tildans

Idag blev det premiärtur med Maximen. Vi fick sällskap av två andra hästar i stallet med tillhörande mattar. Den ena har bott där ett tag och den andra flyttade in i förra veckan. Det är båda hästar som Maxim inte går i hagen med, så han var väldigt nyfiken. Väldigt snälla hästar var det även om den ena i början inte verkade gilla Maxim, han gjorde inget, mest såg sur ut, men när de fått nosa lite tror jag det blev bättre.

Vi var ute i ungefär 45 minuter, mest skritt med ett par korta travsträckor, för min del kändes det som en lagom tur och jag tror att Maxim också var nöjd. Han blir varm väldigt fort i sin långa päls och dessutom är han ju ovan vid att vara den som går långsamast så han fick anstränga sig lite för att hänga med. Tror nog också att huvudet blev lite trött efter ett tag av alla nya intryck. Han skötte sig exemplariskt hela turen i allafall. Mycket fanns det att titta på också, konstiga gårdar med många bilar och lite annat som stod längs med vägen. En gång fick han ta mod till sig och gå först eftersom alla tre hästarna såg något och blev lite tittiga. Lilla bebisen klarade det efter lite uppmuntran.


Hemma igen var han lite svettig, så jag hoppas att pälsen böjar ramla av i lite större mängder snart, blir skönt att börja jobba honom ordentligt. Imorgon blir det förmodligen vila, ska dit och pyssla lite och fixa fodret+mocka, men sedan är det kendoträning och årsmöte som gäller på kvällen. Onsdag och Torsdag ska jag försöka rida i allafall, på torsdag blir det på förmiddagen i förhoppningsvis sol för sedan ska vi iväg til hästtandläkaren på eftermiddagen. Sedan återstår det att se vad tandläkaren hittar på och hur ridningen blir i slutet av veckan.

Det Positiva: Ridsällskap
Det Negativa: Mörker

Light up

Over and Out

Imorse var det upp tidigt (som vanligt) men plötsligt befann jag mig i den situationen att ha gott om tid. Hann till och med läsa lite tidning innan det var dags att åka till stallet. Maxim verkade ha funnit sig till rätta, han drack ur vattenkoppen medan jag såg på och hade legat ner för svansen var alldeles spånig, så förhoppningsvis har han sovit gott. Han var lite jobbig att leda till hagen, tyckte att matte gick långsamt, men det gick bra, fick lägga grimskaftet över nosen lite bara.

Det är tre andra hästar som Maxim ska gå med i hagen. En varmboldsvallack S (den han fick bekanta sig med igår) som inte säger så mycket och är lite ensamvarg. En 3-åring B som verkade lite busig och en stor brun O som var den som var boss och bestämde i hagen. Mest den som jag var lite orolig för, svårt att veta hur Maxim skulle reagera också, trodde inte att Maxim skulle sätta upp sig mot honom, men man vet jag aldrig, har ju inte sett honom med andra hästar än Joker och Hampus. Det gick i allafall väldigt lugnt till, O var fram och skulle hälsa och sedan pep han lite och hotade med frambenen, Maxim flyttade lite på sig och så hände inte mycket mer. O var sedan borta större delen av dagen och då hade tydligen Maxim lekt lite med 3-åringen. Han umgicks också lite med S när jag släppte ut honom efter vår aktiveringsstund.


Jag åkte ju nämligen ut till stallet en gång till under dagen. Tog in Maxim i stallet och vi myste lite, han var lugn att leda och hade inga problem att lämna hagen. Borstade lite och sedan gick vi till ridhuset och så fick han undersöka och inspektera det hela. Släppte honom lös och så fick han springa lite, dock var han nog lite trött, ganska varmt och han har så mycket päls så det blir svettigt rätt så snabbt, skuttade över ett litet hinder också, först fick jag hoppa med honom, men sedan hoppade han lös också. Sedan in i stallet igen och så försökte jag ta bort lite päls, Maxim stod mest och mös, speciellt när han fick sällskap i gången av en lite ponny. Testade också min nyinköpta tömkörningsgjord (som blev betydligt billigare än beräknat, härligt med bonus och erbjudanden ibland), den passade toppenbra så den ska jag försöka inviga i veckan som kommer.

Maxim fick gå tillbaka till hagen och jag föröskte få lite ordning på mina saker. Har fått två plåtskåp för mina grejer då det inte fanns någon garderob ledig. Efter lite pysslande så fick jag in allt där jag ville ha det, men köpstopp råder på grund av platsbrist.

Det Positiva: Härlig dag
Det Negativa: Läckande skor

You and me

Over and Out

Naturligtvis har min kamera legat i jackfickan hela dagen och inte kommit till användning alls. Nää, men tio timmars stalldag ska vi nog kunna berätta i text istället.

Började dagen med att hämta den hyrda transporten och köra ut till gården. Släppte ut hästar och gav dem frukost. Sedan tömde vi boxen och packade in höet, städade sedan silageförrådet och packade in det mesta från sadelkammaren ut i bilen och så städade vi foderkammaren också. När vi sedan promenerat ner till sjön i det fina solvädret och suttit på bryggan en kortis så hade även Ulla och Totte anlänt och det var dags för oss att åka vidare. Maxim blev lite avborstad och sedan lastade vi, gick på utan tvekan som alla andra gånger även om han var lite orolig och tyckte det var konstigt att åka själv med en massa hö.

Anlände till det nya stallet på utsatt tid och blev mottagna. Maxim fick komma in i sin nya box i ett ganska tomt stall. Bestämde att vi skulle släppa ihop honom med en av hagkompisarna som precis skulle iväg på ridtur och så tar vi det stora ihopsläppet med alla fyra imorgon. Så Maxim fick lite hö att tugga på medan jag och Johan bar foder och packade in alla saker. Det tog sin lilla tid och vi var klara lagom till att hagkompisen var färdigriden. Maxim var nyfiken och rätt så pigg, men det gick relativt bra att leda honom, all träning har gett resultat. En gång blev han lite rädd och fick snurra ett var kring mig. Sedan så släppte vi dem i en trevlig hage med mycket gammalt gräs (egentligen ska de gå tillsammans i en annan, men blev lite speciel idag i och med att bara de två skulle gå ihop). Maxim var lite spänd och busig och sprang rätt så rejält omkring (hagkompisen åt gräs och brydde sig inte så mycket om vad Maxim höll på med). Jag önskar så att jag fått hela uppvisningen på film, men jag ska försöka beskriva den för er. Men jäklar vilken snygg fjording jag har! Han fick många komplimanger idag av alla nya människor och det värmer i mattehjärtat och som han rörde sig i hagen idag kan jag inte annat än hålla med. Svansen rätt upp och så sträckte han ut i en trav som jag kanske har anat, men aldrig lyckats få se på riktigt. Han såg ut som en rikigt läcker ridponny (plus en massa ludd). Ibland övergick han till en bockgalopp också och så sprang han omkring och höll på ett tag, när han lugnat ner sig och i allafall smakat på gräset lämnade vi honom i fred och åkte och hämtade hinder. När vi packat in dem i ridhuset så tittade vi till honom, men då var huvudet begravt i en grästuva och han ville inte komma till matte vid grinden.


