Gipsskena

Ja, kattbett ska man ta på allvar. Sitter med gipsskena för att hålla tummen stilla tills på måndag sedan så får vi se hur det känns. Har förhoppningar på att kunna träna på onsdag iallafall.

Nu kom Johan på besök så vi skjuter upp det här lite!

Det Positiva: Kontrakt påskrivet
Det Negativa: Ingen träning

Fly me to the moon...


Over and Out

Antibiotika

Denna vecka började så bra, så otroligt bra att jag trodde jag skulle kunna övervinna allt. Katterna lurades ut från gömstället. Jag fick besked om jobbet som var väldigt positivt. Igår hade jag en rolig träning och det kändes som om livet lekte. Sedan kommer jag hem och ska förstöra allting genom att försöka klappa lite på Nostippen igen. Grov felbedömning av det läget och resultatet blev rejäla bitmärken i min tumme. Dagen idag har följts av en jakt på vårdcentral sedan jag ringt sjukvårdsupplysningen. Sedan fick jag tid på eftermiddagen tillslut och böjrja väl då inse att det kan vara besvärligt det här med kattbett. Fick antibiotika utskrivet och hade hunnit hem och proppat i mig de första tabletterna då läkaren ringer igen och har bokat tid åt mig på sjukhuset imorgon bitti. Bettet sitter tydligen på ett sådant ställe att en infektion kan sprida sig ganska lätt. Känns lite skakigt, men skönt att få det ordentligt undersökt i varje fall. Tillsvidare har katterna lyckats ta sig in under diskbänken och får stanna där tills de behagar komma ut av sig själv, inte mycket jag kan göra, möjligen stänga för om jag lyckas se dem båda ut någon kväll.

I övrigt missar jag kvällens kalleträning, vilket är lite sorgligt, men handen gör för ont helt enkelt, får se om jag känner mig bättre på lördag annars så få jag ta det som det kommer. Hoppas jag klarar att vara med på söndag i allafall, då är det nybörjarpass och inte så fysiskt ansträngande. Bara jag kan hålla ordentligt i svärdet så ska det nog gå. Jag var så taggad igår, det var inte riktigt klokt. Längtade så efter en egen rustning så jg hade kunnat vara med efteråt och lekt. Men till helgen ska det bli av att beställa, allt som alla ska beställa är klart och nu ligger bollen hos mig. Känner dock att det blir för mycket att tänka på ikväll, så spar det tills allt annat lugnat ner sig och jag har gott om tid. Dessutom måste lönen komma in på kontot också.

Imorgon ska jag lägga upp bilder på de små liven också tänkte jag. Kan tilläggas att jag har internet hemma nu, nöjd med mig själv.

Det Positiva: Besked
Det Negativa: Oförsiktighet

Let me fly, let me fly

Over and Out




Hektiskt hit och dit

Så har det gått mer än en vecka sedan sist, men nu är det väldigt nära tills jag skaffar ett eget internet så då kanske jag tar tag i det här på ett bättre sätt.

Jag bor inte längre ensam kan jag tillägga. En av orsakerna till att jag hållit mig hemma i veckan och inte nosat upp något internet. Två små vänner anlände i måndags, med stora rädda ögon som fyllde deras små ansikten. Sedan kröp de in under sängen och höll sig tätt, tätt intill varandra. Nostippen och Fläcken heter de och bor hos mig för tillfället. De kommer från en grupp som kallar sig Östgötakatterna fyra människor som bestäömde sig för att göra något åt alla missar i ett koloniområde. Hittills har de fångat in och kastrerat+vaccinerat 14 små missar som nu letar nya hem. Det gick väl rätt så bra i början av veckan, men på onsdagsmorgonen var de under bakaret så då fick jag spruta lite vatten och de pilade ut. Sedan gick det bra igen, jag pratade med dem och de blinkade tillbaka. Sedan kom jag hem på fredagen och Nostippen var spårlöst försvunnen, jag vände upp och ner på lägenheten, smsade Johan i panik som också kom och letade och sedan kom även en av tjejerna från östgötakatterna och hjälpte till. Ingenstans stod hon att finna och jag började oroa mig för att hon smitit ut och försvunnit. Sedan fick jag ett infall och kollade under en av garderoberna där väggen är lite trasig. Där satt de lilla livet. Hon hade hittat ett hål under ett skåp i köket och tagit sig dit. Så där låg hon och tryckte, på lördagen så begränsade jag lite så hon inte skulle försvinna längre bort. Tyvärr var jag inte så bra på det som jag trodde, men 50% av utrymmet är stängt för dem nu. Imorse satt de båda där och Fläcken kollade in mig när jag försökte leka med vippan. Hon tolererar att den rör vid henne, men hon verkar inte så jättesugen på att leka. Nostippen kollar in den med lite mer intresse. Jag hoppas på att de snart ska flytta tillbaka ut i lägenheten så jag får min garderob tillbaka, men eftersom de verkar trivas där nere utan mjuka filtar så får de väl stanna tills vidare. De kommer ut på nätterna för att äta mat och gå på lådan. Igårkväll vågade Fläcken till och med äta och gå på lådan medan jag låg i sängen och läste. Det är väldigt ovanligt att jag får se dem göra något annat än sitta och stirra på mig så det var kul. Hon kanske inte tycker att jag är så farlig i allafall.  

