tildans

Ungefär en gång i halvåret blir det så att jag går tillbaka och ser en och samma serie. Band of Brothers, som jag tycker är väldigt välgjord och bra på många sätt. Även om mitt historiska intresse är speciellt stort så tror jag att de flesta skulle tycka att det är en väldigt bra serie.

 

 

 

Over and Out

Idag så pallrade jag mig efter jobbet till stallet, sket i minusflexen jag drog på mig eftersom jag egentligen hade behövt jobba lite längre för att jobba in den oplanerade sovmorgonen jag tog i morse. Tar ju en vecka för mig att ställa om efter nattjobb tyvärr. Nåja, imorgon måste jag vara på jobbet tidigt, massagetid bokad på eftermiddagen.

 

Väl i stallet så var inte motivationen på topp, men ridas skulle det göra, checka av lite inför Lenalektion på torsdag tänkte jag. Fick sällskap i ridhuset av vita arabdamen. Han var inte helt på idag, men jag försökte väcka igång honom lite och traven fick vi till riktigt fint ibland. Vi började med trav på lite volter och sedan testade vi även att vända upp på kortsidan och flytta ut till sargen, det tar sig för varje gång, men skulle behöva hjälp av någon som tittar och ser hur det ser ut och hur jag ska hjälpa honom vidare. Sedan galopperade vi lite också och här blev han trött, men innan han lade av så fick vi till en väldigt fin galoppvolt, riktigt kände hur bakbenen började jobba och framförallt la han sig inte på bettet utan var lätt där framme också. Mer styrkejobb ska det till för att han ska orka jobba bara.

 

Efter en skrittpaus övergick vi till trav igen och serpentinbågar, samt lite halter och banne mig, idag var det tvärstopp när jag ville på medellinjen, fint uppställd också, fick faktiskt rida förbi några gången eftersom han väldigt gärna ville stanna. Han var mjuk och fin till vänster, men jag tyckte faktiskt att han började släppa till lite åt höger också, det spjärnar imot och på serpentinbågarna hinner jag inte ritkigt med, men om jag fortsätter på en volt istället så får jag till det ibland.

 

Vi skulle försöka galoppera lite till sedan, men det blev mest pannkaka, ofokuserad matte och trött häst, avslutade när han gjorde en bra fattning och höll galoppen. Blir nog något lugnt imorgon, kanske en promenad i mörkret, har kvällsfodringen så får se vad vi kan hitta på.

 

Idag var vi på bättre humör i allafall, nästan lite myshumör och var inte jobbig på något vis i stallgången, min lilla stjärna. I helgen systeryster komma och testa rida honom, ett år sedan sist så får se vad hon säger numera.

 

Det Positiva: Framsteg

Det Negativa: Snorighet.

 

Over and Out

 

 

 

Mina nya fina kläder med mitt namn broderat.

 

En av Maxims julklappar är nu äntligen ihopsatt och nästan utprovat. Pannbandet fick jag av fina lillasyster och resten av tränset köpte jag på rean för en del av presentkortet jag fick.

 

I helgen som var blev jag ganska så mätt och glad.

 

Så idag blev det då äntligen lite kendo igen, efter jag vet inte hur långt uppehåll, flera veckor i alllafall. Jag har inte riktigt fått ihop det innan med möten och nattjobb, men idag så. Första veckan av terminen så nu ska jag försöka få in lite rutin igen. Målet är att träna en gång i veckan, helst på Torsdagar, men om jag vill och orkar ska jag träna söndagar också.

 

Iallafall, det här är ju första veckan på terminen och ett gäng nya nybörjare, så det var ganska många på plats, även en hel del fortsättare vilket var kul, några ansikten från förra terminen som dök upp också, vilket vi kan behöva, behöver fylla på leden med jämna mellanrum då det, på gott och ont, är många studenter som tränar hos oss och efter några år tenderar de att flytta från stan igen.

 

Så mycket grund idag, fotarbete och lite attacksteg för oss som tränat ett tag. Det var ett ganska lagom pass att börja med för egen del kan jag tycka. Speciellt som jag är lite orolig för min hälsena igen. Tror inte att det är någon fara, är nog mest nojig.

 

Nya kläder blev invigda också, kommer bilder av dem senare. Blev lite smurfblå, men inte så farligt som jag trodde och det mesta gick bort i duschen.

 

Det Positiva: På banan igen.

Det Negativa: Snedbelastning

 

Over and Out

Pust, vad mycket längre tid det tag och mocka/fixa mat åt tre hästar jämfört med en. Missbedömde mitt tidsschema ganska grovt idag. Speciellt eftersom de två andra hästarna hade halm och typ åt dubbelt så mycket som Maxim. Men efter en timme så var allt klart och jag kunde hämta min lilla buse i hagen.

 

 

Vi gick ner till ridhuset och ställde upp lite "hinder" två sockerbitshinder på ena långsidan och ett på andra som jag lade ner till mer en galoppbom. Sedan värmde jag upp lite i skritt och trav, gjorde lite volter och han kändes mjuk och fin, gjorde även lite övergångar till skritt och halter. Sedan så galopperade vi lite också och så började vi över bommen. Det gick superbra, han börjar få in snitsen nu på avstånd och så, dessutom tog han hellre av ett strörre språng om han kom lite fel än bröt av till trav. Så började vi på hindren också, först travade vi över, men det gick väl sådär, tanken var att jag skulle trava in och så galopp imellan och efter sista. Men det slutade med att han puttade ner ena hindret en storlek. Då övergick vi till galopp hela vägen istället, roligt ska det ju vara, det gick superbra tillslut och matten hängde med hyffsat också. Tror att han tyckte att det var lite kul i allafall.

