Dressyrtävling LB:3 Heby

Jo, pust och stön, landat i soffan efter en lång dag. Vid halv sju var jag i stallet och gav frukost till alla. Sedan packade jag in alla saker, putsade på Maxim och gjorde i ordning honom inför resan. Han mumsade hö och var lugn, bara när jag kom med transportskydden han började gå omkring lite (brukar bara ha dem när jag åker längre sträckor, har andra skydd när jag åker på träning i närheten till exempel). Men jag var lugn (allt flöt på bra och vi låg före tidsschemat) så han hetsade inte så mycket. Sedan in i transporten utan problem, när jag satte mig i bilen kom klumpen i magen som jag brukar få inför tävling, bara det att den brukar komma tidigare och ofta strula till något med Maxim innan vi kommer iväg. Som sagt, nu kom den efter istället eftersom jag hållit min planering så himla bra, den försvann ganska snabbt igen och vi rullade mot Heby. Det känns lite märkligt, att plötsligt tävla på ställen som man under sin uppväxt åkt förbi igen och igen, utan att egntligen lägga märke till dem. Jag hoppas att jag någon gång kommer få tävla i Tierp, min gamla hemmaklubb. Så mycket minnen och jag skulle så gärna vilja skapa nya med Maxim där.
 
Vi kom fram i god tid, Maxim fick äta lite hö, jag åt lite frukt, anmälde och kollade på den första som startade. Bad och fick hjälp av grannarna att lasta ur, kändes bra ur säkerhetssynpunkt, även om det brukar gå bra annars också, men kändes som om vi inte skulle chansa idag. Vi gick ett varv och spanade som han brukar göra och sedan band jag upp honom vid transporten och gjorde i ordning. Sedan skrittade jag nog fram för hand ungefär en kvart innan vi gick in i ridhuset. Där gick vi också en sväng innan jag satt upp och fortsatte skritta. Jobbade lite i skritten, serpentiner, skänkelvikningar och lite öppna för att mjuka upp. Sedan travade vi igång, nästan på glappande tyglar bara för att få igång kroppen lite mer innan jag började gå in på volter och ställa lite. Vi tog en skrittpaus när det började släppa och sedan travade vi lite till innan vi tog galopperna åt båda hållen med skrittpaus mellan, höll mig mestadels på volt, men när jag var på spåret försökte jag tänka öppna. Han kändes mjuk och fin efter det här. Ännu en skrittpaus, jobbade lite med tempoväxling i skritten och sedan travade vi runt lite till innan vi gick ut och väntade i solen på vår tur.
 
I ridhuset var det spännande saker att se på, speciellt läktaren var ju lite lattjo att stirra på, men det gick relativt bra, jag höll mig kall. Red lätt och visade alla väggar från båda hållen, i början utan speciella krav mer än att han skulle gå fram och så försökte jag ha en mjuk hand.
 
Efter startsignal började vi bra tycker jag med uppridningen, sedan, pga hans tveksamhet till läktaren kom vi inte riktigt ut i hörnet som tänkt. Första 10-meters volten ganska bra, men lite stor och halten därefter är nog en av de bättre vi gjort (han stod jämt med benen, i form (även om han kastade med huvudet någon gång). MEllantraven på diagonalen kändes också som någon av de bättre vi gjort (även om domaren ville att jag skulle våga trycka på mer). Serpentinerna som brukar gå bra gick inte så bra (här någonstans tappade jag all planering och slarvred vägarna känns det som). Mellanskritten fick vi en 7:a på! Sedan gick det väl utför kan vi säga. Fan fattade bra och hade en relativt bra form, sedan fick vi avbrott och omslag på diagonalen och flera moment efter blev bara kasst eftersom jag inte hade någon ridplanering. Jag måste verkligen fokusera på att rida moment för moment, det är det största fokuset till nästa gång. Vi halkade i allafall ner på 4:or och 5:or i galoppen efter det här. Återhämtade oss lite på slutet och fick en 7:a på uppridningen. Totalt 53,94%, inte sist, men lång ifrån de närmare 60% som jag tycker att vi borde kunna uppnå.
 
Domarens slutkommentar: "Taktmässig och rejäl skritt, men önskar mer energi och påskjut. Det påverkar din sits och hästens form. Slarviga vägar och hörn idag. Onödiga poäng att slarva bort..."
 
