tildans

Nu åker jag till jobbet, sista natten på många veckor! Wuhu!

Både tisdag och onsdag blev det en tur till stallet innan jobbet. Tänk, nästa vecka är det äntligen över med nätterna för ett tag så jag kan åka till stallet efter jobbet istället, kommer väl fömodligen att vara lika trött som nu, men ändå.

I tisdags så blev det en lugn runda ute i skogen, mycket övning för hästarna att lyfta på fötterna och ta sig fram över bland annat ett kalhygge. Inga problem för Hampusen, det är bara att sitta och hålla i sig så klarar han allt. Joker gick det också bra för, han börjar lära sig, men ibland så snubblar han på en plan väg så man kan ju undra. Det var i allafall väldigt varmt så vi höll oss till skritt lite trav och galopp uppför en backe för att känna vinden i ansiktet. Efteråt så var de ändå svettiga så svampade av dem innan de fick gå ut i hagen igen. Hampus stod i stallgången, blundade och njöt.


Igår så var det fortfarande lite varmt, men det fläktade rätt så skönt så vi bestämde oss för ridbanan. Det var alldeles för länge sedan jag var där med Hampus så jag hade väl inte så höga förhoppningar på att det skulle gå jättebra, men till min förvånging så var han jätteduktig, till och med lite pigg! Värmde upp ganska länge i skritt, ökade/minskade volter och varierade tempo mycket så att han blev uppmärksam. Han blev till och med lite eftergiven i skritten. Han var fin i traven också, men inte riktigt lika fin. 

Sedan så fick jag hoppa upp och känna lite på Joker också. Jossan testade en stång på honom idag, för variationens skull och för att han lätt blir så tung i handen när man rider på det vanliga bettet. Och vilken skillnad det var, eller vi kanske ska säga, hur annorlunda jag var tvungen att rida. Jag vet med mig att jag gärna tar stöd i munnen vilket är helt fel, det är med benen man ska rida och här var man verkligen tvungen. I skritten så gick det sådär i början efter som jag satt så snett, men när Jossan sagt till och jag tänkte på att trampa ner i vänster stigbygel så blev det genast bättre. Vågade mig på att trava också och det var en härlig upplevelse, bitvis så kändes det som om det verkligen blev rätt. När man red med i princip långa tyglar (tyglarna används bara för att ställa och då tar man minimalt i dem, resten sköter benen och vikthjälper) så kunde man inte luta sig framåt utan man var tvungen att räta upp sig och sitta ordentligt. Det bästa av allt var att Joker var så duktig, fattade allt och bar sig själv i en väldigt bra form! Eftersom han var så duktig fick han gå in i stallet igen och jag hoppade upp på Hampus för att göra lite till övningar. 


Försökte behålla lite av ridningen från Joker och inte rida med så mycket händer, vilket är betydligt svårare på herr Hampus, men jag tycker att han gjorde sitt bästa och jobbade på bra. Galopperade lite över en bom och så red vi igenom LC:2 en gång. Min stjärna gjorde det väldigt bra. Får hoppas att man hinner tävla honom några gånger i höst i allafall. 

Annars gick det iväg ett spännande mail idag och jag ska iväg på ännu en spännande sak alldeles nu. 

Det Positiva: Hästar
Det Negativa: att vilja så mycket

Always my star

Over and Out

Istället för att träna kendo ikväll åker jag till stallet och tränar hästar, men ett litet kendoinlägg blir det ändå.
Jag lyckades ju filma på Sumi Seminar för några månader sedan. Detta är de sista minutrarna av lägret, keiko mellan Sumi Sensei och Tashiro Sensei!



Over and Out

Efter stallbesöket ägnades dagen åt lite filmtittande (Jet Li, mums!) och sedan en powernap innan det var dags för veckans kendoträning. Uppladdningen kanske inte var den bästa, men cykelturen dit gjorde mig på lite glatt humör, sol i ansiktet (och jag hade inte glömt solglasögonen så jag kunden juta av den).

Sedan kanske inte träningen började på bästa sätt, innan uppvärmningenn är vi bara står och pratar så gör jag något, förmodligen tänkte jag mig att jag skulle blocka det överraskande hugget som kom, helt oförberett, och istället så landar shinaihugget rätt på mitt bara pekfinger. Otroligt nog syns det eller känns inget just nu. Innan vi började hade vi också en lite samling där vi fick säga vad vi ville fokusera på denna träning och så skulle Anders (fortfarande skadad) kolla lite extra på det, man skulle säga en sak så jag sa attacksteg, för jag vet att jag gör lite halvmesiga sådana ibland och inte riktigt tar i med vänstervad och skjuter ifrån. Någonstans måste man ju börja och detta var vad jag valde idag.

