tildans

 

Red igenom programmet och det gick så himla bra! Inga direkta totalmissar, dock saker som kan förbättras en hel del såklart, men inga avbrott och även den förvända galoppen gick bra. Vi övade lite sedan på travlängningarna som vi inte fick till riktigt, men som när jag red lätt kändes så mycket bättre och han tog i med sina små bakben och försökte, han förstod vad som förväntades av honom. Så mer träning hemma även på dem. Vi gjorde också om ryggningen, som ska vara halt-ryggning-fram i trav och jag fick öva på att hålla benen mer stilla och inte slänga omkring dem som jag gärna gör... Fixade det tillslut också, relativt rakt till och med. Vi gav oss sedan på mer förvänd galopp, fatta på långsidan innanför spåret, ut till spåret och genom kortsidan. Måste hjälpa till en hel del med att övertyga honom, men det gick faktiskt i båda varven! En kortsida och sedan är det bra med det, inte försöka igen och igen när det gått. Avslutande skänkelvikningar och sedan så travade vi av något varv på längre tyglar. Superhästen verkligen!

 

Vi kommer dit igen 

 

Jag är nöjd med hur jag red också, Maritha filmade några snuttar som jag fick se och det börjar i alla fall se mindre fladdrigt ut. Sedan behöver jag komma på hur jag ska stötta honom i den förvända galoppen, vad jag gör när det går bra, det är ju nytt för mig också, vi börjar komma dit nu, till saker jag inte gjort speciellt mycket eller inte alls och som jag inte riktigt har koll på. Även om jag mer och mer inser att jag inte kan mycket som ridning så finns det ju ändå grunderna som man gjort tillsammans med många olika hästar.

 

Toppenbra avslutning och så ska vi se om vi får till någon träning i slutet av juli också, annars drar vi igång igen i augusti.

 

Det Positiva: Snyggast i stan

Det Negativa: När ens häst besitter kvaliteer man inte är säker på att man kan förvalta.

 

 

Over and Out

Ja, veckorna går fort numera och jag hinner inte alls så mycket som jag vill.

I onsdags red vi ut, eller gjorde ett tappert försök till det i alla fall, mycket flugor och mygg i luften, så vi höll på att bli halvgalna båda två och då är han ändå inte en häst som brukar besväras så mycket. I alla fall red vi till vallen och i sällskap av ett rådjur som vägrade gå därifrån försökte vi oss på lite trav och jogging på volt och längs kanterna. Han kändes fin och mjuk, om än distraherad av flygfäna. Det är härligt att rida där i dressyrsadeln och verkligen kunna koncentrera sig på hur man sitter utan att behöva driva speciellt mycket.

 

Torsdagen körde vi ridbana innan det blev midsommar. Ett av de bättre hemmapassen, tränade på våra La:1 delar och han var helt med på noterna, även i den förvända galoppen så vad mer kan man vara än nöjd. Han fick åka till sommarhagen sedan och gå där till söndagen. Då red vi hem med en liten omväg upp i skogen med lite trav och galopp. Kändes ovanligt med för att ha vilat nästan 3 dygn och var mjuk och fin så länge han inte skulle kika på alla stenar.

 

Igår var det meningen att potentiella medryttaren skulle rida, men hon var sjuk så jag och Maxim tog ett pass med backträning. Galoppera så fort man kan uppför branta backen är rätt så lagom ibland när man inte orkar rida långt eller komma på vart man ska rida. Orkade ganska bra gjorde han också i värmen, dock är det ju lite bättre om man hade draghjälp, men alla andra hästar i stallet vilar eller är skadade. Lite tråkigt är det med ensamturer, men vi gör vad vi kan.

 

Ikväll red vi ett förberedande ridpass på banan inför träningen imorgon. Övade en hel del på skänkelvikningarna och det går väl långsamt framåt, även om jag skulle vilja ännu lite till. I övrigt, återigen ett bra hemmapass utan krångel och bråk, mjuk häst som var med och jobbade på superbra, vi körde en förvänd i höger och sedan bestämde jag att vi nöjde oss där, att börja med vänster när jag vet att det är risk för krångel kändes inte som om vi skulle ge oss inte på själva. Istället red vi travdelen av programmet och travade sedan av, superhästen! Så roligt att rida just nu!