Vi pysslade lite till i stallet och lämnade tillbaka transporten. Planen var att vara med vid insläppet, dels för att se lite hur det går till och sedan för att ta in Maximen själv första dagen. Ska även åka ut imorgon bitti och vara med på utsläppet/ihopsläppet. Allt gick bra, lite stark och dragig, men han ville inte släppa hagkompisen för långt framför, sällskap ska det vara. Sedan hade de lösa insläpp från hagarna så vi hjälpte till att ta imot i stallet och stänga boxdörrar. Många hästar var det och tid kommer det ta att lära sig namnen på alla, men tillslut ska det nog sitta, få gå och plugga någon kväll när alla hästar står inne. Tillslut så lämnade vi Maxim med kvällmaten, han var betydligt lugnare och hade börjat äta lite smått, nu ska jag bara få bekräftat att han fattar hur han ska dricka från vattenkoppen också så är vi i hamn.

Alla människor och hästar jag träffat idag verkar trevliga så det kommer nog att bli toppen, även om det tar ett tag att vänja sig. Imorgon blir det två vändot ut. Först på morgonen och ihopsläppet, sedan en sväng på eftermiddagen, tänkte att han skulle få bekanta sig i ridhuset och springa lite lös. Får se hur det går.

Det Positiva: Allt flyttat
Det Negativa: Lång dag

Future

Over and Out

Kendon denna vecka har bestått av ett tisdagspass där det var mycket fokus på attacksteg, mycket Men-attacker, men även lite Kote-Men. Jag var inte en så fokuserade sempai som jag kanske borde ha varit. Hovslagare på morgonen=börja senare på jobbet=sluta senare. Det är vad jag skyller på i allafall, kanske är jag bara lat. Dock var jag tillräckligt fokuserad på mig själv för att vara nöjd. Tyckte att attackerna blev bra för det mesta, attacksteget fick lite extra tillsyn och allt som allt var tekniken på plats.

Sedan var det torsdagspass som jag skulle hålla i själv. Var ganska nervös innan då jag inte håller pass så ofta och speciellt inte fortsättarpass. Ett pass planerade jag i allafall och gick och memorerade det under några dagar, diskuterade även lite övningar med några personer om de var lämpliga eller inte. Jag tyckte att det gick bra, tappade bort mig några gånger och glömde bort att det var jag som skulle säga ippon migi ibland, men allt som allt är jag nöjd. Det jag ska tänka på till nästa gång är att prata högre, tänka på hur jag visar övningarna så att alla ser och tänka igenom hur jag ska förklara en övning, speciellt om det är någon som vi inte gör så ofta och som kanske inte alla har gjort.

Jag hade naturligtvis planerat in för mycket saker så jag fick kapa, men jag hade några naturliga ställen att kapa på så det blev bra. Försökte ha temat "flera hugg på rad" typ och tja, det kanske inte var så tydligt. Började med ordentlig uppvärmning, sedan lite hugg, påhälsning och började med Stora Men och sedan små Men. Sedan återupplivade jag lite gamla sumi-minnen (för min del) och började med en övning där man ska hålla sin shinai med träffytan över mottagarens Men och sedan behålla den där medan man i paret förflyttar sig i zuriachi över Dojon. Svårt, lite läskigt och egentligen för trångt, men jag ville använda den för att introducera nästa övning som var att hugga Men över salen, attacksteg på attacksteg. Efter det körde vi kote-Men och efter några vanliga vändor så gjorde vi även dem på rad över salen, vilket var svårt. Mina händer högg gärna fort, men min fötter kopplade inte på så jag gjorde ett attacksteg på två hugg.

Sedan så körde vi lite hiki. Några vändor med hiki-Men och sedan en av mina favoritövningar, Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do och avslut med Men förbi. Åh, vad jag tycker om den, öven om min hiki inte är så bra, den skulle behöva mer träning än vad den får, så känns det alltid lite bättre i den övningen. Blev vattenpaus sedan och så körde vi ett varv ji-geiko.

Mitt fokus skiftade ganska mycket under varvet. Första var mot Lollo och den var ungefär som den brukar vara tyckte jag. I nästa så blev jag lite för låst och tänkte alldeles för mycket. Sedan så körde jag mot Johanna, sista på ett tag då hon ska flytta, och den blev rätt så bra tyckte jag, taggade till lite i allafall och tänkandet började släppa. Kanske tog ut mig lite väl mycket för nästa person som jag mötte var Anders och där vet jag inte riktigt vad som hände, jag slutade tänka, men på ett ganska bra sätt. Någon gång så blev det till och med så instinktivt med huggen att hjärnan i efterhand fick reflektera vad jag hade gjort egentligen. Sedan blev jag väldigt trött, anfådd och fick magknip (hade problem under hela dagen med magen), men jag slutade inte för det utan fortsatte köra. Det var den mest befriande ji-geikon på evigheter.

Sista ji-geikon därimot blev det inte mycket med för egen del, men jag koncentrerade mig mest med att få ner luft i lungorna och stå på benen. Avslutade med två små Men och mina kändes väldigt bra måste jag säga.

Det jag kände under det här passet var att det var svårt att koncentrera sig på andras kendo och samtidigt ha något slags fokus på sin egen. På nybörjar pass är det lite enklare, deras brister syns tydligare och ofta kör man grund där jag inte behöver tänka så mycket utan bara göra. Med mer komplicerade tekniker så är det verkligen inte lika lätt längre. Så det kändes lite som att jag hittade på roliga övningar, men inte direkt gav någon feedback, helt enkelt för att jag inte såg något speciellt att anmärka på eftersom jag kanske var lite väl inne i min egen bubbla. Det är ju också svårare när alla är på en högre nivå, alla är ju bättre och felen syns inte lika tydligt, men jag ska öva upp mig och träna på att se dem. 

Vi bastade efteråt och det var skönt, just idag, just denna vecka, älskar jag kendo väldigt mycket.

Det Positiva: När allt stämmer
Det Negativa: Att vilja, men inte kunna

Awsome!

Over and Out

I veckan har det blivit mycket stallet, men inte så mycket rida tyvärr. På måndagen var vi iväg på studiebesök med jobbet i Norrköping så det blev sent ut till stallet. Den dagen blev det bara mocka och fodra.

På tisdagen var ju vilodag, men jag var ute i stallet på morgonen och mötte upp hovslagaren som filade på Maxim hovar. Först hade jag tagit ut Joker i hagen, men jag fick ta in honom igen för Maxim blev så upprörd. Först kom matte på morgonen när hon inte brukar komma och så fick han frukost inne, när det sedan svängde in en främmande bil på gårdsplanen var Maxim förmodligen övertygad om att det var en veterinär som kom på besök. Veterinärer är ingen favorit i Maxims värld så han tyckte inte att han skulle vara stilla. Men när Joker kom in och var moraliskt stöd gick det bättre.

Onsdagen blev det lite mer aktivering i allafall. Först så longerade jag Joker på vallen, skrittpromenerade lite först och sedan fick vi till lite trav också, trots det lite dåliga underlaget. Maxim fick sedan en liten promenad ner till sjön i sitt nya fina bruna träns som han passade superbra i. Allt gick bra, mötte en bil på hemvägen, det gick bra, men blev arg på mig själv som spände mig väldigt mycket. Sedan klippte jag manar, blev hyffsat bra, får ta en putsning till på lördag och sedan putsade jag träns och smörjde in träns. Hann med mer än vad jag troddeoch stannade på tre träns kvar, två sadlar (fixade dressyrsadeln tidigare i veckan) och en sele sedan är putsningen klar.