Det jag tar med mig från dagen är framridningen och att planen där höll, även om det blev lite förseningar så kändes han inte direkt trött på banan. Han tappade lite energi när vi kom in på banan, men inte alls i den omfattning som han gjort tidigare. Det jag ska fokusera på nästa gång är att få lika bra förutsättningar och sedan rida programmet moment för moment. Redan om två veckor är det dags igen!
 
Det var jobbigt att köra hem sedan så jag hoppas på hästskötarsällskap nästa gång. Nu ska jag vila lite på soffan och så får vi se om dagen bjuder på något mer roligt.
 
Det Positiva: Lätthanterliga häst
Det Negativa: Svårhanterlig matte
 
Myrsteg framåt

Over and Out

Förberedelse

Tisdagen var det hussedag för Maxim, han hade glatt försökt hjälpa till att mocka och varit lite allmänt i vägen. Jag passade på att ta årets första springtur, nedslående och upplyftande på samma gång. Nu ska jag bara hålla igång det hela också.
 
Onsdagskvällen hade vi rask uteritt i skritt tillsammans med stallets största och mest långbenta häst. Länge sedan jag red med sällskap så det var riktigt kul. Maxim fick pinna på ordentligt och sträcka på benen för att hänga med. Vi såg rådjur och hade det allmänt trevligt. Sedan pluggade jag dressyrprogram för det är ju bra att kunna och lite av en förutsättning inför helgen. Skickade mail om sommarbete och försökte få in i min hjärna att jag ska komma ihåg att ringa till Sharpman imorgon och boka in mig på sadelkoll i Täby i april. Det är mycket nu med andra ord.
 
Så helgen då. Dags för tävling, första för säsongen och jag blandar nervositet med förväntan. Blir så att jag åker själv, kanske att mamma kommer och kollar om hon hinner. En del av mig vill bara sätta som mål att vi ska ta oss igenom det med äran i behåll och en del vill drömma stort och högt. Jag vill ju tror på oss, jag vill vara tillräckligt stark mentalt för att komma igenom alla de yttre faktorer som påverkar under en tävlingsdag. Som gör mig spänd, som gör mig nervös och som gör att jag rider sämre. Jag vet hur fin han kan kännas, hur bra han kan gå när jag sitter ensam hemma på ridbanan och trimmar. Och hur så fort vi får publik eller sällskap, det ibland rasar samman. Nu har vi ju tränat lite, åkt till olika ridhus, övat med sällskap av både okänt och känt slag, men fortfarande går det sämre då. Man är aldrig förskonad från kommentarer när man har häst, det är tyvärr en del av paketet och även om de oftast är av positivt slag så stör det mig och min koncentration. Och jag måste lära mig att ta mig igenom det, för är det någonting man får som fjordhästekipage på tävlingplats så är det blickar och uppmärksamhet (återigen mest av det positiva slaget). Och då undrar jag varför jag utsätter mig för det här med att tävla när jag föredrar att synas så lite som möjligt. Men jag gillar ju att komma ut och jag hoppas att jag snart får nya tävlingskompisar att träffa på tävlingarna runt om i Uppsala.
 
Idag gav vi oss iväg till ridhuset för generalrepetition. Jag försökte att tänka positiva tankar och inte ha handbromsen i. Vi var själva, vilket kanske inte var optimalt ur repetitionssynpunkt, men istället hade vi något som lät ungefär som en högtryckstvätt som med sporadiska mellanrum satte igång utanför ena kortsidan. Spänd matte = spänd häst = matte som vill bromsa. Så vi fick ju träning ändå på precis det vi behövde. Efter framskrittningen jobbade jag lite med serpentiner och skänkelvikningar i skritten utan att pressa allt för mycket, fokus framåt helt enkelt. Samma i traven sedan, travade igång med glappande tyglar, började gå in på lite volter och serpentiner och gradvis kräva mer och mer, men fortfarande försöka vara mjuk och inte tjata för mycket, varken med tyglarna eller skänklarna. Vi fortsatte jobba lite volter och öppna, vilket hjälper oss väldigt mycket med att bli mjuka. Galopperade också och där var han fin redan från början och det kändes nästan ingen skillnad i varven! (I traven var höger skritjobbigt) Jag kunde sitta, behövde inte driva speciellt mycket och kunde koncentrera mig på att ställa och böja. Blir så glad när det känns på det här viset. Jag kan sitta på ett helt annat sätt än vad jag kunnat förut och känner att min position i sadeln blir så mycket bättre, jag kan liksom "öppna upp" höfterna och det är något jag ska försöka sträva efter i traven också, för jag tror att jag bromsar upp honom omedvetet ibland också.
 
