tildans

Tänkte att Maxim själv får berätta vad som händer och sker i hans liv för tillfället.

 

För de som undrar så har jag det rätt så okej för tillfället. Ute dygnet runt i en hage med mycket träd, en damm och gräs, alldeles för lite gräs om ni frågar mig, men matte hävdar bestämt att det räcker gott och väl. Apropå matte så verkar hon nästan ha övergivit mig. Dyker bara upp då och då och när hon kommer gör vi inte ens något kul tillsammans. Och det är väl okej i några dagar eller så, men nu har det gått nästan två veckor. Jag brukar straffa henne genom att låtsas att jag inte hör hennes rop och koncentrera mig stenhårt på maten. Husse kommer och kollar till mig oftare och så ger han mig god medicin jag fått av tandläkaren. Här om dagen försökte jag följa med honom ut genom grinden, det är tråkigt här försökte jag förklara för honom. Han lät sig inte bevekas.

 

När matte kom dagen efter fick jag i allafall följa med upp till stallet. Hon tyckte jag såg trött ut så jag fick sova inne den natten, på morgone efter var jag betydligt piggare och hade spån över hela ryggen.

 

I hagen går jag med min ena tjej Isolde och en snubbe som heter Amiral. De är okej, men Isolde vill helst inte pussas när jag vill. Matte säger att jag snart ska få nya kompisar. Hon säger att de inte är gula som jag (och husse tycker inte att matte ska köpa en lillebror eller lillasyster riktigt ännu. Det tycker nog inte matte heller, hon har nog med mig som det är), men det ska nog gå bra ändå, jag brukar komma överrens med de flesta. En stor box ska jag få också, den största i stallet (till den minsta hästen). Tydligen ska jag bosätta mig ute i skogen, vi får se hur det går, men jag gillar ju att gå på upptäcksfärd över stock och sten, även om jag har stora snubbelfötter.

 

Allt från mig för nu, framöver kommer matte rapportera som vanligt om våra träningar igen.

 

Over and Out

Det här med helgpendling eller veckopendling är nog inget för mig i det långa loppet, men visst har det sin charm. Eftermiddagståg med förväntansfulla resenärer på väg mot äventyr, trötta män i skjorta och slips som fortsätter knacka på sin laptop i tågvagnen. Söndagskvällståg, människor på väg tillbaka till sin vardag, cheeseburgare på centralen i stockholm, att vara någon som har vanan inne av att byta tåg. Men nu är det här avsnittet snart över och försöket att hitta något som blir det normala påbörjas. I en gul liten skolåda med granar runt knuten, hur länge just detta består återstår att se.

 

Midsommar blev på många vis annorlunda i år mot för föregående. Vi brukar "fira" med Johans pappa, äta gott och umgås. Detta år var han bortrest och vi mitt uppe i att ställa i ordning lägenheten för att fotas på måndagen. Så det mesta av midsommaraftonen ägnade vi åt att packa flyttlådor, sortera och framförallt slänga en mängd saker. Detta för att på lördagen packa in en del av det och köra till ett förråd vi hyrt. Kanske blev farten lite långsammare i packandet efter att vi ätit midsommarlunch på balkongen under eftermiddagen och druckigt ett par glas vin till. Jordgubbar blev det till efterrätt också. Ingen midsommar utan dem. Lördagen ägnades, förutom ayy fylla upp förråd till att börja städa och ställa i ordning och göra fint i lägenheten. Och visst blev det fint, när man ändrar om och tar bort vädligt mycket saker som mest ligger och är.

 

Söndagen blev det lite paus, en sväng till Johans pappa, där Johans bror och sambo också befann sig för en liten pratstund. Fortsätta till Söderköping och hälsa på Mia och Stolplyckans fjordhästar. Hälsa på föl och beundra hingst och lite allmänt fjordhästprat. Vidare till Ulla och Totte i för att klappa på Hampushästen och Jokerbuset, de mumsade mest gräs och ville kanppt hälsa. Snabbpuss av Joker och liten nosning av Hampus. Trevlig pratstund blev det innan vi åkte in till Söderköping igen, år creps vid kanalen och avslutade med ett besök på Smultronstället och en alldeles för stor glass. En sväng till Maximhästen avslutade helgen innan tåget gick norrut igen. För att lämna Johan med den städning som blev kvar.

