tildans

Vecka 9

Måndag: Vila
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Iaido: 1,5 h
Fredag: Vila
Lördag: Promenera/Rida eller Vandra beroende på hur helgplanerna ser ut.
Söndag: Kendo 1,5 h

Det kommer att bli en hel del cyklaing denna vecka också...

Over and Out

Avslutade (som vanligt) helgen med tre timmar kendo. Känns bra, veckans träning har också fungerat, lade ju på en timmes extra träning på tisdagen, sedan så red jag idag istället för igår och igår så promenerade jag fram och tillbaka till köpcentret. Ska försöka träna något mindre denna vecka, men får se hur det går.

Fortsättarpasset börjar vi med i allafall, många människor fanns det att slå på, 12 stycken var vi, börjar bli en vana att det är så många på passen nu, det är så roligt, speciellt som det är lite olika människor som kommer på torsdagar och söndagar.

Temat för dagen var "vänster". Efter uppvärmningen körde vi vänsterhandshugg för hela slanten. Första omgången tre enhandshugg och två tvåhands, men sedan bara enhandshugg. Först ganaka många omgångar med Men, några med Kote och Do, sedan även en omgång med försök till Do på vänster sida, men det var bara skumt.

När jag körde Men mot Anders fick jag en massa att tänka på på en gång. Dels så fuskade jag med attacksteget och tog extra steg in, ajabaja! Jag når, jag når, jag når! (Jag är inte rädd, jag kan flyga) Sedan höll min högerhand (som ska vara knuten i sidan) på och gjorde något mystiskt. Varje gång jag högg så åkte den liksom ut, ärligt talat så kände jag det inte själv, tillslut så höll jag mig fast i tare som hjälp, väldigt mystiskt. Ska försöka att tänka mer på attacksteget i allafall.

Efter ungefär en halvtimme av bara enhandshugg stack vi imellan med tre stora Men-hugg med båda händerna, då känner man sig ganska snabb när man får använda båda händerna igen. Vi körde också kirikachi, som man blir väldigt trött av och kakarigeiko. Hann även med ett par roliga enhands-jigeiko. Sista halvtimmen körde vi vanlig ji-geiko, första var jag kanske lite taggad så jag körde över en stackars nybörjare, men jag tror att om jag saktar av så kan jag inte komma igång igen när det verkligen behövs till nästa ji-geiko. Johanna och jag hade sedan en ganska bra ji-geiko om jag minns rätt. Sedan så mötte jag Anders, vet inte riktigt vad som hände där, men jag kände mig ganska stillastående, mja, bättre kan jag nog, ska försöka läsa av bättre också, men jag hann rycka undan kote någon gång i allafall, måste öva på att kontra Men bättre också och attackera framåt. Innan vi häslade av skulle vi köra Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do, Men förbi.
Denna övning körde vi även en gång till med nästa mottagare, fast tre gånger var innan ji-geiko. Sedan minns jag inte mer måste jag erkänna, tror att vi slutade dä någonstans efter en avslutande ji-geiko eller nått.

Tiden rann iväg så det blev snabbt av med rustningen, dricka vatten och byta shinai och ut till nybörjarträningen. Det fick börja med Men, så vi övade Men, jag också, fick sagt att huggen såg bättre ut, men att jag kan pressa mig själv till att göra det snabbare. Börjar kanske få in någon sags känsla för hur det ska kännas i allafall och det känns bra. Sedan övade vi kirikachi och jag och James fick ta på oss rustning och så fick de hugga på oss. Yay! Det gick ganska bra förutom ett par riktigt hårda Men och en död Kote-handled, men det är så det ska vara. De fick köra kakarigeiko sedan också, tänka på avstånd och vändningar.

Nu är jag lite illamående av trötthet och hoppas att jag kan sova i natt. Och att väckarklockan fungerar imorgon så jag kommer till jobbet i tid.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Stelhet

Shutdown....

Over and Out

Blev en sväng iväg till stallet mitt på dagen. Ganska okej väder, ingen sol, men ingen snö eller regn heller. Vi beslutade oss för att ta och rida på vallen, Jossan skulle inviga den nya dressyrsadeln på Joker och det går knappt att ta sig ut i skogen på grund av halken. Läntar verkligen tills det smälter bort nu.

Vi turades om med hästarna också, så först red jag Hampusen. Blev lite skritt och travarbete, det gick ganska okej, han sprang inte iväg med mig idag i allafall. Försökte flytta lite för skänkeln och göra lite halter. Försökte också vara noga med ställningen, men det gick väl som det gick, i ena varvet betydligt bättre i allafall.


Sedan fick jag hoppa upp på Joker, jag har ju inte ridit så mycket på allvar på honom och det är en väldig skillnad. Dels är han smalare och mycket mer vinglig. Han är ju inte så gammal så det är ju ganska naturligt. Sedan har han snäppet vassare gångarter än Hampus, betydligt mer steg och betydligt jobbigare att sitta på. Jag red på en volt med honom, först i lite skritt och sedan i trav där jag försökte att inte skumpa allt för mycket. Betydligt lättare i munnen är han ju också och plötsligt så mindes ja hur det var att rida en häst i rätt form och hur det ska kännas. Sedan stutsade jag lite till och så blev det några steg som blev bra igen. Testade även att galoppera ett varv, härligt att kunna galoppera och reglera farten samtidigt som hästen söker sig nedåt. Det var väldigt trevligt i allafall och nu blir jag sådär sugen på att ha en egen häst att tärna och öva med. Man tappar så otoligt mycket i sin egen ridning när man inte tränar ordentligt. Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden.

Nu ska jag käka lite och sedan åka och träna. Min moil har dött och jag är lite ledsen, men överlever nog.

Det Positiva: Ridning
Det Negativa: Ringrostighet

Because thats life...

Over and Out

Avslutet på veckan blev tillslut bra. Hade en ganska kass dag på jobbet (totalt 4 instrument som strulade) och när serviceteknikern åkte hem brakade ett ihop helt och är oandvändbart tills de kommer och fixar det i nästa vecka. Felanmälan är verkligen inte ett samtal man vill ringa kl tre en fredag. Men livet är som det är, jag kom därifrån när jag hade planerat i allafall. Allt var himmelskt gott!

Det blev till att snabbt fixa sig, invigde min nya rutiga kjol från indiska och sedan åka iväg till Söderköping och fira Gretas födelsedag med hennes föräldrar och större delen av familjen Janzén. Vi bowlade först, det var kul, men jag fick unt i armen. Sedan gick vi till Söderköpings Brunn och åt jättegod trerättersmiddag. Jag åt hummersoppa till förrätt, Stekt kungsflundrafilé med löjromshollandaise till varmrätt och avslutade med Äppel- & kardemummacheesecake med calvadoscrem. Allt var himmelskt gott!

Dagen har gått väldigt fort, först lite strul på jobbet som inte gjorde mig så stressad som jag trodde, ibland är det bara att acceptera läget och ta det lugnt tills det ordnar upp sig. Vi har gjort allt vi kan, imorgon blir det säkert bättre. Sedan så cyklades det iväg till Lambohov och teamaktivitet för markgruppen som jag jobbar i. Vi åt grekisk hämtmat, jättegott och pratade, sedan blev det glass till efterrätt, jag tyckte det var riktigt trevligt, glad att jag bestämde mig för att gå.

På grund av nämnda trevligheter missade jag iaidoträningen, men siktet var inställt på att i allafall träna Kendo. Så med packad täningsväska (tur att rustningen numera bor i Dojon och att man kan låna shinai) bar det av direkt från Lambohov till Ryd. Där var iaidoträningen i full gång, men jag pratade med Mattias efteråt och de hade inte gått igenom någon ny kata idag. Nästa vecka blir det träning för mig igen i allafall.

Kendon drog igång med svettig och högljudd uppvärmning. Sedan fick vi hugga en massa innan vi drog på oss rustning. Det var en hel del fatövning idag. Mycket Men, både stora och små där motståndaren skulle jaga efter och man skulle anstränga sig att vara snabb. Fick lite tips hur jag skulle blocka i vändningarna som jag ska försöka tänka på mer. Sedan är jag ju inte så snabb av mig, så jag blev upphunnen en hel del. Jag tror att jag spänner mig en del och är rädd för farten, mina ben känn också ganska stumma.

