade till i Trollhättan för lunch, världens godaste pizza lyckades vi nosa upp. Sedan var det systers tur att köra, hon körde fel flera gånger trots att pappa satt brevid och gav anvisningar.
Så kom vi då fram tillslut till det älskade havet och det älskade Smögen, resans mål och slutstation. Den första vi möter vid dykcentret är den härliga båtkaptenen som inte längre kan gå igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen utan att det piper i metalldetektron, detta på grund av alla skruvar han har i kroppen. Han får syn på oss och skriker inåt huset "Dina brudar är här nu!" Ut kommer då en av våra favoritmänniskor, brunbränd av Thailands sol och ett skägg som gör vilken annan kille grön av avund. "Nämen tjenare" så fick vi en massa utrustning av honom innan vi gav oss iväg på jakt efter resten av tångräkorna som skulle komma.
Slutligen somnade vi och jag sov i allafall jättegott. Sedan blev jag väckt av syste som väste åt mig att sluta snarka. Så kan det vara ibland.
Tillbringade sedan dagen på och i havet. Den underbaraste platsen på jorden med världens härligaste människorna. Två fina dyk fick jag göra också, uppnådde målet för helgen och hittade en hummer samt lyckades för första gången på egen hand hitta en kantnål, vilket är något av det vackraste man kan hitta på västkusten.
Mellan dyken frös vi en massa och käkade kakor, inte helt fel sätt att spendera en helg måste jag säga. Fortsatte sedan med ännu en pizza och en god natts sömn innan vi alla for åt olika håll hem till boet igen. Lite sorgligt, men det är en plats jag alltid kommer att återvända till.
Helgens Positiva: Underbara dyk, underbara människor.
Helgens Negativa: Lite förskylning
Platsen och människorna i mitt hjärta
Så kom vi då fram tillslut till det älskade havet och det älskade Smögen, resans mål och slutstation. Den första vi möter vid dykcentret är den härliga båtkaptenen som inte längre kan gå igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen utan att det piper i metalldetektron, detta på grund av alla skruvar han har i kroppen. Han får syn på oss och skriker inåt huset "Dina brudar är här nu!" Ut kommer då en av våra favoritmänniskor, brunbränd av Thailands sol och ett skägg som gör vilken annan kille grön av avund. "Nämen tjenare" så fick vi en massa utrustning av honom innan vi gav oss iväg på jakt efter resten av tångräkorna som skulle komma.
Slutligen somnade vi och jag sov i allafall jättegott. Sedan blev jag väckt av syste som väste åt mig att sluta snarka. Så kan det vara ibland.
Tillbringade sedan dagen på och i havet. Den underbaraste platsen på jorden med världens härligaste människorna. Två fina dyk fick jag göra också, uppnådde målet för helgen och hittade en hummer samt lyckades för första gången på egen hand hitta en kantnål, vilket är något av det vackraste man kan hitta på västkusten.
Mellan dyken frös vi en massa och käkade kakor, inte helt fel sätt att spendera en helg måste jag säga. Fortsatte sedan med ännu en pizza och en god natts sömn innan vi alla for åt olika håll hem till boet igen. Lite sorgligt, men det är en plats jag alltid kommer att återvända till.
Helgens Positiva: Underbara dyk, underbara människor.
Helgens Negativa: Lite förskylning
Platsen och människorna i mitt hjärta
Västerut
God morgon världen!
Efter en tuff vecka med jobb är det så dags att packa och fara västerut, inte riktigt korsa atlanten, men i allafall stanna vid dess strand. Ser verkligen fram i mot det, men med en något rosslig hals håller jag mig från att skruva upp förväntningarna för högt. Eftersom jag är så envis som jag nu är kommer jag naturligtvis att komma hem och bli supersjuk, men antar att det är något man får ta när man inte kan hejda sig och vill vara med på allt roligt som händer.
Veckans glada nyhet är att jag fått ett av mina drömjobb i sommar, nio veckor med favoritanalysmetoden GC, kan inte bli bättre. Tyvärr är det också så att jag måste ta mig ur det andra veckolånga jobbet jag skrivit kontrakt för. Känns inte något vidare, men vill och känner att jag verkligen inte kan missa den här chansen. Hatar att göra människor besvikna, vilket ledde till att jag låg vaken större delen av natten och grubblade. Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig och att jag lyckas hitta en ersättare. Sen får jag lära mig att leva med att en människa inte längre kommer att tycka speciellt mycket om mig. Tyvärr är det ju så att alla inte alltid ser din sida av saken eller gilla de beslut och val du tar.