Vi körde igång med vanlig parövningar, stora Men och stora Kote-Men. Gjorde även Kote-Do (ska komma ihåg att trycka ner vänsterhanden), Men-Kote (svår), Kote-Do (yakuo, andra sidan mot vad vi normalt gör) första omgången skulle vi köra med att ta ett väldigt litet attacksteg på Do och sedan gå förbi framåt, så shinaien skulle typ "stutsa" tillbaka så att man kunde gå förbi mottagaren. Lite knepigt, men det gick bättre mot slutet när jag vågade drämma på lite. Blev lite upprörd när jag blev träffad på armbågarna och därikring, måste hålla in dem bättre. Sedan så skulle vi göra en variant när man gjorde Men in, gick in i tare-tare och sedan gjorde Yakuo-Do bakåt. Anders visade på mig och det gick väl bra, sedan så skulle han visa bara sista gången i normalfart och missade lite, tror att det mest var spetsen på shinaien som missade och träffade mig alldeles ovanför Do, det sved rätt så rejält, men inget jag tänkte på. Förrän vi går in i paren och Lollo i första attacken träffade på precis samma sätt och samma ställe. Grejen var att det egentligen inte gjorde specielt ont (förutom precis i träffen) men jag började typ skaka, skratta och gråta om vart annat. Fick ta av mig, sitta och dricka lite vatten. Kunde i allafall fortsätta sedan, men lite läskigt var det. Lollo sa att samma sak hände Stina i en match på Taikai och i omklädningsrummet efteråt hade hon blivit ungefär likadan.

I allafall fortsatte vi med små kote-men och det kändes rätt så bra. Sedan när Anders gått in och förklarat ännu lite, om att kote och men attacken ska vara lika snabba och att man inte ska smyga sig in på kote blev det ännu lite bättre, samt att mottagaren ska öppna kote genom att sänka shinaien. Sedan fick vi göra en svår och underlig övning. Kote-Men på ett attacksteg för att få fart på armarna. Det var riktigt svårt, mina fötter ville också iväg, men jag lyckades tillslut, det kändes som om högerbenet hängde i luften i en evighet och väldigt avigt, men ett attacksteg, två hugg! Var ganska nöjd med mig själv då.

Vi hann också med ji-geiko. Första mot Lollo och Anders rättade till båda våra kamaier, min var för låg. Det var väldigt avigt och konstigt, men precis efter att han gjort det så satte jag en kote som han sa var bra (bättre zanchin bara) så jag ska fortsätta jobba på den, känns det bekvämt så är det fel. Körde också en ji-geiko mot Johanna, jag försökte attackera och hitta på egna grejer, men min zanchin dog lite och jag hade inte riktigt gnistan att orka kändes det som. Var rätt så trött, men jag tänkte på min kamai och är ändå nöjd med min insats.

För första gången på jag vet inte hur länge tyckte jag att kendo var riktigt, riktigt kul igen! Min egen kendo var kul att köra och det kändes som om jag fick jättemycket hjälp och verkligen kunde se saker och förstå saker.
Jag tror att en av anledningarna att träningen kändes så bra var att jag var superfokuserad på en sak och då kom liksom fokuset på det andra lite av sig själv och jag brydde mig inte så jättemycket om att älta. Jag tror att det var bra för alla att köra såhär också, Lollo hade till exempel ipponkänsla som mål/fokus och första parövningen som vi körde tillsammans så var vi verkligen på olika nivåer, jag liksom kände att hon var väldigt taggad och fokuserad och att det var match för henne. Märklig känsla, men det hjälpte mig lite att bli lite mer taggad.

Nu så är det snart sovdags, jag hade hoppats på att avsluta dagen med Jet Li, men det tyckte inte filmen. Får väl överleva med något annat. Har min sista måndags morgon som nattjobbare denna vecka, i allafall för ett tag framöver. Ska bli så fantastiskt skönt. Imorgon blir det springning som vanligt och så får vi se om det blir kendo på tisdag, kanske blir det stallet istället. Jag har väl satt slutet av augusti som start på resan mot SKO, så i sommar ska jag träna så mycket eller så lite jag vill, hittills har det blivit ett pass i veckan i allafall. Och inte Iaido på evigheter. Får se om det blir något av det när jag börjar jobba dag igen.

Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Missade hugg

I want to fall in love

Over and Out

Det blev upp till det fina vädret i morse och åka ut till stallet, bussarna går tyvärr betydligt sämre nu på helgerna än tidigare, medan vardagsbussarna går bättre. Man kan ju inte få allt här i världen. Detta innebar att
stalltiden krymt till en och en halv timme (om man inte har tid och ork att vara där hela dagen, vilket inte var fallet idag). Hästarna var uppe i gräshagen och åt sig tjocka(re) så vi knatade upp och hämtade dem. Tack och lov stod de inte så långt från grinden, men de vägrade komma fram, får väl vara tacksam att herr Hampus inte helt sonika gick sin väg med mig hängandes i svansen.