 

Det Positiva: Älskade häst

Det Negativa: Flygfän

 

 

Over and Out

 

 

Så var då den stora dagen här! Debut på bortaplan med högre hinderhöjd. Jag och stallmatten skulle åka med våra ädla springare. Vilket började superbra genom att hon tappar skottkärran och slår upp en bula i pannan... Dit kommer vi i alla fall, hinner springa banan lite snabbt och rida fram lite också.

 

50 cm

Maxim tycker alltid det är lajbans med hoppning, han bryr sig inte så mycket om hindren, men tittar gärna på allt runt omkring. Stallmatten sa åt oss att sätta upp farten och galoppera runt banan. Maxim tittade på bommar i gräset och publiken, så jag blev spänd och vågade inte riktigt. De fick komma in så Maxim kunde ta lite rygg på bebisfullblodet. Det blev ett stopp på hinder nr 2 som var det första som stod mot publiken och så rev vi ett också, mest för att jag störde honom mitt i språnget. 8 fel alltså. Annars kändes det relativt bra.

 

70 cm

Omladdning sedan med några ekipage mellan innan det var vår tur igen. Inte riktigt lika tittig, men spänningarna hos mig satt kvar och så var det högre nu också. Det gick som det gick med massor av stopp på grund av min tveksamma ridning. Han ville gärna hänga på i kompisens tempo som även denna gång fick springa före. Vi hoppade i alla fall hälften av hindren, fyra stycken och då kände jag mig nöjd. Sprången vi tog kändes superbra så vi ska försöka våga mer till nästa gång och hoppa lite mer regelbundet fram till dess.

 

 

Det Positiva: Att våga

Det Negativa: När modet sviker

 

 

Over and Out 

 

 

Då stallkompisarna haft lektion hemma på ridbanan stod det hinder uppställda även på fredagskvällen när jag kom. Sagt och gjort blev det hoppning av! Började med att sänka lite, eller vem försöker jag lura, ganska mycket. Men ändå försöka att höja lite från plutt höjden jag brukar ha. Målet är ju att hoppa banor på 70 cm detta år så för att våga det behöver vi börja någonstans. Skrittade och travade fram längst med järnvägen och så försökte jag ha någon slags plan på banan. Titta över hindren inte kasta mig framåt och så vidare.  Gick relativt bra ändå, blicken är jag  mest nöjd med,  eftergiften misslyckades vi med ett par gånger. Efter några språng kom bästa stallmatte ner och hjälpte till och höjde lite också!!! Med peppning och stöttning tog vi oss genom en bana med plank, grind, oxer och parallelloxer med vattenmatta under.  Maxim hoppar bättre ju högre och snabbare han får gå så när jag kom hem på kvällen full av självförtroende anmälde vi oss till 50 & 70 i Almunge imorgon! Målet är att visa alla hinder i första starten så ser vi hur mycket matten vågar i den andra. 

 

Lördagen kom med mängder av regn. Lusten att rida var väl sådär, samtidigt som jag inte ville att han skulle vila helt heller. Tanken var bruksridning i Almunge egentligen, men då banan stod lite under vatten ställdes den in. Istället promenerade vi bort till gräshagen och så var stallmatte snäll och tog hem honom på kvällen sedan. Nöjda hästar trots blötan.

 

 

Gårdagen bjöd på perfekt väder istälĺet och vi gav oss ut på milrundan. Lite jobbig häst i början som fånade sig för ett dike (som han gått över 100 gånger utan att överdriva),  men sedan skärpte vi till oss och det blev en bra tur. Mycket galopp och trav längre sträckor och han börjar vänja sig vid vägen nu, det vill säga han tittar inte på precis alla stenar... Trött och varm häst fick åka till gräset även denna dag och koppla av lite.

 

Ikväll fick Maxim bekanta sig med en ny människa. Har en tid funderat på det här med medryttare, har ju aldrig haft någon till Maxim, mer än att andra har ridit när jag varit på längre semester. Dock har jag ju varit medryttare själv. Vi har bott i vår lägenhet i 8 månader nu och det känns att det är längre till stallet helt enkelt. Det skulle vara skönt att slippa den sträckan någon gång i veckan och komma hem innan åtta på kvällen. Så jag har funderat helt enkelt, jag vill inte heller att det blir vila i tid och otid för att jag måste jobba, vill åka bort någon gång ibland. Så det kändes som en medryttare som kan rida 1-2 gånger i veckan och kanske mer vid behov, har t.ex redan två jobbresor inbokade i höst. Så såg jag en annons som såg lovande ut och vi bestämde tid för att prova. Efteråt bestämde vi att vi provar juli ut för bådas skull och så får vi se hur det känns helt enkelt. Han är ju min lilla bebis fortfarande och det är svårt att släppa taget till en främmande person. Det finns ju för och nackdelar med alla liksom. Mer om det framöver kanske.

