tildans

... och vidare!

Ryggsäcken packad, matsäcken iordninggjord, lägenheten städad, blommorna vattnade och katterna lite avlekta. Imorgon går bilen halv sex från mig och så styr vi kosan norrut med ett stopp hemhemma och lite fika! Sedan blir det ett evigt bilåkande hela dagen, nära 100 mil norrut ska vi ta oss, till Kittelfjäll. Jag tror det blir bra det här.

Det Positiva: En vecka borta från allt
Det Negativa: Kommer sakna endel också...

Let`s do this!

Over and Out

Torka, torka torka! Mat, mat, mat!

Eftersom vi ska fjällvandra och bära med oss packning fem dagar i rad vill vi (eller i allafall jag som började med planeringen) ha en så lätt packning som möjligt och dessutom är det lite häftigare att kunna det här med att torka mat. Lite mer friluftsmänniska helt enkelt. Så jag har torkat köttfärs som ska bli köttfärssås, bananer som ska användas som snacks och extra till frukostgröten. Desstuom Äpplen, Päron och annanas vars främsta upgift är att bli en fruktsoppa.

Receptet för Köttfärsen hittade jag på en sida Tilltops där några verkliga fjällmänniskor skriver ner tips på saker man ska tänka på.
Allt det andra som jag tyckte att jag behövde veta hittade jag på Friluftsfrämjandes hemsida där det fanns en fin artikel, med foton av Mulle :) HÄR kan man titta på det om man vill. Sedan googlade jag lite och kollade runt på diverse forum, bland annat Utsidan, en mycket bra sida där man kan hitta det mesta eller i allafall länkar till det mesta.

Sedan använde jag en ugnstermometer för att hålla koll på temperaturen, 50 grader skulle den var och ugnsluckan skulle hållas lite på glänt för att fukten ska försvinna. Tog lite tid att ställa in den så den höll rätt temperatur, men envis som man är...



Det Positiva: Håller länge
Det Negativa: Tar tid...

Mat i stora lass

Over and Out

Kommer sakna dem när jag är borta!


Nedan: Ny leksak som lukar kattmynta och piper. Eller den pep...

Vippa, vippa, vippa!

Lilla Fläcken har fångat något med fjädrar :)

 

Nu tar Lollo hand om dem en vecka och sedan får jag leka en massa när jag kommer tillbaka.

Det Positiva: Världens bästa kattvakt

Det Negativa: Jag får ju inte leka...

 

Majauu...

 

Over and Out

 

 

 

Det här med att packa... Har ju i allafall jag haft problem med förut. Jag packar ofta alldeles för mycket och kommer hem med halva ryggsäcken oanvänd. Det har blivit bättre med tiden, men denna gång måste jag verkligen försöka att bara packa det mest nödvändiga, man vill ju inte bära på en massa dödvikt. Så jag sammanställde en av mina älskade listor och började med att rada upp allt jättefint, ju mer den fylldes på desto plottrigare blev det och i slutet var det en enda röra, men jag tänkte försöka strukturera upp de lite och spara det här på bloggen där det inte kommer bort. Det är ju dock först efter turen jag vet om jag glömde något eller om något inte alls behövdes, men det kan jag ju lägga till/ta bot då.

Nödvändigheter
Karta och Kompass
Tält
Sovsäck
Liggunderlag

Kläder
Kängor+sockor
Sandaler (eller andra skor man gillar så man kan byta på kvällar och inte sitter fast i kängorna)
Regnkläder (Är optimist, men inte så optimistik, dessutom brukar regnjackor vara vindtäta=två i en!)
Hela kittet ombyteskläder i vättentät påse
Handduk (gärna resehandduk, tar inte så mycket plats)
Fleecetröja
Underställ (kanske beroende av säsong)
Sovkläder (inte kul att sova i svettiga vandringskläder...)
Buff
Keps
Vantar
Matrelaterat
Mat för alla dagar (se separat lista)
Snacks (var och en tar med sig sina favoriter)
Kök+sprit (eller gasol eller vad man nu använde som bränsle)
Vattenflaska
Spork
Kåsa
Diskborst+diskmedel+svamp/trasa
Skärbräda
Kniv
Burköppnare
Visp/Stekspade
Tändstickor
Påse till sopor
Termos

Övrigt
Kamera+extra batterier
Myggsalva
Solskydd+Eftersol kräm
Kniv
Pannlampa
Snöre
Förstahjälpen
Skavsårsplåster
Solglasögon
Toalettrulla
Kikare

Ej så nödvändigt men trevligt
Sits
Filt
Badkläder
Lykta/värmeljus

Då allt detta är packat, mer eller mindre ser ryggsäcken ut som en gravid säl, men det får man väl ta. Ett tips är att packa så mycket kläder du tror dig vilja ha och sedan halvera rakt av. Kom ihåg att du ska oka gå omkring med det hela också.