 

Det Positiva: Rutin

Det Negativa: Opålitlighet

 

Over and Out

... till dykning på Stora Barriärrevet. Snart blir drömmen verklighet!

 

Här kommer det Johan filmade i Söndags på ridbanan. Syns lite vad vi behöver jobba vidare på, han viker gärna in nosen och springer på framåt, men det skulle ju inte var roligt om det var lätt.

 

 

 

Over and Out

Vaknade vid två igår (en timme senare än tänkt) av att solen sken. Kall och frisk vinterdag visade det sig så jag skyndade mig lite med frukosten och sedan bar det av till stallet. Mockade och hämtade Maximen i hagen, vi skulle ut en sväng runt fältet i sällskap av nya travhästen och arabdamen. Maxim var lite skeptisk när han såg vagnen som stod i stallet, men när han fått lukta lite var det okej.

 

Gjorde i ordning och fick använda min "rånarluva" för första gången i vinter (mest för att jag glömt den på allehanda ställen tidigare). När vi kom ut insåg vi att vi nog inte skulle hänga med i travhästens tempo (han var redan halvvägs till fältet när jag kom upp i sadeln), men vi fick ju en sällskap i allafall. Riktigt, riktigt vackert var det. Sol som gnistrade och snödimma och inte allt för kallt, hade glömt extrastrumporna så tårna blev lite kalla trots att jag hade vinterstövlarna, men man lär sig av sina misstag. Vi skrittade första biten och fick till lite trav, Maxim låg på en hel del och det var inte lätt att hålla sig bakom. Skötte sig bra bredvid stora vägen och även vid husen där vi stannade till och pratade med en trevlig dam som ville fota oss. Det var även en lite större lastbil som åkte ut från uppfarten då och jag kudne sitta med lösa tyglar och bara klappa honom och även om han höll koll så gjorde han ingen ansats att fly, fina, fina hästen! Sedan föll det lite snö från en gren och då höll man på att dö av skräck...

 

 

Vi fortsatte vidare och travade lite, vid älgtornen försökte han bli rädd för något igen, men det gick bra och vi kunde styra tillbaka och fortsätta trava och sedan även galoppera, härligt var det verkligen. Skrittade hem utan problem, men det var bäst att vara först tyckte han för ovanlighetensskull så kunde han sträcka ut och älga på lite mer.

 

I veckan var jag för första gången på spa, fick ett presentkort förra året när jag fyllde år som snart gick ut, så jag åkte till Söderköpings Brunn på ansiktsbehandling och porrengöring. Spännande tyckte jag att det var, man kände sig väldigt fräch efteråt. Nästa gång kanske jag vågar mig på att ta någon behandling för fötterna, problemet är ju att jag är så ohyggligt kittlig så är lite rädd att jag ska göra någon illa. Reflexen är nämligen att sparka om något kittlar mig just på fötterna och den enda jag liter på som få ta i mina fötter är Johan. Men tror att de skulle må bra av lite behandling, kendo sliter rätt så hårt på de små fossingarna och jag är inte jättebra med fotbad och sådant hemma.

 

Ni vet när man följt en serie i ganska många år och sett alla avsnitt som finns. Och man börjar känna för karaktärerna och vill att det ska gå bra för dem. Och sedan så bestämmer de sig för att göra livet ännu mer ett helvete än vad det redan är för den stackars människan som man lärt känna och tycka om i så många år och som man vet förtjänar att vara lycklig. Då blir man ganska upprörd. Jag är inte ensam om att vara upprörd heller, men det är en annan sak. Frågan är om de kan rädda det hela eller om serien verkligen ska svänga så pass mycket. Är inte säker på att jag gillar det. Inte alls.

 

 

 

Over and Out

Så måndagen bjöd på lite halvkallt och halvblåsigt och några flingor snö. Lång sovmorgon eftersom det är nattvecka och sedan iväg till stallet på eftermiddagen. Pigg och glad ponny och för ovanlighetens skull en ganska avslappnad matte, trots den stundade prövningen att springa av nämnda ponny. Vi begav oss iväg och skrittade raskt bort till gräsvägen, vår avspringnings sträcka, med en hyffsat lång uppförsbacke, ett av de få ställen jag vågar släppa honom lite mer på. Jag är ju lite feg av mig och när han taggar till vill jag gärna ha en backe som bromshjälp och ingen skog där det kan prassla saker som man kan låtsas bli rädd för. Travade lite, men tog galopp ganska snabbt, första på plan mark bortåt gick lugnt och fint, första uppför något snabbare och mer okontrollerat, men aldrig så jag kände att han stack, men tog i gjorde han allt. Ner igen och så upp, ännu mer taggad ponny och vinden susade förbi öronen. Sedan tog vi ytterligare en vända, tränade lite fattningar på bortvägen där det var plant. Så en sista gång upp, fortfarande full fart med en glad häst som ville springa mer, men nu var matten trött så vi skrittade hem istället. Lite diskussion om man skulle skritta eller takta nedför kullen hemåt, men sedan kunde vi faktiskt gå på långa tyglar sista biten på grusvägen. Knappt svettig häst, något mer varm matte. Vi ska ta en till galoppsväng till helgen, kanske till och med vågar mig på att ha lite sällskap och rida någon annanstans, vi får se.

