tildans

Som Johan frågade i morse, "Hur känns det att vara ett kavart sekel gammal?"
Det känns ungefär som vanligt kan jag säga. Vanlig jobbdag som inte bjöd på speciellt mycket roligt, mest instrument som inte tycker om mig för tillfället.

Sedan har jag klurat och funderat en hel del under dagen, med vad jag vill och hur jag ska göra med saker och ting. Jag tror att jag vet vad jag vill nu i allafall och hur jag gör, ja, det får vi snart reda på.

Vi avslutade dagen emd trerättersmiddag och vin (på en tisdag!) vid stångån på Stångs Magasin. Riktigt gott och när effterrätten väl kom in fick jag kämpa mig igenom den, supergott allting, men magen var överfull efteråt, efter att ha promenerat hem så kändes det i allafall lite bättre och nu så är det sovdags, imorgon är det halvvägs till helg i allafall.

Denna helg har det varit fullt upp. Systeryster från Göteborg anlände nämligen på fredagseftermiddagen och stannade hela helgen, dessutom kom det några kusiner och en moster på besök för lite tidigt födelsedagsfirande. Så fullt upp med andra ord, men vi tar det från början.

Vi åkte naturligtvis ut till stallet det första vi gjorde när jag hämtade upp henne vid tåget. Måste ju förevisa min fina häst. Syster har tyvärr inte ridit sedan hon var här och hälsade på sist och vi red ut på Joker och Hampus för mer än ett år sedan. Och ja, Maxim tyckte väl ungefär att det där var den läskigaste människan han mött på länge. Började redan i hagen med att han går ifrån oss när vi närmar oss, vilket aldrig har hänt mig förut, men han var mycket upprörd och stirrade på Elinor och undrade vad det där var för typ, och då hade hon inte ens gjort en ansats till att ta honom, det var nämligen jag som skulle rida Maxim denna dag och så fick Elinor mjukstarta med Joker. Tilllsut fick jag ta på honom grimman i allafall och vi gick in i stallet. Vi sadlade båda hästarna och så gav vi oss ut på andra sidan stora vägen där underlaget är helt okej.

Nästa Maximpåhitt var att bli rädd när Elinor och Joker skrapade i en gren. Men det är ju klart, ett tag sedan de var ute tillsammans och han verkar gilla rutiner lilla hästen, precis som jag. Vi vågade i allafall oss på lite trav över åkern och sedan snirklade vi oss fram genom skogen och alla nedblåsta träd, och jag hade nästan glömt hur tuff hon är, men det fick jag gott minnas när vi ska trava och hon i stället för att rida på sidan om grantoppen över stigen, satsar och hoppar över. Maxim och jag var inte riktigt lika kartiga utan tog det i trav, men lite hoppade han i allafall. Sedan visade det sig att grusvägen som annars brukar vara ganska knölig, fått perfekt underlag av snön så det blev mer trav och galopp. Sedan hoppade hon och Joker granen på tillbakavägen också, det gjorde inte jag. Tog en sväng i galoppbacken också med Joker före och det gick väl bra, bara Maxim som skulle slå till med bakutsprång, det största jag varit med om och sedan sprang han efter. Söthästen tyckte dock att Joker minsann kunde hålla sina snökockor för sig själv. Joker var inte alls sitt vanliga jag, nästan lite trött tyckte Elinor och jag har också känt det de senaste dagarna att han har verkat nedslagen liksom. Ska försöka ägna lite tid åt honom i morgon och försöka se hur det är ställt, kanske är han nere i en liten svacka.


Sedan skulle vi hoppa av också och då kom nästa Maximryck, Elinor hänger kvar lite på mage över sadeln och när hon sedan hoppar ner så far Maxim iväg, sedan stirrade han nästan fördömande och undrade om folk verkligen fick bete sig sådär. Det var en fin tur, kul att uppleva gamla minnen från islandshästtiden också.

På kvällen blev det pizzabeställning och presentöppnande, bland annat ett par bruna tömmar som jag önskat mig, sedan fick jag också en fin fotobok med bilder på mig och systrarna i, en roman jag önskat mig och en kakburk med kakor.

Lördagen började med promenad, lite matlagning och bakning och sedan ramlade moster med familj in. Mycket trevlig stund blev det och jag är så glad att de tog sig tid att komma ner.


När det åkte vidare på eftermiddagen for vi ut till stallet för att inviga tömmarna. Började med att tömköra lite och syster testade också. Sedan tog vi fram draglinorna och letade som en tok efter den där träbiten (som jag fortfarande inte är säker på namnet på) som ska hålla ihop linorna och där man sätter fast saxen så man kan släpa bommar. Den hittade jag naturligtvis inte (hittade den istället idag och nu ligger den på ett bättre, mer synligt ställe), så vi körde ed draglinorna bara och det räckte nog ganska bra. Började med att jag gick med grimskaftet och sedan så satte vi på tömmarna och så gick jag med dem och syster höll i grimskaftet, sedan så tömkörde jag själv med båda linorna på. Det gick bra tillslut, när han tyckte det blev obehagligt så stannade han, en gång i början med bara grimskaftet försökte han springa iväg, men det löste sig och efter det höll han sig lugn och stannade som sagt när han tyckte det var obehagligt. Mycket nöjd med lilla hästen även idag och vi ska träna vidare med våra linor ett tag till och så ska jag höra mig för bland mina hästvänner om någon kan följa med ut nästa gång jag ska göra försök till att släpa, nu vet jag i allafall var alla grejer är.


Resten av kvällen spenderades framför en film och bara tog det lugnt. För på idag var det ju upp med tuppen som gällde. Hästarna fick mat inne i gången medan vi grovrengjorde boxarna och lagom tills vi var klart var det ljust. Så Joker fick gå i hagen och Maxim gjorde vi iordning för tur. Tog lilla rundan och började med asfalten, jag red och syster promenerade, sedan när vi kom på gräsvägen och gärdet knäppte hon lite bilder på oss och sedan bytte vi. Hon red först lite på gärdet och sedan på gräsvägen, testade alla gångarter och det var spännande att se, han ser ut ungefär som det känns när man sitter på. Vi gav oss också ut och inspekterade mina egenbygda hinder och Maxim fick skutta lite. Hon tyckte att det var lite som att rida på Glampi, islandshästen hemhemma.


När vi kom hem till gården bytte vi igen och syster gick och startade bilen på gårdsplanen. Så den var igång när vi kom skrittandes, sedan gick vi förbi, stannade och lät henne köra före ner mot vägen och sedan gick vi längs med asfaltsvägen bredvid hagen medan hon körde fram och tillbaka. Första gångerna var lite lite spänt, speciellt en gång när det gick lite fort. Men jag övade på att ha halvlånga tyglar med lite kontakt, men så att jag inte sitter och blåhåller och på att slappna av. Tyckte det gick ganska bra för egen del, Maxim var en stjärna! Dock så vill han görna stanna så att bilen kan passera, jag vet inte om det är bra eller dåligt? Helst ska han ju inte bry sig utan bara gå i sin egen takt, men det kanske är bra att han uppmärksammar att bilen är där? Jag försökte i allafall att skänkla, speciellt när vi mötte bilen för då känner ju jag mig tryggare också.
Efter den händelserika dagen fick Maxim äntligen gå ut i hagen och Joker.

