tildans

Även om veckan startade i ett milt kaos så avslutade jag måndagen på ett fint sätt med min fina gula. Han hade stått inne och ätit en stund när jag kom vilket alltid gör honom på snäppet bättre humör. Efter lite sanering och projekt "bort med vinterhår" så gick vi på tömkörningsrunda. Planen var att skritta fram "lilla rundan" och sedan gå in på lilla ridbanan och arbeta lite med skritten och försöka oss på skänkelvikningar på töm. Ledde på bilvägen, men tömkröde sedan i åkerkanten och det gick bra, lyssnade inte helt bra i halterna, men vi jobbar vidare med dessa. När vikom runt och fram vid ridbanan var det redan två hästar där så vi ändrade om planen, tömkörde över stallplan och var på stora ridbanan istället (med bara en häst som sällskap och gott om plats). Jobbade lite med skritten och även lite trav på volt. Sedan försökte vi oss på att flytta åt sidan, inget jag egentligen kan, men jag har läst på lite, så vi provade oss fram. Tyckte det gick bra för att vara första gången, men vi ska försöka mer och kanske när Johan (eller någon annan) är med och tittar/filmar så jag ska se hur det ser ut.

 

Avslutade med att trava lite åtta-volten, ganska mjuk och fin häst, inte jätteansträngande pass, men tänke att han nog var rätt så nöjd efter helgens äventyr och nu väntar vilodag imorgon och stallmöte för matte.

 

 

Framöver kommer en stor förändring ske, jag (vi) ska byta stad och byta jobb, ett stort kliv i livet.

 

Att ta ett stort beslut är aldrig lätt, jag tror inte heller att det är meningen att det ska vara det. Om det vore lätt att ändra sitt liv betyder det ju att allt man har just nu egentligen inte är så mycket värt. Och så är det inte för mig.

Så det här beslutet jag tagit har stötts och blötts och övervägts, långt innan det egentligen var aktuellt. Jag har kommit hem efter kendoträningar och fjordhästträffar och stallkvällar och kännt att "vad är det jag håller på med, vill jag verkligen byta bort det här underbara fina som är mitt liv?" Men svaret har alltid någon gång i slutändan blivit ja. För man ägnar 8 timmar av sin dag åt att jobba, mer än allt annat man gör med sitt liv.

 

Jag hoppas mycket på det här jobbet jag har tackat ja till och om det inte blir som jag hoppas så har jag i allafall försökt. Att jobbet tvunget ska ligga 25 mil från den plats jag i åtta år kallat hemma fick mig inte ens att tveka speceillt mycket. Kanske för att det på sätt och vis också är hemma, eller i allafall hemåt eller hemhemåt. Och eftersom min bättre hälft uppmuntrar, stöttar och är mer än beredd att flytta blev beslutet ännu lättare.

 

Även om jag gjort det här förut, kastat mig ut i det okända, är det skrämmande och spännande på samma gång. Och det är skillnad att bryta upp när man är 19 och när man är 27. Jag är så mycket mer medveten om hur jag är idag och är ganska nöjd med det, men jag vill inte fastna, kanske kommer jag i och med detta bli något ännu bättre. Jag kommer att sakna så många människor härifrån, men är övertygad om att de flesta kommer att stanna kvar i mitt liv på ett eller annat sätt. Jag kommer att sakna mina fjordhästvänner, men är ganska lugn med att det finns fler fjordhästmänniskor och hästmänniskor där ute att lära känna. Jag kommer att sakna kendon, men även den finns det möjlighet att fortsätta med. Jag tror inte att det kommer att bli på samma sätt i fortsättningen, men jag tror heller inte att det är något dåligt med det.

 

Så en resa som började för drygt ett år sedan, på andra sidan jorden, med djupa diskussioner i en park i Melbourne får nu sitt slut. Nu börjar något nytt för oss alla.

 

Over and Out

 

Jag har haft väldigt mycket på jobbet senaste veckan, både rent praktiskt och i huvudet. I onsdags gick jag nämligen och sade upp mig (mer om det i ett senare inlägg), vilket var en jobbig stund och efter det var det mycket som pyste ut helt enkelt så jag har också varit väldigt trött. Lägg till att jobba långa dagar så blir det inte mycket ork över på kvällarna. Jag och Maxim tog det därför ganska lugnt på fredagen, en kort promenad ute och så lite lek på ridbanan.

 

Lördagen bjöd på lite mer fart, vi gick över stora vägen alldeles själva och lekte runt bland backarna där. Glad Maxim lagom framåt, vi travade en hel del, men även galopp i uppförsbackarna. Lyckades också hoppa en stock några gånger. Det kände väldigt skönt att vi klarade av den här rundan själv, inte så mycket trafik på stora vägen vilket var bra, matte övade mest på att andas normalt så vi är en bit på väg.

