tildans

Kendon då... I och med avtrillningen i söndags blev det inte någon träning på kvällen, fick bannor av en viss kendotränare som också vill ge mig ridförbud fram till SKO. Nåja, ska ta det lugnt och inte äventyra något, men rida måste jag ju göra :)

 

På torsdagen kände jag mig dock tillräckligt bra och gav mig iväg (voltaren och elastiskt bandage is da shit). Kalle kom och höll i passet och var lite taggad efter några veckors uppehåll. Uppvärmning gick bra, kunde inte springa med höga knän eller nå golvet med händerna, men allt annat gick fint.

 

Teknikträningen gick också fint, övade lite på harai och kände att det gick hyffsat. Bara jag tog de lugnt och "stannade upp" så kom jag på bra avstånd. Måste öva lite på att få till kraften så att shinaien verkligen flyttar på sig också, utan att rörelsen blir för stor och långsam, bättre tenutch med andra ord. Kirikachi gjorde vi också några och för en gångs skull kändes det bra. Kände mig så avslappnad som jag vill vara och flytet fanns där.

 

När vi kom till ji-geikon började jag miot Kalle och det gick bra fram tills att han kom dunsande in i mig och jag stod imot och då högg det till i benet, bara att avbryta. Men benet kändes som vanligt sedan så det blev inte värre. De andra körde vidare med ipponmatcher och jag fick dömma lite. Efteråt så bastade vi och hade det trevligt en stund.

 

Igår så blev det kendo igen, jag och Lollo gav oss iväg till Jönköping för träningsdag tillsammans med Huskvarna, Malmö och Växjö. Efter en felkörning kom vi rätt också (heja LBK) och fick träffa på Johanna igen som numera bor i Nässjö och börjat träna med Huskvarna. Jättekul att se henne igen!

 

Första passet var grunder. Först så ägnade vi ungefär en timme åt fotarbete och attacksteg. Jobbigt, men som alltid välbehövligt. Fick också lite tips på hur man kan lära ut attacksteget, lägret var för alla nivåer så det var allt från nybörjare till dangraderade. Kommer definitivt dra med så många som möjligt till nästa gång.

Sedan fick vi dra på rustning och köra lite tekniker och lite ji-geiko. Det kändes bra, körde både mot några som nog inte kört så länge och försökte då köra två-stegstekniker och inte blocka så mycket. Sedan körde jag mot Johanna vilket var kul och så mot två som är rätt så bra från Huskvarna. Försökte att inte vara passiv, lära mig läsa sanbbt och hitta på lite olika saker. Tyckte att jag varierade mig bra och ibland fungerade det och ibland inte. Spiriten kunde varit något bättre som alltid.

 

Efter lunch (som var mycket god taimat) och lite umgänge med trevliga kendomänniskor så var det dags för eftermiddgspass. Kata stod på schemat, vi hann med ett, två och tre. För egen del hade jag nog gärna hunnit med några fler, men det är nyttigt att köra mot andra som inte riktigt kan också. Men det skulle hinnas med gradering också så är det på läger.

 

 

Sådär nu är jag igång igen. Tänkte börja lite med att berätta läget på hästfronten. Förra helgen så var vi ju iväg på brukstävling. Relativt väl förberedda, ridit ut på fredagen och en sväng i ridhuset på lördagen innan kvällen ängades åt putsande och fejande och packetering av häst som fick inviga sin nya tävlingspyamas. Enda gången han har täcke i stallet är nämligen när han är nyduschad och ska iväg morgonen efter.

 

Blöt bebis

 

Nåväl, ren häst och spånig häst på söndag morgon. En häst som kände av mattes nervositet så pass att jag insåg att det var lönlöst att jag ledde in honom i transporten när han började krångla. Tur att husse var med och kunde sköta jobbet galant. Väl framme gick vi banan, många klurigheter var det, men såg fram i mot att rida.

 

Pyamas

 

Häst ur transporten och med kompishjälp gick det bra att göra i ordning också, husse var utlånad som funktionär. Ledde bort till ridbanan (förbi tävlingsbanan) och satte upp där. Han var ganska lugn, sneglade på allt runt omkring med höll sig fin och lyssnade. Jobbade med skritten först och volter, samma i trav och så ett var i varje galopp på stora mittvolten. Lagom uppvärmda tills vi skulle in till funktionskontrollen. Där skötte han sig ganska bra, lite otålig och svårt att stå stilla när jag sadlade. Skrittade runt ett tag i väntan på start och övade lite halter och lite backning.

 

 

Gick över starten med spetsade öron och första hindret var två halter på 20 sekunder, en i uppförsbacke och en nedför. Fina hästen stod jättefint och försökte äta upp en pinne. Lilla rutan krånglade vi oss igenom också, snabbt som vanligt eftersom matte inte för sitt liv kan planera innan hur hon ska rida. Tredje hindret var bryggan vilket denna gång bestod av en grön traktorvagn. Maxim var skeptisk, men efter att få kolla och nosa så gick han fram till den och vi stod ganska bra till tyckte jag, släpper stigbyglarna och sätter ner vänsterfoten på vagnen. "Nä, nä, nu hände något hemskt" tyckte Maxim och kastade sig åt höger  och sprang sin väg. Jag hängde kvar en bit men sen for jag i backen, sträckte till vänsterbaklår, slog i höger skenben och en liten dunk i huvudet också. Det gjorde ont och var nog lite i chocktillstånd också då det hände snabbt. Fick återhämta mig i värmen inne i en husvagn och Maximen fick låna en box, vilket nog var väldigt spännande. Efter ett tag så kändes det lite bättre och vi gick ut och kollade lite på tävlingen istället. I pausen tog jag ut Maxim och så gick vi bort till den stora farliga vagnen tillsammans med husse. Vi gick runt, nosade, fick godis och husse hoppade upp och visade att vagnen inte alls var farlig. Passade på att leda honom över presseningen också och det var inga problem.

Sedan packade vi in honom igen, efter ett tag kan sägas, fick krångla lite, först med husse och sedan med matte, men tillslut gick han in, det tar ju fortfarande under 15 minuter, men vi får nog ta och öva lite snart. Trött matte och trött häst. Hästen fick komma ut i hagen och matten fick åka hem och vila sig. Stäckning i baklåret gjorde ont och gjorde att jag haltade fram i några dagar, men den lilla huvudvärken (berodde förmodligen mer på utmattning än på den lilla smällen) gick över till måndagen och blåmärkerna på det andra benet började först göra ont i slutet av veckan.

 

Så någon Lenaträning för mattes del på måndagen blev det inte. Maximen slapp dock inte undan utan blev tömkörd av bästa Lena som tyckte det var skoj att känna på vilken skillnad det är nu motför när vi började och vad mycket starkare han är. Duktig var han och vi höll väl på en dryg halvtimme, alla gångarter.

 

Vila på tisdagen och sedan tömkörde jag liten kortis på onsdagen och så tog vi en skrittpromenad på torsdagen. Fungerade bra, lite stel var jag i benen, men de blir mjukare om man rör på sig. På fredagen följde bästa sambon med och så löshoppade vi i ridhuset, matten var sämst på att bygga med bra avstånd och insåg det tack och lov ganska snabbt. Plockade bort ett hinder och körde lite höjdhoppning på bara en oxer först och så några språng på ett räcke åt andra hållet i slutet. Nytt höjdrekort, 1 m, han blev lite trött och slarvade med tempot lite, men med god fart så blev det fina språng. Nästa gång så ska matte se till att avstånden stämmer och så blir det inga höjde utan mer gymnastikhoppning.