 

Inga bilder denna gång heller tyvärr, de ligger så fint på kameran och väntar på att min egen dator ska bli frisk och internet installerat i stugen. Men snart så, snart. Till dess utnyttjar jag stadsbiblioteket så mycket jag hinner och kan.

 

Det Positiva: Att vara med dem man älskar

Det Negativa: Att vara isär

 

 

Over and Out

Det blir lite bildfattiga inlägg framöver och som ni kanske redan märkt med inte så stor frekvens. Min dator verkar sjunga på sista versen (där alla bilder finns) och just nu har jag inget internet där jag bor. Något som ska fixas framöver. Det finns så mycket att skriva om,  men så lite tid och ork att skriva. Denna vecka lånade jag med mig plattan upp och tåget har internet så tänkte uppdatera med en liten sammanfattning av vad som hänt sedan sist i allafall. 

 

Hela förra veckan var jag en hel del ute på labb och gjorde upparbetningsförsök. Kul att komma igång med något och lära sig hur saker fungerar på ett nytt lab. Annars bekantade jag mig lite med biblioteket i min nya stad, packade upp ytterligare flyttkartonger och veckan gick som vanligt fort. 

 

Maximen fick lite mjukstart på sin semester, han reds på torsdagen av en kompis och på fredagen blev det mest pyssel. Red till hagen via vallen, barbacka och i kvällssol sedan. Blev den längre tur på lördagsmorgonen, han låg ner i hagen när jag kom strax efter åtta på morgonen och berättade tydligt att han ville fortsätta vila. Tryckte huvudet mot mig när jag kom fram och kliade honom i ansiktet och vägrade resa på sig, efter tio minuter och gräsmuta stod han på fyra ben och vi kunde gå upp till stallet. Flora och Anette anlände från sitt bete och sötnosarna gnäggade igenkännande till varandra. Vi gav oss av över stora vägen, klev över stock och sten på mysiga skogsstigar, brände fram i galopp på sandvägar, pausade vid lagunen för att dricka, hoppade de små terränghindren och trängde oss genom hallonsnår innan vi skilldes åt. Jag och Maxim tog en sista galopp hemåt på en av favoritvägarna. Jag kommer att sakna våra långturer tillsammans med Flora och Anette, men är så glad över de vi haft det senaste året. 

 

Lördagen fortsatte med springtur tillsammans med Lollo och Anders, 5 km och jag lyckades faktiskt springa hela vägen. Mycket nöjd med det. Eftermiddagen blev det inte så mycket mer med, somnade en stund på soffan, duschade, på med klänning och iväg i gen. Terminsavslutning med sektionen. Picknick, volleyboll och umgänge i kvällssolen blev det. Och bästa Lollo hade virkat eller om det var stickat mig en egen maskot, hon kallade den super-matilda, en kendoka med minishinai och gul fläta. Den kommer stirra anklagande på mig med sina knappnålsögon om jag inte tränar regelbundet borta i uppsala. 

 

Dagen idag började med rejäl sovmorgon, en sväng till stallet för mockning av hage, pyssel med Maxim, lite packande av flyttlådor igen. Det tar liksom aldrig slut. Avslutade med en timmes kataträning, vad jag hann med innan jag skulle med tåget. Men att kata en timme mot Lollo, gå igenom både kort- och långsvärd, det är banne mig den bästa avslutningen på en väldigt bra helg. 

 

Nu väntar en kortvecka på jobbet, midsommar, ännu mera flytt och packande av kartonger, men snart, snart är allt på plats. 