 

Idag tog vi än längre tur, hela två timmar var vi ute, varvat med trav på grusväg, skritt i skog och lyfta på fötter (och smaka så många granar som man hann med), galopp på skogsväg och skritt hem på grusväg. En hel del trafik på grusvägarna, men det gick bra, ledde honom en bra bit där då det var mycket att kolla på och bilar lite hela tiden. Han var inte jätteframåt, lite trött tror jag, både på värmen och efter gårdagens tur. När han är ensam ute så blir han också lite mer tveksam, men han gick snällt i den gångart jag ville och vi jobbar vidare på det. Sista trav/galoppsträckan när vi nästan var hemma så bjöd han själv upp i galopp (jag hade bara tänk trava) och då fick han rulla på, det är ju framåtbjudningen jag vill ha. Skötte sig fint med bilarna även på asfaltsvägen hem då jag ledde honom, lite fånig en gång, men annars fin, snälla bilar denna dag också.

 

Trött häst och trött matte hemma i stallet igen. Imorgon tar vi det lite lugnare och på tisdag blir det vila. Lenaträning på onsdag, uteritt på torsdag, vila fredag och så ut på lördag tror jag och dressyrträning i Rappestad på söndag. Full fart framåt!

 

Det Positiva: Skog

Det Negativa: Grus

 

Over and Out

 

 

Jo, men här kommer den visst, videon från tävlingen, jobbar också på att klippa ihop lite av det Johan filmade hemma för några veckor sedan, men nya redigerarprogrammet är lite konstigt, får se hur det går helt enkelt.

 

Mycket som finns att jobba med, men det ser inte så hemskt ut som jag tyckte att det kändes.

 

 

 

Over and Out

Efter att ha börjat veckan med vila i två dagar, varav en jag inte ens hann med att åka till stallet och den andra bara ägnades åt pyssel, så satt jag återigen i sadeln igår kväll. Det småregnade lite, men ut skulle vi, det finns inget bättre sätt att rensa huvudet på. På med täcke över hästrumpa och människoben och så blev det inte ens speciellt kallt. Dock lyckades jag inte klämma fast täcket så bra så det var svårt att rida lätt i traven, men istället ägnade vi turen åt lite mer galoppsträckor än vanligt. Korta sträckor blev det lite trav också, bland annat så passade vi på att öva på att trava genom vatten ( vanligt bruksridningshinder) som lägligt dykt upp på grusvägen. Han var superduktigt, lite tveksam första gången, men sedan klampade han igenom. Han var lite lagom pigg också, lite spänd ibland, men vi lyckades hantera det rätt så bra. Red grusvägen bort och vände och sedan skrittade vi en vända ner och upp för gräsbacken också. Nöjd häst och ryttare hemma igen efter 45 minuter.

 

Idag blev det lite tuffare (läs svettigare) då det var Lenaträning på schemat. Lite bommar hade vi idag, mest med fokus på galopp. Tre bommar på övre volten, två bommar med långt avstånd på ena långsidan och så tre galoppbommar snett igenom. Övade mycket på att få honom framåt i början, det gick okej, lättare i galoppen än traven. Vi började med att trava på volten över bommarna, sedan fatta galopp och ta bommarna snett igenom. Efter det körde vi även volten i galopp i båda varven och så snett igenom före/efter. Min känsla är ju inte så tränad, men det börjar komma tillbaka, även om det är svårt att se avstånd och om man kommer för nära/långt ifrån. Volten gick ganska bra när jag väl höll om med benen och stöttade honom med ytterhjälperna.

 

Vi körde sedan långsidan, först i normalt tempo för att se hur många han fick plats med, då fick vi 6 språng. Nästa gång skulle vi gå på 5 och när vi klarat det på 7. 5 klarade vi ganska snabbt, på första försöker i ena varvet och på andra eller tredje i andra varvet. Att klämma in 7 språng var därimot knepigare, men tillslut så gick det också, mycket bra kämpat av oss båda, vi har ju inte gjorde mycket sådant i galoppen, börjat lite smått ute och öka/minska några steg då det är lättare med bjudningen där, men det är ju ett bra sätt att öva upp både lyhördhet och styrka så vi ska komma igång lite mer med det tänker jag. Vi avslutade med att stätta ihop "banan", långsida, volt och snett igenom. Sedan var vi båda färdiga. Hade hunnit med mockningen och maten medans Maxim hade dejt med hovslagaren innan träningen så efteråt passade jag på att rykta ordentligt och ta det lugnt, nu klurar jag på om det ska bli kendoträning ikväll eller vila, lutar åt vila, tidig dag på jobbet idag och så är planen även imorgon. Men vi får se, kanske ändrar jag mig.

 

I övrigt händer och sker det mycket just nu, det kommer att komma upp här allt eftersom, förmodligen till helgen. Funderar också på om jag ska försöka lägga upp filmen från helgens tävling, kanske, kanske.