 

Idag har Maximen vilodag, men jag har klippt ihop en liten video från när vi lekte i ridhuset sist. Lite löshoppning över sockerbitshinder och lite försök till löslongering på slutet. Eller ja, sista långsidan så säger jag åt honom att springa så fort han kan och det gör han ju uppenbarligen också. Söt häst har jag i allafall. Kvalitén är lite grynig och bitvis skakigt, men det kan man leva med tycker jag.

 

 

 

 

Over and Out

Så idag följde Johan med ut i stallet och vi hade lånat en häst till honom så vi kunde rida tillsammans. Först mockade vi och fixade mat och så hämtade vi hästarna i hagen. Maxim verkade lite skeptisk över att husse var med och inte gav honom godis, dessutom tog han med en annan häst från hagen. Men matten fick väl duga då.

 

Det börjar pirra ganska ordentligt i resmagen nu. Listorna (som jag älskar) har börjat fyllas på med saker som ska fixas innan vi åker. Saker vi kollade upp i höstas ska dubbelkollas, bestämmas och fixas. Vi ska boka boende i Sydney, börja klura på vad som händer efter de där första dagarna av aclimatisering. Bara jag tänker på det blir jag samtidigt förväntansfull och en liten gnutta panikslagen. Mitt största äventyr i livet hittills blir det här. Vilket jag tacklar genom att förbereda mig väl och hoppas att jag klarar av att improvisera när det är dags. Om 90 dagar smäller det och planet lyfter från Arlanda, via London och Hong Kong till Sydeny. Tur att jag har Lollo att stötta mig på om det blir konstigheter, jag tror faktiskt inte att jag skulle valt att göra den här resan helt själv som Johan gjorde för några år sedan.

 

Väl där finns också James som vi kommer att träffa en del av resan, i veckan nu, vilket eldade på resfebern ytterligare fick vi ett långt mail från honom med förslag och planer på vad vi kunde hitta på när vi är i hans område. Jag vill göra allt! Speciellt klappa koalor och gärna kängrur också.

 

Det kommer att bli tufft att lämna Johan och Maxim i sex hela veckor, men jag tror och hoppas att alla äventyr och upplevelser där borta botar hemlängtan. I eftermiddag ska vi planera vidare, kolla försäkringar och visum och drömma oss bort till soligare landskap och varmare breddgrader.

 

Over and Out

Idag, för precis ett år sedan på dagen och nästan, när jag tänker efter, på timmen, fick jag beskedet att Jossan lämnat oss. Det var som att ramla ner i ett svart hål. Jag grät större delen av kvällen och kvällen därefter och flera kvällar kommande vecka, när jag tänkte tillbaka på allt vi gjort och allt hon var och på allt hon lämnade efter sig.

 

Tre år hann jag känna henne, tillbringa tid med henne och hästarna och uppleva massor med äventyr. Det är i situtationer som denna som jag uppskattar min blogg lite extra mycket. Det mesta finns i den, från den första gången jag träffade henne och Hampus som jag skulle börja rida, den sista gången vi red ihop och den sista gången jag träffade henne. Allt kanske inte står med, men tillräckligt för att jag ska komma ihåg, tänka efter och minnas mer.

 

Den första tiden visste jag inte om att hon var sjuk och de första två åren märktes det inte speciellt ofta heller. Men sista året gick i toppar och dalar, olika besked och till slut syrgastuber i sadelväskorna över Jokers rumpa. Uppfinningsrikedom så det heter duga.

 

Jag minns första gången när jag sa att Hampus var jättefin och hon tittade på mig och utbrast "Ljug inte" och jag fick ändra mig till jättesöt för att göra henne nöjd.

Jag minns när vi red på vallen och Joker ramlade ner i diket, tappade Jossan och sprang hem till stallet.

Jag minns när vi var ute och letade trattkantareller till häst och Jossan visade mig ett av sina hemliga ställen.

Jag minns när hon berättade om Hampus och Gastronoms vendetta.

Jag minns hennes berättelser om hur Hampus på något vis tog sig över ett terränghinder på över en meter.

Jag minns hennes berkrivningar av hästarnas personlighet och hur rätt hon prickade in dem.

Jag minns hur hon berättade om hennes och Jokers försök till att plöja potatislandet.

Jag minns hur gärna hon pratade om sina två söner och vad som försegick i deras liv.

Jag minns Hubertusjakten vi red tillsammans, när Joker blev trött och Hampus vild och galen.

Jag minns när jag var hästskötare på SM.

Jag minns när jag fick tävla Joker och hon kom och kramade om mig efteråt och sa att jag gjort ett bra jobb.

Jag minns sista gången hon red en sväng runt gården med hjälp av syrgas, mig och sin mamma.

Jag minns sista gången jag gick in för att prata med henne, tre dagar innan hon försvann. Och kanske en liten del av mig redan då visste vad som skulle komma, även om jag inte ville acceptera det, bara ibland glimtade det till av den Jossan jag kände och den Jossan jag alltid vill minnas.

