tildans

... the greatest adventure of our lives.

 

Ja, eller något. Ryggsäcken är packad, likaså handbagaget. Efter lite allmänt internetkaos så är vi också incheckade och snart ska jag och Johan börja röra oss mot Arlanda där Lollo väntar. Gårdagen och dagen idag har varit upp och nedvänd med panikattacker lite då och då. Vad har jag gett mig in på? Aaarrgghhh, hjälp! Men nu är jag lite lugn igen.

 

Jag kommer att sakna att krama min fina sambo något otroligt mycket. Och naturligtvis kommer jag att sakna fina Maximprinsen väldigt mycket också. Bloggen kommer eventuellt att uppdateras lite sporadiskt med rapporter om Maxim och lite om resan. Jag kommer att ha en speciellt resdagbok också, återkommer med länk till den när allt är klart.

 

Det Positiva: Äventyr

Det Negativa: Saknad

 

Over and Out

Planerna gick lite i stöpet på fredagen, regn hela dagen och en häst som värmde sig under täcke för att torka när jag kom ut till stallet. Så det fick bli repgrimma och en liten sväng till ridhuset istället. Vi skrittade runt lite och sedan fick han springa lite också. Ställde upp två sockerbitshinder med stuts mellan och han tog dem så fint så. Lekte sedan lite med en pressening, gå över och sedan lade jag dem över sockerbitshindret och så hoppade han också, men då var det konstigt minsann.

 

Lördagen blev det i allafall uteritt med Johan och Farbror M, det gick finfint, vi skrittade och travade i lugn takt, även om matten fick en panikattack över en släpvagn. Mitt dumma huvud alltså. Det var i allafall trevlig att Johan var med, sedan hade vi insläpp tillsammans och jag var kvar efter det och rengjorde en sadel och ett träns väldigt noggrannt. Den andra sadeln och tränset fick sig en omgång idag.

 

 

Så idag lekte vi dressyrhäst, med fin lindor och fint schabrak. Ridhuset var varmt, men det gick i allafall. Filmade, men eftersom jag var själv fick jag ställa kameran på ett hinderstöd och denna gång ville den bara leta fokus hela tiden, så filmen blev sådär, får se om jag kan klippa till något framöver. Fin var hästen i allafall, mjuk i traven och satte lite krav i galoppen, kunde se på filmen att utvecklingen går framåt, till och med lite rumpmuskler som visar sig ibland! Matte måste dock linda ben oftare så hon blir bättre på det.

 

Det Positiva: Fin känsla

Det Negativa: Sista dressyrträningen på ett tag.

 

Over and Out

Igår var vi ute på promenad i repgrimman, Maximen och jag. Först lite på grusvägen, hälsade lite på barn och skrittade med våra längsta steg. Sedan gick vi in på ridbanan och tränade med ensilageplasten, matte  höll i den och Maximhästen gick till slut med på att nosa och att matten klappade lite med den på halsen.

 

Det slog mig hur långt vi har kommit. För ett år sedan hade jag aldrig gett mig ut på promenad i bara grimma, för både min och hans säkerhet, han har aldrig varit svår att leda, men eftersom hans taktik när han blivit lite skrämd varit att sätta full fart framåt, får man ha lite divesre hjälpmedel för att det inte ska hända en olycka. Jag har tappat honom tillräckligt många gånger för att veta hur det känns att ha hjärtat i halsgropen av rädsla att han ska skada sig illa. När vi skulle promenera tidigare har vi gått i träns eller med gedjegrimskaft, vilket jag fortfarande skulle göra på en väg med trafik, men numera litar vi så pass på varandra att jag vågar gå i repgrimman på våra småvägar i allafall. Det är mycket att kika på där också, men jag känner mig ganska övertygad om att han kommer att stanna hos mig om han ser något konstigt. Den här tilliten känns skön att ha och jag hoppas att vi båda ska kunna tänja den till att inefatta bilar också. Jag vet att det kommer att ta tid, för det är mycket som sitter i mitt huvud, men jag är fullt övertygad om att vi kommer att klara av det tillslut.

