Riket vid vägens slut
Jag vill så väldigt gärna vara så mycket mer än vad jag inser att jag orkar. Eller vad jag ens har möjlighet att vara. Problemet är att jag sätter upp alldeles för höga förväntningar på mig själv och allt för ofta blir jag bara besviken. Besvikelse är något man genom livet lär sig ta, särskilt besvikelsen över andra människor, men den besvikelse man upplever över sig själv är den som är svårast att komma över. Sist jag skrev här saknad jag någon så otroligt mycket och var övertygad om att när jag väl fick chansen denna gång skulle det vara en chans som jag utan tvekan skulle ta. Nu har det inte blivit så... jag står fortfarande och stampar på samma ställe, går varken åt det ena eller andra hållet. Någon riktig chans uppenbarade sig inte heller. Kanske är det helt enkelt inte dags för mig ännu, kanske väntar chansen där runt hörnet och kanske håller den sig ett steg bakom för att jag ska uppskatta den så mycket mer när den väl kommer. För det är ju när man är som lågast man uppskattar minsta lilla som går ens väg. Dock är ju saken också så när man är som lågast ser man inte längre chanserna som kommer.
Så kommer vi till dagens rubrik, "Riket vid vägens slut" kanske känner man igen titeln från boken med samma namn. Riket vid vägens slut, en dröm om en värld där allt är rättvis. Där ödet har en otrolig inverkan på människors liv och kärleken är större än allt. Där två människors kärlek kan förändra hela världen omkring dem, där kärleken betyder mer än allting annat. Tänk om alla människor skulle tänka så, skulle få möjligheten att känns så starkt som de gjorde. Nu är de kanske uppdiktade personer, men känslan de förmedlar känns så äkta. De inger så mycket hopp och så mycket längtan. Längtan efter att få, bara för en stund känna sådan kärlek och få den kärleken besvarad.
Så blickar men in i sig själv och upptäcker saker man inte gillar och om man inte kan tycka om sig själv, hur ska då någon annan kunna göra det?
Eftersom jag för tillfället inte orkar eller vågar gräva djupare nu så stannar jag tills modet och lusten återvänder.
Dagens Postiva: Hopp, tro och kärlek
Dagens Negativa: Trötthet
Störst av allt är kärleken
Over and Out
Så kommer vi till dagens rubrik, "Riket vid vägens slut" kanske känner man igen titeln från boken med samma namn. Riket vid vägens slut, en dröm om en värld där allt är rättvis. Där ödet har en otrolig inverkan på människors liv och kärleken är större än allt. Där två människors kärlek kan förändra hela världen omkring dem, där kärleken betyder mer än allting annat. Tänk om alla människor skulle tänka så, skulle få möjligheten att känns så starkt som de gjorde. Nu är de kanske uppdiktade personer, men känslan de förmedlar känns så äkta. De inger så mycket hopp och så mycket längtan. Längtan efter att få, bara för en stund känna sådan kärlek och få den kärleken besvarad.
Så blickar men in i sig själv och upptäcker saker man inte gillar och om man inte kan tycka om sig själv, hur ska då någon annan kunna göra det?
Eftersom jag för tillfället inte orkar eller vågar gräva djupare nu så stannar jag tills modet och lusten återvänder.
Dagens Postiva: Hopp, tro och kärlek
Dagens Negativa: Trötthet
Störst av allt är kärleken
Over and Out