 

Det Positiva: Min fina gula

Det Negativa: Så trött

 

Over and Out

 

 

När jag blir arg så känner jag ofta ett behov av att ösa ur mig allt här på bloggen, men det här är ingen blogg för den sortens saker jag vill skriva när jag är på det humöret. Så istället tar jag ett djupt andetag och väntar ett dygn innan jag sätter mig vid tangenterna, det är för det mesta bra med perspektiv på tillvaron. Men vi kan väl säga att världen är full av idioter och jag har inte mycket till övers för människor som när de möter ett hätekipage tutar och sedan kör vidare som om inget har hänt trots att hästen reser sig, kastar sig åt sidan, tappar sin ryttare och sedan spinger iväg.

 

Istället tänker jag fokusera det här inlägget på det episka kendopasset som jag gick på igår kväll istället. Vi hade invigning på riktigt av vår nya träningslokal vilket gjorde att vi bjöd in klubben från Huskvarna att komma och träna med oss. Tre stycken var de som dök upp och en hel del av vårt eget folk också. Hälften dan-graderade och andra hälften kyu, sammanlagt 18 dan var på plats vilket inte är ofta. Det är inte speciellt ofta jag, Lollo, Anders, Kalle och Nissa lyckas pricka in samma pass heller så det var riktigt kul, många roliga människor att köra mot.

 

Första timmen ägnades åt bokken-kihon. Vilket var länge sedan och även om jag nu kan rörelserna rätt så bra är jag fortfarande inte hundra på i vilken ordning de kommer. Bra med lite träning på det då. Andra timmen körde vi katorna mer rustningsanpassat och då i rustning, bra genomgång av alla möjliga tekniker. För egen del kändes det ganska okej, lite problem med avstånd ibland, men det gick okej som sagt.

 

Inne på tredje timmen började roligheterna, ji-geiko för hela slanten. Så kul att köra så många bra ji-geiko på ett pass, inte bara mot de dan-graderade, utan även de andra, vissa hade verkligen blivit mycket bättre sedan jag körde mot dem sist. Naturligtvis var det extra kul att köra mot Huskvarnafolk som jag inte träffat på länge och även mot Kalle som det också var länge sedan jag tränade tillsammans med. Jag tycker att jag körde ganska så fokuserat och "latade" mig inte speciellt mycket. Fick höra efteråt att jag blivit mycket snabbare än senast jag körde mot några från Huskvarna, vilket var jättekul att höra, det är ju en gradvis förändring som skett (och jag hade en extra bra dag igår ska tilläggas), men för dem är det ju en tvär förändring och därmed mer synlig. Nu är det bara att jobba vidare och hoppas att  det fortsätter i rätt riktning, jag är fortfarande lite för passiv tror jag, eller framförallt är det väl att jag ska bli bättre på att styra motståndaren och skapa mina chanser, inte bara hugga på det som dyker upp.

 

Det Positiva: Kendo 4-ever

Det Negativa: Besvikelse

 

Over and Out

Jahopp, så var tävlingsdagen över, lite ovant att hinna hem och vara klar med allt innan klockan tolv. Nästan så det var värt att vara i stallet lite efter sex i morse. Vi kom iväg och fram i god tid, fick en Goodibag när vi anmälde, piggade upp lite, godis till både ryttare och häst.

 

Jag var ju som sagt först ut så bara att lasta ut och börja värma upp. Följde den lilla plan jag hade på framridningen. Skrittade fram, travade utan krav, galopperade i båda galopperna och sedan lite trav igen med övergångar och tempoväxlingar. I början kändes han okej, men ju mer hästar det kom in i ridhuset desto stummare blev han. Sedan gick vi då in i nästa ridhus och collectingring, han fick spana in blomdekorationerna och nosa på dem och då var det inte mer med dem restan av tiden, inne på banan red jag ner till domarbordet och visade honom i båda varv. Sedan var det dags för start, återigen som att rida i sirap, över huvudtaget inget svar framåt, även om jag verkligen "sparkade" till honom, ingen reaktion, det är som om han stänger in sig själv i sitt huvud och gör alla rörelser jag ber honom om, men i snigelfart. Blev trög igångsättning efter halten och den ena skrittövergången samt sen fattning i den ena galoppen, annars inga direkta missar och inte i form i framförallt den ena galoppen, den andra var bättre. Men inget att göra åt, går inte hästen fram så går det inte att sitta och finjustera utan 110% av ens fokus blir att hålla gångarten. Nej fy, jag var riktigt besviken och ledsen efteråt. Han har känts så himla fin hela veckan, pinnat på både på banan och ut, gjort klockrena fattningar med power och lika så tempovävlingarna i trav, allt har varit pang, pang, pang! som jag vill och så får vi verkligen inte till det. Jag är lite vilsen i hur jag ska göra för att få det att fungera, visst vi har inte tävlat mycket, men det kan jag ju inte göra varje helg heller för att öva. Och det hjälper inte riktigt att åka och träna någon annanstans heller, visst att han blir mer dämpad även på träning, men inte alls på samma sätt. Ska jag korta ner framridningen ytterligare? Han känns inte trött fysiskt och nu är vi nere på ca 20-25 minuter, max 30 min med en hel del skrittpauser. Ska jag ha längre framridning så att vi båda slappnar av mer? Har fått tips om att när jag går in på banan sätta högre fart och i princip bara galoppera innan startsignalen och det ska jag försöka nästa gång lite mer, samtidigt vill han ju gärna kolla runt lite också, så tänk om han blir mer skrettad och spänd och stänger av ännu mer. Jag hoppas verkligen att det här släpper snart, det blir liksom inte roligt på något vis när jag bara måste driva, driva, driva på ett sätt som jag inte är bekväm med, jag vill inte rida på det sättet jag gjorde idag. Och jag känner ju att han inte har den roligaste stunden heller... Vi fortsätter försöka i allafall, anmäld till nästa tävling i april nu är vi. Får hoppas på lite bättre där.

