tildans

Igår började inte så bra. Sängen var otroligt skön och jag ville absolut inte kliva upp vilket gjorde att jag nästan kom för sent och i princip inte åt frukost. Hade också otydbara drömmar som lämnade en skum känsla i kroppen hela förmiddagen. Tyvärr minns jag inga detaljer, men det kanske helt enkelt är meningen.

Så var det dags att storhandla till äventyret vilket tog lång tid, men var relativt roligt med ett stort undantag. En männiksa som bara pratar och pratar om så oviktiga saker hela tiden, saker som inte intresserar någon, det är som om han inte klarar av tystnaden. Undrar verkligen om jag kommer att klara av detta under flera dagar, men jag får väl försöka. Vänner är ju något man ska vara rädd om och även om de går en på nerverna ibland kan de vara värda att ha i närheten.
Jobbade under kvällen med min favorit igen, han undrade om jag var nervös, jag svarade att det pirrade i magen. Sen skrattade han åt mig när jag sjöng med till en Carola låt och önskade mig lycka till. Piggade upp mig mycket.

Tyvärr höll sig optimismen inte över hela dagen idag. Idag har jag haft ångest och ångrat vad jag givit mig in på. Som om inte det var nog drabbades jag av hemlängtan också och önskade mest av allt att jag befann mig 30 mil härifrån och umgås med familjen framför brasan. Fick ta det näst bästa och prata i telefon med systeryster och världens underbaraste pappa. Efter det kändes det lite bättre och beslutade mig för att ge detta en chans till. Sedan lyckades jag till och med packa lite, min ryggsäck ser ut som en gravid säl på en häll och det är fortfarande mer som ska i. Det sista får dock vänta till imorgon. Sen återstår det att se om jag fattade rätt beslut den där söndagen för några veckor sedan eller om jag skulle ha valt en annan väg.

Dagens Positiva: Världens bästa pappa
Dagens Negativa: Hemlängtan och Panik


En chans till är alla värda

Over and Out

Måndag morgon och dags för springtur, lite seg start men det gick bättre, men efter tre kilometer kände jag av vaden som spökat ett tag och bestämde mig för att gå resten av biten, vill ju inte vara helt förstörd inför äventyret som snart börjar. Så var det skolan hela dagen lång och lite slappning innan veckans telefonsamtal hem. Pladdrade i två timmar om ditt och datt som hänt i våra liv sedan sist och det var som vanligt trevligt.

Sitter nu och tittar på ett helt underbart program om en människa som är otrolig på kommunikation med hundar. Han kommuniserar verkligen med dem, förstår dem och lyckas få deras människor att kommunicera bättre. Helt otroligt, han är min nya idol. Fårstår precis hans tankesätt som för mig som håller på med hästar är ganska så självklart. Hästar är stora djur som kan göra i princip vad de vill med oss människor, men de är också flockdjur och det gäller för oss människor att vara ledare i flocken för att kunna umgås på ett säkert och trevligt sätt med hästar. En bra ledare lyssnar på medlemmarna och ser till att medlemmarna är trygga. Har märkt vid flera tillfällen att om jag är trygg är hästen trygg, sen är det naturligtvis något man måste jobba hela tiden på. Slutar hästen respektera dig som ledare är det du som har svikit ett förtroende och måste börja om och bygga upp det igen.

Sen finns det en häst som jag verkligen vill rädda, jag vill att någon duktig människa som kan betydligt mer än mig kan kommunicera med den här hästen och se om det finns något man kan göra. Han är verkligen en så fin häst, men någonstans på vägen har det hänt något som fått honom att tappa respekten för människor. Man får ingen som helst kontakt med honom, han är koncentrerad på allt runt omkring, men aldrig på människan som hanterar honom. Vad som hänt är det ingen som vet, men nu för tiden är han helt blockerad och det är bara att vänta och hoppas att någon kan häva den blockaden, så att han får ett bättre liv.


Så har pirret inför äventyret börja komma också, är så spänd i förväntan och så nervös inför vad som kan hända. Försöker förlika mig med tanken att allt kan hända, men försöker samtidigt inte ha för stora förhoppningar. Vet ju att jag bara bli deprimerad efter besvikelsen. Mer om äventyret kommer i senare inlägg.

Dagens Positiva: Kommunikations människor
Dagens Negativa: Förväntningar som med all säkerhet kommer att grusas

Ett litet steg för människan är ett stort steg för mig.