I allafall när det kändes bra red vi igenom programmet, vilket gick otroligt bra (så nu kommer det gå skit på tävlingen). Jag har verkligen ingenting att klaga på från de där minutrarna. Vi gjorde vårt allra bästa utefter vad vi kan i dagsläget. Det lilla var väl att jag kunde ha varit lite kvickare med galoppfattningarna och lite kvickare med avbrotten. Så när vi ridit klart travade vi av och så avslutade vi.
 
Så nu ska jag gå in med inställningen att vi kan genomföra samma pass trots distraktionsmoment från sidan och andra ekipage runt omkring och trots att någon sitter vid ett bord och bedömmer varje steg vi tar. Målet då, jag ska verkligen kämpa med mina bromsande tendenser och våga framåt utan att stressrida. Börjar jag sitta och tjuvhålla på framskrittningen så är det liksom kört, då har jag ingen chans att få energi när vi kommer in på banan. Procentmässigt får vi se, lång bana och vi har väl kanske inte riktigt orken till allt som ska genomföras, men vi ska ge det vårt bästa. Om jag jämför med tidigare starter och hur han känns nu så hoppas jag på över 60%. Men nytt distrikt, nya domare och vår tävlingsprestationsångest gör att jag avstår att sätta det som konkret mål. Första tävlingen för säsongen ska ju lägga en ribba man ska ta sig över senare under terminens gång.
 
Det Positiva: Vi är i allafall bäst när ingen ser
Det Negativa: träningsvärk i hela kroppen
 
What are you waiting for

Over and Out

Träningsplanering v. 13

Japp, veckans planering ska ju förhoppningsvis leda fram till en bra känsla på lördagens tävling. Vi kör lite av samma upplägg som jag brukar och ser hur det fungerar.
 
Måndag: Ridbana
Tisdag: Vila
Onsdag: Uteritt
Torsdag: Ridhus
Fredag: Ut/Ridbana (uteritt först med dressyrtänk och ev rida igenom programmet en gång hemma)
Lördag: Tävling Heby
Söndag: Uteritt/Promenad
 
Over and Out

Nytt vinterland

Så var helgen förbi och en ny vecka har startat. Och med den uppladdningen inför lördagens säsongspremiär på tävlingsbanan.
 
I fredags var vi på ridbanan och röjde runt i blötsnö och blåst. Så där lite lagom kul, men det kändes väl ändå hyffsat bra vad jag minns. Tränade på lite övergångar mellan trav och galopp och att jag inte ska bromsa upp för hårt i övergången ner till trav utan behålla energin från galoppen in i traven. Vi körde övergångar mellan skritt och trav också.
 
Helgens två dagar bestod av uteritter. Lördagen vaknade vi till nytt vinterland igen, med ett tunnt snötäcke. Red till klätterbackarna och det bjöds till och med på lite sol i mellanåt. Maxim var inte jätte på hugget, men lagom trevlig, gjorde att jag bad om och jag hade inte så höga krav mer än att jag fick bestämma gångart så fick han gå i det tempo han tyckte var bekvämt. Jag har ofta väldigt mycket krav när jag rider och behöver släppa på dem ibland så vi kommer ihåg att njuta också. På söndagen red vi till vallen och red lite mjukgörande travserpentiner och så övade vi galoppfattningar från skritt och galopperade på volt med lite samling, ganska så nöjd med det passet också.
 
Så idag trimmade vi på ridbanan. Blåste och hade sig så satt på luvan som brukar hjälpa lite, vilket det nog gjorde. Ändå hade jag en ovanligt energirik häst som hade lite svårt att koncentrera sig och som bytt sin mjuka sida jämfört med tidigare (har kommit smygandes hela veckan). Så lite jobbigt var det tills han mjukade upp sig. Vi höll oss till skritt och trav och försökte få någon ordning på grejerna. Det är ju egentligen såhär jag vill ha honom, lite mer framåt, men det kräver ju att jag kan omvandla energin till något också och att han inte bara springer. Det jag skulle ha gjort var nog att lägga mer tid på skrittarbetet, lägger jag en bra grund där brukar inte traven bli så pass "stretig" som den blev idag. I allafall kom vi till rätta med det tillslut efter mängder av volter, serpentiner, öppnor (eller försök till detsamma). Red en stund utan stigbyglar också för att komma ner och det hjälpte lite, även om det kändes som om jag drog upp hälarna och knäna en del, måste vänja mig av med det. Ska rida mer med ridstövlarna, tror det håller lite bättre ordning. Kändes ganska bra på slutet, även om det inte var helt så mjukt som jag ville i höger varv, men vi jobbar vidare med vårt nya "svåra" varv.
 
