tildans

Efter en helg med väldigt lite Maxim, jag åkte ut på söndagskvällen och mockade noggrannt, borstade noggrannt och lekte lite i ridhuset, så blev det en måndag med lite mer häst än vanligt. Jag hade, i enighet med traditionen tagit ledigt på måndagen, jag vet hur trött jag brukar bli. Vilket också stämde in på detta år, dock gick jag upp på morgonen och åkte ut till stallet. Maxim hade hovslagartid och sedan passade jag på att klippa honom lite också., första gången vi gjorde försök att klippa i huvudet, inga problem sa herr Gul och så blev han av med ytterligare lite päls. Så vi hade helt enkelt pysselstund på morgonen, sedan lade jag på regntäcke och han fick galoppera ut i hagen igen. Jag skulle nämligen inte rida förrän på eftermiddagen. Mockade och fixade mat innan jag åkte hem, först med ett stopp för att köpa havre igen. Hemma däckade jag i princip i soffan och orkade inte göra något av det jag tänkt, men, men, så blir det ganska ofta numera.

 

På eftermiddagen blev det ut till stallet igen och hämta in en relativt torr Maxim, bra drag att ta på täcket. Vi hade bokat in en Lenaträning tillsammans med Flora och en av hennes medryttare, lite bommar och hoppning stod på schemat. De håller på att anlägga en ridbana bredvid ridhuset så grävmaskinen höll på precis utanför hela passet, men Maxim var förvånansvärt lugn och reagerade inte så mycket, efteråt i stallet fick jag nog en liten förklaring till det då bomullen från morgonen klippning ramlade ur öronen, hmm, glömsk matte eller vad?

 

 

Träningen gick bra, vi börjar hitta fram till något som kan föreställa samspel i hoppningen och med det menar jag att ungefär i vart 5;e språng hoppar vi samtidigt. Vi började som sagt med bommar, först i trav så hade Lena lagt så vi travade som serpentiner med bommar på medellinjen, inga problem sa Maximen, lite rumpa som for iväg ibland bara. Sedan så hade vi två bommar nära varandra på långsidan, så kort att det blev som stuts i mellan. Här var han superduktig och kom bra nästan varje gång! Sedan var det dags för lite mer hoppning, två hinder på långsidan med 17 meter ungefär mellan, ett hinder på andra långsidan och så en oxer snett igenom med min snygga grind med. De två hindren på långsidan hade bara en bom och så hade Lena ställt två koner under dem som utfyllnad och det ensamma hindret på andra långsidan var ett vanligt rättuppstående. Hinder var på ungefär 50 cm, det kändes bra tyckte jag, Maxim tyckte dock att det var lågt (och slarvrev lite) så Lena smyghöjde det rättuppstående till oss så att han skulle hoppa ordentligt (vilket han också gjorde och matten höll i sig också och försökte att inte störa så mycket). Vi fick ganska bra fart på galoppen också, även om jag hade önskat ytterligare lite energi, men jag tror att det kommer, bara vi får hoppa lite mer och bli lite vana, för jag tror att han gillar det och jag också så länge det inte är läskigt. Men tillsammans med Lena känns det bra, jag har berättat att jag är osäker och hon säger att jag aldrig ska rida på ett hinder om jag känner mig rädd, då är det bättre att börja om och höja succesivt igen. Mycket nöjd med träningen som blev lite av en avslutning för oss, förmodligen blir det någon ströträning fram i december, men annars siktar jag på att var igång igen i mitten av januari, då med både dressyr och hoppning. 

 

Idag hade vi lite minipromenad och mysstund, annars vila. Imorgon ska vi försöka hinna rida ut lite.

 

Det Positiva: Hoppa

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

 

Ännu ett SKO över, det 5:e året i rad jag deltagit i Sveriges största kendotävling. Det var mycket inför det här SKO som gjort att jag tvekat, som fått mig att tvivla, men det visade sig, kanske inte kendomässigt eller upplevelsemässigt, men absolut tävlingsmässigt vara det bästa SKO jag varit på.

 

I alla år jag tävlat kendo har jag i princip aldrig fått till det på tävling, min tävlingskendo har liksom inte varit så bra som jag velat. Och jag vet inte vad som var annolunda i år, vad jag gjort eller inte gjort, men jag har aldirg känt mig så bra inne i huvudet som jag gjorde under lördagen. Jag har definitivt varit i bättre form teknikmässigt, men jag har aldrig (och det har jag fått höra från andra också) haft en så bra vilja och fighting spirit som jag (på något okänt sätt) lyckades plocka fram på lördagen.

 

Lördagen som för mig började lite som en mardröm. Det är inte bra att sitta i bilen upp och spekulera över lottningen och tala ut som de värsta farhågor man har, för då slår de uppenbarligen in. Jo, men kul att hamna i samma pool som herrarnas landslagskapten, en kille som jag i alla år flyttat mig för när han går omkring i tävlingshallen liksom (han är väldigt respektingivande, går omkring som en stridsvagn och ser allmänt missnöjd ut). Hopp, nu ska jag alltså köra kendo mot honom också, bröt nästan lite ihop där ett tag, men beslutade mig för att bita ihop och tänka på annat.

 

Vi började med att lotsa runt våra deltagare i junior och B-klass. För några var det tävlingsdebut och för vissa var det sista tävlingen i B-klass. Vi fortsätter traditionen att ta medaljer, en bronsmedalj blev det vilket var superkul! Sedan blev det lite strul med lunch för D-klassen drog igång istället för lunchpaus så det var bara att spara halva mackan och börja värma upp istället. Fullt fokus och vinst i första matchen 2-0, jag kände mig stark och fokuserad, som om jag visste vad jag höll på med. Andra matchen i poolen var mot en landslagstjej jag mött (och förlorat mot) tidigare, men denna gång blev det oavgjort (0-0) och jag vann plötsligt poolen för hon vann med 1-0 i matchen mot den andra tjejen. Något förvånande, men jag var glad, speciellt eftersom det är ett bra sätt att mäta om man blivit bättre när man gör bättre resultat mot folk man mött tidigare. Sedan tog det dock stopp, tror det var en finländska eller ryska, jag minns inte riktigt. Kändes dock som om jag försökte även i denna match och att jag i det läget inte kunde göra mer.