 

Det Positiva: Hoppa

Det Negativa: Ostabilt väder

 

 

Over and Out

 

 

Jaja, jag vet, sjukt mycket att skriva ikapp igen... När livet går i 110 är det svårt att hinna med det som är lägst prioriterat. Kommer nog inte bli så mycket ändring på det framöver heller. Men en gång i vecka ska vi försöka kika in är det tänkt.

 

Sedan senaste inlägget så blev det löshoppning på fredagen, låga hinder, men fler på rad. Bra mycket svårare för herr gul än att hoppa högt och fort. Blev också två till av hästarna i stallet som blev rastade.

 

På lördagen sedan så red vi längs med järnvägen, fick bitvis lite sällskap också. Maxim var fin, övade tempoväxlingarna i traven och försökte mig på det här med att rida ordentligt. Harder then it looks. Körde sedan över hästarna till övnings-sommarhagen.

 

 

Söndagen blev det ridning i backar med sällskap av stora svarta, Maxim fick galoppera en hel det. Med draghjälp framför är det betydligt lättare att leka lite med tempot. Vi skrittade sedan till övnings-sommarhagen hela gänget, jag på Maxim med vita busponnyn som handhäst. Stallmatte på bebisfullblod och varmblodet som handhäst och stora svarta i täten som ankare. Maxim skötte sig bra medans det vita monstret inte riktigt var lite medgörlig. Han blev sur när han inte fick bita Maxim i rumpan så då släpade vi med oss honom en sträcka, sedan skulle han springa före, bita Maxim i huvudet och ta en smakbit av mig också, då fick det vara nog så jag gick den sista sträckan.

 

Började veckan med lite lätt longering, Maxim med på noterna i alla gångarter, men varmt så lite avslagen.

 

På tisdagen så red jag på ridbanan, framskrittning längs järnvägen innan och sedan jobb i trav och galopp på ridbanan. Superkänslan uteblev och vi kunde knappt galoppera i vänstervarv. Jag har teorier om det, nämligen att jag hamnade för snett i sadeln (hade dragit sadelgjorden ojämt upptäckte jag sedan, vilket ju inte hjälpte till direkt) och därmed störde honom för mycket. Lite tempoväxlingar i traven kände vi på i alla fall på det vis vi fick göra för Maritha förra gången. Det kändes väl i alla fall hyffsat bra.

 

Igår packade vi in oss och åkte på träning, stressade en del innan, men kunde komma fram i tid och hinna skritta fram medans stora svart avslutade sin lektion. Jaha tyckte Maritha dags att rida LA:1 för sista gången ska du rida upp den för mig. Jahaja, bara att tänka positivt och köra på. Innan dess blev det uppvärmning med skänkelvikningarna i trav, nu med rätt väg för programmet i fråga och så gjorde vi övergångar i alla gångarter. Jag får inte hålla på och försöka göra två saker samtidigt och störa honom i dem! Först se till att han går på tygeln, sedan ge framåtdrivande hjälper för trav, inte allt på en gång. Sist fick vi rida programmet då, travdelen tyckte jag gick ganska bra, behöver bli bättre på skänkelvikningarna, men Maritha tyckte de i alla fall var godkända. travdiagonalerna gjorde vi ganska bra, jag "överföll" honom inte och han försökte så gott han kunde. Till och med rygga kunde vi utan allt för stora svårigheter! Mycket sällan vi övar på det förutom i bruksridning och då är det ju lite annorlunda. Galoppen då, över förväntan faktiskt, volterna gick bra när jag tittade vart jag skulle och den förvända galoppen lyckades vi hålla betydligt bättre än tidigare! Fick göra om galoppdiagonalen sedan några gånger, återigen för att jag inte rider tillräckligt bra väg. Titta var du ska i tid och sikta in dig på bokstäverna. Hur svårt ska det vara egentligen! Mycket tydligen! I traven var han så himla fin, ja, i galoppen också, där han bara blir bättre och bättre för varje gång. Slut båda två efteråt.