Hade lite mys och fixstund efteråt med extra lång borstning, stretching och lite frisering. Snabbklippte manen så jag kan putsa på den senare i veckan tills jag blir nöjd, klippte lite skägg och öronhår också och lite lite av det längre strånen på benen också. Ska fortsätta även med det under veckans gång, jag gillar hovskägg, men jag vill gärna frisera det lite inför tävlingen.
 
Det Positiva: Det är ju bra att stelheten flyttar på sig.
Det Negativa: Mattes stela kropp
 
Förbereder

Over and Out
 
 

Sten vs Hund

Helgen bjöd på fint väder och många stalltimmar. Både Maximpyssel och lite annat pyssel i stallet som jag skjutit upp alldeles för länge.
 
På lördagen blev det en tur på ridbanan. Hade lite halvdåligt fokus kan jag tycka såhär i efterhand, så det blev också ett halvbra pass. Testade och rida med sporrar också igen och det fungerade bra tyckte jag, tänkte mycket på att inte sitta och trycka med skänklarna utan ge hjälpen och vänta på snabb reaktion. 
Efter lite framskrittning så började vi jobba lite i skritten och mjuka upp, lite serpentiner och så, samma sak i trav sedan. Jobbade en del på volten med att minska och öka den. När han kändes ganska så fin gick vi över till galoppen, hade lagt ut tre galoppbommar på voltspåret som vi försökte oss på, men det är ju bara att konstatera att jag ska hålla mig till enkelbommar i galoppen, eftersom jag inte vet vad jag håller på med när jag lägger ut dem. Vi övergav det ganska raskt, ingen av oss behöver sämre bom-självförtroende än vad vi redan har. Istället lekte vi lite istället, okej jag spårade kanske ur lite, men man måste ju försöka sig på nya saker eller hur. Vi började i allafall med fattningar i skritt på volten och det är gick ju bra så då försökte vi oss på att galoppera, ner till skritt kring medellinjen och så fatta den andra galoppen och gå in på nästa volt, så det blev en åttavolt. Det gick väldigt bra, han är duktig på fattningarna, det är själva övergången direkt från galopp till skritt som vi behöver öva lite mer på, men någon gång så kändes det superbra. Jag kunde ju ha nöjt mig här, men nejdå, nu ska vi testa byta sa jag! "Vad tusan håller du på mig?" undrade Maxim och gjorde sitt bästa för att förstå. Det är inte lätt att ha mig till matte ibland. Vi leker med tanken i allafall.
 
Fladdrande stubbman <3
På söndagen var vi ute i skogen i 1,5 timme. Mest skritt och lite trav, avkoppling för hjärnan var det tänkt som. Maxim tyckte det hände lite för mycket grejer hela tiden, men hade nog en ganska avslappnad tur ändå. Jag menar, hästen är sjukt lugn när vi möter tre Dobermanhundar, som skäller lite lagom skrämmande för att tio meter efter skygga och tvärstirra på en sten. Den kan ju anfalla liksom? Och det var många potentiella överfalls-stenar ute i skogen. Numer räcker det ju dock att matte säger att det är okej så brukar han fortsätta. Sol, tyst skog och harar gjorde det till en alldeles utmärkt söndagstur.
 
Början av veckan var relativt lugn. Rask promenad på måndagskvällen, nyttigt för oss båda. Maxim var väldigt trevlig denna kväll och gick den bästa takten, på slakt grimskaft och tog ut stegen ordentligt. Dagen efter körde vi uteritt i mörker på grusväg. Jobbade i skritt fram och tillbaka en gång och trav nästa vända. Ganska trevlig, vi höll på att krocka med ett rådjur. Jag förstod inte vad han var så tveksam över och såg det inte förrän det stod och stirrade på oss tre meter bort. När jag pratade med det sprang det sin väg. Modiga hästen hoppade överraskat ett steg åt sidan, men sedan var det inte mer med det. Det är skillnad på gång och gång tydligen (förra veckan stack han ju som en tog för något osynligt på vallen).
 
