tildans

Onsdag, dags att hästa hela kvällen lång. Onsdag är den dag jag brukar försöka passa på att motionera båda hästarna. Klockan fyra när jag satt på jobbet brakade det till och började ösa ner. Toppen tänkte jag, kul att rida nu. En halvtimme senare när jag gick till bilen var det uppehåll och kvällssol igen. Väder är underliga saker, men bara att tacka och ta i mot.

 

Efter att ha hämtat hästarna bestämde jag mig för att börja med Flora. Sagt och gjort, Maxim fick vila i boxen och Flora gjorde jag i ordning med sadel och träns och så gav vi oss ut. Vi skulle rida lilla rundan tänkte jag, först alfaltsvägen, förbi bondgården och gräsvägen hem över åkrarna, den runda jag gick med Maxim tidigare i veckan. Det gick finfint, vaddå att det är idioter ute och kör på vägarna? Flora går där Flora går och så är det inte mycket mer med det, hon är en helt fantastisk häst. Highland Cattle därimot var lite mer främmande varelser och det var väldigt mycket dofter runt ladugården så där hoppade jag av och promenerade med henne och då var det inga problem. Tror inte att hon hade gjort så mycket om jag satt kvar, men eftersom vi inte känner varandra så väl ännu gjorde jag på detta vis. Vi travade nästan hela gräsvägen sedan och övade på att gå på i skritten sista biten hem. Duktiga tjejen, det jag lärt mig från denna tur är att hon inte gillar vattenpölar, men sådana hästar har jag haft förut så det ska nog gå med lite mer träning. Syftet med dagens tur var ju att få upp självkänslan på piloten och det lyckades hon med lilla terapihästen.

 

Då och då sätter jag mig ner och börjar knåpa med mina bildinlägg från resan, fortfarande en hel del kvar och det gör att man tänker tillbaka, saknar, minns och längar.

 

När vi var ute och äventyrade i Australien diskuterade vi en del om våra liv och vad vi vill förändra i dem. När man kommer en bit ifrån kan man ibland se saker med större tydlighet. Massor med planer kläcktes, allt för att må lite bättre i tillvaron. Nu har jag varit hemma i några veckor och visst några förändringar har jag gjort, men jag har också insett vad som är absolut viktigast för att jag ska fungera. Sömn. Jag måste sova mer, gå och lägga mig på kvällarna så att jag kommer upp och orkar med dagen. Det är den största utmaningen som ligger framför mig.

 

På resan var det ganska enkelt. Det blev mörkt på kvällarna, ganska snabbt, vi hade oftast inte tillgång till dator/tv och ofta gjorde vi saker hela dagarna så att vi var väldigt trötta tidigt på kvällen och då gick vi och lade oss. Herregud, i början somnade jag innan nio på kvällen och tror inte att det berodde bara på tidsskillnaden, sedan vaknade jag tio timmar senare av mig själv. Nu tror jag inte att jag behöver tio timmars sömn, men åtta skulle inte sitta så fel och det borde inte vara så svårt att uppnå tycker man. Men det är det.

 

Och nu när jag varit hemma ett tag känns det lite som en dröm, allt vi upplevde och alla platser vi besökte. Jag vet att det hände, men samtidigt som det inte var så länge sedan så känns det som en evighet. Och även om jag älskar mitt liv här hemma, så hugger det till lite i hjärtat av saknad varje gång jag ser ett foto, varje gång jag går in på min facebook och ser att det nu är drygt två månader sedan jag blev taggad på platser i Adelaide. När vi var på vår tur i den Röda öknen skulle vi när vi presenterade oss för resten av bussen tala om vilken sorts superkraft vi helst av allt skulle vilja ha. Många sa att de skulle vilja teleportera sig och det vill jag också. Tänk om avstånden inte var någon begränsning och man kunde få ut allt det bästa av båda världarna.

 

Så jag fortsätter med mina bilder, håller mina minnen nära hjärtat och börjar drömma om ännu en resa, ännu ett äventyr.

 

Det Positiva: Det mesta finns kvar för ett återbesök

Det Negativa: Saknad

 

Over and Out

Dagens kloka ord.

Over and Out

En tur till Dojon mot kvällningen och ett Kallepass som i högsta grad påminde mig om hur mycket jag kan älska och hata kendo på samma gång. Måste i allafall erkänna att det gick bättre än vad jag trodde att det skulle. När styrkan, orken och konditionen sviker så rycker tekniken in i allafall lite och gör det hela uthärdligt.

 

Vi körde en lång och jobbig uppvärmning, vilket min högersida klarade med bravur, till och med att springa vilket jag var lite orolig för. På med rustning sedan och lite grundtekniker som uppvärmning. Visade sig att min stela och ovilliga högerhöft även klarade av attacksteg denna vecka. Hurra för det!

 

Dagens tema var sedan suriagi-tekniker. Svårt och knepigt, men ibland så gick det hyffsat bra. Knepet är att vara snabbare helt enkelt, börja när motståndaren börjar och ta korta attacksteg för att hamna på rätt avstånd. Jag tyckte det var bra att vi började väldigt från början och först bara fick träna själva suriagi-rörelsen, sedan gåvidare med den plus attack. Efter det delade vi upp oss i två fyragrupper och körde ipponmatcher. Det var rätt så kul, några gick helt okej också, smällde i höften en gång när jag blev lite väl inne i det hela, men annars gick det bra. Satte en riktigt bra Do som jag fortfarande minns också. Hade en bra match mot Mattias vilket var kul. En mot Kalle också som började helt okej i allafall.

 

Jag har tänkt lite på det, efter ett kendopass minns jag väldigt lite om vad som egentligen hänt. En attack ska vara väldigt, väldigt bra för att jag ska minnas den. Men det är ju de bra attackerna som räknas, så det kanske är bra att jag förtränger alla mediokra attacker som jag gör. Inte så att jag glömmer bort vad det är jag ska jobba på för att få alla attacker bra, men jag minns inte specifika attacker på samma sätt helt enkelt.

 

Sedan var det över och jag längtar till nästa gång. Jag vill känna mig stark och frisk igen och ser så fram i mot hösten, vad den än må föra med sig.

 

Det Positiva: Ippon

Det Negativa: Ömma muskler

 

Over and Out

Hästveckan avslutades på fredagen med ett ridpass på banan. Lite kort om tid hade jag, men vi kunde träna lite i allafall. Blev skritt och trav även denna dag, hade tänkt öva galoppfattningar också, men vi sparar det till en annan dag. Istället focuserade vi på övergångar lite, en av kommentarerna jag fick var att han var lite seg att få igång igen när vi red program senast. Så vi blandade serpentiner och övergångar till skritt eller halt och så igång igen. Tillslut fick vi till några, jag måste komma ihåg att rida i skritten också.