Vi åkte hem, duschade och ägnade sedan dagen åt flygvapenmuseum, promenad och sällskapsspel. Mycket fin helg tycker jag.

Det Positiva: Syster och bästa hästen
Det Negativa: Sorgsenhet

With you I have wings

Over and Out

Idag hade jag och Maxim en riktig supertur i det lätta snöfallet. Vi är inne i en perios nu där varje ridtur är helt underbar och båda är på sådant fantastiskt humör. Vad jag älskar den hästen!

Vi började med med att skritta upp för backen och genom sommarhagen till dammarna, han var pigg och gick och småfrustade, så himla söt! Sedan så travade vi som vanligt på gräsvägen, inga större problem att hålla sig till trav heller, men han sprang och spanade in i skogen med spetsade öron. Försökte bryta lite vanor eftersom det lätt blir trav/galopp på samma ställen hela tiden, så vi övade lite övergångar till skritt. Då vi kom fram till asfaltsvägen gjorde vi en framdelsvändning för höger skänkel, nästan inga problem alls! Sedan travade vi igen och nu var han lite lugnare så vi fattade galopp och sprang en liten bit, löite trav i nedförslut där vi annars brukar skritta och sedan framdelsvändning för vänster skänkel och så travade vi och tog den andra galoppen, klättrade ett varv i klätterbacken innan vi promenerade asfaltsvägen hem igen. Underbar tur tyckte vi båda tror jag.

                            

Joker fick komma ut och longera lite i mörkret, relativt lugnt gick det.

Det Positiva: Spetsade öron
Det Negativa: Frusna fötter

In my heart forever

Over and Out

Idag blev det en rask skrittpromenad ner till sjön, ungefär 20 minuter fram och tillbaka. Det var ungefär vad jag orkade med, jag unnade mig nämligen lite massage på Campushallen efter jobbet och innan stallet idag. Jäklar vad det tog, var helt snurrig när jag gick där ifrån och huvudvärken kommer och går, ibland blir jag yr och nu börjar musklerna göra lite ont också, men vad lätt i rygg och axlar jag kände mig när jag gick ut därifrån! Har två gånger kvar på förra årest friskvårdsbidrag, som jag måste använda innan mars är slut, och då har jag inte rört årets pengar, så mer massage ska det bli.


Maxim var i allafall pigg och glad, tittade sig nyfiket omkring och en gång stannade han och blåste upp sig och stirrade in i skogen, någon sekund senare brakade det till där inne, men han stannade snällt kvar vid min sida. På hemväg kom det en bil och körde om oss, jag hade buntat på oss reflexer, men hon såg oss inte och körde rätt så fort. Så Maxim blev lite stressad och då jag bara hade grimma och vanligt grimskaft slet han sig och sprang efter bilen. Lite panik där, men försökte hålla mig lugn och ropade på honom, prooade och försökte få koncentrationen på mig istället. Han stannade efter ungefär 20 meter och vände och kollade vart jag hade tagit vägen. Så jag kunde gå fram och ta honom igen. Bilen hade också stannat och kvinnan som klev ur var lite förtvivlad, hon hade suttit lite i sina egna tankar, snön hade bländat och då hade hon inte sett oss. Funderar på varningsblinkers bak i svansen. Jaja, gjort är ju gjort, hade hon skadat min häst så hade jag nog varit mer arg, nu frågade jag istället om hon kunde låta bilen gå så att vi kunde gå förbi och visa att den inte var farlig, så då fick vi gå några varv, första gången smög han förbi på utsidan om mig, men sedan gick det bra, har nu också pillat in en till aktivitet i helgen när syster kommer, här ska det biltränas under kontrollerade former med både förare och ryttare som vet vad man gör. Sedan gick vi in på avtagsvägen upp till stallet och stod där när hon körde vidare.

Imorgon planerar jag en tur med i allafall lite trav så att han inte är helt på tårna på fredag när syster kommer. Sedan blir det aktiviteter hela helgen. Förhoppningsvis så kan vi rida ut på båda en av dagarna, vad jag vet nu fredagen, sedan ska vi försöka tömköra på lördagen har jag bestämt och om det går bra med draglinorna kanske även släpa en bom eller två. På söndagen tänkte jag mig en tur ut i skogen med lite fotografering och att syster ska få rida Maxim också, det är också där jag tänker mig att vi klämmer in bilövandet. Men vi får se hur det blir, beror lite på hur Joker är ledig, när lördagens gäster åker hem och så.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Snabba bilar

Fly on the wings of love.

Over and Out

Idag är det precis 6 månader sedan Maxim blev min och anlände till stallet!

Idag hade jag en helt underbar stund med Maxihästen. Vi tog en lugn skrittrunda grusvägen bort och vände. Han var glad, pigg och gick och småfrustade för sig själv. Han lyssnade dessutom super på förhållningar och vi tränade på att stå stilla olika länge (övning inför bruksridning), det gick bättre och bättre och eftersom planen är en skritrunda i veckan ska vi försöka fokusera att träna på det då. Vi gjorde också lite serpentiner och när vi vände gjorde vi det med en nästan felfri framdelsvändning för höger skänkel! Hans skritt idag var hel otrolig också, underlaget var bättre än vad det varit på länge så det kanske spelade in. Men han trampade på så himla bra och man kände hur ryggen började arbeta. Jag önskar att han vore på sådant här humör varje dag <3

Har fortsatt enligt planen hittills idag. Hästarna fick halva frukosten inne medan jag mockade lite och sedan fick Maxim på sig selen och så gick vi up på vallen. 2 cm nysnö gjorde att allt kändes så mysigt och fint och underlaget verkade ha mjuknat lite också med nollgraderna. Vi checkade av svängningarna i skritt och även halterna. Försökte stå stilla olika länge varje gång. Sedan gick vi in på en volt och jobbade lite både i skritt och trav. Stundtals gick det väldigt bra, han var himla fin och tuggade på bettet och försökte göra som jag ville. Mycket nöjd med lilla hästen, ska som sagt försöka tömköra en gång till i veckan och så ska vi nog vara redo att försöka med draglinorna till helgen när syster kommer.

Idag höll jag faktiskt planen som jag hade tänkt. Har varit igång hela dagen, först med lite shopping till Dojon, sedan iväg till städdag i densamma. Var väldigt många som dök upp och allt gick väldigt fort och smidigt. Sedan blev det också superfint, mycket nöjd med vad vi åstakom, jag stannade inte hela tiden, men förrådet hann jag med att städa och organisera tillsammans med några andra.