 

Så väldigt nedslagen gick vi och hämtade protokoll och fikade. Där blev det dock en positiv överraskning, eller ja, en snäll domare tolkade jag det som. 61,786%, alla delmoment över 5 och kommentaren "Trevligt visat program. Idag blev din häst ngt spänd och tappade bjudning. Fortsätt som du gör-du är på rätt väg." Men det lyfte ju inte upp min känsla efter ritten ändå. Vi hade i allafall en trevli fikastund tillsammans med vänner och höll tummarna för att nämnda vänner skulle knipa varsin placering, men icke, nära var det i allafall.

 

Sedan hem och fixa stallet och städa undan allt. Imorgon hoppas vi på fortsatt sol så vi kan rida ut i skogen, på måndag blir det vilodag.

 

Det Positiva: Sol

Det Negativa: Känsla

 

Over and Out

Så idag var det kvällen innan tävling. Alltid en kväll som brukar dra ut på tiden. Så också denna, även om det inte blev riktigt så illa som jag befarade. Började med att rida ut en sväng, en del skritt och trav, försökte mest få fram en positiv känsla med mycket framåt och mjuk hand. Red lite övergångar också, sedan skrittade vi ner gräsvägen förbi korna och så galopperade vi backen hemåt. Tror han hade rätt så roligt, öronen framåt och gick på bra, mysig tur var det. Hemma igen blev det till att mocka, packa mat, packa allt som ska med, smörja läder och till sist bada Maximen och försöka schamponera svansen tillräckligt för att den inte ska vara gul i det vita, får se hur det ser ut imorgon när vi kommer.

 

Igår hade vi Lenaträning med lite hoppning. Eller ja, ganska mycket hoppning blev det, Maxim blev väldigt trött på slutet sa han och stod och flämtade efter sista omgången. Vi red tillsammans med en annan tjej i stallet så det blev lite naturliga pauser iallafall då vi turades om att göra övniningarna. Han var annars ganska lagom detta pass, gjorde snällt vad jag bad om, tittade över huvudtaget inte på hindren och tvekade aldrig. Kryper lite nära intill ibland, men det är ju mycket orutin för oss båda. Jag är sjukt imponerad att han är så duktig som han är med tanke på piloten uppe på ryggen som ibland varken vet ut eller in, men det börjar komma tillbaka, sakta med säkert, detta pass lyckades vi till och med landa i rätt galopp ibland! Hoppade inte så högt (inte ens jag tyckte det) men det är bara bra, vi behöver mest få flyt och bli modiga tillsammans.

 

 

Idag blev det en promenad runt fältet, kände att jag inte ville pressa honom med något såhär dagen efter eftersom han var märkbart trött. Imorgon ska vi rida ut lite lugnt och mjuka upp och så tävling på lördag, så får vi se hur den här sortens uppladdning fungerar. Efteråt blev det grundlig ryktning och så friserade jag manen också, en mindre sak att göra imorgon kväll. Blir nog en del timmar i stallet som vanligt innan tävling, men bättre att göra mer kvällen innan än på morgonen, speciellt som vi ska åka senast tjugo i sju från stallet, för vi ska starta först av alla klockan 8 på morgonen. Ingen rast och ingen ro, synd att både jag och Maximen är lite morgontrötta av oss.

 

Det Positiva: Hoppihopp

Det Negativa: Snuvighet

 

Over and Out

Med ny lokal och fortfarande tillgång till den gamla så öppnar det upp lite möjligheter för att ha extrapass. Så det hade vi förra tisdagagen och så även idag. Jag och Lollo är lite intiativtagare, men det är inte speciellt organiserat, vi har satt kravet att man ska ha kört kata innan och ha koll på 1-3 i allafall, då brukar det lösa sig på något sätt. I tisdags dök även Anders upp och höll lite i passet (så även ikväll). Vi var sex stycken, de flesta med bra koll på kata så det var inga större problem. Jag fick köra mot Lollo först när vi hade lite fri träning. Vi tränade igenom 1-7 två gånger i båda rollerna. Sedan gick vi över till kortsvärdskatorna och körde dem 3-4 gånger i båda rollerna. Kändes bra att repetera ordentligt och ha Anders där som stöd ifall det skulle krisa. Men rörelserna börjar sitta lite mer nu och de är lite mer bekväma att köra, nu är det detaljarbete som gäller.