 

Nåja, vidare till A-klass. Jag hade ju faktiskt en poolmatch till som jag inte ens reflekterat över, det var liksom bara matchen mot herr landslagskapten som jag grubblade över. Första matchen var dock mot en kille från Västerås, vi har samma grad, men han har hållit på lite längre än jag, fullt fokus igen och inte släppa till något, oavgjort (0-0) slutade det och sedan var det dags för matchen som jag varit så orolig för på morgonen. Det visade sig att det inte var hälften så läskigt som jag trott och jag blev inte helt passiv. Försökte lite grejer sedan förlorade jag (0-2), men det tog längre tid än vad jag hade trott. Han vann med 2-0 över killen från Västerås också så vi skulle köra ommatch om vem som kom tvåa ur poolen. Så in igen och fullt fokus och någonstans där hittade jag en vilja jag inte trodde att jag hade, jag vet inte hur länge vi höll på (har inte kollat inspelningen ännu) men ett bra tag var det och sedan så lyckas jag sätta en Do och få poäng. Jag var helt slut efteråt, tårarna bara rann, jag har nog aldrig gett så mycket som i den matchen. Efter en lång, lång väntan så var det då dags igen, nu mot ännu en landslagskille som jag kört mot innan, dock inte i match, återigen så gjorde jag några försök och även om han vann så var jag nöjd med mig själv och min dag.

 

Efter den försökte jag peta i mig lite mat, men mådde mest illa, somnade på en bänk i omklädningsrummet och försökte bekämpa huvudvärken med diverse saltade frön. Efter prisutdelning så åkte vi till lägenheten vi bodde i, duschade och jag powernappade lite innan vi promenerade till resturangen där sayonarapartyt var för att äta mängder med asiatisk mat och prata till sent på kvällen.

 

Söndagen bestod av gradering och lagtävling, vi hade två som försökte på Shodan, en som klarade sig. Huskvarna (våran kompisklubb) hade fyra som försökte på Nidan och tre som klarade sig, så vi hade fullt upp med att sitta på läktaren och hålla koll på allt som hände. Lagklassen för egen del var en kort historia, inte samma fokus som under lördagen och inte samma vilja, men det var en duktig rysk kille jag mötte också. Vi ägnade sedan lite tid åt att heja på Huskvarna och se dem lyfta sin kendo flera snäpp och ta sig riktigt långt! Avslutade med att se en riktigt, riktigt bra final med en otrolig kendo och en otrolig vilja. Vissa attacker bara kände man inombords och det var fantastiskt kämpat av ett väldigt ungt lag som mötte ett väldigt erfaret och faktiskt lyckades vinna. Och jag som inte brukar tycka att det är så jätteintressant med att titta på kendomatcher (framåt finalerna blir det gärna lite långdraget) njöt av all den fina kendon som visades upp.

 

Det har varit en helt fantastisk helg med fina fina kendovänner som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Speciellt Kalle och Lollo, jag tror att om allt vi vill och allt vi planerar går i lås så kan nog det kommande året bli riktigt bra. Och även om jag inte vet hur framtiden med kendo ser ut så fick jag en skjuts i helgen, en vilja att återigen försöka. Om det nu blir att bara träna eller om det blir till att försöka träna så pass, fokusera så pass att det blir graderingsförsök nästa år. Vi får helt enkelt se vart livet för oss.

 

Det Positiva: Att hitta viljan

Det Negativa: Lång väntan

 

Over and Out

Jag tänker benämna den här veckan som Hästveckan eftersom jag kommer att rida en hel del, mer än vad jag vanligtvis gör.

 

Måndag: Lenaträning med Maxim (bommar och hinder)

Tisdag: Maxim vilar

Onsdag: Maxim uteritt

Torsdag: Maxim ridbana + Mirre ska motioneras

Fredag: Flora och Mirre ska ridas/tömköras

Lördag: Maxim ska ridas

Söndag: Hubertusjakt med Maxim

 

Hej och hå, nu kör vi!!

 

Det Positiva: Mycket hästar

Det Negativa: Inte mycket annat.

 

Over and Out

Så, årets stora kendohändelse gömmer sig runt hörnet, mer eller mindre förberedd, nu kör vi. Igår, något omotiverad masade jag mig iväg till dojon. Pass skulle hållas och rustning skulle packas. Improviserade mer än vanligt, men tror nog att det blev ganska bra ändå. Brukar försöka vilja ha ett tema och igår tror jag att det blev något om mjuka handleder.

 

I allafall, vi började med lite uppvärmning och sedan tekniker i rustning för att bli lite mer varma. Efter lite kirikachi gick vi över på tvåstegstekniker. Först kote-Men som vi först gjorde några med bara en hand och sedan direkt efter med två, mest för att känna skillnaden, få en känsla av att vara snabb och verkligen bli medveten om att det är vänster han som ska jobba. Det var i allafall min tanke och jag inbillade mig (jag vilade under en av omgångarna) när jag tittade på dem att det fungerade för vissa, det blev inte lika stelt med två händer som det brukar vara för vissa. Vi gjorde kote-Do också, åhh, kote-Do, ibland är det verkligen en favorit, när den fungerar, men den kräver träning, eller rättare sagt, den kräver att man inte försöker utan bara gör och för att kunna bara göra så krävs det träning. För egen del kändes vissa precis så bra som de ska och vissa inte riktigt bra, men så är det när man är lite ringrostig fortfarande. När jag kollade på så såg det ut som om det stora problemet är att man tar för stora attacksteg in och kommer för nära på Do eller att man stressar sig igenom det hela. Något pass framöver ska vi koncentrera oss lite på Do tror jag och verkligen gå igenom hur man ska göra och även ta med kote-Do, jag gillar Do och behöver tärna på det så jag kanske inte behöver improvisera nästa pass så mycket.

 

Efter det hoppade Lollo in och körde lite specialövningar, återigen mycket handleder. Kote-Men-Kote-Men, Kote-Men-Kote-Men-Do-Do och Kote-Men-Kote-Men-Do-Do-hiki-Men och på slutet en övning över salen med Kote-Men-Kote-Men-Men-Kote-Kote-Men-Men-Kote-Men osv. Roligt, men förvirrande. Körde sedan ji-geiko där jag försökte poängtera att de inte skulle blocka utan koncentrera sig på att kontra istället (speciellt för dem som ska gradera till helgen då) och jag tycker nog att ji-geikosarna mot vissa blev lite bättre. Körde också en rolig ji-geiko mot Lollo (så länge sedan sist) och även några till som kändes hyffsade. Avslutade med ipponmatcher, tre banor och förloraren blev avbytt av dem som stod på sidan. Lagom jobbigt pass skulle jag säga, de enda jag glömde var min tanke att köra små Men som avslut, men, men, improviserat så blev det ett ganska sammanhängande pass.