Det Positiva: Stor ny ryggsäck
Det Negativa: Fortfarande försvinner utrymmet, mindre sovsäck?

Tomorrow...

Over and Out

Igår blängde jag på film halva natten. The Duchess, baserad på en sann historia om Georgia Spencer som gifte sig med William Cavendish, 5th Duke of Devonshire och blev Hertiginna. Hur kul nu det var när man upptäckar att ens man är den enda mannen i hela England som inte älskar henne. Utan istället skaffar sig en älskarinna som råkar vara ens bästa vän och sedan hotar med att ta ens barn och så vidare. Jag grät en massa, sedan googlade jag en massa också. Den var bra i allafall, att rekommendera!

Mat, ack denna mat, man kommer inte undan den och det är ju svårt nog i vanliga fall när man har affär nära och en spis som står och väntar i köket.

Nu gällde det att planera tre måltider per dag i sex dagar, vi lyckades med gemensamma krafter få ihop något som jag hoppas blir bra. Till en annan gång tänker jag göra det lätt för mig och välja ut mina favoriter från den vecka som väntar.

Frukost
Risgrynsgröt i korv (de första dagrna för att det är så gott!)
Squeeze flaska med sylt (praktiskt och man behöver inte oroa sig så mycket för burkläckage)
Havregyn (portionsförpackad är smidigt)
Russin och diverse torkade frukter att blanda i gröten)
Hårdbröd (även mjukt bröd de första dagarna)
Mjukost på tub (några olika smaker)
(Även bacon och ägg den första dagen)

Lunch
Köttbullar och pulvermos (Ogillar annars pulvermos, men det får gå för fjällturer...)
Rökt kött och couscous + tomater
Torkad fisk och pulvermos
Fruktsoppa (på torkad frukt)
Tortellini

Middag
Wook (backon, nudlar, broccoli, paprika mm)
Linsgryta
Köttfärssås (torkad) och bulgur
Kyckling (torkad) och ris + ananas

Detta är planen än så länge, plus lite efterrätt i form av chokladpudding, vi ska testa att blanda chokladpuddningspulvret med mjölkpulver och så får vi se hur det smakar sedan.

Sedan naturligvis vandringschoklad och jag ska göra en liten blanding med russin, pumpakärnor, choklad och gojibär kanske även saltade solroskärnor, får se vad jag lyckas gräva fram i skåpet. Sedan lite te att värma sig med om kvällarna.

Så svälta kommer jag förhoppningsvis inte att göra.

Det Positiva: Planering till stor del klar
Det Negativa: Så mycket att göra.

Over the hills and far away

Over and Out

Äntligen tillbaka! Som jag har saknat dig. Nu längtar jag ännu mer efter att få besöka Island.

Kendo idag! Och vem dök upp om inte Nisse! Måste erkänna att jag blev ganska glad då. Sedan var det Andreas som ledde passet och inga fler, så tre stycken tappra själar. Vi körde mycket övningar i grupp då så det blev inte så långa vilopauser. Vi körde mycket teknikträning och mycket kontringstekniker Men debana Kote, Ai Men, Men Nuki Do, Men Kaichi Do, Kote Nuki Men och någon till också, svårt att minnas dem alla. Det kändes rätt så bra, vissa har jag inte tränat så mycket förut så det tog några gånger innan jag fick kläm på dem, men minst en gång på vaje teknik kändes det som om det blev rätt. Min favorit är Kote Nuki Men, den som jag försöker komma ifrån i ji-geiko lite. Vi körde också en ny variant, tror att den kallades Kote Kaichi Men och i den fick jag verkigen till känslan av att man använde kraften från den andras shinai för att att hugga Men, jag har aldrig kännt det så tydligt som idag.

Sedan när vi gått igenom en massa tekniker och det snart är dags för ji-geiko blir det dimmigt framför ögonen och jag måste pausa lite. Drack lite vatten och lugnade ner mig, hade nästan bestämt mig för att inte köra mer, men ville ju så gärna, så gärna köra mot Nisse när han nu var på plats. Tog mig samman och fick köra två tåminuters-ji-geiko först mot Andreas och sen mot Nisse. Jag försökte hålla mig i mitten så mycket jag kunde och fast jag var väldigt trött så kändes det helt okej. Men jag fortsatte köra Kote Nuki Men.