Idag så blev det skritt längs med järnvägen utan sadel. Lite mysigt men småregnigt.  

 

Det Positiva: Min stjärnhäst

Det Negativa: Den eviga tröttheten

Over and Out 

 

 

 

Eftersom jag inte var på topp i förra veckan har det blivit sådär med ridningen, men jag kan rida och tävling på lördagen var ju inbokad så det blev två pass med longering och två med ridning förutom en vilodag.

 

Longerade på måndagen eftersom jag var som risigast i början av veckan och Maxim var med på det hela och skötte sig fint, även på torsdagen blev det longering och där tyckte jag nog att han gick det bästa han gjort i linan. Spang på bra utan att behöva överdriva drivningen och sänkte huvudet och halsen till en lite mer avspänd form.

 

På onsdagen satt jag i sadeln, behövde känna att det gick eller om tävlingen skulle avbokas. Det gick dock bra, upp och ner var svårast, men med höga pallen så gick det bra. Skrittade mest, ca 30 minuter och så tio minuter med trav och galopp. Försökte komma ihåg alla tips från kursen och jobbade mycket med mig själv, så mycket det nu gick. Men tydligen är det en fördel för mig att inte kunna spänna vissa muskler för de gör för ont. Maxim kändes nämligen väldigt, väldigt fin! Så nöjd, men sedan var jag slut för resten av kvällen.

 

Red även på fredagen inför tävlingen och red igenom programmet en gång. Började med att skritta fram längs med järnvägen. Snart blir det att passa tågtiderna så de inte kommer dundrandes när man inte har någonstans att ta vägen. I alla fall kändes det väl ganska okej. Men så fort han gör något oväntat, tar ett snedsteg eller liknande så gjorde det sjukt ont. Galoppdiagonalerna var inte speciellt bra, men när han gjorde en hyffsat så fick det vara så helt enkelt.

 

Inställningen på lördagen var väl inte den bästa. Trött, ont i kroppen och stressad på morgonen också. Men iväg kom vi. Kändes okej på framridningen och ganska mjuk, första startande var vi, lite tittig mot domarens bil och så, men tyckte ändå han gick förbi bra. Inridningen var väl det enda bra på hela programmet typ. Spänd vid kortsidan och ville inte gå ända ner. Gick inte fram och gick bakom hand (enligt kommentarerna), att han inte gick fram kände jag ju, de andra är svårt för mig att avgöra, men vet att det brukar bli så när han segar ihop. Tog knappt galoppskänkel. Så bläää typ. När jag gick ut så travade vi runt lite på en äng och då kändes han fin igen. Men är inte jag på topp så presterar han inte på topp helt enkelt. Vårt sämsta resultat i LB någonsin drämde vi till med. Lite tråkigt efter förra tävlingens bättre känsla. Men vi kämpar på och kommer igen efter sommaren.

 

Red på söndagen också vilket nog var den veckans sämsta beslut även om det bara blev skritt i skogen med stallkompis. Nere för räkning på eftermiddagen sedan. Måndag fick han vila och på tisdagen firade vi bemärkelsedagen med lite longering över bommar och extra gott i form av morötter och äpplen. Han är ganska fin att longera numera faktiskt och han börjar fatta att man ska lyfta på fötterna över pinnarna på marken.

 

På onsdagen var det ju då dags för Marithaträning. Onda revben eller inte så kan man ju inte missa en sådan resonerar jag och åkte dit med lite dämpande förväntningar. Vi tog många skrittpauser med jobb mellan varven och red mest lätt i traven. Hästen glimmar till som bara den och visar upp sig ordentligt för Maritha. Hon var nöjd och tyckte han gick bättre än någonsin. Jag var nöjd med att galoppen kändes så himla, himla fin. Något har definitivt hänt där den senaste tiden. Pratade med Maritha om att möjligen rida varje vecka nästa termin, jag känner att jag vill ha mer regelbundenhet och att vi behöver det för att komma framåt. Dessutom har jag redan ett par resor med jobbet inplanerat i höst som kommer plocka bort tillfällen. Skänkelvikningarna tränade vi också på, mest på att jag inte ska vika kroppen åt olika håll utan sitta mitt över hästen. Kändes bra tillslut, men något som behöver övas flitigt på.  