 

 

När han varit så duktig med plasten så släppte jag honom lös och så skulle vi springa lite tänkte jag, i början var det lite segt och gräset lockade lite mer, men tillslut blev det lite mer fart på det hela och han både bockade, hoppade och sprang allt vad han hade. Ridbanan är lite för stor för att öva löslongering, men jag tänkte att jag kunde försöka få in honom till mig i allafall. Så när han sätter fart tvärs över ridbanan och gått ungefär på en halv stor volt runt mig så ropar jag på honom och sätter mig ner på huk så som vi tränat i ridhuset. Döm av min förvåning när han fortsätter i full fart in till mig och tvärstannar en meter ifrån (när jag ber honom stanna). Vi gjorde samma sak igen med lite lugnare tempo. Nog för att det är fint att han springer in till mig, men det kan räcka med trav kan jag tycka och inte full galopp, han väger ju faktiskt en hel del mer än mig. Anledningen till att jag övar det här? Tanken är att han hellre ska vilja vara hos mig än att springa och förhoppningen är att om jag skulle ramla av/tappa honom, så ska han komma på inkallning, jag vet att rädsla är svårare att övervinna än springglädje, men man måste ju börja öva någonstans.

 

Så idag var det Lenaträningen, den sista på ett bra tag. Han var även denna gång superduktig. Vi hade sällskap av en till denna gång, men koncentrationen var bra och fokuser låg för det mesta på mig. Kan tycka att det var lite mer stretigt denna gång, man det kan bero på att jag inte red på onsdagen, han går ju bäst har jag kommit fram till om han vilar tisdag och får en uteritt på onsdagen. Men alla veckor kan ju inte vara optimala. Vi tränade en hel del galopp, alla fattningar satt bra förutom en, men matte måste lära sig att inte stressa och göra saker och ting ordentligt istället. Fattningarna längs spåret var inga problem, men sedan gick vi inte på en stor volt vid kortsidan, vi skulle fatta på medellinjen på den öppna delen av volten och det var här jag slarvade första gången åt höger, men sedan gick det som en dans, jobbade med att rida galoppen lite mer också och han kändes ganska så stadig. När vi travade av så var han så lätt och stadig i formen att det nästan bara är att glida med och njuta som gäller. Fina, fina hästen!

 

Planen de närmaste dagarna är att rida en skrittrunda på fredagen, rida ut tillsammans med Johan på lördagen (hoppas att kanske kameran följer med och att vädret är fint) och rida i ridhuset på söndagen (tänkte snoffsa till det med benlindor och hela kittet och filma lite kanske). På måndagen blir det extra my, kanske lite lek i ridhuset/på ridbanan och sedan så lämnar jag min lilla prins för andra äventyr.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Halka

 

Over and Out

Så i morse tog jag mig till stallet innan jobbet. Maxim hade vilodag, men vi skulle släppa in en nya häst i hagen och jag ville gärna vara med. Hann med att fixa maten och mocka innan alla andra var samlade och redo. Först tog vi ut den nya hästen, ett sött litet fjordsto som vi bara spanat in på avstånd tidigare. Sedan släppte vi ut de andra som i lugn takt vandrade ut i hagen.

 

Först så hände inte så mycket, ingen som ville gå fram och hälsa, mest för att stoet som bestämmer i hagen inte hade någon större lust att gå någonstans utan bara stod där och de andra inte gick förbi henne. Men sedan blev det lite mera rörelse och Maxim kom fram och hälsade tillslut. Krökta halsar och pip blev det. Sedan visade de sig att hon var lite brunstig och då kunde Maxim inte riktigt bete sig, han skulle pussas, bitas och mysa. Han vallade omkring henne ett bra tag och hon verkade inte ha något i mot det. Skämdes lite och tyckte att han kunde bete sig som folk, han är ju faktiskt vallack. När hon började säga ifrån så gick jag, kändes som om det inte skulle hända något mer. Vill ju inte att han ska klättra och hålla på på henne, men jag hoppas att han höll sig på mattan.

 

Idag lekte vi lite dressyrponny jag och Maxim. Vilket innebar att han fick ha sitt fina träna med achennosgrimma och fina bling-bling pannbandet, samt en flätade liten bulle i pannan. Lite stilig blev han allt! Vi höll oss i ridhuset idag och red lite allmänt. Skrittade och joggade fram lite först och sedan körde vi lite skrittarbete med skänkelvikningar, tempoväxlingar och halter. Travade igång med lite serpentinbågar och ökningar på diagonalen, i början var det lite stretigt, men det släppte ganska så bra.

 

 

Jag hade bestämt mig för att ta tag i galoppen lite idag också. Så först blev det lite fattningar från skritt vilket gick relativt bra, sedan jobbade vi en hel del på stora mittvolten och att verkligen ställa honom åt rätt håll och att jag ska sitta ner och rida. Det gick rätt så bra även här, jag måste ju hjälpa till ganska mycket, men vi klarar av det. Vi jobbade även lite med fattningarna, att de ska vara då jag vill. Det gick lite blandat, jag stressar för mycket ibland tror jag och då blir det lite springigt. Fortfarande lite problem med höger, men vi kämpar vidare. Travade av och det var en härlig känsla med lösgjord häst. Han blev till och med lite varm idag!