 

Så vilade han på lördagen eftersom jag var iväg på annat och idag så satte jag mig i sadeln igen. Hade morgonen i stallet, alldeles ensam var jag hela förmiddagen. Pysslade runt och släppte ut alla hästarna vilket gick bra. Fixade åt Maxim och gjorde i ordning honom. Kom upp med hjälp av pallen eftersom jag fortfarande inte kan börja benet riktigt så mycket som det krävs för att nå till stigbygeln. Lite stelt och ont gjorde det, men allt eftersom jag slappande av gick det bättre. Blev en tur på grusvägen över åkern i skritt och trav, rida lätt var inga problem, jobbigare att gunga med i skritten då tyckte jag. Pigg var han såklart, men lyssnade bra.

 

Planen för veckan är träning för lena imorgon, får se om jag kan rida eller om det blir tömkörning. Sedan är det lite flytande, ska försöka rida ut en dag onsdag/torsdag och jobba från marken resten av dagarna, kanske en ridhusdag ockdå.

 

Det Positiva: Tiden läker alla sår

Det Negativa: Hade lite för höga förväntningar.

 

Over and Out

 

 

Efter en lång och tuff dag och en ännu längre och tuff vecka så blev det inte av att skriva något trots att jag har flera inlägg på gång. Ikväll är det soffa som gäller och återhämtning, men imorgon ska här komma upp en hel del inlägg om allt som hänt och kommer att hända.

 

Ibland behöver man stunder som denna att tänka tillbaka på

OOver and Out

Denna vecka har hittills gått väldigt bra, förra nattveckan jag hade höll jag ju på att avlida, trött, håglös och gud vet allt. Men denna har både kroppen och huvudet fungerat förvånansvärt bra. Skönt när man känner sig nästan pigg när man vaknar framåt eftermiddagen. Peppar, peppar, hoppas det är lika imorgon när jag ska börja vända tillbaka.

 

Idag så stod det bruksträning på schemat. Tänkte inte göra något avancerat som förra gången, han klarade ju alla de sakerna utan problem, utan jag skulle mest träna lite ryggningar, halter och framdelsvändningar. Eftersom jag i princip var ensam i stallet (hör och häpna) gick vi till ridhuset och tog oss ett pass där. Muntrade upp det hela med att släpa fram lite bommar. Gjorde så att jag ställde två koner vid X som jag kunde rida om jag vände upp på medellinjen, på mitten av ena långsidan lade jag en bom och på den andra ett litet kryss. Bommen, konerna och hindret delade alltså av ridhuset på mitten kan man säga.

 

Började värma som jag brukar när Lena är med, skritt först, plocka upp tyglarna och känna på lite hörnpasseringar och volter i båda varven och red lite ridvägar. Travade igång och gjorde lite samma sak där, lite volter, vända rätt upp genom konerna, göra små volter på mitten av långsidorna och rida genom konerna även här, så det blev mycket svänga och lite oväntade saker vilket är bra för honom. Ökade lite på långsidorna också vilket vi har fått börja med. När jag var hyffsat nöjd (vänstervarv var bra, höger knepigare, men blir inte bättre än så när inte Lena är med och puschar) blev det lite skrittpaus. Fortsatte sedan i skritt på lite halvlånga tyglar med lite halter, ryggningar och framdelsvändningar. Han var så duktig så jag tjatade inte utan berömde bara massor och gick vidare. Nu var vi själva i trygga ridhuset, så det kan bli en helt annan sak på söndag, men nu har jag målsättnignen klar i allafall.

 

 

Vi gick över till lite mer livade saker. Galopp! På stora mittvolten så klart, det gick bra, fick en felfattning, men jag som slarvade lite. Även här tjatade jag inte, utan fattade, galopperade ett varv, bröt av, följde fyrkanspåret, fatta igen och ett varv på volten. Gjorde nog tre gånger i varje varv, sedan fattade jag vid kortsidan istället och galopperade över bommen några gånger i båda varven, jättebra gick det också. Så vi hoppade hindret, två gånger i vänster varv och avslutade med en i höger, ingen tvekan, öronen rätt fram och mjuka "hopp". Tror minsann att löshoppningen gjort mycket nytta. Nöjd och glad avslutade vi där och skrittade av, ungefär en timme höll vi på, alldeles lagom med andra ord.

 

Fina hästen är bättre, men fortfarande lös i magen, så blev lite nödtvätt av bakben och svans idag, han stod och gäspade under tiden. Eftersom det var dags för insläpp fick han stanna kvar inne och äta mat, jag hjälpte till att ta in hästar och hade det trevligt en stund innan jag åkte hem.

 

Imorgon har jag två boxar att mocka och dubbelt så mycket mat att göra. Maxim ska nog få sig en kort skrittpormenad och röra lite på sig i allafall.

 

Det Positiva: Glada hästen

Det Negativa: Snuva

 

 

Over and Out

Idag så var det stallet igen. Igår blev Maxim omhändertagen ändå och jag var ledig från stallet. Kändes konstigt att inte åka ut och klappa på lilla hästen, men jag vänjer mig nog.

 

Blåsigt var det, men ändå härligt, friskt i luften liksom. Vi gav oss ut på vägen över åkrarna. Eftersom det regnat en del tränade vi på att gå i vattenpölar. Diskuterade det lite, men matte vann tillslut. Egentligen vet jag ju att det inte är några problem, men ibland så får han för sig saker. Idag var en sådan dar när den stora grusbilen som susade förbi tio meter bort knappt gav en vink på örat medan prasslet av löven fick honom att fnysa, dra in rumpan och försöka ge sig iväg.

 

 

Ute på åkern var det fint i allafall, lite trav som uppvärmning och sedan galopperade vi en hel del och lekter galoppeponny. Försökte att bryta av och fatta ny en hel del och det fungerade bra. Pigg och glad var han, vilket fick mig att inse att jag måste ändra schemat lite och springa av honom lite mer än tänkt innan söndagen så jag har en häst som lyssnar på mig och inte är fullt upptagen med att leta orsaker att få springa.

 

Det Positiva: Vakan nästan utvilad

Det Negativa: Två nätter kvar

 

Over and Out

I torsdags när jag red för Lena (bästa träningen ever) så kommenterade hon att jag och Maxim verkade så samstämiga. Jag har funderat lite på det här de senaste dagarna och försökt tänka tillbaka på mitt hästliv och hur det varit med andra hästar. Det jag kom fram till är att jag nog aldrig kommunicerat så mycket med en häst som jag gör med Maxim. Nu är han ju min första egna häst så det är klart att det blir annorlunda redan där och att jag såklart lägger ner mycket mer tid på honom än många andra hästar tidigare. Men jag hade ändå Glampi nästan som min egen under fem års tid, med andra förutsättningar och med mindre kunskap kan tilläggas, men det var först under det sista året som vi började förstå varandra och då var vi inte ens i närheten av vart jag och Maxim är idag, efter ett år tillsammans.

 

Sedan tror jag att man passar olika bra med olika hästar. Jag älskar verkligen Glampi och kommer alltid göra, han gör mig glad med sin busighet, men han är betydligt "hårdare" i huvudet än vad Maxim är. Och jag tror att han alltid har varit med tanke på vad jag hört om hans unghästår. Maxim är mjukare och passar mig bättre på så sätt. Nu har vi tränat mycket hantering från marken och ledarskapsövningar, mer än jag gjort med någon annan häst, vilket jag tror vi har mycket nytta av. Visst kommer det bakslag, men framstegen är också så stora.