Vi körde en ny variant med Kata efter rustningsträningen istället för före idag. Så sedan ägnade vi resterande delen av passet till kata 6 och 7. Jag har kört dem förut, men inte speciellt mycket, så jag kan inte stegen direkt.

Kata 6: Uchidachi börjar i vanlig kamai och Shidachi i gedan. In tre steg, Shidachi pressar uppåt, Uchidachi känner av pressen, backar upp i Hidari-Jodan, Shidachi följer efter och hotar Kote, ner i vanlig kami igen. Uchdachi gör en lite Kote utan attacksteg som Shidachi slår bort och hugger en lite Kote själv. Shidachi pressar, Uchidachi viker undan och Shidachi går upp i Hidari-Johan. Sedan tillbak i kamai och gå tillbaka till mitten.

Denna tror jag att jag fick koll på stegen i , det gick bättre och bättre. Sedan så kommer vi till sjuan och det var ju bra att vi var så få för vi fick gott om plats och jag fick mycket hjälp, så nu vet jag hur man ska göra, inte för att jag kan det, ännu, men jag vet i allafall.

Kata 7: Båda börjar i Kamai. Tre steg in, Uchidachi gör en sned stöt framåt, Shidachi backar ett större steg och typ föser bort stöten, tillbaka till kamai. Sedan ska Uchidachi föra en Mega Men (tror jag mig hört att den kallas), vänser fot fram ett steg, sedan höger och hugga. Samtidigt ska Shidachi ta ett steg med höger fot snett åt sidan, korsa med vänster fot, som ska peka mot motståndaren, hugga Do och gå ner på höger knä, tårna ska vara i marken så att man inte bli försvarslös. Shidachi ska ha ögonkontakt hela tiden, men Uchidachi tappar den då Shidachi hugger Do och försvinner bakom. Då Shidachi har huggit Do kommer svärdet att var ungefä 90 grader ut från kroppen. Uhidachi återfår ögonkontakten genom att vända på huvudet, vända sig mot Shidachi, genom att vrida höger fot, flytta bak vänster och gå upp i Jodan. Under tiden har Shidachi tagit Waki och då Uchidachi vänder och går upp i Jodan, lyfter även Shidachi shinaien över huvudet. Båda hugger ner, Uchidachi går ett steg bak och drar med sig Shidachi upp. Cirklar tillbaka till mitten.

Det är många moment att tänka på och mycket som ska flyta. Jag tror att jag lyckades med alla stegen på rad ungefär en gång. Men det var bra träning, nu vet jag ju hur man ska gå och får nöta och träna lite. Förhoppningsvis blir det lite Kata på Sumi-lägret.

Så vad ska jag tänka på. Jo, i Kata är kamai lite högre än i kendo eftersom bokken och en shinai inte ser lika dan ut, spetsen ska fortfarande paka mot motståndarens halsgrop och för att detta ska ske med bokken måste man höja lite. Sedan så ska jag inte ta eftrasteg när jag attackerar, ska träna på att börja med höger fot och sedan hugga ikapp, Nisse tror att jag kan blir lite snabbare då. Sedan ska jag fortsätta att nöta på att sträcka ut vänset, jag når längre än vad jag tror och måste helt enkelt börja lita på det.

Åh, vad jag längtar efter Sumi nu, ska blir yberkul och spännande. Men först två veckors semester och fjällvandring som jag måste börja förbereda idag! Så mot Maxi och vidare!

Det Positiva: Träna, träna, träna!!
Det Negativa: Dimma framför ögonen.

Jag kommer aldrig att glömma....

Over and Out

Idag fick vi en ny kunglighet i Sverige. Inte varje dag precis, speciellt inte en ny prins. Ofta så är det en ny prinsessa som gifts in i kungahuset.

Jag följer ju en del bloggar och ja, är allmänt beroende av internet och överallt pratas det om detta bröllop och debatten om hurvida vi ska behålla monarkin eller inte. Jag kan inte diekt påstå att jag har engagerat mig varken i det ena eller andra, men ändå slog jag på tv:n i morse innan jag åkte till Motala och ändå blev jag lite glad när jag kunde höra vigseln som sändes på storbildsskärm under Vätternrundan, nu sitter jag hemma med tv:n på igen och spanade först på lite sammandrag och nu på direktsändningen.