Over and Out

På lördagskvällen blev det för ovanlighets skull sittning. Bland det trevligaste man kan göra som student och om man som jag alltid har otrolig tur med bordskavaljerer och andra bordsgrannar är det bara att sitta ner och njuta. En riktigt trevlig kväll med det första gapskrattet på evigheter så kvällen blev lyckad. Sjöng många sånger, fick se gyckel och tittade på en kort film. Dessutom fick man god mat, förrätt, varmrätt och efterrätt, inte illa alls! Fick dessutom diskutera mina problem med styrelsearbetet med andra som haft liknande problem och kan stödja en på så många sätt med tips och stöd.

Jabbade idag på eftermiddagen med en av mina favoriter, han är en favorit eftersom han är öppen på ett sätt som jag har väldigt svårt för att vara. Märker på mig själv att jag slappnar av mer i hans närhet än vad jag normalt brukar göra med människor jag kännt en så pass kort tid. Tror att det till viss del att han konstant pratar omkull mig och överumplar mig med sina många frågor och tvära kast i samtalsämne, men jag gillar det verkligen. På det sättet håller jag inte allt inne så som jag normalt gör. Tror att det bästa med mitt jobb just nu är just människorna jag arbetar med, känner att jag blir mer och mer social genom jobbet och får träffa lite andra människor med andra problem än de studenter jag vanligtvis umgås med.

Det jobbiga med jobbet är min egen klumpighet, varje gång jag slutar upptäcker jag nya blåmärken där jag har skrapat i, tappat något på foten eller något annat klumpigt. Förstår inte riktigt vad som har hänt med mig, om jag alltid har varit så här, men inte varit i en miljö som varit farlig för mig. Den klumpigheten leder också till att jag ramlat ner i hål i skogen och varit tvungen att bli uppdragen samt slagit huvudet i samma vindskydd och på i princip samma ställe flera gånger under kort tid. Sådan är jag helt enkelt och det är ju bara att acceptera antar jag.

Efter den mycket nyttiga helgen föll jag till föga och inhandlade glass och brownies till denna kväll. Ska dock upp och springa imorgon bitti så det känns inte allt för jobbigt.


Dagens Positiva: Överumplande frågor och trevliga bordskavaljerer
Dagens Negativa: Klumpighet, blåmärken överallt

Frihet är något alla fängslade strävar efter, de redan fria inser inte ens att de är fria.

Over and Out

Jaha, så var det tydligen helg då. Började helgen extra tidigt igår genom att ta två timmars lunch ute på en filt i gräset på campus, så det började ju bra i allafall. Upp på kullen satt vi och studerade människorna som gick förbi nedanför och försökte med våra fördommars hjälp klassificera dem som FilFak eller TekFak. Vi har så djupa samtal ibland jag och mina kompisar.
Ängnade sedan eftermiddagen åt tvätten eftersom jag insåg att det var den enda tiden jag hade kvar innan äventyret börjar nästa vecka så det gäller att ladda upp i tid. Tillbringade kvällen med Constantine i sängen med kuddar och filt, mycket mysigt och avkoplande.

Funderar nu mera mest på hur rekryteringen till nästa år ska gå till. Det är så svårt att på människor att engagera sig, mycket svårare än vad jag trodde att det skulle bli. Det enda de är intresserade av är att ha roligt och inte ta något som helst ansvar. Nej, nu kanske jag generalliserar lite, men det känns som om man varje gång går ut till programens lägre årskurser talar till ett gäng högstadieelever. Väldigt nedslående, de försår helt enkelt inte att om de vill ha något ändrat eller få roliga aktiviteter att gå på behövs det lite engagemang. Från dem, herregud, vi som varit med hela året kan inte komma på hur många ideér som helst, vi har våra begränsningar vi också.
Börjar bli riktigt trött och funderar allvarligt på att skita i hela grejen och lämna sektionen åt dess öde. Har trots det kommit fram till att jag ger det en veckas ansträngning till och ser vad resultatet blir.

Den andra nedslående grejen är att jag kommit fram till att det inte är min kommunikation det är fel på utan att det troligtvis bara handlar om ointresse, så nu är jag lite grubblig igen. Ska göra nått åt det under veckan med och verkligen ta reda på hur det ligger till. Känner att jag bara måste få klarhet för att kunna gå vidare.


Dagens Positiva: Beslutsamhet
Dagens Negativa: Oengagemang


Fundera inte allt för länge på samma problem, gör något åt det istället.