Igår då red vi på ridbanan. Några andra hade hoppat tidigare under dagen och hindren var kvar så vi skuttade lite där det tillät i lampskenet. Blev mest jobb över upphöjd bom (med koner under som han faktiskt inte reagerade på) och så tog vi några skutt över ett större kryss. Åh vad det känns att vi är ringrostiga båda två, jag har inte full koll på grejerna känner jag och stackars Maxim får lösa sakerna lite bäst han kan. Hur jag lyckades hoppa in hästen kändes som något av ett mirakel (eller så var det helt och hållet Lenas förtjänst även om jag satt på). Mitt vanligaste misstag är väl att sluta rida för tidigt, det blir så perfekt (för det mesta) när jag lugnt håller om och väntar in hindret. Varför kan jag inte göra det varje gång för? Sedan är ju jag och avstånd sådär bra vänner, men det är nog mest en träningssak. Duktig var han i allafall för det mesta, trots att stallkamraten kom ut och lekte loppan i longerlinan och det låg soptunnor och bildäck på de där konsiga hindren som vi inte hoppade. Men åh vad jag saknade Lenas guidning denna dag (det gör jag ofta), jakten på den perfekta allroundtränaren fortgår (eller ja, jakten på träningar överhuvudtaget fortgår).
 
Idag hade jag morgon i stallet och Maxim vilodag. Lyckades över förväntan (hann till och med äta två frukostar, en innan stallet och en mellan stallet och bussen). Kom relativt bra till stallet och jobbade in en timmes plusflex, plus att jag hade coreträning. Kände mig awsome idag på jobbet dessutom, mycket att göra, men när det går framåt blir man glad.
Imorgon blir det antingen ridbana eller uteritt, beror på väder och jobbtider
 
Det Positiva: Mysstunder
Det Negativa: Lär dig rida människa
 
How did we get this far?

Over and Out
 
 
 

Träningsplanering v. 12

Ha, till och med på veckans första dag lyckas jag! Det känns som en awsome början på veckan!
 
Måndag: Promenad
Tisdag: Uteritt
Onsdag: Ridbana
Torsdag: Vila
Fredag: Ridbana
Lördag: Uteritt
Söndag: Uteritt
 
Ett av ridbanepassen ska vi ha någon form av bommar på tänkte jag. En av uteritterna ska vi till klätterbackarna och en annan till vallen, den tredje får vi se lite vad vi hittar på.
 
Over and Out
 
 

Kendopaus

Jag har ju inte nämt så mycket om min kendopaus här på bloggen, desto mer har jag i perioder funderat och analyserat.
 
Att inte träna kendo känns inte så jobbigt som jag trodde det skulle. Visst att jag saknar det, men det är också skönt att släppa de krav jag alltid satt upp på mig själv i kendo. Och krav är ju bra, men när man ständigt misslyckas med att uppfylla dem, blir det en ond cirkel som mest bara slukar energi och inte ger något. Därimot saknar jag att träna, använda kroppen och bli trött i musklerna.
 
Just nu känns det som om pausen är just en paus och att jag någon gång framöver kommer kliva in i dojon igen, med motivation och ork. När jag tränar kendo vill jag ge det mitt bästa, vara mitt bästa, något jag insett med åren. Och jag vill känna någon slags längtan och sug efter att  träna igen. Jag vill inte packa ner kläderna på morgonen, ta med dem till jobbet för att sedan på eftermiddagen känna mig för trött och orkeslös för att motivera mig själv till att träna.
 
Men att inse fakta är också bra. Jag har under drygt tre års tid kombinerat kendo och stallet. Vilket fungerade ganska bra i Linköping. Där bodde jag en kvarts bilväg från stallet och mitt i mellan låg dojon. Även om jag inte alltid presterade mitt bästa på de passen när jag kom direkt från stallet och slukade en frukt innan träningen eller vise versa åka från dojon till stallet och tränade med hästen, så var det ändå träning. Nu har jag kommit till insikt, jag är bra på att blunda och köra på, men det fungerar inte längre (hela november och december var jag så trött, så trött). Logistiken kräver så mycket mer av mig nu också och jag har insett att jag inte orkar. Inte just nu i alla fall. Ibland måste man välja mellan saker man älskar att göra och för mig kommer det valet alltid med självklarhet vara hästarna. Dessutom finns det ju en annan sida av livet också, en sida där man kanske ibland skulle tycka det vore skönt med en vardagskväll i veckan där man kanske kommer hem lite tidigare och kanske hinner med lite andra saker än bara laga mat, kolla facebook och stupa i säng.
 