Jag minns hur förskräckligt gärna hon ville leva, men inte kunde.

 

Jag minns henne med massor med glädje och det har hjälpt mig genom sorgen, allt det fina vi faktiskt hann uppleva. Och jag vet att människorna runt omkring mig i fjordhästvärlden gör det samma.

 

Hon lämnade ett hål efter sig som inte går att fylla. Och trots att jag inte är troende så vill jag tro på himlen, på att Jossan sitter som en ängel på ett moln ovanför oss och kikar ner lite då och då. Inte hela tiden, för hon har ett helt nytt äventyr framför sig med både fyrbenta och tvåbenta vänner, men då och då kollar hon ner för att se vad vi har för oss. Jag tror att hon ser sin familj, sina söner som tagit körkort och börjar närma sig vuxenlivet. Jag tror att hon kikar ner på hästarna som nu bor hos hennes mamma, följer med dem ut i skogen på svampturerna jag vet att de brukar ta. Följer Joker och hans nya tävlingsryttare i deras framsteg, glädjs åt att han får göra det hon ansåg att han var ämnad för. Ser ner på mig och Maxim, ser att hon hade rätt, han är hästen för mig och han kommer att bli precis så bra som hon trodde.

 

Fina vän, tänker på dig extra mycket idag.

Over and Out

Over and Out

 

Jobbdag idag och när jag väl kom ut till stallet så var jag inte supersugen om vi säger så, men bestämde mig för att ta mig till ridhuset en liten sväng i allafall. Mockade lite snabbt och hämtade prinsen i hagen, minusgraderna var i allafall lite snällare idag, bara -10, igår runt 17. Snabbt i ordning och på med finsadeln och benskydd för här skulle klivas över bommar!

 

 

Lade ut en bom på marken mitt på ena långsidan och mitt på den andra ställde jag ut tre sockerbitsbommar med lite upphöjning från maken, den i mitten lite högre än de andra. Värmde upp en del i skritt först, blev lite osäker på underlaget så fokuserade mest på volter och andra ridvägar i skritt, han var ganska mjuk och fin faktiskt, vilket var kul. Travade sedan lite runt fyrkanten i båda varven och någon liten volt också innan vi började med sockerbitarna, han klev över bra och tyckte nog att det var lite skoj, varierade lite med att trava hela varvet runt och sakta av till skritt på kortsidorna. Sedan lade vi till lite galopp också på den långsida som bara hade en bom på marken, tror det blev ungefär tre gånger i båda varven, slutade när när han kom rätt över och höll galoppen. Fattningarna var betydligt bättre idag, nu kände jag minsann igen min fina prins, klockrena som vanligt. Sedan skrittade han av sig själv (följde efter mig) när jag bar bommar och mockade, smidig häst man här alltså.

 

Hoppas solen lyser fram lite imorgon när det blir uteritt.

 

Det Positiva: Mina vinterstallstövlar från Jula

Det Negativa: Halka och is

 

Over and Out

Ni vet när man vill göra saker och tiden inte riktigt räcker till? Så är det för mig nu, med det mesta. Huvudet snurrar av tankar och ideér, mycket som ska ordnas fixas och grejas med. Lite ljusglimtar på jobbet i allafall delvis, kul att göra lite annat och få använda hjärnan lagom mycket.

 

 

Maximen fick ju liten spruta i måndags så han har tagit det lugnt i veckan fram tills idag, inte för att han förstod varför. Idag var det Lenaträningspremiär för året! Valde att tömkörning skulle stå på schemat eftersom han inte är 100% igång (okej, mest för att matten inte är 100% igång), men nästa vecka blir det nog ridning. Förra veckan när jag tömkörde så hade jag ju lite problem i högervarvet, främst med galoppen och han visade samma tendenser med Lena idag, vilket är bra för hon är bättre på att tackla dem än vad jag är så jag försökte se på och lära mig. Annars var han superfin tyckte Lena, inte alls så jobbig i traven i höger varv som hon tycker sig ha upplevt tidigare. Det jag främst ska tänka på när jag tömkör är att få fram honom ordentligt och inte bry mig så mycket om vart huvudet är utan bara att han går kvar på spåret och inte tränger inåt/utåt.

 

Vi får se hur det blir i ridningen sedan om det jobbiga i höger sitter kvar. Ifall det gör det så erbjöd sig Lena att sitta upp en stund och testa om hon kunde få igenom det bättre, då får jag se vad som krävs och hon skulle förmodligen kunna hjälpa mig bättre på det sättet och kanske även komma med andra tips. Vi får se hur det blir, det skulle ju onekligen vara spännande att se.

 

Det som står på schemat de näsmaste dagarna är att försöka rida antingen fredag eller lördag, jobbar båda dagarna så förmodligen blir det en mörkertur, alltid något. På söndag har vi lånat en extra häst och Johan ska följa med till stallet och vi ska rida ut tillsammans, ska bli superkul!