Gav oss på den förvända galoppen också, mot vårt svåra hörn också, gick bra när vi övat några gånger, vi fick trava in på medellinjen, ut på linjen mot långsidan och fatta galoppen, bara för att bryta mönstret att vi båda tycker det är "fel" galopp.

 

Sedan så vilade sig matten på torsdagen, blev en uteritt på fredagen, vår nya runda på andra sidan vägen, försökte våga galoppera massor och inte bli arg när han bryter av och tittar på saker, behöver rida den många gånger så han slutar snegla på stenar och träd helt klart. Fin kändes han i alla fall, om än lite disträ och snubblig.

 

På lördagen åkte vi på bröllop så vila igen, men mattens kropp behövde nog detta för på söndagen kändes det tillräckligt bra för att ta mil-rundan, som jag nu också har mätt upp till just en mil med runkeeper, 1h och 20 minuter red vi den på, trav och galopp där underlaget lät, inte överdrivet trött häst på slutet heller, men vissa ska det bli kul att kunna följa vår utveckling framöver. Framme i Fjällnora hade de släppt kossor på grönbete jämte campingen. Ve och fasa sa Maxim och hade helt plötsligt aldrig sett kor innan. Jag hoppade av och så tog vi oss sakta förbi med uppmuntrande ord från campinggästerna. En del bilar och folk i fjällnora också och avstängda vallar med får i, så vi tog vägen genom skogen istället och travade av oss lite ko-spänningar. Går även att ta en skogsväg jämte vallen, men då ska man över parkeringen och gå längs får-hagen, så vi skippade det denna gång.

 

I måndags red vi på ridbanan, vilket kändes rätt så bra, övade på våra läxor och försökte att tänka mycket på min sits. Sedan hade vi ju då Marithaträning igår igen!! Mycket bra, dock lite stressigt med jobb och tidigare träningstid. Fick inte till den uppvärmning jag ville heller, vilket inte gav en optimal start på passet, men bitvis var det nog det bästa vi gjort. Sedan klantar ju jag till det då och då och förstör för oss. Vi fick jobba mycket med tempoväxlingar i traven och väcka oss lite. Jag behöver trampa ner hälarna och låta bli att "tjatskänkla" och bli mer konsekvent att han svarar framåt. Mer jobb följande vecka alltså. Hade jag haft en mer optimal uppladdning för denna träning tror jag det hade gått smidigare, men vi ska testa lite annat upplägg till nästa vecka. Nu blev han lite stretig och tung i munnen och stannade inte kvar i formen riktigt så bra som vi kan. I början vill säga, i slutet susade vi runt som värsta dressyrekipaget och Maritha var nöjd. Galoppen var super från början, har börjat lära mig rida lite bättre i den, dvs, inte rida så mycket alls och har försökt ändra lite position på min sits, släppa ner knän och vinkla bäckenet lite bättre. Vi gjorde både 15 och 10 meters volter med inte allt för stora svårigheter. Och så de jäkla diagonalerna då... Ibland gör ju jag fel också, får inte ta honom i munnen alls eller bromsa med sätet överhuvudtaget om det ska gå, så mot slutet körde vi lättsits, glappande tyglar och uppmuntrande tillrop. Han är så rolig också förresten, har en enorm respekt för Maritha, så fort hon reser sig och går runt med oss i ridhuset så skärper han till sig. Fast hon skäller värre än hon bits.

 

Ikväll så red vi 5 km på 45 minuter, ganska långsamt tempo, eller mycket skritt ska vi säga, tempot var bra annars. Jobbade lite på vallen med traven och så himla fin han kändes! Mjuk som smör och glad. Försökte verkligen tänka framåt och var mjuk i handen för att inte bromsa honom, släppa ner knäna och bara njuta. Sedan hade vi en sammandrabbning med fårflocken på hemvägen, men det gick bra, han blev spänd, men jag satt kvar i sadeln och vi tog oss förbi i tveksam skritt.  

 

Det Positiva: När allt känns lätt

Det Negativa: När livet snurrar lite för fort för att hinnas med...  

 

 

Over and Out