tildans

Jag läser en hel del bloggar, men detta blir faktiskt första gången jag är med i en bloggtävling.

 

HÄR kan man tävla om man vill och vinna en praktisk hästpryl!

 

En sån här grej är det man tävlar om:

 

 

Trött och segt på kvällen när jag kom hem från stallet, åt lite kvällsmat, kurade upp i soffan med tofflorna på och filten över mig. Kollade ett avsnitt Criminal Minds. Träningsmotivationen inte på topp. Men Kalle skulle ju komma och hålla i passet och det var evigheter sedan jag tränade med honom.

 

Packade väskan, skickade sms till Lollo och frågade om hon ville ha skjuts, eftersom jag insåg det omöjliga i att jag skulle ta mig till träningen om jag tog cykeln. Fick svar att hon inte skulle träna. Motivationen sjönk en grad. Peppade mig själv med att det var bättre om jag tränade idag så Johan också var iväg och tränade så kan vi ha hemmakväll på söndag om vi känner för det. Målet är ju ett kendopass i veckan. Åkte till dojon, inga cyklar utanför, bara Kalles bil. Byter om, behåller strumporna på så länge jag kan, börjar inse möjligheten att det bara blir två på träningen och motivationen sjunker ytterligare lite. Anders dyker upp alldeles innan passet, motivationshöjare! Tre är alltid bättre än två, blir bättre flyt då.

 

Visade sig att jag inte var den enda med motivationsproblem. Bestämmer oss för att göra det bästa av det hela. Tappar bort oss i uppvärmningsramsan. Samlar ihop mig och gör hyffsade uppvärmningshugg för att vara jag. Lyckas hålla någon sorts fokus under uppvärmningsträningen i tregrupp, Men, Kote, Kote-Men, i tregrupp blir det aldrig några längre pauser, bara små mikropauser, vilket känns bra, men tar mer på kroppen. Gjorde Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do Men förbi i vad som kändes som en halv evighet. Höll på att dö, men precis i tid så bytte vi. Gick över på mer avancerade tekniker och lugnare tempo. De-Kote. Hehe, svårt, men det böev bättre. Jag gör någon underlig rörelse innan, bara rakt på Kote precis efter att moståndaren går mot Men. Som sagt, det blev bättre, men riktigt nöjd blev jag inte. Över på tsuki, stöt mot halsen. Det fjärde "hugget" som vi knappt övar på, mest så över vi det i kataform och utan rustning. Nu så övade vi på varandra med attacksteg. Första gångerna var ingen hit, missade, mest för att jag inte vågade träffa. Men sedan började jag få kläm på det och träffade faktiskt bra några gånger. Det både kändes bra och de andra sa att det såg bra ut (med undantag från zanshin), så där höjdes självförtroendet lite i allafall.

 

 

Efter att tag när våra nackar var trött att ta imot, så gick vi över på ji-geiko, 1,5 minuter och så rotering. Hehe, fokuset flög väl iväg någonstans och det kändes mest som gröt och kaos, men lite kul var det också. Trött blev jag, fick hugg lite här och där och var väl inte riktigt med i vad som hände hela tiden. Sedan körde vi ipponmatcher, vilket mest kändes kasst, någon match som det i allafall kändes som om jag försökte göra rena tekniker på, men, men, orken och fokuset höll inte för hela träningen idag, så är det ibland och det får jag acceptera.

 

Dagens största minus var dock att jag glömt handduk och inte kunde basta. Använde reservtenugin hjälpligt så duscha gjorde jag i allafall, fördelen var ju att jag kom hem lite, lite tidigare. Nu blir det sängen och sedan upp för veckans sista arbetsdag.

 

Det Positiva: Bra känsla

Det Negativa: Ingen bastu

 

Over and Out

Efter två dagars vila var Maximen lagom stel och springig när vi var nere och testade nya ridhusmaterialet igår. Dessutom hade matten ingen klar plan så det blev väl ett så där pass. I början var han mycket skeptisk mot det han skulle gå på (spånplandning/flis) men det gick bättre, även om det var tyngre än vad han är van vid. Dessutom har det inte lagt sig riktigt ännu, så lite halt stundtals. Matten var inte i fullt fokus, vilket gjorde att han mest kändes springig och jag inte riktigt fick tag på honom, viloperiod välbehövlig för oss båda. Vi gjorde lite skrittarbete med volter, travade med volter och serpentiner och galopperade lite, men eftersom han halkade mest i galoppen så gjorde vi inte så mycket sådant, fattningarna var bra även denna dag. Vi försökte oss på lite skänkelvikningar också, halvt igenom och så flytta ut mot långsidan, några steg flyttade han fint i båda varven, men det blir mycket att hålla reda på, både för häst och pilot, så vi nöjer oss med det ännu så länge, han börjar ju förstå vartåt han ska i allafall.

 

 

Idag hämtade jag en häst med iskakor på alla fyra benen och i hela svansen. Svansen rasslade så mycket att han nästan var rädd för sig själv på väg från hagen. Jag gjorde ett tappert försök med piggborsten, men erkände mig besegrad och gick till spolspilatan för at ta hjälp av varmvattnet. Inte allt för försenade kom vi ner till ridhuset, där Lena, Lille ponnyn och en annan fjording väntade. två veckor sedan sista och Maxim var mycket fokuserad på de andra hästarna, det blev bättre, men så fort något ändrades i ridhuset (en jacka togs av och hängdes över ett hinderstöd och Lena flyttade på en skylt) så tog han det som ursäkt att bli rädd och fokusera på annat. Bitvis blev han dock riktigt fin, och matten hade en liten uppenbarelse som hon ska ta med sig till fortsättningen nästa termin. Vi körde dressyrpass idag också då det nya underlaget inte är riktigt på plats för hoppning ännu. Rätt mycket i skritt först, sedan trav med lite serpentiner och vända över med övergångar. Även om han bitvis var fin så fanns där klara tendenser till att lägga sig på bettet och älga på, fick fatt i honom någorlunda, men det är fasiken inte lätt. I galoppen så var fattningarna bra, fick ta om i höger några gånger, måste ha honom mer rak eftersom han lägger sig på innerbogen mer i höger varv och då blir det helt enkelt fel. Trött häst efteråt och trött matte, inget höjdarpass, men med ljusglimtar och som Lena sa, han har lärt sig otroligt mycket i höst och om det hela sjunker in under vilan nu så kommer det att bli toppenbra.

 

Han fick lite slickgodis efteråt och såg mycket nöjd ut. Hjälpte matte att tömma kärran i ridhuset gjorde han också minsann. Imorgon vila och på lördag uteritt, sedan blir det några skrittpromenader under nästa vecka, några fler om vädret är fint, annars några färre.