Jag har ofta under åren drömt kendodrömmar, fantiserat om något som skulle kunna bli verklighet om jag satte den sidan till och verkligen gick in för det. Men det är den bilden jag måste förändra, fantasibilden, så att det jag strävar mot faktiskt är uppnåligt utan att ge det allt jag har. För att ge det allt jag har skulle innebära att ge upp annat, annat som är viktigare för mig och jag kan inte prestera med både Maxim och kendo. Att inse det är inte så svårt, att övertala sitt huvud om att sluta fantisera är en annan. Och att glömma hur otroligt jobbigt jag tycker det är med kendotävlingar är något som visat sig vara väldigt lätt. Jag vet inte varför det är så, att den där lusten till att tävla inte riktigt finns där i kendo, att tävlingsmålet i kendo aldrig har sats till mer än just den aktuella tävlingen (ta poäng, vinna en match, gå ur poolen), men med Maxim har jag tävlingsmål som sträcker sig år framöver.
 
Nu, efter drygt 5 månader utan det börjar jag i alla fall fundera igen. Börjar öva attacksteg över vattenpölar. Börjar överväga att ta fram och i alla fall slipa och olja in shinaierna. Börjar fundera på att höra av mig till klubbkamraterna och fråga vilket pass i veckan som är  passande att börja med. Och att börja fundera är ju ett steg i rätt riktning om jag nu vill fortsätta med kendo. Och att träna kendo har ju varit en del av min identitet under många år nu. En del av den jag blivit och en stor del i den jag utvecklats till. Kendo har gett mig så otroligt mycket mer än träning och jag kan inte hjälpa att fundera om det skulle kunna ge mig ännu mer.
 
Så framöver kanske, kanske det kommer mer berättelser om träningspass här. Eller kanske inser jag att den delen av mitt liv är över helt enkelt. Vilja, ork och tid, man måste ha alla tre om det ska fungera.
 
To love something is to let it go when needed
 
Over and Out
 

Dagsljus

 
Så eftersom jag jobbat in lite i veckan så kunde jag sluta relativt tidigt idag, var ute i stallet redan vid fem. Tog in Maxim och han fick äta lite medans jag borstade och gjorde i ordning för ridtur. Det gäller att utnyttja dagsljuset när man har en chans. Vi promenerade tillsammans bort till vallen. Då var vi lagom uppvärmde för att börja jobba lite i skritten. Sedan travade vi runt med mycket serpentinbågar för att mjuka upp. Red i dressyrsadeln vilket jag inte gör så ofta i skogen, men tänker att jag ska börja ha den mer när vi är på vallen i allafall, för det är ju i den jag behöver träna sitsen och han är aldrig så taggad och svår att sitta på som på vallen.
 
Flufföron
 
Galopperade en hel del, så skönt med yta att vara på, den är väl några hundra meter vallen och vi varvade rakt fram med volter. Jobbade med lite öppnaliknande saker och försökte mig även på att samla lite. Det ska vi börja jobba mer på ute framöver. I höger var han fantastiskt fin, jag kunde koncentrera mig på att sitta rätt och njuta. I vänster krävs det som sagt en del mer jobb, men blev fin där också tillslut. Mitt i allt var det något osynligt livsfarligt monster i skogen så vi befann oss plötsligt halvvägs över vallen, det är tur han är lättstoppad. Gav oss ganska snart efter det när vi travat av oss nervösheten. Sedan promenerade vi hem igen och hade mysstund i stallet.
 
I helgen blir det tyvärr ingen träning så får se om det blir ridbana imorgon eller söndag. Ska kolla lite väderprognoser och se vad som passar bäst. Det gäller ju att njuta maximalt av vårvädret.
 
Det Positiva: Ljus
Det Negativa: Snedhet
 
We are the heroes of our time

Over and Out

Träningsplanering v. 11

Halva veckan har ju gått, men ändå.
 