Sedan så åkte jag ut till stallet för att börja rida de små pållarna. Började med Joker eftersom han trivs bäst med att vara ensam i boxen och Maxim trivs bäst ute i hagen, så smidigt att lämna Maxim ute först och sedan lämna Joker kvar inne när vi är klara med ridturen och jag tar ut Maxim. I allafall tog vi oss till andra sidan vägen Joker och jag, i början var det ganska mycket stuts och kastande med huvudet, men sedan var han faktiskt riktigt trevlig att rida. Vilket gör att jag ser lite fram i mot turen imorgon då han förhopppningsvis är ännu trevligare. Vi travade lite i skogen, men det var ganska hårt och knöligt, red sedan över stora vägen och tog en avstickare in på Dalen-rundan där vi även fick till lite galopp, sedan red vi hemåt, lite mer trav och galopp blev det på grusvägen, som sagt stundtals riktigt trevlig att ha att göra med.


Hemma väntade nästa häst så det var bara att börja om från början. Även Maxim fick gå över stora vägen, vilket i hans tycke var väldigt spännande så han gick och frustade och klampade fram i skogen. Kan tillägga att han bara gått delar av den här turen en gång tidigare och då med sällskap så klart att det var lite extra spännande då. När det blir spännande så får han alltid lite extra bråttom så vi hade lite diskussioner om förhållningar och om man verkligen får gå så nära det där trädet så att mattes ben skrapar imot. Glad var han i allafall, han tog sig förbi alla nedfallna träd med bravur också, även om hon på ryggen satt med hjärtat i halsgropen för det mesta, det är lite svårt att vänja sig vid en ångvält till häst. Vi skrittade för det mesta, fick till lite trav på bra ställen, men han kändes lite matt ändå, så imorgon tar vi nog lite lugn tömkörning med mest skritt, kanske vågar mig på att vara på vallen om ridbanan är för knögglig. Delar av vägen vi red går ganska nära stora vägen där bilarna susade fram och han var faktiskt jätteduktig, reagerade inte alls speciellt mycket. Sedan skulle vi utforska en stig innan vi gick hem och då fick vi ett litet ofrivilligt (från min sida) rus också, med hann stanna i tid innan vi kom ut på den hala vägen.

Nu på kvällen var det årsmöte med fjordhästföreningen. Där gick allt väldigt smidigt och vi fick också höra lite om hovvård från en hovlagare i föreningen, så imorgon ska jag inspektera Maxims hovar. Inte för att jag tror att jag kommer att se så mycket, men försöka kan man ju. Det hölls också en tyst minut, väldigt fint tycker jag.

Det Positiva: Att hålla planen
Det Negativa: Inte en lugn stund

Above the clouds.

Over and Out

Det har inte blivit så mycket gjort med hästarna i slutet av veckan. I torsdags blev Maxim vaccinerad, sedan fick jag jobba över lite, det blev mörkt och jag skulle träna senare på kvällen så Joker fick också vila. Idag hade jag tänkt gå promenad med de båda, men återigen blev det lite övertid, åka och handla spån och när jag kom ut så kände jag att jag hellre ville mysa i stallet.

Eftersom jag de senaste åren varit ansvarig för det kosmetiska hos hästarna, det vill säga deras manar beslutade jag mig för att göra dem extra fina och klippa bort lite spretande testar. Började med Joker som var överallt och ingenstans idag, rastlös, plockig och allmänt jobbig. Understimmulerad, två pass ska det bli i helgen, på båda hästarna, det behövs för oss alla. Till slut blev jag tillräckligt nöjd och Joker fick bo i boxen istället. Maxim fick också en putsning och det gick betydligt bättre, lite jobbigt när man kom nära öronen, men restan av manen stod han fint stilla. Sedan fick han nyströdd box också, han skitar ner betydligt mer och fortare än Joker som får vänta några dagar till på nytt spån.


Stallhusse kom ut en vända och vi pratade lite, Maxim ville väldigt gärna umgås, söthästen. Jag undrar om hästarna känner av förändringen och hur vi alla mår för tillfället. Det känns lite som det, samtidigt som det är ungefär så här det sett ut i stallet under hösten, bara det att vi hållit hoppet upp någorlunda. Men som sagt, imorgon väntar avspringningspass med Joker och en tur med Maxim, vill han springa så får han, är han matt efter sprutan så tar vi det lugnt. Sedan blir det hopptur i skogen med Joker på söndag och tömkörning med Maxim, bara att hålla tummarna att underlaget är okej.

Nu ska vi se hur långt planen håller, det kan ju hända att det skiter sig igen.

Det Positiva: Stallet
Det Negativa: Dipparna

An angel in the sky.

Over and Out

Det går inte att låtsas som om inget har hänt, för det har det.
Jag tänker inte skriva om det här, för det gör för ont än så länge.
Även om man får tid att förbereda sig så gör beskedet väldigt ont.
Så jag gråter, sover och tar mig genom dagen, vad annat kan man göra?

Saknad

Tårar

Sorg

Jävla cancer...

Over and Out

Första officiella fortsättarpasset var det i torsdags. Det var riktigt många som dök upp, så det var roligt. Vi körde igenom alla grunder, det vill säga började med att gå över salen och sedan jobbade vi oss vidare med hugg, attacksteg, olika tekniker och avslutade med ji-geiko. Ett rätt så bra pass kändes det som, lite ofokuserad ibland, lite trött på slutet, men ibland så glimmade det till.

Som sagt började vi med att gå och hugga utan rustning, det var väl inga större konstigheter riktigt, men det var jobbigt som vanligt. När vi sedan kom till attackstegen blev det mest stelt och konstigt, mest för att vi skulle ansträna oss och glida med högerfoten först, när vi sedan lade på hugg så skulle glidandet och den uppåtgående rörelsen i hugget komma samtidigt och eftersom man skulle vara snabb så blev det lite jobbigt, men mer handleder är det som gäller.

När vi fick på oss rustning blev det mer fokus på Stora Men, ibland tyckte jag att jag fick till det, men jag fick aldrig någon riktig känsla för det stora-Men vi gjorde i den första omgången. Sedan fick vi en rolig övning, Men-attack, direkt attack migi-Do och sedan ännu en attack på hidari-Do och så Men igen vidare över salen. Jag fick känslan iallafall, ibland kanske jag drämde på lite väl mycket, men de satt ganska bra ändå. På Do behövd ju lite mer kraft, tror jag börjat mesa lite. Vi gjorde även kirikachi där mottagaren ska leda tempot, vilket inte gick så bra, men övning ger ju färdighet. Dock tyckte jag att mina sairu-hugg var ganska bra, lite av kraften från Do-huggen stannade kvar kändes det som. Sedan fick vi också köra kote-Men vilket också kändes bra vissa av gångerna, försökte tänka handleder och inbillade mig att det blev rätt så bra.