Nu ska jag försöka sluta tänka på det och bara ha roligt på äventyret.
Dagens Positiva: Drömjobb i sommar.
Dagens Negativa: Rosslig i halsen och besvikna människor.
Vill ni förlja med oss, västeruuuuut....
Over and Out
Efter en tuff vecka med jobb är det så dags att packa och fara västerut, inte riktigt korsa atlanten, men i allafall stanna vid dess strand. Ser verkligen fram i mot det, men med en något rosslig hals håller jag mig från att skruva upp förväntningarna för högt. Eftersom jag är så envis som jag nu är kommer jag naturligtvis att komma hem och bli supersjuk, men antar att det är något man får ta när man inte kan hejda sig och vill vara med på allt roligt som händer.
Veckans glada nyhet är att jag fått ett av mina drömjobb i sommar, nio veckor med favoritanalysmetoden GC, kan inte bli bättre. Tyvärr är det också så att jag måste ta mig ur det andra veckolånga jobbet jag skrivit kontrakt för. Känns inte något vidare, men vill och känner att jag verkligen inte kan missa den här chansen. Hatar att göra människor besvikna, vilket ledde till att jag låg vaken större delen av natten och grubblade. Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig och att jag lyckas hitta en ersättare. Sen får jag lära mig att leva med att en människa inte längre kommer att tycka speciellt mycket om mig. Tyvärr är det ju så att alla inte alltid ser din sida av saken eller gilla de beslut och val du tar.
Nu ska jag försöka sluta tänka på det och bara ha roligt på äventyret.
Dagens Positiva: Drömjobb i sommar.
Dagens Negativa: Rosslig i halsen och besvikna människor.
Vill ni förlja med oss, västeruuuuut....
Over and Out
I valet och kvalet
Jaha, så har veckan dragit igång då, med buller och bång. Aktivitetsfylld, som vanligt, men med en härligt resa i slutet, ett till litet äventyr kan man säga, denna gång utan pojkar helt vilket är en befrielse i sig, bara min underbara syster, två underbara vänner och en pappa lite på sidan om också. Ser verkligen fram imot det vilket vilseleder mina tankar något.
Fram till dess är det dock mycket skola och mycket jobba varje dag. Kommer inte att slappna av förrän på fredag då vi far.
Grubbel i flaggorna. Här sitter man med två alternativ framför sig och har inte en aning om vad man ska välja. Väljer jag inte snart kan det bli så otroligt jobbigt framöver. Jag är en kluven människa som helst av allt vill dela upp mig i kloner och vara på alla platser, med alla människor samtidigt. Då skulle valen inte vara nödvändiga längre. Sen är det ju tyvärr valen vi gör som gör oss till människor och valen vi gör som utvecklar oss som människor. Frågan är bara åt vilket håll man vill utveckla sig. I vissa fall är valen så enkla att göra, men så svåra att genomföra och i andra fall är det själva beslutet som är det svåra.
Mina val får dock vänta lite till, först ska jag begrunda och tänka efter och om det inte hjälper kör jag på känsla. Även om det blir fel så känns det på något vis rätt, för man gjorde ändå det man innerst inne ville.
Var för övrigt och jobbade idag och träffade på en kollega som jag inte sett på evigheter. "Nejmen hej, det var längesedan man såg dig. Vart har du varit?" frågade han "Jag har jobbat istället för dig några gånger, därför har vi inte setts" såg ut och kändes som om han var glad över att se mig igen, vilket gjorde mig glad resten av dagen. När jag går till jobbet undrar jag ibland hur jag ska orka, men så fort jag kommer dit och träffar någon av de underbara kollegorna så minns jag varför.
Dagens Positiva: Återseende
Dagens Negativa: Kval i valet
När allting är som mörkast behövs ett ljus som lyser vägen, vem av er är ljuset?
Over and Out
Fram till dess är det dock mycket skola och mycket jobba varje dag. Kommer inte att slappna av förrän på fredag då vi far.
