tildans

Jag är för trött för det här nu, livet knallar på, i olika riktningar, på raka vägar och krokiga stigar.
Personligen gillar jag de krokiga stigarna i skogen, mycket mer att titta på där.

Nu vet jag inte om jag väljer rätt längre, men jag gör vad som känns bäst för mig och hoppas på att det utvecklar sig åt det håll jag vill.

Problemet är väl att jag vill så mycket, alldeles för mycket och är dålig på att proiritera. Jag har för mycket av det viktiga i mitt liv att jag nästan glömmer bort mig själv.

Det är svårt att välja bort det roliga också eftersom jag vet att jag mår bra av det, men ibland så måste man och det känns som om jag blivit bättre på det. Jag är inte hemma ensam speciellt mycket längre som jag var under det första året här. Nackdelen är väl att jag är hemma så lite att jag inte kommit i ordning än efter flytten. Tavlor som ska upp på väggarna och någon slags känsla för inredning har inte hunnit infinna sig ännu. Men jag accepterar det och försöker bo in mig endå, då kommer det nog bli mycket bra i slutet. Den stora grejen nu som jag måste ta tag i innan jul är mitt skrivbord som ska bort. Mitt mål är innan jul, men förmodligen blir det som med Lollos säng.

Nu har jag skogslängtan också, en vandring i fin natur och en natt i vindskydd med en härlig lägereld. Vad jag längtar efter det nu, men som det ser ut så får vi sikta på nästa år. Ett år som kanske ska invigas i en annan del av Europa. Vi får se, det känns spännande i allafall.

Nu ska jag dra mig hemmåt igen, ta en tur och handla mat och kanske adventspynta lite.

Det Positiva: Jobbar och tjänar pengar.
Det Negativa: Ibland så lyssnar jag för lite på mig själv.

Jag önskade mig något vid en fallande stjärna och drömmen kanske snart blir verklighet.


Over and Out

Men ibland känns det som om jag är en zombie. Gråmulen söndag idag och jag har jobbat några timmar eftersom vi ligger ohjälpligt efter i vissa delar av produktionen. Så jag har laddat prover, kollat kontroller och även skyfflat ut en del provsvar. Ganska nöjd med min insats, mest nöjd är jag att apparaterna går som de ska och i allafall två ser ut att ha hämtat sig efter förra veckans små olyckor.

Jag jobbar alltså fortfarande och nu kanske det blir tre veckor till! Som jag vet och om det inte lugnat ner sig med provinflödet så kanske det bara fortsätter. Helst vill jag ha en lite bättre anställning än timmar, men man tar vad man får och just nu är det ju mycket. Enda nackdelen är att jag inte hinner söka andra jobb, vet inte ens om det kommit några nya eftersom jag inte varit inne och kollat på länge.

Ska snart hem och fixa i mig lite lunch sedan hoppas jag på att träffa Johan ikväll också och kanske gå på Vinterljus hade tänkt gå igår, men då mådde han dåligt så vi sköt upp det lite. Så igår blev det hemmakväll för mig under en filt och en massa godis. Inte helt fel det heller.

Min framläggning har jag haft också och det gick väldigt bra, kunde till och med svara på opponenternas frågor utan att hjärnan stod stilla. Det känns skönt att ha det gjort. Nu måste jag försöka ta tag i statistiken och ta den tentan till jul och sedan har jag opponering i januari och så kan jag ansöka om min examen. Livet går snabbt framåt ibland.

Kendon blir lite lidande av allt jobb och all stress, försöker ta det lugnare och gå på två pass i veckan och inte tre, vilket gjort att jag inte varit på ett lördagspass på evigheter. Min stackars shinai har fått en spricka i sig och den måste fixas till innan jag kan använda den. Känns lite konstigt att köra med klubbshinaierna, men det fungerar.

Hampushästen blir också lite lidande, men jag försöker så gott jag kan 1-2 gånger i veckan. Han blir så glad av att komma ut, men kan ju inte springa så fort i mörkret. Blir nog att åka dit lite mer på helgerna så man kan rida i ljuset. Jossan kan rida lite försiktigt igen så jag får sällskap också.

Men nu är det dags att packa ihop här och dra hemåt.

Det Positiva: Livet rullar på.

Det Negativa: Stress, trötthet och för lite sömn

I want to fly even higher..

Over and Out

 

 

 

 

Det blir något av en veckohändelse det här med att skiva i bloggen. Orken, tiden och lusten räcker inte riktigt till, känner inte för att stanna i skolan och skriva om min jobbdag när jag väl slutar. Då vill jag ofta hem och äta och vila. Eller träna kendo.

Igår var det rutsningsträning igen, inte riktigt samma toppprestation som i lördags, men jag försöker hänga i där. Känns som om teknikerna sitter bättra och bättre. I ji-geikon mot Anders fick jag in en Do-träff som han gav tummen upp till och det är inte ofta det händer. Det är underbart när något går som man tänkt ut. Jag hade siktet inställt på Men, men tänkte att jag skulle slå Do om han blockade och det gjode han ju och då var jag snabbt nere på Do. Ren och skär tillfredställelse. Sedan så blev det nog inte så många fler träffar, men en som fungerade kan man leva på länge. Det tråkiga är att jag känner mig så trött nu för tiden. Hösttröttheten har slagit till igen. Så nu ska jag skippa passet på lördag och vila upp mig har jag bestämt.