 

Det Positiva: Sol i sinnet

Det Negativa: Lera ute

 

Over and Out

I helgen så hade vi anordnat ett litet endagarsläger i Kendo. Vi bjöd även in våra vänner från Huskvarna och trots den korta varseln så var det tre som kunde komma, sammanlagt var v i18 personer som ägnade de flesta av lördagens timmar åt att träna.

 

Första delen av passet var utan rustning och vi tränade mycket grunder. Eftersom vi hade ungefär tre gånger så stor sal mot för vad vi är vana vid blev det en hel del jobbiga övningar och gå mycket fram och tillbaka för att koncentrera sig på fotarbetet. Gjorde även en del grundävningar med hugg och på slutet attacker över hela salen där man skulle hålla i kiaiet, blir ju mycket längre än vanligt såklart och jobbigare. Även några vändor med många attacksteg på rad.

 

Efter lunch var det på med rustning och en del grundövningar även här. Vi gick igenom några av grundbokken-övningarna, fast med shinai och rustning. Först så skulle vi göra bokkenvarianten, med goende steg, sedan samma övning fast med full attack förbi. Det var intressant och ganska så svårt. Mot slutet blev det lite ji-geiko också, jag var ganska ofokuserad och ganska missnöjd med min insats, men, men, hela den här terminen har ju varit väldigt ofokuserad för egen del. Vi avslutade med lite bokkenövningar, vilket var kul, men lite kenpigt så som det brukar.

 

 

När alla var ombytta och klara gick vi ner på stan och åt pizza (eller kebab för egen del), blev också preimiär för Bosses, man kunde ju inte stå imot när det var öppet. Lite kallt för glass kanske, men gott ändå. Sedan var lägret slut så tog bilen med alla rustningar till Dojon och packade ur, sedan hem igen och invänt de som kom över för en liten filmkväll. Blev en Kurosawa-film som hette Yojimbo.

 

Somande som en stock sedan och vaknade på söndagen med världens träningsvärk i benen. Nåja, prevcis som det ska vara efter en träningsdag.

 

Det Positiva: Kendomänniskor

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

På lördagen så fick Maxim vil då jag ägnade större delen av dagen åt kendo och träningsläger. Idag skulle vi dock försöka ge oss ut igen. Blåste halv storm på slätten (ungefär som det brukar) så han fick ha sin fina blå luva på sig, inte för att jag tror att den hjälpte denna gång. Lite kanske.

 

Turen började toppenbra, vi tog oss förbi ridbanan och all ensilageplast som bestämt sig för att förvandlas till plastiga tentakler i blåsten. Lugnt och fint gick det och jag var mycket stolt över lilla hästen, tänk vilken lång väg vi kommit detta år. Bättre underlag var det också så vi travade upp för kullen, tog oss förbi det rosa huset utan större problem och så travade och galopperade vi lite på grusvägen. När vi sedan vände hemåt blev det en liten överraskande rivstart, men sedan lyckades vi hålla någotsånär lugnt tempo, tog en vända till på grusvägen innan vi gick hemåt igen. Travade och galopperade lite till på nästa grusväg och även här blev det några rivstarter och en ganska upphetsad häst.

 

 

Vi avslutade faktiskt på ridbanan, brukar inte göra så, men kände att med den energin han hade var vi tvungen att få ut lite mer under mer ordnade former. Han fånade sig lite i början råkade kasta sig för ensilageplasten (samma som han gått förbi några minuter tidigare), men sedan blev det ordning på torpet och tryck i traven. Vi höll oss på en stor åtta och försökte få till en avslappnad häst och matte och det gick så fint så. Galopperade också på volt i båda varven, koncentrerat och med huvudet åt rätt håll. När han har den extra energin som han får utomhus så är det inte så svårt att orka rida galoppen på volten heller. Sedan var matten helt slut och insåg att vi hållit på sammanlagt i en och en halv timme. Maxim var kanppt varm, förstår inte vartifrån han får sin kondition.

 

I stallet borstade vi lite och provade nya, tunna regntäcket, rött och fint och det ska nog hålla honom torr ifall det blir riktigt regnoväder.

 

Det Positiva: Glad häst

Det Negativa: Båst i öronen

 

Over and Out

På tisdagskvällen var det stallmöte och efter ett par timmar med trevligheter tillsammans med stallgänget var det dags att ta hand om Maximen också. Jag var förunderligt långsam, kände nog ingen stress eftersom jag hade kvällsfodringen också. Tillslut kom vi ner till ridhuset i allafall, strax innan nio satt jag i sadeln och sedan körde på lite mer än en halvtimme.