Ungefär här skadade sig Kalle. Jag stod och vilade, men såg ändå inte vad som hände, men han hamnade på golvet efter att ha dängt in i någon med tån före. Han fick linka åt sidan och Anders höll resten av passet medan Kalle låg i omklädningsrummet med foten i högläge. Denna Dojo och dessa tår... Vi har verkligen haft otur i klubben med tår. Allt började med att Robert (som var juniortränare) på ett pass lyckas gå och bryta stortån då han fastnar i sin hakama och ramlar i backen. Sedan har även två till killar i klubben haft problem med sina tår och nu var det även Kalles tur. Til råga på allt tappade Andreas en rustning på tårna när passet var slut.

Vi fortsatte iallafall med våra fartövningar. Men-hiki-Men-Men förbi, Kote-Men-hiki-Men valfri attack från båda sidor. Det var rätt så kul, men det är verkligen skillnad vilka man har som mottagare, jag försöker att vara stark och stadig, men tror inte att jag lyckas så bra, många som är större än vad jag är och om de kommer i full fart så går det inte riktigt. Men jag vill bli stadig för jag känner själv vilken skillnade det blir, man liksom bara stutsar ut från en vägg och behöver inte använda kraft till att ta sig bakåt. Sedan fick vi köra kakarigeiko, förste en omgång på 10 attacker och sedan en på 15 som jag aldrig trodde skulle ta slut. Vi var rätt så många också så det blev lite trångt. Och så blev det ji-geiko, min första var mot Andreas, länge sedan jag körde mot honom, han är väldigt lång och väldigt ångvältsaktig, men det kändes ganska bra, kände mig aldrig direkt översprungen, kanske har jag blivit bättre på att flytta mig. Sedan ji-geiko mot Anders, mja, sådär, jag måste vilja mer tror jag, vilja försöka mer och inte tänka så jäkla mycket hela tiden. Sedan blev det nog en till också innan vi fick göra några avslappanden eller snabba huggserier man valde själv hur snabbt det skulle gå, men man skulle inte ha någon paus tre stora Men, tre små Men och tre kot-Men. Och ji-geiko på det, körde en mot Joel där jag faktiskt kände att jag hade lite koll och en aning om vad som skulle händar och fötter reagerade som de skulle. Sedan blev det ett par ji-geikos som mest blev viftande och inte så snygg kendo, ibland är det irriterande.

Tillslut blev det av med rustningen och haiasuburi till Kalle (som nu låg med foten i högläge i ett hörn av Dojon) var nöjd, han räknade ungefär till 200, det kändes ganska bra. Försökte fokusera på en fläck på väggen och andas. Sedan blev det bastu alldeles för länge, men det var utomordentligt trevligt.

Nu var det sängdags för länge sedan, men jag är så uppe i varv. Ska försöka sova lite i allafall, lång, men rolig dag, väntar imorgon.

Det Positiva: Trevligheter
Det Negativa: Tåigheter

Jag är inte rädd, jag kan flyga.

Over and Out

Brr, kallare och kallare känns det som att det blir. Idag har jag i allafall insett på allvar att det är dags för en tur till ridsportsaffären och handla ordentliga vinterkängor som tårna inte förfryser i. Får bli till helgen tor jag minsann, har lite annat hästigt som ska inhandlas också så får passa på.

Idag så blev det en betydligt längre stalldag än vad jag hade tänkt. Planen var att ta bussen halv fyra från jobbet (fyra i stallet enligt tidtabell) och bussen kvart i sex hem, därimellan tänkte jag att jag skulle hinna fixa stall, rida Hampus, longera Joker och mata hästarna. När jag väntar på bussen och den (naturligtvis) var sen (trots sportlov och nästan inga passagerare) insåg jag att det skulle bli väldigt stressig. Funderade lite och eftersom det ofta blir stress i stallet och ingen riktig tid att bara mysa rung, bestämde jag mig för att ta bussen kvart i åtta hem istället. Det blir sent, men jag kände att jag inte ville stressa mer. Ett tips till Östgötatrafiken vore annars att sätta in en buss kring sju, det vore helt perfekt.

Direkt när jag kom ut insåg jag att jag gjort ett mycket bra val, hästarna (läs Hampus) hade nämligen skitat ner lite extra mycket i boxen och lekt gödselspridare, dessutom hade en del frusit så jag fick hacka. Så det tog sin lilla tid bara det, så skulle det hämtas halm från skullen och ensilage från balen, tack och lov behövde jag inte hälla upp vatten, det var redan gjort. Efter det började jag med att ta in Hampus, som var dödshungrig och bestämt hävdade att han minsann skulle svälta ihjäl om han inte fick de där höstråna som låg i gången. Det blev på med dressyrsadel idag också och ut på vallen där underlaget var okej för skritt och trav i allafall. Det gick helt okej tillslut, men han var stark och springig. Övade även lite galoppfattningar, men vågade inte galoppera längre sträckor, men han fattade bra i allafall, får öva upp styrkan när underlaget blir bättre. Han blev blöt och svettig så han fick på sig pyamas för att torka lite snabbare och en massa mat när han kom in i stallet.

Och där sprack den, veckans planerade träning alltså... Inte så att jag struntade i kvällen träning (Kendo 1,5 h), nej istället la jag och Lollo in en timmes täning innan den riktiga träningen började. För att bota Lollos kendoabstinens som hon akut fick igår när hon insåg att hon bara skulle träna ett pass denna vecka, för att juniorerna ha sportlov och vi fräckt snodde deras tid och för att det är så himla roligt.

Vi började faktiskt inte med kendo, utan gick igenom de två iaidokatorna vi lärt oss ett par gånger då vi båda, förmodligen, missar den träningen på torsdag. Kändes nästan direkt att man inte hade knäskydd på sig, men tanken var ju att inte träna så länge.

Efter det gick vi igenom alla sju kendo-kata. Två gånger var i båda rollerna. Det gick helt okej faktiskt, även om det blev lite tveksamheter ibland. Skönt köra igenom dem om och om igen utan störande moment. När vi väl fick på oss rustningarna så körde vi lite kiri-kachi och kakarigeiko. Sedan sa Anders som dykt upp att vi skulle köra Men-hugg eftersom vi hade för dåligt "kaduoch" sedan så fick vi köra enhandshugg så vi inte skulle hålla imot utan bara slaänga iväg shinaien. Det gick bra tillslut och det kändes lite annorlunda.

Så började nybörjarpasset också, Lollo stannade också kvar, så vi var tre fortsättare, plus Anders, och tre nybörjare. Det blev mycket gå och "döda-alla-muskler-i-benen-övningar, sånt är ofta plågsamt, men nyttigt och jag kände mig relativt stadig idag. Sedan fick vi hugga en del också, en hel del. Och Anders var på pet-humör och jobbade med att vi (fortsättare) skulle hugga snabbare och vara kvickare. Det var jättebra, man anstränger sig då och blir inte lika lat, för det är så lätt att falla in i det tempo han visar för nybörjarna. När han gå förbi och väser att man ska vara snabbare så försöker man eftersom man vill göra honom nöjd.

Efter en massa Men-hugg så gick vi över till lite kontringstekniker Seme-Men-Nuki-Do, Seme-Kote-zuriagi-Men, Seme-Do-uchitochi-Men, Seme-Men-Kaichi-Do, de hör till en serie övningar (långt och krångligt ord) som går igenom de tekniker som finns i kendo. Det gick relativt bra (fick ett par väsningar om att vara snabbare...) mest nöjd är jag med att jag kunde förklara lite hur de skulle göra när de tappade bort sig och försökte rätta till det jag såg. 