 

Vi gjorde även lite skrittarbete och skänkelvikningar, det gick sådär, testade i trav också och där kändes det förvånansvärt nog bättre. Hm, hur nu det kan komma sig. Efteråt fick han gå ut i hagen och så tog vi helg. Maxim fick vila både lördag och söndag eftersom jag och Johan åkte norrut och hälsade på familjen. Väldigt trevlig helg, på hemvägen igår åkte vi förbi och kikade hästarna och sprayade flugmedel. Maximen såg pigg och glad ut i allafall, trots att han fått lite bett.

 

I helgen då jag var hemhemma upptäckte jag boken som jag gav till min pappa i julklapp. En man som hette Ove skriven av Fredrik Backman. Jag har följt Backman av och till under många år, via hans bröllopsblogg och bebisblogg till hans nuvarande allmäna blogg. Jag gillar oftast hur han skriver och får för det mesta ett par goda skratt när jag kikar in på hans sida.

 

Sagt och gjort, blev ju lite ledig tid över så jag tog upp boken och började läsa. Och som jag läste och skrattade och grät, om vart annat. Rekommenderar starkt den här boken till alla som inte har något att läsa för tillfället och till alla andra också. Den var fantastisk!

 

 

Den handlar, som titeln säger, om en man som heter Ove. Ove är 59 år gammal och kör Saab, han lever efter devisen att rätt ska vara rätt och han har inte mycket till övers för folk i allmänhet och sina grannar i synnerhet. Så de första kapitlen är han en ganska osympatisk figur som man mest skrattar åt i smyg. Men allt eftersom man får veta mer och mer bakgrund, hur Ove blev Ove och hur han tänker och resonerar och varför han är som han är, tycker man mer och mer om honom. Ibland är igenkänningsfaktorn hög, man har träffat andra männiksor som också tycker på samma vis, agerar på samma sätt. Det är en bok full med humor och allvar, skratt och gråt och om hur en människa som så länge byggt upp väggar slutligen börjar släppa andra människor in på livet igen.

 

Over and Out

Idag var jag lite orolig att mina hästplaner skulle gå i stöpet. Mörka moln och åska i luften, men se det gick allt vägen ändå! Ibland ska man ha tur också.

 

Kan ju berätta om gårdagen lite också. Vi firade vårt jubileum med att mysa i stallet lite extra och dela på ett äpple. Sedan hade vi ett av de bästa tömkörningspassen någonsin tillsammans i ridhuset. Tömkörde med det raka bettet och allt kändes så lätt! Jag tror jag ska be Lena komma och köra med det också, för att se om hon märker skillnad. Skulle också vilja att hon körde lite galopp med honom, tycker skritt och trav har vi kläm på nu (läs, matte vet hur hon ska bete sig med alla tömmar och spön och positioner) men galoppen fungerar inte alltid så bra. Får se vad vi kan få till framöver. Kul att det kändes så bra hela tiden i allafall, ofta får man några stunder varje pass, men nu var det mer genomgående fint och härligt och så korta stunder lite motigt. 

 

Idag skulle båda hästarna aktiveras. Mullrade lite på himlen, så Flora som skulle vara i ridhuset fick starta. Ett tag sedan jag red henne nu, har tömkört de senaste gångerna. Vi körde skritt och trav, övade lite halter, volter och sepentiner, några andra ridvägar klämde vi också in ibland. Det var svårt och jobbigt tyckte Flora, men hon kämpade på duktigt, vi har inte riktigt hittat varandra ännu och så mycket muskler att tala om har hon inte, men vi löser det mesta. I slutet kunde hon trava någorlunda balanserat i tre serpentinbågar, mycket stöd behöver hon för att klara svängarna, men ibland går det riktigt fint. Efter 20 minuter var vi båda ganska slut så vi avslutade och skrittade av en runda utomhus, nöjda båda två tror jag.

 

 

Maxim väntade lagom ivrigt i stallet, stod och vrålgäspade när jag borstade och gjorde i ordning honom. Eftersom mullrandet flyttat vidare gav vi oss som planerat ut på vallen. Skritt och trav bort till skogen, varav vi passerade ett gäng sovande kossor som han tyckte det var bäst att hålla koll på. Tog oss sedan över diket och skrittade genom skogen innan vi vände och tog samma väg tillbaka. Kollade lite på ett rådjur i förbifarten. Lite mer trav hemåt på vallen, lite mer dramatik förbi kossorna, som nu började resa sig upp, men allt gick bra, bara han fick stanna och ha koll på vad de gjorde. Hemma, glada och nöjda efter 45 minuter. Och när vi går ut till hagen alla tre börjar regnet droppa, som sagt, ibland ska man ha tur.

 

Det Positiva: Hästar

Det Negativa: Knott

 

Over and Out

 

Idag är en väldigt speciell dag. För två år sedan den 24 juli 2011 hakade vi på transporten och åkte till Söderköping, för att skriva på papper och hämta hem min alldeles egna Maximhäst. Två år som gått förbi i ett nafs, medgång, motgång, högt och lågt. Mest går det uppåt, framåt eller i vilken riktning jag nu vill så följer han efter, ofta med nosen före och ofta genom att förvåna både mig och sin omgivning. Han har gett mig mer än vad jag någonsin vågat hoppas på och jag ser fram i mot många roliga år tillsammans med honom.

 

Igår när jag kom till stallet möttes jag av två hästar med bus och flugor i ögonen. Båda hade plockat av sig flughuvorna, som i Floras fall även inkluderar en huva. Maxim var såklart redan svullen i ögonen och det verkade som om han tyckte att jag skulle göra något åt det hela. Så jag gav mig ut på huvjakt, Floras hittade jag nästan genast, fem meter från grinden under ett träd, men Maxims fick jag jaga runt efter i halva hagen, med hästarna nyfiket i släptåg. Lyckades faktiskt hitta båda Maxims huvor, även den gamla han klädde av sig för några dagar sedan, som jag inte orkade leta efter då. Men nu får han bara en chans till innan jag sätter på honom grimma över också.

 

Vi promenerade upp till stallet alla tre och jag började med att borsta och fixa med Maximen, sedan gick vi på skrittpromenad i eftermiddagssolen, njöt av vädret, tränade lite bilmöte och efteråt blev det lite stretching. Vila idag för honom, så får vi se om energin återvänder.