Jag är ju lite romantiskt lagd och det känns verkligen som en prinsessaga som utspelat sig framför allas ögon. Det var nog inte många som trodde att vi skulle få en prins från Ockelbo. De ser så glada och kära ut på alla bilder och man rycks liksom med i deras glädje. För att inte tala om hennes klänning... Vill också ha, delar av den i allafall, vi kan skippa släpet som mest verkar vara i vägen, men annars, får man kopiera hennes klänning om man gifter sig själv?

Sen är jag ju lite historieintresserad och en stor del av Sveriges historia är kungar. Kungar och krig, vad vore historien utan dem? Man kan naturligvis fundera om en sådan historisk instutition som kungahuset har en plats i en modern värld. De kostar skattepengar, en del av traditionerna som omger dem är gammaldagsa och förlegade. De föds in i ett liv de inte kommer undan, de får inte uttala sig och ha åsikter, de får inte rösta eller välja själva. De måste be om lov både från kungahuset och regeringen innan de väljer den de ska spendera sitt liv med. För att inte välja fel och röra upp något som blir en skandal, enbart för att de är kungligheter, i verkliga världen skiljer sig folk åt höger och vänster, måste de välja väl och helst välja rätt från första början. Jag skulle bli rädd för kärleken för mindre. Vem vid sina sinnes fulla bruk skulle välja detta som liv, så jag tror att detta är äkta kärlek, för han ger verkligen upp väldigt mycket för att få vara med henne.

Inte för att han inte får saker nu när han är prins. De har ju också privilegier och får uppleva saker när den åker omkring och representerar Sverige i omvärlden.

Monarkins vara eller icke vara? Jag tycker vi fokuserar på kärleken just nu och så lämnar vi diskussionen om det till en annan gång. En dag som denna känns det som om kärleken är större än det mesta.

Så välkommen Prins Daniel av huset Bernadotte, Hertig av Västergötland och riddare.

 

Kärleken är större

 

Over and Out

Next year, har inte bestämt om det blir som funktionär eller motionär, men klart jag ska dit nästa år igen!

... nu pyser vi ut luften för superwoman går på semester, inget mera jobb på två veckor!

Nu är jag hög på kendo igen, såklart. Två veckor är en alldeles för långt tid att ha uppehåll och nu kommer det bli nästan samma visa igen. Träning på Söndag och sedan en och en halv vecka tills jag får träna igen, typ tre träningar och sedan iväg till Uppsala och verkligen köra järnet. Sedan kommer det nog bli varje vecka sommaren ut, kanske inte alla Söndagar, beroende på om man ska göra utflykter och dyligt, men annars så ska jag köra så mycket jag bara kan. Jag älskar kendosommar, jag hoppas på en del uteträningar och på en massa utveckling för egen del.

Ägnade dagen åt att stuffa runt på jobbet och vara allmänt överallt kändes det som, vet inte hur mycket jag åstakom av det, men något blev det. Imorgon blir det till att jobba tidigt och försöka stöka undan en hel del innan semestern! Blev lite längre dag än planerat, men hann vara hemma en timme innan färden bar av mot Ryd.

Fick njuta lite av kvällsolen utomhus också innan vi blev insläppta. Såg lite dystert ut ett tag med bara tre personer, men så rasslade det till i dörren och Lollo anlände! Blev mycket glad.
Passet idag var trevlit, men varmt, fick två behövliga vattenpauser. Annars så tränade vi grunder i rustning. Jag måste kasta fram shinaien och bli snabbare och så ska den stutsa också och inte bara banka rakt ner. I sommar kanske jag hinner träna lite hemma på det. Det har jag i och för sig sagt ända sedan jag började med kendo, det här och det här ska jag träna hemma på, men inte ofta det hänt måste jag erkänna. Någon gång ska ju vara den första.
På slutet körde vi ji-giko ett varv, rätt så roligt. Först så fick jag köra mot Anders, så jag orkade lite mer. Sedan mot Lollo och den kändes också bra och sist mot Erik, jag försökte vara aktiv och orka och det gick också ganska bra. Tycker dock att jag fastnar en del, speciellt i mina kontringstekniker, jag kör bara samma, samma hela tiden, ska försöka sluta med det och kunna variera mig lite mer, rättelse måste bli bättre på att läsa av och snabbare så att jag kan variera mig mer. Anders var väldigt klok efter passet och pratade om att man skulle göra motståndarens kendo till ens egen. Eller köra sin egen kendo och strunta i vad motståndaren gör. Det ska jag börja tänka på.

För övrigt så har jag hittat en choklad jag inte slukar på en kväll. Marabou Passion och chili, någon bit räcker och sedan är chokladbehovet stillat. Räckt i många kvällar nu. Dags för sängen, som sagt, tidig morgon som hägrar.