Torsdagen fick Maxitaxin komma ut och rasta sig lite. Det varma vädret gjorde underlaget lite bättre, istället för ishalt blev det lerhalt. Han höll expressfart stora delar av turen, men lyssnade ändå bra, jag försökte mest slappna av och hänga med. Skritt och trav höll vi oss till och det var en mysig tur.


Idag blev det att ta ut Joker på en sista tur i Älgbosätter. Vi red över stora vägen och snubblade oss fram i skogen. Hittade en spännande stig som jag inte ridigt förut, den var nu upptrampad av islandshästhovar så det var lätt att hitta vägen. Kom bort till en grusväg som leder till isloandshäststallet, har ridit där någon gång med Hampus, men för Joker var det nog premiär för oj vad han började takta och kolla sig omkring. I början av turen var han ganska lugn och loj, men sedan blev det ju äventyr! Dock tyckte han att isisarna var lite läskiga. Grusvägen var perfekt att rida på. Vågade mig på lite trav och galopp också, hoppade över en granruska på hemvägen, jag vågar också ibland! Sedan snubblade vi tillbaka genom skogen i mörkret. Ledde sista biten för jag kunde inte urskilja vad som låg på stigen så bättre att jag gick före så vi inte slog oss halv fördärvade.

Hemma igen blev det putsning, nu vill jag inte se en enda läderbit, men klart blev det och hjälpligt snyggt. Måste få in rutin på att ta hand om grejerna oftare, så svårt är det ju inte. Sedan lyckades jag också backa ner Maxims täcken och schabrak i en ikea-kasse och även grimmor och longeringsgrejer i en annan. Resten blir det till att ta imorgon.

Nu har jag slappat i soffan med lite choklad och ska ta och sova snart, gäller att orka med hela långa dagen imorgon. Kameran ligger på laddning så jag hoppas kunna fota en del, eller be Johan ta några kort på oss kanske?

Det Positiva: Väntan över
Det Negativa: Allt det underbara som försvinner

In my heart you will live forever

Over and Out

Ja, tydligen är denna veckas planer till för att inte följas. Upp tidigt som vanligt på en söndag och ge hästarna frukost. Det fick äta ute i hagen medan jag gjorde stallet, mockade, la in kvällsfodret, vägde upp hösilage för hälften av veckan som kommer. Ordnade med veckans foderschema då de ska få mer och mer hö inför flytten och mindre och mindre silage, Maxim kommer att få annat silage på nya stället och Joker kommer att stå på hö, så nu är det lite långsam ändring som gäller. Sedan gjorde jag också en lista (älskar listor som man kan kryssa i) över alla saker som ska göras innan lördag morgon. Startade inte med putsningen som jag tänkte idag, utan spar lite på det.


Sedan hade hästarna ätit klart så tog in Maxim igen och gjorde i ordning honom för en ridtur, började med lilla rundan och sedan hade jag tänkt fortsätta på asfaltsvägen ett tag till en annan grusväg, men det var snorhalt på asfaltsvägen så vi vände och gick gräsvägen tillbaka igen och klättrade fem varv i klätterbacken (skrämde iväg några rådjur första vändan, Maxim ville hälsa på dem), sista travade vi uppför. Varje gång vi skulle vända upp och nere försöka vi göra framdelsvändningar och det gick hyffsat bra. Travade några korta snuttar på gräsvägen också, men även om det inte var halt så var det inte det bästa underlaget. Vi gjorde även en del halter där han var jätteduktig och stod kvar och så testade vi några ryggningar.
Varmt tyckte han nog att det var för han var rätt så svettig när vi kom hem, dags att fälla vinterpälsen snart kanske.

Joker fick vila ifrån mig idag, jag siktar på att ta ut honom och göra något två gåner denna vecka som kommer, men idag så orkade jag helt enkelt inte.

Nu ska det tas en promenad i det fina vädret och kanske smiter jag in en sväng till Hööks på hemvägen, har budgeterat mina födelsedags och julklappspengar nu och det ser ut att räcka till både nödvändigheter (bla hovslagare) och roligheter (vandringsbyxor och ett nytt träns jag spanat på länge). Vi får väl se hur det går.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Trött ryttare

Fly me to the moon

Over and Out

Idag så stod det ju ridning på schemat och ridning blev det, inte riktigt de rundor jag tänkte mig, men det regnade och var halt typ överallt. Började med lilla Jokisen, först så red jag lite på vallen för att känna lite hur hans humör var. Han var lugn och fin, red lite volter och i skritt och trav, kom fram till att jag är värdelös på att sitta ner i traven så efter några fruktlösa försök (utan allt för mycket handbroms och en frisk trav) gick vi ut i skogen och galopperade en snutt i båda galopperna. Han var lugn och fin hela tiden trots att han inte gått så mycket i veckan.


Sedan var det Maxims tur, pigg och glad, men inte alls lika spänd som igår tack och lov. Vi tog grusvägen bakom stallet, ungefär 2 km till asfalterade väg och då vände vi och gick samma väg tillbaka. Ganska tråkig väg, men det fungerade med underlaget, imorgon hoppas jag kunna rida en annan längre runda och galoppera lite. Idag höll vi oss till skritt och trav. Jobbade mycket i skritten med att han skulle ta stöd på bettet och trampa ordentligt med bakbenen. Sedan fortsatte vi med att träna halter och att stå kvar och vänta på mig. Han var riktigt duktig. Sedan så provade vi på att rygga, i början gick det inte så bra, förmodligen för att jag inte tänkte efter utan gav lite dubbla signaler, sedan så kom jag på mig själv och då förstod han direkt. Superhästen!

Imorgon ska jag som sagt försöka rida en längre runda med Maximen och försöka hitta någonstans där han får springa av sig. Vi får se hur det går. Ska försöka putsa lite läder också.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Trötthet

My little ponies

Over and Out

Idag var ju planen ridning, men den planen lade jag på is eftersom min häst betedde sig så konstigt. Först så var han lite stirrig i hagen och skulle stå och stirra ut i luften, upp i skogen och ut över åkrarna. Sedan när vi kom in i stallet stressade han, snurrade runt på uppbindningsplatsen och bajsade flera gånger i stallgången. Så först tog jag ut och longerade honom på ridbanan med Joker som sällskap och det gick relativt bra, men så fort vi gjorde halt så var blicken långt bort i fjärran och koncentrationen var definitivt någon annan stans. Jag såg några rådjur längre bort på en åker, men han brukar inte bli så stressade av dem. Jag tänkte då inte ge mig ut ensam, men en promenad tillsammans med Joker skulle nog vara bra, han hade ju redan träns på sig och Joker var lugnt som en filbunke så honom kunde jag ta i grimma.


Han fortsatte och stressa när vi gick, hoppade till för något och försökte fly, men jag var med och han kom inte förbi mig. Sedan gick han och fnös och kollade in i skogen, lyssnade bra på mig ändå när jag bad om saker som att stanna, men sedan var blicken någon annan stans igen när vi "bara" skulle promenera. Jag antar att det var något i skogen/uppe på berget, till exempel vildsvin, men det konstiga är ju att bara Maxim reagerade som han gjorde, Joker lekte farbroshäst och var lugn som en filbunke, försökte mest sno åt sig mat när vi gjorde våra halter. När vi pulast omkring i snön ett tag och kom hem igen var han lite lugnare, men fortfarande lite stirrig i stallet och bajsade igen. Lite svettig blev han också, det är så svårt när man inte vet vad han reagerade på. Glad att vi kom ut på en promenad i allafall och att jag kunde hantera honom från marken, trots att han verkade växa en bra bit på höjden. Snygg som tusan var han i allafall när han sträckte upp huvudet och visade sin vackra hals.