Blev en mini-stretchin efteråt och sedan massor med prat med Lollo (vi träffas alldeles för sällan, bara varje dag springer vi förbi vaandra på lunchen och tre gånger iveckan på träningarna, men då hinner man ju inte prata så mycket...) både i omklädningsrummet och sedan i en korsning i Ryd (varma sommarkvällar har vi seriöst haft pratstunder i dessa korsningar som varat i en timme, minst). Diskuterade kvällens träning, kommande graderin (snart, snart hoppas vi), divese andra kendogrejer, jobb, vänner som fått barn, gift sig eller förlovat sig och utbytte allmänt skvaller. Tillslut frös vi båda om tårna så dant att vi fick ge upp och cykla åt vasitt håll. Åh, ibland saknar jag studietiden när man hade en timmes lunch varje dag (och 15 minuters aster) som man kunde prata på. Men tiderna förändras.

Nu blir det till att sova med kalla fötter, imorgon väntar intensiv dag med avslutning i stallet.

Det Positiva: Pratstund
Det Negativa: Tom lägenhet.

Cause I`m your baby and you are my man...

Over and Out

Vecka 8

Måndag: Vila
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Kendo 1,5 h (missar tyvärr Iaidon pga jobbet...)
Fredag: Vila
Lördag: Förhoppningsvis Rida 1 h
Söndag: Kendo 3 h

Planen är också, om solen skiner, att tillbringa helgen ute så mycket som möjligt.

Over and Out

Veckans sista dag är över och en ny börjar snart, igen. Om igen går veckorna i en hiskelig fart, framåt, framåt mot någon diffus framtid som man inte riktigt kan ta på än. Framtiden... Ja, vi får väl se vad som händer då. Ibland får jag lust att göra ett val igen och ta livet i en annan riktning. Byta jobb, flytta till ny stad, resa och se världen. Men jag trivs ju som det är nu också, när man trivs blir man rädd för att göra de där valen som förändar radikalt.

Nog om det, över till vackans sista kendo, tre timmarspass blev det idag igen. Först fortsättarpass med hela 13 stycken deltagare! Början av terminen ser lovande ut måste jag säga. Vi har fått tillbaka några som varit borta en längre tid på grund av sjukdom och annat, riktigt kul, bara att hoppas på att det håller i sig.

Vi började med uppvärmning i Kalle-tempo. Springa länge och sjunga ramsa, som jag pinsamt nog tappade bort mig i. Sedan blev det hopp och skutt och massor med hugg. Istället för ett känt antal haiasuburi som Kalle hela tiden ökade så blev det idag okänt antal tills Kalle blev nöjd. Höll inte så noga räkningen, men över 100 blev det nog. Sedan gjorde vi tåhävningar också, ett varv där var och en räknade till tio och sedan ett gemensamt till tio så totalt 140 stycken, det kändes lite efteråt faktiskt. Efter uppvärmningen gick vi över till Dai-ichi-kihon, gjorde inte alla övningar utan några utvalda, kändes rätt så bra. Dock var jag även lite okoncentrerad här och gjorde lite småmissar.

När rustningen var på körde vi mycket grundträning, först stora Men, sedan Kote-Men. Måste försöka jobba på att bli snabbare. De första fem jag gjorde kändes ganska okej, nästa fem kändes ganska kassa och de sista fem sådär. Fick kanske till någon på slutet som blev lite snabbare. Fick sedan öva på kontringtekniker, först Men-nuki-Do som i vissa stunder är en av mina favorittekniker, i början när jag tränade kendo så var det definitivt det, eftersom det var den enda kontringsteknik vi kunde i pincip. Då kändes den rätt så bra också, hade en bra känsla för den, men den har försvunnit nu. Kan inte påstå att jag kände något särskilt med den idag. Kanske för att jag inte fokuserade som jag borde. Hela passet igenom var det en massa luddighet bra, likgiltighet, taggade knappt till något allt, inte ens i ji-geiko. Det var varken roligt eller tråkigt idag utan det bara var.

I allafall gick vi över till min nuvarande kontringsfavorit Kote-nuki-Men. Den kändes något bättre i allafall. Så blev det ji-geiko också, tänker inte skriva något speciellt om dem, eftersom jag som sagt, kände mig väldigt likgiltigt inställd till det hela. Lite kul var det att köra mot folk men inte kört mot på länge, men min kendo kändes inte speciellt bra någon gång. Men så är det, man har toppar och dalar och detta var väl något på plan mark.


Blev sedan nybörjarpass också. Även här uppvärmning med springande och ramsa. Sedan lite Dai-ichi-kihon också. Sedan så övade vi fotarbete med rispåse på huvudet, vi fick både gå, göra suriachi och attacksteg över salen, min ramlade tillslut när vi skulle göra attacksteg på rad över hela salen. Efter det blev temat för passet "Men". Vi körde Men över salen och tog ut avstånd i mellan ochutan avstånd i mellan. Tränade på kiai och att hålla ut det till mottagaren gick ner i kamai igen. Sedan så blev det mera Men med attacksteg, tränade på att tajmingen är annorlunda när man gör attacksteg (hugget kommer på stampet) än i okuriachi (hugget kommer när fötterna samlas ihop). Sist, men inte minst blev det kirikachi. Hur lär man någon att vara en bra mottagare i kirikachi?Hur vet man om man är det själv? Jag funderade lite på detta eftersom vi kom lite på fel avstånd när jag körde, för nära, det känns ju fel att jag som hugger ska backa av, men det är ju heller inte så smart att spinga på en stackars nybörjare. Fast samtidigt om jag kommer närmre och närmre väldigt snabbt så borde ju personen som är mottagare naturligt backa snababre. Det gick ganska bra tillslut i allafall. Men jag kanske ska diskutera detta med mina kära tränare så kanske de kan gå igenom det mer noggrant för alla, japp, så ska jag göra, så får jag kära mig ordentligt igen också.

Jahopp, så närmare sig dagen sitt slut, jag ska hänga upp mina stinkande träningskläder så att hela badrummet luktar kendo. För övigt uppfylldes denna veckas planerade träning rätt så bra, blev inten ridningen eller promenad på lördagen, men väl en timmes promenad i solen idag. Nästa veckas träning kommer upp under morgondagen.

Det Positiva: Röra på sig
Det Negativa: Dålig känsla

Yippie kay yay...

Over and Out

Idag var det min tur att bidra med fredagsfikat till jobbet. Jag letade i min fantastiska bok "Njut av choklad" och hittade ett passande recept Vita Chokladkakor naturligtvis var det nötter med i det, men dem modifierade vi bort. Gjorde även en variant där den vita blockchokladen bytter ut mot mörk, mycket lyckat om jag får säga det själv.


1. Smörj plåtar så att det gott och väl räcker till 24 kakor (har inte så många så jag fick grädda i omgångar, fungerade utmärkt!). Rör smör och socker lätt och luftigt. Tillsätt gradvis det vispade ägget och vispa rejält efter varje tillsats.

2. Sikta mjöl och salt i kaksmeten och blanda väl. Rör ner de vita (eller mörka) chokladbitarna (och de hackade paranötterna).

3. Droppade rågade teskedar kaksmet på bakplåtarna. Lägg inte fler än 6 teskedar smet på varje plåt eftersom de kommer att breda ut sig under tiden de gräddas. (Jag plattade öven till dem lite med en sked för att få dem plattare.

4. Grädda i 190 grader varm ugn i 10-12 minuter, eller tills kakorna är guldbruna (De med vit choklad i blev snabbare brända än de med mörk choklad i sig). Lyft över dem på galler och låt dem ligga tills de är helt kalla. Servera.

Nu ska jag förbereda kendo-prova-på-pass och ladda upp kendofilmer på youtube, sen blir det fredagsmys!

Det Positiva: Gottigott
Det Negativa: Att hinna njuta

Dreaming people

Over and Out

Veckans Iaido var det dags för. Först uppvärmning, med Iaidon innebär det ofta att springa (tyst), hoppa lite i cirkel och töja och bända (fotfarande tyst). Sedan fick vi även sitta i seiza i cirkel och knyta händerna och räkna till tio. Här fick vi kläma i på nio och tio i allafall :D

Sedan gick vi igenom grundsteg som vi övade på förra gången. Vanlig kami, där fötterna, till skillnad från i kendo, är ganska nära varandra, vänster tå är ungefär i jämnhöjd med höger häl. Annars så ska fötterna vara parallella som i kendo. Sedan övade vi iaigoshi (tack Carro för ordet :D) och att gå fram och bakåt. Svårt och ganska vingligt om man inte hittade balansen. Sedan övade vi också på att hugga och sedan på att gå över salen och hugga. Jag ska lyfta händerna mer ovanför huvudet fick jag sagt till mig!