 

<3

 

Flora väntade ivrigt i stallet när vi kom tillbaka. Borstade även henne ordentligt och tog sedan och gick till ridhuset med longerlinan i högsta hugg. Lade ut tre travbommar avarv den i mitten höjde jag upp efter ett tag, började dock med skritt och trav på volten, det gick väl ganska bra, hon lyssnar inte jättebra när jag försöker bromsa henne, men så testade jag för första gången att longera med en sån där longergrimma också. Får nog bli träns nästa gång, men när jag tänker efter föredrar jag nog tömkörning, så vi fortsätter nog med det istället. I allafall var hon duktig med att gå över bommarna i allafall, lyfte bakbenen ordentligt och kom igång. I slutet byggde jag ett litet hinder av det hela och så fick hon skutta över också, jättekul!

 

Det Positiva: Hinna

Det Negativa: Allergi

 

Over and Out

Helkväll i stallet igår, men det fick jag igen idag eftersom jag förberett så bra! Började med att rida Maximen i ridhuset, lite varmt, men gick okej, hade det raka bettet, vilket fungerade, men inte riktigt den känsla jag ville ha, tyckte jag hade svårt att få kontakt och att han drog ihop sig ännu mer än vanligt. Red igenom programmet en gång också och det gick fint. Sedan fick han duscha och bli fin i svansen, jag smörjde sadel och träns och packade precis allting som skulle med så att det var förberett, skönare att ägna en halvtimme extra åt det på kvällen än gå upp tidigare på morgonen tycker jag. Han och Flora fick gå ut i hagen sedan och sova ute, han klarade natten bra och såg inte allt för hemsk ut när vi kom i morse och hämtade honom. Lite skitig på bakbenen, men det gick lätt att få bort med svamp och vatten.

 

Ny transport denna gång, men efter att krundligt ha nosat på rampen (tänk spårhund) så klampade han in och så kunde vi åka iväg. Tio minuter senare var vi framme, tänk om det alltid kunde vara så! Varmt och mycket bromsar var det, men vi klarade oss ganska bra. Skrittade fram först och sedan jobbade vi lite i skritt innan vi värmde i trav och tog några fattningar. Han gjorde allt han skulle med kändes lite stum och matt.

 

In på banan och så började vi med att gå runt hela, genast var bortre kortsidan där domaren satt livsfarlig. Husvagn, flaggor och högtalare gjorde nog sitt till också, försökte få honom att gå förbi några gånger innan startsignalen, men det gick väl sådär.

 

Sedan red vi då programmet också, målet jag hade innan jag gick in var att vi skulle få över 50% (och över 5 på alla delmoment) och att han framförallt skulle ta rätt galopp i fattningarna. Vilket vi också uppnådde, så där får jag vara nöjd. Men känslan efter ritten var väl så där, dels så krånglade han varje gång vi skulle förbi den läskiga kortsidan och dels fortsatte han att kännas matt, han gick en hel del bakom i traven, men jag kom liksom inte så långt i min ridningar att jag redde tag i det. Vi fick vara med på prisutdelningen och få en fin rosett i allafall och allt runt omkring skötte han fint, även lastningen på hemvägen, tror han tyckte det var skönt att få gå ut i hagen igen.

 

 

Nu är det drygt fyra veckor till nästa tävlingsstart, vi ska försöka att ligga lite i hårdträning dessa veckor, klämma in någon Lenaträning förhoppningsvis och hoppas att känslan är bättre till nästa gång. Kanske hoppas på svalare väder och kanske låta honom sova innan natten innan. Vi är ju bara i början av tävlingskarriären och det tar ett tag innan man listar ut det sätt som fungerar för en själv och ens häst. Så vi provar oss fram helt enkelt.

 

Det jag ska förändra till nästa gång är att när jag skrittar fram honom för hand i början, se hur nära banan man kan gå och om han kan spana in typ domaren lite innan, på vissa tävlingsplatser är det ju så att det är nära. Framridningen blev lite väl lång idag, nöjd med att jag började jobba honom i skritten, men sedan behöver jag nog tänka mer framåt i traven och få fart på honom. Galoppen känner jag att jag behöver ta ett par fattningar i varje varv och inte så mycket mer, behöver nog spara den energin till banan. Och som sagt räkna lite bättre på starttider och börja rida fram en halvtimme innan, det räcker för oss verkar det som. Dessutom ska han få sova in, jag får ta det och gå upp tidigare och tvätta honom igen ifall det skulle vara så. Så ser vi hur det fungerar.

 

Det Positiva: Galoppera

Det Negativa: Tjafsa

 

Over and Out

 

 

Åhh, måste bara säga att denna helg känns mycket lovande redan nu. Först fredagmyset igår som inte gick av för hackor. God middag, ännu godare vin och chokladglass till efterrätt, med finaste sällskapet.

 

Upp relativt tidigt, för att vara jag och helg. Ta det lugnt med frukosten och hinna baka kladdiga chokladmuffins innan jag tog cykeln och for iväg till dojon. Kroppen klarar inte ritkigt av riktig träning ännu, men jag och Lollo hade bestämt oss för att köra kata. Skickade ut mail om det tidigare i veckan, men tydligen ingen annan som var sugen. Nåja, så länge man är två så går det ju bra ändå.

 

Jag har nog inte kört kata sedan innan resan, så ganska många månader sedan, men första gången vi körde igenom kändes det ganska bra! Jag kom ihåg alla i allafall och det är ett stort plus, sedan att inte alla detaljer stämmer får man ju jobba med hela tiden, även vid kontinuerlig träning. Vi körde några gånger till, ibland med lite dåliga avstånd, men överlag klart godkänt, ska försöka få till dessa pass lite oftare så det blir lite mer rutin på det hela.

 

Efteråt cyklade vi iväg till lämplig gräsmatta och lade ut våra picknickfiltar, i detta träningspass ingick nämligen picknick eftetåt, förstår inte varför fler nappade. Nåja, mer hemlagad sushi och muffins till oss. Vi hade en trevlig timme med prat och diskussioner i solen. Nu är jag snart redo att fortsätta min helg, plugga in dressyrprogrammet, rida häst, tömköra häst, tvätta hästsvans, hämta transport och slutligen packa det som ska med imorgon.

 

Det Positiva: Sol i sinnet

Det Negativa: Stäckning

 

Over and Out

Idag var en fin dag i stallet. Fina Maximen skötte sig utmärkt och jag klarade av att rida! Vi skrittade och travade halva vallen tillsammans med en tjej i stallet, mycket trevligt. Maxim ville dock inte gå först, men han hängde gärna på efter. Lugn och fin var han hela turen och jag klarade av både skritt och trav så imorgon blir det ridhuset och träna program!

