tildans

Det var en underbar helg, men jag orkar inte skriva så mycket om den. Vi umgicks en massa, var ute och gick i nationalparker och skogar. Kelade sönder katterna lite och fick mammas goda mat.



Det var en helg som gick i höstens tecken...



I skogen <3



En gammal Glampihäst är fortfarande vackrast i världen <3



Höst i Gysinge...



Höst i nationalpark



Höst i nationalpark

Nu ska jag hem och baka scones!

Det Positiva: Umgås med dem jag älskar
Det Negativa: Dåliga skor som blir blöta

I want to fly forever...

Over and Out

Nu så närmar sig helgen med stomsteg och ikväll sitter jag på ett tåg norrut. Äntligen så bär det av hemhemåt igen, denna gång följer Johan med också vilket gör det hela extra roligt.

Innan det hela börjar ska jag ut i skogen igen och gå med en söt hund. Det blir mycket roligare att promenera när man har sällskap. För övrigt är jag trött fast jag sover och har jäkligt svårt att komma upp på morgonen, men jag får se till att ta mig i kragen nu och nästa vecka måste jag skriva en massa jobbansökningar.

Det Positiva: Hemhem med Johan
Det Negativa: Trötthet

Höstens alla färger...

Over and Out

Så igår vad det då dags för kendo igen. Tog mig iväg till Dojon i tid och fick hämta ut min rustning. Det frågades om jag återhämtat mig, mja svarade jag och det var helt sant. Kände mig sådär innan träningen och undrade hur tusan jag skulle orka. Det gick dock över förväntan, benen kändes mycket piggare när vi väl kom igång, dock mår inte armarna så mycket bättre idag, men det kan bero på dålig stretching.

Först såg det mörkt ut på deltagarfronten. Undrade vart alla nybörjare tagit vägen när vi kom dit vid kvart i och inga var där. Sedan kom de i samlad trupp nästan och det var ju skönt, för annars hade nog Nisse blivit ledsen. Vi körde gemensam uppvärmning som vanligt och lite grundhugg också. Tror att jag ska sänka min kamai lite, spetsen ska vara framåt, det går bra i början, men av någon anledning så åker den mer och mer uppåt ju fler steg jag går och det är ju inte riktigt meningen. Sedan känns det att jag måste ta och anstränga mig lite nu och träna Do en massa. Kändes inte alls bra och det har ju tidigare varit mitt favorithugg. Kanske kan öva med Lollo innan någon träning och bara slå Do på varandra.

Sedan delade vi av salen och slängde på oss rustningar. Vi skulle få en känsla av ippon under passet var meningen. Vad som är en ippon, hur den ser ut och framförallt hur den känns. Jag tycker att jag har en uppfattning nu, den är på inget sätt fullständig, men en aning har jag. Mitt stora problem är att träffa känns det som, att på någotvis få bort motståndarens shinai och träffa rätt. Men jag försökte att attackera mer och vara mer framåt och inte tveka så mycket, jag måste sluta vara så försiktig. I slutet gjorde vi att man skulle ta ett poäng var och matchen slutade inte förrän det var uppnått. Det tog tid innan poänget kom, men det kändes som om det var rätt så bra attacker då också så jag är nöjd.

Och vad vi jobbade på kiaiet hela passet. Halsen blev torr eftersom jag inte kan skrika så bra med magen, men det känns så bra ändå. Om man jämför med hur jag knappt vågade skrika för ett halvår sedan och inte vågade göra mig hörd så är det en otrolig skillnad. Det känns som om detta kan vara bra att ha även annars när man vill göra sig hörd i en grupp. Men jag har naturligtvis samma problem som i ridningen, stela armar och axlar och svårt att slappna av. Tur att de två sporter som jag inte tror jag kan leva utan kan dra så stor nytta av varandra. Johanna och jag försökte påminna varandra om att vi ska sträcka på oss också och inte luta framåt.

Nu blir det ingen mer kendo på en hel vecka, men det känns nästan som om det behövs. Jag behöver nog smälta lite och låta musklerna vila och börja längta efter kendon ordentligt igen. Visst ser jag fram imot träningen, men inte riktigt så att jag hoppar i sängen av iver att komma iväg. Så en lite paus blir nog bra, men längre än en vecka ska det verkligen inte bli!

Det har naturligtvis hänt andra saker denna vecka också, mitt liv består inte bara av kendo även om det kan se ut så ibland. Måndagen började med en promenad med en glad hund i skogen och sedan fixa exjobbrapport. Nu är den inne ännu en gång hos examinator och ska ha möte på måndag och så hoppas jag att allt känns bra så jag kan skicka till opponenter.

Sedan fortsatte veckan med en tur till Hampus och en trevlig timme i skogen. Riktigt kul att träffa Jossan också och få sällskap. Blir nästa vecka också är det är det tänkt och så ska vi fundera på hopptävling, får se lite när var och hur. Idag vaknade jag upp hos Johan och hade en långfrukost tillsammans med honom. Sedan blev det över en timmes promenad med Bessy igen. Hon är så söt och glad så man blir så glad själv av att träffa henne. Idag tror jag att hon jagade ekorrar fö hon ville klättra upp i träden, misstänker dock att hon ibland såg synvillor och bara jagade löv. Det gick så bra när vi mötte andra hundar också, visst var hon nyfiken, men det var mest om den andra hunden verkade intresserad. Hon gick snällt bredvid mig i allafall och eftersom hon är så liten kan man ju hålla henne om hon blir för ivrig. Bara en gång skällde hon så jag fick säga till.

Nu ska jag se vad jag kan ta för mig resten av dagen, måste nog skriva om ett dokument till exjobbet och skicka in igen, men förhoppningsvis så är det snabbt avklarat.

Det Positiva: Kendo och promenader.
Det Negativa: Dålig stretching

Ibland så undrar jag om det jag försöker säga verkligen kommer fram...

Over and Out

Så kommer en betraktelse över helgens händelser. Det började smått kaotiskt, fortsatte i princip i samma stil och avslutades i ett mindre kaos också. Jag hade det undebart roligt. Detta inlägg tog flera dagar att skriva eftersom huvudet inte vill sluta snurra.