 

Det Positiva: Bushäst

Det Negativa: Envis som en åsna

 

Over and Out

Idag så hade jag ledig dag (jobbar på lördag istället) och tillbringade det mesta av den i stallet, vilket var helt underbart. Och även om jag gillar mina stallkompisar så var det otroligt skönt att faktiskt få vara helt själv tre av de fyra timmar jag var där. Först så mockade jag och fixade mat. Pysslade med foderpåsar och hinkar och fyllde i texten så det ska vara lätt att hitta. Skurade krubban och vattenkoppen också, ibland måste man lyxa till det.

 

 

Sedan fick Maxim komma in och jag gjorde i ordning honom för en liten ridtur. Passade även på att fulmäta honom lite, han har minsann växt på höjden också, fick honom till runt 145 motför i höstas när vi fick det till 142, skulle vara kul att mäta hono "på riktigt" någon gång också. I allafall så tog vi ett halvt varv runt vallen, det var lagom för mig idag kände jag. Skritt mest och lite trev, det var knöligare än vad jag trodde, så ingen galopp. Maxim var nog ganska nöjd med tillvaron, gick och småfrustade på hemvägen. Sedan blev det lite pyssel och borstning, Maxim fick sedan lite lunchhö i en påse i stallgången, jag hämtade hästtidningar i fikarummet, la ut täcket längs med vägen och släpade dig en kelsugen katt. Där satt vi sedan ett tag, mumsande häst och spinnande katt, kan det bli så mycket bättre? När Maxims mat tog slut var det inte så mysigt längre tyckte han, så det blev lite borstning igen och så kom då veterinären och gav spruta, väldigt odramatiskt denna gång, han fick godis efteråt och knallade ut i hagen som om inget hade hänt.

 

Jag packade ihop mig och åkte hem, har nu hunnit vara på massage och fått lite nya övningar som ska in i det kommande träningsschemat. Min massör är toppen, hon kan egentligen inget om ridning, men efter att ha känt igenom mina muskler så kan hon ändå hjälpa mig. Hon har ju en allämn uppfattning om vad ridning innebär, men det är så spännande, hon känner verkligen att jag är svagare/stelar i en sida och fårgade t.ex. idag om jag sitter snett när jag rider och ja, det är ju ett problem. Raskt lärde hon ut lite styrke/stretchövningar för musklerna i höften och sidan som behöver stärka sig mer, för hon känner liksom vilka muskler det är som det handlar om och det vet ju inte jag. Jag vet att jag är stelare i vänster sida, men inte riktigt vad jag ska göra åt det. Så nu ska jag testa och så ska vi se hur det går, förhoppningsvis blir det en förbättring igen, även om massagen hjälper kortsiktigt så måste man ju börjar jobba med att bugga bort problemen istället så det blir hållbart i längden. Så ikväll ska jag knåpa tränings-schema fram till resan, min livsplan sträcker sig nämligen så långt än så länge.

 

Det Positiva: Mys med min prins

Det Negativa: Värk

 

Over and Out

Inget lördagsnöje utan lite film, igår var jag över till en vän och kollade på den efterlängtade spelfilmen om Rurouni Kenshin. Även om det är ett tag sedan jag såg animen så tycker jag att filmen levde upp till mina förväntningar, den var välgjorde tycker jag och det såg inte allt för overkligt ut med alla actionscener. Hoppas på att det kommer fler!

 

 

Over and Out

Så idag skulle vi ut och sträcka på oss i naturen Maximen och jag. Fick sällskap av två andra hästar i stallet vilket alltid är trevligt. Blev mest skritt eftersom det var väldigt halt på vägarna, lite trav i skogen på hinderstigen och på en grusväg som faktiskt inte var så isig. Två timmar lite drygt var vi ute, trött efteråt och stel, ska lägga in vintersulorna i skorna till imorgon.

 

 

Maxim skötte sig i allafall bra, kastade sig en gång, men stod stilla och sprang inte sin väg (framgång), sedan blev han lite skeptisk mot en släpvagn lastade med isolering i blå säckar, speciellt som den stod upp vid det läskiga rosa huset, men det gick bra det också. Vi varvade lite, gick både sist, i mitten och först, bra träning. Träffade på en bil när vi var ute (vi gick i mitten och allt gick lugnt och fint) och så en när vi nästan var hemma och jag hoppat av och ledde, det gick också bra, vilket kändes bra, tränade på att slappna av vid sista bilen och bara klappa honom lite när den åkte förbi, han ville mest bara gå hem. Vi ska våga oss på att öva mer helt enkelt, det är ju mest i mitt huvud det sitter.

 

Imorgon ska veterinären komma och vaccinera, jag hoppas på att jag ska hinna rida en vända runt vallen innan dess och om underlaget tillåter trava och kanske till och med galoppera lite.

 

Det Postiva: Glad häst

Det Negativa: Frusna tår

 

Over and Out

Förutom Maxim och ridningen finns det en sak som hjälper mot trötthet, jobbiga tankar och stress, ett kendopass. Två veckors uppehåll för min del och som vanligt gör två veckor att kendon är lite, lite bättre än den var tidigare, i allafall känslan är bättre, hur verkligheten ser ut är ju en annan sak. Men så i torsdags var det dags för Kallepass igen.