 

 

Jag tror också att om man känner av varandra så kommer ridningen att gå mycket bättre. Den känsla med Maxim som jag stundtals hade i ridningen i torsdags har jag ärligt talat bara haft med en eller två hästar tidigare. En av de hästarna är Sudden. Ett exempel på att ibland behövs det inte en massa jobb, utan ibland bara klickar man. Ibland drömmer jag om att ha tid och pengar för en till häst och då smyger sig tankarna på Sudden på. Han skulle älska det liv jag har att erbjuda honom nu. Och man vet ju aldrig, även om det känns som om det tåget gick för sex år sedan och att man kanske inte får andra chanser.

 

Vad jag vill säga är nog ändå att med rätt kommunikation kommer man långt. Och om hästen litar på sin människa kommer man ännu längre. Varje gång vi hamnar i en situation och Maxim väljer att följa mina beslut, och inte sin instinkt att fly, fylls jag av vördnad. De här tillfällerna kommer oftare och oftare numera och jag har verkligen börjat uppskatta dem.

 

Over and Out

Något som förtjänar ett alldeles eget inlägg. Mitt i min lycka över Maxims framsteg, var det en sorglig stämning i stallet idag. Tidigt i morse gick nämligen en av de fjordingar som bott i stallet bort efter ett kolikanfall. Ägaren har två fjordingar, mor och dotter och denna höst hade hon lånat ut Mamma-hästen på foder eftersom hon inte hade ordentligt med tid för båda hästarna. Dotterhästen är nu hagkompis med Maximen. Det var Mammahästen som drabbades av kolik hos sin fodervärd och tyvärr inte klarade sig.

 

 

Det är alltid sorgligt när det händer hästar något och när det kryper närmre inpå och händer någon man känner, en häst som man pysslat lite med (förste manklippare) med och klappat nästan varje dag under flera månader för att hon var så sällskaplig, så känns det väldigt mycket. Och man tänker på att samma sak kan jag själv råka ut för.

 

Over and Out

Så var det dags för Lenaträning igen. Inte så väl föreberedda, har insett att han behöver gå en bra uteritt dagen innan för att springa av sig lite, men det gick över förväntan bra! Blåsigt och dant var det och ett träd som slog imot ridhusväggen som en viss herre blev räddare och räddare för ju tröttare han blev. Det kändes helt okej i traven, inte wow-känslan som i torsdags, men jag inbillar mig att han snabbare och snabbare blir allt rakare. Dagens wow blev istället galoppfattningarna, några var så himla, himla bra! Vi kämpade på med volterna i galoppen också och det gick, på slutet blev han lite trött och som Lena sa så tog vi nog en galopp för mycket i båda varven, men ibland ska man ju tänja på gränserna också. Det går framåt med stormsteg i allafall. Efteråt var han varm (klippning behövs nog snart) så blev lite duschning och torkpormenad en sväng runt gården. När han fick komma ut till hagen letade han upp en jordfläck och rullade sig grundligt, fick en svart häst helt plötsligt...

 

 

Nu blir det vila imorgon både för hästen och matten. Och så får matte en extrahäst att mocka och göra mat åt på fredag istället. Bra med stallkompisar som man kan byta med. På onsdag ska vi ut och planen är väl att springa lite, förhoppningsvis med lite sällskap också, men vi får se. Träna lite bruksridning på torsdagen och så vila på fredagen. På lördagen laddar vi upp med lite uteritt igen och kanske lite extra repetition beroende på hur det gått på torsdagen, vi ska också bada och göra oss fina, packa och putsa så att allt är klart till Söndag morgon. Startar vi på förmiddagen så få Maximen åka med redan på morgonen och bangenomgången och blir det starttid på eftermiddagen så tror jag att det bästa är att åka och hämta honom vid lunch så han slipper stå i transporten hela dagen. Det är ju inte så långt vi behöver åka tack och lov.

 

Själv laddade jag upp inför nattveckan med lite raggmunkar och hemmagjord lingonsylt. Mums, mums, nu återstår det att se om jag är tillräckligt frisk för att klara hela veckan.

 

Det Postiva: Min glada häst

Det Negativa: Ont.

 

Over and Out

 

 

Ha, jag som hade värsta många bloggidéerna för denna helg som jag tänkte knopa ihop. Böev inte mycket gjort av något. Jag har nämligen ägnat den mesta av helgens tid åt att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Värst var det på lördagen, fungerade rätt så bra att jobba fram till lunch, men sedan blev det dimmigt och håglöst kan jag säga. Släpade mig ut till stallet, insåg det omöjliga i att rida, men lyckades ta en långsam promenad med Maximen, cirka en halvtimme. Kändes lite bättre att få lite luft.

 

Väl hemma på kvällen efter en liten dusch och en god middag som sambon lagat kändes det tyvärr inte bättre. Blev dock väldigt glad och varm i hjärtat när det dök upp en skål med naturgodis som jag kunde knapra på under en filt i soffan. Däckade i sängen halv tio och sov i princip utan uppehåll. Någon gång på morgonen vaknade jag, drack vatten och svalde en tablett för att sedan sova ännu mer. 15 timmar blev det totalt, men då var jag nästan pigg. Ingen feber i allafall. Snorig och hostig var jag, men efter "frukost" åkte jag ut till stallet. Kändes som om jag gjorde alla sysslor i slowmotion, men det gick ganska bra ändå.

 

Blev en tur runt fältet med Maximen, vi var fyra som skulle rida ut, men två ville rida lite snabbare så de red i förväg för ett snabbt varv och sedan om (när) de kom i fatt oss tänkte de ta det lite lugnare. Jag och den andra tjejen som skulle rida lite lugnare (hon för hästens skull och jag för min egen) skrittade iväg och det flöt på bra, när vi nästan tänkte oss att vi skulle trava lite blev hennes häst rädd för något och började krångla. Hon hoppade av efter ett tag och ledde och de andra två kom ifatt så vi var fyra som fortsatte varvet runt. Tillslut var alla på hästryggen igen också. Maximen skötte sig fint, lite ivrig och väl pigg kanske, men det är förståligt då jag inte ridit ordentligt sedan träningen i torsdags. Han blev lite stressad vid stora vägen då vi red åt det håll där bilarna kommer och kör om, men han skötte sig bra, bästisen var ju med som man kunde söka trygghet hos. I slutet skulle vi trava lite, Maxim blev lite tossig och ville tävla, galopperade lite på stället och hade sig. Överskottsenergi han hade nog gärna tagit ett varv till i högre fart. Så fort jag mår bättre ska vi ut och galoppera, nu hoppas jag bara att jag är tillräckligt bra imorgon för att rida lektion. Vi får se helt enkelt.

 

Var iväg en sväng till Dojon på kvällen och gjorde mitt första försök på att vara graderingsdomare. Det var väl min största insats under kvällen, annars gick jag bredvis lite och petade.

 

Nu tror jag att febern är tillbaka så jag ska ta och krypa ner i sängen igen och hoppas på en friskare morgondag.

 

Det Positiva: Bättre

Det Negativa: Nattvecka väntar...

 

Over and Out

 

 

Idag hade jag egentligen planerat att sitta i ett ridhus i Vetlanda och kolla på fina fjordhingstar, hålla tummar för några bekantingar och ha det trevligt. Synd att man inte hade så bra koll på sitt schema bara och jobbade. Men, men så är det ibland. I dessa stunder uppskattar jag internet något otroligt! Har kunnat följa resultaten via denna blogg och få veta vilka som blev godkända och inte.