 

Efter rotation lärde Anders ut kortsvärdskata. Började med 1:an, bytte roller sinsimellan, rotation igen och så samma med tvåan och så en sista rotation och 3:an. Känner att 2:an gick ganska bra denna gång, blocken känns inte lika onaturlig längre. 3:an ska jag försöka att när jag ha kotachi vänta in huggen som kommer och med tachi ska jag hugga ordentligt, framförallt på Do. Körde den sista mot Anders, därför jag har lite mer specifika detaljer att jobba med där, men han sa att det började se bra ut, vilket ju är positivt.

 

Men som sagt, det svåra är inte katan i sig utan att ta sig så pass långt att man får visa upp den... Back to work med andra ord.

 

Fick även iväg mig själv på träning i söndags, en hel del grund (fotarbete Matilda, fotarbete) och det är nyttigt, ack så nyttigt att nöta stora tekniker och koncentrera sig på att själva tekniken ska bli bra. Jag vet att det kanske inte är det fokus jag borde ha (inför en gradering) för att förbättra min kendo tillräckligt, men jag gillar det att bara gå tillbaka till något som man tror att man kan någorlunda och slipa på detaljer. Men det är en lång väg att vandra, tanken är väl att försöka dra igång med träningen lite mer fokuserat snart, även om jag vet att resten av livet kommer lägga sig i, men jag tror jag behöver den här våren till att hitta fokus och glädje i kendon. Vi jobbade för övrigt en del med kirikachi och även med Do, kirikachi kändes väl sådär, medans jag hade något av en Do-dag.

 

Idag blev det som sagt kata igen, fem denna gång. Började med att köra igenom kata 1-7 i båda rollerna tillsammans med Lollo och det andra paret gjorde lika medans Anders övervakade. Det kändes väldigt bra första gångerna vi körde, fokuserat och jag var med på vad jag höll på med. Sedan skulle vi gå över till att tänja lite gränser och göra katorna snabbare, utan paus och därefter på ett andetag (läs, försök till ett andetag). Inget kändes väl speciellt bra då teknikst sätt, men det är nog nyttigt för att bryta invanda mönster.

 

Vi körde kortsvärd sedan, roterade i en tregrupp blev det då, jag har i princip bara kört mot Lollo tidigare och plötsligt, när jag hade någon annan att köra mot så blev allt bakvänt och svårt. Det är svårt annars också, men nu kändes det ungefär som att gå in ett par nya skor, det är ju lite så med kata, man kör som bäst mot någon som man känner ordentligt. Fick någorlunda kolla på det hela tillslut i allafall även om det strulade ordentligt ett tag. På slutet körde vi i par igen och jag körde mot Lollo. Detaljer att tänka på som jag fick påpekat är att jag som shitachi i 3:an ska tänka på att göra min egen rörelse när jag går från att hugga Men till att hugga Do så att jag inte styrs för mycket av uchitachi. Som uchitachi (också i trean) ska jag vrida mig mer åt sidan medans jag fångar upp Do-hugget. Låter förmodligen helt obegripligt, men kendoinläggen är ju mest för att jag ska kunna minnas och gå tillbaka till. 

 

Efteråt blev det kakätande och pratstund, graderingstänk, träningstänk, planer och småsaker, välhövligt. Siktar på att träna på torsdag igen, lite mer full fart framåt är tanken då.

 

 

Det Positiva: Kendovänner

Det Negativa: Hosta

 

Over and Out

 Vädret verkar inte riktigt vilja bestämma sig om det ska vara vinter, vår eller sommar. Helgen bjöd i allafall på sol och en hel del timmar i stallet.

 

Fredagen slutade jag hastigt som lustigt tidigt så jag hann rida innan min efterlängtade massagtid mot kvällningen. Det var fint väder, men mycket blåst, började med att skritta en runda ute som uppvärmning, hade sedan tänkt vara på utebanan, men blåsten och tokiga hästar i hagen gjorde att jag valde att gå in i ridhuset. Nog för att vi ska träna på att rida ordentligt i distraherande miljöer, men jag kände väl inte riktigt för det denna dag. Så ridhuset alltså. Jobbade mycket med övergångar och tempoväxlingar, fem steg fram och fem steg tillbak som Lotta pratade om på träningen. Han blev väldigt lydig av det och kändes ganska så med. Sedan måste jag nog släppa ännu mer på handbromsen, men vi har börjat resan ditåt i allafall. Galoppfattningarna var bra och det börjar ta sig med ställningen på volten i galopp också. Mycket nöjda var vi nog båda två när vi avslutade.

 

Lördagen bjöd på uteritt med sällskap av två andra. Tog oss över stora vägen och sprang omkring bland kullarna där. Trots kraftig blåst skötte sig hästen exemplariskt, hade huva på, så den kanske hjälpte en del. Blev omkörda och mötte bilar och han skötte sig hela tiden. Kollade knappt när vi gick bredvid stoa vägen, lite på en mjölkbil, men han spände liksom aldrig till sig som han kan göra. Ledde över vägen både dit och hem, men annars satt jag i sadeln hela tiden. Han gick först hela turen också, även om han fånade sig lite i skogen när de hade fällt träd som han inte sett tidigare. Annars mycket snäll och trevlig.Lyckad tur med andra ord.