Jossan skrattade åt honom i stallet. Han står och ser missnöjd ut i stallgången, men så fort jag sa något så spetsade han öronen och såg intresserat på mig, sedan tillbaka till missnöje till jag sa något till honom igen, då såg han glad och söt ut som bara han kan. Vi skrittade "nya rundan" börjar trampa upp den bra nu och den är alldeles lagom lång 35 minuter i skritt tar den. Mycket backar och nu sedan det regnat även mycket vattenpölar. Bra träning för Joker som tillslut skötte sig riktigt bra, vi såg även några pölar med grodor i, dem undvek vi att rida i.


En lagom tur för mig och mitt trötta huvud. Men ska försöka mig på att komma iväg ut ett par gånger denna vecka så jag kommer igång igen och det är bara två veckor till SM, måste börja putsa på Joker så att han glänser.

Funderar lite smått på att snabba upp mina hästplaner, fast på ett annat sätt. Kanske en foderhäst är något till att börja med. Ska fundera på om jag ska skicka iväg ett mail i veckan. Prata lite med Jossan kanske också.

Det Positiva: Sol och vind
Det Negativa: Busstider

If you say: It is just a horse I say: You don´t know what you´re talking about!

Over and Out

Så väl det behövdes med en extra dag ledigt. Såklart sov jag bort hela torsdagen, som vanligt, eftersom den var min fredag. Men när jag väl kom upp så gick jag på en timmes promenad, följt av en matildakväll med film, godis och ostkrokar.

Midsommarafton spenderades vid stångån med Johan och hans familj. Mycket god mat, lite promenad, ännu mera god mat, prat och film, blev en lång dag, kväll och natt, men så trevligt. Jag drack till och med nubbe, fast det är rätt så äckligt.


Midsommardagen spenderades med Johan, först lång sovmorgon, lugn frukost, filosoferande i soffan och när vädret verkade hålla sig i skinnet gick vi på promenad. Första stoppet var Gamla Linköping där vi hittade en Örtagård som jag aldrig sett tidigare, den var jättemysig, måste ta dit mina föräldrar någon gång.

Jag hann även med en tur till stallet under onsdagen. Började inte så bra när busstiderna hade ändrats utan att jag visste om det, så blev en halvtimmes kortare stalltid än normalt, hade jag kollat upp ordentligt hade det istället blivit tjugo minuters extra, bra att veta till nästa vecka.

I allafall hade Jossan feber, hann prata lite med henne när jag kom fram, men hon skulle inte rida, så jag började med att ta ut Joker på ridbanan. Det regnade och var rätt så blött, men vi övade på att gå genom vattenpölar bland annat. Reda ganska mycket i skritt och han trampade på bra tycker jag, betydligt bättre än tidigare. Testade lite att flytta för skänkel, rakrikta, göra halt och så vidare. Gick sedan över i trav och gjorde samma saker, även lite serpentiner. Han blev gärna väldigt springig, förmodligen för att min sits är rätt så värdelös, fick till det lite mot slutet och drog bak skänklarna, men då var vi båda väldigt trötta. Galopperade även några varv på volten, men mina ben var helt slut så jag orkade inte rida och träna att samla ihop honom så mycket som jag hade velat.


Min lilla Hampusskrutt blev det inte så mycket tid för idag, men vi tog oss ut på ridbanan och longerade lite, han gillade inte sinspänningen så mycket, men när jag spände ganska löst så gick han framåt och det såg ut som om han trampade på med bakbenen, tror det ska bli lite mer longering och kanske tömkörning med honom så att han får bygga lite ryggmuskler, det behövs så väl. Han är i allafall världens sötaste och i helgen ska jag försöka ta mig dit i allafall en dag och rida honom i skogen.

Det Positiva: Hästar
Det Negativa: Busstider

Jo, men en bil vore väl inte helt fel...

Over and Out

Sista natten för veckan jobbades idag. Och jag fick sällskap, Sandra, som ska jobba natt när jag ska gå dag, kom och jobbade en natt med mig för att kolla hur det är. Starkt av henne att först börja tisdagen tidigt (kl 6) och sedan komma tillbaka till kl 21 på kvällen och jobba natt med mig.