Blev sedan några ji-geikos mot slutet, alla skulle ha lite olika fokus beroende på vilken nivå man befann sig på och vem man mötte. Hade man inte tränat så länge så skulle man attackera och attackera och de som var lite mer erfarna skulle inte blockera något, kontring eller inget. Det gick ganska bra i början, den första körde jag mot Anders och då hade jag fortfarande lite ork, försökte också göra lite oväntade saker, mest för att testa. Även i den andra ji-geikon hade jag lite ork och försökte testa lite även om det var svårt. Den sista var väl inte mycket att hurra för, kom lite in i att blcokera ändå, speciellt i vändningarna, kanske för att jag inte vill ha en väldigt mycket större människa inmosad i mig. Sista övningen var två stora perfekta Men, det blev okej hugg, godkända, men inte den bästa känslan jag haft. Sedan blev det stretching och lite prat. Kändes bra att vara tillbaka i dojon, blir städdag på lördag-förmiddag och kanske träning på söndag som planen ser ut.

Det Positiva: Många som tränar
Det Negativa: För liten lokal

Efter träningen kollade jag mobilen och hela världen rasade ihop...

Over and Out

Det blev en tur till stallet idag som vanligt, inte så tidigt som jag hade hoppats, eftersom vissa maskiner alltid ska krångla när jag har ansvaret. Tack och lov hade vi en servicetekniker i huset som kunde komma upp och kolla om det fel jag misstänkte var det rätta, det var som jag trodde så imorgon blir det till att byta en fläkt och hoppas att vi kan snurra igång igen.


När jag väl rullade in på stallplan var det nästan mörkt så fullt reflexpådrag och pannlampa som gällde idag också. Blev Jokers tur att komma ut idag då han (återigen) inte sprungit ordentligt på flera dagar. Maxim kan ju faktiskt vila i två dagar utan att bli odräglig, men imorgon ska jag hoppa upp på min finhäst igen. Åter till Joker, han var faktiskt inte så hyper som jag befarade. Red den lilla rundan med början på asfaltsvägen där jag försökte jobba en del i skritten och få honom koncentrerad. Det gick rätt så bra, lite serpentiner, skänkelvikningar och även öppna fick vi till. Men han är rätt så stel nu (för att vara Joker alltså), önskar mig ett ridhus där man kan jobba ordentligt. En annan tanke med att jobba mycket i skritten var att vara ordentligt uppvärmda när vi väl svängde in i skogen eftersom jag misstänkte att trav inte var en gångart Joker skulle hålla sig till speciellt länge. Där hade jag rätt, lite trav fick vi till, men sedan blev det mycket galopp. Upp till dammarna och sedan tillbaka till asfaltsvägen, där vi gjorde en liten skrittavstickare och sedan tillbaka upp till dammarna igen och så hem. Han höll sig ändå i skinnet måste jag säga och lyssnade relativt bra. Eftersom han var så energisk av sig själv passade jag på att träna fattningar från skritt. Det gick superbra, bästa vi gjort tror jag! Han hade nog kunnat gå ett par vändor till, men jag tyckte att det räckte så och vi kunde faktiskt skritta hem i normalt tempo. Hemma blev det lite ryktning och även Maxim fick komma in och ha en mysstund innan det blev middag för dem.

Fick väldigt tråkiga, men tyvärr inte så oväntade, nyheter ikväll. Vilket har gjort mig lite nere, men det får man vara. Jag får tänka att det ändå inte är svårast för mig, även om det är svårt.

Det Positiva: Hästar
Det Negativa: Sjukdomar

Sikta mot stjärnorna

Over and Out

Världsetta, EM-guld, OS-silver och så många år inom svensk ridsport. Äntligen är det Roffes tur att ha flyt och att glänsa. Jag minns fortfarande när jag hängde framför TV:en hemhemma och följde honom och Pialotta i världscupen. Härligt med att Jerringpris att lägga till övriga triumfer.

Idag så var det grått tråkväder, men ridtur blev det i allafall. Eller först longerade jag en hyperenergisk Jokerhäst som på söndagen lekt hopp- och bockponny igen, inte med mig, men med den nya tjejen. Så han fick springa av sig lite, tror att det är många faktorer som spelar in nu, vaccinationssprutan har släppt och det är halt i hagen så de kan inte röra sig så mycket. Sedan är vi ju i en igångsättningsperiod så det kan ju vara så att det är så himla kul att komma ut och inte bara skrota i hagen. Hoppas på ridsällskap i veckan så vi kan springa av dem tillsammans.


Maxim är ju till sin personlighet inte riktigt lika hyper som Joker, han blir mer lagom pigg och glad (förutom i förra veckan då, undantaget som bekräftar regeln). Det hann nästan bli helt svart ute innan jag och M var redo för en tur. Alla reflexer på och pannlampa också, men ljusare tider kommer, sakta men säkert. Vi tog lilla rundan och skrittade mest, blev lite trav på gräsvägen där det är isfritt och jag vågar trava i mörker. Han var pigg och positiv idag, men utan att dra och rulla över i galopp som han ibland kan göra. Jag försökte också ha jämn och stadig kontakt med munnen på ett mjukt sätt. I skritten har jag också börjat försöka jobba honom lite. Vi övade lite serpentiner och ställa åt rätt håll över vägen, han har lite riktigt förstått sidförande skänkel ännu, men vi jobbar på lite i taget. Vi klättrade två gånger i klätterbacken och vände nere på vägen i en framdelsvändning, båda hållen klämde vi till med, men jag måste lära mig att alltid ta det svåra hållet först. När vi sedan skrittade sista biten av asfaltsvägen gick han riktigt trevligt, trampade på ordentligt utan att stressa och hade ett bra stöd i munnen. Vi skirttade sedan en bit av de trafikerade vägen (utan och möta bilar) innan jag klev av och promenerade hem (mötte en bil, inga problem).

Hemma blev det till att borsta lite och sedan fodra. Gick sedan in en sväng i huset för en pratstund, det var trevligt, en hel timme blev jag kvar. Blev en del prat om framtiden och jag berättade hur Joker mådde och hade det. Lite om Maxim också och då fick jag höra en historia som beskriver min häst på pricken, det finns en del is på vägen till hagen, blankis verkligen och även om det är en hel del grusat/sandat så finns de fortfarande blanka fläckar, i morse när de blev utsläpta hade Ulla och Joker fått vänta in Maxim för han skulle gå över ett av de här områdena och i motsats till vissa andra som bara klampar på och löser det hela med fart, så hade han tvärstannat, tagit ner nosen för att se vad det var han skulle gå på och sedan försiktigt, en hov i taget, gått över. Lilla kloka häst <3

Veckans planer är inte så definierade ännu, tänkte försöka få till en tömkörning till helgen, min syster (som kommer på besök sista helgen i januari) har lovat ut sin hjälp så vi kanske ska försöka släpa något efter honom, men då måste vi komma igång med den vanliga tömkörningen igen. Hoppas på att få sällskap både någon gång i veckan och till helgen, vore kul att visa lite bättre ridvägar och låta dem springa tillsammans.