Vi fick lära oss en ny kata idag, kata nummer åtta! Den handlade om "stöt mot ansiktet". Vi övade alla delar i steg först och det var bra så man fick in de olika momenten och sedan satte vi ihop det hela. Denna stående istället för sittande som kata nummer ett. Ganska skönt för knäna. Istället hade den lite svåra vändninga där man skulle vrida sig på tårna 180 grader och stöta eller hugga. Detta eftersom man först hade en motståndare rakt fram som man stöter i ansiktet, sedan kommer det någon och smyger bakifrån så man vänder och stöter mitt i sola plexus på denna, men det första motståndaren är inte tillintergjord så man måste vända 180 grader igen och klyva den på mitten. Sedan får an skaka bort blodet och hölstra svärdet.

I slutet fick vi köra både den första katan som vi lärde oss förra gången Kata 1 eller Mae. Det är jättesvårt att förklara iaido, men för dem av er som aldrig har sett det förut så hittade jag ett klipp på youtube av den första katan Mae:



Jag har inte ett sådant häftigt svärd när jag övar, inte än, men om jag fortsätter så hägrar det någonstans i framtiden. Sedan ser det inte så häftigt ut när jag gör det heller föreställer jag mig, men ibland, vissa av gångerna när man upprepar och upprepar en kata då, då känns det häftigt inuti.

För övrigt blev både jag och Lollo kallde traitors igen, men vi stöttade varandra ;P Sedan fick vi abstinens i omklädningsrummet när det böade hoppas och hojta där ute så vi hoppade och hojtade med i omklädningsrummet. 

Nu blir det till att samla krafter till fredagen, sedan är det äntligen helg!

Det Positiva: Träning
Det Negativa: Mycket att göra

Balance, outside and in.

Over and Out

Idag gillade jag mitt jobb för en gångs skull, mycket att göra, men inte panikmycket, lära sig nya saker, få förhoppningar om att man kan införa lite rutiner som förbättrar kvalitén och inte ett enda prov som jag är ansvarig för är sent. Att jag började dagen med att i en och en halv timme dissa datorn och hänga med en servicetekniker och suga i mig allt han sade gjorde inte det hela sämre.

Sedan så blev det flexuttag och en tur till stallet. Vi körde på vallen idag som hade bättre underlag på sina ställen än sist. Jossan longerade Joker och jag satte dressyrsadel på Hampus och red ett intensivt halvtimmespass. Första tävlingen är i dressyr i början av april och härmed förklarar jag träningen startad.


Han var riktigt, riktigt duktig idag! Började med lite arbete i skritt, famdelsvändningar som gick bra så fort jag gjorde rätt, sedan testade vi även att gå på volt och minska/öka denna, fick några bra steg i ökningen där det kändes som om han jobbade rätt. Sedan så gick vi över till trav på större volt, några varv med lättridning och bara värma upp lite, sedan så blev det nedsittning och ställa och böja, några övergångar till skritt och lite minska/öka volt. I ett varv är han ju betydligt stelare än i det andra och det märks främst i traven, men han kämpade på bra, tuggade på bettet så det skummade och bitvis jobbade han med bakbenen också. Är nöjd med att jag inte satt och tjuvhöll så mycket heller utan red på, dock fick jag kramp i höger vad, ytterskänkel, ytterskänkel.

Sedan skulle vi testa galopp också, var ett tag sedan det blev ordentligt med det så jag hade väl inte så höga förhoppningar, men se där slog han till och överraskade mig, den lilla busen. Två varv på volten utan problem, i båda varven och inga större fattningsproblem heller. Sedan övade vi galoppfattning från skritt och snart så kommer det, med lite bättre underlag så. Så fick det räcka och travade av lite i lättridning på volten, Jossan frös och ville gå hem och jag var så nöjd med lilla hästen.

Att tillägga att Joker bara drattade på ändan en gång, en bedrift i sig, hoppas att han snart lär sig att känna av underlaget innan han brakar iväg i världens fart.

Det Positiva: Ridning
Det Negativa: Kramp

What is the right way for me?

Over and Out

Dags för kendo igen, närmare bestämt tisdagens nyböjarpass! Denna gång var vi faktiskt lite folk, fyra rena nybörjare, två från förra terminen och en som tränat kendo för några år sedan, plus James, jag och Anders. Så totalt 10 personer i dojon, nu börjar det likna något!

De fick börja med Dai ichi kihon i par och jag fick stå vid sidan av och studera. Sedan blev det promenadövningar, Anders hade en ny idé som jag faktiskt aldrig testat förut, riskudde på huvudet och mynt på tippen av shinaien. För att få bättre hållning och inte dippa shinaien upp och ner hela tiden. Det kändes rätt så bra, tappade aldrig mina, men kände mig ganska stel istället, det här kan man ju faktiskt, utan fara för omgivningen, träna hemma också. Vi övande även attacksteg utan hugg och att höften ska komma först, sådant tycker jag är riktigt svårt, jag vet att det behövs för att förbättra det "normala" attacksteget, men det känns så onaturligt. Så det är nyttigt för mig att gå på de här passen så att jag får öva.

Efter det så blev det parövningar, med mycket Men-hugg i olika variationer. Här började min tå gå upp igen, optimistisk som man är hade jag tagit av plåstret då det började lossna i början av passet och nu började det blöda lite, hann inte bloda ner golvet i allafall, på med plåster och tejp igen så kunde jag också göra attacksteg någorlunda normalt.

Sista övningen för passet blev kirikiachi, först med noggrann tajming och ganska långsamt över hela salen, men på slutet skulle de testa på tre andetag, Men in (ett) fyra-framåt, fem-bakåt suriagi-Men Men in (två), fyra-framåt, fem-bakåt suriagi-Men Men förbi (tre). Det gick ganska bra för dem, för mig gick det också okej, första omgången blev fyra andetag för jag glömde mig lite, men andra lyckades jag med tre, lät inte så vackert på slutet, men tre var det. Sedan var passet plötsligt slut och Iaidon skulle ta över salen.


Det jag mest har tänkt på detta pass är att vara sempai, Anders sa till mig att jag gärna fick peta om jag såg något och det vill jag gärna göra. Problemet är ju att jag har så svårt för att se exakt vad det är de gör fel eller mindre bra och vad jag ska säga, hur jag ska förklara så att det inte blir fel. Jag kan se om de står med hälen inåt, om de backar med hälen i golvet, om de inte lyfter shinaien ordentligt när de ska hugga, om de dippar shinaien för långt när de ska hugga, jag kan bedömma avstånd, om de träffar med rätt del av shinaien och så vidare. Men jag känner inte att jag har någon känsla för att se om de ska hugga hårdare, tänka med framåt, böja armbågen eller liknande mer fingrejer. Lite lättare har jag att känna av det när jag kör mot någon, då känns det ju om huggen är för hårda eller för lösa, men att bara se är svårare.

Jag har insett att man måste vara väldigt koncentrerad precis hela tiden. Dels inte missa vad man ska göra på övningen så att om den man gör imot inte har hört eller uppfattat kan få veta det. Innan övningen om Anders ska visa så måste man vara koncentrerad på honom så att man vet vad han tänker göra, anars kanske man får en shinai i huvudet. Under övningen ska man koncentrera sig på att dels göra rätt själv (föregå med gott exempel eller något) och dels försöka hålla koll på vad nybörjaren har för sig om det finns något man direkt kan kommentera. Ibland får jag känslan av att det är något är som inte stämmer och så försöker jag komma på det och så är övningen slut innan den har börjat känns det som. Och så är det svårt att avgöra när man ska ta upp något som Anders inte gått igenom redan. Ska man påpeka kiai när de inte håller hela vägen till vändningen? Ska man ta upp ögonkontakt i tid och otid? Jag har mest försökt föregå med gott exempel här, så gott jag nu kan, och hållit i lite extra.  