 

Söndagen bjöd på ensamtur på grusvägarna, relatigt lugn trots blåsten, gjorde en del övergångar. Det mest spännande som hände annars var att vi träffade på små barn med cykel, mycket intressant, men de kom inte jättenära så han kollade mest nyfiket, bra träning.

 

Idag började vi med att skritta lilla rundan nedanför bäcken och sedan gick vi in på ridbanan. Blåste en del, men inga hästar ute i hagarna, så lagom med utmaning med andra ord. Lite låg handbromsen i, men jag tycker att vi fick till det ganska bra i traven tillslut och att han slappanade av bra. I galoppen fick jag ingen riktigt bra känsla (jag tror att vi är på väg över en tröskel där och är övertygad om att det snart släpper), men i traven var han bitvis så fin, så fin. Vi började med att jag red lätt och mycket serpentinbågar, sedan över till nedsittning och öka/minska tempot, finfina hästen, snälla låt mig ha samma inställning på lördag och att han är på samma goda humör. Galopperade sedan lite i båda varven innan vi travade av. Fattningarna var himla bra, medan vi fortsätter jobba med ställningen på volterna, men som sagt, jag tror vi är på G där snart också, lite mer styrka behövs helt enkelt. Efteråt hade vi mysstund med ordentlig rykt <3

 

Det Positiva: Mitt gula hjärta

Det Negativa: Skavsår

 

Over and Out

Tisdagen fick Maximen vila och matte trotsade sin sjuka och tränade kendokata, mer om det senare. Igår blev det till att tömköra lite i ridhuset över bommar. Jobbigt sa Maximen och varmt till råga på allt. En del av mig vill klippa honom igen (och bannar mig själv att jag inte gjorde ett ryck i början av februari), men tycker att det kanske är lite sent nu, jag vet inte... Han var hyffsat duktig, mot slutet jättefin och mjuk, men vi fick hålla på innan vi kom dit. På plussidan att han fattade galopperna väldigt bra och faktiskt höll fokus hyffsat på mig trots annan häst i ridhuset. På minussidan att han inte vill stanna kvar i halten utan går iväg efter typ tre sekunder, inte okej. Nöjd med passet i allafall.

 

 

Nya favoritserien.

 

 

 

 

Jo så igår däckade jag ett par timmar på soffan, vaknade helt groggy, insåg att jag skulle hinna till ikea och handla hyllplan och sedan till nya dojon med dessa, kravlade mig upp och lyckadesv genomföra det hela. Sedan blev det återigen soffan med huvudvärk och hosta, en hosta som hållit i sig hela natten och hela dagen idag. Nu är hostmedicin i allafall inhandlad och jag hoppas att den kommer att hjälpa.

 

Nåja, dum som man är skulle jag ju ändå ut med Maximen, skymning, söt häst som tiggde äpple när jag kom, ibland kanske hästen inte är medicinen för kroppen, men väl för själen. På med reflexer och ut, han var så mysig idag och så mjuk att rida. Skrittade grusvägen bort på långa tyglar, han tittade på sina ställen med lullade på, flyttade lite över vägen sedan och så gjorde vi lite tempoväxlingar i skritt upp för kullen. Väl uppe stötte vi på Flora som också var ute på tur, de vände och gjorde oss sällskap och så travade vi grusvägen bort, fin härlig trav, framåt med tryck i utan att han låg på. När vi vände fick jag samma trav på tillbakavägen, lite mer låg han på, men inte så farligt, gick att reglera så lätt. Vi skrittade nedför gräsvägen sedan, förbi kossorna och ner till grisgården och så vände vi och skrittade tillbaka, travade lite uppför backen. Ner för kullen sedan gick han med ordentliga kliv och frustade, fina hästen och det mest underbara av allt var att han var alldeles lagom pigg och jag vågade lita på honom med längre tyglar våde förbi "farliga" ställen och på hemvägen där han brukar får lite mer fart. Att jag hostade ungefär halva turen försöker jag envist tänka bort.

 

Han är min finaste gula hjärtehäst och jag kommer alltid att hålla de här stunderna, när vi är överrens, nöjda och glada ute i naturen, högre än en fantastisk känsla inne på tävlingsbanan. Jag vill nå dit också, men det gör mig inte så mycket om det inte händer.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Hosta

 

Over and Out

Idag sken solen, blåsten hade mojnat lite och det verkar som om våren bestämt sig för att anlända.

 

Igår var det också sol och vi var ute på en lite promenadsväng jag och Maximen, det blåste rätt så kraftigt och jag kände inte för att ge mig ut och rida på honom, det brukar mest sluta med att vi grälar, så istället blev det en grälfri (nåja, nästan) promenad runt vallen istället. I fredags longerade vi lite på ridbanan, vilket gick bättre än väntat även om jag föredrar att tömköra.