 

Sedan ägnade jag restan av kvällen åt att packa, slipa shinaier, spänna shinaier och sy fast klubbmärke på fingin, nu är jag nästan redo för årets SKO, vi får se hur det går. Förväntningarna på mig själv är tja, inte så höga och jag vet inte hur lottningen ser ut, men jag hoppas att jag ska lyckas ta någon poäng under helgens gång.

 

Det Positiva: Rolig kendo

Det Negativa: Slog i hälen

 

Over and Out

Vi går lite på halvfart denna vecka, eller rättare sagt gör Maxim det, matte går på överfart. Med mycket jobb och kendotävling till helgen så gäller det att planera, planera, planera.

 

I allafall lyckades jag komma ut i skymningen till stallet på onsdagen och skyndade mig på med all utrustning och reflexer och så red vi på vallen. Mest skritt, men även lite trav (plus en misstagsgalopp några meter när något tydligen tänkte attackera honom bakifrån). Han var bitvis trevlig och på hemvägen lite hyper, men jag försökte mest att hänga med så länge han höll sig till rätt gångart.

 

 

Igår hade vi Lenaträningen, blev en halvtimme då hon var lite sen, men då var vi uppvämda och klara när hon kom. Hoppning stod på schemat och hoppa fick vi göra. Ingen direkt höjdrädsla heller (vi hoppade max 50) och det kändes så bra att vi kanske till och med vågar höja lite framöver. Vi fick hoppa fram på alla hinder först med en galoppbom framför så att vi båda fick hjälp med att komma rätt. Det enda i princip som jag skulle tänka på var att få en bra galopp, framåt, framåt, framåt. Han var lite trögstartad, men mot slutet gick han lite mer av sig själv (vilket i vissa stunder fick mig att vilja bromsa, dumma tanke). Vi började med att hoppa fram på ett kryss som stod på mitten av ena långsidan, åt båda hållen. Sedan hoppade vi en oxer snett igenom och så en grind på mitten av andra långsidan, första gången tittade han lite på grinden, men kravlade sig över och sedan var det inga problem. Ibland kommer vi ju lite tokigt, men vi fick också till det flera gånger och då är det roligt att rida. Han fick lite mer egen bjudning när vi hoppade grinden mot utgången. 

 

Sista övningen fick vi hoppa en liten minibana, grinden, oxern snett igenom, räcke på andra långsidan och så avsluta med grinden igen. Han var så duktig, landade till och med i rätt galopp och höll den bra efteråt. Finhästen, vi fick lite blodad tand och bokade in en lektion på måndag också, då tillsammans med Flora, beställde lite bommar och hinder då med. Fram till dess får han ta det lite lugnt, vila idag (var ute i morse innan jobbet) och vila imorgon då husse sköter om honom lite. På söndag ska vi ta en tur ut igen och som sagt på måndag Lenaträning igen. Ska försöka hinna klippa honom innan dess för nu blev han genomsvettig stackarn.

 

Det Positiva: Ingen rädsla

Det Negativa: Någon hoppryttare blir jag nog aldrig.

 

Over and Out

Så i helgen bar det av igen. Inte speciellt långt och inte så länge, men ännu en utfykt, känns nästan som om det börjar bli vardag. Rutinerna sitter relativt bra i allafall vilket känns väldigt bra.

 

Tack och lov var det inte lika tidigt som förra helgen, kunde komma ut till stallet vid åtta och faktiskt hinna med allt som skulle göras innan lastningen vid nio. Började jättebra med att det flugit in en fågel i transporten som naturligtvis blev livrädd när vi kom gåendes och flög omkring och skrämde oss båda halvt från vettet. Körde på nya strategin och hällde upp lite havre som jag visade Maxim, ställde på plats inne i transporten och så knatade vi helt enkelt in, han stannade på rampen som han brukar, men inget backande och in och mumsa! Vi kom fram i god tid, jag kunde i lugn och ro anmäla och gå banan ett par gånger innan det var dags att lasta ur Maxim som snällt stod stilla och sedan klev ur när jag bad honom. Han stod också snällt uppbunden vid transporten när jag plcokade av alla skydd och täcken och gjorde iordning honom.

 

Lugn även på framridningen, jag gjorde inget avancerat, försökte mest få fram honom lite och gick över hindret och sedan hoppade vi krysset en gång också. Helt okej kändes det så vi gick ner och väntade på vår tur. Fick gå in i ridhuset medans ekipaget innan red vilket jag tycker är bra så kan man kika lite innan det är ens egen tur. Först så red vi 40 cm, andra hindret var ett litet plank som han blev lite förvånad över så där blev det lite stopp och sedan klev vi över, matte tror in på ny ansats när det är på pass lågt, över ska vi! Resten gick ganska bra, lite långsamt och så glömde jag banan en gång och gjorde en volt, men ganska okej ändå, mest nöjd med min egen attityd (framåt hela tiden) och att jag inte tänkte på höjden, samt att han faktiskt inte tittade på något förutom hinder nr 2.

 

 

Till nästa höjd, 50 cm försökte vi ännu mer framåt och då gick det vägen felfritt! Mer fart kan lösa det mesta, även här nöjd med att jag inte kände av höjdskräcken, kanske drömmen om att hoppa lite högre banor inte är en önskedröm trots allt. Jag tror att han tyckte att det var lite kul han också, mycket nöjda med dagen gick vi upp för att plocka av allt och så på med transportkläderna igen. Återigen stod han som ett ljus vid transporten medans jag donade och sedan så skulle vi lasta också, gott i hinken förbereddes igen och ställdes in i transporten. Ett par transporter bort höll de på att lasta en ponny med linor och massa folk som verkligen inte ville gå in. Precis när vi kommer runt och ska påbörja ingång själva så kastar den sig bakåt och ut, Maxim kollade till lite (helt förståligt) och jag också, men sedan ska vi i allafall lasta själva, tanken slog mig faktiskt inte att han skulle krångla mer än ponnyn, någon ropade och frågade om jag behövde hjälp och återigen tänker jag inte så mycket utan bara säger "Det brukar gå bra." och så bara skickar jag in honom och hästen bara knatar in som om han aldrig gjort annat och börjar mumsa på min belöning medans jag stänger och går runt för att sätta fast honom. Först då slog det mig, allt som kunde ha hänt och vad mycket krpngel det kunde ha blivit. Nåja, vi tar alla bra lastningar på pluskontot och så hoppas vi att det fortsätter spikrakt uppåt. 