Jag har inte riktigt den känslan för kendo som en del andra har, som jag ser det bygger min kendo på mycket träning och inte så mycket talang, jag har inte speciellt lätt för mig att få in känslan av nya tekniker och att hitta en känsla av vad som är bra kendo. Jag kanske måste börja leta efter mina egna problem hos nybörjarna mer, tänka mer på vad jag själv har blivit tillsagd att tänka på och försöka förstå det. Kanske blir jag bättre på att se då. Det är träna, träna och träna som gäller, det är roligt att hjälpa till, men så mycket svårare än vad jag trodde.

Vi pratade lite efter passet också. Hur man ska ta upp generella saker man ser och när man ska göra det. Samt att man ska hålla koll så att inte alla tre säger samma sak under passet till en och samma stackare som känner sig helt misslyckad och påhoppad och också att Anders mål är att alla ska få minst en kommentar varje pass så att man inte känner sig ignorerad. Så även där gäller det att vara koncentrerad och hålla koll på vad som sägs och hur det sägs och till vem. Jag försöker hålla koll på vad Anders säger ändå, för att lära mig vad man kan titta efter och hur man ska säga för att rätta till det, men ibland vill jag bara klona mitt medvetande så att jag kan vara på alla ställen samtidigt.

Nog om kendo för idag, får ta och bearbeta detta till på Söndag och kanske ta mig för och ställa några av frågorna till Anders. Det är det som är det bästa med den här bloggen, efter varje träningspass kan jag sätta mig ner och bara skriva ner alla tankar och sedan finns de kvar där och jag kan gå tillbaka och se vad jag tänkte och vad jag undrade.

Nu väntar en spännande vecka, men det är mest hemligt för övriga världen, haha!

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Osäkerhet

Learn, learn och learn a little more.

Over and Out

Detta är vad jag ägnat kvällen åt:




Jag tror till och med att jag har sett animen, någongång för längesedan.

Det Positiva: Slappkväll
Det Negativa: Alldeles för tidig morgon.

Svärd, blod och vampyrer, vad mer kan man begära.

Over and Out

Vecka 7

Måndag: Vila
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Iaido 1,5 h (möjligen kendo 1,5 h, ska känna efter hur det känns).
Fredag: Vila
Lördag: Promenad, eventuellt en ridtur beroende på hur helgplanerna ser ut i övrigt.
Söndag: Kendo 3h

Förmodligen kommer jag försöka slänga in någon promenad till eller från jobbet också så det blir lite mer frisk luft, är verkligen välbehövligt. Så får vi se nästa Söndag om jag hållit planeringen eller inte.

Over and Out

Wuhu, sista träningspasset för veckan, 3 h kendo stod på schemat och det gick jag faktiskt att genomför det jag satte som mål i början av veckan. Sammanlagt har det blivit Kendo 6 h, Iaido 1,5 h, Ridning 2 h och en promenad på 1 h. Och ändå har jag haft en del tid över för att träffa Johan och ta det lugnt, blev lite lite sömn en natt, men det har vi ordnat till nu.

På Söndagar är det först fortsättarpass som Anders höll idag. Vi körde mycket grundträning i rustning. Stora Men där vi skulle tänka på tajmingen, Kote-Men där vi skulle vara så snabba som möjligt. Jag måste tänka på avståndet, fick bannor för att jag kom för nära så mycket, måste börja lita på att jag kan nå och sträcka ut, det går! Kote-Men då, idag kändes det ganska bra, ett par kändes riktigt snabba till och med, medan andra misslyckades fullständigt.

Sedan så delade vi upp oss i grupper om tre och körde kirikachi. Det var kul, det kändes rätt så bra, ibland kom jag av mig i tajmingen, speciellt bakåt, men ibland så höll det i sig hela vägen. Det vill säga tills min stortå bestämde sig för att stampa ner sig på James tånagel som var på väg uppåt. Blodet doppade och jag fick gå och plåstra om, naturligtvig gjorde jag det inte ordentligt första gången utan trodde naivit att ett par plåster skulle räcka. Så efter nästa vända i grupperna som var kakarigeiko hade det blött igenom så jag fick avbryta igen och ta av mig Men och göra det hela ordentligt med tvätt av tån, plåster på tån och ett lager med två olika tejper på det. Då var jag fit for fight igen och kunde köra ji-geiko. Blev ungefär fyra stycken som jag hann med, det kändes helt okej hela tiden, blev lite trångt bitvis då vi var fyra par som skulle röra oss kring i lokalen. Sedan lyckades jag faktiskt med en hiki-Men där träffen i allafall kändes bra, sedan vågade jag inte kasta mig bakåt.


När det var tjugo minuter kvar av passet så fick vi plocka av oss Men, flera av oss gissade på styrketräning, men tji fick vi. Kata blev det istället! Jag gjorde ett mellanspel och torkade lite blod medan övriga hade vattenpaus. Sedan blev det kata 1-3 som kändes bra. Krånglade till 3:an några gånger innan jag fick kläm på det, men det är bara att fortsätta öva och öva. Kände att jag hade fokus i det hela i allafall. 

När klockan slog halv hade två nybörjare dykt upp och nästa pass kunde starta. James och jag fick agera mottagare och så fick de byta plats med jämna mellanrum så det blev lite rotation på det hela. Först så övade vi mycket på att gå och sedan på attacksteg över salen. Sedan blev det mycket Men hugg och Kote-Men. Anders påpekade att jag ska vara snabbare och inte vara så lat. Jag blir så bekväm av mig och anpassar mig till nybörjarnas tempo istället för att försöka pressa mig till att vara snabb och utvecka mig själv även om jag är på ett nybörjarpass. Så det är bra att han är och petar på mig, men jag ska försöka att se till att bli bättre på det själv också.

Sedan så fick James och jag ta på oss Do och Tare och så fick de hugga på oss. Det gick ganska bra för att vara första gången. Vi gjorde Men-Nuki-Do, Kote-suriagi-Men, Men-Kaichi-Do och Do- uchitochi(?)-Men, kul att återuppleva gamla minnen, blir inte så ofta på fortsättarpassen vi får göra specialövningarna. Sedan fick vi ockå göra en Men-Kaichi-Do-docka övning. Jag (och James) högg Men och den vi hade framför oss skulle hugga kaichi-Do, det var svårt, jag minns inte senaste jag gjorde den mot någon som kan och nu skulle jag göra det med någon som knappt huggit Do förut, men det gick ganska bra i allafall. 

Tillslut så var dagens träning över och efter lite stretching och ytterligare lite torkande av bortglömda blodfläckar blev det dusch och sedan cykla hem. Nu är det sängen so mkallar, blir en spännande vecka det här, får se hur mycket det kommer att bloggas, lite kommer upp i allafall, imorgon slänger jag in ett tidsinställt inlägg om denna veckas träningsplanering i allafall.

Det Positiva: Träning
Det Negativa: Blödande tå

Sliten mellan två tankar...

Over and Out

Strålande sol är allra bäst på helgen när man kan njuta av den. Efter en lång natts sömn på fredagen lyckades jag med nöd och näppe ta mig upp och komma i tid till bussen på lördagsmorgonen. Blev en lugn skrittur barbacka med Hampushästen och ridsällskap. Jag knäppte fina vinterbilder, men glömde naturligtvis kameran i stallet. Så typiskt mig. Eftersom underlaget var som det var så fick vi hålla oss till skritt, åh, vad jag längtar efter underlag man kan springa fort på.

Idag så blev det en något stressig dag på jobbet. Glad att jag bokat in stallet och hade buss att passa, annars hade jag väl aldrig kommit därifrån, kontrollbehov och vilja att svara ut resultat i tid är ingen lyckad kombination då. Skönt att komma ut i solen och åka till stallet. Jossan hade redan gjort klart hästarna när vi kom, för att maximera dagsljuset som finns kvar på eftermiddagarna. Så det var bara att hoppa upp och försöka komma på var man skulle rida. Vi började åt ett håll, men fick ge upp och vända på grund av isgata. När vi är på väg tillbaka över stallplan så sprattlar Jossan och Joker plötsligt på marken med benen i vädret. Lite läskigt, men tur att inget allvarligt hände, båda två reste sig igen och sedan tog vi oss i ett stycke ner till vallen. Blev lite skrittarbete för mig och Hampus, framdelsvändningar och ryggningar, det gick ganska bra, sedan gav vi oss på att trava lite, det gick lite sämre. Dels så var jag inte tillräckligt fokuserad och det smittade av sig på Hampus och sedan så var underlaget inte det bästa. Några varv på en volt i båda varven blev det i allafall och lite halter och övergångar.