Förutom kissarna blev de mycket jobb och lite kendo i veckan. På grund av att jag kände mig lite halvdålig blev det bara ett halvt pass på lördagen, sedan var jag med på nybörjarpasset på söndagen och hjälpte till. Ska dit ikväll också. Blev egen träning på torsdagen med Kalle, det var rätt kul, men jag blev trött, bastade efteråt och hade det trevligt. Igår hade vi årsmöte, helt plötsligt har jag ett litet uppdrag också, men det verkar inte speciellt betungande, så det ska nog gå bra. Efteråt fick vi paj hos Anders och så kollade vi på TopGun, Buffy och en annan film, blev lite längre tid än vad jag hade tänkt, men det var mycket trevligt. Denna vecka får vi se hur mycket kendo som orkas med och förhoppningsvis kan jag beställa en rustning i slutet av veckan också.

Annars är det jobb som gäller och förhoppningsvis blir det lite klarare besked om vad som händer i framtiden också, men det återstår att se, lite lättnad känner jag i allafall.

Det Positiva: Små kissar som sällskap

Det Negativa: Experter på att gömma sig

 

Är så tacksam för dig och allt du gör för mig...

Over and Out

 


Sugu cup 2010

Borde döpa om denna blogg till en kendoblogg just nu. Det är väldigt mycket kendo i mitt liv. Vilket innebär alldeles för lite sömn och blåmärken på mäkliga ställen. Idag vaknade jag med en såkallad "Kotearm" vilket innebä att min högra arm skiftar i allehanda blå och lila färger. Mysigt! Eller inte så värst, men jag är stolt över mina blåmärken och visar gärna upp dem för alla som vill se.

Den stora kendohelgen var det förra helgen. Hade som tur var ett motiverande pass på torsdagen så jag var laddad, ibland så behövs det bara lite annorlunda träning för att man ska känna sig skaplig igen. På fredagen så for vi iväg, i en minibuss som jag i hemlighet döpte till monstret för det var inget "mini" med att köra den. Riktigt läskigt, men jag hade ju hjälp av både Johanna och Johan. Fram kom vi tillslut också, efter några felkörningar, lite av en LBK-tradition. Somnade som en stock och lyckades faktiskt ta mig upp relativt pigg på morgonen.

Nervöst att ta sig till tävlingsplatsen, felkörning igen, denna gång av mig som aldrig ska gå imot mitt lokalsinne som skrek hela tiden då jag svängde åt höger istället för vänster. Ännu mer nervöst blev det när shinaien skulle besiktigas, men den gick igenom som tur var. Det gjorde även klubbshinaierna vilket också var tur eftersom Stinas shinai avlidit kvällen innan med en stor spricka i sig.

Dagen började med Damklassen. Jag fick möta kaptenen för damlandslaget som är superduktigt och jättecool. Jag förlorade med 2-0, inte oväntat. Sedan så körde jag 0-0 mot nästa tjej i poolen så vi fick köra en match till och då vann hon. Jag var ändå relativt nöjd med starten, hade aldrig gått en oavgjord match tidigare. Så jag gick inte vidare ur poolen, men det var inte förväntat heller. Johanna var den som gick vidare om jag minns helt rätt, men sedan tog det stopp någonstans där.