 

Det kaotiska som skedde och började redan på fredagen, var att alla inte skulle hinna upp till träningen på kvällen och då skulle det bestämmas vilka som skulle åka och köra i de olika bilarna. Det löstes med att jag och Johanna körde den senare bilen och turades om. Inte så stor sak som kan skapa kaos, men eftersom jag inget internet har kändes det svårt att hålla koll. Blev några turer fram och tillbaka till biblioteket. Jag skulle alltså köra i Stockholm för första gången på några år. Det gick smidigt och bra att hämta ut bilen och iväg kom vi också tillslut efter inpackning och ompackningar. Lugn och fin bilresa blev det, när vi bytte kändes det rätt bra och ännu bättre blev det efter lite mat. Sedan började då problemen. Vi körde lite fel och med lite menar jag att vi missade en avfart i början mot Söder och hamnade i Nacka. När vi tagit oss in till stan igen så hade vi ingen aning om vart vi var och virrade runt på gatorna i kvällsmörkret. Slutade med telefonsamtal till pappa som kunde sitta vid eniro och förklara lite väg. Så kom vi, efter ytterligare några felkörningar, upp på söder och närmade oss Eriksdalsskolan och då får vi ett telefonsamtal om att vi fått ett annat ställe att sova på. Kan ju säga att några jubelrop i bilen blev det ju inte direkt. Så nu skulle vi ut på Kungsholmen istället. Bestämde att vi skulle hitta lärarhögskolan där resten av gänget var och åka tillsammans därifrån, en adress till lokalen vi skulle sova i fick vi i allafall. Ytterligare ett telefonsamtal till pappa och så körde vi iväg, körde lite fel igen och hittade verkligen inte lärarhögskolan, körde lite vilse och befann oss plötsligt på gatan där vi skulle sova. Hur det gick till har jag ingen aning om, men fram kom vi ju och skrattade och lättnad gjorde vi. Efter en jakt på parkeringsplats så kunde vi äntligen pusta ut och bre ut våra sovsäckar på golvet. Sedan fick vi också sällskap av den andra halvan av gänget som glada kom från kvällens träning.

 

Det blev spännande och sandpapprande av shinaier innan vi alla kröp ner för att sova. Kan inte påstå att jag sov bra, vaknade titt som tätt av konstiga kendodrömmar och inbillade mig en massa saker. På morgonen var jag uppe för att parkera om bilen och sedan blev det lite frukost innan vi packade in oss i bilarna och åkte iväg. Denna gång med bara en felsvängning eftersom jag blev lite ivrig och inte lyssnade på min navigatör. En U-sväng senare var vi på väg igen och kom helskinnade fram. Eller ja, några, inga namn nämda, kom på den brilljanta idén att istället för de vanliga dörrarna skulle de använda gallesnurrdörrarna. Sådana som brukar finnas på nöjesfält. Denna trängde de sig igenom med rustningsväsor och shinaier. Men ett gott skratt förlänger ju livet. På tävlingsplatsen gick allt smidigt och bra, lämnade tävlingskort, bytte om och tittade lite på den första juniorklassen. Sedan var det dags för uppvärmning och försöka lista ut vart man skulle vara. Alla i LBK hamnade i olika pooler vilket var kul eftersom man bara får möta obekanta då. Eftersom vi var tre som aldrig tävlat förut var det mycket nytt att ta reda på. Som tur var hade vi gott om stöd i våra erfarna klubbkamrater som stöttade oss och ledde oss i rätt riktning. Och då menar jag bokstavligt talat ledde eftersom man blir mer blind och döv än vanligt med Men på huvudet och massa ovana saker att hålla reda på. Första klassen var B-klassen för kyugradeade, jag förlorade, ganska väntat, men jag var väldigt nöjd för att jag försökte och för att jag inte blev så nervös som jag trodde att jag skulle bli. I damklassen senare kändes det ännu bättre och mer avslppnat även om jag förlorade där också. Jag fick en kommentar från en av domarna också och det var att jag hade bra sunzin men att jag måste träffa rätt också. Så viljan var det inget direkt fel på, men tekniken. Sedan kom det iaidomänniskor och överraskande kendotränare 2 som inte skulle ha varit där utan hållit i träningar. Det kändes dock bra att de båda var där, lite tryggare, precis som det kändes bra att de båda var med på första uppvisningen. Dessutom ju fler som man kan fråga desto bättre.

 

Alla intryck från tävlingen bara snurrar omkring i mitt huvud och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det var så kul att se andra människor som tränar kendo och se en massa bra kendo utövas. Mamma, pappa och Frida kom och kollade också, de hann inte till den första klassen, men när damklassen var så var de på plats på läktaren. Det var så kul att de ville komma och titta. Tror att de tyckte det var lite kul att se också. Efter tävlingarnas slut så var alla nöjda över olika saker, LBK kanske inte gick så långt resultatmässigt, men det är ju inte allt som räknas i kendo heller. Dagens tråkiga händelse var att Erik stukade stortån rejält.

 

Sedan skulle vi ut och köra bil igen. Till sayonarapartyt, Nisse tog sikte på centralstationen och jag tog sikte på hans bil och så hamnade vi rätt också. Kan ju säga att vi var rätt så lagom trötta när vi kom fram. När jag kom tillbaka efter att hämtat dricka och satte mig ner sa jag att det var trevligt att det tänt ljus till oss. Erik skrattade åt mig och sa att ljuset stått där hela tiden, jag hade bara inte märkt det. Lollo tog nog dock priset när hon, tio minuter efter att ätit upp maten, erkände att hon hade tänkte fråga när maten skulle komma. Det blev en mycket flummig kväll, kendomänniskor är härliga och jag ångrade inte får en sekund att jag följde med.