 

Det är naturligtvis extra roligt när det går bra för hästar vars ägare man känner. Maxims uppfödare fick sin 2,5-årshingst godkänd, Stolplyckans Olympus som är e. Romeos Cabri. Dessutom fick Maxims farfar Hauk Thun en ELIT-utmärkelse för de fina avkommor han hann få.

 

 

Imorgon blir det stonas tur, åter igen tummar att hålla när tre-årsdtona intar ringen.

 

Over and Out

 

 

Alla har vi ju våra beroenden. Jag tenderar att i perioder överkonsumera serier (och filmer). De senaste i mitt liv (som tyvärr bara gick i en säsong var) är The nine lives of Chole King och Firefly.

Den första var en helt okej förströelse. Även om jag stundtals blev lite irriterad också, men trevligt kvällsnöje med fina pojkar att spana på, inga svärd, men lite pinnar och ganska mycket slagsmål. Lite tråkigt att det aldrig kom någon fortsättning.

 

 

Sedan en serie som jag hört mycket om tidigare, men aldrig riktigt fattat vad det var. Serien är typ en western-science fiction, skeptisk? Var inte det. Den är toppenbra, mycket som händer och en del roliga partier. Istället för en säsong 2 blev det en långfilm som utspelar sig i tid efter serien, jag såg den här filmen, Serenity för många år sedan och tyckte att den var helt okej, nu med nya ögon och serien i bakgrunden så tycker jag bättre om den. 

 

 

Lite tips så här en fredagskväll när jag i själva verket står i hagen och mockar hästskit. Det är bra att kunna tidsinställa ibland.

 

Over and Out

Hade planerat ett litet kendopass idag eftersom jag inte visste om någon skulle dyka upp, men där var Anders så han höll istället, inte mig imot.

 

Först delen av passet var det mycket fokus på teknik, på hållning och på att slappna av. Han tryckte mycket på hållningen, så det blev så att fokus låg mer på den. Inbillade mig att teknikerna fungerade alldeles utmärkt idag. Kände mig nästan lite snabb när vi körde kote-Men. Vi gjorde lite olika övningar, Kote-Men, små Men, Kote-suriagi-Men, avslutade med kakarigeiko innan vattenpausen.

 

Sedan var det dags för ji-geiko, jag är väl rätt så nöjd med de två första jag körde. Hade kunnat vara lite bättre, attackerat lite mer och varit mer på. De två sista ji-geikosarna var inte speciellt bra från min sida. Den mot Lollo kunde definitivt varit bättre, men jag började bli trött och hjärnan ville inte ställa om till ji-geiko-mode efter allt teknikfokus. Så jag tappade det mesta och det kändes som om armarna skulle ramla av. Den sista körde jag mot Anders, minns knappt något, bra var det då inte. Han upptäckte dessutom att innan jag gör en attack gungar jag med shinaien och dippar spetsen så att jag öppnar Kote (ett par välriktade Kotehugg gör att man lär sig läxan rätt så snabbt. Detta måste jag verkligen åtgärda, ska vara fullt fokus nästa ji-geiko jag kör.

 

Efter stetchingen körde jag och Lollo igenom katorna i båda rollerna. Det kändes bra (bortsett från att jag gjorde ett attacksteg i 6:an), vi höll oss faktiskt ganska så i mitten och driftade inte så mycket (hade sett ut riktmärken som vi skulle hålla oss till när vi gick in och backade). Men just nu så får vi väl se om jag ens tar mig till katan. Jag har anmält mig idag i allafall och det känns okej. Även om jag har lite ont i magen.

 

Det Positiva: Låta kroppen jobba

Det Negativa: Ställa huvudet i vägen för kroppen

 

Idag så var det lenaträning som sagt. Åkte ut på lunchen och tog in Maximen, han låg och vilade i hagen, men kände att han behövde vila sig från gräset också. När jag kom tillbaka på eftermiddan hade han spån i pannluggen så han hade nog passat på att sova lite gott.

 

<3

 

Gjorde i ordning och så var vi i ridhuset idag, börjar bli lite mer behagligt att vara där nu och så får man lite extrahjälp av väggarna. Jag berättade att det har känts lite bättre sedan sist och att vi jobbat mycket med skritten. Vi satte igång med lite travarbete och fick rida mycket varierande ridvägar, fortfarande nogrann med hörnpasseringar, men sedan gjorde vi lite allt möjligt, volter på olika platser, snett igenom, halvt igenom, serpentiner och rätt upp. Han blev väldigt uppmärksam och följde med fint, mjuknade snabbare än tidigare också och även höger varv blev bättre, vissa delar av vissa volter var riktigt bra till och med!

 

Allt gick över förväntan så vi fick ge oss på galopp också. På volt! Travade på fyrkansspåret och sedan skulle jag svänga in på stora mittvolten och fatta galopp, hålla galoppen ett varv, bryta av och följa fyrkantsspåret. Vi fick några avbrott (matte satt ju ovanpå och störde) och någon felfattning, men det gick himla bra, tror det är första gången vi galopperat ett helt varv på volt i höger varv (tillsammans alltså). Nu vet jag lite hur jag ska hjälpa honom även här så vi ska öva mera såklart. Avslutade med att trava en långsida och vilken trav! Så lörgjord och härlig och han bara bjöd på framåt utan att ligga på i handen. Underbara häst!

 

Lena tyckte att det här var den lektion han gått bäst på hittills och att jag hade ridit väldigt bra. Hon sa också att vi var väldigt samspelta och det var roligt att höra. Sedan ska jag fortsätta tänka på att sitta mitt över ryggen på honom, inte vika mig i sidorna och försöka slappna av lite. Just nu vill jag så mycket och rider med hela kroppen. Men vi tar ett steg i taget, blir förmodligen så att jag rider på måndag igen och sedan måndagar hösten ut. Hade ju tänkt rida i grupp på torsdagar istället, men efter att ha pratat lite med Lena så tror jag det blir bättre att ha fokus på bara oss denna termin, grupperna på torsdagar brukar mest hoppa och markarbeta, medans vi behöver ha fokus på lite annat just nu, även om Lena sa att vi kunde ha med bommar och liknande ibland. Sedan får vi prata igen till våren, då kanske vi är mer redo.

 

Maximen fick vara inne lite till, matte mockade en kärra i hagen och imorgon när han får en välförtjänt vilodag ska matte ägna sig åt att tömma så mycket som möjligt av den gamla hagen som ska få nya hästar i helgen. Bra fredagsmysplaner man har...

 

Det Positiva: Fantastiska hästen

Det Negativa: Spändhet

 

Over and Out

 

Veckan går i en hisnande fart, snart är det helg igen, har nog inte riktigt insett att jag jobbar på lördagen och att helgen för min del blir väldigt kort, men vad gör det. Eftersom jag hade kvällsfodringen igår passade jag på att cykla till jobbet och packa ner springkläderna så att jag kunde stanna till i Rydsskogen på hemvägen. Så äntligen fick jag iväg mig själv för en springtur. Tyvärr utan sällskap, men det gick överraskande bra ändå. Följde tipsen från coachen och försökte hålla tempot genom hela turen. Eller mest få koll på hur fort jag egentligen springer per kilometer. Bra med 500 meters markeringarna längs hela spåret så kan man bara kolla på mobilen hur långt det gå i mellan. Tanken var att jag skulle hålla 6 minuter per kilometer, totalt 30 minuter. En tid som jag i och för sig sprungit på tidigare (aldirg själv och alltid med någon som springer något fortare än jag så det var väldigt, väldigt jobbig).