 

Igår hade jag gett mig in på att komma upp på hästryggen igen. Så Flora fick komma ut på en skrittur, ovillig och förmodligen ganska öm om fötterna, så vi grälade lite om att man skulle gå framåt när den på ryggen ville. Red barbacka dagen till ära också och tränade lite balans. Den stora anledningen var dock att slippa ta på sig ridbyxor eftersom skrapsåret blir lite väl illa behandlat då. Till slut gick det ändå helt okej, på hemvägen var hon finare och lite villigare att gå.

 

 

Maxim fick en promenad på vallen, i repgrimman, han skötte sig fint, bromsarna var lite jobbiga tyckte vi båda. Flyttade hage sedan, lite mindre gräs är nog lite bra för båda två tror jag. Blev återigen lite sur på en viss fjorddam som tyckte att man kunde söla och hänga i gimskaftet.

 

Idag hade jag "bara" Maxim vi tog på tömkörningsgjorden och stoppade in det nya raka bettet med fasta ringar i munnen, passade på att testa det och det fungerade bra, ska prova rida med det på lördag tror jag också. Skritt, trav och lite övergångar därimellan. Emellanåt blev han riktigt fin, men ibland var han lite lat och hade lite dåligt tempo. Extra mysstund i stallet sedan, smörja hovar, stretcha lite och borsta. Skötte sig fint båda gångerna vi gick på vägen till och från hagen, fina mysprinsen, imorgon ska jag försöka rida, förhoppningsvis ser skrapsåret lite bättre ut, så jag får på mig ridbyxor också.

 

Det Positiva: Fin känsla

Det Negativa: Gräla på hästar

 

Over and Out

Min sista semesterdag denna vecka som jag haft ledigt ägnades åt att åka till Söderköping och besöka fjordhästar, både nya och gamla bekantskaper.

 

Jag och syster åkte iväg och besökte Stolplyckan där Maxim kommer ifrån för att hälsa på årets föl och mysa lite. Föl är ju bland det sötaste som finns och precis som förra året var dess sociala och fina fölungar som gärna ville bli kliade och gärna försökte klia tillbaka om de fick chansen.

Idag var det löshoppning på schemat. Fint väder så vi bestämde oss för att vara på utebanan. Byggde upp tre hinder först, men när Maxim beslutade sig för att busa lite i början och vägra gå in i korridoren tog vi bort det första så att det blev lite längre korridor och så fick vi springa in med honom. I ridhuset som är midre är det lättare att bygga så att han mer naturligt kommer in i korridoren och inte kan smita på sidan, men på utebanan är det lite för stora ytor till det. När vi väl kom igång med hoppning så gick det väldigt bra, syster höjde och höjde och han hoppade snällt trots att han inte alltid kom i så bra fart eller med bra avstånd, rev en gång gjorde han och då blev han upprörd och bockade efteråt. Låter bilderna tala för sig själva, de flesta fotade av Frida Näslund, några av mig.

 

 

 

Så idag då? Vaknade upp, hade ont, drabbades av yresel igen, två gånger. Syster skjutsade in oss till akuten och så åkte hon vidare till stallet och tog hand om hovslagartiden. Vi tillbringade förmiddagen på sjukhuset, blev undersökt och fick göra konstiga övningar för att avgöra hur det var ställt, fick sedan röntga huvudet i en stor apparat. Inget fel vad de kunde se, vilket var skönt, blev piggare under dagen också. Fortsätter jag få yrsel den närmaste veckan ska jag kontakta dem igen.

 

Vi åt lite lätt lunch på biblioteket innan vi lämnade Johan och hans mattepluggande ifred och gav oss ut på nya äventyr. Promenerade en sväng och mjukade upp stela kroppen och sedan for vi ut till stallet, syster skulle rida, så Maxim kom inte undan med vila. Vi höll oss på ridbanan och det gick ganska bra, skritt och trav, några ponnyrusningar, men han skötte sig öfr det mesta. Försökte såklart smita undan som han brukar, nyttigt att se sin häst från marken ibland och försöka sätta ihop känslan som jag har när jag rider och vad jag ser från sidan.

 

Jahopp, så hemkommen från SM blev det inte mycket vila, lite snabb, sen lunch och sedan iväg till stallet. Tömkörde Flora en sväng på grusvägen och upp för kullen, gick kanon, hästen är helt underbar att ha och göra med. Skulle vara kul att forska i om hon är inkörd, för annars är det nästan så att jag hellre kör in henne än Maximen, trots att hon inte är min... I allafall jobbade hon på, vi gjorde lite serpentiner över vägen, men mest ville jag att hon skulle trampa på i skritten och jobba ordentligt, vilket hon bitvis gjorde på ett bra sätt.

 

Hästarna fick stå inne en sväng medans jag åkte hem och mötte upp lillasyster som kommit på besök, hon hade med sig finkameran så vi åkte ut till stallet igen och så gjorde vi i ordning Maxim, vita lindor och schabrak dagen till ära. Jag hade också klätt upp mig lite, för har man finkamera och privarfotograf på plats så kan man faktiskt anstränga sig lite. Maxim var lagom på G efter att ha vilat så pass många dagar och tyckte det väl var lagom lajbans att jag ställde krav på honom. Det gick ändå relativt bra, lite bus i galoppen, vilket var förvånande, han brukar ju var rätt så snäll, men det var små ponnyskutt och rusningar som jag inte berördes så mycket av. Allt som allt ett helt okej pass, fick inte igenom högersidan så där jättebra, men tillräckligt för att vara nöjd så vi skulle så klart "bara" trava av lite. Då får han lite spel och gör värsta luftsprånget följt av världens bockning (jag har ägt honom i två år och han har aldrig gjort så med mig på innan), satt kvar genom den, men tappade balansen och åkte sedan i backen. Så där lagom kul så klart, skrapade upp lite på ena armen och ganska rejält på sidan och slog i huvudet lite. Jäkla ponnybus drog av en sko i farten gjorde han också, tur hovslagartiden var bokad redan dagen efter. Tur också att syster var med, kunde leda in den olydiga ponnyn och sköta om honom medans jag tvättade skrubbsår. När vi skulle leda ut dem i hagen igen fick jag yreslattack så det tog hon också hand om. Nej, usch, ramla av vill jag inte göra till en vana kan jag säga. Några foton som Frida han knäppa under passet, fler dyker nog upp framöver.