 

Hemåt kom vi tillslut också. Det väntades gradering för Erik och Lars på söndagsmorgonen så vi packade in oss i bilarna igen. Nisse som navigatör hos mig och Erik hos Johanna. Det var tanken i allafall och allt verkade gå så smidigt så. Vi kom fram utan problem och började leta parkeringsplats. När vi står i en korsning med boendet tvärs över gatan ser vi den andra bilen åka förbi, allt är frid och fröjd tänker vi och parkerar. Fickparkering med en kendotränare som ropar backa, sväng och kör framåt genom den nedvevade rutan. Börjar komma till ro upp på golvet igen och ingen ur den andra bilen dyker upp. Efter en halvtimme ringer det och då är de i Solna. Det lyckas ta sig tillbaka och sedan får jag fickparkera den bilen också. Denna gång med en person i varje hörn av bilen och en kendotränare som vrider på en luftratt för att hjälpa mig. Alla sätt är bra utom de dåliga och man vill inte repa en hyrbil och stå för en massa kostnader.

 

Denna natt släppte spänningarna och jag sov som en stock med öronproppar istoppade. Vakande på morgonen och käkar frukost och så lekete vi ”följa Nisse” igen och hamnade vid lärarhögskolan. Jag led med Lars och Erik som skulle gradera, själv fick jag börja dagen i lugn och ro och bara titta på. Även om jag satt på nålar och höll tummarna för dem båda. Eriks stortå satte stopp för försöker på 2 dan vilket var tråkigt. Lars klarade sig och graderade till 1 dan. Sedan skulle det bli träning för alla också. Började med lite uppvärmining och övningar. Vi roterade runt i grupper och gjorde lite grundhugg. Och plötsligt kände jag mis så mycket snabbare än i vanliga fall. Jag var i en grupp med några från Finland, förmodligen något landslag för det hade flaggor på tare. De var ju väldigt mycket snabbare och då försökte jag verkligen och det kändes så mycket bättre än det brukar. Tror att jag sträckte ut ordentligt också för eftråt hade jag ont i vänster underarm. Jag tror att denna plötsliga känsla av snabbhet och att inte vara rädd för att vara snabb kan ha och göra med att de här människorna inte kände mig alls, de vet ingenting om hur jag brukar vara och bete mig och på så vis kan det vara lättare att förändra sig. Sedan blev det fri keiko och som sågon beskrev det som så var det lite som högstadiedisco. De coola och duktiga i landslaget fick en lite kö vid sig av folk som ville köra mot dem. Jag körde en gång mot en tjej som varit med i samma roteringsgrupp som jag. Det var kul, jag koncentrerade mig på att försöka träffa rätt och ibland gick det! Sedan vilade jag lite och så körde jag mot en av dem som precis graderat till 1 dan, fast det var mest för att jag inte bara ville stå där och titta. Där gick det naturligtvis lite sämre och jag fick inte in så mycket träffar, men jag försökte att bli snabbare i kontringsteknikerna och inte tveka. Sedan så knuffade Johanna och Erik lite på mig och så hamde jag vid en av domarna, en äldre herre med ursprung i Japan. Han slog mig i huvudet, mycket eftersom jag gjorde fel. Efteråt när avhälsningen var klar skulle man, om man kört mot en sensei gå fram och buga och tacka och då sa han att jag inte fick tveka och vänta så det gäller att jobba vidare med det.

 

Sedan så var kendohelgen slut men äventyret visade sig fortsätta. Hängde på Nisse och åkte åt helt fel håll och kom aldrig upp på motorvägen som det var tänkt. Vi åkte under den och nere bredvid den och tyvärr går det inte att hoppa med bilar även om man försöker. Tillslut åkte vi tillbaka samma väg som vi kom och så var vi äntligen på hemväg. Stannade på McDonalds och mättade våra hungriga magar och det sista jag får höra innan vi skiljs är att inte glömma att tanka bilen. Allt går bra på hemvägen kommer till dojon och dumpar människor och packningar. Sedan åker jag ut för att lämna bilen och tanka. När jag tankat och närmar hyrstället möter jag Nisse åt helt fel håll. En stund senare kommer han också dit och då visar det sig att han glömt att tanka. Sedan hade han stått och försökt lämna tillbaka nykeln i luckan men det gick inte alls. Så vi gav upp och så tog Nisse hand om dem. Cyklade hemåt och fick sällskap in till stan. Sedan däckade jag nästan i sängen men det slutade med att jag åkte till Johan och vi hade spelkväll med Greta och David. Det var kul fast jag var trött och jag fnissade en massa.

 

Det Positva: En helg med Kendo.

Det Negativa: Dåligt sömn och nervositet.

I am flying...

Over and Out

 

 

... jag överlevde en omtumlande flummig helg i Stockholm, en lång utförlig rapport kommer förhoppningsvis imorgon. Den är bara halvskriven ännu, men nu ska jag hem och bada varmt bad efter en lång dag i skolan.

Det Positiva: Överlevde
Det Negativa: Hehe, dåligt med sömn...

Flying above...

Over and Out

Och så körde vi hårt igen igår. Blev ett roligt träningspass tyckte jag med roliga övningar. Fick bland annat öva på att jaga efter och försöka hinna attackera. Det gick sågär, ibland så hann jag med, men då glömde jag bort att gå framåt i attacken utan hoppade bakåt istället. Knepigt det där. Sedan skulle vi göra fina ji-geikos och sedan körde vi att man skulle släppa så få poäng som möjligt. Jag måste tänka lite på hur jag blockar och vinkla shinaien lite, men inte för mycket för då öppnar man Men och om man håller den för högt öppnar man Do. Jag får se till att bli snabbare så ingen kommer ifatt istället. Vi tränade mycket på att ta poäng och det är svårt tycker jag, får inte till riktigt bra träffar tycker jag, men det är väl något som kommer med åren antar jag.

Efteråt bastade vi, en kortis var det tänkt, men det blev nog närmare 45 minuter. Det är alltid så trevligt att basta så man glömmer tiden, speciellt om man har vatten att dricka och personer som pratar kendo.

Så har jag börjat packa också, hade ju som mål att vara klar igår innan träningen, men det gick inte bra alls. Nu har jag mest slängt allt i en hög och ska försöka organisera och lägga ner i väska. Har lite tidschema idag också. får se om jag lyckas klämma in allting, tror nog att det ska gå. Kanske får jag köra bil också, men vi får se hur det går. Mycket som ska packas och ha sig, fick dock lämna rustningar och shinai i Dojon igår så det slipper jag släpa omkring på.