 

Det Positiva: Uppenbarelser

Det Negativa: Halka

 

Over and Out

 

Min häst är tydligen otroligt busig när matte inte ser. På morgonen när han ska släppas ut så körs det oftast lösa utsläpp så Maxim och fjordkompisen brukar få gå först och när de kommit utanför dörren kommer de andra två, för att hon som släpper ut ska hinna med och öppna boxar och så vidare. Hon måste dessutom följa de båda gula till dörren och få dem förbi höpåsarna, annars blir det fikapaus. Maxim den busen har nu lärt sig att man kan vända på stallplanen och knalla in igen för att ta sig en mumsbit. Han vet att det är fel, igår var det till exempel bara en häst som skulle ut efter då den andra reds, något snopen Maxim som kanppt hann in igen innan han blev utjagad.

 

Han har tydligen också kommit på att man kan gå runt, runt i en cirkel medans morgonmänniskan sätter på täcket.

 

När de ska in på kvällen blir det livat. Tidigare har nog den hagen varit ganska lugn, vilket ju är bra. Men nu har herr Gul bestämt sig för att sätta fart på sakerna, då får man ju mat snabbare. Så i grinden tränger han sig före fröken varmblod (som enligt ägaren ser mycket förnärmad ut över det hela) och galopperar mot stallet så leran sprutar (vilket matte märker av med svara ben och mage), stofröken följer efter bäst hon kan i trav, men verkar aldrig riktigt hinna i kapp. Jag kan se framför mig hur han ser ut när han ska busa på det här viset.

 

De två senaste dagarna har det varit vila för Maxim och stress för matte. Två hästar både måndag och tisdag. I måndags hade jag massagetid inbokad också så inte så mycket tid över för Maximen, hann spola av benen och hovarna. Idag blev det så att jag slutade jobbet, åkte till stallet, fixade två boxar och två hästars mat, spolade av Maximbenen och så tillbaka till jobbet igen. Imorgon ska vi rida i allafall, förmodligen testa på nya underlaget i ridhuset, får se vad han tycker om detta. Torsdag blir sista Lenaträningen för året. Sedan hoppas jag på lite snö så jag får rida de sista gångerna innan vilan med lite vinterkänsla i allafall.

 

Det Positiva: Positiv häst

Det Negativa: Plusgrader

 

Over and Out

Grå och rå söndag. Både bildligt och bokstavligt talat.

 

Maximen fick komma ut på en tur ändå. Grusvägen bort en bit med skritt, trav och galopp. Tog en liten avstickade på åkervägen också, funderade om man kunde utforska och ta sig till hinderstigen därifrån, så man slipper grisbonden helt och hållet. Ska undersökas till fots när jag får tid över. Prisen skötte sig alldeles utmärkt idag och var glad, matten var full av dystra funderingar, men min älskade häst fick mig på lite bättre humör i allafall. Mycket att tänka på för tillfället, men på något vis ska det nog bli bra igen.

 

Avslutade lördagen med lite träning, kata stod på schemat och även fast jag och Lollo trott att vi skulle bli själva så blev vi faktiskt fyra stycken. Anders dök upp och så en nybörjare. Hade lite uppvärmning och så körde vi lite kator. Beroende på vilka som var i paret körde vi lite olika kator, nybörjaren hade lärt sig några så då körde vi dem han kunde och när han sedan körde mot Anders så fick han lära sig lite nytt också.

 

Det var ett tag sedan de var kata nu igen och mest har jag kört med Lollo hela hösten, vilket är jättebra, men att få köra mot Anders som kan så mycket är så roligt och nyttigt. Det kändes rätt så bra med katorna, lite detaljer här och där, pauser på lite fel ställen och så, bara att slipa vidare, vi siktar på ett pass till innan terminens slut.

 

När jag och Lollo skulle köra så ville vi lära oss kortsvärdskator, så Anders visade och så testade vi medan han lärde nybörjaren lite nytt också. Om jag nu varit lite seriös och koncentrerad tidigare i passet så flög den koncentrationen sin kos och det blev en hel del förvirring och fniss. 1:an gick väl hyffsat bra ändå, men 2:an fick vi inte riktigt kläm på och efter passet när vi diskuterade den så kom vi fram till att vi hela tiden glömt ett hugg i den. 3:an var mystisk, men gick väl, för att vara första gången, hyffsat bra. Nu ska man bara försöka träna dem någon gång till ganska snart så de inte glöms bort.

 

Efteråt åt vi lite pizza och pratade, jag och Lollo cyklade hem tillsammans sedan och blev stående i vår korsning, hade en hel del som behövde diskuteras på alla plan om man säger så.

 

Det Postiva: Dojon

Det Negativa: Kallt om benen

 

Over and Out

Så idag blev det upptäcktsfärd för mig och Maximen, solen sken och det var riktigt härligt ute. En ridtur själv på bästa hästen i hela världen får en verkligen att glömma alla bekymmer och all dålig energi som finns runt omkring. Vi skrittade vårat vanliga halva varv runt vallen, men sedan gick vi över diket (riktigt sansat till och med) och gick in på skogsvägeni stället, livat tyckte Maximen, innan vi kom fram till stora vägen svängde vi av in i skogen för att försöka ta oss tillbaka ut på vallen den vägen. Vilket fick väldigt bra faktiskt, inte alls en svår skog som jag trodde, där ska vi rida upp en stig jag och Maximen. Sedan skulle vi ta oss ut på vallen igen, lite större dike, men utan problem. Sedan hade vi lite diskussioner över i vilken hastighet vi skulle trava och om älgtornet denna dag var ett hästätande monster. Lite tråkigt, men han skötte sig på vägen hem ändå när vi skulle skritta och lyssnade fint på mig, även om han sträckte ut ordentligt och klampade på. Så länge han håller sig till skritt så är det okej. Imorgon ska vi galoppera på grusväg är tanken och få ut lite energi.

 

Det Positiva: Mamuthästen

Det Negativa: Prat

 

Over and Out

Idag var det sadel på och ut i ridhuset igen. Maxim verkar ha sugit åt sig energi av de extra vilodagarna jag lagt in (som förberedelse för långvilan) eller kanske ha de nya mineralerna något litet att göra med det hela. Lenaträningen blev av och privatlektion till på köpet, nyttigt lite då och då, så kunde vi fokusera på våra svagheter, det vill säga höger varv. Jobbade lite i skritt först med mindre volter på mitten av långsidorna, bromsa på ytter, flytta undan för inner, liska med inner hand, lätta av så fort han knäpper av i nacken eller lägger sig tungt på bettet och försöker springa. Han har tre saker som han försöker för att komma undan, knäppa av, dra ner huvudet och springa fortare eller skjuta ut rumpan och bogen, han försökte alla tre idag, nästan desperat där ett tag. Men det gick bra tillslut, bara jag gör mitt jobb och nöter så kommer han att bli så himla bra. Lena är så himla bra, för hon säger verkligen när det är bra, när det är dåligt (och vad han försöker sig på då) så att jag ska lära mig att hitta känslan och känna igen den när jag jobbar vidare själv. Vi får nyttiga övningar som vi kan träna på också, så svårt att veta hur man ska lägga upp ett eget pass, men med Lenaträningarna i åtanke så har jag i allafall en aning. Något jag lärt mig är dock att aldrig rida utan en plan, då blir det bara dåligt.