Over and Out

Otroligt egentligen vad lite solljus kan göra. Så fort den tittar fram är det som om alla kastar av sig kläderna för att få så mycket sol som möjligt direkt mot huden. Har hört av utbytesstudenter som kommer hit att det är något av de konstigaste de vet om svenskarna. Så fort solen tittar fram så är det shorts och t-shirt som gäller även om det är 12 grader ute och i deras tycke fortfarande kallt. Sedan bor de här en vinter och efter det förstår de oss lite bättre. Här är så mörkt och grått en så stor del av året, vilket tynger ner människor så pass mycket att temperaturen spelar mindre roll, det är ljuset som räknas. Då solen återvänder på våren är det som om alla människor tinar upp ur en vinterdvala och börjar se och upptäcka världen omkring sig igen. Det är i allafall så jag känner det, efter en lång mörk och näst intill snöfri höst och vinter längtar man oerhört efter solen och värmen. Det gäller också att ta varje tillfälle i akt och träffa solen, den är ju inte direkt någon självklarhet i den svenska sommaren.
Så idag gjorde jag precis det, tog en filt och en bok med mig ut och lade mig på gräsplätten utnför lägenheten i linne och shorts och kände solen värma upp mig. Kändes otroligt bra och en förträflig sak att ägna eftermiddagen åt.

Njöt också av kvällssolen från hästryggen, en underbar syn med solen som sakta går ner över slätten. Finns ju inget bättre sätt att uppleva naturen på heller som från hästryggen. Sedan kan man ju diskutera nöjet med att sitta på en häst som tycker att det läskigaste som finns är just naturen. Fick i allafall en trevlig timma med en ny favorit i mitt liv, Jerry, en mycket trevlig varelse som tyvärr är väldigt van vid ridhus, men så sakta vänjer sig vid naturen.

Så min uppmaningen till alla som läser detta är att ta sig ut ur vintermörkret och njuta av solen, våren och ljuset. Det hjälper då mig och förhoppningsvis kommer det även att hjälpa dig.

Dagens Positiva: Ljus och värme som tinar upp en frusen själ.
Dagens Negativa: Godis är alldeles för gott.

Ljuset silrar in genom mörkeret som härskat så länge, ovan vid ljuset skuggar jag ögonen med handen

Over and Out

Dagen är än en gång över. Ganska så grubbelfri dag idag, vilket alltid är trevligt. Detta kan bero på att jag glömde kalendern hemma vilket gjorde att jag gände mig lätt handikappad och inte hade koll på någonting, vilket betydde att jag inte kunde titta in i framtiden och oroa mig och planera. Kanske borde lämna den hemma oftare istället för att använda den som en andra hjärna.

Som de flesta andra dagar bestod dagen av projektarbete vilket stänger en inne i ett hus utan fönster och fast vid en dator. Jag och en vän filosoferade lite över hur högt i tak det egentligen är och kom fram till att det måste vara på grund av alla laboratorium i huset som kräver speciell ventilation. Passade på att sakna laborationerna lite, men får hålla mig till hösten när det kommer roliga kurser igen.
Cyklade hem i den underbara solen som värmde så skönt i ansiktet. Beslutade mig sedan för att ta en springtur i kvällsolen och hade en riktigt trevlig timma ute i skogen utan någonting speciellt att tänka på.

Tyvärr höll den sköna känslan av ickegrubbleri inte i sig speciellt länge. Förstår inte riktigt hur jag ska bete mig för att kommunicera med vissa människor. Det är som om allt jag vill säga fastnar och inte vill komma ut och det som kommer ut låter bara konstigt och inte alls som jag tänkt mig. Allt låter så mycket bättre när man är ensam och bara tänker på vad man skulle vilja säga i vissa situationer. Dessutom tror jag att det ligger någon förbannelse över mig, så fort jag tänker en tanke om vad jag vill ska hända så kommer det absolut inte att hända mig. Tror stenhårt på detta vilket gjort att jag verkligen anstänger mig för att sluta tänka i förväg och inte grubbla så mycket över vad som kan hända i framtiden. Får väl erkänna att det inte alltid fungerar på grund av min ibland alldeles för livliga fantasi. Fantasi kan vara nog så bra att ha, men ibland skulle det vara skönt med ett huvudet som inte alltid tillhör denna värld utan ger sig ut på strövtåg till alla de världar den kan hitta på. Väldigt trevligt för stunden, men väldigt jobbigt när man återvänder till den här välrden igen.