Hade en suverän natt, allt flöt på, vi svarade ut prover på löpande band, gjorde kvalitetsarbete, städade, organiserade och fixade. Laddade på alla nattens prover, kollade över alla instrument, allt var tiptopp och vi började fundera på att gå hem, det enda vi egentligen hade kvar var att kolla över en fil i en dator på lab. Klockan var halv sex, så inte något minusflex skulle det bli heller. När jag ska ut i korridoren för att hämta nya post-it, skulle skriva upp något jag inte fick glömma som nu är helt borta, så slocknar allt. Alla lampor (utom för nödutgångar), allt buller från lab, det blir helt tyst. Vi blev väldigt förvånade då vi inte hört någon åska eller liknande. Strömavbrott? Strömmen kommer inte tillbaka efter 15 sekunder som den brukar. Ventilation? Gasen? Vi vet verkligen inget om vad vi ska göra, helt själva på planet. Beslutar oss för att lämna avdelningen i allafall och gå ut i trapphuset ifall ventilationen slått ifrån, man vill ju inte andas konstiga kemikalier. Sedan så går vi ner, ser att på planet under finns det människor med ficklampor. Vi kommer på att vi också har tillgång till sådana och går ner till preppen för den är närmast. På preppen tjuter alla dragskåp (ventilationen är alltså av) så springer snabbt in på ett andetag och hämtar ficklampan som är precis innanför dörren. Sedan tar vi oss till de andra människorna. De har heller ingen aning om vad man ska göra. Så då ringer vi vår team-ledare som guidar oss till en lapp där det står en massa telefonnummer om elen går. Så vi ringer securitas, där är det upptaget hela tiden, vi får veta från nyanlända att hela Linköping slocknat i princip. Jahopp, inte mycket att göra, sitta i trapphuset och vänta. Sedan, efter en halvtimme kommer strömmen tillbaka, vi låter ventilationen jobba igenom lite och sedan kan vi gå in och inspektera läget.


Läget är naturligtvis värsta tänkbara. Alla datorer har naturligtvis slocknat och då strömmen var av så pass länge har alla Masspektrometrar tappat vakuum, vi får igång alla datorer igen och börjar starta upp instrument, får sedan sällskap av en nyvaken människa som skyndat sig allt vad hon kunnat för att ta sig dit. Vi inser att man måste vänta ett par timmar för att massarna ska stabilisera sig. Går igenom planen för uppstarter av alla och våra erfarenheter av krisplaner (vi vet inte hur de fungerar). Hon skulle föra synpunkterna vidare så det kanske blir bättre till nästa gång. Jag är så glad att jag inte var ensam i natt, mellan 5 och 6 på morgonen är jag ensam på planet och nästan ensam i huset. Fy för det. Jag är också väldigt glad över att vara ledig natten som kommer.

Nu ska jag försöka sova lite.

Det Positiva: Flyt
Det Negativa: Oflyt

Blixtar och Dunder

Over and Out

Dagens planer var att ta sig upp innan tre och sedan ge sig iväg på shoppingtur. Planen gick rätt så rejält i stöpet, men nu är jag uppe och färdig med frukosten,, funderar på om jag ändå ska ta mig iväg en sväng, jag behöver nät till mina mutantsmultron och även något som sockerärtorna kan klättra på. Plus att det är monster-rea på Hööks.

Iallafall var det något helt annat jag tänkte skriva om. I "natt" hade jag konstiga drömma igen. Detta har hänt två nätter i rad nu. Förra natten var det dykdrömmar. Jag var på Smögen och skulle dyka och när jag kommer ner under utan och precis ska börja simma kommer det en jättestor mal imot mig, jag tror de heter mal i allafall, fisk med strånkar vid mungiporna som mustacher. Den var stor och såg otäck ut, men den var ju ensam så jag blev inte rädd. Sedan kommer det plötsligt jättemånga imot mig, de bryr sig inte om mig utan bara simmar rätt på fast jag är där, så jag får panik och simmar upp till ytan. Drömmen fortsatte ett tag till med panikartad känsla innan jag vaknade. Vad betyder det här, ska jag åka och dyka i sommar eller inte, kanske blir jag uppäten av jättefiskar.


Denna natt var drömmen en helt annan, fortfarande med samma resultat panikkänsla. Kendogradering! Jag ska göra mig i ordning, först så hittar jag inte min shinai och när den hittas är den ihoptejpad av någon anledning och jag får sitta och pilla loss tejp, medan en av domarna kommer fram och säger att sådär kan en shinai minsann inte se ut. Sedan var min rustning också borta, springer runt och letar även efter den, får hjälp av en vän som hittar en rustning med mitt namn på, men det är liksom inte min ändå, så jag skriker lite på henne, men beslutar mig för att använda rustningen ändå. Domarna har redan sagt till att vi skulle vara redo för länge sedan. När jag ska gå ner för att ta på mig rustningen så kommer jag på att jag varken har Gi eller Hakama på mig, de är också spårlöst försvunna. Så ser jag att domarna har plcokat undan och gått därifrån, ingen gradering för Matilda. Då vaknade jag i allafalll. Redan nervös inför oktober eller vad? Behöver jag ha bättre koll på mina grejer? Måste nog köpa den där bogubagen där allt får plats innan SKO...