 

Jobbade lite i skritten först och han klev på rätt så bra faktiskt. Travade igång och försökte tänka mycket framåt, sedan började jag rida volter och serpentiner. När han kändes någrolunda uppvärmd gick vi över till att vända upp halvt igenom i skritt, skänkelvikning ut till mitten av långsidan, trav, halt på mitten av kortsidan, trav igen, med en övergång på långsidan till skritt och så halvt igenom och skänkelvikning åt andra hållet. Fortsatte med lite varianter av detta, gjorde lite volter istället för övergångar på långsidan i trav tillexempel. Han blev väldigt mjuk och fint tycker jag och skänkelvikningarna börjar kännas "på riktigt" i allafall åt det ena hållet. Tog lite galopp också i båda varven, försökte mig på lite volter och lite mera krav, det kändes rätt så bra, även om det känns som om vi håller på att kracha in i sagen ibland. Avslutade med att trava serpentiner under lättridning och så hoppade jag av och gick några varv med honom. Kort men intensivt! Kvällsfodrade sedan och åkte hem nöjd och belåten.

 

Onsdagen fick bli en vilodag för Maximen och matten ägnade kvällen åt att tvätta ett mindre berg med kläder.

 

 

Så på torsdagen var det dags för träning igen. Ännu en lektion ensamma, vilket var ganska underbart. Det som var mindra underbart var att se sin häst i hagen när man kör mot stallet och han sätter full fart upp mot grinden så att leran sprutar. När jag gick och hämtade honom sedan visade det sig att han var mer eller mindre lerinpackad, dock var det torkat, men tar ju ändå tid att få bort det. Tid som på torsdagar är ganska dyrbar. Vi lyckades kommer i ordning i tid i allafall efter lite tid i spolspiltan.

 

Jag kan säga redan nu att passet var helt underbart awsome! Tror nästan det bästa på terminen. Vi fick rida en hel del ridvägar i trav först, serpentiner, åttor och volter för att mjuka upp honom. Sedan övade vi på längningar snett igenom i trav och nu börjar vi komma någonstans, han orkar ligga kvar några steg i formen nu också. Sedan gjorde vi lite skänkelvikningar, skritt och vända halvt igenom, åt ena hållet gick det super, men åt det svåra hållet blev det lite blandat, några steg här och där gick toppenbra, så även där är vi en bit på väg. Han var så mjuk i både skritt och travarbetet att det var en ren fröjd att rida honom.

 

Vi galopperade även lite, inte så kvick i galoppfattningarna som jag kanske önskat och jag måste börja lära mig att rida galoppen, inte bara hänga med, jag måste våga kräva lite mer av honom där och av mig själv. Ganska fina volter blev det i allafall och någon bit här och där nästan stadig i formen. Efter en skrittpaus var det dags för lite överkurs. Vi travade och vände snett igenom, skulle fatta galopp när vi passerade medellinjen och fortsätta genom hörnet, bryta av till trav och så om igen fast den andra galoppen. Nästan som att fatta på medellinjen vilket ju var väldigt svårt för några pass sedan. Denna gång gick det nästan som en dans. Den svåra högergaloppen var inga problem alls, därimot fick vi lite problem i vänster istället. Vet inte om det var min ridning som ställde till det eller om han helt enkelt blev lite trött. Till slut så gick det i allafall och då travade vi av och så skrittade vi en sväng i friska luften och kvällsolen för att torka lite. Guldstjärna till hästen och nu när det går så himla bra är jag lite putt för att tävlingssäsongen dröjer så länge (inte för att jag ångrar min planerade resa, men ändå), men kan nog vara bra för honom att slippa mattes alla krav och mest ta det lugnt när jag är borta. Klart han kommer gå en del i ridhuset, men det blir ju inte på samma sätt som när vi tränar med specifika mål i siktet.

 

Idag red vi ut, med blandat resultat. Det var blött och lerigt mest överallt så vi höll oss till skritt eller ja, det var själva meningen i allafall. Uppenbarligen var han inte trött så som han höll på. Taktade, småtravade på stället, låtsades bli rädd för ett litet barn (som lekte på en gräsmatta 100 m bort) och så vidare. Jag sa till honom och så blev det skritt några meter igen och så samma visa igen, men han var så glad och småfrustade att det var svårt att bli arg på honom. Det hade kanske varit klokt att låta honom springa lite mer, men får bli av i helgen istället.