 

Samma sak i trav, men då höll vi oss mest på stora mittvolten, med motiveringen att man hinner mer på en större volt och jag håller med om det, jag får lite mer tid på mig och med mittvolten så blir det också lite mer öppen volt och väggarna hjälper inte till på samma sätt. Vissa bitar av volten kändes bra, andra mindre, men det lossnade mer och mer. Jag måste också tänka på att när han sköter sig så ska jag vara stilla med händerna, då att han vill uppnå det hela tiden. Upplevde att i traven så måste jag vara stadigare med ytterhjälperna för att bromsa och stadga upp honom. Får se om vi hinner ett eget litet dressyrpass innan vilan och träna lite själva.

 

När vi var nöjda med traven så hade det plöstligt gått 50 minuter! Vilket förvånade oss båda, men vi hann med lite galopp också. Och vilka fattningar! Jag blev banne mig tårögd, så jäkla bra var de. Problemen med vänster fortsätter, diskuterade om jag kunde sitta snett, men Lena trodde inte att jag satt så pass snett och dessutom upplever både hon och jag att jag sitter snett åt andra hållet. Men jag måste helt enkelt vara noggrannare, fak häst, ta ut yttertygeln någon centimeter och förbereda ordentligt. Åter till fattningarna! Så himla fina! Jag blir så förvånad varje gång han gör det klockrent och man känner hur han skjuter ifrån med baken. Fina, fina hästen! Att vi har kommit så långt på vägen och jag känner mig så glad och nöjd över att han ska få vila om en och en halv vecka. Fyra år gammal och kan så mycket, så bra. Inte bara hästen som fick beröm idag heller, Lena tyckte att det minsann skett en utveckling av mattens ridning sedan i somras också och det känns bra. Jag känner det själv också och både hon och jag upplever att den nya sadeln nog har ett litet finger med i spelet.

 

Som sagt nästa vecka blir terminsavslutning, kanske med lite skutt över hinder, vilket blir spännande.

 

Planen för kvällen var egentligen att träna, men när jag kom hem så dunkade huvudet och kroppen kändes slö (hemsk, HEMSK, dag på jobbet och alldeles för dålig sömn kanske har bidragit en del). Sedan höll jag på och bryta ihop lite, ibland blir det bara en sak för mycket som får bägaren att rinna över. Jag är glad att jag lärt mig lyssna på mig själv.

 

Det Positiva: Bästa hästen i hela, hela världen.

Det Negativa: Vet inte i vilken ände jag ska börja

 

Over and Out

 

Igår strosade matten runt i stallet i två hela timmar, trots att hon bara skulle mocka och fixa mat åt två hästar. Det var mögligt hösilage som skulle städas bort, katt som skulle gosas med, häst som skulle borstas noggrannt, häst som skulle mysas med, hund som skulle klappas, ännu en häst som faktiskt också ville ha klappar, sedan pratade jag ju med syster under tiden också, så kanske också hade lite med saken att göra.

 

Idag däremot var det slut på vilan för Maximens del och helkväll för matten i stallet. Mockning av två boxar, fixa maten och sedan borsta Maxim länge och väl, sedan klippte jag honom igen också, kände att pälsen växt rätt mycket och han blev så svettig sista vi red ordentligt, så den åkte av igen, trots att han bara ska gå i två veckor till. Sedan så skulle vi inviga nya outfiten, den är typ vinröd/lila, schabrak och benlinor, så MAxim fick öva på att stå stilla ytterligare ett tag och leka stora pojken. Blev rätt så bra, har ju inte lindat så många ben i mina dar, men det blev helt okej.

 

Igår blev det eftermiddagstur med reflexer halvvägs runt vallen. Skritt och lugn och ro var tanken. Egentligen hade jag även tänkt utforska skogen i andra änden av vallen, men då det började bli mörkt och min vildsvins-skräck satte in, vände vi hemåt igen. Något snabbare hastighet och en häst som inte alls förstod varför vi häll oss till skritt, även om han höll på att halka omkull i leran. Nåja, han skötte sig hyffsat ändå, blir ju bättre och bättre.

 

 

Idag var det vilodag, mockade, fixade mat och borstade som vanligt, sedan mös vi lite extra i boxen då jag hade lite tid över innan jag åkte till massagetiden. Kliade i öronen och ansiktet och hans underläpp blev bara längre och längre, myshästen, han halvsov när jag gick ifrån stallet, så himla söt.

 

Det Positiva: Kavlitetstid

Det Negativa: Jobb-berget

 

Over and Out

Dags för lite ridtur igen, ut skulle vi så hängde på två andra som också skulle ut och rida. Så Maximen fick pinna på ordentligt idag för att hinna med de stora hästarna. Han blev lite taggad där ett tag vilket var lagom kul, han lugnar ju ner sig fort, men i skogen var han som en ångvält för att hinna med de andra, dock snubblade han inte omkull något!

 

 

Sedan kommer vi ut ur skogen och börjar rida ner mot grisstallet. Hade oturen att bonden var ute med sin gula lastare och körde mat (?) och naturligtvis skulle han in på vägen vi red på, först trodde vi att han skulle stanna och låta oss gå förbi, men icke, så vi vänder (för att komma så vi kan ställa oss på sidan av vägen) och sista hästen får i princip skopan uppkörd i baken och traktorn brummar efter. Så när vi ställt oss på sidan, då stannar han och stänger av och frågar om hästarna är rädda. Jotack blev svaret. De andra börjar rida förbi och jag hoppar av för att leda, precis när de andra är bredvid startar han traktorn igen och när jag och Maxim är jämnsides så gasar han. Maxim blir rädd och sliter sig, men med kompisarna med och jag som ropar stannar han 50 meter bort och väntar på att jag ska komma ikapp, upp igen och så skyndade vi oss hemåt. Traktorn? Han fortsatte som om inget hänt. Där kommer jag inte rida igen (vilket förmodligen är precis vad han vill, men istället för att jaga hästar med traktor kanske man kan säga två meningar om det istället och vara tydlig med vad som gäller). När vi kommer hem så är det flera runt omkring som råkat ut för samma sak. Ingen skada skedd tack och lov och pussade lite extra på lilla hästen när vi var hemma i tryggheten.

