tildans

Att ha mål och sträva efter och nå är väldigt viktigt för mig, för att det ska fungera och för att jag inte bara ska rida planlöst. Det är inget fel att rida planlöst heller om man vill det, men för att utvecklas åt rätt håll och bli bättre så behöver jag tydliga mål. Det gångna året har gett mig en del insikter om hur jag är som ryttare, mina styrkor och svagheter. Självförtroendet i dressyr, främst i tävlingsmomentet dressyr har fått sig en rejäl törn, en törn som jag inte vet om vi inom den närmaste framtiden kommer att lösa. I de djupaste av dalar är det så lätt att avundsjukt kika på alla andra som till synes har det så lätt och radar upp resultat efter resultat på tävlingsbanan. Så lätt att glömma bort att jag faktiskt inte har en tävlingsbakgrund eller en bakgrund som inneburit utbildning av unghäst. Tvivlet på att inte ha förmågan att nå så långt som man i drömmens värld vill, tvivlet på att ens häst är för bra för en gnager ganska så ondsint ibland.  

 

Tanken är inte att lägga tävlingsstövlarna på hyllan för det här. Men att gnata vidare med dressyrtävlingar är heller inget jag är sugen på att göra just nu. Jag och Maxim behöver känna oss duktiga på det vi gör, vi behöver hitta glädje tillsammans. Tävlingsplaneringen kommer läggas efter brukstävlingarna, de är prio ett, känns det okej kanske det petas in någon dressyrstart innan sommaren, om vi hittar något lämpligt på närmre håll och kort bana.  

 

Brukstävlingarna vi åkte på under hösten visade mig hur långt vi har kommit på vår väg tillsammans. Han litade på mig och vi övervann några av mina/våra rädslor och spöken där, det är något jag framöver hoppas upprepa i dressyren. Men det tog oss två år att komma dit och vi är fortfarande inte helt där. Att hoppa hinder och springa fort är mina spöken, som behöver övervinnas. Vi är ganska tajta jag och Maxim och han känner förmodligen minsta spänning från min sida. Han springer inte fortare om han känner att jag inte vill, så jag behöver vilja, eller i alla fall slappna av och låta honom springa ändå. Något som jag tror kommer hjälpa oss även med spänningar i dressyren.  

 

Så målen blir att våga galoppera fort, våga sätta upp tempot och våga slappna av.  

 

Slutsats:

Komma iväg på 1-2 tävlingar i bruksridning

Kvala till FjordSM i Bruksridning

Prestationsmedalj i Brons Bruks och kanske dressyr

Terräng, pay&cross

Pay&Jump 60-70 cm

Pay&Ride LB-LA  

 

Vi ska träna terräng så ofta vi kan och förhoppningsvis även hoppträna lite vanliga hinder. Målet här är väl mer att tränaren ska slippa jaga oss för att få upp tempot, det ska gå av sig själv, höjden tycker jag ligger rätt så bra som det är, tycker högre är onödigare, men ett liten dröm är att våga hoppa över svamparna. Banhoppningsmässigt hoppas jag klara av att hoppa 70 cm, det känns också som en lagom höjd.   Dressyren ska vi fortsätta träna för Marita och målet om att åka till Segersta står kvar, vilket kanske blir av fortare än väntat om allt klaffar. I alla fall ska vi bemästra den förvända galoppen och bakdelsvändningar tänkte jag. Skänkelvikningarna jobbas det vidare på och även skolorna. Men fokus är som sagt på grunder, lydnad och framåtbjudning.      

 

Om, om vi tar oss till FjordSM i bruksridningen så får vi se hur programmet ligger med övriga klasser, men åker vi dit så vill jag starta någon dressyrklass tror jag.

Matten ska fortsätta med oplanerad helg varje månad, corepass och försöka lägga in kondition också, finns bättre möjligheter nu att komma ut och springa lite till våren hoppas jag.

 

Fortfarande högt ställda mål, men vi kommer dela upp det lite tror jag. Fokus i vår blir kondition och bruks för att kvala och försöka hoppa lite hinder. Till hösten blir det DM i Bruks i Uppsala län, där jag hoppas att vi kan delta och göra bra ifrån oss. 

Här finns inlägget om målen jag satte för 2015

 

Tja, dressyrmålen som var 60% i LB och debutera LA känns ju långt borta även i dagsläget, högt ställda mål som vi kommer att uppnå i framtiden med hjälp och stöttning, men jag ser det inte som ett mål detta år heller.

Regelbunden träning har det blivit i alla fall under hösten och det är en nödvändighet för att ta oss framåt. Sitsen har det fokuserats en del på, framförallt har jag analyserat mer än tidigare, men mycket jobb återstår. Mattens coreträning blev lyckad och även Johan hängde på och det är väldigt roligt att träna tillsammans. Fokuset på Maxim har för det mesta varit bra, han fick lite vila under nov-dec under renovering och flytt, men istället försökte jag rida mycket under jul-nyår då han normalt brukar ta det lugnare.

Vi blev knappast bättre på att tävla, men bättre på att hålla den plan jag satt upp inför framridning bland annat. Kanske är det fel plan, vad vet jag, men en plan finns det, nu ska det "bara" plockas med in på banan också.