I b-klassen som följde hamnade jag i en 4-pool, automatiskt tre matcher. Det gick inte så bra för mig. Lollo och Stina lyckades bättre, tog poäng och vann några matcher så de gick båda vidare ur poolspelet, liksom Joel. Kändes lite ledsamt, jag ville ju också ta poäng, om jag minns rätt så fick jag lite vift på flaggor, men sedan så blev det inte mer. Kul att titta på de andra i allafall. De kom inte vidare ur sin första match efter poolen, men jag tror att de flesta var nöjda ändå.

LBK:s sista hopp denna dag stod till Anders och Johanna i A-klassen. Båda tog sig ur poolen och sedan tog det stopp för dem också. Det var kul att sitta och kolla på bra kendo resten av dagen och beundra alla fina poäng som togs.

På kvällen var det dags för sayonaraparty nere på stan, vi hittade rätt (tillslut) och sean åt vi en massa mat och tittade på en magdansare. Vid tio skulle Johan med bussen hemåt så vi skulle skjutsa honom. Det var då minibussen gick sönder. Tur att man känner kendofolk som kan skjutsa till vandrarhem. Johan fick springa och hann som tur var precis med bussen. Anders och Johanna fick åka bärgningsbil som de inte knäppte kort på. Vårt stora problem var nu att vi var sex personer som skulle hem dagen efter och inte hade någon bil. Lite mycket att tänka på där, men jag sov i vart fall rätt bra.

Söndagen började med städning av rum och utcheckning och sedan promenad till tävlingsstället eftersom biluthyraren öppnade först klockan tolv. Så det var bara att släpa grejer, kendogrejer är ju lite skrymmande, men det gick smidigare än vad jag trott, kanske för att det mesta var kvar vid tävlingsplatsen sedan dagen innan.

Det var dags för lagtävling. Mitt lag var jag, Lollo och Anders, LBK1. LBK2 bestod av Stina, Joel och Johanna. Jag började i mitt lag och slog till med mitt livs första kendopoäng på tävling. Så jag ledde matchen en kort stund innan hon kom tillbaka och vann med 2-1, men det kändes ändå bra. Alla förlorade sina matcher utom Joel som vann med 1-0 så inget lag gick vidare, men det var kul att prova på lagtävling också.

Vid lunch var det graderingsdags för Johanna och Anders. Vi satt på läktaren och höll tummarna, det hjälpte inte, så vi får hoppas på nästa gång istället. Sedan var det fri keiko med dommarna och lite landslagsfolk som var på plats. Jag körde en bara, var rätt nöjd med mig själv efteråt ändå. Även om en liten del av min hjärna bankar på mig för att jag inte körde mot japanen med 8dan, men jag tror att det kommer fler tillfällen. Han jag körde mot är med i landslaget och lite av min nya idol, han var skitcool. I lagtävlingen tidigare hade han vunnit mot den som vann A-klassen dagen innan och det såg inte ens svårt ut.

Efter all kendo skulle vi ta oss hem också. En minibuss stod ingenstans att finna, så Johanna samåkte med Huskvarna som hade en plats över och vi andra fick en bil senare som skulle hämtas upp nere på stan. Började med att släpa ut alla kendosaker och hitta en pizzeria där vi dumpade allt och hävde i oss mat. Sedan gav sig Anders och jag iväg för att leta bil. Lyckades med det också och efter att ha kört på bussgator tillbaka så hittade vi de andra också. Trångt blev det på hemresan, men allt gick bra, jätteskön bil att köra var det också.

Kul resa var det iallafall trots biltrubblet.

Resten av veckan har flutit på, jobbat och jobbat ha det blivit och idag opponeing så nu är man nästan vuxen. Bara få ändan ur vagnen och publicera och ansöka.

Kendo blev det igår och kendo blir det idag. Vi fick till vår stoa lycka hämta rustningar innan och vara med på rustningsträningen. Tränade en massa och kände mig rätt så bra ibland, var en ny kille med som jag körde ji-geiko mot, roligt med nya människor! Ikväll blir det kalle-pass, ska bli riktigt kul och så få vi se om det blir lördagsträning också.

Nu är det hemåt som gäller!

Det Positiva: Kendolivet
Det Negativa: biltrubbel

I will follow wherever it may take us...