 

I början så tänkte jag mest att nu ska vi se hur länge vi kan hålla i tempot, kanske i allafall 2 eller 3 km. Det var svårast i början, de första 1,5 km låg jag lite efter (ungefär en halv minut) men mellan 1,5 och 4 km höll jag faktiskt 3 min per 500 meter, lite backigt så fick lite hjälp av utförslutet, men det är ju även uppförsbackar. Mellan 4 och 4,5 km kändes det tungt även om tiden inte visade på någon förändring (vilket är intressant) och sista 500 metrarna ökade jag lite och tog ut mig så pass att totaltiden landade på 29.32!!! Vem kunde tro det, har ju bara sprungit 5 km under 30 minuter en eller två gånger tidigare och då med ordentlig draghjälp.

 

Såklart jättenöjd och lika trött som förra gången blev jag inte, så ska nog försöka testa även nästa gång. Efter lite stretching och återhämtning så gjorde jag lite fys också innan jag cyklade hem. Det jag är mest nöjd med är att jag inte gav upp och faktiskt klarade av att springa fort alldeles av mig själv.

 

Over and Out

Mina planer igår var ju att rida ut, men då regnet öste ner lite. Så vi red lite i ridhuset istället, jobbade med att vara rak och att vara böjd. Det gick ganska så fint faktiskt. Han lyssnade bra, fast vi hade sällskap, bara i slutet när det kom in en helt okänd häst som han blev väldigt intresserad av annat än matte. Hann rida en halvtimme ungefär, sedan var ridhuset bokat så vi nöjde oss där.

 

 

Ikväll hade jag kvällsfodringen och var helt själv i stallet så passade på att löshoppa. Han var superduktig och börjar få ordning på fötterna. Snubblade bara en gång så det blev knasigt. Annars kom han rätt mest hela tiden och hoppade glatt. Hittade en mätsticka också och som högst låg ett hinder på 90 cm. Tror det är det högsta han hoppat hittills. Himla söt var han också, kom in till mig när jag bad honom om det. Efteråt bar "vi" bommar och hinderstöd tillsammans och så krattade matte ridhuset, Maxim försökte hjälpa till, men han förstod inte riktigt vad matte höll på med och varför.

 

Ser fram imot lenaträningen imorgon!

 

Det Positiva: Att flyga

Det Negativa: Mörker

 

Over and Out

Det är inte riktigt klokt det här, jag verkar ha kommit in i en ond cirkel. Igår stängde jag av mobilen igen, trots extra larm och annat kom jag inte upp. Nu var jag ledig från jobbet, men hade hovslagartid kl 9, vore ju bra om man var på plats då och inte vaknar tio över och inser att man försovit sig. Tur att man har en snäll hovslagare och bra stallkamrater som är snälla och tar in hästen åt en. När jag väl kom ut så var allt nästan klart och Maxim hade skött sig mycket bättre än han brukar. Så det är ju en lättnad, det är ju mest därför jag vill vara med eftersom han kan krångla lite, men tydligen sköter man sig bättre när matte inte ser på...

 

Vilodag för Maximen så han får gå in nya skorna lite och matte uträttade diverse ärenden istället, tankade, var och köpte foder (hindrade mig själv från att shoppa galet, hittade ett regntäcke jag ville ha, men skulle ju inte köpa några täcken ännu) och lite hästgodis. Hem och mellanlanda innan cykeln fick tjänstgöra in till stan, handlade batterier till cykellyserna och shoppade på Naturkompaniet. Också en livsfarlig affär för en friluftsnörd. Äntligen landade i allafall ett par slitstarka vandringsbyxor i min gadrerob, två sporkar och en bok om att torka mat fick också följa med hem. Har torkat mat tidigare och tagit med och det är rysligt smidigt när det väl bli klart så tänkte att en bok kunde vara lite kul att ha. Får hoppas vi får lite användning för den redan i höst. Sedan vidare till polisen och fixa ett nytt pass så nu kan man pricka av det på listan av förberedelser.

 

Nu bler det snart till att laga lite mat och fixa och dona lite, planen är sedan att ta en sväng till rydsskogen och springa lite.

 

Det Positiva: Byxa

Det Negativa: Shoppingbegär

 

Over and Out

Kendoträning på fredagskvällen blev det också. Många nybörjare var det även denna gång och en drös fortsättare. Så dojon var fylld till bristningsgränsen. Eftersom de var jämna par så gick jag bredvis och försökte hjälpa till och peta lite. De var duktiga och inga ögon blev utpetade så ett lyckat pass med andra ord.

 

Sedan satte de fortsättare som ville på sig rustning och så körde vi ji-geiko. Eller först en kirikchai som kändes hyffasd för mig själv och sedan ji-geiko. Hann köra tre ganska korta innan vi istället körde enpoängs-matcher med Anders som domare. Överlag så är jag ganska nöjd, men som Anders sa måste jag ta mer intiativ. Jag tyckte dock att jag hade lite bättre variation än tidigare, försökte lite mer saker (beroende på vem jag körde mot). I ji-geikosarna försökte jag ha lite olika fokus och det fungerade hyffsat, ett av problemen är väl att när jag lyckas med något som är tänkt att bli en tvåstegsteknik så blir jag ibland så förvånad att jag nästan missar den andra attacken.

 

Försökte tänka på hållningen också, något som Anders börjat prata om mer och mer. Jag har genom åren märkt att de problem jag har i kendon (inte alla men några) är samma som jag har i ridningen. Hållningen är en av den, tur då att jag kan öva på samma satt på hästryggen som i Dojon, jag blir så glad när jag har nytta av träningen på olika sätt.

 

Det Positiva: Harai-Men

Det Negativa: Passivitet

 

Over and Out

Idag så vågade vi (jag) äntligen rida runt vallen själva igen, för första gången sedan han slet sig och sprang över stora vägen (och fick tillbaka bilskräcken). Vi brukar ju hålla oss till det halva varv som är bilfritt och rida och vända, men idag så tog vi hela varvet runt. Det kändes bra, matte något spänd i början, men i slutet så var jag så glad och stolt över oss. En gång kastade han sig för en fågel (men jag satt kvar och han stannade omedelbart) och så blev det lite spänt borta vid husen då någon höll på med något bakom en stor granhäck. Men vi tog oss förbi och bortsett från det och att vi var lite oense om hur fort man egentligen ska trava så var det en väldigt fin tur, t-shirt och lite sol och det kändes nästan som sommar igen. Bilarna vickade han knappt på öronen åt, så stora framsteg för oss båda.

 

 

Veckan planer är att hovis kommer i morgon och då blir det vila. Uteritt på tisdag och eventuellt löshoppning på onsdag då jag har kvallsfodring och förhoppningsvis vill ingen vara i ridhuset då. På torsdag blir det eventuellt Lenaträning, annars ska jag jobba på banan med honom själv, mycket skrittarbete och lite galoppfattningar tänkte jag mig. Fredag vila och till helgen blir det uteritter igen om vädret är bra.

 

Måste berätta en till sak som hände också. När vi skulle gå tillbaka till hagen satt två av de nyaste stalltjejerna utanför och deras hästar stod uppbundna för de höll på att göra i ordning. Maxim blev väldigt nyfiken och ville hälsa såklart och sträckte upp sig lite extra hör på håll ett "Åhh, vad fiin" (Värmde i hjärtat kan jag säga) Sedan frågade de om jag ställde ut honom något och när jag sa att vi inte hunnit ännu så tyckte hon de var synd för han var ju så snygg. Det är så roligt att få komplimanger för honom, de flesta har bara positivt att säga (åtminstånde när man står ansikte mot ansikte) jag tycker ju att han är välrdens finaste häst såklart. Blev också ännu mer sugen på en utställning. Men det får blir nästa år, den som är kvar i östergötland prioriterade jag bort, dels låg den helgen efter brukstävlingen och två helger i rad känns för mycket, speciellt som bruksen blir det första vi åker på efter sommaren, och dels så är det ett endagars kendoläger i Jönköping som jag känner att jag vill åka på. Jag tror ju inte att han kommer blir fulare till nästa år så vi får åka då istället helt enkelt.