 

Det är något som jag saknar hemmifrån. När man kände alla bönder sedan man var liten och de sa precis vart man fick rida, dessutom tyckte det att det var toppen att vi höll stigar och traktorvägar öppna, speciellt eftersom många, både bönder och andra, hade hundar som de ville ut och gå med på skogsstigarna. Nu är det ju inte riktigt samma skala på jordbruket därhemma som här, men ändå. Tror att Maxim skulle trivas ypperligt hemhemma med snälla bönder, som visar hänsyn när de kommer med sin traktor. Nästa gång vi ska byta stall ska jag leta efter ett sådant ställe.

 

Det Positiva: Taggad häst

Det Negativa: Traktorgalning

 

Over and Out

Kendoträning och vilket pass det blev. Trodde ärligt talat att jag inte skulle klara av det, men det gick. Lollo var nyinspirerad från lägret hon var på i helgen och höll i det hela. Sex stycken var vi,l fem efter en halvtimme då en bröt. Hade ordentlig uppvärmning och sedan gjorde vi typ 100 suburi (tanken var 300, men vi får väl jobba oss uppåt). Sedan började vi med lite semeövningar, första omgången skulle man mest ha känslan av att pressa framåt, sedan gick vi vidare och man skulle känna mer på varandras shinaier, trycka lite, släppa trycken och känna av vad som hände. Vidare till samma sak, men här skulle man göra attack när man tyckte sig ha en öppning. Sedan körde vi så många attacker som möjligt över salen, Men först och så kote-Men. Attack, på attack, på attack, den sista innan väggen skulle vara som en attack förbi även om man inte kunde gå förbi. Någon omågng körde vi att mottagaren skulle blocka och så skulle man försöka och försöka hela vägen över.

 

Sedan efter en vattenpaus körde vi lite kakarigeikolikande i fyrgrupp. Lollo stod bredvis med visselpipa och blåste när vi skulle byta. Så snabbt som möjligt och utan att räkna, det fungerade rätt bra (när vi löst rotationen) Började med lite Men och Kote-Men, sedan vanlig kakarigeiko också.

 

Avslutade med ett varv ji-geiko. Lagom mör efteråt så stretchingen var skön. Gjorde också en variant när vi klappade överallt på hela kroppen och så hjävlptes vi åt med varandras ryggar. Det kändes lite konstigt, men samtidigt bra. Bastu efteråt, var ett bra tag sedan, så mycket trevligt. Nu ska vi se om SM blir av eller inte, det visar sig. Blir det ett lag så åker jag, annars inte.

 

Vanligtvis när jag skriver om mina kendopass så brukar jag analysera alla teknikerna, hur det gick, vad jag ska tänka på och hur jag ska bli bättre. Detta är något som jag jobbat stenhårt med hela året, fram till graderingen. Jag brukar alltid sätta fokus under mediteringen i början av passet och denna gång estämde jag mig för att bara ha roligt. Klart att jag ska ha bra tekniker, men jag hade inget fokus på dessa (inte riktigt den sortens pass heller) och roligt det hade jag och framförallt kom jag bort från allt det här tänkandet. Vilket är oerhört befriande.

 

Får se när nästa träning blir, kanske söndag, annars kör vi nästa torsdag igen förmodligen. Ett katapass kanske skulle vara kul att klämma in också, kanske nästa helg när Johan är och roar sig på annat håll.

 

Det Positiva: Kuligheter

Det Negativa: Känna stelheten

 

Over and Out

Maximen fick vila både måndag och tisdag denna vecka, tyckte han var värd det efter superhelgen, sedan gick luften ur mig lite eftersom vi strävat så länge med fokus på dressyren och nu så är den över. Luften verkar också ha gått ur Mcxim lite och han känns lite stum när jag ber honom om saker. Ska försöka rida ut på lugna turer nu mest och satsa på ridhuset på torsdagar. Två träningar till med Lena ska vi köra. Nästa vecka blir vi förmodligen själva så då ska vi kanske rida lite programdelar och fokusera lite på problemområderna vi har. Veckan därefter ska vi skutta lite! Som avslutning på terminen kan man säga.

 

I allafall, på onsdagen red vi lite i ridhuset, en annan häst som hoppade samtidigt, bra på sätt och vis då han fick öva lite på att det händer saker, men att man fortfarande ska fokusera på matten. Matten kunde ha varit något fokuserad och kanske lagt upp en plan, men nu blev det som det blev, lite skrittarbete, lite trav och någon galopp, övade lite på framdelsvändningar, red inte så länge. Som sagt, luften har gått ur oss lite. Det läskiga som hände var väl att han halkade till rätt rejält, underlaget i ridhuset är väl inte det bästa, ytterligare en anledning att ta en paus.

 

Idag var det då Lenaträning, sällskap av annan fjording och shettis som inte var så läskig denna gång. Kanske ponnyrädslan börjar gå över? Mycket travarbete blev det, vi övade på att vända halvt igenom och sedan direkt halvt igenom igen, så vi red lite som halvmånar fram och tillbaka och så fick vi öva på att se upp på varanda. Såedan red vi också serpentiner i trav, galoppfattning på kortsidan och galoppera ner till nästa kortsida, avbrott till trav och så serpentiner igen. Han blev ganska fin tyckte jag, lite tung ibland och jag försökte lätta av, men jag är inte tillräckligt kvick i handen och tyglarna glider väldigt mycket så jag måste hela tiden hålla koll på vart de är. Den perfekta längden är naturligtvis mitt i mellan två läderpluppar. Nåja, några bågar här och där var trevliga och ibland, ibland fick jag tag på honom åt höger också. Måste få bättre koll på min högerskänkel och börja jobba mer med vaden. Sedan över till galoppjobb och då gjorde vi en del snett igenom. Fattning på kortsidan, snett igenom, avbrott i hörnet och ny fattning på mitten av kortsidan och snett igenom igen. Gällde att se upp på varandra, i galoppen ska jag tänka på att ta upp händerna lite ibland för att stötta honom och hålla om med vaderna. Sedan galopperade vi även runt fyrkanten i båda varven och rullade på lite mer. Problem med fattningarna till vänster även idag, känns som om jag blir mer och mer sned ju längre passet går och jag måste verkligen vara noggrann och inte ha honom utåtställd i fattningen. gör matte rätt gör Maximen det. Avtravning efter det och sedan skritt. Maximen var trött och svettig, matten med.