När vi kom tillbaka til stallet skulle Hampus rumpa rengöras eftersom han är lite dålig i magen. Både jag coh Jossan börjar leta svampar, men ingen av oss hittar någon, tillslut tittar Jossan i en gammal ryktlåda som någon lämnat i stallet. Ojoj, där var det visst ett musbo. Fyra möss och en massa musbajs och muskiss. Jossan jagade iväg efter en katt som kunde ta hand om problemet och kommer tillbaka med Moa. Jag vet inte om jag har berättat om Moa? Moa är en av katterna på gården, världens snällaste och gosigaste och väldigt, väldigt gammal. Hon har tydligen alltid funnits där, så länge de kan minnas. Så hon är nog kring 20 år numera, men ganska pigg och glad.


Pigg på möss var hon därimot inte. Vi lyfte fram henne till lådan så att hon kunde lukta och då verkade hon lite intresserad så Jossan öppnar locket och en mus far ut i världens fart, Moa far åt andra hållet ut genom stalldörren. Så Jossan får ta hand om övriga möss själv, Moa blev tillbakaburen för att se om hon i allafall ville äta lite, men icke, samma väg ut genom stalldörren for hon så fort hon blev nedsläppt.

Sedan gjorde vi en deal, om jag sanerade lådan och dess innehåll är den min, så jag skred till verket medan jag väntade på bussen, lämnade allt på tork i sadelkammaren till helgen, får se om det fortfarande luktar muskiss, men annars så är jag lite hästsaker rikare. En ryktlåda har jag velat ha länge, borstar har jag en del, men ingen riktig låda.

Nu blir det till att laga lite matlåda, upp tidigt imorgon igen och ta tag i livet.

Det Positiva: Solsken
Det Negativa: Tankar

Fantasi..


Over and Out

Mycket kendo blir det just nu, imorgon blir det dock en sväng till stallet, så lite variation får jag.

Dags för nybörjarträning var det minsann, så jag cyklade iväg till Ryd och såg fram imot att få röra lite på mig igen. Det var mycket olika övningar idag, de fick för första gången testa Do så nu har de provat alla tre hugg, dessutom fick de testa sin första kontringsteknik Nuki-Do och även Kirikachi. Jag blev visad på, för det mesta förstod jag vilka övningar vi skulle göra, men någon gång blev det lite missförstånd när vi skulle visa, så jag blev lite förvirrad.

I allafall ett nyttigt träningspass, framförallt för min tajming. Det kändes hyfsat bra med tajmingen även bakåt i Kirikachi, men blev petad på att jag var för långsam när jag körde mot James, mer tempo ska det vara och det funkade rätt så bra då också. Dock är det ganska ovant att göra mot någon som inte har rustning på sig. Jag försöker sätta mig in i hur det känns för dem som aldrig har gjort det tidigare och tycket att det är lite läskigt med en pinne som flyger omkring kring huvudet. Försöker minnas hur jag själv kände, försöker uppmuntra dem och säga att det inte gör speciellt ont om den skulle råka träffa mig i huvudet en gång. Men det är svårt, vi gjorde Kirikachi i ganska lågt tempo. Sedan skulle Anders visa normaltempo, hur det egentligen ska se ut och det gjorde han mot mig, det såg förmodligen ganska omöjligt ut för dem som precis fått prova för första gången, men jag vet ju att han vet vad han håller på med och jag vet vad jag ska göra, så länge tajmingen är rätt så blir det aldrig läskigt kom jag fram till. Jag vet inte, kanske måste man bli dunkad i huvudet ett antal gånger innan rädslan försvinner, kanske måste man bara lära sig att bemästa den, men jag vet att det blir lättare med tiden, jag är inte rädd för att bli slagen på längre, det är inte kul när det gör ont och ett hugg hamnar fel, men blåmärken bleknar och tillslut lär man sig att gå åt sidan och hugga tillbaka :). Jag tycker fortfarande att det är pinsamt om jag skulle råka slå någon i huvudet som inte har Men på sig, men det är det enda sättet att lära sig stanna shinaien i tid, hugga, hugga och åter hugga. Tajma in avstånd, kiai och tenutch.


Andledningen till att jag skriver så mycket om detta om att vara rädd att hugga och så vidare var att jag pratade lite i omklädningsrummet efteråt med tjejen som börjat denna termin. Jag försöker verkligen ge tips, men det är svårt, det tar ju ett tag att minnas hur det var den där första terminen för mig, i just det hon undrar nu. Jag försökte peppa lite i allafall och hon verkar gilla kendo så det är positivit. Vi pratade lite om kiai också, vi gjorde några vändor Men-attacker över salen och då ska man helst hålla kiai hela vägen över salen tills man vänder sig om mot mottagaren igen. Det tyckte hon var svårt och att det kändes lite fånigt att skrika. Och då slog det mig hur naturligt kiai har blivit för mig. Det som var det mest onatuliga med Kendo från allra första början. Att komma över spärren och våga skrika oavsett om rösten bär eller ej. Och jag insåg att även om jag fortfarande jobbar med att kiaiet ska komma på rätt sätt och bli bättre så har jag kommit en bra bit på vägen. Numera känns det konstigt att hugga utan kiai, det blir liksom bara fånigt.


Jag har planerat träningsveckan förresten:
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Iaido 1,5 h Kendo 1,5 h
Fredag: Vila
Lördag: Promenera alternativt kanske Rida
Söndag: Kendo 3 h

Sedan kanske jag faller dör ner, men det ska fungera. Kanske inte varje vecka, men denna!

Det Positiva: Tajming
Det Negativa: Snuva

Some say it`s just a thing I`m goint trough.

Over and Out

I fredags så for vi i väg mot Malmö, sju glada kendokas från LBK. Vi blev naturligtvis försenade (minns inte en enda gång vi faktiskt lyckats åka i tid). Men vi hade ju gott om tid på oss och många förare som man kunde bytas av med. Blev ett stopp i Värnamo och Max, där träffade på vi sju minst lika glada kendokas från Huskvana också på väg till Malmö. Bilresan var annars lång och bitvis ganska högljudd, men det funkade.

Jag kanske också ska berätta om "The Sound". Det fanns nämligen takräcken på bilen, ibland så lät de ganska mycket, speciellt under en period när Kalle körde. Föreställ er ett ljud som låter som en helekopter eller ett mini-gun eller möjligen en kombintion av dessa. Det fanns väldigt många fantasier om "The sound" och vad det egentligen var, Kalle som körde blev dock mer och mer irriterad på ljudet och tillslut så knackar han uppgivet i taket och då plötsligt bara slutar det och det blir knäpptyst. Det kändes som om hela bilen höll andan där i några sekunder. Herregud, tappade vi något? Dock var det inga bilar som krachade bakom oss, men vi svängde ändå av efter ett tag och kontrollerade. Allt var kvar som det skulle, men en av stängerna på ena takräcket satt och dinglade och skapade ljudet. The sound återkom av och till under resan, men inte så ihållande som i början.

Väl framme i Malmö så blev det rätt i säng eftersom det var rätt så sent. Vi tjejer fick dela rum med två Umeåtjejer. Gick rätt så bra att ta sig upp på morgonen och vi kom ovanligt (för att vara LBK) tidigt till hallen. Kändes ganska lugnt och inte alls stressigt att registrera sig och checka shinaier. Båda mina gick igenom! Sedan blev det tjejuppvärmning eftersom Etsuko Cup (damklassen) gick först. I min pool mötte jag först Eva-Lena Andersson från Uppsala som jag körde en del med på Damlägret. Vi kändes ganska jämna då så jag visste inte riktigt hur det skulle gå. En av nackdelarna med att möta någon man känner eller känner till är ju att man tänker för mycket. Jag lyckades i allafall vinna! 1-0 blev det, tror att det var en Men jag tog, ska försöka ta en titt på filmerna och se om jag kan lista ut det. Min andra match i poolen var mot en fransyska, vi gick 0-0, det gjorde hon och Eva-Lena också, vilket betydde att jag gick vidare, till och med etta ur poolen, med minsta möjliga marginal. Först utslagsmachen var mot Klara Dahlberg (FSKA) som jag kört lite mot tidigare, bland annat på Sumi-lägret. Henne förlorade jag mot med 2-0, hon tog sedan brons i damklassen och fighting-spirit-pris i B-klassen samt graderade till 1dan på söndagen, så det kändes ändå som ganska bra att förlora mot henne.