 

Eftersom vi är i början av terminen och några flyttat upp i gruppen körde vi större delen av passet med stora tekniker. Mycket stora Men, Kote-Men och så Kote-Men-Do. Första omgången Men var väl godkänd, men när jag omgången efter körde mot Kalle så blev jag så facinerad och också motiverad, eftersom skillnaderna på den Men-hugg jag fick imot mig var så otroligt stor, eller rättare sagt snabbheten i dem. Och jag ansträngde mig verkligen för att hugga snabbare när det var min tur mot Kalle och banne mig, första hugget minns jag fortfarande, bästa Men jag satte på hela passet. Och efter lite problem (förmodligen för långa attacksteg) på Kote-Men fick jag till dem också. Favoriten blev ändå trestegs-huggen. Att känslan är så snabb, fast man hugger stora tekniker och de är tre stycken, är helt enkelt underbar. Det spelar som sagt ingen roll hur det ser ut eller hur andra uppfattar det, men min känsla var att jag var snabb och det ger mycket för självförtroendet.

 

Vi övade också på att gå rakt igenom mottagaren och även att mottagaren stod kvar och man skulle flytta dem. Avslutade med mini-korta ji-geikos, typ trettio sekunder var, vilket jag tyckte var väldigt bra, ur kondition som jag är. Att de var så korta gjorde också att jag aldrig hann bli lat som jag gärna blir och att jag faktiskt kunde försöka i de flesta. Tror det kan vara bra med variation och andvända båda varianterna, ibland vill man ju hinna testa mer tekniker också och ibland vill man bara köra så det ryker.

 

Det blev bastu efteråt, kvällens samtalsämne var serier och filmer, för engångs skull kunde jag hänga med lite.

 

Sedan blev det kendotema på lördagen också, shinaifixardag och nu har jag två dugliga egna shinaier igen, blir fint att börja använda dem igen också. Ska byta tsuru på en bara till en läcker blå färg. Fixade också rustningarna och organiserade om lite så allt ligger på rätt plats inför terminsstarten.

 

Det Positiva: Bastu

Det Negativa: Kalla golv

 

Lost without you

Over and Out

Fredag och slut efter veckan, inte mycket som gör mig glad på jobbet för tillfället, tyvärr, men jag vet ju varför också. Alltså inte så jättesugen att byta om och åka till stallet för att rida denna dag. Men, är man hästägare så är man, dessutom har han ju redan fått en extra vilodag denna vecka.

 

När jag väl var på plats i stallet, hälsade på finaste hästen och började med sysslorna, kändes allt mycket bättre. Och det är klart, en lekglad katt som springer som en tok efter halmsnöret man drar på golvet och brottas på höbalen är ju heller aldrig fel. Vi blev själv i ridhuset idag, i allafall större delen av passet, så jag satte på radion (och fick höra flera favoritlåtar under passets gång) och så körde vi igång. Koncentration på här och nu suddar ut alla jobbiga tankar. Att hästen var närmast underbar och matten koncentrarade sig på sitsen var ju heller inte helt fel.

 

Skrittarbetet för dagen var riktigt bra, på god väg mot där vi slutade innan jul. Red lite ridvägar, vände upp en del på medellinjen och övade rakhet och hålla honom på plats med skänklarna. En hel del halter lite överallt och såklart lite mindre och större volter. Fick ibland fatt på högersidan så som jag ville också. Travade en del också, lite volter och sedan sepentiner, rinner iväg en del så lade in halter på medellinjen också, fungerade bra ibland och ibland inte. Galopp tog vi några långsidor också, han blev förvånad och fattade inte riktigt så bra som jag vet att vi båda kan, men vi är ju lite ringrostiga, hoppas kunna galoppera ute på Söndag så vi får in det hela lite igen. 45 minuter gick fort och jag var nöjd efteråt, imorgon hoppas jag kunna ta en sväng med repgrimman, men vi får se, större delen av dagen går åt till kendo.

 

Det Positiva: Räddaren i nöden

Det Negativa: Att det kan bli så fel

 

Over and Out

Så igår var väl inte den bästa dagen någonsin, men, men man kan ju inte få allt. Efter en jobbdag åkte jag till stallet och Maximen skulle få jobba lite. Tömkörning på schemat! Han var pigg, springig och stark, inte de bästa förutsättningarna alltså. Det gick väl ändå hyffsat bra, hade problem en del i högervarvet då han trillskades lite och vände fast han inte skulle.

 

Jobbade en del i skritt och försökte vara med och se så han inte blev för tung fram och vek in nosen för mycket. Samma i trav och även lite övergångar mellan skritt och trav, eftersom han gärna älgar iväg annars. Lite galopp i båda varven också. Hade lagt ut ett par bommar på mittvolten också, men de hann vi knappt med alls, ridhuset var bokat så kunde inte hålla på längre heller, nu blev det ändå en hel timme. Maxim knappt svettig och matten helt slut. Däckade när jag kom hem och sov väldigt gott på natten.

 

Idag var det vilodag och imorgon ska vi rida, ska också försöka hinna med något på lördag, så han får ur sig lite energi, sedan är det planerat uteritt på söndag vid skapligt väder, på måndag ska han vaccineras, förhoppningsvis, men hoppas hinna rida innan den eftersom jag är ledig hela dagen. 

 

Idag har Maxim vilodag, men här kommer videon från löshoppningen i Lördags. Lilla söda ponnyn, nästa gång ska vi försöka bygga lite högre också.