Det Positiva: Funderingar
Det Negativa: Mardrömmar

Changes are coming...

Over and Out

Ny vecka, nya möjligheter, bara tre-nättervecka också, så det ska nog bli bra det här, känner mig rätt så taggad, bara två veckor kvar och jag tror att tiden kommer att gå fort!

Avslutade veckan med ett kendopass, det enda passet denna vecka, men så får det vara när det är sommarträningen, eventuellt kan det bli två pass denna vecka, har inte riktigt bestämt mig.

I allafall, när jag kom var dojon låst och ingen annan var där så det var bara att stå i regnet och vänta, tur att man har ordentliga regnkläder. Sedan så dök Anders upp, fortfarande med en skadad hand, vi väntade lite och så kom Joel och Stina, efter att jag ringt och kollat så att Lollo skulle komma så låste Anders upp och gick hem.

Sedan så började vi med att köra kata eftersom det var evigheter sedan. Vi hann också med lite rustningsträning och ji-geiko på slutet. För min egen del så kändes det ganska bra, jag förskte jobba på de saker som jag behöver jobba på, extrasteget innan attacksteget och att starta attackera i ji-geiko. Det var roligt att köra mot Stina igen! Det var så länge sedan hon var och tränade, hon har hunnit med att vara sjuk, ta studenten och ta körkort!

Skönt att träna var det i allafall, idag så gav vi oss ut på springtur jag och Lollo, vi tog oss runt på 32,5 minuter, det var rätt så jobbit bitvis, men efteråt, när jag fått stretcha, så kändes det ganska bra.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Tunga ben

And so, the countdown begins

Over and Out

Det växer så det knakar.

Nu så var tydligen nästa år här. Och det blev som funktionär även detta år. Energin har inte riktigt lagts på att cykla, men nu är jag ännu mera sugen, inte på den stora rundan riktigt, men kanske halva eller tjejvättern nästa år, vilka är med? Det borde man ju klara relativt smärtfritt på en vanlig biltemacykel? Kom igen, jag vill inte cykla själv!

Det bar ju av till stallet även idag och visade det sig, två lortgrisar istället för hästar. Tack och lov var leran intorkad så det gick ganska snabbt att få bort, men sedan så dammar de ju som bara den så fick borsta rätt så ordentligt också. Idag tog vi oss en bit ut i skogen och travade en rätt så lång sträcka på härlig grässtig. Eller jag och Hampus travade, de andra två hoppade runt en massa och Joker var väldigt upprörd över något. Förmodligen att han inte fick springa så fort som han ville. Det regnade lite på oss, men inte så farligt och så hittade vi ett smultronställe som vi stannade och hade rast vid. Det fanns jättemycket och ännu fler var på väg så dit ska jag gå och plocka smultron och ta med in till stan om några veckor.

När vi kom hem hade bussen precis gått så jag hade en timme på mig att pyssla innan nästa gick. Eftersom Hampus fick så mycket uppmärksamhet i onsdags så fokuserade jag lite mer på Joker idag. Jag ryktade båda ordentligt och sedan tog jag fram stora saxen och gick lös på Jokers man. Tre veckor till SM och det gäller att börja slipa i tid så man blir nöjd. Blev rätt så bra om jag får säga det själv, i allafall på ena sidan, på den andra har han en jobbig virvel som förstår lite. På måndag börjar också Camp Örebro, Jokers träningsläger, vi får se vad det kommer att innebära för min egen del, men jag ska hjälpa till så gott jag kan.

I onsdags var det stalldag och vi körde på den nya rundan igen, man måste ju rida nya vägar ganska ofta så att man dels rider upp stigen och dels kommer ihåg var man ska rida. Det var alldeles lagom varmt och lite vind, perfekt ridväder! Lite flugor, men inte så att de besvärades för mycket. Hann få sällskap också, vilket var trevligt. Skrittade mest även om vissa i sällskapet (läs Joker) ville galoppera precis överallt. Hampus trampade på med spetsade öron och vi travade en bit medan Joker ångade på i galopp.

Efteråt hade jag gott om tid så passade på att rykta Hampusen riktigt ordentligt och även klippa manen. Sedan tänkte jag öva att ställa upp och fotografera, det visade sig att det inte behövde övas på speciellt mycket. Hampus kan! Väldigt praktiskt.


Borstade även av Joker och trimmade manen, hann inte så mycket som jag ville, det var mer en Hampus-fixa-mysdag som gällde, men jag försökte ta några kort på honom också. Lite sämre gick det, men man får vara glad att han stod stilla.


Lite fler bilder kanske kommer upp senare idag, ska till stallet igen. Men först sova!

Det Positiva: Hästar
Det Negativa: Nattjobb

I want my own!