 

Hela helgen tillbringade vi på Öknaskolan och Fjordhäst-SM som gick av stapeln, detta var mitt tredje SM, det första var 2011 i Örebro som hästskötare åt Joker, det andra 2012, bara som publik och så detta då vi hjälpte till som funktionärer.

 

Vi kom upp på torsdagen, missade större delen av Allrounddressyren, men hann kika lite på den öppna klassen som gick senare på kvällen. Sedan så hängde vi runt lite och så blev det grillning på kvällen, hjälpte Ulla lite med grillmat som skulle säljas och delas ut.

 

Dags att börja skriva ikapp lite kanske...

 

I torsdags så hängde då Johan med till stallet och vi gav oss ut på en tur tillsammans. Han fick testa Florisen för första gången eftersom vi skulle över stora vägen. Det gick finfint! Tog oss över diket i slutet av vallen utan några större problem och även över stora vägen tillslut, hoppade dock av och ledde dem över. Sedan travade vi på fina stigarna och hade en väldigt fin ridtur, Maxim var på bra humör och Flora pinnade på bra, även om hon blev lite trött på slutet, försökte varva traven med lagom långa skrittpauset. Sedan skulle vi tillbaks över vägen, mycket trafik och såklart långtradare som kom dundrandes, så Maxim blev lite stirrig och kastade sig lite, men jag var med och lyckades hålla honom. Flora var allmänt oberörd så det hjälpte ju till att lugna honom lite också.

 

Vi tog oss hem utan problem och kunde släppa tillbaka hästarna i hagen efter att de fått lite flugmedel på sig.

 

Det Positiva: Fin tur

Det Negativa: Lastbilar

 

Over and Out

Jodå, helgen blev ungefär så bra som jag trodde, men slutade inte riktigt på det sätt jag tänkte. Så nu ligger jag här med skrubbsår och stelhet, så om jag ska ta mig upp till min hovslagartid imorgon så gäller det nog att sova för mig. Återkommer senare med allt som hänt, underbara uteritter, ett SM fyllt av infirade förhoppningar och glada överraskningar och så en fotosession i kvällsolen med Maximen på bushumör...

 

Det är ett stort projekt att sortera och välja ut bilder från resan, det tar sin lilla tid, men här kommer ännu ett bildinlägg, från en av mina absoluta favoritplatser, den röda öknen.

 

När vi tog flyget från Cairns till Alice Springs visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig, bara att det skulle bli ett stort äventyr, i själva äventyret. Att området kallas just Red Centre är inte alls konstigt, för seriöst, det är helrött överallt. Vi spenderade en eftermiddag i Alice innan vi tidigt nästa morgon gav oss ut på en tur som tog oss drygt 30 mil ut i öknen och världens största sten, Uluru.

 

Så från och med ungefär, precis NU går Fjordhäst-SM 2013 av stapeln på Öknaskolan.

 

Det kommer att börja med två dressyrklasser nu på eftermiddagen, en öppen klass och så allrounddressyren. Fredagen kommer bjuda på ännu en öppen dressyrklass och så SM-dressyren, samt bruksridning och brukskörning. Lördagen bjuder på precision och hoppning och så avslutas allt på söndagen med allroundhoppningen och SM-hoppningen. Mycket klasser och mycket hästar ska det bli och jag hoppas jag hinner se några av mina många favoriter. Imorgon ska jag och Johan räkna mest hela dagen, så så mycket bruks kommer jag nog inte att se, men förmodligen kommer jag i allafall ha koll på resultatet.

 

I allafall tänkte jag skriva ner lite om mina favoriter och vad jag tror om resultatet i klasserna, jag känner verkligen inte alla hästar och ryttare som ska vara med, men internet är bra på det viset och vår Fjordhäst-grupp på facebook och alla bloggar jag följer gör att man känner sig lite närmare vissa, även om man knappt träffats i verkligenheten. Naturligtvis håller jag lite extra på de ÖFF:are som kommer vara med. Någon gång hoppas jag att jag och Maxim också kan åka på ett SM, kanske inte nästa år, men året där på är det ett klart och tydligt mål.

 

Tar det lite klass för klass.

 

Min stora favorit i denna svåra gren är såklart Edwin (med matte Sara). Jag tror jag har nämnt Edwin i bloggen tidigare, men Edwin är så som jag vill att Maxim ska vara om tio år. Jag tror att om han är på brukshumör så kommer han att hamna högt upp i resultatlistan. 

 

Förra årets vinnare Ia med Maria Nordqvist i sadeln är med även i år och det verkar vara ett stencoolt ekipage, tror att Ia är en bra bit över 20 nu, men still going strong som man säger.

 

Hoppas också att det ska gå bra för Furubäcks Io 210 (Maxims morfar), Hälge Thun Unik (Maxims morbror), Cheen Femtio 207 (Floras pappa) och alla andra hästar och ryttare jag känner mer ellerm indre bra.

 

Denna gren måste jag ändå säga att är den svåraste jag vet. Jag tycker ridningen är svår, men att backa och ha sig med en vagn är så mycket svårare och jag är så imponerad av dem som är med.

 

Det är hår konkurrans i denna gren om förstaplatsen. Det brukar stå mellan Per Axelsson på Cheen Femtio 207 och Per-Inge Andersson på Trops Gusten 197. Jag håller även lite extra på Dollar och Gunnar Nilsson för det är ett av de häftigaste ekipagen jag vet (Gunnar är typ i 60-70-årsåldern). Sedan är även Hirtheguten med detta år, honom föll jag för ganska rejält i Brunnstorp när han var med på ridningen där, han är ung, men jag hoppas att han gör bra ifrån sig.

 

 

Även i denna klass är Dollar med, han placerade sig förra året, så inget är ju omöjligt! Annars så är denna klass ganska full med hästar som bor runt om i Östergötland, även om de på SM tvälar för lite olika föreningar. Hälge Thun Unik, Cheen Femtio 207, Mirexo, Belgarion 286, Edwin och Filippa. Filippa vann förra året och där går det undan i svängarna. Ganska så öppet vad som kan hända och ske, hoppas på att jag kan hinna se denna klass. 

 

Alla mina tummar och tår hålls i hoppningen för Sofie Dahlgren och Hubert, de har blivit tvåa två år i rad nu tror jag och jag hoppas, hoppas så innerligt att hon kan lyckas knipa segern detta år. Dock är det hård konkuranns även här. Elin Holmgen och Sol Grönkulla har vunnit de senaste åren och blir nog farliga även i år. Emelie Jansson och Hannibal (samma uppfödare och Maxim och Joker) finns också och de verkar grymt sugna på att vara med och slåss om placerningarna. Madelene Malmgren och Victor brukar också placera sig högt. Sedan finns Pärla och Solhems Myckle 225, vars mattes bloggar jag följer och som det ska bli kul att se i verkligheten.