 

Imorse släpade jag mig upp, med tungt huvud och en hals som svullnat igen lite under natten, men träna ska man ju ändå. Så iväg till stallet och packa in allt i transporten, hämta in lergrisen från hagen och sanera lite innan även han lastades in. Vi for till Rappestad, första gången jag är på ridklubben faktiskt och träffade restan av fjordhästlaget som ska tävla Div 3. Skrittade fram lite ute och sedan hade vi träning i ridhuset. Tycker tränaren var bra, hon pratade om samma saker som Lena brukar, vilket kändes bra, så det inte kommer allt för annorlunda idéer. Sänka mina händer, ha honom framme och inte tjata med skänklarna, säga till ordentligt en gång istället så att han går fram.

 

 

Vi fick rida mycket övergångar och tempoväxlingar, ha kvar formen i övergångarna och att de ska svara kvickt fram igen. Varken jag eller Maxim var väl på topp. Nytt ställe vilket gör att han börjar med att titta på allt runt omkring och sedan stänger han av lite också. Jag rider lite med handbromsen i från början, speciellt på nya ställen och då kommer energin inte riktigt igång. Det blev bättre mot slutet i allafall, så jag är nöjd, jag måste bara jobba mer med mitt eget huvud också, nu var det ju lite segt av andra orsaker också, men jag måste jobba på att tänka bort alla spänningar så vi båda kan slappna av lite. Det jag tänkte ta med mig från denna träning och jobba mer på hemma är att försöka jobba med att variera tempot i både traven och galoppen, fem steg fram, fem tillbaka och så fram igen, tror det kommer att hjälpa mycket. Ska försöka jobba med det ute också. Imorgon blir det nog att försöka ta sig ut och rida, sedan vila på tisdag då jag ska träna kendo. Resten av veckan är lite öppen, ingen Lenaträning då hon har semester, men ska försöka träna ett pass själv på banan i allafall, förmodligen repetera lite programridning då det är tävling om två veckor. Nu ska jag däcka lite i soffan och ta en tupplur.

 

Det Positiva: Solsken

Det Negativa: Sjukhet

 

Over and Out

Torsdagsträning, ganska så pepp. Fick hålla i passet, vi fokuserade en del på att hålla mitten, attackera rakt och lite seme. Började efter uppvärmningen med att gå fram och tillbaka över salen i paren och hålla mitten och göra seme framåt. Därefter gjorde vi seme-stor/små Men, små kote-men och kote-Do. För egen del kändes det väl sådär hyffsat, som det brukar när jag håller pass och inte har fullt fokus på mig själv. Lite ur form, men så blir det ju i perioder, ska försöka att inte gräva ner mig i det. Kote-Do kändes rätt så bra, medans kote-men var sämre, det brukar vara lite tvärt om. Jag tragglar vidare med att få in kote-do i varje pass jag håller, det är både avstånd, att gå rakt och hugga ordentligt som gäller i den övningen. Det är dock svårt att hjälpa folk med den, visst kan jag försöka med de vanliga tipsen, kortare attacksteg, ta det lugnt, gå mot Men-hugg Do, men jag vet inte hur mycket det hjälper. Är det själva övningen som är problemet? Blir det för mycket på en gång? Ska jag försöka att fokusera ett helt pass endast på att förändra längden på attackstegen så att de lär sig variera? Är det själva Do-hugget som är bristen? Är det där det behöver läggas energi? Jag tror väl att verkligheten är en blandning av allt, alla har problem med något, men alla har inte problem på samma sätt. Nåja, vidare så körde vi kirikachi, en långsammare vända med hugg på Men så man siktade ordentligt och en vända i normal fart och mottagaren fick använda shinai. För egen del, nja, kirikachi behöver det övas på, tur det är ett halvår kvar till gradering säger jag bara.

 

Efter det körde vi ji-geiko också här tacksam över att det är ett halvår kvar tills jag behöver visa upp något och även en bit till slutet av april och Sugo i Malmö. Vet inte om jag ska åka ännu, beror på hur saker och ting utvecklar sig, men tanken finns där i bakhuvudet, men om det vore idag så hade jag inte tagit några som helst poäng tror jag.

 

Och om allt går enligt plan nu så var det sista rustningspasset i Dojon, för till helgen, till helgen flyttar vi hela alltet till en ny lokal, större och förhoppningsvis kommer det att ge oss bättre förutsättningar framöver.
Lite sorgligt och tråkigt är det också, men vill man utvecklar måste man förändras.

 

Det Positiva: Allt har en början

Det Negativa: Allt har ett slut

 

Over and Out

Helt slutkörd igår såklart, att rida intensivt i en timme tar på krafterna. Maximen tyckte också att det var jobbigt, alldeles blöt och svettig efteråt. Vi hade lite "vanlig" dressyrlektion och en ny kompis i stallet som gjorde oss sällskap. Mycket nyttigt, nu skötte han sig bra och kollade bara in den andra i början och sedan var det som vanligt igen.