 

Det Positiva: Modig är vi båda

Det Negativa: Spändhet

 

Over and Out

 

Började helgen med en välförtjänt sovmorgon och efter frukost/brunch blev det ut till stallet. Borstade och på med tömkörningsgjorden. Sedan gick vi ut på rodbanan för lite longering. Tänkte testa en ny inspänning som jag läste om i en bok och som skulle vara bra och skonsam för unghästar. Inspänningstygel med gummiring som yttertygel och så satte man longeringslinan i gjorden och drog den genom bettringen på den innre sidan. Vad jag kunde avgöra så fick Maxim lite bättre stöd och kunde hitta balansen bra med denna, kände också att det inte blev så mycket för mig att hålla i heller.

 

 

Vi började med lite skritt och trav i ena varvet för att värma upp, sedan hade jag lagt ut bommar på två voltspår, tre i varje serie och i en av serierna var den mittersta bommen lite upphöjd. När vi var lite uppvärmda gick vi över att jobba på dessa volter. Gick i både skritt och trav över bommarna och han skötte sig alldeles utmärkt! Lyfte fint på fötterna och jobbade bra. Sedan tillbaka till en volt utan bommar och trava lite till och även testa att galoppera, han fattade fint efter bågra försök med bocksprång och höll galoppen i flera varv utan problem. Travade några varv och bytte sedan inspänningen till andra sidan för lika upplägg i det andra varvet.
Lite svårare i detta varv, men vi gjorde alla momenten här också, även galopp tillslut och han höll även den några varv, om än på en lite större volt och mer drivning av matte. Jobbigt var det att behöva jobba med bakbenen tyckte han minsann.

 

Nöjda och glada blev det ryktning och lite mat i stallet, matte mockade hage och grejade lite under tiden. Sedan ut till kompisarna igen.

 

Ska tillbaka till stallet ikväll för lite kräftskiva, ska bli trevligt, Johan ska också med.

 

Det Positiva: Duktiga killen

Det Negativa: Blåst

 

Over and Out

 

Den intensiva första jobbveckan är slut och helgen är här. Tänkte börja med att gå igenom kendoträningarna lite. I torsdags var det Kalleträning, tyvärr den sista på ett tag. Ibland har jag svårt att få ihop livet och tänk då när man har två småbarn och ett jobb med skift. Tråkigt, men han skulle försöka så mycket han kunde i allafall.

 

Värmde upp lite och körde kirikachi som uppvärmning första omgångarna, börjar känna att jag har lite bättre koll och att huggen är bättre, men det behöver ju nötas ordentligt. Vi körde lite kombinationsövningar, Men-hiki-Men, Kote-Men-hiki-Men, Kote-Men-hiki-Men-Do i vissa fall skulle man bli jagad och försöka kontra på den attack som kom när man antigen gick ner i kamai efter hiki eller då man vände sig om efter att ha attackerat förbi. Väldigt intensivt pass, men det var kul och nyttigt. Jag tycker att mina hiki-Men har blivit mycket bättre, jag vågar gå bakåt lite mer och shinaien träffar bättre. Dock tyckte jag inte att mina Kote-Men fungerade så bra detta pass, det kommer och går helt enkelt.

 

Efter en kort vattenpaus körde vi ji-geiko. Körde först mot en ny tjej som flyttat ner från stockholm. Det var kul, man lär sig ju av att köra mot nya och tyckte jag kunde läsa av ganska bra. Försökte öva två-stegstekniker och tänka lite gradering. Fick till någon Kote-Do som var hyffsad. Sedan fick jag vila och så körde jag mot Kalle. Det var en konstig ji-geiko (vi pratade om det efteråt och Kalle hade försökt köra annorlund mot både Kalle och mig) först halvan stod han väldigt stilla (ovanligt för Kalle) och andra halvan blev han totalt galen och dansade omkring och attackerade åt alla möjliga håll och kanter, jag for in i väggen, var nära att få shinaien urflippad ut händerna och ja, det var lite allmänt kaos, men roligt var det. Tyvärr fick vi en skada också under den sista ji-geikon, den nya tjejen fick handleden skadad, jag hoppas att det inte är allvarligt och att hon kan träna snart igen.

 

Efteråt hade vi ett kort (okej, nästan en timme långt) tränarmöte för att diskutera hur vi skulle göra. Jag ska väl försöka hålla lite torsdagspass, får se hur det går.

 

Sedan var det inte nog med det utan igår var jag tillbaka i Dojon och så hade vi lite kataträning. Vi var fyra stycken och så Anders som dök upp och var så snäll och höll i träningen. Gick igenom alla sju katorna, fick lite petningar på mina händer och hur jag ska hålla greppet, bra att tänka på sedan också. Tyckte att det flöt på ganska bra, trean kråglade lite, men ordnade upp sig, jag ska inte tänka så mycket. Sjuan gick också bra, men när jag är shitachi ska jag tänka på att dels försöka hugga en ordentlig Do och dels efter hugget, vrida upp mig och vika bak svärdet, isället för att pausa efter hugget och vänta på den andra innan jag viker. Vik först och vrid upp, sedan är det okej att pausa. Nåja, vi ska försöka hålla i med kata en gång i veckan fram till SKO, bara fem veckor kvar, så hur svårt kan det vara...

 

Sedan blev vi kvar en timme och pratade ungefär, sedan kände jag mig tvungen att åka, for förbi jobbet och fixade det sista (man ska aldrig försöka sig på något efter kl 15 en fredag, då får man jobba övertid). Sedan hem för myskväll med Johan. Kollade på Dark Shadows, perfekt fredagsfilm.

 

Det Psotiva: Veckan är slut

Det Negativa: Stelhet.

 

Over and Out

 

Torsdagar är min mest schmalagda dag i veckan. Från 6 på morgon till halv elva på kvällen i princip. Målet med torsdagar är att vara på jobbet kl 7 (idag lyckades jag nästan) detta eftersom jag i oktober kommer börja rida för lena varje vecka kl 16 och för att inte nöta på flexkontot för mycket ser jag till att kunna gå från jobbet vid halv fyra. Idag hade jag dock inte Lena-träning, men kom ut till stallet strax efter fyra efter en jobbdag som både kändes lång och seg. Fixar lite mat åt Maximen, hämtar honom och borstar och gör i ordning. Strax efter halv fem går vi bort mot ridbanan, något motvillig häst och en matte som (visade det sig) hade huvudet bland molnen. Väl framme kolla jag ner på mina fötter, suckar och får gå tillbaka för att sätta på mig ridskor. Livsfarligt att rida i gympadojor och jag har rammlat av tillräckligt de senaste veckorna för att inte ta några som helst chanser.

 

 

Nåja, lite varma blev vi i allafall. Började skritta lite på långa tyglar och sedan jobba en hel del i skritten. Inbillade mig en liten förbättrning, men blev lite osäker. Rakare var han definitivt, men om han böjde sig snabbare/bättre på volterna vet det tusan. Fick ändå igenom relativt bra i båda varven. Så tillslut blev det lite trav också, jobbade på och koncentrerade mig, skällde på mig själv för diverse småsaker och lite på Maximen när han försökte komma undan. Övade på att lätta i innerhanden och några gånger fungerade det fin fint. I slutet kändes det ganska rakt i höger varv också och någon halv volt så där blev bättre än väntat. I vänster varv blev det väldigt mjukt och fint så jag avslutade med en långsida med en häst som gick framåt och inget i handen. Precis som det ska vara. Längtar efter att kämpa vidare med Lenas ögon på mig. Hoppas kunna boka en lektion till nästa vecka, annars veckan därpå då jag jobbar natt och kan lite "bättre" tider när ingen annan kan.