Det Positiva: Kloka hästar
Det Negativa: Så mycket

No one else can do this but you

Over and Out

Stålande sol och jag såg fram i mot en lång och härlig tur på andra sidan vägen. Gjorde iordning Maxim och sedan promenerade vi iväg den första biten eftersom man måste ta sig genom en grind och sedan över alfaltsvägen, med Joker brukar jag sitta upp efter grinden, rida över åkern och sedan över asfaltsvägen, men med Maxim känns det säkrare att leda så här i början. Allt gick som smort, väntade lugnt på att bilarna skulle passera och gick försiktigt över. Lite svårt att stå stilla när jag satte upp, men jag tror att det är en bra övning att sitta upp på lite olika ställen, på stallplanen känner han sig trygg och står väldigt fint (för det mesta), upp kom jag till slut i allafall. Sedan hinner vi skritta 50 meter på skogsvägen och på vändplanen där stigarna börjar står det naturligtvis flera bilar parkerade=jägare. Bara att vända, hoppa av, leda över vägen och genom grinden och sedan hoppa upp igen och välja en annan väg att rida.


Så då tog vi Hampusstigen istället och invigde de nya hindren i slutet, sedan travade vi lite på gräsvägen och red lite volter på ett gärde både i skritt och trav, jag försökte tänka framåt hela tiden och vara mjuk i handen, så fort man tar lite i honom så går han gärna in bakom lod, så mer framåt ska jag tänka. Han var inte jättepigg idag, kanske var lite trött efter de senaste dagarna, så vi tog det ändå ganska lugnt, travade en liten bit på gräsvägen upp mot dammarna, men sedan var det skritt resten av vägen. Hoppade av inne i sommarhagen och gick en sväng till skrotgläntan som ligger bredvid grusvägen. Lite allt möjligt samlat där, gammal traktor, bil, vagnar, tunnor och lastpallar. Lastpallarna var det som intresserade mig eftersom några hade en skiva spikad på sig och alltså gjorde sig perfekta som brukshinder! Så jag lade ut två och Maxim fick testa att kliva upp, han var jätteduktig, nu ska jag bara kolla med han som lämnar grejer i skrotgläntan om han har användning för dem eller som de kan "beslagtas" som permanent brukshinder någonstans längs min lilla bruksbana som jag planerar. Annars så vet jag vad jag ska önska mig av pappa i födelsedagspresent.

Sedan var vi båda nöjda och glada med vår dag och gick hem, ungefär en timme var vi ute.

Det Positiva: Brukshästen
Det Negativa: Jägare'

Like sugar

Over and Out

Tja, planer är ju till för att ändras eller hur? Idag började jag som planerat (kom till och med nästan upp i tid) och var ute vid stallet strax efter två. Flera timmar ljus kvar alltså. Raskt in med Joker på med grejerna och ut i blåsten. För blåste gjorde det, alldeles för mycket för min smak, men det fungerade ändå hyffsat bra. Satte upp och allt var lugnt, kom över stora vägen utan problem och sedan började det, det kändes som om jag satt på en bomb som precis skulle till att explodera, skritt var det inte tal om, mer stuts på stället och lufthopp rakt fram om jag försökte lugna ner honom lite. Gick ändå hyffsat bra på den lilla skogsstigen ner på gärdet, där blev han riktigt förbannad på mig när jag inte släppte honom helt utan försökte småtrava lite och inte full fart som han ville. Så han gjorde lufthopp och stampade med framhovarna i marken och när han väl fick galoppera var det glädjebockspring som på beställning. Sedan skulle vi ju inte i skogen igen och var förvisade till skritt tyckte jag, Joker tyckte annorlunda, mera sturs och luftsprång. Hade ramlat en del träd över stigen så fick ta omvägar ut i terrängen vilket inte är Joker starka sida. Hör och häpna så snubblade han inte en enda gång, kanske stutsandet är en bra taktik? Lite travsteg klämde vi in ibland, på grusvägen så tog vi det lugnt, hårt underlag gjorde att till och med Joker saktade ner. Lilla stigen till galoppbacken var sådär, första biten gick bra, men den sista var det ett brant hygge på i nedförsbacke. Vi tog oss ner, men jag hoppade av sista biten. Väl i galoppbacken då? Jodå, nog fick han galoppera alltid, första galoppen upp var väl allt annat än kontrollerad med bocksprång i början, andra var lite halvkontrollerad och den tredje vändan körde vi på kraftfull galopp på tygeln, man måste ju avsluta på topp. Sedan skrittade vi hem genom skogen med lite mindre stuts. Drygt en timme var vi ute och Joker var nog rätt så nöjd ändå, trots att han inte fick springa hela tiden.

Jodå, det händer faktiskt grejer även här. Långsamt går det, men Bill visar äntligen lite framsteg.

Idag så försov jag mig (som vanligt) och kom inte i väg till stallet så tidigt som jag tänkt, det var fortfarande ljust när jag kom ut, men det började skymma. Då kom jag på den brilljanta idén att vi skulle hålla till på vallen jag och Maxim och träna lite volter och sådant, mest i skritt, men jag hade förhoppningar om att kunna trava lite på volt också.

                                    

När jag skulle hämta in hästarna stod två leriga och blöta killar i hagen och såg ynkliga ut. Joker fick komma in i boxen och värma sig/torka under ett täcke och Maxim gjorde jag iordning med reflextäcket så värms rumpan upp lite i allafall. Sedan begav vi oss till vallen, men det visade sig vara fel dag att försöka sig på något annat än skritt där, rätt så halt var det och inte blev det bättre när Maxim höll på att explodera av iver under mig. Vi lyckades för det mesta hålla oss till skritt, det vill säga när han inte låtsades bli rädd för saker i kanten av vallen, kastade sig år sidan, snurrade runt eller allmänt låg på och ville springa. Vi lyckades också göra en halv framdelsvändning åt båda hållen, heja oss! Efter ungefär en kvart avbröt vi och gick ut i skogen istället. Då blev han lite lugnare, travade upp för den långa backen för att få ut lite energi och sedan när vi äntligen kom ut på gräsvägen ovanför dammarna fick han galoppera, då blev det hör och häpna lite glädjeskutt till och med, men sedan koncentrerade han sig på att springa, någon liten sträcka gick det lite väl fort, men vi ordnade upp det utan att sakta av helt, han har en väldigt skön galopp när farten är alldeles lagom. Det kändes som om han kunde ha gått några vändor till, men det fick räcka för idag, någon vila blir det nog dock inte i morgon. Har en plan om vad vi ska ta oss för. Först tänkte jag rida Joker på andra sidan stora vägen och kolla så det är framkomligt, där finns en bra åker man kan både trava och galoppera över, bra stigar i skogen och en väldigt trevlig galoppbacke där jag hoppas kunnde släppa loss lite med båda, Maxim ska nämligen få gå samma runda om det går att ta sig fram med Joker. Om det är fint på den rundan är det mycket möjligt att jag visar upp den för ridsällskapet nästa gång hon kommer.