 

Imorgon blir det vila igen, matten ska passa på att hinna köpa foder och lite mineraler, har räknat foderstat och insett att han behöver lite tillskot, kanske kan det bidra till en lite piggare häst också. Men som sagt, lugnare nu i två veckor. Ett ridhuspass nästa vecka och en löshoppning på helgen ska vi försöka klämma in och så sista Lenaträningen för året om två veckor. Sedan blir det nog någon lugn uteritt och promenader veckan efter det och sedan hagvila och kanske mysstudner vissa dagar fram till jul. Om det känns som om han vilat klart då börjar jag sätta igång lite försiktigt i mellandagarna (mest mysigt då jag är ledig och förhoppningsvis snö), sedan ska han vaccineras efter nyår så blir ju lite lugnt då också. Kan nog bli skönt för honom att försöka ta in allt. Man glömmer så lätt hur ung han är, han försöker verkligen göra allt man ber honom om.

 

I helgen hoppas vi på finväder i allafall så vi kan njuta av solen ordentligt. Ut i skogen vill jag, men oroar mig lite för att det ska vara för blött, vi får se helt enkelt. Sedan råkade jag gå in på hööks igår också. Skulle köpa saltsten. Vilket jag också gjorde, men sedan hade de lite nyinvigning eftersom de byggt ut och om butiken (skitsnyggt) så det råkade bli schabrak och matchande lindor. Så nu har vi en vinröd outfit, mycket genomtänkt. Försökte motivera det hela med att jag dels hade bonuskort och sedan var det ett sånt har schabrak med bra undersida om hästen svettas mycket. Jaja, jag lämnade ju tillbaka en av de lånade sadlarna förra helgen, så det finns ju lite plats för det nya i allafall. Fast jag egentligen borde lägga pengar på ett par nya ridbyxor till mig själv istället, men det är ju roligare med saker till hästen.

 

Det Positiva: Ögonblick

Det Negativa: Händer här och där

 

Over and Out

Maximen hade vilodag och undrade nog lite varför då matte bara var en snabbis och mockade medans han åt och sedan försvann hon iväg igen. Imorgon blir det lite mer tid för mys. Jag skulle nämligen iväg på massage nu på kvällen. Har varit ganska regelbundet ända sedan SKO och jag inbillar mig att jag mår bättre. Eller ja, just nu efteråt mår jag inte så bra, men dagarna efter börjar man känna sig lite mjukare.

 

Det är väldigt spännande med massage, hon hittar saker i mina muskler som vi kan härleda tillbaka till ridningen eller kendon, saker jag gör som jag kan göra annorlunda för att det inte ska göra ont eller bli stelt. Musklerna på min vänstra sida är tillexempel lite mer stela (från kendon) det är förmodligen delvis därför jag sitter lite snett när jag rider också. Även om jag varit sne tidigare också innan kendon kom in, så tror jag att den bidragit en del. Sedan de spänningar jag har i ryggen kommer nog till lika stora delar från ridningen, kendon och jobbet, jag försöker jobba med och tänka på min hållning, även om det är svårt och jobbigt. Ett av de jobbigaste ställerna är sätesmusklerna, tidigare har det mest visat sig när jag tränat mycket kendo länge, men sedan jag sträckte mig då jag trillade av för några veckor sedan så har jag fått mer problem med dem. Till exempel har jag haft svårt att sitta upp från marken utan mest använt pall, efter några massager så är det nu betydligt bättre och inget som jag besväras av i vardagen. Nu ska jag försöka fortsätta med regelbunden massage och underhålla det hela, får se hur länge det håller i sig.

 

Det Positiva: Släppa spänningar

Det Negativa: Ont som knivhugg

 

Over and Out

Videon jag pratade om att jag spelade in när jag var själv i ridhuset i början av förra veckan. Nästa gång Johan är med hoppas jag på lite bättre filmning, kanske till och med utomhus så bilden inte blir så kass.

 

 

Så var den stora dagen inne! Naturligtvis försov vi oss, ingen bra idé att försöka gå upp på morgonen när man vänder dygnet, men det var inte så illa ändå. Jag blev lite stressad, men Johan fixade frukostmackor som vi tog med ut till bilen och så åkte vi ut till stallet, allt som allt hamnade vi väl tjugo minuter efter min planering, vilket gjorde att vi inte mockade och fixade maten innan vi åkte som vi brukar (eftersom jag brukar vara helt slut efteråt och vill hem så fort som möjligt).

 

Jag fixade Maxim och Johan packade bil och fixade transport. Så skönt att den transport vi brukar hyra numera står i stallet. Lastningen gick bra, får man väl säga, under 15 minuter och även om det gått bättre så är det ju fortfarande inte illa. Husse fick leda in eftersom matte inte riktigt har rätt nerver en tävlingsdag. Speciellt som jag ser att han inte är rädd, han bara testar. Nåja, en kvart tog det att köra och så letade vi rätt på Ulla och Totte, kollade på startlistan och eftersom jag var först var det bara att lasta ur och börja göra i ordning. Han skötte sig verkligen som den stjärna jag börjar inse att han kan bli. Fast vi var på parkeringen full med bilar och transporter som rörde sig, vilket han tycker är skitläskigt, så höll han sig relativt lugn. Husse kunde hålla och ännu bättre blev det när man fick lite slickgodis medan matte sadlade (lite mutor får man ta till ibland, med måtta). Sedan iväg till framridningen som skulle vara på en liten ridbana. Vi skrittade fram lite och travade även en del, men har har framförallt matte jobb framför sig. Jag måste ha en plan innan och verkligen försöka följa den, oavsett vad som händer runt omkring. Nu har vi ju inte varit ute så mycket och jag vet inte riktigt vad han behöver och vad som är för mycket så att han blir trött. Men en grundplan i allafall. När vi skrittat ett tag så travade vi igång lite och det var väl någonstans här cirkusen drog igång. Det gick en häst i en hagre precis vid ridbanan och sedan flera hästar i en hage lite längre bort. Samtliga börjar springa och var väldigt upplivade över att det rörde sig så många hästar på deras gård. Vi var fyra hästar på framridningen då, minst två unghästar, så där lagom spännande. MEN, Maxim överraskade sin matte och höll sig så lugn och fin. Visst tittade han och drakblåste några gånger, men när jag bad honom skritta eller trava på volt så gjorde han det utan problem. Maxim återförenades ju med Joker också, det tittade lite på varandra, men inte så mycket mer, blev inte av att vi gick fram och hälsade ordentligt heller, blir säkert fler tillfällen för det. Joker har en ny tävlingsryttare och verkade vara sjukt glad över att få komma ut och se världen igen. När alla andra drog igång och sprang så skulle han visa hur snygg han är och i det närmaste gick upp i passage med lyft svans, så söt!