Grubbel i flaggorna. Här sitter man med två alternativ framför sig och har inte en aning om vad man ska välja. Väljer jag inte snart kan det bli så otroligt jobbigt framöver. Jag är en kluven människa som helst av allt vill dela upp mig i kloner och vara på alla platser, med alla människor samtidigt. Då skulle valen inte vara nödvändiga längre. Sen är det ju tyvärr valen vi gör som gör oss till människor och valen vi gör som utvecklar oss som människor. Frågan är bara åt vilket håll man vill utveckla sig. I vissa fall är valen så enkla att göra, men så svåra att genomföra och i andra fall är det själva beslutet som är det svåra.
Mina val får dock vänta lite till, först ska jag begrunda och tänka efter och om det inte hjälper kör jag på känsla. Även om det blir fel så känns det på något vis rätt, för man gjorde ändå det man innerst inne ville.
Var för övrigt och jobbade idag och träffade på en kollega som jag inte sett på evigheter. "Nejmen hej, det var längesedan man såg dig. Vart har du varit?" frågade han "Jag har jobbat istället för dig några gånger, därför har vi inte setts" såg ut och kändes som om han var glad över att se mig igen, vilket gjorde mig glad resten av dagen. När jag går till jobbet undrar jag ibland hur jag ska orka, men så fort jag kommer dit och träffar någon av de underbara kollegorna så minns jag varför.
Dagens Positiva: Återseende
Dagens Negativa: Kval i valet
När allting är som mörkast behövs ett ljus som lyser vägen, vem av er är ljuset?
Over and Out
Vandring
Det var en gång en människa som kom på den roliga idén att gå fem mil för att äta pizza. Han drog glatt med sig fyra vänner och de fem började tidigt på morgonen den långa vandringen mot pizzan som hägrade vid horisonten. Fjorton timmar senare bestämde två av vännerna att de gått färdigt för dagen och slängde sig i gräset vid den första busshållplatsen som kom i deras väg. Där väntade de på att den ena vännens pappa kom och plockade upp dem och deras ömmande fötter. Om de tre övriga någonsin nådde den åtråvärda pizzan är ännu okänt, men återkommer med rapport så fort jag för veta. Detta sammanfattar ganska bra min dag idag, trevligt och soligt, men jobbigt för fötterna som nu helst av allt vill lägga sig i ett isbad och aldrig mer gå upp igen.
Om jag blivit något klokare av dagen vet jag inte, men det lutar åt det. Positiva människor är så trevliga som omväxling och att klara av att vandra så långt känns som en underbar prestation så här i efterhand. Mitt i var det väl mer, en fot framför en annan, kom igen nu, inte ge upp. Sen ville jag bara lägga mig ner och aldrig gå upp igen. Som tur är har man vänner som då drar upp en och sedan går en stund i ens egen takt när benen är stela och inte riktigt vill lyda.
När någon glatt hojtar "Titta en till uppförsbacke JAAA!" vet man att ingen kan vara mer optimistisk. På slutet haltade vi alla fem fram med blåsor på tårna och andra skavanker, men fram kom vi.
Nu väntar skön dusch och sömn en hel natt så får vi se vad som händer imorgon.
Dagens Positiva: Underbaraste, positivaste vännen som finns
Dagens Negativa: Onda fötter
Vid målet är resans slut det enda som man minns
Over and Out
Om jag blivit något klokare av dagen vet jag inte, men det lutar åt det. Positiva människor är så trevliga som omväxling och att klara av att vandra så långt känns som en underbar prestation så här i efterhand. Mitt i var det väl mer, en fot framför en annan, kom igen nu, inte ge upp. Sen ville jag bara lägga mig ner och aldrig gå upp igen. Som tur är har man vänner som då drar upp en och sedan går en stund i ens egen takt när benen är stela och inte riktigt vill lyda.
När någon glatt hojtar "Titta en till uppförsbacke JAAA!" vet man att ingen kan vara mer optimistisk. På slutet haltade vi alla fem fram med blåsor på tårna och andra skavanker, men fram kom vi.
Nu väntar skön dusch och sömn en hel natt så får vi se vad som händer imorgon.