Nu har jag jobbat tre veckor på rad och föroppningsvis blir det i allafall november ut och så ska jag förmodligen jobba i jul också. Det är bra med jobb, men helst vill man ha lite säkrare anställning än vad jag har för tillfället. Men jag får ta vad som ges och samtidigt kolla runt efter något annat. Helst vill jag fortsätta där jag är eftersom jag trivs så bra och hoppas kan man ju alltid. Vi börjar med att hoppas på november så fortsätter vi därifrån.

Nu ska jag hemåt, förhoppningsvis får jag träffa Johan snart! Längtar.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Trött

One step forward....

Over and Out

Så orkar jag äntligen skriva något om kendon igen. Förra veckan kändes det urdåligt på alla träninspass och jag kände verkligen ingen kärlek alls. Men nu, nu känns det så väldigt bra! Onsdagspasset var tekniker och jag kände mig rätt så balanserad, men ska försöka lägga upp något slags träningsprogram för att träna balans så det blir ännu bättre.

På torsdagen var det dags för rustningsträningen och då främst hiki-tekniker, bakåtattacker. Jag har alltid kännt mig så osäker på dessa och aldrig riktigt fått till dem, men nu fungerade det mycket bättre än det brukar. Så glad jag kände mig, träffarna kändes så bra! Missade lite på Do tvåstegteknikerna med Do i slutet, men tror det var första gången vi gjode den varianten och att jag gick för långt bakåt då. Sedan ramlade jag också, rakt ner på rumpan och i golvet. När man har gjort sin attack så ska man snabbt bakåt och då luta sig bakåt också. Jag lutade mig inte tillräckligt mycket bakåt fick jag veta och försökte och försökte, tillslut så ramlade jag. Men jag försökte i allafall och det måste jag fortsätta med, även om jag är trött och det gör ont på allehanda ställen så måste jag försöka! Sedan gick ji-geikon sådär, jag var lite dålig på att attackera så Anders fick säga till mig.

Så idag gick jag in med inställningen att jag ska försöka hela tiden. Och det blev så bra! Eller, det känns bra! Först så körde vi kata, jättelängesedan jag var med på lördagspasset så jag hade nästan glömt dem, men det gick bra tillslut det med. Sedan hade vi lite övningar med ipponkänsla. Det gick bra, glömde helt bort min onda nacke unde täningen så det var positivt. Sedan körde vi ji-geiko, det var härligt. Fick in några träffar som kändes rätt i den första ji-geikon och det kändes väldigt bra. Den andra körde jag mot Anders och denna gång så attackerade jag en massa mer än vad jag brukar. Väldigt jobbit blev det, men det var samtidigt mycket, mycket roligt. Sedan direkt efter den var det Johanna som for omkring som en studsboll och då var det bara att försöka hänga med. Jag lyckades med några bakåttekniker då också, förmodligen så öpnade hon sig, men jag känner mig så otroligt nöjd med att det år framåt igen och inte bakåt som det känts i några veckor nu. De sista två gick också bra, men jag fick ett salg i huvudet som kändes rätt så rejält.

Efteråt blev det bastu och trevligt prat. Jag älskar vår klubb, stämningen, människorna, allt! Jag vill inte flytta och tvingas byta till någon annan klubb. Det finns naturligtvis andra orsaker till att inte vilja flytta, men kendo är en av de starkare just nu.

Nu stänger snart biblioteket och då måste jag vara ute härifrån, jag ska krypa ner under en filt och sova lite tror jag och sedan får vi se vad som händer.

Det Positiva: Bästa kendoveckan!
Det Negativa: Hinner inte...

You rise me up so I can stand on mountains...

Over and Out

Det händer så mycket att jag knappt hinner andas och verkligen inte skriva ner någonting. Jag lever i allafall och jobbar en massa, förhoppningsvis fortsätter det så för pengarna behövs ju. Sedan försöker jag hinna med allt annat därimellan och så får vi se hur länge jag orkar.

I helgen var jag i köping och hade det trevlig med spel, god mat och vin, som jag naturligtvis glömt namnet på. Sedan bowlade vi också och det är så roligt! Börjar komma på hur man ska få iväg klotet nu också, bara jag minns det till nästa gång.

Försöker bocka av sakerna på min lilla lista och det går bra, snart måste jag hem. Strumpbristen är total och jag ska försöka paniktvätta, hoppas på att det finns någon tid ledig i tvättstugan. Mat måste jag ha också så, jag som mest av allt bara vill sova.

Det Positiva: Rolig helg.
Det Nagativa: Måndag

Jag springer med andan i halsen och hoppas att jag hinner ifatt...

Over and Out