 

Det positiva: Vänner

Det Negativa: Tvivel

 

 

Over and Out

Ägnade en stor del av min tid denna helg åt min gula prins. Två tävlingar inbokade, Johan är inne i slutspurten och tentapluggar så det sprutar ur öronen på honom, så jag fick åka själv.

 

På fredagskvällen blev den en kort tur ute på grusvägen, lite avcheckning inför lördagens dressyr. Han är ju inte riktigt igenomriden för tillfället, men tyckte ändå att det kändes okej. Det gick bra att köra till tävlingsplatsen, förbi vårt gamla stall i Älgbosätter, kändes konsigt att se bruna hästar i hagarna och en liten tanke skänktes till Jossan. Hann precis se slutet på en väns ritt när jag startanmält mig, sedan pratade vi lite och fick sedan hjälp med urlastning och att hålla Maxim medans jag fixade i ordning. Dök också upp en fjord-vän när vi börjat skritta fram så även om man åker själv är man sällan ensam. Framridningen var rätt så tung, vilket inte är till vår fördel, men försökte lägga upp det bra och ta en del skrittpauser. Han kändes ganska så mähä, men mot slutet började det lossna lite. Alldeles innan min start började det såklart regna, hästen som varit kolugn hela tiden, bestämmer sig för att det plötsligt dykt upp livshotande saker längs med vägen mot ridhuset. Värst var människan som attackerade (läs var på 50 meters avstånd, gick väldigt långsamt och stannade när hon såg att han blev skärrad) med ett paraply. Fick hjälp av Lena att få in honom i ridhuset till slut i allafall. Där smattrade det av regnet, men det verkade mest tagga igång honom lite mer.

 

Programmet för dagen var LB:0, aldrig ridit det förut så det var hårdpluggning som gällde dagarna innan, men det satte sig och ingen felridning! Mål ett avklarat med andra ord. Annars så är jag nöjd med skritt och travdelen av det hela, mycket 6:or och en del 7:or där, till och med en 8:a på halten, vilket jag är väldigt nöjd med. I galoppen rasar vi ner till 5:or och några 4:or, en 2:a också då det blev ett väldigt tidigt avbrott så ett helt moment i galopp gick bort då vi travade. Det som händer är att han går imot och går över tyglen, denna gång lyckades vi nästan med volten i höger varv i allafall, där fick vi en 6:a. Slutade på 58,13% och jag får ju betalt i de moment som är bra, så tycker det var ett bra protokoll att lägga till handlingarna. Slutkommentar: "Trevligt travprogram. Blev lite mot handen i galoppen." Vi är ju på rätt väg i allafall och denna gång tycker jag att jag red varje moment ganska så bra för sig.

 

Söndagen bjöd på strålande sol och en dag med ÖFF Brukstävling. En på pappret kanske lite lättare bana (om jag jämför med vad jag ridit tidigare), men nog så svår för oss som inte är så vana. Vår nemisis "Bryggan" var med i år igen. Knepigt när man inte har möjlighet att träna. Maxim var väl sådär sugen på en åktur så snabbt igen. Men gick efter lite övertalning in i transporten. Glad blev han nog för att se så många gula kompisar. Vi var sista start innan lunchpaus. Hade gott om tid att göra i ordning och rida fram. Försökte att var lugn och fokuserad. Gick bra i funktionskontrollen, fick ha medhjälpare som höll vilket var bra med så mycket frestande gräs. Första hindret var en halt, inga problem sa Maxim, "Jag kan!", sedan bryggan där vi fick problem, men jag var lite mer förutseende och lade mig ner på mage i sadeln innan jag försökte ställa ner fötterna, han gjorde som förra gången och skuttade iväg, jag landade med fötterna i marken och tyglarna gick sönder. Lite knutar senare och mycket övertalning så kunde han stå bredvid bryggan, jag kunde klättra upp och så smög vi längs med den, jag fick inte komma upp i sadeln igen från den, men kunde sitta upp alldeles bredvid från marken. Bättre än förra gången. Och planer finns på att få pappa att hjälpa mig bygga en liten träningsbana hemhemm. Vidare till lydnadshinder som var inplastade balar med sprayfärg på, dem stirrade han på som om de skulle äta upp honom så ett u där också. Skrittbommar rev vi omkring lite. Portarna gick sedan bra, vi rev och vägrade hoppa lite hinder med glitter på. Korridoren gick utan staff, "bron" gick också okej, brunnslocket inte så bra, ryggningen är jag mycket nöjd med, likaså vändningen i trångt utrymme, sista halten satt också som en smäck. Mycket att glädja sig över alltså. Mest över alla fina ÖFF:are man får träffa och umgås med.