Känner en liten nervös klump i magen som sparkar omkring och har sig, hoppas att det ger med sig så jag kan sova i natt. Imorgon får jag träffa mamma och pappa också för de ska komma och kolla, det ska bli riktigt kul att visa dem kendo.

Nej, nu får vi helt enkelt se om jag överlever det hela.

Det Positiva: Träning, träning
Det Negativa: Iiiiihhh...


Ännu en utmaning att överleva...

Over and Out

Så igår så drog den riktiga uppladdningen inför helgen igång. Det var dags för kendoträningen och mer specifikt tävlingsträning. Började med att hämta ut rustningar och sedan transportera dem till Rydsskolan. Sedan körde vi bara gemensam uppvärmning och delade av salen direkt. Vi hade lite fler uppvärmingsövningar för att komma igång ordentligt. Vi skulle bland annat träna på att göra Menattacker på ett snabbare sätt och se om vi såg när motståndaren gjorde sin attack innan den började. Anders tejpade upp kryss och linjer och gick igenom lite regler genom att använda Johanna och Erik som modeller. Sedan hade vi matcher också, det kändes bättre i slutet, i början så kändes det ovant och inte så bra. Försökte tänka på att attackera mera hela tiden, men det är så svårt tycker jag, man vill ju tänka och inte få en kontringsteknik imot sig. Kändes också som om det blir lättare om den man står imot är högre graderad, det blir mer motiverande på något sätt. Sedan så missade jag de flesta av mina attacker, men jag kände inte att jag la av riktigt så mycket som jag brukar efter en misslyckad attack. Sedan gjorde vi keiko också på slutet, jag körde mot Lollo först och sedan Johanna. Har kommit fram till att jag är värdelös på att läsa om det kommer en Kote eller Men. Förut så var jag bra på att konta Men med Do, jag tror för att jag väntade och kollade mer efter den, vilket gör att jag blir för sitllastående när det är meningen att jag ska attackera mera. Sedan fick jag tillsägelse att jag skulle variera mig mera och inte vänta på att få slå Do och nu har det resulterat i att jag helt kommit ifrån den tekniken. Varför kan jag inte göra alla saker samtidigt?  Läsa av och gissa vilken teknik som kommer och sedan välja kontringsteknik. Jag vet att det tar tid att lära sig läsa av, men jag måste ju få in tanken på att jag ska försöka i allafall. Ska försöka tänka på det ikväll och fortfarande ha kvar att jag ska attackera framåt. Och så ska jag räta upp mig och slappna av i axlarna.

Det är mycket att tänka på samtidigt som man inte ska tänka alls. Började också igår fundera på vad jag gett mig in på, men det ska nog gå bra. Det är ju bara jag själv som ska sätta förväntningar på vad jag vill uppnå och som det känns nu så vill jag bara överleva helgen utan att förolämpa någon. Innerst inne tycker jag ju att det vore kul om jag lyckades ta en liten ippon också, men önskedrömmar får man ju ha och det är ju ett mål att sträva imot. Det jag ser fram imot mest är att träffa och titta på duktiga kendomänniskor och se om jag lyckas se när de får ippon i matcherna eller inte.

Idag innan träningen ska jag börja packa, får se hur mycket jag hinner med, vill ha det gjort innan imorgon i allafall. Har varit på möte nu och fått tillbaka exjobbrapporten, skulle ha läst igenom den en gång till, tappat massor av ord som jag inte märkt av och så ska språket förändras också. Så det finns en del jobb att göra, satsar på att få den klar till på måndag igen och så kör vi en ny vända då. Snart så är det klart i allafall och så ska jag fundera på hur jag vill göra med framläggningen.

Nu blir det ett avsnitt True Blood och lite FarmVille innan jag åker hem och äter och sätter tänderna i rapporten ordentligt.

Det Positiva: Tävlingsträning
Det Negativa: Dåliga attacker

Sluta tänka medvetet, tänk omedvetet

Over and Out

Igår blev det en sväng ut till Hampus och en ridtur med Jossan. Eftersom det är älgjakt höll vi oss på vallen och sedan hoppade vi lite på ridbanan. Jag fegade och hoppade låga hinder, men Jossan hoppade en oxer på 80 med Joker och han flög högt över, när han lägger av med mebisfasonerna är han en riktigt stjärna. Jossan var glad och lycklig efteråt, hon behöver bara styra rakt mot hindret och släppa honom så sköter han det hela. Någon gång kanske jag vågar mig på att hoppa honom jag också, men för tillfället håller jag mig till Hampus. Hampus var duktig han med, med det sagt att han bara lyckades sticka en gång på vallen och då bara tjugo meter innan han lugnade ner sig och sedan tränade vi travvolter och åttor. Började känna att han trampade under sig och mjukna lite, men vi har en lång väg att gå. Men det är en otrolig skillnad mot för hur det brukade vara, hans ridbarhet har förändrats, till exempel fattar han oftast den galopp jag vill numera, i allafall på ridbanan och det är skönt när man ska hoppa. Fick till några bra språng också tillslut, det gäller att hålla igång honom hela vägen fram och inte låta honom pausa alldeles innan hindret, men vi får jobba vidare på det. Nu dröjer det en vecka innan jag ser honom igen, men då blir det nog en tur ut i skogen hoppas jag.

Hemma igen städade jag undan en del och bakade en blåbärspaj och så kom Linda och Lollo över. Hade jätte trevligt hela kvällen och hon blev halv elva innan de åkte hem. Våra fikastunder brukar urarta på det sättet, men det finns ju så mycket att prata om. Johan kom förbi en sväng och fick sig lite blåbärspaj också.

Har sovit en massa nu, men känner mig ändå inte helt hundra så ska försöka vila mig i form inför kvällens träning. Nu drar uppladdningen igång på riktigt!

Det Positiva: Fika
Det Negativa: Huvudvärk

7th heaven, when I see your happy faces smiling down at me...