Han var lite svettig när vi kom hem så han fick gosa under fleecetäcke medan jag strödde nytt strö i boxarna, tvättade leriga ben och gjorde i ordning foder. Lite bättre i magen verkade han vara, de kluttar som kom ut under ridturen såg fina ut i allafall, får se hur det ser ut när jag mockar imorgon.

Åh, vad jag längtar till imorgon redan nu.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Fegis-Matilda

Hoppilihopp

Over and Out

En liten video om kendo jag hittade på youtube när jag surfade runt i helgen. Tycker att den är en ganska bra beskrivning av sporten och vad jag håller på med och strävar imot. Det här är dock japanska mästerskapen och svensk kendo ser väl lite annorlunda ut, men grundtanken är densamma.



Videon är hämtad från The Empty Mind serien om olika budoarter.

Over and Out

Här om dagen passade jag på att fota en något uttråkad Maxim och alla hans (eller tja mina) grimmor.

Tre minusgrader och lite småsnö på marken, åh vad jag ville gå tidigare från jobbet och rida i solljus idag. Men så blev det inte riktigt, dök upp saker att göra mest hela tiden och men tillslut kunde jag med gott samvete byta om och styra bilen mot stallet. Resten av veckan kommer jag, hastigt och lustigt på grund av magsjuka att jobba natt, så då blir chanserna till solritter större, bara vädret vill vara på min sida.

Hann i allafall rida Joker medan det fortfarande var skymning. Red på vallen och försökte jogga ur honom lite av överskottsenergin då det blir uteritt på onsdag med mitt nya ridsällskap, han behöver ju inte vara en tickande bomb, det räcker gott och väl att han är sitt vanliga pigga jag. Han kändes i allafall superfin och energisk, lite skrittarbete blev det och sedan mest trav på volter och flytta lite innåt/utåt. På slutet travade vi på en 8-volt och det kändes riktigt bra, jag kom upp lite med blicken och vi hade bra fart så handbromsen låg definitivt ur. Det bästa av allt var att vi satte två perfekta halter från ordentlig trav till stillastående och sedan tillbaka till rätt så ordentlig trav igen. Inget skrittmesande som det gärna blir. Tror vi båda var lite på hugget. Han fick naturligtvis galoppera också, eftersom jag red på vallen blev det lite raksträckor i galopp och då blev han nöjd och frustade för sig själv. Maxim sprang med i hagen när vi red på långsidan närmast den.


Sedan var det ju Maxims tur också, som ville leka tonåring idag tror jag minsann. Longering blev det, också det på vallen då underlaget är bäst där. Vi har ju ridit där förut, men aldrig longerat så kanske det som satte käppar i huvudet på honom. Springa skulle man minsann, bara i vänster varv helst och lyssna på matte? Aldrig i livet! Nej, bitvis gick det ganska bra, men avsaktningar och halter var speciellt svårt idag, på slutet blev jag lite trött på honom och röt till och då skärpte han sig och lyssnade bättre. På hemvägen så övade jag lite att stanna och ptrooa och då lyssnade han lika bra som han brukar.

Ska bli riktigt kul att komma ut med dem på onsdag, blir (förutom den lilla skritturen med Johan) 2,5 månader sedan de sist var ute på riktig tur tillsammans.

Det Positiva: Dressyrande
Det Negativa: Kalla fötter

Flyg fågel, flyg!

Over and Out

Årets mål då? Bygger upp det på samma sätt som "årskrönikan".

Kendo/träning
Målet med kendo är att ha så roligt jag bara kan under våren och träna så mycket jag orkar och vill, jag ska tänka mer på kvalitet och inte kvantitet, när jag tränar ska det vara fokuserat.
-Träna på att ta mer intiativ och att det ska vara en naturlig del av min kendo.
-Gradera 2dan (oktober 2012)

I övrigt ska jag testa på kyudo, japanskt bågskytte och drömmen är väl att klämma in något Iaido pass också, jag har inte glömt, men vi får se hur tiden räcker till, om Kyudo inte är något för mig så kanske det blir lite mer Iaido istället.

Hästarna
Jag har ju väldigt många speciellt mål med Maxim, men de stora målen för min egen ridning är att börja rida för någon som kan hjälpa mig både med mig själv och Maxim. Vi ska också försöka ta oss ut i stora världen och testa på lite tävlingar inom fjordhästföreningen. En dröm är också att vi ska jobba med inkörningen och hitta någon som kan hjälpa oss med det.
Eftersom jag inte riktigt vet hur våren kommer se ut för Joker, om han får någon medryttare eller ej så har jag inga bestämda mål, men om jag och Maxim ska ut på ÖFF:s tävlingar så vill jag ju gärna ha med honom som sällskap åt min lilla bebishäst och då kan man ju passa på att starta något också. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Allmänt
Lyssna bättre på mig själv och säga ifrån när jag känner att orken och lusten inte finns.
Prioritera min fina Johan på ett bättre sätt <3

Over and Out

Tänkte tipsa om en yberbra serie som jag och Johan har börjat följa och som ofta genererar hysteriska skratt från min sida.



Over and Out

Igångsättningen av hästarna är nu i full gång och trots lite rosslig hals och snorig näsa känner jag ridorken inom mig. Mycket de senaste dagarna som har hjälp den på traven också. I torsdags så fick Maxim komma ut på energisk skrittpromenad, vi testade även min nyudsedda klätterbacke och premiärklättrade med tre vändor upp och ner. Målet är att lite slutet av sommaran klara av att trava både uppför och nedför (uppför är inga provlem i dagsläget). Kan ju säga mina lår hade en väldigt jobbig torsdag (först klättra och sedan kendo) och med de efterföljande dagarnas ridning har de inte varit sig själva, nu idag börjar jag känna att jag kan gå i trappor utan att stöna och lida.