Over and Out

I will try to do this in english, so if James is reading, he does not have to use Google translate :P

I just want to say that I will miss you and I hope you had a great time here and that we will see each other again in the future. I want to go to New Zeeland and a trip to Australia would not be too hard to squeeze in then. I will miss wacking you in the head and your crazy faces :)

And we will always have the memories of our trips together and I imaging that you will be part of LBK:s travelling history as well, there is a lot of those stroys you know...

And SKO, did not have a group shot, sorry :)

I don´t even remember this match, but it is nice watching.

 

Take care, don´t eat too much bacon and practise alot of kendo!

 

 

Sista träningen med James innan han åker var det idag... Jag fick hålla i uppvärmningen då, hmm, någon, hade skadat sin hand och dessutom kände sig sjuk. Jag undrar om det hade något att göra med gårdagens fest kanske.

I allafall så var det varmt och jag var mest trött, men lyckades fokusera skapligt i allafall. Vi fick göra lite vanliga grundtekniker, när vi sedan kom till Kote-Men gjorde vi först stora tekniker och sedan gjorde vi en variant som var jättebra, men svår. Först stor Kote och sedan lite Men, väldigt förvirrande, men tillslut lyckades jag göra det någorlunda. Avslutade med små kote-Men innan vi gick över till den mest förvirrande övningen för dagen. Eller så var det mest jag som inte riktigt hade alla hästar hemma. En stod i allafall i mitten och övriga på två led i vardera hörn av diagonalen. Sedan så skulle man attackera Men, varannan gång från varje hörn och den i mitten skulle kontra, när alla hade gjort Men bytta man den som var i mitten till nästa, på ett vis som jag inte tänker försöka förklara i text, det var säkert logiskt, men inte för min hjärna ikväll. I allafall, första omgången så hann jag knappt med att kontra alls när jag var i mitten, inte så mycket fokus där inte. Andra gången så lyckades jag typ med de första tre och sedan så blev det väldigt förvirrat, pang, pang sa det, någon (läs James) var väldigt entusiastisk och attackerade medan jag fortfarande vände mig om. Vilket gjorde mig ännu mer förvirrad. Men det gick på det hela rätt så bra. Därefter var det dags för ji-geiko.

Jag var rätt så fokuserad faktiskt och lyckades behålla den fokuseringen tills jag blev för trött. Min sista ji-geiko mot James var inte helt hemsk, det känns lite konstigt att det var den sista, kanske för alltid, kanske för ett väldigt långt tag. Alla i klubben kör olika kendo, men hans är ännu lite annorlunda. Jag är också rätt så nöjd med den jag körde mot Lars, var väldigt trött, men det kändes som jag försökte lite i allafall och så blev jag halvt blind av tenugin och lite arg. Det allra sista var en ipponmatch där jag mötte James igen.

Sedan så sopade vi golvet och stretchade, en timme efter att träningen var över var vi fortfarande kvar, i Gi och Hakama, och pratade. Det blir jobbiga tre dagar här. Om och om igen att se människor säga hejdå. Imorgon är det min och Lollos tur då vi springer tillsammans för sista gången alla tre och denna gång ska vi springa hela vägen.

Det Positiva: Kul kendo
Det Negativa: Matthet

Åh really...

Over and Out

Jag var till kolmården i helgen, det var väldigt överväldigande och jag förstår verkligen människor som åker dit två dagar. Man hinner verkligen inte allt. Vi var där när de öppande och gick en timme innan de stängde och visst hann vi med det mesta, men verkligen inte allt som man kunde göra och kanske inte så nogrannt som som man hade velat. Nu hade vi inga barn med oss, bara en kendotränare som började tjata om glass (sedan började vi alla tjata om glass så då gick vi och köpte glass) men tänk om man hade haft med sig små barn som springer omkring, blir trötta, skriker och allmänt jobbiga. Eller det kanske har med uppfostran att göra, jag blir alltid lite facinerad när barn sätter sig på backen och skriker rätt ut. Om jag någonsin skaffar barn måste jag fråga mina föräldrar hur det gjorde, mina syskon och jag har aldrig betett oss så, vad jag minns, helt enkelt för att det vi visste att det var något oacceptabelt.

Men nu ska vi inte komma in på barn, istället ska jag berätta om vår resa och hur det hela började. I ett år har vi haft besök av James i kendoklubben, han kommer från Australien och i våras när det började bli tal om att han skulle åka hem och vi satt i bastun och talade om jag vet inte vad. Men något som i allafall jag förknippar med Sverige och som han inte hade sett är älgar. Rast beslutade vi att han behövde se en älg innan han åkte hem. Här i Linköping är det ju lite svårt att ordna och att åka till älgtätare områden i landet garanterar ju inte att man får se en. Tack och lov ligger Kolmården på behändigt avstånd. Så "Project: Let James see a moose" började och efter mycket om och men och fram och tillbaka kom vi fram till att Lördagen som var var det enda datum som passade på alla (eller nästan alla). Sagt och gjort, halv nio tog vi tåget och sedan bussen och anlände till parken precis när de öppnade. Det började inte så bra eftersom både vargen och lodjuret vägrade att visa sig i värmen. Lo är ju alltid svårt och ärligt talat är jag inte förvånad över att de inte ville visa sig, det var väldigt varmt och mycket (skrikande) barn. Vi hade lite bättre tur med björnarna och även en ståtlig påfågel kom i vår väg, sedan fick han syn på en påfågeltjej och fick helt andra saker att tänka på.