Det Positiva: En dag kvar! En dag kvar
Det Negativa: Träningsvärk

Nu har jag hopp igen...

Over and Out

Ibland hinner man med mycket på kort tid. Till exempel läsa igenom sin blogg, då endast kendoinläggen, minnas tillbaka och längta ännu mer till träningen imorgon. Bli avbruten av telefonsamtal, rensa i trädgårdslandet, städa undan i lägenheten och våttorka bort allt katthår. Laga matlådemat, inse att man fortfarande har en bra bit av kvällen kvar och hastigt och lustigt befinner sig ute på promenad.

Två dagar kvar att jobba nu, fem dagar tills jag får träffa finaste igen. Sju dagar tills jag befinner mig i Kittelfjäll och en veckas äventyr. En dag till och jag får träna kendo! Hepp, hepp, nu kör vi. Ska bara duscha först... och klippa naglarna...

Det Positiva: Promenad i kvällsol
Det Negativa: Finaste är så långt, långt bort...

Nedräkningen har börjat....

Over and Out

Idag har jag lyckats springa 5 km i Rydsskogen på en tid som var 1 minut snabbare än senast jag sprang. Målet är nu att springa minst en gång i veckan under sommaren och sedan så får vi se vad som hinns med helt enkelt.

Annars så tuffar jag på mot semestern och försöker hinna med att planera densamma därimellan. Ska bli spännande att fara på fjällvandring, om en vecka, nästan precis bär det av, förutsatt att planeringen följs. Denna vecka ska jag försöka gå lite i mina kängor, torka lite mat, planera vad för mat vi ska laga, införskaffa en bra ryggsäck, kolla upp färdvägen ordentligt med min kära pappa, färdigställa min gigantiska packlista, ha föreberedelsemöte. Därimellan hinna träna kendo, hjälpa till på Vätternrundan och jobba undan så mycket jag kan på jobbet, men det klarar jag, inga problem, jag är ju Superwoman. Iallafall i en vecka till, sedan tar jag semester!

Det Positiva: Lekande katter
Det Negativa: Högljudda lekande katter när man ska sova...

I miss you...

Over and Out

Så här i studenttider minns man alltid tillbaka på sin egen student och minns det livet man levde då. Detta år hade jag två studenter att uppvakta, min minsta lillasyster och en kusin.

Frida var först ut och sprang ut från Vasaskolan i Torsdags, fyra år efter mig och två år efter Elinor. Att hon gått på samma skola som mig gör också att minnerna blir lite starkare då det fortfarande är samma traditioner. Trångt och bökigt på skolgården och Verdandi och Runa som bärs ut först. Sedan kommer alla klasser, får blommor och annat kring halsen och kramar. Sedan är det dags för Paraden genom staden, först polisbil, sedan Verdandi med fanor, NF med labrockar och fanor, oändligt många glada studenter med sina skyltar och visselpipor, sist Runa i sin blå klänningar för att fösa alla framför sig. Sedan för de som vill bilparad i diverse ekipage, det mest kreativa för året ett älgtorn på en släpkärra med texten "På väg mot sälla jaktmarker".

Jag var officiel fotograf och sprang omkring med pappas underbara kamera och fotade. Efter att ha sprungit efter paraden och fotat den ännu en gång är jag på väg tillbaka mot skolan och familjen. Då plötsligt kommer det en cykel med en människa på som jag känner igen. Jag lyckas till och med reagera i tid och stanna honom. Det var förbluffande välbekant fast vi inte setts på jag vet inte hur många år, fyra-fem måste det vara, men jag antar att om man tillbringat de första femton åren av sitt liv i varandras närhet blir det något välbekant över det hela. Det var riktigt roligt att se honom igen i allafall och ännu en nostalgitripp ner för minnesstigen skedde i min hjärna. 

                                                  

Tillbaka med familjen bar det av till resturang och sedan skjuts ut till systers flak där hon sedan tillbringade större delen av natten.
 
På kvällen åkte jag ut till min vän i Vinnersjö några timmar. Vi fikade och gick sedan ut på promenad i det fina kvällsvädret. Att gå på en grusväg bland skog och åkrar och prata minnen från högstadiet satte verkligen igång nostalgikänslan igen. Dessutom försvann lite av den känslan jag haft på sistone att jag börjar bli gammal. När man pratar om människor man vuxit upp med och det visar sig att många är förlovade/gifta och endel till och med har barn, inser man att man inte är så jäkla vuxen ändå. Vi lyckades nog beta av de flesta i vår högstadieklass innan promenaden var över, dessutom förundras över hur vackert det är på landet och känslan av att höra dit på något konstigt sätt. Jag tänkte för mig själv att det är den här känslan jag vill ha om jag bestämmer mig för att slå mig ner någonstans och bilda familj. För innerst inne vet jag att det inte kommer att bli här, även om jag ibland drömmer om det.