Imorgon ska vi ut på tur så det så, rida långt och länge är planen och förhoppningsvis ska inga bussar kunna förstöra för oss denna gång. Ska försöka hinna med Joker också och ta en lite tur på honom, någon av favoritvägarna.

Det Positiva: Snygg häst
Det Negativa: Stressad häst

Let me see

Over and Out

Jag har faktiskt uppnått träningsmålet på två pass i veckan denna vecka, och kanske blir det tre beroende på hur söndagen ser ut.

Först i tisdags så var det sjukt många människor på passet, fjorton stycken, plus mig (som mest fick gå vid sidan av) och Anders. Lite för trångt i lokalen, men det gick med nöd och näppe, fick en shinai i ögat vid ett tillfälle, men det gick bra.

Vi övade på fotarbete och sedan börjades det även med attacksteg, bra träning, så mycket svårare att göra attacksteg för sig utan hugg och någons rustning att hugga på. Har väl egentligen inte så mycket mer att säga, kände att jag kunde sempaia lite i allafall, såg några saker, men inte lika mycket som veckan innan.

Idag blev det extrainsatt katapass, special för de som kunde kata 1-7. Vilket vi insåg när vi räknade efter var typ sex personer i hela klubben, så det blev tjejkata med tre tjejer. Bra att köra igenom dem allihopa var det i allafall, jag räknade efter och kom fram till att jag inte kört ordentlig kata sedan november typ. Nu ska vi försöka hålla igång under våren och ha öppna katapass för alla, men man vill ju gärna känna att man har lite koll själv också.

Det gick hyffsat bra med katorna för egen del, lite problem med avstånd och att hålla sig i mitten, så mycket sådant att jobba med. Fnissigt och trevligt blev det i allafall. Sedan dök Anders upp och vi hade tränarmöte som avslutning på kvällen. Vi pratade om fokusen, våra individuella mål och hur vi ska få med så många som möjligt på Sugo. Många planer och förhoppningsvis ror vi det hela i land. Imorgon ska jag göra ett utkast till mitt torsdagspass tänkte jag, så jag har något att börja med.

Det Positiva: Alltid kata
Det Negativa: Lust, ork, fokus

Splittrad, delad, kluven

Over and Out

Av många olika skäl har det varit lite tyst i bloggen på sistone, det blir så ibland när livet tar vändningar man inte ville tro på. Med hästarna har det inte hänt så jättemycket under denna vecka.

Maxim blev tömkörd på måndagen och vi övade även med draglinor, toppensnäll häst som gjorde sitt bästa. Joker försökte också hjälpa till på ett hörn eftersom vi höll till på ridbanan som också numera är integrerad med deras hage. Så han gick parallelt med Maxim när jag ledde runt med draglinorna och var moraliskt stöd och smakade lite på selen när vi stannade.

Tisdagen var vilodag igen och igår longerade jag Maxim på vallen. Superhäst igen, lyssnade bättre än någonsin och stannade, saktade av och ökade när jag bad om det. Vi övade också på att byta varv utan att han kom in till mig i mitten. I början longerade jag med lite inspänningar och på slutet blev det några varv utan också. Skritt och trav höll vi oss till.


Idag blev det vilodag igen, jag pussade lite på dem och borstade bort snön på benen, men annars fick de mest komma in och äta. Imorgon blir det dock ridning igen, förhoppningsvis får jag sällskap, men annars är det som det är. Helgen ska ägnas åt långa turer på snötäckta grusvägar. Tänkte ta och rida favoritrundorna en sista gång.

Nästa vecka är fulltecknad, dels ska hästarna gå över mer till hö för att underlätta flytten, Maxim ska få hovarna fixade på tisdagen, jag ska frisera manar i slutet av veckan, putsa träns och sadlar (tre sadlar och en himla massa träns väntar på mig) och sedan så smått börja plocka ihop alla saker. Så det gäller att ladda upp med ork i helgen.

Det Positiva: Att jag fick lära känna dig.
Det Negativa: Att du är borta för alltid.

Above the clouds

Over and Out

Kendodags igen idag. Ytterst nära att jag inte tog mig dit. Hade fika hos mig med scones och hallonkladdkaka precis innan, men Lollo övertalade mig och så tog vi bilen till träningen. Så värt det.

Första en och en halv timman var tillsammans med nybörjarna så mycket grundträning, nyttigt, men icke det roligaste. Vi fick öva mycket på att göra "långa" hugg och öva på att kasta fram shinaien ordentligt. Det var absolut svårast i kirikachi eftersom man ofta har sin rytm som man är bekväm med, men för att bli bättre så måste det ju blir lite obekvämt stundtals. De fick också testa på Do också och för egen del kände jag av en skillnade mot för hur jag brukar hugga Do. Jag tror att det har att göra med att vi gjorde så många Men där shinaien ska gå från mellan skinkorna och fram, i allafall så kändes det som om mitt hugg var mycket mer bestämt än vad det brukar vara. Mycket huggande blev det och även den älskade huggcirkeln på slutet, började känna av att man inte hade Kote på sig utan bara händerna.

Sedan blev det på med rustning för fortsättarna och så körde vi ji-geiko en halvtimme. Jag var allmänt lite för dålig på att ta in vad motståndaren gjorde och leta öppningar, mer att jag besämde mig för ett hugg och körde på det oavsett hur det såg ut. Lite så var känslan i allafall. Det jag vill är att slappna av mer och koncentrera mig mer på att se öppningarna eller möjligheterna. Tekniken är jag ganska nöjd med, men viljan fanns inte riktigt där, kanske för att jag inte ställt in mig i träningsmode under dagen. Behöver lite mer ork också, men får jobba vidare så gott det går under terminen. Några kontringsattacker fungerade bra också.

Sedan blev det stretching och härlig bastu, jag gillar mina kendovänner.

Det Positiva: Tekniken
Det Negativa: Viljan

I çan fly, I am not afraid of flying

Over and Out

Igår så fick jag med mig sällskap ut i stallet i form av Johan. Alltid trevligt att kunna dela på sysslorna och han ågon att prata med. Jag kände ju att jag ville testa att rida Maxim för att verkligen avgöra om han var som vanligt eller om man kände av några besvär när man satt på. Från maken i grimma så har han ju varit precis som vanligt, kanske lite överpigg.

Johan och Hampus förra vintern :)

Det var väl inte direkt någon skillnad när jag väl satt på heller. Vi skrittade iväg upp för grusvägen, Joker tyckte nog att det var lite väl onödigt att behöva hålla Maxims älg-tempo. Det är nämligen så jag skulle vilja beskriva honom ibland. Han tar sina långa ben och så älgar han på, oftast tittar han på något annant intressant än vägen där han ska sätta fötterna också, det finns ju så mycket spännande i skogen. Han lyssnade relativt bra också, vi övade på att göra halt och stå stilla och vänta in Joker och sedan låta honom gå förbi, det gick väl sådär i början, men bättre och bättre, i änden av grusvägen vände vi (framdelsvändning för vänster skänkel, check!) och red tillbaka, vid sommarhagen tog vi vägen över dammarna och till gräsvägen. Travade små korta snuttar och det gick bra, han lyssnade bra fastän Joker låg snett bakom. På gräsvägen stötte vi på några rådjur, vilket var spännande, men inte så farligt. Dock kunde man låtsas bli rädd då de bröt av grenar inne bland träden. De kom inte speciellt långt och Johan fick fatt på Joker också, så ingen skada skedd, men pigga fjordhästar var det ju ingen tvekan om att vi hade. Sedan skrittade vi hem och övade lite på framdelsvändningar för höger skänkel på grådsplanen, gick tillslut.