 

Kollade lite på vänner som hoppade också och hälsade på Joker innan vi styrde hemåt, en vit rosett rikare. Ännu en mega guldstjärna till Maxim som var en ängel denna dag. Jag blir stolt när han presterar också, men det är så mycket mer värt att ha en häst som är så hanterbar som honom när man åker på saker. Allt blir så mycket roligare då.

 

Söndagen tog vi en liten promenad på, mest myste omkring och igår hade jag kvällen så åkte ut lite senare och tömkörde alldeles själv i ridhuset bara för att se om han var mjuk och fin. Vilket han var, det börjar kännas så himla bra i tömkörningen numera, i allafall i skritten och traven, jag blir bättre och bättre på min position och igår tycker jag att han gick lite mer av sig själv också. Galoppen jobbade vi inte så mycket på, men jag vill komma igång med den också, dock tror jag att han måste ha lite mer egen energi för att det ska fungera och att min teknik måste bli ytterligare lite bättre. Tänkte att jag skulle ta reda lite på hur man gör sidvärtsrörelser och skolor på töm också. Vi har ju börjat nosa på det i ridningen och det känns som en bra sak att kunna jobba med även i tömkörningen.

 

Idag så hade vi vilodag, jag hade förberedd allt hö igår kväll och åkte ut innan jobbet i morse och mockade, samt kliade lite öron innan Maxim gick ut i hagen. Imorgon blir det förhoppningsvis en liten tur ut och på torsdag väntar Lenaträning igen.

 

Det Positiva: Guldhästen

Det Negativa: Höstrusk

 

Over and Out

Som övning inför Pay and Jumpen hade jag bestämt att vi skulle skutta lite på torsdagen, efter vår bästa förmåga alltså. Det gick förvånansvärt bra faktiskt, mycket nöjd. Lade två galoppbommar på ena långsidan med ca 6 galoppsprång mellan. På andra långsidan satte jag ett hinder på mitten och så ett hinder snett igenom. Började med kryss, men lade upp till ett rättuppstående på långsidan sedan.

 

Började med att värma upp lite, försökte tänka en massa framåt, framåt. Mest runt fyrkanten, men en del volter och annat i trav också. I galoppen försökte jag stå lite i lätt sits och bara rulla på. Han snikade in på en av bommarna en gång ("Matte, jag vet vad vi ska göra, kolla på mig, jag kan!") Sedan körde vi bommarna några gånger, det gick bra, fick rätta avståndet lite (mer övning behöver jag). Sedan hoppade vi fram på krysset på långsidan i båda varven och tog krysset snett igenom åt båda hållen också. Lade upp till rättuppstående på långsidan sedan och rullade över det, då blev det lite svårare och han puttade ner den några gånger, men ibland blev det riktigt bra ändå. Avslutade med att sätta ihop allt lite, först hindret på långsidan, snett igenom, över galoppbommarna igen och så rättuppståendet på långsidan igen. Han fixade det så fint så vi avslutade och travade av där, det kändes väldigt bra. Han var relativt väl framme för skänkeln också och ingen tvekan på hindren, hellre riva än vägra!

 

Idag red vi ut, mest skritt och lite trav. Han var lite halvt galen, inte så pigg i början, sedan blev han livrädd för en annan häst som sprang ute på gräsvägen och kastade sig ut på åkern, backade, småstegrade och var allmänt upprörd ("Matte, det är nått där, bakom busken, ser du inte, jättefarligt så det så, jag känner inte den hästen, hon står inte mitt imot mig i stallet så det så!"). Sedan fortsatte turen med skritt i 110 och uppjagad fjordhäst. Övade lite skänkelviknaingar över grusvägen för att få honom lite fokuserad. Sedan tog vi oss hemåt igen, fick sällskap en bit av vägen av hästen som han blivit rädd för tidigare, då fick han stolpa på först och vara viktig ("Nu är vi i flock, allt är som det ska" sa han). Vi travade på kanten av vallen sedan, mest för att känna av så han inte hostade (han gjorde det någon gång i början av turen) det gick bra, pigg och laddad häst som skötte bilarna väldigt bra också! Vi känner oss laddade inför imorgon, ska bli kul!

 

Det Positiva: Hösthäst

Det Negativa: Hosta

 

Over and Out

Förra veckan analyserade jag kendon massor, men denna vecka blev det tvärt om. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen vettig tanke i princip under hela passet. Jag hade varken en bra eller en dålig känsla efter passet. Jag tycker i och för sig att det svåraste av allt i kendo är att få en känsla som är bra i ji-geiko och ji-geiko var ungefär vad vi körde. Mot slutet blev det några ippon-matcher också, mja var väl känslan där också, en som jag var nöjd med vad jag minns, mest för att det kändes som om min egen känsla av ippon syntes i min zanchin.

 

Det var i allafall inga problem att ta sig till Dojon, jag har ju anmält mig till SKO nu och med ett nära förestående mål i sikte är det lättare att motivera sig. Jag vet inte riktigt vad jag känner, tävling i kendo har ju aldrig riktigt varit min grej, det jag gillar är att komma ut med mina vänner och ha en trevlig helg. Därimot har jag i princip aldrig varit speciellt nöjd med min kendo efter en tävlingshelg. Jag kan vara nöjd med att jag uppfyllt målen som varit uppsatta, tagit poäng, vunnit någon match, gått ur poolen, men jag brukar i princip aldrig var nöjd med hur min kendo har varit.

 

Nästa vecka stundar så mitt 5:e SKO, en helg som alltid brukar bjuda på härliga stunder med vänner, mycket kendo och en atmosfär som slår det mesta. Jag vet inte hur många fler det blir i framtiden, men jag är så glad och tacksam över dem jag fått uppleva.

 

Det Positiva: Kendovänner

Det Negativa: Oform

 

Over and Out

Jag och Maxim har startat veckan lugnt, tog en liten promenad tillsammans på måndagen och har haft lite längre mys- och borststunder både måndag och tisdag. Han fick vila helt på tisdagen och jag extraknäckte lite som frisör till en annan av fjordingarna i stallet, så man håller sig sysselsatt liksom, trots att man inte rider.