Kolla på mig, jag är störst, bäst och vackrast...

 

Vi kollade i allafall runt på lite djur, klappade getter, åh, killingarna var så söta! Kollade på när rovfåglarna visade upp sig, en papegoja ville inte vara med utan klättrade hellre på utisdan av sin bur. Slagfalken tog en lite flygtur och skrämde slag om områdets övriga fåglar. Hon kom tillbaka tillslut så vi också fick se henne. Det bästa tror jag var när en av de större, lite klumpigare fåglarna flög över publiken och höll på att krascha in i Anders hatt. Det var häftigt i allafall och även fast de är tränade så var det inte alltid de gjorde som de blev tillsagda utan flög iväg på egna äventyr. Efter det var det dags för asiatisk mat till lunch, efteråt gick vi på delfinshow, det var helt okej, jag tror jag tyckte att det var bättre och mer imponerande när jag var mindre. Men delfinerna var fina och vi slapp regnet, någon gång ska jag simma med delfiner, helst i det fria då. Vi spanade också in sälarna och pingvinerna när vi ändå var där (och det var också tak där så vi slapp det värsta regnet). Så åkte vi den nya safarilinbanan också! Bästa uppfinningen de kommit på tror jag. Även om djuren var trötta av värmen och mest sov. Men man fick se dem ordentligt från luften.

Efter det kollade vi in lite fler djur, jag misstog noshörningarna för stenblock till exempel och sedan kollade vi på elefanter och det sötaste djuren för dagen: surikater.

Har bara en sak att säga: Ge mig!

 

Vi avslutade med det vackrast djuret (plus en sovande varg).

En härlig dag som, efter att vi kommit tillbaka till Linköping, avslutades med fest i Stora Dojon. Vet inte om jag ska skriva så mycket om det, det hände en massa konstiga saker, folk blev skadade åt höger och vänster (mest deras egna fel faktiskt). Det var mycket suspekt musik som spelades, men mest av allt så blev det många skratt och många historier som berättades.

 

Love you all, even when you do stange thing or say something insulting.

 

Det Positiva: Dag med vänner, gamla och nya

Det Negativa: Om man tränar karatesparkar mitt i natten gör det ont dagen efter

 

I feel free

 

Over and Out

 

 

 

 

 

Det har hunnits med två turer till stallet i veckan, båda dagarna tog vi långa sköna skritturer med hästarna. Det går på bete just nu och Hampus blir inte direkt överförtjust av att släpas ut på ridturer. Det finns ju mat att äta liksom. Han har knatat på rätt så bra ändå, men lite öm i fötterna är han tyvärr. Joker ångar på som en galning, idag ramlade han ner i ett lerdike och snubblade nästan ner för ett berg, men han är lika glad för det. Hampus tar det lugnt och sansat och vet var han kan kliva på och vart han måste ta det försiktigt.

Igår när åskan gick över stan och lamporna tändes av och på några gånger blev jag väldigt nedstämd. När jag var liten var strömavbrott något som var mysigt och som ledde till att man tände levande ljus och lagade mat på vedspisen. Numera förknippar jag det med kaos på jobbet och instument som lägger av. Hoppades in i det sista att avbrotten inte hade drabbat labbet, men hoppet slogs i spillror då min chef ringde och bekräftade mina farhågor. Nog hade det vart stömavbrott alltid. Vi båda hoppades att det varit tillräckligt kort för att inte störa instrumenten, men vi hade fel, när jag kom till jobbet var varenda dator på hela planet avstängda och instumenten stod och blinkade. Det vara bara att ta i tu med det akutaste och gräva ner sig i arbetet. Ingen lätt start på veckan här inte. Otroligt nog, med mycket tur och ännu mera vilja så lyckades jag med bedriften att hinna köra alla overnight och svara ut dem samt också de andra expresserna som var kvar, lite hade hunnit gå innan strömmen gick. Så imorse när jag lämnade över kände jag mig som Superwoman!