Men nu nog skrivet för idag. Då återstår bara det viktigaste.
Dagens Positiva: Projektarbeterna flyter på som en båt med vind i seglen.
Dagens Negativa: Kommunikationsproblem

Du ser mig inte fast jag står och hoppar här framför dig, är det jag som är osynig eller du som är blind?

Over and out

Så har man då ställt sig till bloggskrivarnas växande skara. Får väl se hur detta kommer att gå, men jag gillar ju att skriva så text kommer det alltid, om det är värt att läsa är en helt annan sak. Nu gör jag det här för min egen skull och för att jag ska få ur mig alla grubblerier och tankar som snurrar runt i huvudet och här snurras det en del kan tilläggas. Kanske kommer någon också att finna det tillräckligt intressant att läsa och det är ju bara trevligt om det skulle förekomma. Då återstår det väl bara att börja då.

Denna långa dag startade av att väckarklockan ringde, så som den gör varje dag, idag var den dock något tidigare ställd än vanligt eftersom jag skulle börja jobba klockan sex och jag är en sådan människa som inte kan överleva utan en ordentlig frukost och helst en dusch också. Sagt och gjort skuttade jag ur sängen klockan halv fem, eller skuttade kanske var att ta i, mer krälandes till badrummet var det nog. Efter cykleturen in till standen  möttes jag av en mycket trött människa som skulle vara min kollega under passet. Jag är fortfarande rätt så ny och vill gärna ha saker att göra hela tiden och hatar verkligen att bara sitta och titta fast tiden finns och jag troligtvis skulle behöva det. Den trötta människan tittar på mig ett ögonblick där jag står och stressar upp mig. "Spänn av nu, tänk på att det är mig du jobbar med idag". Efter det följde ett ganska trevligt fyra timmar långt arbetspass med djupa diskussioner och mer te än vad jag normalt brukar dricka. Så djupa var diskussionern kanske inte förresten, jag lyssnade mest och skrattade en hel del. Det är härligt med människor som får en att skratta så att man glömmer alla grubbeltankar som flyter omkring. Det är också härligt när man kan häva ur sig lite av den frustration man har inombords och människan bara stöttar och uppmuntrar en att våga satsa.

Efter jobbet var det dags för en cykeltur till campus och projektarbete, nu ganska så speedad av allt te som intagits under morgonen. Tog mig i allafall igenom förmiddagen och så kom lunchen och världens längsta mickrokö. Magen kurrade och kön gick otroligt långsamt. Då jag kom fram till mickorsarna visade det sig att vissa av dem gått sönder. Inte bra, trasiga mickrosar betyder hungriga studenter, vilket i sin tur betyder irriterade studenter och sådana är inte roliga att umgås med. Mat fick jag i allafall tillslut och solen sken åter i mitt huvud.
Om eftermiddagen tänker jag inte säga så mycket, bara att det borde vara straffbart att stänga in människor i ett rum med datorer och dålig luft när solen skiner ute och våren har kommit.

För att undvika en kväll med massa grubbel bestämde jag mig för att distrahera tankarna. Tog återigen cykeln in till staden och sjönk ner i biografstolen. Följde det tips en kompis gett mig och ångrade mig inte en sekund. Under hela filmen fanns det ingen som helst tanke i huvudet, jag bara var, vilket är ett mål jag allt som oftast försöker uppnå. Verkligen avkopplande och trevligt.

Så till något som jag hoppas kommer att bli ett återkommande inslag, Dagens Positiva och Negativa.
Hur negativ min dag än har varit ska jag lista en positiv grej som hänt och förhoppningsvis se att allt inte är grubbel och mörker.
Hur positiv min dag än har varit så ska jag hitta någonting negativt för att se hur små mina problem är, det finns ju faktiskt människor där ute som verkligen har problem av den allvarliga sorten och om man ställer mina problem i proportion till dessa inser jag förhoppningsvis vilket fint liv jag har.

Så...
Dagens Positiva: Människor som får mig att skratta och som uppmuntrar mig till att våga satsa.
Dagens Negativa: Mickroköer (mera mickrosar åt folket! för en lyckligar och mättare värld)

Detta var allt från mig för denna gång!
En sista grej att komma ihåg: Solen skiner alltid, vi ser den bara inte för alla molnen!

Over and Out