Efter att damklassen avgjorts blev det dags för b-klass (kyu-graderade). Även här var jag i samma pool som fransyskan, ännu en gång så gick vi 0-0. Sedan så var det en från Malmö i min pool, Lars Westerberg, ännu en bekanting, från bland annat Sumi-lägret. Det var i denna match jag fick mitt fina blåmärke. Det för ont att träffas av ett Do-hugg som inte träffar på Do utan på armen. Jag lyckades i allafall ta en poäng, tror Kote, och vann matchen. Sedan blev det utslagsmatch mellan mig och fransyskan för att avgöra vem som gick etta eller tvåa ur poolen. Här vann hon med 1-0 så jag blev tvåa ut ur poolen. I första utslagsmatchen mötte jag en dansk som hette Gin Nakazawa, han tog först en poäng på mig, sean så lyckades jag ta en Do! Åhh, den kändes så bra, tyvärr verkar den inte ha fastnat på film eftersom minneskort byttes precis då. Skulle ha varit så roligt att se den eftersom den kändes så bra. Matchen slutade med att han tog en till poäng och vann med 2-1. Sedan gick han vidare, slog ut James i nästa match och tog sig hela vägen fram till vinst i B-klassen, samt graderade dagen efter till 1dan, så jag blev ju verkligen utslagen av "rätt" personer så att säga. Men det var riktigt kul att känna att jag kunde ta poäng och faktiskt ett av varje slag Men, Kote och Do. Fick ju också gå 7 matcher, vilket var fler än vad jag trodde. Blir ju fyra poolmatcher som man vet att man kommer att köra, men sedan så vet man ju inte, jag hade väl hoppats på fem matcher i allafall eftersom mitt mål var att gå ur poolen, men jag todde aldrig att jag skulle lyckas med det i båda klasserna, riktigt härligt.


Jag har inte riktigt koll på hur det gick för de andra, den som tog sig längst var James som fick gå två utslagsmatcher innan han blev färdig. Men jag minns inte poäng och sådant, var så fokuserad på mig själv.

Efter lunch och juniorklass var det dags för A-klass. Kalle hade taggat till ordentligt genom att heja på oss och stått på sidan av och mumlat för sig själv vilka attacker man skulle använda. Han hade dessutom inte tävlat på fyra år så jag tror han gått och laddat upp en hel del. Johanna hade hamnat i en hemsk pool med landslagsmänniskor och tog sig tyvärr inte vidare. Inte heller Anders tog sig vidare ur sin pool tyvärr. Hoppet stod då till Kalle, som vann sina poolmatcher med 2-0, 2-0 och såg ut att vara riktigt på gång. I sin först utslagsmatch får han möta Mats Wahlberg från Wäsby som körde med Jodan-kamai. Det var fortfarande lika (0-0 eller 1-1?) när tiden var ute. Detta innebär i en utslagsmatch att man kör till först poäng, hur lång tid det nu tar. Sammanlagt så tog hela matchen 6,5 minuter. Väldigt spännande och jämt kändes det som, sedan lyckades Mats ta poäng och även Kalle var ute, men jag tror att han var ganska nöjd med matcherna ändå. Sedan blev det till att kolla lite lagom mycket kendo och ha trevligt på läktaren istället. Finalen gick slutligen mellan en polack och Henrik Johansson från Wäsby, tyvärr blev det polacken som vann. En norska vann dam-klassen och en danska b-klassen, så inga svenska gulmedeljer (förutom i juniorklassen där det bara var svenska med) denna dag.


Efter att ha duchat, bytt om och återvänt till vandrarhemmet blev det till att kolla lite kendofilmer från dagens matcher, något pinsamt är det, men man borde egentligen detaljstudera så att man lär sig vad man ska göra. Var sedan iväg ner på stan och äta en massa mat. Även denna gång med en magdansös som underhållning. Vilket vi hade ganska roligt åt, magdansösen i Malmö är (ö)känd i hela LBK (i allafall kendodelen, jag hade höt talas om henne lång innan jag åkte till Malmö första gången). Maten gick i allafall an och vi hade tevligt vid vårt bord, lite avskiljt från de andra eftersom vi blev lite sena (förklaring kommer längre ner). Vissa blev sedan ganska höga på socker, men vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet i ett stycke. I säng med oss och sova. Vi tre tjejer som inte skulle gradera fick lite sovmorgon medan Kalle och Johanna gav sig i väg till hallen lite tidigare. Efter städande av rum blev det till att åka dit också, checka in shinaier på nytt och byta om. Sedan blev det filmuppdrag, ganska så glad att graderingen hölls på en och samma bana denna gång så de inte graderade samtidigt. Tyvärr gick det inte vägen för någon av dem vilket var väldigt tråkigt.

Efter att graderingen var avklarad var det dags för helgens sista kendoinsats. Lagtävling! LBK ställde upp med två tremanna-lag. LBK1 med mig, Lollo och Stina (inofficiellt kallade Flätflickorna) och LBK2 med Kalle, Anders och James (inofficiellt är de bara galna, mer behöver inte sägas...).

Vi tjejer mötte ett franskt (eller spanskt) lag i poolen. Lollo var först ut och slog till med matchens första (och enda poäng). Sedan gick Stina oavgjort mot sin motståndare och då kunde ju inte jag vara sämre utan gjorde likadant. Fick en varning för att jag gick utanför (blev väldigt mycket tsuba-zeriai och höll inte riktigt koll på linjen). Hon som jag mötte var väldigt stark fysiskt och det var lite spännande, men jag kände mig ganska stark jag också, vi var ungefär lika långa vilket är bra om man ska vara en massa i tsuba-zeriai. Vilket kanske inte var tanken, men det var där vi hamnade. Eftersom det var lagtävling räknas alla matcher ihop och eftersom vi hade den enda vinsten så gick vi vidare, vilket vi inte direkt hade räknat med, men kul!

Killarna ställdes mot Malmös förstalag med riktigt starka medlemmar, en föredetta landslagskapten, en landslagsmedlem och en som tog brons i dan-klassen på lördagen. Inte direkt en lätt uppgift. Först ut var James, det såg illa ut ett tag, men i sista sekund (ungefär 5 skunder kvar av matchen) lyckades han ta ett poäng och det slutade 1-1 i hans match. Anders lyckades också gå 1-1 mot sin motståndare och så var det Kalle kvar. Han fick ganska tidigt 1-0 mot sig, men även han lyckades ta ett poäng så att det stod 1-1 och det var riktigt spännande, den som först tog ett poäng skulle ta sitt lag vidare. Det räckte inte riktigt utan Malmö vann tillslut, sedan gick de vidare och tog brons i hela lagklassen, så inte fy skam att bli utslagna av dem.

Vi tjejer hade ju en match kvar, mot ett Polskt lag, med tre killar som såg ganska vältränade och bra ut, en av dem hade vunnit dan-klassen på lördagen bland annat. De hade polska flaggan på sig också, så möjligen landslaget. Vi beslutade oss iallafall för att göra vårt bästa. De vann med 2-0 i alla sina matcher mot oss, men jag är ändå ganska nöjd med mig själv, min match varade i nästan 2 minuter och jag lyckades kliva undan ett par gånger när han attackerade. Jag var ju aldrig i närheten av att träffa honom, men det är ju inte riktigt meningen heller. De vann sedan hela klabbet, Polacker är tydligen rätt så bra på kendo.