På fredagen var det dags att fara till Sandviken och kusin Daniel. Regnet droppade från himmlen, men det hindrade inte glada studenter som firade. Efteråt blev det god mat hos moster med familj och endel prat med kusinen som kanske också kommer och slår sig ner i Linköping för en tid, det vore kul.

Mot kvällningen övergav jag dem och körde in mot Gävle i Racer-Forden. Där tillbringade jag tre timmar på ett café med tre roliga grabbar. Vi pratade minnen, vad som hänt i livet sedan sist och vad planerna för framtiden var. Det första barnet från vår Gymnasieklass ser dagens ljus i november fick jag reda på. Sedan pratade vi om människor vi känt då och människor vi känner nu. Jag tänkte sedan på hur livet var då och hur livet ser ut idag, om de vänner man har kontakt med nu var de man trodde skulle hänga kvar då.

För fyra år sedan tog jag studenten, fyra år är en ganska kort tid i det långa loppet, men en lång tid då det hänt så mycket under den här perioden, inte bara i mitt liv utan i allas. Jag kom fram till att de jag umgicks med då var de som fick se mig växa upp, men inte se mig bli vuxen, se hur jag blev den jag är idag och jag är inte säker på om jag visar dagens jag eller om jag faller tillbaka till den jag var då. Jag tror och hoppas att jag lyckas vara mig själv i alla lägen. Även om jag kom på mig själv med att hålla tillbaka lite ibland i skämtandet eftersom jag inte visste hur de skulle reagera om jag slängde ur mig en massa saker... Jag tror att jag umgåtts för mycket med vissa människor nere i linköping... På det hela taget inser jag att jag har bättre självförtroende nu än vad jag hade då.

Det första året efter studenten är det lätt att hålla kontakten med dem som man umgicks med, sedan blir det svårare och svårare, folk faller ifrån, livet fortsätter framåt och alla tar sig inte tid att bevara det som finns bakåt. Jag tycker att jag har ansträngt mig för att försöka hålla kontakten med dem alla, försökt att ordna träffar när jag är hemma, jag har fått god hjälp från några av de andra också. Då var vi elva stycken som höll ihop i klassen, numera är vi väl fem-sex som träffas eller iallafall som jag träffar. Men jag hoppas och tror att dessa kommer att finnas kvar för jag tycker verkligen om dem så mycket. De är sådana som man kan träffa några gånger om året och fortfarande känns det som om man kan börja där man slutade. Sådana vänner ska man ta vara på och inte släppa i första taget. När jag umgåtts färdigt, skjutsat hem två av dem till den ena och blivit meddragen på NF-party där körde jag hem.

Jag valde vägen jag åkte varje dag under tre års tid med buss. En väg man känner utan och innan, som man, om man sommnade till och vaknade på en mörk vindetkväll, visste precis vart man befann sig på. Där man visste vilken busshållplats som kom näst och vilken som kom efter den. Och då kom jag på att hela mitt liv i Linköping, förutom Johan, hade förbleknat under dessa två dagar. Jag har inte tänkt på mitt jobb, min kendo, min Hampus, mina katter eller mina vänner. Jag har levt i det förflutna och varit inne i någon nostalgidimma som jag inte ser något slut på. Och jag undrar om jag var så lycklig som jag minns och om jag verkligen tog vara på tiden.

Men jag vet att jag gjorde de rätta valen då, för annars hade jag inte varit jag idag, jag hade inte varit så lycklig som jag faktiskt är och jag hade nog inte uppskattat den tiden som var då på samma sätt som jag gör nu. Jag hade inte fått chansen att leva ut mina drömmar och träffa alla underbara människor som jag gjort. Nu undrar jag om jag skulle kunna göra samma val igen. Rycka upp allting och flytta vidare. Om jag skulle palla, för jag minns hur tufft det var i början, hur ensamt och jobbigt det var. Det dröjde nästan ett helt år innan jag började uppskatta Linköping och de människor jag träffade där. Jag skulle överleva såklart, men som det ser ut nu är det inget jag skulle välja om jag fick chansen.