Fredagen var ju ledig dag, strålande sol och bästa ridvädret och till råga på allt premiärtur på bästa Maximhästen efter vilan. Underbara, underbara häst jag har. För varje dag som går blir jag mer och mer säker på att han är en häst för mig, den bästa jag kunnat få. Vi preimärade med Hampusstigen, vilket brukar kunna lugna ner honom något då det är mycket grenar, träd och vattenpölar att välja vägar mellan. Dessutom hade de senaste veckornas väder ändrat vår stig lite, med mer vatten och sönderkörda hyggen. Inte det bästa underlaget alltså. Jag försökte stanna honom och välja de bästa vägarna och det gick väl rätt så bra, men jag tror att han blev lite trött på mig till slut när jag ännu en gång stod och tvekade vid en, i mitt tycke, alldeles för stor vattenpöl, för han tog saken i egna hovar och klampade igenom, "Vad väntar då på matte? Jag är ju en fjordhäst!" kändes det som om han sa. Då värmde det lite extra i hjärtat, för han betedde sig som Hampus och om det är en egenskap från Hampus som jag gärna vill se i Maxim så är det hans terrängsinne och hans förmåga att ta sig fram i skogen och med den här turen så kändes det som om förutsättningarna finns där. När vi kom upp till dammarna hade det ramlat stora träd och vi passade på att hoppa den lilla dikesövergången igen, denna gång med en pilot som höll i manen och väntade med att sakta av till efter hoppet. Travade på gräsvägen, bort till klätterbacken och tog den i trav uppåt och skritt nedåt, blev sedan lite mer trav och galopp på gräsvägen och sedan promenerade vi hem på asfaltsvägen, hade tänkte skritta en bit på den, men eftersom jag blev osäker på underlaget så hoppade jag av, vilket nog var rätt så bra, för vad hände när vi var nätan hemma? Jo, bakom oss kommer en lastbil med höbalar, vi hade kommit en bit förbi avtagsvägen vid hagen, så vi promenerade tillbaka och ställde oss vid den för att kolla in när lastbilen passerade, det visade sig vara Pär Axelsson (Brunnstorps fjordhästar) som körde, så det blev en väldigt pedagogisk passering, Maxim kastade sig lite, men stannade när jag bad honom och stod bredvid mig och fnös upprört. Sedan gick vi restan av asfaltsvägen, mötte en bil, inga problem.


Joker fick ut och skritta av sig lite energi eftersom lördagen var en stor dag. Då kom det nämligen en tjej och red tillsammans med oss. Vi började på ridbanan, men där var underlaget väldigt dåligt så vi fortsatte på vallen där 2/3 var bättre och i allafall travbart. Hästarna tyckte det var livat att springa tillsammans och blev glada. Joker blev det lite sprutt på och även Maxim tog sig ett glädjeskutt vid ett tillfälle. Söta hästarna, jag hoppas verkligen att hon vill komma ut igen, det verkade som det i allafall. Maxim skötte sig exemplariskt, förutom att han inte ville fatta galopp när inte Joker sprang bredvid, men vi får fortsätta äva på det. Annars satte han alla halter och hade väldigt mycket mindre tendenser till att gå iväg än tidigare, dessutom flyttade vi undan bakdelen för båda skänklarna, tror att något sjunkit in under vilan i allafall. Lastbilen åkte förbi även idag och nu stod vi stilla på behörigt avstånd och kollade in den med spetsade öron.

Idag låg snön som ett vitt täcke på marken och oj vad jag ville rida, men två dagar i rad får nog räcka så här i början, förhoppningsvis ligger snön kvar även imorgon och då får det bli en tur då.

Det Positiva: Sällskap
Det Negativa: Ont i halsen

Your my best part

Over and Out

Två veckor utan kendoträning visade ge precis det fokus jag ville ha och årets första träningspass kommer förhoppningsvis att visa vägen för fortsättningen. Det är klart att det inte var prefekta tekniker hela tiden, men jag är så jäkla nöjd med det mesta av passet så jag vet inte vad. Jag jobbade på mina fusksteg, när jag var nöjd och de kändes obefintliga gick jag vidare till händerna och upptäckte till min glädje att de inte alls gled så mycket som jag tidigare märkt av. Sedan träffarna, fick till en del på Men och Kote och någon som jag är halvnöjd med på Do (Do är svårt), jag kände mig stark och oövervinnerlig idag.

Vi hade en alldeles lagom uppstart på terminen tycker jag, fyra stycken var vi, tre när Johanna kände av ryggen och fick bryta. Då fick vi köra tregrupp istället och jag tycker att flytet blir mycket bättre då och man orkar också förvånansvärt mycket. Vi gick igenom alla grundtekniker, stora Men, små Men, Kote, Do, både stora och små. Lite extra Do blev det också, man får ju passa på när man är så få och har plats. Kirikachi både med Men och Do, försökte tänka på att hugga mot Men och inte mot shinaien. Blev också lite två-stegstekniker, kote-Men och kote-Do, kände att min kote-Men var helt okej, försökte mest tänka på att slappna av i handlederna och jag tyckte att träffarna blev bra, i kote-Do försökte jag tänka på att behålla avståndet och inte komma för nära på Do. Vi fick köra två kort ji-geikos också. Försökte koncentrera mig på ordentliga tekniker och att attackera. Gick hyffsat, gjorde något så ovanligt som en Kote-Do av bara farten, jag menar, vart kom den ifrån? Jag kände att min teknik var med på resan hela passet och jag ansträngde mig verkligen och fokuserade på mig själv, det var lätt i övningarna, men i ji-geiko blev det jobbigare, då är det ju inte en specifik sak man ska koncentrera sig på utan man måste ju tänka och handla också. Min andra ji-geiko blev lite mer grötig, men tyckte att jag hängde med i det högre tempot något, han som jag körde mot är svårare att styra än den första så det blir automatiskt lite jobbigare (dessutom lite större och starkare) men det kändes som om jag fortsatte köra bra tekniker och det kändes också som om jag hade lite bättre koll än vad jag brukar mot just honom.

Körde som avslutning ipponmatcher, två stycken, den so mvilade dömde tillsammans med Johanna. Det gick bra, men var lite trött så min zanchin var kanske inte den bästa och även fokusen tappade jag lite. Fullt förståligt.

Efter avhälsning bestämdes det att vi skulle göra jobbiga övningar, eller någon (jag) tindrade med ögonen och önskade sig överstegshugg. Fick kanske lit mer än vad jag bad om, mina lår är rätt så sura på mig nu, undrar hur ridningen kommer att gå imorgon. I allafall blev det både överstegshugg, jobbiga iaidostegshugg, killsuburi och sedan satte Pär igång och visade fysövningar så det stod härliga till. Bland annat något slags överstegshopp som höll på att döda mig, låren skakade bara efteråt. Sedan även lite andra varianter som var roliga, men jobbiga. Känner mig genomtränad nu, speciellt som jag släpade en häst uppför och nedför nya klätterbacken tre gånger tidigare ikväll. Men med lite stretching hoppas jag att den värsta träningsvärken håller sig borta.