 

 

Sedan skulle vi ju ner till ridhuset då, vilket innebar att man gick på grusvägen mellan det två hagarna där det spang hästar. Lagom kul tyckte matten och hoppade av, sedan gick vi på varsin sida om Maxim, husse och jag, och han följde snällt med hela vägen in i ridhuset, knappt att han kollade på de andra hästarna. Redan här var man ju nöjd med dagen i princip, men så skulle vi ju rida också. Ridhuset var rätt så stort och hade bra underlag, dessutom en läktare som var lite läskig tyckte Maxim, inte så att han kastade sig, utan mer att han sneglade och var spänd varje gång vi skulle förbi (vilket också domaren skrev i protokollet).

 

 

Nåja, vi får försöka åka mer och träna i ridhus med läktare så att han vänjer sig. Speglarna var dock trevliga, där kunde man stå och spana in snyggingen och nosa kunde man också. Åter till ritten, som flöt på så bra! Det enda direkta felet var att han fattade fel galopp i vänster varv (matte satt snett) och jag inte lyckades rätta galoppen så snabbt som jag borde. Så på de två momenten fick vi fyror, annars var det några femmor, mest sexor och TRE sjuor! Min fantastiska fyraåring slog till med 58,88% och vi fick köpa oss en gul rosett som minne. Jag är så otroligt stolt över honom, över oss och allt arbete som man får betalning för på det här viset. Nu är det bara att öva vidare och komma igen i vår. Då ännu bättre och med en matte som sitter lite bättre i sadeln.

 

 

Vi lastade in, eller husse gjorde och så gick vi upp och fikade lite, räknade protokoll och sneglade på fina fjordingar som dressyrade vidare i LB. Tyvärr missade vi Jokers uppvisning i LC, men det verkade ha gått bra det med.
Hem till stallet ganska trötta, släppa ut Maxim i hagen, mocka boxar, fixa höpåsar, husse fixade transport och bar grejer från bilen. Sedan hem och äta lunch och vidare till Dojon, ingen rast, ingen ro, men mer om det senare.

 

Idag har vi gått skrittpormenad med energiska steg, blivit lite rädd för en bil, men eftersom matte skyddade så kastade man sig bara lite. Och klaffsat i vattenpölar. Nu väntar två dagars total vila, mest matte som behöver återhämta sig, men, men, det skadar ju aldrig att ladda lite energi.

 

Det Positiva: Mina prinsar

Det Negativa: Nerver

 

Over and Out

Hämtade in en lerinpackad häst med genomblött täcke från hagen igår. Blev att spola ben och under magen innan ridningen. Så blir det när man bestämmer sig för att sätta full fart längst ner i hagen hela vägen upp till grinden, leran sprutade. Och så lurades bara matte och man fick ingen mat direkt när man kom in. Hutlöst!

 

 

Vi tog oss till ridhuset i allafall och fick lite sällskap, jag hade rödbokat, men tyckte de lika gärna kunde rida så vi fick öva på lite ororsmoment (annan häst plus delvis skrikande småbarn). Det fungerade bra, han lyssnade fint på mig ändå. Vi red igenom hela programmet hjälpligt två gånger och så red vi lite olika moment några gånger också, det jag måste tänka lite extra på är övergångarna till skritt och halterna, vi kommer för snabbt in så vi hinner liksom inte riktigt med, lite halvhalter innan med andra ord. Jag tror också att jag ska göra lite större volter i galoppen, hellre stora och ganska jämna, än rätt storlek, men typ äggformade. Fattningrna var i allafall himla bra idag, i båda varven! Och matten kände nästan att sitsen fungerade stundtals (jobbar ständigt med hållningen både i ridningen och kendon), men det är svårt att tänka på alla saker samtidigt. Han blev tung ibland och gick ganska mycket bakom lod, men vi jobbar vidare på det också. Efter dressyrtävlingen ska vi nog bara träna några gånger till och sedan ta någon vecka med bara uteritter och sedan blir det vila för hans del. Mycket som han lärt sig denna höst och jag tror han behöver lite tid nu att smälta det hela. Men november ut ska vi nog hålla igång i allafall.

 

Idag så blev det en tur i skritt halvvägs runt vallen. Inga spöken i "vassruggen" denna dag så vi var båda nöjda när vi kom hem. Tvätt av svans var inte överpopulärt och inte heller att tvingas sova i pyamas tror jag, men, men, det är ju inte så ofta det händer. Matte putsade träns och åkte sedan hem igen, lagom nöjd med sig själv att sadeln blev smörjd tidigare i veckan.

 

Det Positiva: Galoppfattningar

Det Negativa: Skrikande barn

 

Over and Out

 

Första natten gick bra att jobba, somnade bra på morgonen och vaknade strax före ett, låg och drog mig ett tag, men hade sedan en skön frukost och fipplade lite hemma. Sedan iväg till stallet för att hinna rida innan mörkret var totalt. Maximen verkade lite gladare att se mig idag också vilket alltid är extra kul.

 

På med reflexer och sedan ut. Och vilken tur vi fick! Inget speciellt med den egentligen, men vi bråkade inget! Inget krångel vid vattenpölar (klafs, klafs), ingen upprördhet över obefintligheter så att matte måste säga till som turen på vallen för några dagar sedan. Vi travade på vägen över åkrarna och där var det halt, när han ville springa fortare på hemvägen så lyssnade han på mig när jag bad honom sakta traven och vi ramlade inte omkull något. Sedan svängde vi av mot grusvägen, då måste man gå förbi en gård med mycket bilar och skrot runt omkring, hästarna brukar alltid titta lite extra och så även Maxim, men jag hanterade det precis så som jag vill hantera alla situationer, lät honom titta, klappade och bad honom fortsätta. Inga problem och så var vi förbi och kunde galoppera, även längs med vägen fanns det saker som man kunde kolla på (hösilagebalar och brunar i diket) men jag bara drev och höll galoppen och det blev så bra! Höger galopp på bortavägen och vänster hemåt. Förbi alla läskiga saker igen och skritta hem med driv i steget utan att bli för ivrigt och taktigt, han bromsade sig själv i leriga nedförsbacken och var väldigt med på noterna. Denna tur var en boost för självförtroendet.

 

 

Efteråt spolade vi ben, strödde nytt och fint och myste lite. Sedan var det stallmöte, förvånansvärt organiserat, men tog ändå mycket tid. När jag gick förbi och skulle säga godnatt hade Maxim spån i svansen och på ryggen så han hade redan myst med det nya spånet <3

 

Imorgon är det vila och matten ska fixa hemma och kanske hinna träna lite också, en liten promenad kanske man kan klämma in om vädret är bra.