Idag fick Maximen vila och Joker kanske blev riden nu på kvällen, får jag se imorgon hur det gick. Jag rengjorde Maxims box ordentligt och strödde nytt (tog Jokers box i fredags) och fixade en del mat. Imorgon blir det tömkörning tänkte jag mig för Maxim och sedan vila på tisdag, ska försöka ta det lugnt fram till tandläkarbesöket och promenera mycket med honom så att han slipper bettet, men han måste nog få bli ordentligt aktiverad också, annars så blir han nog alldeles för pigg och då är han lite okontaktbar. Sedan verkar han ju inte ha några besvär heller vad jag kan känna. Såret på benet har krymt ihop och tanden ser bra ut vad jag kan se, inget som ser infekterat ut.

Det Positiva: Snusa vinterpäls
Det Negativa: Fällningen har börjat

Baby you light up my life like nobody else.

Over and Out

Att läsa tillhör ju ett av livets stora nöjen, men tiden och orken räcker inte riktigt till alla gånger. På senaste tiden har jag dessutom prioriterat dåliga filmer framför bra böcker. Tänkt vad bra det då är med födelsedagar och man då kan få bra böcker utan att behöva anstränga sig speciellt mycket.

Lite av läslusten har kommit tillbaka i och med att en av mina favoritförfattare kommit ut med en ny bok som jag plöjde igenom.

Ann Rosman, Porto Francos väktare

 

Den tredje romanen från Ann Rosman, som vanligt håller vi till i trakterna kring Marsstrand och Karin Adler, kriminalkommesarie får ännu en mordgåta att bita i.

Boken är uppbyggd med två parallella berättelser, en i nutidens Marsstand och en under slutet av 1700-talet då ön var en frihamn.

Under en botanisk vandring på Kornön hittas två kroppar efter en kvinna och ett litet barn begravda i mossen. Välbevarade, men rättsläkaren kommer fram till att de har legat där länge, väldigt länge. Vem var hon? Hur dog hon och varför?

 

Och vi förflyttar oss till slutet av 1700-talet, då Agnes stiger i land på kajen i Marsstrand. Hennes hår är kortklippt, brösten lindade och hon presenterar sig som Agne. Ingen får upptäcka vem hon är för då väntar döden. Vi får sedan föja hennes väg som kantas av mystiska smugglare och pirater och mitt i allt elände hittar hon kärleken. Men vad gör man när alla runt omkring är rövare och ett enda ord kan skaffa en fiender som är övermäktiga. När någon kommer och ber om hjälp, tiger man och vänder sig bort som alla andra eller vågar man sträcka fram en hand och erbjuda hjälp.

 

Jag tyckte att boken var mycket bra, som Ann Rosmans böcker brukar vara, men denna var lite annorlunda då nutiden spelade en väldigt liten roll i historien. Speciellt roligt är det när man faktiskt har varit på Marsstrand och sett en del av naturen och husen som historen bygger på. Ser redan fram i mot nästa bok som enligt rykten ska vara påbörjad.

 

Over and Out

Eftersom jag behövde något annat att tänka på igårkväll än skadade hästar så tog jag mig iväg till kendon. Dessutom hade jag lovat att stött Lollo när hon skulle hålla i passet. Sju tappra var vi som dök upp.

Jag är rätt så nöjd med min insats, blev trött på slutet, men var tungen att hänga i även i den sista ji-geikon även om det var trögt, vissa vill man ge järnet mot. Vad gjorde vi då? Jo, vi värmde upp med lite stora Men och sedan små Men och Kote. Haha, första gången jag körde små Kote mot Mr M så åkte jag in i väggen och höll på att ramma Lollo som hade viloplatsen. Inspirerad bli man i allafall och man förösker alltid var lite bättre och göra sitt yttersta när man kör mot honom. Vi körde också en övning där man skulle leta öppningar och mottagaren skulle stå i sin bästa kamai, sedan om inga öppningar hittades skulle man öppna minimalt någonsans. Den som attackerade skulle attackera så fort man tyckte att det var en öppning. Vi körde också några varianter då mottagaren jagade efter. Sedan blev det lite kakarigeiko och kirikachi, kakarigeikon kändes bra, jag föröskte vara snabb och inte vända allt för tidigt, några gånger blev det tajt.

Körde ett varv ji-geiko på slutet också. Blev kanske lite avvaktande, men är relativt nöjd med mig själv. För första gången på evigheter fick jag köra ji-geiko mot Lollo också. Avslutade med några minuters haisubui innan stretching och sedan bastu. Fortsätta jobba är vad som gäller, målet är två träningar i veckan, verkligen inte omöjligt, mer än så blir svårt att få till i dagsläget, får se hur det blir när jag flyttar Maxim, samtidigt som jag skulle vilja ha i allafall någon kväll och bara vara hemma.

Det Positiva: Häftiga blåmärken
Det Negativa: Onda blåmärken

You can do this!

Over and Out

Nu ska vi se, tror att jag är på onsdagens hästdag i mitt bloggande. Jag fick som jag kanske nämt tidigare jobba en timme mer än vad jag hade tänkt så blev väldigt sen till stallet. Hästarna var isiga och stod vid grinden och väntade. Blev så att jag slängde på några täcken och gick en promenad med dem, då blev de lagom uppvärmda och torra.

Igår hade jag lite bättre flyt, i allafall till en början. Kom ut i tid till stallet, fortfarande ljust och Maxim fick sadel och träns och så gav vi oss modigt iväg på äventyr. Först lilla rundan med gräsvägen först, vi travade lite, han var pigg, men låg inte på så mycket. Sedan fortsatte vi på asfaltsvägen, men inte hemåt utan åt andra hållet. Nu blev det spännande tyckte Maxim, speciellt när det var främmande hästar vid sidan av vägen. Efter några hundra meter på vägen, då vi mötte en bil utan större problem, så sängde vi in på en ny grusväg, som hade helt okej underlag med snön. Maxim tyckte allt var väldigt spännande och ibland var han tungen att stanna och fnysa för att sedan inspektera någon sten eller stock lite närmare. Vägen går ungefär 2 km upp till en vändplan, vi blandade skritt och trav både på dit och hemvägen. När vi var ute på asfalten igen så utmanade jag mig själv och fortsatte sitta på ett tag till. Sedan hoppade jag av och skulle gå hem. Det gick himla bra, tills vi är 100 meter ifrån infaten hem. Först så ser jag tre skuggor längre fram på vägen, tre älgar så vi stannar och spanar lite, Maxim är nyfiken. Sedan kommer det en buss bakom oss. Vi stod på en mötesplats så jag trodde att det skulle gå bra, men icke. Den pös och höll på precis när det åkte förbi oss, Maxim, som förmodligen var lite uppe i varv på grund av älgarna, blir livrädd och kastar sig åt sidan och sliter sig. Sedan springar han så långt bort han kan komma från det stånkande vidundret. Vilket innebär att han springer genom en ståltråd och över ett hygge innan han kommer ner på en äng/åker.