Over and Out

Vaknade i mörkret i morse bredvid en varm Johan så jag ville ju absolut inte gå upp. Men eftersom han är bra mycket bättre på det här med att gå upp på morgonen så kom jag upp jag också och blev rätt pigg när jag fått i mig frukost. Sedan åkte jag hem och var hemma innan åtta och då skruvade jag ihop skohyllan och så slocknade jag på sängen. Så klockan blev ett innan jag kom iväg till campus och uppdaterade mitt kort, men nu så kan jag skriva tenta till jul också. Snart så är det dags att åka hem och handla, städa och tvätta inför imorgon när jag får fikabesök. Ska komma på vad jag ska baka också, har ju massa bär i frysen så det lutar åt en paj av något slag. Har planerat lite mer av veckan nu också och även om jag ska försöka ta det lugnt så blir det en del saker att ordna. Och så måste jag ju börja ladda infö SKO också!

Imorgon blir det en tur ut till Hampus och fika med Lollo och Linda. Sedan fortsätter veckan med kendoträningar och möte med examinator. Kanske ska jag försöka anmäla mig på arbetsförmedlingen också, får se om jag kan får det gjort under onsdagen, så riktigt sysslolös är jag ju iallafall inte.

Men nu gäller det nog att sätta igång, fylla upp kylskåp och skafferi med veckans mat och ta bort allt äckligt damm som gör att det kliar i ögonenen.

Det Positiva: Umgår med <3
Det Negativa: Man kan börja oroa sig alldeles för tidigt...

And so it begins...

Over and Out

Så, då var det klart! Inskickat till examinator och nu är det bara att vänta och se vad hon säger, om jag ska göra om en massa eller hur det kommer att gå. Känns skönt och lite tomt och vad jag har irriterat mig de senaste timmarna. Först för att webmailen krånglade, för att jag inte kunnat se kommentarer i pdf och för att bilder hoppar omkring som jag vet inte vad i dokumentet. Allt ordnade sig tillslut i allafall och nu är det som sagt inskickat och jag är ledig ett par dagar i allafall. Borde dock börja snickra på en presentation endera dagen. Optimalt innan helgen eftersom jag åker bot då och vill ha så lite annat att tänka på som möjligt. Men, nu ska jag faktiskt vila lite också, lite saker att uträtta imorgon, men sedan så ska jag nog få det lite ledigt.

Idag har vi varit på ikea också och köpt en skohylla som ska skruvas ihop när jag kommer hem igen. Igår hände en annan stor sak också, jag skaffade FarmVille! Haha, nu blir jag snart tvungen att skaffa internet hemma så jag kan sköta om min farm. Ska pussa lite mer på Johan nu, han har gav mig godis när jag var som mest upprörd och läste igenom rapporten och kom med synpunkter.

Det Positiva: Av med saker och ting
Det Negativa: Snorighet

Det finns en sol bakom molnen...

Over and Out

Nu är då tanken att jag ska börja ladda inför SKO, vilket är svårt när jag känner av huvudvärken efter flera för hårda Men-hugg under dagens träning. Försöker bortse från det och bara tänk positiva tankar, men det är jobbigt, så jag ska sova en massa i veckan och så får vi hoppas att jag mår bättre och är mer taggad inför träningarna på onsdag och torsdag.

Idag började vi med kata som vanligt, det gick helt okej, Nisse var runt och gav tips så lite nytt att tänka på. Sedan hade vi rustningsövningar. Bland annat för att träna kiai, först så skulle man ha ett kiaki och så skulle mottagaren svara och man själv skulle ha ett till kikai som sedan övergick i attacken och attackens kiai. Det gick bättre och bättre tycker jag, men jag är dålig på att skrika med magen, det måste jag träna mer på.

Sen hade vi matchträning också med tejp på golvet och allting. Det var kul, men jag var väldigt trött och orkade inte riktigt engagera mig kändes det som. Har kommit fram till att jag behöver en lång startsträcka och träning på morgonen inte är min starka sida. Behöver en hel dag och saker att reta upp mig över för att komma igång ordentligt.

Träningen slutade klockan ett och jag var hemma vid halv fyra. Tror jag måste börja planera in lite marginaler till träningarna. Idag hade vi jättemycket att prata om. Först med Johanna i omklädningsrummet, med Johanna och Erik utanför Dojon och med Erik i krosningen. Men det är ju så trevligt och jag ser verkligen fram imot att träffa kendomänniskor nästa helg, om de är lika underbara och roliga som de jag hittills träffat så blir det en bra helg.

Nu är jag hos Johan och hade tänkt fixa rapporten men jag har fortfarande inte fått några kommentarer mailade till mig, så nu vet det tusan vad jag ska göra. Ska skicka ett påminnelsemail och hoppas jag får dem snart.

Det Positiva: Nedräkningen har börjat.
Det Nagativa: Hårda men-hugg i huvudet.

En vecka kvar...

Over and Out

Klar och klar är jag väl inte, men nu är det slutligen inlämnat till handledaren och så får jag skick den till examinatorn imorgon istället eftersom hon inte hann kolla på den under eftermiddagen. Hoppas det inte blir allt för mycket att ändra om, vill verkligen skicka iväg den nu. I och för sig kommer jag få fler kommentarer från examinatorn förmodligen, men det är ett steg på vägen att skicka till en ny person i allafall. Knepade ihop en sammanfattning också och min engelska är verkligen försämrad kände jag. Får åka till england och träna, eller inte, inte än i allafall.