 

Idag så lyckades jag med bedriften att komma tidigt till jobbet och trots att jag jobbade in en timme flex kom jag ut till stallet strax efter fyra. Ibland behövs sådana dagar. Mockade hos Maxim och Flora och fixade deras mat. Sedan hjälpte jag till med insläppet, halvt kaos. Maxims hage var först och de brukar ta det lugnt och hitta hem till sina egna boxar så att säga. Nejnej, inte idag, fullt ös medvetslös fram till stalldörren, Maxim mycket upprörd över att han missat sin vanliga vaktposition vid grinden och istället fick galoppera som en tok för att försöka ta förstaplatsen, en annan häst hade otroligt bråttom in till maten så hon låg före. Blev lite snurrigt, men in kom de i allafall och allt hade väl varit lugnt om inte Flora glömt vilken box som var hennes (trots att den är först i ordningen, så först skulle hon in i Maxims box och sedan i ännu en innan hon lyckades hitta rätt, så det var allmän kaos innan alla var hemma. Nästa hage var lugnare (för mig, den ena hästen ville inte gå ut ur hagen för att vattentunnorna var flyttade till grinden, livsfarligt), sedan var det lilla stallet med två hästar. De ville överhuvudtaget inte gå in. Efter lite snurrande på stallplan visade det sig att lilla 4-åringen ville ha en vägvisare som gick vid huvudet så då gick vi till dörren tillsammans, varvid den äldre hästen på något sätt går om och går in i den andra hästens box, trassel, trassel innan det var löst. Sista hagen var också lite full fart och häst i fel box, men inte lika mycket kaos som innan. Tur att inte alla insläpp är så här...

 

 

Fördelen var att Maxim ätit lite hö och var lagom redo för mig när vi var klara. Vi red ut runt vallen idag, eller vi red lite mer än halva och sedan vände vi och red tillbaka samma väg. Mest skritt, lite trav, inte så mycket krav, förutom att han skulle vara rak på rakt spår. Han kändes lite så där i början, men sedan tror jag att han blev glad över att få komma ut och bara mysa. Sista traven var pigg och glad och sista biten hem gick han och letade saker man kunde busa över. Imorgon är tanken att vi ska försöka skutta lite som förberedelse för lördagen och sedan rider vi ut på fredagen igen tror jag.

 

Ägnade sedan lite tid åt Flora som hade vilodag, passade på att klippa av henne lite päls. Fina myshästen, när jag skulle klippa huvudet och under hakan speciellt, så tog jag av grimman och hon i princip trycker sig mot klippmaskinen, så skönt vad det tydligen. Maxim ska också klippas framöver, men jag orkade inte idag. 

 

Det Positiva: Att åstakomma

Det Negativa: Prioriterandet

 

Over and Out

 

I Melbourne tror jag att vi tröstshoppade rätt så rejält och så mycket mer har jag inte att säga. Den botaniska trädgården var en av de trevligaste och dit återvänder jag gärna, men annars tja, vi shoppade.

 

Fortsätter resan i bilder, bara några kvar nu!

Vi gjorde en utflykt tillsammans med James också, en tur till Kangaroo Island, som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Snacka om djurliv.

 

Tävlingsdags! Yay, upp kvart över fem och i stallet en timme senare. Det mesta hade jag förberett så det gick ganska smidigt. Vi kom iväg bra och lyckades hitta fram också, tjock dimma som höll i sig hela förmiddagen. Maxim krånglade lite vid lastningen hemma, men sedan gick han in och ut ur transporten som ett proffs hela dagen.

 

Sådär, då var det dags för tävling igen då. Imorgon åker vi på lokal tävling hos Föreningen Nyckelryttarna utanför Motala. Där har jag aldrig varit tidigare, men det ska nog bli bra hoppas jag. Mycket starter bara.

 

Jag jobbar ju som bäst när jag har mål att nå och därför är det naturligt för mig att sätta upp mål för varje gång vi gör något. Inte för att vi nödväntigtvis måste nå dem, men för att jag fungerar bättre av att ha dem där och sträva i mot.

 

Målen för denna helg är ganska så tydliga. I första klassen LC:2 så hoppas jag att han ska vara lite mer avslappnad än sist och att vi ska lyckas med alla momenten och göra ett program på över 60% och inget delmoment under 5 för att få den andra ritten mot en prestationsmedalj. I LB:1 blir det vår andra ritt i det programmet, första på lokal nivå. Jag tycker att programmet passar honom bra och hoppas kunna rida det på godkända procent, inte nödvändigtvis över 60%, men över 55% skulle ju vara lite kul för om jag läst kvalreglerna rätt så har vi då en ritt av tre mot att få tävla den öppna klassen i dressyr nästa sommar. Det är mycket som kan hända och man vet ju aldrig hur dagsformen ser ut, men en bra dag känns det som fullt nåbara mål. 

 

Och precis som alltid när vi är ute hoppas jag att han ska uppföra sig fint med allt runt omkring. Framförallt hoppas jag att jag själv ska kunna rida ordentligt på banan och att han ska kännas mer avslappnad där inne och inte fåna sig för saker som han egentligen vet inte är farliga.

 

Vi red en sväng i ridhuset idag och red igenom båda programmen en gång. Mitt största dilemma nu är vilket bett jag ska välja att rida med, men båda är nedpackade så vi får helt nekelt se imorgon.

 

Det Positiva: Stalltimmar

Det Negativa: Mycket kvar

 

Over and Out

Maxim och jag avslutade veckan med att på torsdagen köra ett litet uppmjukande tömkörningspass i ridhuset, han var fin och lyssnade bra, gjorde som åttavolter och det lyckdes vi få kläm på med stöd på yttertygeln och inga utbrytningar, det går bra nu!

 

Igår sken solen och jag smet från jobbet lite tidigare så redan klockan fem satt jag i sadeln och så skrittade vi iväg. Vi red iväg grusvägen och sedan ännu en grusväg, hade fått tips om en bra skogsväg som jag ville kika in, så efter 45 minuter av blandat skritt och trav kom vi fram, den var som lovat väldigt fin och vi utmanade oss själva och galopperade en hel del, ska definitivt rida dit bler gånger. Valde samma grusväg hem igen eftersom det blev mörkt fort, annars så kan man rida genom skogen också, men då blir det längre bit på bilväg innan stallet. Vi travade en del på tillbakavägen också, ett ställe där han dummade sig lite, men vi tog oss förbi till slut. Hem kom vi välbehållna efter 1,5 timme, Maxim var svettig och jag var rätt trött själv också, men nu har vi hittat en superrunda som vi kan rida, framöver när det blir mörkt får vi väl hålla oss till den på helgerna, men tror det kommer bli superbra!