Dagens Positiva: Underbaraste, positivaste vännen som finns
Dagens Negativa: Onda fötter
Vid målet är resans slut det enda som man minns
Over and Out
Engagerad upp över öronen
Ibland undrar jag hur jag ska lyckas få tiden att gå ihop med allt som jag vill göra. Idag var jag på möte igen och blev sådär inspererad som det är farligt att bli när man redan är engagerad upp över öronen och inte har ork eller tid till mer fast man så gärna vill. Försöker verkligen hejda mig, men det är inte så lätt, vilket min kalender så vänligt påminner mig om varenda gång jag öppnar den. Jag har inte längre någon riktigt ledig slapp helg förrän midsommar. Känns otroligt att mitt liv har utvecklat sig på det här sättet på så kort tid. För två år sedan kunde jag inte ens drömma om att det beslutet jag tog då skulle leda till allt detta. På något sätt har jag aldrig varit lyckligare med mig själv, trots att det finns saker jag skulle vilja förändra fortfarande, men jag känner verkligen att jag är på väg och har kommit en bra bit på den vägen.
Pratade med en vän igår om att ångra sina beslut och att grubbla över om de beslut man tagit verkligen varit de rätta. Känner att det är onödigt slöseri att grubbla på saker som redan skett, man kan ändå inte ta tillbaka besluten. Det man kan göra är att ta nya beslut som för en i en annan riktning än tidigare. De flesta beslut för också något gott med sig och då är det bra att kunna fokusera på det istället på det som gick fel. Beslut som man aldrig tagit kan man grubbla mycket på, för där är det bara fantasin som sätter gränser för vad som kunde ha hänt och fantasin är ju så mycket trevligare än verkligheten. Där finns inga regler, inga begränsningar som vi intalar oss att vi har i verkligheten. I fantasin kan man också vara precis den person man vill vara, en bättre person, en modigare person. Verkligheten är så pass mycket hårdare och svårare än så, vill man förändra sig själv tar det tid och det måste ske i små steg, det går inte över en natt precis. Så här två år efter resans start har jag alltså kommit en liten bit på vägen i mitt som jag insett livslånga projekt att förändra mig själv och mitt liv.
En sak som verkligen blivit bättre är min förmåga att prata inför folk, kändes verkligen bra idag då vi hade redovisning av ett projekt och det är något jag är otroligt stolt över. Från att ha varit otroligt dålig på det och bara få tunghäfta, darra och bli röd i ansiktet till att inte reagera nämnvärt, förutom ett litet skratt när man tappar bort sig. Nu gäller det bara att fortsätta jobba på lite andra saker också.
Det jag grubblar på för tillfället är vad människor egentligen menar ibland. Är det handlingar eller ord man ska gå efter. Blir bara mer och mer förvirrad eftersom jag inte är riktigt säker på vad jag ska göra, hur jag ska svara. Sedan kommer min lilla oförmåga att ta egna initiativ in i bilden också och spökar. Något jag gör mitt bästa för att avhjälpa. Sedan tänker jag den tanken att orsaken till att jag inte tar initiativet är att jag kanske inte vill det tillräckligt mycket. Eller så är det så att jag bara är så trögtänkt att jag inte fattar vinken eller griper tillfället när det uppenbarar sig. Då är det bara att hoppas på att ödet ger mig en andra chans och kanske en tredje och fjärde med.
Jobbar just nu som bäst på att reda ut vad jag egentligen känner så jag kan bestämma om jag ska ta ett steg åt höger eller vänster i helgen som kommer.
Dagens Positiva: Muntlig framställan + mig = sant
Dagens Negativa: För lite sömn
För att röra sig framåt måste man blicka bakåt, men samtidigt se till att inte snubbla
Over and Out
Pratade med en vän igår om att ångra sina beslut och att grubbla över om de beslut man tagit verkligen varit de rätta. Känner att det är onödigt slöseri att grubbla på saker som redan skett, man kan ändå inte ta tillbaka besluten. Det man kan göra är att ta nya beslut som för en i en annan riktning än tidigare. De flesta beslut för också något gott med sig och då är det bra att kunna fokusera på det istället på det som gick fel. Beslut som man aldrig tagit kan man grubbla mycket på, för där är det bara fantasin som sätter gränser för vad som kunde ha hänt och fantasin är ju så mycket trevligare än verkligheten. Där finns inga regler, inga begränsningar som vi intalar oss att vi har i verkligheten. I fantasin kan man också vara precis den person man vill vara, en bättre person, en modigare person. Verkligheten är så pass mycket hårdare och svårare än så, vill man förändra sig själv tar det tid och det måste ske i små steg, det går inte över en natt precis. Så här två år efter resans start har jag alltså kommit en liten bit på vägen i mitt som jag insett livslånga projekt att förändra mig själv och mitt liv.