 

Höll på i 50 minuter ungefär. In med Maximen och sköta om och så fick han käka medan matte fyllde vatten. Kvart över sex ungefär blev det ut i hagen igen och jag susade hemåt. Vill gärna vara hemma senast halv sju på torsdagar så jag hinner vara hemma en timme och äta lite. Idag blev det lite mellanmål mest eftersom lasangen vi började laga tog lite längre tid än vad jag hade. Halv åtta måste jag nämligen cykla för att hinna i tid till träningen som börjar åtta, den slutar halv tio. Då blir det ofta bastu, extra stretching och pratstund eller som idag lite improviserat tränarmöte. Halv elva var vi duschade ombytta och klara för att cykla hemåt. Klockan elva kom jag innanför dörren. Nu är jag rätt så trött och väntar nog med kendoinlägget till morgondagen.

 

Det Positiva: Min dressyrhäst

Det Negativa: Schema

 

Over and Out

Maxim vilade igår medan matte hängde på stallmöte i flera timmar och hade det trevligt. Idag var det åter upp i sadeln. Blåst och mycket som hände runt omkring så en väldigt stissig häst fick jag att handskas med. Först så skulle han inte stå still, sedan skulle han inte gå av stallplan, allt var läskigt tydligen. Så vi tog oss i sakta mak fram med lite motorstopp. Sedan mötte vi till Maxims förfäran en barnvagn. Det gick bra ändå och när vi kommit förbi husen så gick det bättre med lite mer avspänd skritt. Red över åkrarna med varierande spändhet. Allt låter ju så läskigt när det blåser. Han lyssnade ändå bra på mig även om vi blev stående på ett ställe på hemvägen länge och tvekade. Höll oss till skritt och trav idag, mest skritt, lite snubblig häst fortfarande, hoppas det beror på hovarna, har hovis-tid på måndag. Imorgon bler det till att känna lite mer på banan och hoppas att han håller sig på alla fyra.

 

Det Positiva: Gladhest

Det Negativa: Lite väl fånig

 

Over and Out

Första dagen på jobbet, kände mig väl sådär taggad. Lite bättre blev det med löneförhöjning så det gick väl an ändå. Solen sken också.

 

Lyckades med bedriften att cykla också, så efter jobbet styrde jag kosan mot stallet i kvällsolen. På shcemat stod lite träning på bruksridning. Vi blev tre stycken till häst och så fick lilla 1,5-åringen också vara med och nosa på saker ledd i grimma. Byggde en liten bana, en bänk fick agera "Brygga" för av och påstigning, en tidning blev Brunnslocket som hästarna skulle trampa på, vi hade upphöjda skrittbommar, lite koner att trava slalom mellan, en pressening, en ruta, ett L byggt av bommar att träna backning i vinkel och så hade vi en höpåse som vi skulle flytta mellan två hinderstöd.

 

Maxim blev skitglad när han fick gå efter sin bästis in i ridhuset, Hurra! Sällskap! Bästisen som tävlar MSV hoppning till vardags visade sig vara en naturbegåvning på bruksridning också, så kul att se. Efter lite om och men tyckte jag att Maxim klarade av de flesta hinder utan problem. Vi lyckades till och med stampa på plattan någon gång! Konerna gick bra efter lite uppvärmning och jag hängde med i svängarna och presseningen gick superbra även när jag satt på. Höll oss till skritt över den och han bara gick (Bästisen testade alla tre gångarter, imponerande). Skrittbommar gick bra när han insåg att han skulle lyfta på tassarna och en eller två gånger klarade vi utan att nudda någon. Att kliva av och på gick också bra, testade från båda hållen, att kliva upp och gå över lastpallen gick också, det har vi ju tjuvtränat lite på.
Rutan var lite för liten, men framfötterna höll sig inuti i allafallm upplevde det som att han lyssnade lite sämre på skänkel än när vi varit själva. Är ändå nöjd att han flyttar och gör sitt bästa.

 

 

Det som blev lite överkurs för oss var ryggning i vinkel, insåg det ganska snart ohc övade mest på att rygga rakt istället. Ibland gick det bra, ibland inte. Gick in mellan bommarna någon gång och ryggade ut, men det var svårt att styra in honom rakt så han kunde backa in mellan de utlagda bommarna. Är ju några veckor kvar, tänkte ta ett till träningstillfälle då jag över på det, men vill inte tjata ut honom,

 

Sedan till en liten olyckshändelse. Hade gått jättebra att flytta höpåsen, började lite försiktigt och bara tog i den så Maxim fick vänja sig, men sedan flyttade vi den också. Så en av gångerna så tyckte han väl att den var för nära och prasslade på hans hals så fick lite panik och började spinna runt på stället (så där som westernhästar gör) varv, på varv, tills matte dråsade i backen och gjorde illa sitt högerknä på andra sidan än tidigare. Så kan det gå. Började om från marken och klappade honom med påsen över hela kroppen och så upp igen och börja om, vi lyckades flytta utan missöden och gav oss med det hindret sedan. Får fortsätta öva med lite olika föremål framöver.

 

Allt som allt mycket nyttigt, framförallt att annat händer runt omkring och han fortfarande lyssnar tillräckligt på mig för att försöka utföra momenten. Välförtjänt vilodag imorgon för både häst och matte, stallmöte ska jag på så blir hela kvällen i stallet ändå.

 

Det Positiva: Duktig Bebis

Det Negativa: Nya blåmärken

 

Over and Out

Dags för lite kendo som avlutning på semestern. Idag var det första blandpasset för terminen, vilket innebär väldigt många människor på väldigt olika nivåer. Tyckte ändå att det gick relativt bra. Många nybörjare var det, fler än på många terminer, förhoppningsvis hänger några i hela terminen och även nästa. För många var det första gången så första timmen var mycket grund. Stå, gå och svinga shinai. Ett tag sedan jag var på ordntlig grundträning nu, har ju inte varit fokus i sommar. Det gick väl bra, men det är ju inte riktigt det roligaste i kendon.

 

Som sagt gick vi och högg i en timme ungefär och avslutade med en huggcirkel på 180 hugg. Sedan fick vi fortsättare slänga på oss rustningen och efter en liten mini-uppvärmning körde vi på med ji-geiko. Jag inser så här i efterhand att jag hade alldeles för dåligt fokus. Jag hade ingen plan alls och det funkar inte riktigt. Försökte fokusera lite på bra tekniker mot dem som inte kört så mycket ji-geiko och även ge lite råd till några av dem. Sedan så fick jag köra mot Erik också, vilket alltid är lurigt, han är väldigt bra och det får man acceptera. Men denna ji-geiko blev jag så arg på mig själv. För att jag reagerar för snabbt, glömmer att läsa av och när jag ser vad som kommer så gör jag inget åt det. Så lite besviken är jag, men ska ta mig en funderare och fokusera om på torsdag.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Ofokus

 

Over and Outke

Efter lilla äventyret och ett litet mellanmål styrde jag kosan mot stallet. Först hade jag lite otur och såg att den väg jag tänkte rida nog inte var så smart, en skördetröska som åker på åkern precis predvid vägen är vi inte riktigt redo att tackla. Sedan hade jag tur och tjejen som har Maxims fjod-hagkompis dök upp och skulle rida, så vi red ut tillsammans hela varvet runt vallen. Maxim skötte sig mest exemplariskt, även om han gärna ville äta av det långa gräset.