Nu är jag hög och flummig av jag vet inte vad. Förmodligen en kombination av att jag skickat rapporten för sista gången (?) till handledaren och att jag precis skickat iväg en jobbansökan. Och vad jag hoppas nu att det går rätt väg, min hjärna tycker att det ska gå så i allafall eftersom den planerar en massa för framtiden. Försöker bromsa, men det är svårt, jag vill ju tro på mig själv och annonsen var banne mig skriven till mig kändes det som. Speciellt med den tajming som den hade. Vill, vill, vill ha, allt skulle bli så bra och en massa bekymmer skulle lösas upp i intet, skulle förmodligen få nya bekymmer, men jag väljer att bortse från det. Det är en av de första annonserna som jag direkt jag såg den ville söka och som det kändes som om jag hade vad som krävdes för att klara av jobbet utan större problem, men jag antar att det inte är så lätt. Säkert massor av människor med 10 års arbetslivserfarenhet som söker och då brukar de ju inte satsa på någon nyutexaminerad. Men hoppas kan man ju och hålla tummarna, alla som läser detta måste hålla tummarna för mig också! Men mest av allt är jag glad att jag får en chans att söka jobb i samma stad som jag bor i och inte måste börja sökandet jättelångt härifån. Får man en chans är det upp till en själv att ta den och sedan får man göra sitt bästa att fånga den. Räcker inte ens bästa vid det tillfället får man vänta på en ny chans eller skapa chanser och ta dem istället. Man får aldrig, aldrig ge upp.

Funderar nu på om jag måste ta mig hemåt och laga mat, det lutar åt det, känns lite sådär att det snurrar i huvudet och flummandet bara bli mer och mer diffust. Men jag lyssnar på radio och har det så trevligt i mitt surfande, jag ska nog stanna ett tag till.

Det Positiva: Framåt i livet
Det Negativa: Flummandet har inget slut

Ibland så får man faktiskt tro på någon bakomliggande kraft...

Over and Out

Detta inlägg kommer helt att ägnas åt kendo, låg fkatiskt igårkväll och funderade ut vad jag skulle skriva. Igår var en konstig och flummig dag, på många sätt och vis, stod band annat och testade alla tvättlås med min nykel i tvättstugan innan jag insåg att det inte alls var tvättlåsnykeln jag höll i handen. Något snopet. Men kendo var det ja, kom hem vid två eftersom jag ville rida i solen och där låg ett kuvert som jag verkligen kände igen handstilen på, men inte kunde placera. Så slet upp det och så fort jag såg innehållet insåg jag att det var min egen handstil jag känt igen. Tävlingskortet kom nämligen! Lite av ett glädjetjut kom ur min mun innan jag kastade mig på telefonen och knappade ett sms till Lollo med stora bokstävar om den glada nyheten. Sedan kom det inget svar så det blev en spänd väntan för mig innan vi träffades på kvällens träning. Möttes vid cykelställen så vi kunde hoppa och fnissa lite i fred utan att skämma ut oss en massa inför andra kendomännsikor. I och för sig hoppade vi, eller jag i allafall, lite i omklädningsrummet när vi berättade för Johanna också. Jag kunde liksom inte hålla mig, samtidig är det väldigt nervöst, tur att så många bra människor ska åka så jag kanske lugnar ner mig lite. Ska anmäla mig på riktigt nu också och så är det bara att ladda, ladda, ladda.

Hade grundträning igår som vanligt på onsdagar. Det funkade bra, kände mig lite ostadig ibland, men försökte tänka på min hållning och framförallt att använda vänster hand, det funkade bra, några kändes riktigt, riktigt bra också. Jag ska tänka på att sträcka ut ordentligt också och att steg och hugg blir en och samma rörelse. Det fick jag till bättre på slutet när vi gjort en massa övningar, Nisse var på läger i Uppsala förra helgen och hämtade inspiration av Sumi-sensei, 8 dan från Japan. Dit ska jag åka nästa år också, så det så. Nisse sa i slutet att vi alla tre (jag, Lollo och Stina) blivit snabbare under lektionen och det kändes kul att höra, det kändes som om det hände något också, så jag ska försöka träna på de övningarna lite mer.

Efteråt kollade vi lite på rustningsträningen och sedan stannade jag och Lollo kvar och höll Johanna sällskap i omklädningsrummet. Det var trevligt, vi pratade lite kendo och lite fantasy. Sedan när vi gick ut kom alla killar ut samtidigt, Kendotajming, sedan visade det sig att de pratade om samma böcker som vi precis pratat om, dubbeltajming. Sedan hade vi ju inte tänkt prata så mycket i korsningen, men det slutade med ungefär en timme där också med Erik och lite kendo- och matprat och sedan så pratade jag och Lollo om en massa annat också. Så det blev sent igen och jag försov mig igen. Inte så bra, men jag känner mig inte överstressad än, ska ha möte i eftermiddag och efter det kommer jag förmodligen var panikslagen istället. Ska fösöka lova mig själv att jag inte ska gå härifån ikväll förrän jag är klar och kan visa den färdiga rapporten imorgon innan jag skickar in den.

Nu kör vi hårt hela dagen lång, snart så är det klart.

Det Positiva: Tävlingskort
Det Negativa: Trötthet

Moving foward in highspeed

Over and Out

Så nu är det mest pillgöra som gäller. Det vill säga göra om alla grafer jag ritat i resultatdelen. Skriva om utförande delen och göra om referenssystemet. Men det räknade jag nästan med eftersom jag vill ha samma system genom hela rapporten och nu har jag testat lite olika varianter. Gäller bara att komma fram till vad som är bäst. På torsdag ska vi mer diskutera resultatet och försöka komma fram till vad som har hänt, det blir knepigt att försöka skriva ihop något av det sedan, men jag får helt enkelt ligga i, sedan ska allt vara klart och vi, jag och handledaren, ska vara nöjda och då ska den skickas till examinator. Känns underligt, mycket underligt, men det ska nog ordna sig. Förhoppningsvis kommer hon inte att anmärka sönder den och sedan är det bara hoppas att det finns någon opponent där ute för mig som kan kolla på den också så jag får göra min framläggning. Mycket som snurrar unt i huvudet just nu. Så mycket som händer, men själv känns det som om jag står stilla inne i bubbla och inte riktigt har kontakt med omvärlden. Ibland vill jag bara sakta ner tiden eller stanna den helt. Men om det vore lätt och enkelt hela tiden skulle man ju inte uppskatta när det verkligen går riktigt bra.

Ska nu försöka göra så mycket som möjligt idag innan jag går hem så jag slipper stressa imorgon, för jag vill njuta av en ridtur med Hampus också.

Det Positiva: Snart, snart.
Det Negativa: Snart, snart..

Om huvudet slutar snurra kanske världen snurrar ännu fortare...