Over and Out

Nybörjarstart och Tävlingsträning

Dags för ett kendoinlägg igen är det tänkt. Börjat försöka ladda inför helgen, inte det lättaste. Jag känner mig långsam och dålig och gör alla fel jag brukar göra. Men om jag gör dem nu så kanske jag blir för nervös för att göra om dem i helgen, vem vet.

Första timmen var i allafall grundträning med de nya, dök upp några nya förvirrade människor som skulle testa kendo, så vi har ungefär hälften/hälften. Det var jobbigt att promenera en massa kendosteg, speciellt utan ordentlig uppvärmining, kände mig mest stel som ett kylskåp, men tror att det gick upp ett litet ljus för mig i allafall. Jag brukar känna mig rätt så vinglig och ha dålig balans när jag går, men igå så försökte jag verkligen skjuta fram höften så som Anders sa och jag kände mig genast mycket stabilare. Dessutom försökte jag att kasta iväg shinaien mer och tyckte att det blev bättre. Måste träna mer hemma, kanske i eftermiddag innan jag plockar isär den och slipar bort flisorna.

Sedan skulle vi ha tävlingsträning också, först lite genomgånga av regle där jag mindes det mesta och sedan så skulle vi försöka komma fram till hu man gjorde i en lagtväling med påhälsning och dylikt. Blev mest förvirrad, men ska göra lite efterforskningar på internet också så kanske det blir klarar. Sedan körde vi mest ji-geiko och sedan nä väggen gick upp körde vi lite uppvisning och mer ji-geiko och tillslut matcher. Jag kände mig dålig, jag kan inte träffa på rätt sätt känns det som. Sedan kändes det som om viljan och orken inte riktigt fanns där, har för mycket annat i mitt huvud. Och så fastnar jag i välbekanta mönster också, mycket irriterande.

Så att koncentrera sig på ikväll är att överraska och inte fastna i mönster! Försöka träffa lite mer på de ställen där man ska träffa och ha lite mer vilja.

Det Positiva: Johan följer med!
Det Negativa: Blir inte som jag vill...

Suprise myself!

Over and Out


Det är vad det är

Livet är vad det är, man kan bara göra sitt bästa för att förändra det man inte gillar.

Hade en underbar helg med familj på besök. Elinor stannade fån fredag till söndag och resten kom ner under lördagen. Jag fick en röd glänsande cykel som jag försöker bekanta mig med och en orkidé som jag hoppas att jag inte tar livet av. Sedan åt vi scones, gick ner på stan och åt grekisk lunch och sedan så fikade vi med annanaspaj hos mig, då gjorde Johan oss också sällskap. Det var en trevlig dag.

Söndagen tillbringade med en ridtur i djupsnön med Joker och Hampus. Elinor hade träningsvärk efteråt, hehe, så kan det gå när man har roligt. Det var trevligt, första gången på länge som jag tävlade med Elinor på en häst. Hampus fuskade för att vinna, han vägrade att stanna nä vi skulle. Sedan bytte vi på slutet och jag vågade mig på att galoppera på Joker också, det gick finfint.

Efter att ha följt Elinor till tåget tillbringade jag resten av kvällen med Johan. Sedan har jag jobbat två dagar, men nu får vi se vad som händer igen. Har lite på gång, men inte förrän om någon vecka. Ridtur igår igen på Hampus blev det. Vi red i den ännu djupare snön på vallen. Joker hatade oss efter det tror jag. Hampus var superglad och rätt så pigg. Vi tävlade lite uppför och galopperade, blev lite springande hemåt då, men som tur är orkar de inte vara så snabba i snön.

Nu blir det kendo resten av veckan. Nybörjarstart idag samtidigt som vi ska ha tävlingsträning. Träning imorgon också och sedan åker vi på fredag med siktet inställt på en kendohelg i malmö, Johan ska också hänga med och kolla! Inser plötsligt att jag måste läsa rapport och jobba med den hela dagen imorgon för att hinna. Sedan borde jag hinna med att träffa de andra som ska opponera och kolla så vi inte har samma frågor. Plötsligt är jag rätt så glad att jag inte jobbar. Åtminstone denna vecka. Bäst att jag sätter igång

Det Positiva: Snart ansöke vi om examen här!
Det Negativa: Inga klara besked.

Life is pretty great anyway...

Over and Out

RSS 2.0