 

Idag ska vi vara lite slytthjälp på förmiddagen och sedan ska jag rida igenom Maxim lite i ridhuset, rida igenom båda programmen och så blir det förberedelser för tävlingen i morgon under eftermiddagen/kvällen. Flora ska också ridas.

 

Det Positiva: Galoppera

Det Negativa: Långt bort

 

Over and Out

 

Inte så mycket kendo på senaste tiden, två veckor sedan nu faktiskt. Kanske inte optimal med tanke på att SKO närmar sig med stormsteg. Men jag har drabbats av kendotvivel, varvat med lite höstsjuka och allmän nedstämdhet. Det är alltid tungt på hösten, jag brukar ta mig igenom det hela, men det är aldrig roligt. Jag kan ju säga att de senaste veckorna har Maxim varit den ständigt lysande solen i mitt liv, jag vet inte hur jag klarade av down-perioderna i mitt liv innan jag träffade honom.

 

Så idag kom jag hem, mer nedstämd än vanligt, trots några fina timmar i stallet. Vräkte ur mig en massa hos Johan som lyssnade och sedan tyckte att jag i allafall skulle åka till Dojon och känna efter. Han är bra han, den där sambon jag har. En annan som är bra är Kalle, jag tänker utnämna honom till min kendoräddare.

 

Jag vet inte varför jag tvivlar extra mycket just nu, kanske är det för att jag fortfarande, 4,5 månad efter hemkomsten från Äventyret, inte riktigt kommit igång med träningen. Suget finns inte där, längtan finns inte. Jag vet inte varför, kanske har det blivit en ond cirkel av att jag vill känna det suget som fanns för något år sedan och varje gång jag planerar att träna inte får något sug, utan det blir lite av ett tvång, ett "jag ska träna ikväll" och inte ett "jag vill träna ikväll". Jag tror att det är mina egna krav och förväntningar på mig själv som ställer till det. Och det är svårt för jag visste ju att det här var risken, jag valde bort att träna kendo i samma stund som jag köpte Maxim och jag visste om det, men det är ibland väldigt svårt att leva med det beslutet, för jag vill inte förlora kendon helt och hållet, inte ännu. Men för att behålla den i mitt liv krävs det planering, jag kan oftast inte inpulsträna. Vill jag träna ett pass i veckan måste jag lägga upp Maxims planering efter det och då är det det passet som gäller, oavsett hur jag känner mig. Det finns inte längre några alternativ, antingen tränar jag den dagen jag planerat in eller så blir det ingen träning, och som den målinriktade person jag är blir det jobbigt de veckor jag inte lyckas ta mig till Dojon som tänkt och pressen för att träna veckan efter blir högre. Observera att det i princip bara är jag själv som sätter den här pressen på mig och jag har bara mig själv att skylla.

 

Men som sagt, ikväll trampade jag iväg på Dojon, det är svårt att fortsätta vara deprimerad när man klämt i sig lite naturgodis, så från ett ganska gråmulet humör hade jag gått in i ett ganska neutralt läge. Jag är inte 100%-igt frisk heller, ligger och hostar en del om kvällar och nätter, men jag kände att jag kör och känner efter helt enkelt. Uppvärmningen gick ganska okej, kändes tungt att springa bara. Teknikövningarna gick också ganska okej, man jag blev trött, inte så mycket i musklerna, men mer att jag kände att jag hela tiden arbetade i uppförsbacke med andningen, hade i princip beslutat mig för att skippa ji-geikon, men där hade Kalle andra planer och vi körde korta ipponmatcher på två banor och så byttes vi hela tiden av varandra, den som vann fick stanna kvar och köra mot nästa. Ipponmatcher är naturligtvis inte lätta på något vis, men för mig fungerade det med kort och intensivt idag och inte långa som ji-geikosar kan bli. Kan ju tillägga att självförtroendet och min kendo fick sig en boost också, kan man ta poäng på i princip alla i rummet (inte i varje match, men i allafall minst en gång) så känner man sig lite bättre, jag gjorde några träffar som jag är nöjda med också, så det finns där, framför allt dök viljan upp, och det utan att få tvångstankar och analysera precis allting, några poäng gick helt av sig själva, utan tanke och utan tvekan och det var nog precis vad jag behövde. Det fällde avgörandet och nu blir det anmälan till SKO under helgen.

 

Nu började jag tydligen i slutet av passet också, jag tänkte väldigt mycket under hela passet, eller inte tänkte direkt, utan mer kände. Är det här kul Matilda? Är det här något du vill fortsätta hålla på med? Tekniken tänkte jag inte så värst mycket på, den gick lite av sig själv, inte felfritt på långa vägar, men jag höll mig avslappnad och jag tycker att den finns där, till och med attacksteget håller på att hitta tillbaka, inte så stabilt som det en gång varit, men bättre än det var för en månad sedan. Så kom jag då fram till något när vi gick igenom kontringsteknikerna de-kote (skitsvår) och kote-suriagi-Men. Är Kendo fortfarande kul? Jo, det är fortfarande kul, det är kul att köra mot folk som vet vad de håller på med och det är kul att känna hur kendon sitter i musklerna. Det är därimot inte kul att gång på gång få shinaier i huvudet på fel sätt, bli bufflad på och inte få fin kendo imot sig när man ska köra. Jag är inte tillräckligt bra för att köra bra kendo mot någon som inte har tränat så länge och jag är inte tillräckligt stark för att gång på gång gå in i tsubazeriai mot någon som är bra mycket starkare än jag själv. Det är ett faktum och jag vet inte vad jag ska göra åt det hela, byta strategi kanske. Kanske inte tillåta att vi hela tiden hamnar i tsubazeriai, kanske koncentrera mig på att köra min egen kendo ett tag, jag vet inte. 

 

Det blev ett lång inlägg det här, mycket tankar och funderingar nu, men så är det helt enkelt. Nu blir det sovdags, imorgon väntar veckans sista jobbdag, jag ska ta mig samman, göra en insats och ta helg med gott samvete. De följande två veckorna kommer vara hektiska har jag en gnagande känsla av.