 

Det Positiva: Myshäst <3

Det Negativa: Lera

 

Over and Outhä

Så idag var det ridhuset igen, denna gång med matte i sadeln! Värmde upp ganska länge i skritt först och det kändes som om jag fick tag på honom lite i allafall. Sedan travade vi igång och red lite olika vägar, mycket volter, men tränade också på att vända rätt upp. Sedan galopperade vi några gånger på stora mittvolten också, Upplevde det som om jag sitter snett när jag ska fatta vänster, men han fattade utan problem, så det kanske bara är inbillning. Liten skrittpaus och så red vi igenom LC:1, tror att jag tänkt för mycket framåt under uppvärmningen för det gick lite fort, men nu har jag en liten plan över hur jag ska rida på lördag. Tyvärr kunde inte Lena komma på torsdag så jag får rida programmet själv då också. Det kändes i allafall ganska bra, bara matten håller sig i skinnet och inte blir för nervös så ska det nog inte vara några större problem. Och det är ju bara en träning för oss att komma ut.

 

Sedan hade jag med mig kameran ut till ridhuset och eftersom jag var själv satte jag upp den på ett hinderstöd och filmade när jag red lite på ena volten. Tyvärr får ni nöja er med ett sött foto idag eftersom jag inte lyckats klura ut hur jag ska konvertera filformatet så det går att ladda upp. Johan jobbar sent och jag jobbar natt, men imorgon kanske det händer något på den fronten.

 

Trött i benen nu på kvällen. Men eftersom det är kendotrötthet så är det okej. Jag har tränat två pass sedan SKO, det första förra torsdagen. Bara jag, Lollo och Pär som dök upp, så vi improviserade ett litet pass. Mycket Do, jag försökte mest vänja mig vid känslan av att vara nidan, över att för första gången på länge inte tänka på vilka tekniker jag behöver träna på, inte gå in i en ji-geiko med gradering i bakhuvudet utan bara göra det jag känner för. Både jag och Lollo insåg efter passet att herregud, vi behöver inte gradera i februari! Vi behöver inte fokusera stenhårt på kendon i ytterligare ett halvår. Vi kan träna iaido! Och Kyudo! Eller jag ska nog försöka mig på att träna iaido lite nästa termin och kanske till och med våga mig på att gradera, var ju inte så långt ifrån sist. 

 

Sedan blev jag lite krasslig så ställde in lite träningar som jag hade tänkt gå på. Så idag var det dags igen, efter uppvärmningen fick jag gå bredvid ett litet tag, men sedan fick fortsättarna ta på sig rustning och då fick jag vara med igen. Lite teknikträningar, attacksteg, kirkiachi och tvåstegstekniker, första gången för nybörjarna på kote-men och kote-do. Jag var väl inte överdrivet fokuserad utan tänkte mest på mjuka handleder. Efteråt så stannade jag för ji-gieko också, bara Mattias och Anders som skulle köra också så vi roterade omkring ett tag i två-minuters ji-geikos. Jag var inte jättetaggad, men det var skönt att inte behöva tänka så mycket, huvudet var inte så trött som det brukar, även om benen tyckte att det här var väl onödigheter egentligen.

 

Lite stretching och pratstund efteråt och cykla hem (till benes protester) och drick stor kopp te för att få upp värmen. Imorgon har jag massagetid, får se vad hon säger om ryggen och axlarna denna gång. Måndagen efter SKO var min kropp inte på topp kan vi säga och satt fast på mer än ett ställe. Ont gör det, men nyttigt tror jag.

 

Eftersom det är nattvecka blir det ingen träning på torsdag, men jag hoppas på söndagen och så ska jag börja ta tag i filmerna från SKO också, börjar bli dags nu.

 

Det Positiva: Nidan

Det Negativa: Huvudvärk

 

Over and Out

 

Fredagen blev det vilodag för Maximen och matten åkte hem efter jobbet, fixade middag med sambon (okej, jag bidrog minimalt) och köpte alldeles för mycket fredagsmys-godis. Det var skönt med en lugn kväll i soffan och sedan däckade jag ganska tidigt, det positiva med veckan är att jag i allafall fått ordning på sömnen (så här lagom tills man ska jobba natt igen...) och går och lägger mig på kvällarna så jag hinner sova 7-8 timmar.

 

Tack vare detta så kom jag upp på lördagen i lagom tid och var ute i stallet på förmiddagen. Jag hade bestämt att vi skulle rida ut, men en lugn tur eftersom han ändå gick ganska mycket i veckan och lite hårdare pass. Så vi skrittade ut på vallen och tog halva för att sedan vända och rida tillbaka. Tänkte mig en kravlös tur när vi bara skulle mysa runt. Det gick bra tre fjärdedelar av vägen. Ditvägen var jättemysig, matten koncentrarde sig på att sitta ordentligt och rakt över hästen, koncentrera sig på vart skänklarna var och mest på sig själv. Maximen gick på, försökte norpa gräs (ajabaja) och frustade förnöjt ibland, lika bra på hemvägen, men med lite mer kliv, lite mer kontakt med bettet, men fortfarande lugnt. Sedan finns det en gräsplätt kvar på vallen som de inte skördat eftersom det är för sankt där, det ser lite ut som en vassrugg, när vi skulle förbi på bortvägen gick det bra, men på hemvägen var Maxim övertygad om att det gömde sig ett hästätande monster där inne. Han frös, drakblåste och blev allmänt upprörd, kanske att han kände någon lukt av vildsvin eller rådjur eller något, vad vet jag. Försökte lugna ner honom, sedan ringde min telefon så jag hoppade av och ledde en bit också, men sedan upp igen, för så här kan vi ju inte ha det, även om jag sitter uppepå så vill jag att han ska lita på mig. Vi tog oss förbi, men sista biten hem slutade övergick mysturen till en mycket taggad häst som ville springa, så vi var inte ritkigt överrens där, lite ledsen över att myset fick ett sådant tvärt slut, men vi tar nya tag i veckan, en skritt-tur planerad även då. Nåja, vi myste lite i stallet istället.

 

På eftermiddagen åkte vi till kyrkogården, tände ljus hos Johans mamma och jag tände två ljus i minneslunden för farfar och Jossan. Sedan åt vi middag hemma hos Johans pappa och hade det trevligt. Gasnak tidig kväll för oss då vi inte följde med på bio, tvättade en maskin och tog det lugnt.