Det Positiva: KENDO
Det Negativa: Splittrad

On top of the world

Over and Out

Idag så var det dags igen, tillbaka i sadeln efter nästan två veckor. Det blev Joker som fick komma ut och röra på sig, Maxim tur blir det på fredag. Joker var rastlös, försökte hitta på ursäkter (det blåste halv storm, saker låg inte på sin plats och så vidare) men när jag höll honom lite sysselsatt så gick det fint. Egentligen var planen att rida på vallen, men jag fegade ur, så istället blev det en längre tur i skogen, vägen runt sjön, som vi inte kunnat rida på väldigt länge på grund av vattensjuk mark och sönderkörning av skogsmaskiner. Nu gick det därimot, mycket snirklande blev det, men det är ju bara bra för lilla snubbelhästen. Första biten av grusvägen är tyvärr inte det bästa underlaget, mycket grova stenar och utan skor tyckte Joker inte om det och ville gå långsamt. Så mycket skritt blev det, blandat med några korta travsträckor. När vi väl kommit igenom skogen, utan att slå ihjäl oss så blev det även lite trav i kanten av asfaltsvägen. Sedan mötte vi en del bilar, en som inte saktade ner alls och susade förbi läskigt fort, en som saktade ner, men sedan upptäckte att det var lite is på vägen och typ tvärbromsade och det lät som om bilen slirade till bakom oss, om kom de i allafall utan någon skada, men man börjar ju fundera...


På sista grusvägen hem var underlaget bättre så vi fick till lite galopp också och lite trav i friskare tempo, jäklar vad han tog i några steg och nu vet jag vad det är jag ska rida fram på ridbanan. Han var nöjd med sig själv efteråt också, i gången blev han rastlös igen när han fick stå och vänta eftersom Jossan kom ut för en liten pratstund, men när han fick mat blev han nöjd igen. Maxim hade ensamträning i hagen och mumsade på julgranar, sedan så tog vi en promenad ner till sjön och på vägen hem återbördade vi en av tunnorna från ridbanan som flugit iväg i stormen, ankarade den med ett vedträ innuti, hoppas den ligger kvar nu.

Mycket nöjd med att det blir ljusare på kvällarna också, speciellt när man börjar jobba klockan 6, då hinner man rida i solen, i allafall nästan.

Det Positiva: Rida
Det Negativa: Feghet

I want to fly with you

Over and Out

Jag tänkte som alla andra försöka sammanfatta året som gått. 2011 har innehållit höga toppar och djupa dalar.
Men jag väljer att fokusera mest på allt det underbara och positiva som har hänt och gå vidare från det som varit jobbigt. Eftersom mitt liv ser ut som det gör, så gör också den här årskrönikan det, uppdelat, men ack så innehållsrikt.

Kendo/Träning
Kendo fortsatte att vara en stor del av mitt liv och träning över huvudtaget blev något mer frekvent och vanligt än någonsin tidigare. På gott och ont. Under våren tränade jag både intensivt och mycket och kom in i en djup svacka, en svacka som det var väldigt svårt att ta sig upp ifrån. Pressen ifrån mig själv blev för stor helt enkelt, men med hjälp av goda vänner och Iaidon så tror jag att jag räddade mig själv från att bränna ut mig på kendon. Nu mer är jag försiktig och jobbar med att träningen ska vara rolig och något jag vill och inte ett måste.

Det blev några tävlingar, Sugo i februari, min bästa tävlingshelg hittills, då jag gick ur poolen i båda klasserna och tog poäng jag är stolt över. Den helgen är oförglömlig på många sätt. Taikai i maj, mitt i djupaste hålet så min insatts där vill jag helst glömma. Det var också i den vevan jag och Lollo åkte på Sumi Seminar och jag insåg hur trött jag egentligen var på kendo. Jag tog i allafall mitt förnuft till fånga, tränade mindre kendo, kämpade mig igenom sommaren och när augusti kom var jag redo att fokusera igen. Att våga kämpa för något man verkligen vill är svårt, för om man inte skulle klara det blir fallet så mycket hårdare. I mitten av oktober kom årets höjdpunkt. SKO, tävlingen gick helt hyffsat, men fokuset, allt jag kämpat med under året, låg på graderingen. När den var över och allt gick vägen. försökte jag få mig själv att inse att jag faktiskt var tillräckligt bra, för den här nivån, men mest av allt kändes det tomt. Vad som väntar under 2012 återkommer jag till i ett senare inlägg.

Hästarna
Under våren red jag Hampus ungefär så mycket som jag hade tänkt, vi kom ut på lite tävlingar, kom till och med tvåa i en brukstävling, men väldigt få straffpoäng, det var höjdpunkten på vår tid tillsammans, så bra som han gick då har han aldrig gjort på tävling tidigare eller senare. Vi red också ihop lite godkända protokoll i LC-program. Även Joker och jag provade lyckan på tävlingsbanan, både i bruksridning (något U fick vi, men inte helt fy skam) och dressyr, LC och LB med godkända procent och jag fick tillbaka lite av lusten att rida ordentligt med en häst som gick så fint :)
Årets hästäventyr blev Fjordhäst-SM med Jossan och Joker, jag var med som hästskötare och allt-i-allo. Det var otroligt roligt och jag är så glad att vi fick uppleva det tillsammans.
När sommaren led mot sitt slut gjorde Maxim entré i mitt liv och jag blev hästägare (och bilägare nästan samtidigt). Hampus och jag avslutade med en brukstävling tillsammans och han flyttade till Söderköping. Maxim och jag fann oss snart tillrätta med varandra och red ut i skogen med Jossan och Joker som sällskap, vi tränade även en del tömkörning. Hubertusjakten blev den aktivitet vi tog oss ut på tillsammans. Efter det försämrades Jossans hälsa ganska drastiskt och så är det tyvärr fortfarande, man hoppas och håller tummar, men just nu finns ett stor behov av sällskap som kan rida på en yster Joker, jag känner ofta att jag vill hålla igång båda ordentligt, men varken tiden eller orken finns till det, tyvärr.

Allmänt
Lite kort, 2011 var året när:
-jag fick fast jobb
-höll på att bränna ut mig på nattarbete
-åkte på bilsemester med <3
-blev sambo med världens bästa Johan
-såg mindre av min familj än jag velat

Det är nog allt jag orkar skriva för ikväll.

Over and Out

Vilan för hästarna är snart över, planen är att rida Joker några gånger denna vecka och Maxim får nog mjukstarta till helgen med lite tömkörning och sedan lite ridning någon dag i ljuset.

För att förbereda det hela (och inte åka i backen) longerade jag Jokerfisen igår. Han var superduktig, lyssnade som jag vet inte vad och gjorde till och med halt när jag bad om det! Jobbade i skritt och trav på grund av underlaget. Han så härligt fin ut och jag längtar till imorgon då jag planerar lite ridning på vallen.