En sak som verkligen blivit bättre är min förmåga att prata inför folk, kändes verkligen bra idag då vi hade redovisning av ett projekt och det är något jag är otroligt stolt över. Från att ha varit otroligt dålig på det och bara få tunghäfta, darra och bli röd i ansiktet till att inte reagera nämnvärt, förutom ett litet skratt när man tappar bort sig. Nu gäller det bara att fortsätta jobba på lite andra saker också.
Det jag grubblar på för tillfället är vad människor egentligen menar ibland. Är det handlingar eller ord man ska gå efter. Blir bara mer och mer förvirrad eftersom jag inte är riktigt säker på vad jag ska göra, hur jag ska svara. Sedan kommer min lilla oförmåga att ta egna initiativ in i bilden också och spökar. Något jag gör mitt bästa för att avhjälpa. Sedan tänker jag den tanken att orsaken till att jag inte tar initiativet är att jag kanske inte vill det tillräckligt mycket. Eller så är det så att jag bara är så trögtänkt att jag inte fattar vinken eller griper tillfället när det uppenbarar sig. Då är det bara att hoppas på att ödet ger mig en andra chans och kanske en tredje och fjärde med.
Jobbar just nu som bäst på att reda ut vad jag egentligen känner så jag kan bestämma om jag ska ta ett steg åt höger eller vänster i helgen som kommer.
Dagens Positiva: Muntlig framställan + mig = sant
Dagens Negativa: För lite sömn
För att röra sig framåt måste man blicka bakåt, men samtidigt se till att inte snubbla
Over and Out
Äventyret
Långhelgen är så gott som över och så också årets stora äventyr, eller i alla fall ett av de stora äventyren. Jag har i princip bott i mitt underställ sedan i torsdags kväll och inte duschat sedan torsdag morgon med undantag från ett uppfriskande dopp i Östersjöns kalla vatten.
Så här i efterhand är jag ganska nöjd med beslutet att följa med även om jag i vissa ögonblick ångrade det.
På kommunikationsfronten råder intet nytt, men jag vet inte hur mycket längre jag orkar bry mig eller om jag ska väna blickarna åt ett annat håll. Inser lite smått skrämd att jag återigen står vid ett vägskäl och beroende på åt vilket håll jag väljer vecklar oändligt många möjligheter ut sig. Om jag fortsätter rakt fram på den väg jag vandrat ett tag nu kan jag kanske hitta rätt, men samtidigt finns risken att jag missar allt och står helt tomhänt. Sidospåret som uppenbarar sig där framme är något jag trodde skulle vara omöjligt, men som inte verkar vara det. Samtidigt leder den här sidovägen till ungefär samma risker som den tidigare och min hjärna vet inte alls vad jag känner inför detta.
Fick i alla fall tillbringa helgen på ett sätt jag älskar, ute i naturen i ett hemmabyggt vindskydd med massor av härliga människor och en stor lägereld varje kväll där man kunde mysa. En upplevelse jag kommer att minnas för evigt.
Helgens Positiva: Mys vid lägerelden
Helgens Negativa: Beslutsångest
Om man aldrig vågar hur ska man då kunna veta vad man klarar av och inte.
Over and Out
Så här i efterhand är jag ganska nöjd med beslutet att följa med även om jag i vissa ögonblick ångrade det.
På kommunikationsfronten råder intet nytt, men jag vet inte hur mycket längre jag orkar bry mig eller om jag ska väna blickarna åt ett annat håll. Inser lite smått skrämd att jag återigen står vid ett vägskäl och beroende på åt vilket håll jag väljer vecklar oändligt många möjligheter ut sig. Om jag fortsätter rakt fram på den väg jag vandrat ett tag nu kan jag kanske hitta rätt, men samtidigt finns risken att jag missar allt och står helt tomhänt. Sidospåret som uppenbarar sig där framme är något jag trodde skulle vara omöjligt, men som inte verkar vara det. Samtidigt leder den här sidovägen till ungefär samma risker som den tidigare och min hjärna vet inte alls vad jag känner inför detta.
Fick i alla fall tillbringa helgen på ett sätt jag älskar, ute i naturen i ett hemmabyggt vindskydd med massor av härliga människor och en stor lägereld varje kväll där man kunde mysa. En upplevelse jag kommer att minnas för evigt.
Helgens Positiva: Mys vid lägerelden
Helgens Negativa: Beslutsångest
Om man aldrig vågar hur ska man då kunna veta vad man klarar av och inte.
Over and Out