Måndag: Ridbana
Tisdag: Löshoppning
Onsdag: Vila
Torsdag: Uteritt
Fredag: Uteritt/Ridbana
Lördag: Uteritt
Söndag: Ev träning/ridabana/ut
 
Over and Out

I ridbanans teckan

Vi började veckan med ett pass på nyharvad ridbana. Inte helt fel. Maxim kände nog av lite från söndagens galopptur så efter uppvärmning i alla gångarter arbetade vi mest i skritt och trav. Han blev väldigt fin och trevlig tillslut tycker jag. Vi började som sagt med lite uppvärmning, jobbade lite i skritten med serpentiner och lite på samma sätt i traven, innan vi tog några varv i galopp åt båda hållen. Sedan gick vi över till att rida lite programdelar ur LB:3 som vi ska tävla i slutet av månaden. Det kändes väl lite sådär, uppridningarna blev hyffsade, halterna sådär och 10 metersvolterna blev inte riktigt så mjuka som jag tänkte mig. Det kändes som om jag mest studsade omkring där uppe, vilket är en ganska vanlig känsla jag får när han har lite mer energi i stegen. Så jag tog bort stigbyglarna ett tag och försökte koncentrera mig på att sitta ner i hans energiska trav och inte bromsa upp den som brukar bli min motreaktion. Vips så infann sig känslan lite då och då! Vi fortsatte jobba med lite serpentiner och sedan med tempoväxlingar på diagonalen också, både i skritten och traven. Sedan travade vi av ganska så nöjda efter drygt 45 mins jobbande.
 
Tisdagen var tanken att vi skulle löshoppa tre hästar i stallet. Men stallmatten blev sjuk så jag blev själv. Dock hade jag ju lovat Maxim hoppning och dessutom varit på massage på eftermiddagen så var inte så sugen på att rida. Blev så att jag lade ut tre travbommar, den mittesta upphöjd som jag longerade över och sedan byggde jag ett hinder som han fick löshoppa efter det. Tror han tyckte det var lite kul, även om han blev väldigt fokuserade på mig efter att han fått första godisen. Lite lagom jobbigt tyckte jag att det var i allafall.
 
Onsdagen var hussedag och jag var ute och svirade med jobbet. Eller ja, drack ett glas vin till middagen jag var på tillsammans med arbetskompisarna. Så idag blev det uteritt i mörker, 30 minuters skrittjobbande på grusväg. Lite spänd Maxim, det finns så mycket här i världen man kan bli rädd för. Saker som man sett hundra gånger tidigare. Imorgon planeras i allafall längre uteritt och kanske till och med i sol, eller skymmning i allafall. Bara mina jobbplaner går ihop sig så ska det nog gå.
 
Det Positiva: Utan täcke!
Det Negativa: Kalla nätter
 
Love me like you do

Over and Out

To have fun

Vi frångick planeringen lite i torsdags. Istället för att åka till ridhus så stannade vi hemma och var på ridbanan som är nästan helt upptinad nu! Jippi, så mycket skönare! Även om jag kommer fortsätta åka till ridhuset regelbundet så är det skönt med möjligheter hemma också. Speciellt om man vill hoppa eller använda bommar. Vilket man vill ibland (och egentligen skulle behöva ännu oftare). Så jag släpade ut tre travbommar på voltspåret, den mittersta lite upphöjd och så lade jag upp en bom på långsidan på sockerbitar, litet minihinder alltså. Eller i mitt och Maxims fall kändes det som ett ordentligt hinder, så ringrostiga som vi är. När banan är helt framme och det är ljusare ska jag löshoppa honom på lite högre höjder så att vi kommer in i det hela igen.
 
Tror han blev glad av att se bommarna för han pinnade på bra under uppvärmningen. Skrittade lite först, gick över bommarna på voltspåret några gånger åt båda hållen och han var fokuserad och tog i. Sedan travade vi igång lite och mjukade upp innan vi tog dem i trav. Han var verkligen superduktig, behöll formen betydligt bättre än han gjort tidigare och verkade ganska nöjd med sig själv. Efter att vi värmt lite i galopp också så gav vi oss på "hindret". Först gången var väl något misslyckad, men sedan kom vi båda in i det mer och mer. Jag måste öva på att "låta hindret komma till mig" och inte vara för ivrig. Kul var det i alla fall när det stämde. Avslutade med att ta travbommarna, fatta galopp och ta hindret och rullade på så några gånger åt båda hållen innan vi travade av. Väldigt nyttigt var det och nu är målsättningen att ha bommar och/eller hinder en gång i veckan. Nästa gång tänker jag mig lite galoppbommar på rad. Målet är ju minst en pay and jump denna vår (och jag tror jag har spanat in en lämplig också), så det gäller ju att sätta igång i tid.
Jag fick lite hybris igår och drömde om trekombinationer och fjord-sm. Hehe, man ska ju drömma stort, men det är ju lite onödigt kan tyckas att göra det i nuläget när vi kravlar oss över 30 cm liksom. Men om jag någon gång skulle få för mig att ha en medryttare på honom skulle jag nog välja någon som gillar att hoppa. För han gillar det ju och är ganska bra på det om han får göra det regelbundet. Jaja, det är kul att leka lite ibland i alla fall. 
 