 

Det Positiva: Vilja

Det Negativa: Tvivel

 

Over and Out

 

 

Idag var det dags för utflykt, bara för mig och Maximen. Vi skulle kolla sadeln hos Sharpman så efter en alldeles lagom lång frukost åkte jag ut till stallet. Hade egentligen tänkt vara där ännu lite tidigare och hinna fixa allt innan vi åkte, men nu blev mockningen kvar. Maxim tramsade lite vid lastningen, men sedan lyckades jag skicka in honom (!) och stänga och så kunde vi rulla iväg. I sedvanlig Matilda-stil med väldigt goda tidsmarginaler, men det var nog ganska bra, nu kunde vi i lugn och ro lasta av på stallplan och kolla oss omkring lite. Blåste en hel del, men efter ett tag verkade det inte bekomma honom så mycket.

 

 

Sadelutprovaren kom, vi fick vara i det lilla ridhuset denna gång, först så kollade hon hur sadeln låg när han stod stilla och sedan red jag runt lite i ridhuset i skritt och trav. Sadeln låg bra, men eftersom han har lite sommarmage fortfarande är den inte perfekt, så jag ska börja med padden igen tills han gått ner lite. Hon trodde att jag skulle behöva kolla den om ett år ungefär igen och då kanske den måste stoppas lite. Sedan var det av med sadeln igen och så tog hon mått på honom för att jämföra med hur det såg ut för ett år sedan när jag köpte den, det var riktigt spännande! Det visade sig att han musklat sig så pass bra att han jämnat ut högersidan som för ett år sedan var betydligt svagare än vänster, nu är de mer lika varandra, toppenbra! Snabbt och smidigt gick det hela så det var bara att skicka in honom i transporten igen (nu gick det ännu snabbare än på hemmaplan) och åka hemåt. Vi gick en sväng när vi kom hem och busade lite på ridbanan, sprang ikapp lite och liknande, tänkte att han behövde få ur sig lite energi.

 

Stor gulstjärna såklart! Jag kommer alltid föredra att ha sällskap med mig, men det är himla smidigt när man kan klara sig själv också.

 

Det Positiva: Finhästen

Det Negativa: Snorighet

 

Over and Out

Veckan startade vi med en sväng runt vallen. Skritt och trav blev det, passade på att skrämma undan lite gäss och njuta av höstkvällen. Något spänd häst, förmodligen på grund av blåsten, men det gick ganska bra ändå. En bil som körde om lite fort när vi gick längs med vägen så vi hoppade ut lite på fältet, men sedan gick det bra med resten av bilarna. Myste lite efteråt, har kommit fram till att det ofta bli för lite av den varan i veckan då jag ofta bara vill hem och äta efter stallet, så då gör man mest det som måste göras, men igår så körde vi lite längre rykt och kli i öronen, bästa som hände på hela dagen ansåg nog Maximen.

 

Idag var det då dags för Lenaträning, vi hade bokat in programridning inför helgens tävlingar och så blev det också. Han började med att fåna sig med den ena kortsidan, tydligen var det något som spökade där för han ville helst av allt gå på tvären. Så vi ägnade uppvärmningen åt att försöka ta oss förbi den med en någorlunda rak häst. Det gick till slut och sedan var det inte mycket mer med det, bra att få lite hjälp och stöttning i sådan situationer då de så lätt (typ alltid hittills) uppkommer på tävling. Vi red sedan igenom LB:1 en gång, det gick helt okej, sedan hämtade Lena andra sporrar och så fick jag testa med dem, mina ben vill inte riktigt vara där de ska och glider gärna bakåt (för att komma åt att driva honom framåt) så nu red vi igenom igen med fokus på att mina ben skulle vara i rätt position och när jag skulle driva så skulle jag göra det genom att vinkla in hälen istället. Vi fick inte riktigt kläm på det hela tiden, men ibland, ibland bara stämde det och han svävade! Fattningarna idag var super och några av längningarna i traven kändes också riktigt bra. Lena var nöjd med oss och önskade oss lycka till på Söndag, nu ska jag bara ha hennes röst i huvudet hela dagen på söndag också, hälarna ner och inte smacka. Vi övade på smackandet idag också, det gick bra, men jag smackade inombords.

 

Inte var kvällen slut för det heller utan upp i stallet och byta häst och ner till ridhuset igen. Hade även Flora idag och vi red ett kort men intensivt pass i ridhuset. Jag orkade inte så mycket efter träningen och hon orkar ju heller inte så jättemycket ännu. Hon var i allafall himla fin idag! Jobbade i skritt först och sedan en hel del i trav med övergångar och halter och så en del ridvägar, mycket serpentiner och hon var mjuk och formbar. Visst att hon försöker ibland att smita undan, eller rättare sagt braka iväg åt något annat håll än vad jag tycker, men hon rättade sig snabbt. De som var i ridhuset samtidigt tyckte att hon såg jättefin ut, kul att höra!

 

Trött och nöjd med min dag är det snart dags för sängen. Imorgon ska jag och Maxim på äventyr till Mantorp och kolla sadeln, skönt med en ledig dag från jobbet och få göra något roligt av den!

 

Det Positiva: Medgörliga hästar

Det Negativa: För lite mat

 

Over and Out

Hej å hå! Ännu en helg över, lite lugnare än de senaste veckorna, men ändå är jag helt slut. Tänkte jag skulle berätta vad jag och Maximen pysslat med i slutet av veckan.

 

På torsdagskvällen höll vi till på ridbanan med några travbommar och sockerbitshinder. Det gick ganska så bra, även om matte fegred lite väl mycket kanske. Men några gånger kom vi riktigt bra och han fick till bra språng på de små hindren. Tror att han tyckte att det var lite roligt i allafall.

 

Fredagen bestod av en uteritt tillsammans med Johan och Flora. Maxim var ganska seg och ovillig i början, vi red samma runda som i pnsdags, men åt andra hållet så grusvägarna först. Fick driva ganska mycket, men tyckte inte att det hände något, förrän vi kom in i skogen, då var det roligt igen och hemåt på asfaltsvägen skrittade vi i bredvis varandra och hade nästan skrittävling.

 

 

Igår var det vanliga glada Maxim som fick komma ut på tur i skogen igen, denna gång med sin andra fjordtjej som är under igångsättning. Vi red över stora vägen. Första varvet runt fick Maxim gå först och vi travade en hel del, han var fin och lyssnde, samtidigt som han var framåt, När vi kommit runtså red vi ett halt varv till, först på grusväg där vi skulle galoppera lite, nu fick sällskapet vara före. Först galopperade vi lugnt efter, men sedan tänkte jag att jag skulle be honom om lite mer fart och då blev det kul tyckte han! Jag brukar inte be honom om mer i galoppen ute, men igår kändes det tryggt och bra och det var bara roligt. På stigen sedan var det mest jobbigt att gå efter, han hade ju fått springa! Så när vi skulle trava igen var han lite busig, men allt gick bra och vi kom hem välbehållna.