 

 

 

Over and Out

Vi var ju hos Johans pappa på nyår tillsammans med Johans syskon och lite annan släkt. Mycket trevligt och maten (och vinet) var som alltid mycket bra när man är i huset vid ån. Till förrätt fick vi svamptoast och till varmrätt en köttgryta som smälte i munnen. Efterrätten stod jag för, jag gjorde pannacotta med lite blåbär och hallon på toppen och riven choklad. Själva pannacottan blev god, bären sådär, nästa gång ska jag ha fäska istället, men efterrätt är ju alltid efterrätt. Lite bilder från kvällen.

 

Dagarna går fort framåt. Fredagen tog jag och Maxim en liten skrittpromenad i mörkret tillsammans med en av Maxims hagkompisar och tillhörande matte. Det var mysigt att gå i mörkret med pannlampa, men vi fick vända efter ett tag eftersom det var så halt. Men, men en liten sväng blev det.

 

Samma hagkompis och matte hade vi sedan löshoppning tillsammans med på Lördag morgon. Maxim var inte så taggade, men hoppade snällt. Satsade på bra språng och inte så högt denna gång. Film kommer upp när jag klippt och klistrat lite. Ska försöka löshoppa även nästa helg, får se om det blir tid till det. Efter stallet var jag och shoppade på Hööks, julklappar, egentligen mest till mig själv var det meningen, ett par ridbyxor blev det och två tröjor. Sedan ett ulltäcke till Maxim också, jättefint, men kanske inte det nödvändigaste, ett dressyrträns fick också följa med, halva priset på allt så fick till och med lite julklappspengar över.

 

Idag hade jag morgonen i stallet. Lagom kul, speciellt som det inte var så länge sedan jag hade sista. Nåja, hästarna fick sin mat, jag städade sadelkammaren, bytte täcken och började sedan släppa ut. Det kändes som om det tog en halv evighet, men till nio var alla hästarna ute i allafall. Först så kände jag mig för trött för att rida. Nollgradigt och dimma/duggregn, egentligen tror jag att jag hade planerat vila för honom. Men va fasen, till slut blev det på med sadeln ändå och en skritt-tur grusvägen bort och över åkrarna, 40 minuter var vi ute. Det var fint och härligt på många sätt och regnet var inte alls farligt. Vi övade lite halter och på att inte hänga sig på bettet och stolpa iväg hur som helst. Brun outfit idag, fick chans att använda fina ländtäcket också.

 

Igår körde jag på lite annorlunda stil än vanligtvis. Började jobba efter ledigheten, men fick ändå till det och lyckades cykla till jobbet, utan att ha frukoststressat innan. Lagom kul, men att susa nedför backarna på hemvägen och rensa tankarna och huvudet från kemikalier gjorde susen.

 

Eftersom jag hade kvällsfodringen, som ska ske tidigast klockan nio hade jag ingen brådska till stallet. Ganska så mycket aktivitet var det trots den sena kvällen när jag väl kom dit. Pysslade om Maximen och fixade allt som behövde fixas med mat, innan han fick på sig sadeln och vi gick till ridhuset. Hade lite sällskap i början, men sedan blev vi själva. Gjorde som sist, jobbade mycket i skritt, men var lite strängare än sist, framförallt i högervarvet. Vi hade lite diskussioner ibland och ibland lossnade det lite. Försökte variera vägarna ganska mycket och red lite serpentiner, vände in lite innanför spåret och försökte flytta ut mot väggen några steg, det gick sådär, men vi är på god väg. Uppridningarna på medellinjen blev bra i allafall. Sedan tog vi lite trav också, några varv runt fyrkanten och så ett par volter i båda varven och så avslutade vi. Har beslutat mig för att Lena ska få tömköra honom en gång innan vi börjar rida lektion igen, ska bara se när det kan bli tid för det.

 

 

När vi kom upp till stallet igen var det kvällsfodringsdags, några fler hästar än vid fodringen på nyår, fylls på ganska snabbt nu, vilket är trevligt, men mer jobb blir det ju också. Idag fick Maximen vila, spolade ben och borstade lite extra och sedan gick jag en sväng på stallmötet innan jag åkte vidare till styrelsemötet. Ett tag sedan jag var med nu och ska försöka vara lite mer aktiv i år än vad jag hunnit med detta.

 

Ser ut som om jag missar de flesta aktiviteter i år, förhoppningsvis kan jag vara med på bruksridningen i allafall och så ska jag hjälpa till på SM i sommar vilket ska blir jättekul. Får försöka hitta lite andra clear rounder att åka på, verkar finnas mycket i hoppning, men inte så mycket dressyr än så länge.

 

Det Positiva: Ljusglimtar

Det Negativa: Huvudvärk

 

Over and Out

En liten film från när vi lekte för några dagar sedan. Mycket stolt över mitt första försök till videoredigering, två program och en timmes googlande tog det, men är som sagt mycket nöjd.

 

 

 

Over and Out

Nytt år och nya möjligheter, förra året satte jag upp en hel del mål, varav det flesta har jag faktiskt klarat av att genomföra, nu är det dags att ställa in siktet mot lite nya.

 

Fortsätta att hålla kendon på en rolig nivå, jag har inga måsten och ingen gradering att sikta på.