Over and Out

Det känns nyttigt att komma först och gå sist i rummet man sitter i. I och för sig roar jag mig mest nu eftersom jag precis ritat klart kurvorna jag hade som mål för dagen att få klara. Hade inte tänkt att labba idag, det är ju sista veckan och sedan ska rappoten vara klar och inget blod hade jag bokat heller. Men sen så kommer Christian och undrar om jag vill ha hans blod eftersom han tydligen inte skulle labba med det ändå, så då blev det en labdag till, vilket är kul på ett sätt eftersom man får lite mer resultat att diskutera. Samtidigt höjs stressnivån något också. Nu ska jag skriva som en galning imorgon på förmiddagen och sedan ska vi sitta och diskutera resultat på eftermiddagen. Räknar med en sen kväll och ingen ridning, tyvärr blir det ingen tävling i helgen eftersom Jossan blivit sjuk så ställer in dressyrträningen denna vecka och tar sköna uteritter och galopparbete på Hampus istället. Ska ta en tidig eftermiddag på onsdag och rida i ljuset och njuta lite. Det kan nog behövas. Nu vet jag inte riktigt hur kvällen ska sluta, tänker nog fara hemåt snart och kanske försöka fixa lite, det går långsamt framåt, snart vågar jag mig på att ha gäster.

 

Det Positiva: Mer resultat

Det Negativa: Mer stress

 

Thinking, hoping...

 

Over and Out

 

En helg som består av att man umgås med människor man verkligen gillar. Inte gör så mycket alls, har trevligt tillsammans, spelar sällskapsspel, äter god mat, knaprar på kex och ost och dricker goda viner medan man kollar på film hopkurad i en soffa med världens finaste kille, det är en helg man inte vill ska ta slut. Avnjuta långa frukostar med te och nybakat bröd, långsamt vakna till liv och känna hur orken återvänder och att man inser hur bra man faktiskt har det.

Känner vinden riva och susa i huset och betraktar de gråa molnen utanför, men här inne kan man krypa ner under en filt med en bra bok och det är nog vad jag ska ägna dagen åt när jag gjort mig lite nyttig och läst en artikel först bara. Sedan ska jag ta vara på de sista timmarna av denna helg och njuta ännu mera, för snart så börjar veckan som förmodligen blir värre än jag anar. Men med de krafter jag hämtat nu så ska det nog gå bra.

Det Positiva: Njuta av livet.
Det Negativa: Även långa sköna helger har ett slut.

Kraften som kommer åter blir som ett ljus i mörkret.

Over and Out

Det gick över förväntan bra igår. Hela dagen klaffade faktiskt väldigt bra och jag hade verkligen inte behövt stressa upp mig så som jag gjorde. Började dagen med att göra matsäckar i form av tunnbrödmackor. Sedan packades skolväskan och hästväskan samt de saker som skulle till Borensberg lades på sängen så jag kunde packa dem i skolväskan när jag blev klar i skolan och kunde packa om den. Sedan cyklade jag till skolan och jobbade lite och åt lunch. Direkt hem och packade skolväskan med Borensbergsgrejerna och lämnade den innanför dörren. Tog hästväskan och cyklade till Gamla Linköping där jag parkerade cykeln och gick resten av vägen till jobbet. Jobbade fyra timmar och tog bussen ut till Hampus där vi red dressyrprogram för fulla muggar. Provade att använda sporrar och då blev det galopp i allafall, men har jag inger spö i ytterhanden driver han gärna iväg på volterna, men jag blir nöjd så länge det är galopp, ska rida mer framåt på framridningen också så han kommer igång. Sedan bytte jag tillbaka till vanliga kläder och åkte med buss in till stan igen. Cyklade som en liten tok hem till lägenheten och hade mer tid än vad jag trodde att jag skulle ha. Så jag hann gå på toa och andas några andetag innan jag slängde mig ut ur lägenheten igen och skyndade mot sista bussen för dagen. Den var sen och jag fick vänta lite, så jag hann lugna ner mig. Så äntligen var det över, fram kom jag och då hade jag bara Johan och värme i tankarna så jag inte ens märkte att han stod och väntade på mig i mörkret. Han smög sig ifatt sedan så vi kunde sällskapa. Men han gillar att smyga och jag var för upptagen för att märka någionting. Sedan fick jag i mig god mat och vin och så somnade jag nästan under en filt i soffan när vi kollade på film. Mycket trött efter en hård vecka. Tyvärr blev det inte en så lugn start som jag hoppats på helgen, eller det började bra, fick sova länge och äta frukost både mycket och länge. Men sedan fick jag reda på att man behöver tävlingskort för att vara med på SKO och handläggningstiden är två veckor och tävlingen är om precis två veckor, blir tajt, men jag ska göra vad jag kan. Ta ett foto imorgon och skicka kuveret imorgon med alla ansökningar och bilagor och sedan kan jag bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Nu ska jag ta helg och sluta bekymra mig för saker jag ändå inte kan påverka.

Det Positiva: Planering som håller.
Det Negativa: Andas in giftiga lösningsmedel känns aldrig bra.

Andas in och andas ut...

Over and Out

Om jag överlever den här dagen så hörs vi igen. Nu gäller det att allt klaffar. Bussar hit och cykel dit och bussar då och nu och sen. Men om man vill så kan man!

Ser fram imot nästa vecka dock, kanske är det lugnare då.... kanske...

Over and Out

Så, då var det dags för ett kendoinlägg.

Börjar med onsdagens träning. Eftersom vi tränar med nybörjarna på onsdagar och inte har egen rustning blir det en massa grundträning då, vilket brukar kännas dagen efter i vaderna. Vi gick över salen, fram och tillbaka och så lite till fram och tillbaka. Mycket nyttigt, jag tror att jag måste släppa efter lite och inte "gå med handbromsen i", lite som när jag rider, bara slappna av och följam med. Ännu en gång får jag tackla mitt stora problem på ett annorlunda sätt. Rätt så bra kändes det i allafall, sedan var det bara jag och Lollo av fortsättarna som inte hade rustning så då fick vi vara visningsdockor för Nisse när han skulle visa de sista övningarna. Det är lite annorlunda eftersom man ofta är den som får övningar visade för sig, man ser allt i ett annat perspektiv då och jag fick stå vid sidan en gång eftersom vi var ojämna och då kunde jag studera dem lite mer. Jag ser ju att det inte ser ut som det borde, men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur varje person ska göra för att det ska bli bättre. Det var en nybörjartjej med också! Den enda denna termin så jag och Lollo gjorde det vårt bästa för att inte skrämma iväg henne. Lollo tystnade förskräckt när hon började fråga om Roberts brutna tå. Hon skulle nog gå på söndag också i allafall, de ska börja med rustning då så då blir allt mycket roligare.