 

På eftermiddagen åkte vi hemåt igen, Maxim får nu sova ute dygnet runt och så blir det tävlingsuppehåll ett tag.

 

Det Positiva: Vi lär oss för varje start

Det Negativa: Hästätande saker

 

 

Over and Out 

Ja, vart ska man börja någonstans?

 

Jag tror att vi börjar med förra veckan, torsdag för att vara exakt. Min och Maxims sista Lenaträning för ett bra tag framöver. Dagen till ära hade vi bestämt hoppning, jag hade fått med Johan som skulle sköta fotografering/filmning och sällskap hade vi också i form av Flora och Anette. Att hästen som brukar älska att hoppa för dagen tyckte att allt annat i livet var mycket mer intressant kändes ju lite snöpligt och tråkigt. Men, men, man kan ju inte få allt här i livet. Någon bra känsla blev det i allafall inte.

 

Jag tror han börjar bli lite trött och sliten, jobbigt att äta gräs är det ju. Han ska få lite mer semester framöver. Vi hann i allafall med en uteritt och utforskning av gamla hoppskogen och ett så ett tidigt dressyrpass på söndagsmorgonen där jag tyckte att han var helt underbar att rida. Lite stretig i galoppen, men vi kämpar vidare med det. Glad var han i allafall och mogonluften var härlig att rida i.

 

På måndagen var han utlånad och hade varit lite seg och slö enligt uppgift. Vila på tisdagen och i onsdags hade han varit pigg och glad, försökt smyggaloppera till och med. Igår var jag tillbaka i stan, men orkade inte rida som planerat, istället blev det mys och frisering av man, vilket gick väldigt smidigt då han nästan stod med mulen i golvet och sov. Sötnosen <3

Idag blev det en kort tur ute, med lite sidvärts över vägen för att försöka lossa lite, lite tempoväxlingar och halter. Han kändes okej, jag förväntar mig inte riktigt stordåd imorgon, det blir som det blir, programmet kan jag i allafall hyffsat i huvudet nu, nog det mest märkliga programmet hittills. Sedan blir det bruksridning på söndagen och så åker jag igen. Men stallplats är funnen och i slutet av månaden blir även Maxim Uppsalabo. Längtar till dess!

 

Det Positiva: Min gula ponny

Det Negativa: Att snubbla på linjen

 

Over and Out

Jo, så kan man nog beskriva den senaste veckan, eller nästan de senaste två veckorna sedan senaste inlägget. Det blir så ibland. Men i helgen hoppas jag på att kunna lägga in lite inlägg, även om alla dagar är ganska så fullplanerade, mest med hästaktiviteter.

 

Annars så kan jag berätta att jag nu slutat på ett jobb och börjat på ett annat, kört ett flyttlass till Uppsala och saknat mina två favoritkillar de dagar jag tillbringat ensam där. Men jag tror också att det är lite bra. Nu kan jag fokusera ganska så mycket bara på jobbet i början tills jag kommer in i det. Jobbet är finfint, snälla kollegor och jag tror att arbetsuppgifterna kommer att passa mig, det är likt det jag gjort tidigare, men samtidigt ganska så annorlunda. Ser mycket fram imot att sätta tänderna i det hela på riktigt och är motiverad till att göra det allra bästa jag kan. Återkommer imorgon om vad Maxim haft för sig den senaste tiden.

 

Over and Out