Nu ska jag forsätta dagen med att träffa släken, berätta om mitt liv i Linköping och höra dem berätta om sitt, var de än bor i landet.

Imorgon bär det söderut igen, men det är inget jag tänker på just nu.

Det Positiva: Älskade vänner
Det Negativa: Kalla fötter

I nuet, i det förflutna, mot framtiden, alla som finns där med mig på vägen

Over and Out

Så var det dags för lite semester från jobbet, två dagar då jag ska springa runt bland folk i Gävle istället. Kommer bli kul misstänker jag. För att vara lite finare än vanligt åkte jag ner på stan efte jobbet och jagade en frisör. Fann en tillslut också, har beslutat mig för att klippa mig där igen och kanske försöka klippa sig lite oftare än två gånger om året. Så nu är håret friskt igen och jag köpte någon olja som ska skydda topparna lite bättre, känner mig vuxen som tar hand om mitt hår.

Sedan fortsatte jag förbi Naturkompaniet och skulle kolla in ryggsäckar, på deras hemsida såg det nämligen ut som om det hade flera olika sorter av Haglöfs säckar, men så var det inte i butiken. Provad den sorten som fanns där i allafall och sedan får jag äl springa mellan tre olika affärer och prova de andra sorterna i tur och ordning, om jag nu ska ha en sådan. I mina tankar har jag det perfekta ryggsäcken, med önskemål om fickornas placering, hur och var man kan spänna fast saker och så vidare. Då jag och Johan kikade runt pratade jag om att alla säckar hade något bra, men ingen hade alla bra saker som jag önskar mig. Men nu tror jag att jag har hittat den! Alla önskefickor fanns med och den kändes bra på. Fjällräven Kajaka var namnet. Allt detta braiga medför dock att den kostar en del så jag ska ta mig en funderare innan jag inhandlar något, har ju i allafall mer än en vecka på mig att bestämma. Mer än Johan som köpte en ryggsäck kvällen innan han åkte...

Kvällen ska ägnas åt packning och katter!

Det Positiva: Kort vecka
Det Negativa: Så långt borta...

Hurry home again...

Over and Out

Det här är ungefär vad jag orkar idag. Sitter på uteplatsen och ska spara krafterna inför kvällens grillning, imorgon är en ny vecka, är inte direkt övertaggad....

Det Positiva: Fint väder

Det Negativa: Snuva

 

Hurry back to me...

 

Over and Out

Överlevde denna vecka också, det var på håret, men med lite vilja och lite vatten så gick det.

Igår så gav jag mig av ovanligt tidigt till Dojon, jag, Lollo och Johanna skulle nämligen springa Rydssprånget, ett litet evenemang som äger rum i Rydsskogen. 2,5 km siktade vi på och så skulle vi springa i Gi och Hakama var det bestämt. Kul grej och bra marknadsföring. Sagt och gjort väl ombytta knallade vi iväg mot spåret och blev tittade på, naturligtvis. Sedan blev vi ännu mera tittade på när vi kom fram och pratade om också. Hehe, alla undrade vilka de te tjejerna i konstiga kläder var. Sedan så sprang vi, gick kortare sträckor och jag höll på att flyta bort i värmen. När vi kom i mål uppmärksammade speakern på oss också, så marknadsföring blev det minsann. Det var trevligt, efteråt blev det ännu trevligare med Johannas matmuffins. De skulle ha möte innan träningen om juniorlägret så jag hängde med och sällskapade. Nu vet jag hur en person som tror att han ska äta vanliga muffins ser ut när han plötsligt känner smaken av bacon och gräslök, rätt så kul.

Helt slut när träningen väl skulle börja, ont i huvudet, förmodligen för lite vatten under dagen trots att jag sörplar i mig flera vattenflaskor på jobbet. Så jag var inte övertaggad direkt, hoppades att jag skulle klara av och ta mig igenom hela passet. Kalles tema var "jaga" så vi jagade varandra efter varje attackövning och försökte bli snabbare. Min ben och fötter är inte riktigt i synk med mina hugg. Men jag försökte så gott jag kunde framåt och det ska jag fortsätta med, Johanna ska börja fösa mig i kakarigeiko så jag får upp farten lite mer. Vi körde lite hiki-teknike också, bakåt-tekniker och det har vi inte gjort så mycket och det är svårt. Jag måste dessutom på något vis bli av med min rädsla för att kasta mig bakåt snabbt. Jag måste bara klura på hur det ska gå till, ska fotsätta jobba med snabbheten framåt så länge. Mot slutet fick vi köra ji-geiko också, är hyfsat nöjd, kände mig rätt snabb ibland och fick till en Kote som jag fortfarande minns och glädjer mig åt.