 

Det Positiva: Finfina hästen

Det Negativa: Stel i benen

 

Over and Out

 

Så, jag tränade faktiskt kendo förra veckan också. Träningslusten fanns inte riktigt där på torsdagen, men jag släpade mig iväg i allafall. Jag var inte sugen på kendon, men ville så gärna, så gärna träffa mina vänner. Det blev, som vanligt, inget jag ångrade efteråt.

 

Träningen var rätt så kul, vi hade Do-dag, med blandade resultat för egen del. För det mesta, som jag sagt flera gånger tidigare, gillar jag Do och jag är bra på det, men ibland har man dagar när tekniken inte alls stämmer. I torsdags var det för ovanlighetens skull lite blandat. I början gick det bra, vanligt attacker framåt och kontringar med nuki-Do fungerade finfint och vissa av mina nuki-tekniker var till och med snabba. Sedan gick vi över på kaichi, vilket jag aldrig riktigt förstått och alltid haft svårt för. Så även denna gång, men vi jobbade på det och mot slutet började det kännas som om jag nosade på någonting, men det kräver träning för att det ska bli bra även under ordnade former och det är lång väg till att sätta den under en ji-geiko.

 

Vi körde ji-geiko mot slutet också, tre stycken. Den mot Kalle är jag både nöjd och missnöjd med, missnöjd för att jag inte hade den koncentration och den vilja som jag vet krävs mot honom och jag lyckades inte attackera och skapa möjligheter på det sätt som jag vet att jag måste jobba på. Å andra sidan fick jag beröm över att jag håller mitten så bra och är lite svår att köra mot, men jag tror också att det gör att jag blir mer defensiv. Den ji-geikon jag körde efter var inte heller speciellt bra och den sista mot Lollo var heller inte mycket att hänga i julgranen. Jag skärpte inte till mig helt enkelt. Denna vecka väntar förmodligen en torsdagsträning och sedan ett läger på lördagen där jag ska försöka vara på topp. Veckan efter blir det förmodligen ett eller två pass och sedan så blir det ingen mer kendo på ett bra tag, men ibland blir man ju bara bättre av uppehåll också.

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Omotiverad

 

Over and Out

Påskhelgen har gått i en väldig fart. På Lördagen tömkörde jag lite i ridhuset över lite upphöjda bommar, gick relativt bra, men ingen superkänsla. Kvällen spenderades vid stångån, god mat och star treak, bättre kan det kanppast bli.

 

Söndagen fick Maximen vila då jag hade lite kort om tid, en sväng förbi jobbet först och sedan fixa stallet innan jag åkte hem och fixade det sista innan föräldrarna kom på besök. Johan pappa, syster med sambo och bror kom också över och vi bjöd på scones först och så lite fruktsallade med glass. Blev proppmätt! Gick en promenad med mamma och pappa i solen och så spelade vi lite sällskapsspel, gjorde sedan middag. Mycket trevlig kväll.

 

 

Så idag så fortsatte solen skina. Hade bestämt träff igen med K som kommer ta hand om Maxim ganska mycket när jag är borta. Vi skulle rida ut tillsammans och jag skulle låna hennes häst och hon skulle övningsköra med Maxim. Lite nervöst är det ju att sitta på en annan häst som man bara ridit en gång innan. Lite större än Maxim och vanligtvis lite hetare, men idag var han tack och lov lugn och vi klarade av ritten fint. Vi tog grusvägen bort och kollade på påskhästar. Maxim verkade pigg och klampade på även på bortvägen, gick dock bra att trava lite sedan och ingan av dem tyckte att rosa huset var läskigt idag, även om Maxim kollade på bilarna som han brukar. Vi galopperade även lite på hemvägen och travade också, då fick han lite mer svung i steget. Det jag tyckte var det absolut bästa var att han betedde sig som han brukar så att hon verkligen fick känna på alla sidor av honom.

Han är ju snäll, men kan ju titta på saker och låtsas bli rädd. Både han och M som jag red har samma strategi, när vi var på hemväg så såg de något farligt och gjorde exakt likadant, hoppade ett steg åt sidan och så var det inte mer med det. Känns himla tryggt att lämna honom i kompetenta händer, tror det kommer gå finfint det här!

 

För egen del så släppte nervositeten lite också. Det fungerade bra att trava bakom Maxim och han låg inte på så mycket. På hemvägen när vi galopperade vill han dra på lite, men det räckte med att jag höll imot och la på ben så gick det finfint, så himla fin häst är det, 20 år, men det märktes då rakt inte.

 

Det Positiva: Lugn och harmoni

Det Negativa: Lera

 

Over and Out