Jag halkar efter med hjärtat i halsgropen. Väl nere på ängen så springer han omkring en stund innan han kommer fram till mig. Jag kunde inte se att han skadat sig något då, men hade ju bara pannlampan till hjälp. Så vi tar oss hemåt så vi kan inspektera ordentligt. Ett skrapsår blev det på ena frambenet, väldigt ytligt så jag sprejade med sårsprej och idag såg det redan bättre ut. Desstuom var det blod kring munnen så jag försökte kolla vad det kom i från. Första gången såg jag bara att det blödde lite från ett sår i tandköttet i överkäken, men andra gången så upptäckte jag även att han slagit sönder en flisa på en av framtänderna i underkäken. Igårkväll hängde flisan kvar, men idag på morgonen var den borta. Ringde till jourhavande veterinär som undrade om han åt som han skulle och han åt väldigt gärna hö när jag testade så då tyckte hon att vi kunde vänta till morgonen och att jag skulle ringa på telefontiden mellan 8 och 9. Så hästarna fick mat som vanligt, minus morötter för Maxim och jag åkte hem.


I morse blev det ut och ge frukost och mocka. Sedan ringde jag veterinären, beskrev skadan igen, de skulle ringa upp efter klockan nio. Så jag släppte ut hästarna i hagen, städade lite i stallet. Sedan så bestämde jag mig för att kolla hur Jokers humör var så vi longerade en kortis på vallen, skritt och lite trav. Vid halv tio ringde samma veterinär som kvällen innan upp och hon skulle komma ut vid tolv. Så ytterligare några timmar kvar. Sysselsatte mig dock rätt så bra, sopade de två tomma boxarna så vi slipper det när vi städar ut stallet om två veckor. Jag kommer nämligen att flytta lördagen den 25:e. Städade också lite i stallådorna, lade alla träns som Jossan hade i en och alla reflexer i en, gick också igenom grimmorna och hängde de hela på en krok och de "Jokerangripna" på en annan. Tog också ut Maxim på nästan en timmes promenad för att kolla av lite hur han rörde sig och hur humöret verkade. Vad jag kunde se så klampade han på som vanligt och var sitt vanliga goa jag. Vi myste lite i hagen alla tre också, det är skönt att bli kliade på de rätta ställerna tyckte Maxim, Joker han ville mest pussas han. Sorterade lite schabrak och tog hem några som behöver tvättas, sedan så kom äntligen veterinären.

Maxim fick komma in i stallgången och undersökas. Sedan fick han lite lugnande också för att hon skulle komma åt och se. Hon tyckte inte att det såg så farligt ut, men skulle skriva en remiss till en tandläkare i Söderköping dit vi ska åka, förmodligen under vecka 8. Det känns skönt att kolla upp ordentligt, även om han inte verkar ha något besvär av det i nuläget. Stackars Maxim blev väldigt trött, hängde med huvudet och underläppen blev otroligt lång. Hon sa annars att han var väldigt fin, lyssnade på hjärtat och tog tempen, hon tyckte också att det var bra att jag varit så noggrann och undersökt munnen ordentligt och hittat tanden (nu på morgonen var flisan nämligen borta och tanden var väldigt rak så det syntes inte så mycket). Maxim skulle stå i boxen utan tillgång till mat under någon timme tills det lugnande gått ur. Så jag var in en sväng till stallhusse och uppdaterade läget, frågade också om han kunde släppa in så jag slapp vara kvar ända till kl 18. Det gick bra så då behövde jag bara vänta på att Maxim fick gå ut i hagen igen.


Vid det här laget hade jag gett upp tanken på att jobba, känns lite ovärt att bara jobba tre timmar, så jag sms:ade och frågade om jag kunde ta hela dagen och när det gick bra tog jag ut Joker på en skogstur. Han var supermysig idag och lyssnade väldigt bra, red samma runda som jag gjorde med Maxim på torsdagen. Mycket skritt och trav, men även några galopper, fattade bra och höll en lugn fin galopp hela tiden. Kommer nog att sakna lilla Jokerbus en del i allafall.

När vi kom tillbaka var Maxim som han brukar. Vankade runt i boxen, tryckte sig mot boxgallret och gnäggade. Så hästarna fick komma ut i hagen igen och en liten tuss hö fick de också att tugga på. Jag åkte hemåt, men passade på att åka in på Hööks och handla lite hästapotek, fick lite panik igår, sårsprejen räckte ju till för det var ju inte så illa, men tänk om? Och så tänker jag som så här, nu när jag har handlat kompresser och lindor och jodpax så kommer jag förmodligen aldrig att behöva använda det, men de finns där som en trygghet. Något jag därimot ska använda är termometern jag inhandlade. Ska ta reda på Maxims normaltemperatur så att jag har koll på något i allafall. Sedan handlade jag ett par tyglar eftersom de gick av igår också och lite annat smått och gott jag behöver till flytten.


Imorgon ska Johan följa med ut till stallet. Känns Maxim som vanligt ska vi prova att ta oss ut på en skrittur tillsammans med Joker och Johan, annars så får vi promenera i grimma.

Det Positiva: Ingen större skada
Det Negativa: Blod och tänder

An angel in the sky is watching over us.

Over and Out

Efter mycket funderingar och känslor så är det nu bestämt. Jag och Maxim ska byta stall, vi ska flytta närmare stan, få tillgång till ridhus (där det organiseras träningar) och (förhoppningsvis) många nya vänner, både hästar och människor som vi kan hitta på saker tillsammans med. Det är ett större stall där in och utsläpp (och dessa fodringar) ingår på vardagarna och sedan delar alla i stallet på kvällsfodringar (vardagar) och alla fodringar på helgerna. Så jag tror att det kommer att bli bra och lite mindre press på mig. Jag tar gärna hand om min häst själv och fixar allting, men med fler människor runt omkring kommer det att bli lättare att åka bort någon helg då och då. Dessutom kommer det vara lite mer flexibelt när jag kan rida och så vidare, speciellt på helger, har jag inga fodringar kan jag rida till exempel mitt på dagen. Kan jag även om jag har fodringar eftersom det ligger så pass nära (10 min med bil hemifrån och 5 min från jobbet) så man kan åka ut flera gånger per dag utan att det blir jätte kännbart. På sommaren kan man cykla också. Känns också bra de gånger som hovslagare och veterinär ska komma, jag är också närmre om det skulle hända Maxim något. Minuset är väl ridvägarna antar jag, men vi ska nog klara oss ändå, det finns ridvägar, men de bättre ligger tydligen en bit bort.

Det tråkiga är ju att dela på Maxim och Joker som är så bra vänner. Maxim kommer dock att få träffa fjordingar även på det nya stället där det redan står två stycken, så han blir inte ensam bland ”de bruna”. Och Joker kommer att återförenas med Hampushästen i Söderköping, men ändå känns det tråkigt. Men jag tror att i slutändan är det här det bästa beslutet för alla inblandade. Hästarna var ju Jossans grej på gården och även om stallhusse och pojkarna hjälpt till mycket och ställt upp så är det inte något som intresserar dem utan något de gjort för hennes skull. För min del blir det kortare resväg och mer hjälp och jag blir inte riktigt lika bunden, även om jag var beredd på det när jag skaffade häst. Vi får också tillgång till tränare vi kan ta hjälp av, många hästmänniskor i stallet med olika inriktningar som man också kan få idéer ifrån. För Maxim, tja, mer sällskap, de går ungefär fyra i varje hage så förhoppningsvis hittar han någon busig häst han kan leka med. För Joker skull, vet jag att han kommer få det fint i Söderköping. Han står med sorgsna ögon när jag sadlar Maxim och inte ta ut honom också och det värker i hjärtat varenda gång, nu kanske han får chans att komma ut lite mer.