-Träna kendo som minimum en gång i veckan (fullt görbart)

-En dröm är att LBK lyckas få ihop ett lag och delta i SM nästa vinter (planerat)

-Bli bättre på att planera och hålla pass, samt sätta ord på min kendo.

 

I övrigt ska jag försöka komma igång med springningen igen och lite styrketräning en gång i veckan eftersom det hjälper mig i både kendon och ridningen (och för att jag gillar att känna mig stark och snabb).

 

Regelbundet gå på massage och följa de råd jag får där angående stretching och styrkeövningar.

 

Det enda stora målet från förra året som inte uppnåddes var inkörningen. Den kommer fortsätta ligga på is som det ser ut nu. Jag känner att jag inte har tillräckligt med kunskap för att göra det själv och vill att han ska vara helt trygg i ridningen innan vi ger oss in på något nytt. Inkörningen är nu ett långsiktigt mål, det kan ske under nästa år eller om tio, vi har livet på oss.

-Jobba på trafiksäkerheten

-Lära oss skänkelvikningar i skritt och trav

-Börja nosa på skolorna

-Jobba med kommunikationen på marken

-Inhoppning (han är ytterst lite hoppad, så det ska vi ta tag i ordentligt i vår, förhoppningsvis med lite duktig hjälp under min resa).

-Ut och rida lite Clear Round-hoppningar

-Ut och rida Clear Round-dressyr på LC-nivå under våren.

-Kanske lyckas starta någon lokal tävling under sommaren/hösten i dressyr

-Testa på LB-program i slutet av hösten/början av vintern.

Framförallt ska vi har riktigt, riktigt roligt tillsammans.

 

Det kommer förmodligen (och förhoppningsvis) ske många förändringar i livet detta år. Johan kommer att ta examen någongång till hösten och då vi i princip växt ur vår lägenhet planerar vi att flytta någon gång nästa vinter, vart och hur får vi helt enkelt se, det beror lite på hur det känns med allt det andra just då. Men av det jag känt denna höst och delvis tidigare också är väl att vi kanske rör oss lite längre norrut, men vi får se, en del som talar imot det också.

 

Men, vi får ta det som det kommer, det absolut närmaste, som jag nästan kan ta på nu, är den stora resan. Jag ser sjukt mycket fram imot den och längtar något otroligt. Målet där är att våga och att ha så kul det bara går.

 

Sedan ska jag fortsätta lyssna på mig själv och säga ifrån, högt och tydligt om jag känner att något är fel, något som jag kanske inte riktigt lyckades uppfylla detta år. Och bli bättre på att planera vardagen så att vi kan prioritera varandra mer.

 

Over and Out

 

 

 

 

 

 

 Ett händelserikt år på många sätt, ett år som inte började bra och jag kan nog inte påstå att det slutade på topp heller.

 

I mitten av januari detta år förlorade jag en kär vän, en vän som jag kanske inte kännt lika länge som många andra människor i mitt liv, men en vän som betydde väldigt mycket, mer än många andra. Jossan var ett stort stöd för mig, hon fick mig att våga tro på mig själv och hjälpte mig att förverkliga min allra högsta dröm, utan henne skulle mycket i mitt liv se annorlunda ut och jag är evigt tacksam över att jag fick lära känna henne.

 

Året gick sedan vidare, trots en motig start med kendon, omotivation och allvarliga funderingar på vad jag ville och vad jag klarade av, så blev det här året bra tillslut. Jag klarade av det högt uppsatta målet och graderade nidan. Vilket jag i många stunder och på många träningspass inte trodde skulle vara möjligt. När hösten sedan blev allt mörkare var kendon det enda stället där jag kunde slappna av, när min trötta kropp orkade ta sig till Dojon vill säga. Det jag ändå kommer att försöka ta med mig är tron på mig själv, för jag kan faktiskt bara jag vill och viljan kan övervinna så himla mycket.

 

Det året ändå mest har handlat om är Maxim, finaste hästen i hela världen. Vi flyttade stall under våren och anpassade oss båda till vårt nya liv på egen hand. Vi hittade Lena, en tränare som hjälpt oss, knuffat oss framåt och hållit oss tillbaka, hon har gett mig så mycket och vår utveckling har nästan bara gått framåt. Maxim har fått komma ut och se världen och för det mesta skött sig med bravur. Vi har haft våra ögonblick av ren skär skräck (bilrädslor och lös häst på 90-väg) och vi har haft ögonblick av totalt samförstånd (den magiska träningen med Lena då allt stämde, vår andra dressyrtävling och löslongering i ridhuset). Vi har växt samman, växer samman och när tiden går och han sätter sin tillit till mig i  situationer där han bli osäker, blir jag bara mer och mer förälskad i den hästen. Vi kommer att fortsätta kämpa, för att nå ännu längre under nästa år.

 

Så till den andra mannen i mitt liv, fyra år har vi varit tillsammans nu och under sommaren var vi isär i nio veckor, längtade och väntade och så kom han hem igen och när han kom hem igen och jag mötte honom på tågstationen och såg honom stå där med sin hatt, sitt skägg, en ny girarr och blommor i handen, då visste jag att här vill jag vara.

 

Ska skriva ett inlägg om lite av det som väntar under 2013 också, det kommer att bli ett år av äventyr och förändring är jag ganska så övertygad om.

 

Over and Out