 

Stort startfält, många fina hästar, svårt att tro och tycka något. Förra årets SM-vinnare Magne kommer tyvärr inte till start i år, därimot är förra årets tvåa Simon med. Nåja, personligen hoppas jag på Furubäcks Io 210 och Stolplyckans Lucidor. Ibland känns det som om man lär känna hästar och människor genom deras bloggar och lite så är det med Lucidor, han är från samma ställe som Maxim från början och jag följer hans matte Moas blogg ganska regelbundet. Han är bara sex år, men åh så fin. Maxims morfar Io (Joker och Lucidors pappa) är också himla fin. Sedan finns Haldol Kry, Desolett Kry, Roxelina, Fiona, Cirkus 251, Curry och såklart Edwin. 30 startande är det och en helt gäng med fina hästar. Tyvärr kommer jag räkna hela dagen när klassen går, men kanske att jag lyckas stjäla mig till någon glimt i allafall.

 

Denna gren är ganska unik, hela helgen samlar man poäng i allroundklasserna som går i Brukskörning, Precisionskörning, Dressyr och Hoppning. Den som får flest vinner helt enkelt, det här är en gren som verkligen visar hur allsidig fjordhästen är. 8 starter i år och svårtippat även här. Cheen Femtio 207, Torps Gusten 197 och Filippa har alla vunnit tidigare. Wilmer och Hälge Thun Unik är båda ganska unga, men duktiga båda två. Det kommer att bli mycket spännande att se hur det hela slutar på söndag förmiddag.

 

Det här är lite vad jag har att se fram imot i helgen. Får se om jag kan uppdatera med bilder och lite resultat eller om det får vänta tills jag är hemma igen. Jag ska i allafall försöka fånga lite fina hästar på bild. Alla fjordingar i stallet har släktingar på SM, så speciellt dem tänkte jag försöka få fina kort på.

 

Over and Out

 

Hästarna då, jo, de fick en oplanerad vila på söndagen eftersom paddlingen tog hela dagen och jag inte orkade ge mig iväg klockan nio på kvällen. Tror inte att det gjorde dem någonting.

 

På måndagen hade vi först trevligt stallmöte/sammankomst, himla kul att träffa lite folk, vi är så få nu på sommaren och ännu färre som rider. Efteråt gav jag mig först ut på Maxim, hackamore och vallen, eller halva vallen eftersom de brytit upp den ena halvan, vi ska få en annan vall att rida på senare i sommar. Skrittade mest, lite trav fick vi in, men han var lite seg, dessutom glömde jag att spraya bromsspray innan vi gav oss iväg, så lite irriterande flygfän fick vi bråka med också.

 

Flora skulle också ut en tur, också vallen, den gillar hon bäst med sina oskodda fötter. Vi skrittade lite, men travade mest, pigg och glad häst (med bromsspray denna gång)! Lagom vända, lite flåsig och svettig var hon när vi kom hem igen.

 

De fick vila på tisdagen, då jag var på träning och firade in min veckolånga semester som jag startade idag med att sova länge och sedan snosa en bra stund.

 

På eftermiddagen åkte jag ut till stallet och tog in två blöta hästar. Började med Maximen och gick ner till ridhuset. Hade lagt ut tre travbommar på ena volten på kortsidan och ett litet kryss på ena långsidan. Vi började med att värma upp i skritt, gjorde volter i hörnen och övade på det Lena pratade om förra gången. Testade också en skänkelvikning åt båda hållen.

 

Över i trav, fick upp rätt så bra fart och en något ofokuserad häst som skulle kolla på annat. Vi klev över bommarna några gånger i varje varv och så jobbade vi på lite med hörnen. Sedan galopp i båda varven för att värma upp den också. Tog det lilla krysset några gånger åt varje håll och det gick finfint! Längtar efter att börja skutta lite mer. Efter lite skrittpaus lade jag upp stigbyglarna och började trava igen, försökte få igenom att han skulle ställa sig även åt höger och tja, det blev ju bättre i allafall. Vi tränade lite övergångar också, de blev bra! Sedan galopperade vi lite på volten och försökte få igenom ställningen även här, det gick, tillslut, men där är det mer orken hos oss båda som tryter. Travade av under lättridning och red lite serpentiner, han släppte till ganska bra.

 

 

Allt som allt var det ett bra pass, inte riktigt toppar eller dalar, jag försökte tänka mycket på min innerhand och att jag skulle hålla den mer stilla och jag tror att jag lyckades. Nu ska jag bara försöka behålla den tygellängd jag tänkt också och inte plötsligt sitta där med för långa tyglar. Nöjd med att rida utan stigbyglar, det ska jag göra oftare, känner att det har hjälpt med min egen balans, men den måste bli ännu bättre.

 

Lite trött, men i stallet stod en söt-Flora och väntade, så Maxim fick vila i boxen, fick lite pellets och sedan slickade han staltsten och drack vatten också. Flora fick lite tömkörning, tror att det ger oss mer i nuläget när vi ska träna på banan. Bommarna och hindret var kvar så vi skrittade och travade över dem som låg på volten i båda varven, hon blev lite springig i traven och jag slarvade lite med yttertygeln lite för mycket, men allt som allt gick det bra. Efter ungefär en 20-30 minuter tyvkte jag det räckte och släppte lös henne. Hon orkar inte galoppera i töm ännu, men jag vill ju fortfarande att hon ska galoppera så det löste vi med lite lösgalopp. I början var hon lite busig och sprang i världens vart längs med långsidorna och sedan bockade och hade hon sig också. Sedan när hon lugnat ner sig och lyssnade så sprang hon på en nästintill perfekt volt runt mig, lite större än stora mittvolten, trav och galopp på komando, i båda varven. Vilket ännu en gång får mig att fundera på vad hon varit med om, någon måste ju ha tränat henne på det sättet tidigare, för det är verkligen på kommando hon byter gångart, hon lyssnar på kroppspråk bra och trots att hon kan vara lite "ångvältig" ibland så sköter hon sig och förstår när man tillrättavisar henne. Ett mysterium till för att lösas, ska se vad jag kan klura ut om det hela.