Men det är klart, jag kommer att sakna gården och det kommer att vara många fler människor och viljor att handskas med. Jag kommer att sakna alla stigar, alla härliga galoppsträckor, alla vägar jag känner utan och innan, nästan lika bra som jag känner stigarna hemhemma. Och jag kommer att sakna alla minnen som finns där, varje gång jag rider ut är det stigar vi har ridit på tillsammans, saker vi har pratat om dyker upp igen, tillfällen när något hände, en häst fick fnatt eller vi hittade extra mycket svamp.

 

Blickar bakåt, tänker framåt.

Min och Maxims första tid tillbringade vi tillsammans där, det var där vi upplevde allt för första gången. Doppade tassarna i dammen, tömkörde, galopperade, hoppade, löshoppade, longerade, lekte, promenerade, skenturer, skrittpromenader och älgar. Men det är nog dags att försöka gå vidare nu. Pröva våra vingar och komma ut i världen.

 

Fly on the wings of love...

 

Over and Out

Igår så var det dags för lite kendo igen. Nybörjarträningen och jag var sempai. De är väldigt många denna termin, vet inte riktigt hur det har gått till, någon speciell marknadsföring har vi inte gjort. Facinerande hur det skiftar termin efter termin. Förhoppningsvis får vi några som stannar kvar även efter denna, men det är ju svårt att veta så här i början.

Övade på att stå, gå framåt/bakåt, hugga Men och Kote och även lite början till kirikachi. Jag fick mest gå på sidan, nyttigt för mig och detta pass kändes det som om jag var lite till hjälp också. Jag såg saker och det kändes lättare att gå in och avbryta övningen och rätta till än vad det har gjort tidigare. Det mest ansträngande var nog att vara mottagare när Anders skulle visa en kirikachi som den ser ut på riktigt i normaltempo eller snäppet snabbare. Det kändes dock bra att vara i Dojon igen. Har börjat fundera på hur jag ska lägga upp det torsdagspass jag ska hålla om ett par veckor. Det är ju ett rustningspass, men jag funderar på om jag ska fokusera på grund i rustning eller ett ”köra-så-mycket-man-orkar”-pass, med risk att det blir jag själv som bryter. Funderar också lite löst på intervaller, det bör ju vara effektivt. Har dock bestämt mig för att inte introducera övningar eller tekniker som inte alla på passet har gjort förut eftersom jag inte är bekväm med att förklara så mycket ännu.

 

Idag var det tänkt att bli kyudo, men icke, får man jobba över en timme och kommer ut till stallet en halvtimme innan man måste åka så blir det till att skippa träningen och hästa sig ordentligt igen. Prioriteringen är Johan, Jobb, Maxim, Kendo och sedan övrig träning. Lite tråkigt, men det är livet jag väljer att leva.

 

Det Positiva: Kendodoft

Det Negativa: Ansträngd muskel

 

You make me smile

 

Over and Out

Maxim fick ju på grund av kylan ta det lite lugnt i helgen, lördagen blev det inte något gjort alls, men igår så gick vi på promenad, men jag får nog ta och tänka lite mer säkerhet nu och börjar ta grimskaft med kedja när han är så pass pigg. Han är inte dum, men stor är han ju så inte så mycket att sätta imot. Sedan får jag försöka ta mig i kragen och träna mer ledarskap också. Vi hade två "incidenser", vi promenerade ner till sjön, pigg och glad häst, trött och halvsjuk människa. Allt går super, sedan när vi vänder och går hemåt blir han förmodligen rädd för ett djur eller något i skogen och skuttar iväg, jag tappar grimskaftet och Maxim skuttar vidare, han stannar och väntar på mig några meter fram när jag ropar, så så himla rädd blev han nog inte. Vi fortsatte hemåt, lade in lite halter och olika tempon, och när vi nästan är upp på stallplan så tycker han väl att vi ska gå ännu fortare så då travade han helt sonika förbi mig, inte acceptabelt, så vi fick gå tillbaka och öva halter och ryggningar ett tag innan han fick gå ut i hagen med Joker.


Mycket energi i hästen nu som vi ska föröska arbeta med. Det märktes idag om inte annat. Kom ganska tidigt ut till stallet, så ljust och fint att rida och bara lite kallt. Red lilla rundan och lite fram och tillbaka på gräsvägen. Han har en himla fin skritt när han trampar på, lyssnade gjorde han relativt bra. Halt från skritt var inga problem, lite svårare var det att sakta av från trav när man så gärna ville springa. Vi lyckades trava lite lugnt i allafall och jag var noga med att han skulle vänta på min galoppfattning och inte bara springa för att han ville. När han väl fick springa blev det glada miner och ett bocksprång fick jag minsann smaka på också. Men han är lätt att sitta kvar på än så länge så jag skrattade mest och var lycklig. Vi promenerade asfaltsvägen hem och han blåste upp sig för en stor svart hund som stirrade på oss. Tillslut så fick jag honom lite uppmärksam på mig i allafall så vi kunde promenera i ett lugnt tempo.

Imorgon är det vilodag igen, men sedan ska jag försöka hålla igång hela veckan så att lite energi kommer ut.

Det Positiva: Myshästen
Det Negativa: Dåliga samvetet

Högre och högre

Over and Out

Helgen blev nästan inte alls som det var tänkt, men ack så bra ändå. Det var nämligen så att min födelsedag skulle firas för tredje gången. Mamma, pappa, faster med sambo och Johans pappa skulle komma förbi på lördagen och äta lite mat och umgås. Klockan åtta ringer mamma och de har minus 25 grader, ena bilen har gått sönder och den andra vägrar att starta. Eftersom de har minst fyra timmar att köra så beslutade de sig för att stanna hemma och göra nytt försök nästa dag. Faster, farbror och Johans pappa kom i allafall så vi fick en trevlig middag med lax och sedan efterrätt på det, bakade den underbara kladdkakan, men bytte denna helg ut blåbären mot hallon, minst lika bra!

På söndagen så gick det bättre för mamma och pappa och de lyckades ta sig både hit och sedan hemhem igen. Så roligt att träffa dem igen. Denna gång blev det zuccinisoppa med chevre till lunch/middag, och resten av kladdkakan slank ner till efterrätt, eller inte riktigt hela, lagom stor bit finns kvar för mig och Johan att dela på ikväll. Me like! Jag fick fina presenter också, en symaskin av mamma och pappa så nu har jag inga ursäkter längre, gardiner ska läggas upp och soffan ska kläs om. Fick även en orkidé som jag ska försöka att inte döda och fina tulpaner. Sedan fick jag också bidrag som ska bli ett par bra och slitstarka vandringsbyxor, blir det något över av de sammanslagna jul-och födelsedagspengarna ska jag försöka hitta en bra vinterstalljacka, kom fram till att den jag använder idag har jag haft i cirka tio år, så det kanske är på tiden.

Helt slut försökte jag sova tidigt på söndagen, men fastnade i en bok. Så typiskt mig.

Det Positiva: Besök
Det Negativa: Långt bort

Trillar omkring.

Over and Out

Ville bara dela med mig av denna fina video jag hittade på youtube, har hänt mycket i helgen och haft väldigt trevligt, men mer om det en annan dag, helt slut och börjar tidigt imorgon.