Sedan blev det inte som tänkt på fredagen heller. Men vi lekte lite på ridbanan i repgrimman och löst. Lilla buspojken tyckte nog att det var ganska så okej ändå. Blev en kort promenad på lördagsmorgonen innan jag och Johan åkte till Västerås över dagen för barndop. Idag var det strålande solsken och nästan 15 grader varmt. Verkliga vårteckan kändes det som. Vi tog vår planerade tur i solskenet till klätterbackarna och det blev väl ungefär så underbart som det kunde bli. Lite stirrig var han som han gärna blir när det är lite blåsigt och han tagit det lugnt några dagar. Men det gick att hantera. Vi travade och galopperade en hel del. Lerstänk långt upp på benen och under hela magen när vi var klara.
 
Det Positiva: Vårmjuka grusvägar
Det Negativa: Huvudvärk
 
To live life at its fullest

Over and Out

Träningsplanering v. 10

Dags för veckans planering också, veckan har börjat bra, så vi hoppas att det håller i sig.
 
Måndag: Uteritt
Tisdag: Ridbana
Onsdag: Vila
Torsdag: Ridhus
Fredag: Uteritt (eventuellt till vallen)
Lördag: Promenad
Söndag: Uteritt (längre variant, kanske i klätterbackarna)
 
Over and Out

Darkness and light

Är lite förvirrad för tillfället och mitt långtidsminne är väl sådär får man väl säga.
 
I allafall, i fredags, om jag minns rätt så red vi ut på mjuk grusväg i mörkret och hade det rätt så mysigt. Fredagar är inte min bästa dag, trötthet brukar dominera rätt så stort mot kvällningen. På lördagen gick husse och Maxim en promenad tillsammans i solen, Maxim hade varit på hugget och travat på stället (han vet att han inte får springa förbi) och varit på sitt bästa humör.
 
På söndagskvällen när jag kom tillbaka från Göteborg där jag tillbringade helgen (eller ja, ganska många timmar satt jag på tåg också) så longerade jag en lite sväng på ridbanan som så sakta börjar tina upp. Det gick ganska så bra, men lite jobbigt ibland också tyckte han, speciellt att galoppera.
 
Snart dags igen!
 
Måndagskvällen var det uteritt, först skrittade vi fram och tillbaka längs med järnvägen eftersom det vr den enda gångart som tilläts där på grund av underlaget. Därför red vi även grusvägen fram och tillbaka i trav, så han fick ur sig lite mer energi i allafall.
 
Idag stod så ridbanan på schamat och det gick faktiskt, för nu är mer än halva framme och ridbar. Tyvärr råkade det vara strömavbrott också, så fick ha min i nuläget rätt så kassa pannlampa. Det gick bra, men vi höll oss till skritt och trav. Jobbade en del med tempoväxlingar och mjukgöra båda sidorna. Sedan försökte jag verkligen fokusera på min sits. Vilket ju går sådär, men jag är bra på att prata högt och tydligt till mig själv. Tog bort stigbyglarna ett tag också och övade lite med. Att förbättra sin sits går ju inte i ett naffs om man säger så, men det är en början. Maxim var i övrigt rätt så sammarbetsvillig, vi jobbade med lite öppnor och skänkelvikningar också och där går det också framåt, vilket är superkul! Nu hoppas jag att det blir träning om två veckor ungefär, ny tränare ska testas som verkar lovande, blir det inte av ska jag boka in en träning med den jag ridit för tidigare. Snart kan hon nog börja komma ut till vår ridbana också och då är det lättare att boka in.
 
Det Positiva: Allroundhäst
Det Negativa: Mörker
 
The dark side of the moon

Over and Out

RSS 2.0