 

Stor guldstjärna fick han för att han litade på mig på hemvägen. Vi mötte nämligen en idiotbillist, vi var nästan hemma, jag hade hoppat av för att leda sista biten på asfaltsvägen och s"kommer det en bil imot oss i världens fart, vinkar att den skulle sakta ner, men det händer inte så mycket, den mest girar ut i vägkanten för att ta sig förbi. Stackars Maxim blev lite nervös och kastade ut rumpan i vägen och försökte ta sig därifrån. Bilen försvann vidare och vi fortsatte hemåt, sedan kommer det två bilar och kör om, jättefint kan tilläggas, så mjukt och försiktigt. Det är här han får en guldstjärna, för han böev alldeles spänd och nervös när han märkte att de kom, men när jag pratade med honom och klappade honom på halsen så blev det bra igen och det hände inget när de passerade.

 

Idag fick han vila, jag och Johan var ut och gjorde stallet och myste med morötter i hagen innan vi for vidare på äventyr till Omberg. Nu börjar en ny vecka som kommer att avslutas med dressyrtävling på söndag!

 

Det Positiva: Sällskap vid uteritt

Det Negativa: Idiotbillister

 

Over and Out

 

... men bra ändå.

 

Började veckan med en ganska omotiverande dag på jobbet, förhoppningsvis blir det lite bättre framöver. Sedan ut till stallet och hämta in en Maxim från vinterhagen där han nu går. Började fixa i ordning, får ett telefonsamtal om att Lena är sen (hade haft hemsk otursdag med punktering och annat), så kunde ta det lite lugnare, går i allafall ner till ridhuset och värmer upp lite försiktigt, först en stund i skritt, lite trav och även lite galopp. Sedan blev Lena ännu mer sen än vad vi trodde så när hon kom var det inte mycket kvar på min tid, hon frågade om vi skulle ställa in eller om hon skulle kolla om jag kunde rida med på lektionen efter. Jag ville så gärna träna och Maxim kändes fin så jag tyckte vi kunde fortsätta rida om det var okej. Jag känner ju när han inte orkar mer.

 

Sagt och gjort, vi fick fortsätta och ha träning, dock blev det inte hoppning som tänkt, men allt kan man ju inte få. Han var fin lilla hästen, gjorde det mesta så himla bra, de flesta kommentarer vi fick handlade om min sits (hälarna ner!) och mina händer, så hästen sköter sig i allafall. Han är så tapper och kämpar på även om han blev trött på slutet. Vi fick rida mycket olika vägar i traven och även jobba en del i galoppen, i traven var han mjuk och fin och det kändes inte som om han var speciellt stel ens åt höger. I galoppen var det också ganska så bra, vi kämpar och kommer långsamt framåt även där, i nuläget är det nog mest så att matte måste orka rida, hjälpa och stötta på rätt sätt vid rätt tillfälle. Bitvis var han precis så som jag vill ha honom på tävlingen nästa helg, men då gäller det att jag rycker upp mig och börjar rida ordentligt. Svettig häst fick torka i boxen efteråt och sedan klippte jag honom lite, ska ta mer i helgen tror jag, men det är i allafall en början. Hann fixa lite annat också innan jag hade kvällsfodringen.

 

 

Igår så hann vi med en liten promenad, tack vare att stallägaren ställde upp och fixade den blöta boxen eftersom vattenkoppen läckt och blött ner den, med god hjälp av grannhästen som vält ut sina vattenhinkar. Annars var det ju vila som gällde så medans matte gick på stallmöte fick Maxim lite hö och mysa i sin nyströdda box, när jag skulle säga hejdå efter mötet var det en mycket spånig häst jag möttes av, sötnosen hade antingen rullat sig ordentligt eller legat ner och tagit en tupplur, spån i hela svansen och på ryggen, så söt!

 

Idag var en fin dag, bra på jobbet, härligt väder, enda missödet var att jag glömde mobilen på jobbet och fick åka tillbaka och hämta den, uteritt var planerad och då jag rider inte ut i skogen utan den, inte själv i allafall. Vi utrustade oss med lite reflexer för säkerhetsskull innan vi gav oss av. Först red vi i kanten av vallen längs med asfaltsvägen, när vallen tog slut fortsatte vi på asfalten, men då hoppade jag av och ledde. I början blev han lite spänd över bilarna vi mötte, men det gick och vi hanterade det. Han var mer upprörd över bilar som vi mötte än den bil med släpkärra som körde om oss. Konstiga hästen. I allafall kom vi fram till avtagsvägen och jag hoppade upp igen och så skrittade vi in i skogen, där var det en kohage med kor man kunde bli upprörd över, men även detta tog vi oss över. Inne i skogen var det härligt, vi kunde till och med trava några sträckor, tur att vi haft en så torr höst, stigen var i väldigt gott skick. När vi kom ut på grusvägen skulle han gick det bra att gå förbi nordsvenskarna i sin hage och efter det travade vi en bit igen till nästa hästhage. Där var det värre med att gå förbi, tre stora hästar, en mellanponny och en miniponny som tyckte Maxim var väldigt intressant. Maxim stod mest fastfrusen i marken och drakblåste, tror det var miniponnyn som gjorde det. Efter lite tjat kom vi förbi även där och kunde trava lite till, saktade av när vi skulle förbi en trädstapel, Maxim smög misstänksamt förbi och precis när vi kom förbi kastade han sig i väg i galopp några meter, det kändes som om han tog det säkra före det osäkra, det kunde ju ha stått ett monster bakom den som skulle anfall. Inga problem att få stopp i allafall, vi travade sista biten av grusvägen sedan, skrittade den korta biten på asfalten (utan att möta bilar) och så blev det blandad skritt och trav på grusvägen hemåt. Jättehärlig tur som ännu en gång visar för mig hur mycket han har växt, denna tur kommer vi garanterat försöka rida oftare, den tar ca 1,5 timme i det tempo vi höll idag, men jag tror att med lite vana och att vi känner stigen bättre kan det nog gå lite fortare ibland (och när vi går förbi hästhagar utan att stanna vartannat steg för att fnysa över miniponnier).