Naturligtvis var huvudet piggt som attan när passet väl var avklarat. Naturligtvis förhandlade jag med mig själv om att basta bara lite. Naturligtvis blev det lite längre än tänkt. Naturligtvis somnade jag alldeles för sent och började alldeles för tidigt. Men dagen började ganska bra ändå, världen är rätt så härlig klockan 6 på morgonen, fast det kanske beror på att jag egentligen inte är så mycket för människor och vettiga människor med vettiga jobba cyklar inte omkring innan klockan 6 och planerar sin dag i huvudet.

Nu ska jag duscha, sedan får vi se.

Det Positiva: En fin träff som känns hela vägen.
Det Negativa: Att inte riktigt orka ge det där lilla extra som krävs.

Can we tray and do this together...

Over and Out

Jobbade som en tok och sedan cyklade jag hem och ringde pappa som fyller år idag. Det är sommar i luften idag och det var det hemhemma också, längtar till nästa vecka när jag får träffa dem alla igen.

Så var det dags för första kendoträningen på en vecka. Temat visade sig vara fotarbete! Ack detta fotarbete, man kommer inte undan. Det kändes okej i allafall, golvet i den salen vi var i är ganska lätt att glida på och man fastnar inte på samma sätt som i de andra salarna tycker jag. Vi tränade på att få till stampet i attacksteget bland annat, mycket av träningen gick ut på att förbättra attacksteget och vissa gånger kändes det som att jag fick till lite stamp, mest bara duttar, men nån gång tyckte jag minsann att det lät lite mer. Sedan skulle vi lägga på hugg också och då började jag tänka lite fö mycket, men det blev bättre när man också fick en shinai att slå på, som det brukar. Sedan körde vi tävling i tregrupper, två som höll upp och den tredje körde attacker framåt och sedan ställde sig och höll upp och så körde nästa på tur om och om igen över salen. Det var roligt, Lollo, Johanna och jag vann en gång.

Blev ingen rustningsträning idag, vi laddar inför morgondagen, Rydssprånget och kendoträning och sedan kommer i allafall jag att sova gott. Börjar sex både imorgon och på fredag så nu kommer jag att vara död i helgen igen, men det är det ju värt. I omklädningsrummet fick jag höra SM-historien som jag väntat en vecka på så nu är jag nöjd och glad, sedan jagade myggen hem oss från vår pratstund i korsningen.

Nu ska jag se om jag får tillträde till sängen eller om Fläcken anser att det är hennes plats numera.

Det Positiva: Keno-love
Det Negativa: Dålig kondis...

And still I can dream...

Over and Out

Har kört varannan kväll vin och varannan glass nu, tanken att det ska bli en liten skål till cougar town ikväll också, vi får se om jag orkar hålla mig vaken. Igår så blev det en mysig kväll i Skäggetorp. Brieost, vitt vin, mörk choklad, gitarrspel och sång. Det var underbart! <3

Idag har jag jobbat som en idiot och sedan åkte jag till stallet. Klippte Jokers man och red Hampus på ridbanan. Hampus var superhästen idag igen! Gick klockrent efter sin egen förmåga och gjorde verkligen sitt bästa. Hade mest skrittarbete, mycket volter och halter och sedan lite skänkelvikningar försökte vi oss också på. Lite trav blev det också och jag tränade sitsen först, men sedan blev det stigbyglar igen och några galoppfattningar. Helt underbara var de idag. Försökte att ha så få travsteg som möjligt och helst fattning direkt från skritt. Fattningarna till höger blev betydligt mycket bättre, vad han kämpade på den lilla hästen på galoppvolterna, nu blir det uteritt de följande gångerna jag åker dit! Avslutade med lite travarbete och lättridning och han försökte så gott han kunde att böja sig och flytta sig, men vi får försöka öva lite mer så att han inte är så stel, känns en otrolig skillnad i allafall.

Kvällen hemma har jag ägnat åt att kolla in två busande katter. Det har jagat varandra under och öve sängen, hoppat på varandra och varit allmänt busiga. Märkte också idag att även Nostippen tar för sig och vågar börja leka mer och mer. Dessutom vågar hon medan jag sitter och tittar på. En sån framgång!

Nu blir det dusch och ner i sängen. Imorgon blir en lång dag igen...

Det Positiva: Mys med finaste <3
Det Nagativa: Magvärk av för mycket stress

Genom eld och vatten...


Over and Out