Eftersom Maxim fick gå så mycket i helgen och även innan det, lade jag in en vilodag på måndagen och sedan har han ju sin vanliga vilodag på tisdagen. Men på onsdagen var det dags för lite jobb igen, jag satte på selen igen och gick ut på ridbanan för att öva lite, även draglinorna fick följa med. Kände att vi behövde befästa den bra upplevelsen från lördagen, men inte börja med något nytt. Höll nog på i ungefär 20 minuter, tömkörde lite först och övade på att stå stilla medan matte trasslade ut tömmar. Sedan tömkörde jag i båda varven, lite på en volt och övade lite halter och att han skulle stå stilla olika länge. Knäppte av tömmarna sedan och satte på grimskaft så jag kunde leda med draglinorna fastsatta. Så promenerade vi omkring lite och vände åt olika håll, gick superbra! Han följde efter så fint, tror att vi ska våga med tömmarna nästa gång, gick sedan till stallet med draglinorna på, då lät det lite annorlunda så han spände sig lite mer, men bara så att han sneglade bakåt lite, superduktig verkligen!


Sedan blåste det halv snöstorm under torsdagen, hästarna sprang mot grinden redan då jag svängde in bilen upp på stallplanen. Så jag gjorde stallet och så fick de lite extra halm att mumsa på under natten, främst för att hålla värmen, så väldigt kallt det bestämde sig för att bli.

Idag så trotsade jag minusgraderna och red ut i skogen. Solnedgång följt av månsken och stjärnklart. På det en häst som stegar på med spetsade öron, livet blir rätt mycket bättre, trots att tårna nästan fryser till is. Vi skrittade ganska mycket, övade lite halter som satt som en smäck idag, stannade nästan enbart för sätet! Sedan så travade vi några snuttar också, där är avsaktningarna något vi får börja jobba med. Jag försökte annars tänka på var jag befann mig, räta på mig och driva fram till handen, han var lite pigg idag, men bitvis fick vi riktigt trevligt tempo även i traven. Även idag blev det lite extra halm till hästarna och så hoppas jag att temperaturen snart når lite varmare grader, det får gärna vara minus så att snön ligger kvar, men som kallas 5 minusgrader tror jag. Skönast att rida då.

Det Positiva: Månsken
Det Negativa: Beslut

Flyger högt ovan molnen

Over and Out

Efter att ha varit lite omotiverad eller halvsjuk så var det idag dags för riktig kendo igen. Vill man köra kendo på riktigt så är det torsdagar som gäller, och lyckas man då pricka in ett Kallepass så är det aldrig fel heller. Kroppen var väl inte riktigt med på att vilan var över, men vi tog oss igenom det tillsammans. Huvudet var med och peppade en hel del.

Vi hade en ordentlig uppvärmning med både springning och gång där vi också värmde upp armarna, så himla kallt i Dojon nu, speciellt på golvet, så det är skönt när man värmer upp ordentligt. Sedan var det på med rustning och börja köra igång. Vi började med tio renzuku-Men var, tog ett tag för mig att komma igång, så den första omgången blev det mest pannkaka av, men till den andra hade jag skärpt till mig lite i allafall. Sedan började huvudet fokusera lite bättre och jag var mer koncentrerad på min egen kendo. Vi gjorde några små Men också och där fick jag kommentaren att jag ska hålla mig på avstång, spets mot spets och inte smyga in närmare.

Passet hade ett fokus också, de-Kote, vi skulle nöta tekniken helt enkelt. En svår teknik, men väldigt användbar och efter det här passet har jag i allafall en liten aning om hur man ska göra. Övningen gick ut på att en högg Men (och varje Men skulle vara den bästa och snabbaste man kunde, man skulle satsa för att träffa) och den andra kontrade med de-Kote, efter första omgången möblerade vi om och körde i tre eller fyra-grupper på långsidorna eftersom vi var hela 10 stycken! Mr M och Mr A (som inte tränat på år och dag dök upp) och sedan var det en salig blandning av människor. Det man ska tänka på i de-Kote i allafall är att ens egen shinai inte ska försöka gå över den som gör Men utan man ska gå under, dessutom måste man använda sig av handlederna. Jag tyckte att jag fick till det hyffsat i slutet, när jag verkligen koncentrarde mig på mjuka handleder, men så snabb är jag inte. Det var en bra övning att träna fokus på, för man fick liksom skifta fokuset, först perfekta Men-tekniker och verkligen försöka träffa, sedan avslappnade handleder och Kote och sedan en stunds vila och kolla på när de andra körde och ladda om lite.

Vi gick sedan vidare till först kakarigeiko, fem attacker där den femte skulle vara en Ai-Men och sedan bytte man mottagare och även nästa femte attack skulle vara en Ai-Men. Och så ji-geiko på det. Mitt fokus tog lite slut här, jag försökte hålla i och de två första var helt okej ändå. Försökte hitta på lite saker, blev en del Do och även Kote-Do där jag fick till någon som kändes bra. Sedan körde jag mot Mr A, som fortfarande är som en ångvält ibland och jag har fartfarande inte lärt mig att flytta på mig ordentligt, så blev lite bankad på, men jag var inte helt bortkollrad heller, dock blev jag väldigt trött, så den ji-geikon som var efter blev det inte mycket med. Sedan totaltappade jag fokus och även lite ork, men jag får försöka fortsätta träna på det också. Blev ingen ji-geiko mot Mr M idag, men förhoppningsvis dyker han upp fler gånger.

Stretching på det och dusch, ingen bastu för Matilda idag, blir till att gå i säng nu och sova så man orkar med morgondagen.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Kallt golv

Hai!

Over and Out

Onsdagen var en lång dag på många sätt, mycket tankar som snurrade runt och en nedstämdhet som inte riktigt ville ge med sig. Dessutom blev det en väldigt lång dag rent praktiskt. Först jobba, sedan stallet och sedan direkt till Dojon och mitt första kyudopass, efter det vidare till Maxi och veckohandling, så snacka om att jag var slut sedan.

Men det var Kyudon jag tänkte berätta lite om. Dessutom tänkte jag inviga en ny kategori här i bloggen, nämligen Budo, där jag samlar lite olika tankar och annat som rör budo i stort och inte kendo specifikt.

Kuydo är traditionellt japanskt bågskytte, med fokus på meditation och koncentration. Det viktiga är inte att träffa målet med pilen utan att göra det med sinnet. Vi övade först på rörelserna i luften, nu i början är det åtta steg eller positioner man ska gå igenom. Sedan fick vi även öva med en pil och att hålla pilen vågrät hela tiden. Sista fick vi testa en gång med gummibåge, en rund trästav där det är fäst ett gummiband. Det var jobbigt med mycket statisk träning, men det kändes häftigt. Extra starkt kändes det ju när man använde pilen eller gummibågen, men även utan så kändes det som om jag fick en lite känsla av att skjuta båge.

Ett litet exempel på Kyudo:



Jag hoppas att jag orkar med att gå även nästa vecka, men sedan får vi se, kanske får det vänta några terminer, tiden ska ju finnas också. Det blir lite för tajt tidsmässigt med både stall och tidig träning, orsaken till att jag är stalledig på tisdagar är ju för att orka och hinna gå på träningen den dagen.

Men jag kunde se en bild av mig själv ståendes med en båge alltså och steget från att se sig själv med en båge på marken är inte så stort till att se sig själv på hästryggen med en båge. Något som nog kommer att förbli en fantasi ett bra tag framöver. Först ska vi koncentrera oss på alla vanliga hästgrenar man kan hålla på med.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Trötthet

Vilja, veta, känna

Over and Out