Efter att vi var klara duschade vi och bytte om, sedan, precis när finalen mellan Polackerna och Wäsby skulle börja åkte vi hemåt. En nybörjarträning väntade för vissa och små barn väntade för andra. Polackerna vann som sagt var och jag misstänker att en medlem i Wäsby, han som tog silver i dan-klassen, inte var riktigt nöjd med det hela efteråt. Han var bra sugen på att få revanch efter vad jag hörde innan matchen startade.   


Vägen hem var lång och mörk, ännu ett stopp på Max blev det, denna gång i Löddeköping och sedan körde och körde vi. Insåg att vi inte skulle hinna till nybörjarpassets start, Anders ringde in Andreas som kunde starta passet. Tillslut var vi hemma iallafall, jag var trött så jag stannade inte kvar vid Dojon utan åkte direkt hem.

Och så det här med LBK:s bilresehistoria... Denna resas felkörningar (som jag till största delen stod för):
Fredag: Tog rätt avfart in till Malmö, åkte sedan för långt och förbi vandrarhemmet som underligt nog bara var skyltat från andra hållet. Hittade i allafall utan större problem.
Lördag: trots karta blev det lite fel på väg till hallen... Fick göra U-sväng. På kvällen skulle vi köra från vandrarhemmet ner på stan och till resturangen, vi körde lite fel, fick göra U-sväng, kom på att vi skulle tillbaka till vandrarhemmet för att hämta festbiljetterna och fick åka tillbaka dit. Sedan åkte vi rätt, hittade en parkering och kunde äta mat. Körde tillbaka utan problem.
Söndag: Hittade till hallen utan u-sväng. Körde ut ur Malmö utan problem. Dividerade med mig själv vilken som var rätt E6:a avfart, valde fel och fick svänga av nästa och ända, dock blev det inte så farligt lång tid. I Motala svängde jag sedan fel, men vi tog helt enkelt vägen på andra sidan sjön istället. Vi var i allafall inte helt lost denna gång.

Det var en fin helg och jag känner att kendo är ganska roligt just nu, taggad på att träna en del i vår i allafall och kanske satsa på att ta mig ännu ett steg i utslagsträdet på Junicupen och SKO, vi får se hur det känns och blir då. Sedan har vi ju Taikai i Linköping också, det ser jag också fram imot oavsett om jag ska tävla eller inte.

Nu får det vara slutrapporterat för denna gång.

Det Positiva: Kendomänniskor
Det Negativa: Oljud

Crazy, thats the word...

Over and Out

Hemma igen efter en helg i Malmö med Etsuko Cup och Sugo Cup. Härig helg med mycket kendo och sedan ännu lite mer kendo. Jag fick gå fler matcher än vad jag trodde eller hoppades på och det kändes mestadels bra. Ett längre inlägg om helgen får komma senare, för med en ensam måndag på jobbet befarar jag att krävs mycket sömn. Men efter jobbet och om jag hinner innan jag ska umgås med finaste kommer en berättelse om Kendo, människor, ljud och ännu fler historier att lägga till LBK:s numera ökända bilfärde. Kan också utlova en bild på det vackraste kendoblåmärke jag fått på evigheter, men till dess: En bild på andra blåa saker...

Idag var det först jobba hea dagen, från klockan sex til strax före tre, hem och paniktvätta underkläder (regeln är att tvätta medan man fortfarande har rena par strumpor kvar, jag håller den aldrig), springa iväg och handla förnödenheter inför helgen (choklad), sova lite, inse att man måste vakna för att hinna äta och sedan ge sig iväg till dojon. Andra gången på iaidon idag. Det var roligt, jag fick låna knäskydd och det kändes mycket bättre, eftersom jag nästan har bestämt mig för att träna terminen ut så ska jag nog införskaffa egna inom kort.

Vi gick igenom hur man drar svärdet, hur man hölstrar det igen och hur man skakar av blod från klingan. Sedan så övade vi på den första katan som vi också fick testa förra veckan. Det kändes bättre och bättre, stundtals kände jag mig till och med ganska cool. Sedan så viftade svärdet iväg lite på egen hand igen, men ibland så hamnade det där jag tänkt och där jag tror att det skulle vara. Svårigheten är ju att hugga iaidohugg och inte kendohugg. Men jag ska öva och öva.


Sedan så åkte jag hem igen, där väntade nämligen två shinaier som skulle fixas i ordning och det är vad jag har ägnat resten av kvällen åt. Samt sprungit omkring och packat. Kendosakerna är färdiga nu i allafall, återstår bara toalettgrejer och maten så är jag redo. Blir mycket att släpa till jobbet imorgon, om drygt fem timmar ska jag upp igen så det är dags att sova lite.

Idag blev det en tidig morgon och svara ut express, vår nattjobbare är tyvärr sjuk denna vecka så jag anmälde mig som frivillig att jobba tidigt. Vilket naturligtvis också innebär att man får sluta lite tidigare. Sluta tidigare innebär dagsljus och då åker jag ut till stallet. Hade tur med vädret idag och solen sken, riktigt härligt var det.

Mindre härligt är underlaget, men med världens stabilaste Hampushäst så tar man sig fram, sakta, men säkert. I stallet väntade en födelsedagspresent också! En industrisax, mitt jobb med att hålla härstarnas manar i fint trimm är nu bra mycket lättare. Förut så hackade man sig nästan igenom manen, nu skär den bara igenom Jokers tunna man, nästan så att man kan ta allt på samma gång och slippa klippa bredden i omgångar. Hampus man klarar den också med glans, men den kräver lite mer arbete eftersom den är så tjock och ståtlig.

När båda hästarna var nyfriserade gav jag och Hampus oss ut på ridbanan för lite skrittarbete i dressyrsadel. Det gick ganska bra, vi övade även på framdelsvändningar (döv för höger skänkel), ryggningar (skjuter ut bakdelen åt vänster) och kombinationen backa i vinkel. Stark som tusan var han också, borde kanske ha jobbat lite mer med halter också, drog iväg lite väl mycket ibland. Efter en halvtimme halkade vi oss ner till vallen för att kolla underlaget där. Det var förvånansvärt bra, så vi kunde trava lite, till och med på volt och en liten kort galopp blev det också innan vi avslutade. På vallen blev han naturligtvis extra stark och ville springa, korta strunder på volten orkade jag sätta mig ordentligt och hålla imot med sätet och då samlade han ihop sig och kändes fin. Mycket jobb blir det fram i vår då vi kan rida mer på vallen och ridbanan. Känner också att han har mycket innestående spring i kroppen som måste ut så så fort jag kan ska jag på med galopptränset (pessoabett så jag för allas säkerhet får stopp på honom) och springa ordentligt.

Igår hade jag en mycket bra och mysig födelsedag. Började firandet redan på söndagen med att faster och sambo kom och hälsade på. Jag bjöd på mat i form av zucchinisoppa och scones samt kladdkaka med vaniljsås till efterrätt. Igår jobbade jag först hela dagen, fick ett sms från Johan där han skrev att han minsann ville laga mat åt mig och att jag var välkommen till honom vid klockan sju. Innan dess hann jag hem, öppna fint kuvert från systrarna, hämta paket på posten från föräldrarna och mormor&morfar, lyssna till tre mycket fint sjungna födelsedagssånger. Först ut var minsta lilla syster som för tillfället befinner sig på hästgård i skåne, sedan andra lilla syster som sitter i Göteborg och ugglar och slutligen mamma som är hemhemma i skogen.

Var väldigt glad när jag susade ner för backen mot Johan, han kommer och öppnar i sitt förkläde med älgar på och så får jag födelsedagskram och sedan, sedan hoppar det fram tre fina vänner från vardagsrummet och så blir det mera sång och hurrande. Sedan fick jag ett kort som det stod 4 på, hmmm, liite mer än så är det nog. Världens bästa pojkvän hade ordnat överraskningsmiddag och så blev det en väldigt trevlig kväll.

Första gången i Gi och Hakama

 

Hur jag firade jubileumet? Med att träna kendo såklart! Riktigt hederlig grundträning med nybörjarna och huggcirkel med 200 hugg som avslutning. Me like!

 

Det Positiva: Kendo

Det Negativa: Uppslukande

 

För det förflutna, i nuet, mot framtiden!

 

Over and Out