 

Upp skapligt även i morse och iväg till stallet efter frukost. Lugnt och skönt där och ridhuset var ledigt så vi tog på tömkörningsgrejerna och gick dit. Släpade fram tre sockerbitshinder och lade på ena voltspåret i lite olika hjöder, bra för att träna ryggen, får fram bra bakbenslyft när man travar över. Började lite på andra volten i skritt och trav för att värma upp, gick över till volten med sockerbitar och så travade vi några varv där också, tillbaka till andra volen, byta varv och samma sak igen. Någonstans här kom det in människor som skulle kolla underlaget (skulle harvas efteråt) dem var man ju tvungen att hålla koll på sa Maximen, men han lyssnade relativt bra ändå. När vi var ensamma igen gav vi oss på galoppen, inga problem och jag vet inte hur vi ska gå vidare nu, hur jag ska öka kraven, funderar på att boka in en tömkörningslektion med Lena igen, i slutet av november, planen är nämligen att han ska börja sin vila i början av deckember någon gång. Börjar kännas att huvuet nog kan behöva det, men ett litet tag till kör vi på.

 

Efter lite avtravning så tog jag bort gjorden och tömmarna och så plockade jag bort sockerbitsbommarna förutom ett som jag flyttade och ställde på mitten av långsidan. Så fick han hoppa lite också och springa lite själv, övade även lite löst med att gå med mig, backa tillsammans med mig och sedan stå kvar på stället när jag gick en bit (det är det svåraste). Han var duktig och det är kul att öva lite sådant också. Lite extra ryktning efteråt och så ut i hagen. Matten åkte hem och sedan vidare för lunch på ikea och shopping med sambon. Jag råkade köpa en nyårsklänning och några tröjor som inte alls var planerade. Och en ram till mitt graderingdiplom som dök upp förra veckan, bara ett år efter graderingen.

 

Maxims planering i veckan är följande: Måndag ridhuset och rida igenom dressyrprogram, tisdag uteritt alla gångarter. Onsdag vila och torsdag Lenaträning. Fredag ska vi skritta ut och mest ta det lugnt och på lördag är det dressyrtävling. Söndagen blir därför också lugn, men med bra väder ska vi ut en sväng och sträcka på oss.

 

Det Positiva: Glädje

Det Negativa: Motvillighet

 

Over and Out

För ett år sedan ungefär satte jag upp en radda mål och drömmar som jag har med Maximen. Tänkte att det kunde vara en bra idé att kolla igenom och sätta upp lite nya nu såhär i höstmörkret.

 

HÄR finns de mål jag skrev ned förra hösten.

 

Jag tycker att de mål jag satte upp var ganska realistiska och vi har faktiskt nått de flesta. Det är körningen som släpar efter, men det kanske kan tas upp i framtiden igen. Det är definitivt något som finns kvar i tankarna, men som skjutits lite på framtiden eftersom vi helt enkelt satsar på lite annat just nu. Dock så försöker jag ju tömköra en hel del, även om vi inte släpar saker så mycket.

 

Vi har kommit iväg på lite saker och hunnit testa bådre dressyr, hoppning och bruksridning. I dressyren tycker jag att vi ligger precis där vi ska, lite i framkant av vad jag kanske hade tänkt (ryggningar och framdelsvändningar sitter nästan som en smäck och galoppfattningarna ska vi inte tala om). Vi har till och med börjat lite smått med skänkelvikningar och fattningar från skritt.

 

I hoppningen är det inte lika långt gånget, men det beror ju mest på mig, vi har löshoppat en del och han blir säkrare och säkrare, även hoppat lite enstaka hinder, men inga höjder med mig på. Även här finns lite små planer på att våren ska bli lite mer hoppinriktad, men vi får se hur väl mina planer kan infrias.

 

Men nu till lite nya mål:

 

-Träna vidare på skänkelvikningar

-Träna vidare på trafiksäkerhet i grupp

 

 

-Ev någon pay and ride

-Ta tag i hoppningen

-Brukstävling

 

-Simma tillsammans

-Försöka åka iväg på kurs/ridläger

 

-Komma ut på fler dressyrtävlingar på LC-nivå

-Pay and Jump

-Brukstävling

 

Over and Out

 

Idag skänker jag en liten extra tanke till Jossan och hennes familj. Om allt hade varit så som det borde skulle hon ha firat sin 39:e födelsedag idag. Men så blev det inte och även om jag inte tänker på henne varje dag längre, så dyker hon upp i tankarna då och då. När något speciellt händer med Maxim, när jag får höra om Jokers hyss och  bus. När jag och Johan var ute och plockade svamp. När jag står inför beslut om min häst och vill ha någon jag litar på att diskutera med. Hon tog med mig in i en värld av fjordhästar och fina människor. Hon gav mig känslan av lantliv tillbaka, att vara på en gård, ha skogen in på knuten och bara ge sig av med hästarna ut i den. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag träffade henne. Eller sista. Numret finns fortfarande kvar i telefonen och i inkorgen hittar man lite strö-sms som inte blivit bortrensade. 

 

Den sista ridturen vi tog tillsammans. Hubertusjakten för ganska exakt ett år sedan på Vikobolandet. Maxims första och Jossans sista. I år blir det ingen Hubertusjakt för vår del. Dels ligger den till helgen som kommer och Dressyren är veckan efter och närmare så vi satsar på den istället. Nästa år får vi se.

 

Jossan lyssnade alltid om man behövde prata och hade alltid något att prata om, något att berätta. Om de så var om hennes barns upptåg föregående kväll eller något hon gjort med sin första fjording för många år sedan. Jag kommer nog alltid att sakna henne och allt hon kunde få för sig att göra.

 

Jag har aldrig publicerat det här på bloggen, men jag blev ombedd att skriva ett minnesord till vårt medlemsbland och för att det inte ska försvinna någonstans i mängden av data som finns på min mail, så tänkte jag lägga upp det här också. Och ikväll tänder jag ett ljus här hemma och tänker lite extra på min fina vän.

 

Over and Out

 

Onsdagen blev det ridhuset då. Började med lite arbete i skritt, vidare i trav och gjorde lite mindre volter och lite serpentiner, sedan tog vi lite galopp också, red i nya sadeln och tycker nog att han jobbar bättre i galoppen i den, eller så är det jag som rider annorlunda. Känns i allafall som om galoppen var mer ridbar idag i allafall. Dock känns det ännu tydligare att jag sitter snett, så jag försökte öva på det också. I vänster varv på volten så ställde han sig rätt så bra, höger var så klart svårare, men gick ganska bra. Fick väl inte igenom högervarv så som jag skulle velat, men, men, det kommer mer och mer. Nästa vecka jobbar jag natt och kommer förmodligen få lite bättre ridhustider, med mer ensamchans så då ska jga tömköra och jobba lite löst med honom, känns som evigheter sedan. Naturligtvis blir det också till att träna lite programridning så vi i allafall har ridit igenom det någon gång helt och hållet.