 

Sedan fick de gå ut i hegen igen. Imorgon väntar uteritt för båda, Johan ska följa med så jag får sällskap. På eftermiddagen styr vi bilen mot Nyköping, ska tillbringa hela helgen bland fjordhästar och fjordmänniskor då Fjordhäst-SM går av stapeln, vi ska hjälpa till lite och förhoppningsvis hinna se lite av tävlingarna också. Ska försöka hinna skriva ihop ett inlägg om vad jag hoppas få se i de olika klasserna.
Torts att vi åker bara två människor, utan häst så är det en del att packa ner och tänka på. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur det (förhoppningsvis) kommer bli kommande år om vi åker med häst.

 

Det Positiva: Gula hästar

Det Negativa: Orken tryter

 

Over and Out

Det enda målet med denna vecka egentligen var att ta mig till Dojon på tisdagsträningen, eftersom jag missade förra veckan och inte hann hålla i något pass själv var det återigen två veckor sedan jag tränade. Fick ju min veckodos kendomänniskor ändå med födelsedagsmiddagen på fredagskvällen, men ändå. Det börjar kännas hur ringrostig jag är och hur armar och ben inte riktigt koordinerar sig som jag vill och som jag vet att de kan. Det är frustrerande, så jag ägnade en stor del av passet åt att tjura och ta åt mig av anmärkningar.

 

Men det fanns ljusglimtar också, allt är inte skit, även om jag vissa dagar mer än gärna fokuserar på de bitar som är dåliga. Vi började passet utan Men och att gå över salen och göra diverse hugg, meningen var att vi skulle kolla oss själva i spegeln och rätta oss efter vad vi såg. Mina fötter gillade inte grundträning, de gick ihop och blev lite lindans över det hela och när jag tog steg blev det gärna att vänsterfoten gick för långt fram och nästan förbi högerfoten, blä, måste träna fotarbete, måste träna mera.

 

Nåja, sedan gjorde vi lite semeövningar, inte min starka sida, vilket märktes tydligt denna dag och den lata människan i mig ansträngde sig kanske inte så mycket som hon borde. Tja, det blev ju bättre i allafall, men jag får verkligen inte slöa, inte nu när jag tränar så pass lite, all träning är viktigt då, speciellt med det mål som hägrar i slutet av året. Jag vill kunna göra mitt bästa då och eftersom jag vet att tiden till att träna tre gånger i veckan inte finns så måste jag göra det bästa av den tiden jag har och det är lika bra att börja tänka så redan nu. 

 

När vi fick på oss Men fick vi köra kirikachi och sedan gick vi över till kakarigeiko. Det fungerade hyffsat i allafall. Vi gjorde sedan lite ji-geiko, den första tyckte jag själv var ganska avslappnad. Blandat med ji-geiko de närmaste roteringarna gjorde vi något som Anders kallade "super-ippon" man hade en attack var och sumpade man den var det kört så man var verkligen tvungen att koncentrera sig och se öppningar och reagera på vad mostråndaren hade för sig. Det var nyttigt, men svårt. När vi så har roterat ett varv och jag står framför Lollo igen så säger han att vi ska köra en sista "super-ippon", men då började vi båda protestera för vi hade fått köra en sådan omgången innan och ingen ji-geiko, så då fick vi köra både super-ippon och ji-geiko, glada tjejer! Men tja, ji-geikon var väl inte den snyggaste vi gjort, men det var rätt så roligt ändå, även om det nästan blev boxning av det hela ett tag.

 

Trött och nöjd gick vi förbi hemköp och köpte frukt och glass och så gick vi upp till Anders och kollade film. På kvällens meny stod Kurosawas "Hidden fortress" från 1958, den var förvånansvärt roligt, en samurajfilm där man i vissa stunder verkligen kundet få kendovibbar, men det var på riktigt och då ser man tydligt varför vi tränar som vi tränar och varför vi göra vissa saker. Även om jag aldrig har ifrågasatt kiai eller seme så blir det ändå tydligare när man ser det användas i en "riktigt" situation.

 

Det var en fin början på min veckolånga semester som hädanefter kommar att fyllas med små gula hästar till bredden kan vi ju säga, återkommer om det senare.

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Splittrade

 

Over and Out

 

Så i söndags sken solen och det var en underbar sommardag. Jag och Johan gav oss iväg till Motala tillsammans med hans pappa och moster som är här på besök. Vi åkte till Varamon och hyrde kajaker och sedan gav vi oss ut på Vättern. Det tog ett tag att få till bra paddling och ställa in pedalerna till rodret, men när jag väl kom igång så fungerade det ganska bra, även om jag inte har några muskler och blir trött snabbt.

 

Lite vågigt var det, hände ett litet missöde och Johans pappa trillade i, men allt gick bra och vi hittade en liten stand, möjligtvis på ett område vi egentligen inte fick vara på, men ingen kom och sade något så vi stannade där och åt vå medhavda matsäck, vi hade äggsallade med skagenröra och så melon, mycket gott och skönt med paus. Sedan fortsatte vi att paddla och efter några timmar paddlade vi in i Motala hamn, där köpte vi en glass och så hämtade Johan och hans pappa bilen och en släpvagn och så körde vi tillbaka kajakerna, vi orkade inte paddla hela vägen tillbaka nämligen. Avslutade med pizza i Borensberg på hemvägen, en riktigt heldag och jag var helt slut på kvällen.

 

Det Positiva: Solig dag

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

 

Avslutade arbetsveckan med att åka ut till stallet och tömköra Maxim, skritt, trav och galopp över bommar, vilket gick hyffsat bra faktiskt, hans galopp har verkligen tagit sig. Vi hade några missförstånd ibland när jag inte riktigt styrde som jag skulle, men överlag var det ett superbra pass!

 

Sedan fick han och Flora stå inne och gräsvila över natten, medans matten åkte på födelsedagsmiddag och hade en trevlig kväll med fina vänner. Blev lite senare än tänkt, men ibland får jag tillåta mig själv att bortprioritera sömnen, ibland kan man må bra av det också.

 

Idag var det då dags för premieringen, min första som deltagare, så det var spännande. Ut till stallet på morgonen, släppa ut hästarna en sväng så Maxim kunde äta frukost medans vi hämtade transport. Magen något sämre så det blev till att schamponera och spola svans för fulla muggar, men sedan höll han sig ganska fin, fick torka av bakbenen när vi kom fram, men svansen packeterade vi in tillräckligt bra för att den skulle klara sig.