Så gårdagens träning var en sån där träning när man efteråt bara känner ren tillfredställelse för att man känner hur man gick ett steg framåt, ett litet myrsteg för visso, men ändå framåt. Jag hann ladda upp ordentligt och ta det lugnt hemma innan också så jag var verkligen taggad för kendo. Vi började med lite grundövningar, mer gående, men nu med focus på att göra det mjukt och flytande. Sedan lade vi på hugg på samma sätt, mjuka, snabba och avslappnande. Allt jag behöver träna på, mycket tänkande på vänsterarmen. Anders sa att jag måste tänka framåt med spetsen och sträcka ut ordentligt och inte låsa mig i armarna så att det blir stelt. Vi fortsatte med rustningsövningar på samma sätt och där måste jag verkligen våga och tro att jag når in på ett större avstånd för annars så kommer jag för nära. Speciellt i Kote-Men och Kote-Do måste jag ta kortare, nästan obefintliga attacksteg framåt annars så kommer jag för nära. När man slår Men i Kote-Men är det fortfarande meningen att man ska sträcka shinaien framåt och inte uppåt. Kändes som om det gick bättre ibland, så det gäller att nöta, Kote-Do är svårt dock, jättelätt att komma för nära. Do överhuvudtaget är svårt, något att öva mer på med andra ord.

Vi fick köra en ji-geiko också, alla fick köra en mot Anders. Jag försökte tänka på att attackera mera framåt och tycker att det gick bättre. Kanske inte lika bra som när Johanna står och skriker åt en, men ändå helt okej mot för förra gången vi körde mot varandra och han påpekade att jag skulle attackera mer framåt. Sedan så måste jag tänka på hur jag blockar, jag rycker gärna in shinaien mot kroppen och då är jag fortfarande öppen, istället ska jag sträcka den ut från kroppen, mer framåt med spetsen. Det blir en del övande för att få bort den reflexen. En sak är jag nöjd med och det är att jag jagade efter och lyckades få in en Men när Anders vände sig om efter sin attack. Blev lite tvekan och fördröjning innna jag attackerade så om han verkligen velat hade han förmodligen kunnat blocka, men nu gjorde han ju inte det så jag blev glad över att jag lyckades med något. Sedan kan man ju skämmas lite för att jag råkade slå Do lite för lågt, två gånger och träffade hans lår istället för skyddet.

Allt som allt var det en mycket trevlig träning, med trevlig kendo. Tror att jag gillar den mjuka, smidiga och flytande kendon mer. Jag är ju inte så stor och fysisk av mig så den kanske passar mig lite bättre, samtidigt är den ju svårare på det viset att jag måste lära mig att slappna av, men det känns mer rimligt att jag lär mig det än att jag börjar bygga muskler. Dessutom är det mycket vackrare kendo tycker jag och jag tror att den har många fördelar mot den mer hårda kendon.

Jag har filosoferat lite och jag tror att det handlar om att man ska släppa taget om kroppen och låta den reagera som den vill. Den undermedvetna delen av hjärnan ska få ta över och tänka och styra kroppen, samtidigt måste den medvetna delen av hjärnan vara med och taggad så att det syns i ens inställning att man är bäst och ska vinna. Mycket handlar om inställning tror jag, Anders pratade om det på träningen, när det går bra så ska man inte bli så glad över det utan bara ta med sig det och göra ännu bättre nästa gång och när det går dåligt ska man inte bli för sur utan ta med sig det till nästa gång och göra det bättre.

Det finns mycket man kan tänka om kendo har jag märkt, men jag har ju hela livet på mig att utforska den.

Det Positiva: Mjuk, smidig kendo
Det Negativa: Slå Do på lår

I månens namn....

Over and Out

Kan ju lugnt påstå att bloggen inte prioriteras just nu, det ä så att säga mycket annat att göra och när jag får tid över, ja, då sover jag.

Denna vecka har gått i rasande fart och nu är det snart helg igen, längtar mycket, förhoppningsvis blir nästa vecka lugnare. Har hunnit med en liten tur på min fina Hampushäst i allafall. Han var ju nyklippt och fin så vi körde galopparbete i skogen. Det var jobbigt tyckte han, men jag hade bestämt mig för att ingen handbroms skulle vara i, varken från honom eller mig. Kan ju säga att han blev betydligt mer på tå efter en stund och fick lite egen springvilja, en sådan vilja som de ska ha och inte bara skena hemåt vilja som han brukar. Han jobbade på bra tycker jag och nu ska jag dit imorgon igen, ligger ju lite i hårdträning inför nästa helgs tävling. Om jag får sällskap så blir det nog lite uteritt tror jag, men annars ska jag rida dressyrprogram. Ska vara med i två klasser och denna gång ska han banne mig galoppera. Lite därför jag red så mycket galopparbete i skogen och nu har jag en ny idé om hur jag ska rida fram också, beroende på hur det ser ut där borta på tävlingsplatsen.

Igår var jag och jobbade lite igen, bara fyra timmar men det räckte gott och väl, sedan så lämnade jag in ett första utkast på rapporten till min handledare också, mycket pirrigt. Nu ska jag förbereda mig inför kvällens träning och för en gångs skull komma hem tidigare på torsdagar. Labbandet gick smidigt idag. Ska skriva ett långt inlägg om kendo imorgon istället så har jag två träningar att berätta om.

 

Det Positiva: Springa i skogen.

Det Negativa: För lite tid, för lite ork.

Du är den viktigaste, bara så du vet.

Over and Out