 

Han var inte riktigt så framme som jag vill ha honom, ibland glimmade det till dock så jag vet vad jag har att sträva mot. Vi jobbade en hel del i trav, större delen av lektionen faktiskt. Red mycket olika ridvägar, serpentiner, snett igenom, rakt upp och volter, både stora och små. Han tyckte det var sjukt jobbigt att peta in sina små bakben under sig och ta i. Jag måste mest fokusera på att ha ner hälarna och sänka händerna lite, de tenderar att höjas allt eftersom vilket ju inte är så bra och blicken, blicken Matilda! ja, din häst har en väldigt snygg nacke, men du behöver inte kolla in den precis hela tiden. Tror att det blir nyttigt med lite sällskap för oss i ridhuset så vi får se upp vart vi rider. I galoppen gick det ganska okej, fick till några fattningar som var bättre än de varit ett tag, lite mer direkt på hjälpen, några fina övergångar till trav också. Kommer försöka fokusera mycket på övergångar, övergångar och åter igen övergångar framöver, noggranhet från min sida hela tiden. Det blir så bra som jag rider helt enkelt. Nästa vecka har Lena semester, men veckan därefter ska vi hoppa igen!

 

Idag gick vi en promenad på tjugo minuter, lilla skrittrundan som börjar troka upp tillräckligt för att gå runt, lite lerigt, men vi sjönk inte ner speciellt mycket, det tar sig, uppehåll och sol framöver tack så blir nog vallen snart ridbar också. Imorgon ska vi försöka tömköra lite, kanske över bommar, få se hur det ser ut i ridhuset, alternativ kan vi vara på utebanan.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Dåliga vanor

 

Over and Out

Det är trevligt med avbrott i vardagen, i helgen var jag till min syster i Göteborg och firade hennes födelesdag. Mycket trevligt, även om jag också var ganska trött och slutkörd och somnade i soffan klockan åtta på lördagskvällen, verkligen party, party.

 

I helgen var ju också verkligen rätt tid att som hästtjej befinna sig i Göteborg. Det blev ingen show detta år, men några timmar på mässan lyckades vi med, även om vi började med att tappa bort varandra efter typ tre minuter. Sedan höll vi lite bättre koll. Det var stort och mycket och jag klarade knappt av att fokusera bland alla människor och prylar (det är svårt med stora folksamlingar och trånga utrymmen). Men lyckades med bedriften att köpa hela två saker! En ny hjälm som jag är mycket nöjd med och så ett grönt schabrak till Maxim. Klämde en längre stund på ett superfint tävlingschabrak också, men så blev jag osäker på om det verkligen var rätt storlek och jag har ju inte dressyrsadeln ännu så vet inte riktigt hur schabrak ligger under den, så det rann ut i sanden, får ta upp den tråden när sadeln ha anlänt helt enkelt. Vi gav oss inte ens in i träsket med ridbyxor till mig (i behov av minst ett nytt par) eftersom jag verkligen inte hade klarat av att prova något sådant komplicerat. Istället siktar jag på att spana på sharpman i lugn och ro när sadeln ändå ska hämtas. Hem följde också min systers ridstövlar för lite provridning, för tillfället har hon ingen användning av dem, så jag ska se hur det känns lite. Tanken är väl att inhandla ett par framöver när budgeten tillåter. 

 

Maxim fick alltså vilar lördag-måndag, men idag så gav vi oss på det igen. Ut skulle vi också, vilket kan vara ett vågspel efter vilodagar, men friskt vågat, hälften vunnet. Gav oss ut mot Sankesund och en sväng på gamla hoppstigen och när vi kom hem strax innan sex hade solen ännu inte gått ner, vårkänsla!

 

Det var en fin tur, något spänd häst ibland, något spänd matte ibland. Hoppade av och ledde i några omgångar när vi mötte trafik och farbror med rollator samt när vi skulle förbi ett extra läskigt ställe. Övade vi på att stå stilla när matten ska upp i sadeln igen. När vi är på asfaltsvägen och jag precis funderat vad klockan är och vilken tid bussarna egentligen går förbi där kommer naturligtvis en susande. Som tur var kunde vi avvika in på en sidoväg och se den fara förbi på lite bättre avstånd i allafall. Guldstjärna till hästen där som såklart tittade men inte tenderade att fly utan höll sig vid mattens sida (matten som förövrigt i det närmaste hyperventilerade, inte det smartaste jag vet, men ett trauma är ett trauma, och bättre att jag redan valt att hoppa av innan, blir mycket lungare redan då). Sedan spanade vi in rådjur (till och med lyckades trava förbi) och klampade omkring i skogen en sväng innan vi vände hemåt. Vi var ute i strax över en timme, mycket trav och någon galopp blev det, men det bästa var ändå att skritta den sista biten hem på långa tyglar och en lugn, avslappnad häst. Lenaträning imorgon, ut torsdag, något lätt på fredag, ut på lördag och så dressyrträning på söndag är planen som gäller, här kör vi så det ryker!

 

Det Positiva: Piggelin

Det Negativa: Spändhet

 

Over and Out