Idag har Jossan anmält sig och Joker till bruksridningen, så nu börjar uppladdningen, om fem veckor åker vi till Örebro för att försvara Östergötlands heder, eller nått. Mest åker vi dit för att ha kul och skaffa rutin, Joker är ju ingen bäbis direkt längre, men han är långt ifrån vuxen heller. Mitt mål är att komma dit med en häst som är välklippt och glänser och dessutom inte skämmer ut oss genom att inte kunna uppföra sig, men jag tror nog att det kommer att bli bra, han brukar skärpa sig när det gäller den lilla busen. Jag har börjat förbereda en väska som inköptes i förra veckan som jag kan bära med mig under dagen för att reparera diverse saker som kan gå sönder/bli smutsiga och så vidare. Känner mig som ett proffs, men ska nog ta och slå en signal till min kära syster som faktiskt är profesionell hästskötare numera och kanske kan ge lite tips. Det bästa med fjordingar är i allafall att man slipper knoppa och det bästa med bruksridning att man tejpar upp svansarna, att fläta och knoppa har aldrig varit min starka sida, det har jag alltid överlåtit till mina kära systrar, speciellt svansflätning.

Se den! Se den! Se den! Se den! Se den! Se den! Se den! Se den! Se den!

Okej kanske lite överentusiastisk, men allvarligt se den!

Over and Out

Jag har faktiskt tränat kendo i veckan som var också. Men, jag har inte varit på humör att analysera den. Dessutom var det inte en vecka som fokuserade på min egen kendo heller.

I tisdags hade vi graderingsträning för de som skulle gradera 3kyu och 4kyu, vi gick igenom alla momenten, Dai ichi kihon och stora tekniker. Och Kirikachi såklart, det flöt på rätt så bra tyckte jag.

Igår var det så dags för graderingen. Led lite med dem eftersom de flesta var ganska nervösa också, tyvärr blir det ju inte bättre med tiden heller. I allafall så fick jag hålla i uppvärmningen och även var med på Dai ichi kihon eftersom det var ojämna par. Sedan så var jag mottagare för dem som graderade 4kyu. Försökte överföra något sorts lugn till dem, men de var ändå så nervösa, vilket i efterhand får mig att minnas min egen 4kyu gradering och hur nervös jag själv var. Efter att 4kyu var klara så fick 3kyu visa sina tekniker mot James och sedan blev det paus och domaröverläggning. Alla klarade sig och så hade vi keiko efteråt!

Det var varmt i Dojon och jag var ganska matt, den sista mot Lollo orkade jag inte så mycket i. Annars så gick det ganska bra. Den mot Kalle var rätt så kul, mest för att jag verkligen ville slå honom i huvudet. På sistone har jag ju varit ganska likgiltig, men icke denna gång. Det lyckades inte så bra, men bara känslan av att jag ville ska jag ta med mig.

Efteråt blev det massa prat, bastu och ännu mera prat. Det var mycket kul och sedan somnade jag som en stock när jag kom hem och sov ungefär 12 timmar. Känner mig lite sådär idag, men ska vila och sova ordentligt även i natt så ska jag nog orka mig igenom denna vecka också, snart kan man på allvar räkna ner nätterna som är kvar att jobba.

Det Positiva: Vilja
Det Negativa: Ork

If I could turn back time

Over and Out

Helt okej, jag menar Jack Sparrow är ju Jack Sparrow, alltid, i alla lägen, men jag tyckte att han var riktigt bra i denna film, inte lika extrem, i trean blev man lite trött på hans extrema jag tycker i allafall jag. Och det bästa av allt, inte i 3D, tack och lov att man hade ett val för denna film. Tycker inte om när filmen man vill se bara visas i 3D, så plus för det också. Nu ska jag njuta av kvällsolen och sova tidigt.

Over and Out

I onsdags var det härligt ridväder och vi gav oss ut på upptäcktsfärd, lyckades hitta en ny runda som vi ska rida upp, alldeles lagom lång och med bitar där man kan trava och bitar där man måste skritta, lite backar fick vi in också. Hampus tyckte det var rätt så kul att gå i skogen, där var det mjukt och skönt för fossingarna. Vi ska börja jobba på en plan nu också för Joker, det är bara fem veckor till SM. Ska försöka oss på att hitta på överraskningsmoment i vardagen på platser där han inte är bredd så han kan ta sig igenom allt på bruksbanan. Får leta upp något lämpligt vatten i skogen som vi kan gå igenom. Jossan funderar också på att låna bil och transport så vi kan åka kortare turer lite oftare till okända ridhus och öva så det inte bara blir en vanesak hemma och så fungerar inget när man åker till Örebro, det tror jag är en bra idé.

Jag har ju glömt att visa hur min uteplats ser ut numera, eller i allafall såg den ut såhär när jag gjorde i ordning den.

Före:

Under:

Efter:

Ska fixa lite i helgen också tänkte jag och ta lite nya kort, för det har börjat växa!!

 

Some say it is just to move on

Over and Out