 

Vi skrittade ungefär halva varvet, längs med lilla asfaltsvägen, stora vägen och förbi husen som ligger i ena hörnet. Sedan så travade vi en lång sträcka också, bra för konditionen, underlage var helt okej, jättebra där de slagit och ganska bra där det fortfarande var långt gräs. Blev lite halare på sidan mot ån, men där skrittade vi mest. Maxim fick gå först mycket och verkade ta sin uppgift på största allvar. Bra att han är modig.

 

När vi kom hem hittade vi en igelkott som förvirrat sig in i stallet. Efter lite om och men lyckades vi rädda den ut till gröngräset igen.

 

Mycket nöjd med dagen, hoppas nu han är på bra humör imorgon på bruksträningen, men det ska nog gå bra. 

 

Det Positiva: Glad häst

Det Negativa: Nojiga matte

 

Over and Out

 

Hade en hel del olika planer för min sista semesterhelg. Från början var det tänkt att jag och Maxim skulle tävla på lördagen. Då han gick omkull så ställde jag in det, eftersom jag ville ta det lugnt dagarna efter och därmed inte kunnat förbereda mig som jag velat. Så istället började jag fundera på att åka hemhem, men så blev det inte heller. Kände mig lite energilös så istället blev det ett litet äventyr istället. Johan är uppvuxen i Borensberg och har varit mycket aktiv i friluftsfrämjandet där. De brukar hålla till mycket vid en vinskydd som ligger vid Stigsjön utanför Borensberg. Dit åkte vi alltså tidigt på lördag kväll, beväpnade med ved och mat. Vindskyddet var ledigt så vi kikade omkirng lite i omgivningarna innan vi började elda.

 

 Jag lyckades få tag i Johans hatt :)

Grillade potatis i elden och gjorde grillspett till, mycket gott. Som efterrätt hade vi bananer som vi stoppade i choklad i och grillade och så hade vi även marchmallows. Mycket gott, myste framför brasan och tog ett kvällsdopp i fullmånens sken.

 

Sov väldigt gott i vinskyddet också, vakande inte många gånger och sov faktiskt längre än jag brukar ute i skogen på morgonen. Efter lite frukost styrde vi tillbaka till Linköping och var hemma sent på förmiddagen. Mycket lyckad tur.

 

Det Positiva; Skogsluft

Det Negativa; Flygande gnistor

 

Over and Out

Idag hade jag tänkt rida ut runt vallen, men där var det halt och lerigt så med min snubbelexpert till häst fick vi nöja oss med att skritta där. Beslutade därför raskt att flytta det tänkta skrittarbetet till idag istället för imorgon. Skrittade fram en bit på halvlånga tyglar på vallen först för att bli lite varma. Sedan valde jag att gå in i ridhuset, mest för att det ligger närmare vallen än ridbanan gör. Lade ut tre bommar som vi gick över några gånger mellan varven för att öva att lyfta på fötterna.

 

Annars så försökte jag fokusera på det Lena sade i torsdag och verkligen komma åt honom i skritten. Jag upplevde det som att han inte blev så tung i handen, jag var noga med att försöka släppa innertygeln lite då och då så att han inte hängde sig i den och göra halvhalter på yttertygeln. I vänster varv gick det bra, han var redan från början ganska rak och fick faktiskt till lite bra volter där på slutet. I höger varv var det jobbigt, han försökte springa iväg mer i detta varv, vilket jag tolkar som att jag började komma åt honom så pass att det blev jobbigt. Blev relativt raka i detta varv också och vissa delar av volterna blev bra, men bara att kämpa vidare.

 

Vi avslutade med att träna lite ryggningar och framdelsvändningar. Framdelsvändningarna gick så himla bra, mest för att jag tog det lugnt tror jag. Han är så himla känslig och flyttar sig ju faktiskt för minsta lilla så jag behöver inte överdriva hjälperna alls längre, han vet ju vad det handlar om. Det som var absolut bäst var ändå att han inte "gick iväg" med frambenen utan höll dem relativt stilla på samma plats. Så stolt, vad han lärt sig. Ryggningarna går också framåt med stormsteg. Samma här tar jag det bara lugnt och väntar ut honom så går det också bra. Tror vi backade fyra steg som mest idag och relativt rakt också! Som sgat det går framåt med stormsteg. På måndag ska vi bygga bruksbana i ridhuset och då ska vi träna mer på både framdelsvändning (vändning i trångt utrymme) och rygga (backa i vinkel). Påbörjade backa i vinkel lite idag också, gjorde halt vid väggen, gjorde en halv framdelsvändning så rumpan var in mot mitten av ridhuset, gjorde halt och backade några steg.
Så länge jag håller mig lugn och kall, utan att slita och dra i honom så tänker han efter, testar sig fram och när han gör det jag tänkt och får beröm så blir han väldigt nöjd med sig själv. Det är knapp kontakt med munnen som gäller i alla moment som fungerar bäst för honom just nu.

 

Det ska bli himla kul att få tävla bruksridning igen, jag vet att jag inte ska några som helt förhoppningar på honom eftersom det är första gången, men jag kan ju inte låta bli att drömma lite. Jag tror verkligen att det här är en gren för honom där det händer nya saker hela tiden och han får fundera lite. Men, att göra momenten hemma är en helt annan sak än att vara på ett nytt ställe med massor av hästar. Min största förhoppning är i allafall att han ska gilla det och att vi kan utföra de flesta momenten.

 

 

I stallet, efter att han fått lite lunch så hade vi täckesinventering. Just täcken är en vetenskap inom ridsport som jag har ytterst lite kunskap i. Har alltid haft hästar som gått utan täcken dygnet runt. Maxim gick ju utan hela förra vintern. Nu ska jag klippa honom lite i vinter för att kunna träna obehindrat, inte helklippning, men på de ställen där han svettas mest. Hampus och Joker var klippta så för två vintrar sedan och klarade sig genom hela vintern utan täcken (det var den kalla vintern med -25 grader då och då). Så om det fungerar för Maxim ska han få gå utan täcke. Dagar med mycket blåst och regn tänkte jag mig regntäcken (rätt dåligt med skydd i hagen), speciellt om jag ska träna på kvällen då är det ju trevligt med en torr häst. Nu har jag två begagnade regntäcken som nog ska fungera i vinter och även ett ganska tunnt vintertäcke att kompletera med. Hurra slippa shoppa! Min garderob i stallet är som sagt knökfull, så svårt att få plats med mer också. Något jag inte kommer behöva köpa på flera år är därimot fleece-täcken/svetttäcke. Jag har fyra stycken... Två vanliga fleece, en fleece med hals och ett täcke i tunt material som är super om han svettast. Sedan har jag två ridtäcken (ett i reflex), ett ländtäcke och ett tjockt stalltäcke som han förmodligen bara behöver om jag helrakar honom någon gång (för övrigt det täcke som sitter bäst). Så jag går in i hösten med förhoppningen om att mitt lilla lager ska räcka hela vintern. Inne ska han stå naken, blir så varmt i stallet med alla hästar som bor där ändå.

 

Mycket nöjd åkte jag hemåt igen och laddar nu för en natt i vindskydd och njuta av den sista dagen innan jobbet drar igång igen.

 

Det Positiva: Framsteg

Det Negativa: Försöka smita undan

 

Over and Out