 

 

Maximen gick ut i solen för att torka med husse och äta mer frukost. Jag mockade deras boxar och packade in allting som skulle med. Fixade nummerlappar till tränset också. Sedan skulle vi lasta och då blev han lite omöjligt, lite för hög energinivå tror jag, så här i efterhand skulle jag nog ha följt mina planer att rasta av honom på ridbanan innan, men, men, efter lite mer krångel än vad det varit de senaste gångerna så kom vi in och iväg. Väl på plats och i urlastningen blev han lite stressad så gick lite fort ut från transporten och sedan var han väldigt spänd ett tag, en hel del rörelse på plats och mycket ponnier. Men eftersom vi hade gott om tid hann vi knalla omkring och kika på allt och alla (Maxim hittade till och med en tjej som han kunde ragga på, mullergnäggade så fort han mötte henne (och bara henne)).

 

 

Till slut, näst sist var det våran tur, vi var ensamma i vår klass då den andra valacken som var anmäld inte dök upp. Så vi knallade in och gjorde det vi skulle, blev lite rädd för bordet med rosetterna och speakern, men annars gick det bra, jag kanske skulle ha vågat springa på lite mer i traven, men, men man lär sig ju. Han fick bedömningen 77797 37 poäng och klass två. Omdömme: Ordinär rastyp. Tungt huvud, lång välansatt hals, välmarkerad bog, lång bål, välväxt (?) kors. Grovbent, något tryckt i framknäna annars korrekt. Lång avspänd skritt, tung markbunden trav.

 

Mycket nöjd med 9 för skritten och det andra är ju också bra, men vi ska öva på traven. Han blev förresten mätt också, 146 cm var han, vilket är ungefär vad jag trodde. Fick rosett och var klara, inlastningen gick utan problem, knepiga häst, men ju oftare vi åker desto roligare hoppas jag att han tycker det är. Han var mycket nöjd med att få dricka och slicka saltsten när vi kom hem igen och sedan knalla ut till Flora i hagen. Imorgon ska jag rida båda, eller ja, röra på båda, får se vad aktiviteten blir.

 

Det Postiva: Genomfört!

Det Negativa: Ofokus

 

Over and Out

Ja, veckans planer har väl gått så där, men jag är nöjd ändå, ibland kan man inte få allt här i livet och för det mesta måste man prioritera bort någonting. Denna veckan fick kendon stryka på foten lite, i allafall hittills, får se hur slutet av veckan artar sig. Men jag har prioriterat andra saker som får mig att må bra och rört mig på andra sätt så träning kommer ju in i livet även utan kendo, även om det såklart inte är lika roligt.

 

I allafall, igår tog vi bilen till Söderköping, jag och Johan, eller rättare sagt tog vi bilen till en camping där, för där hade min barndomsvän Ida slagit läger för några dagar tillsammans med sin kille och deras 1,5 åriga son. Vi har träffats väldigt sporadiskt de senaste åren, men hon är den enda från min högstadietid, den enda från hemhemma jag håller regelbunden kontakt med, så det är alltid kul att ses när tillfället ges.

 

Sist vi träffade lillkillen var han väldigt rädd för det underliga människorna och tyckte nog att vi skulle hålla oss på avstånd eftersom han skrek när vi försökte hålla honom eller leka lite. Nu var han väldigt avvaktande i början, men tinade upp mot slutet. Kunde till och med mata med välling och ha lite i knät denna gång. Mot slutet blev han lite pigg och kommunicerade till och med lite med en vilket var kul. Himla charmig när han ler stort och "pratar", en bestämd liten kille som visste vad han ville. Det är kul att se hur han växer mellan gångerna, eftersom vi ses så sällan så blir det ju rätt så stor skillnad. Förhoppningsvis ska vi försöka ses igen när jag åker hemhem senare i sommar.

 

En mycket trevlig kväll blev det, jordgubbar och glass, prat i förtältet, promenad längs kanalen in till Söderköping och kolla runt lite där också. En kväll som var så värd att byta bort sin tvättid för, istället blev det tvätt ikväll och en promenad med pratglad syster. Så mina kvällar har varit fyllda med aktiviteter, något som är kul, men samtidigt för mig lite stressad. Det är så mycket att hinna med hela tiden, men denna vecka få det bli prioritet vänner helt enkelt, imorgon väntar middag med några av budovännerna vilket ska bli superkul.

 

Det Positiva: Vänskap

Det Negativa: Tidsbrist

 

Over and Out

På grund av lite roliga omständigheter blev det snabbvisit i stallet igår. Vi hann dock med att gå in, fixa mer flugsprej och sedan få på träns och köra lite visningsträning. Väldigt oengagerad häst, Flora visade upp en mycket finare trav där hon sprang i hagen bredvid. Fick lite snurr på det hela tillslut och det positiva var ju att han inte hoppade fram och betedde sig som en tjurig unge som förra gången. Stod fint gjorde han också, men jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att se lite mer engagerad ut på premeringsplatsen, lade ju märke till en del trixs som folk hade förra året, men nu när jag ska träna själv känns allt väldigt bakvänt så jag vet inte riktigt. Men det är ju mer rörelse och saker och titta på i Brunnstorp så det ska nog vara lite lättare i allafall. När vi båda hade tröttnat på varandra fick han gå ut i hagen igen och matten åkte iväg på andra äventyr som jag får återkomma om senare.

 

 

Idag, lite mer tid, tillräckligt för två hästar. Först fick Flora komma ut för lite tömkörning på ridbanan, gick bra, något springig i traven, men det är ju första gången just vi två testar, så klart godkänt. Ska försöka komma igång och tömköra och lina henne över bommar för att bygga lite ryggmuskler, samma gäller ju för Maximen, men han behöver det inte i lika stor grad som henne. Men jag tänker som så att om jag ändå ska släpa bommar så kan jag ju lika gärna utnyttja det till båda hästarna, i allafall ibland. Flora blev i allafall svettig och fick en sväng till spolspiltan.

 

Sedan var det Maximens tur, trött och lite slö var han idag, men vi tog en sväng på vallen, en hel del trav och lite galopp, ute en halvtimme ungefär vilket fick räcka beslutade vi oss för. Lite piggare mot slutet, men tror gräset och utevistelsen börjar ta ut sin rätt. Blir att sova inne fredag natt i allafall och sedan ska jag försöka ha in honom lite mer framöver, speciellt om det fortsätter vara varmt. Klippte lite man efteråt, gick sådär, tyckte allt blev fult, kanske ser det bättre ut imorgon.

 

Det Positiva: Sol

Det Negativa: Dåliga hovar

 

Over and Out

Igår fick Maximen vila och istället gå ut i gräshage, lite ångest hade jag, men det ska nog gå bra, blir någon vecka eller så medans den vanliga, avbetade hagen får återhämta sig lite, sedan blir det tillbaka på diet igen. Egentligen hade jag tänkt rida också, men eftersom jag var på första massagen på ett bra tag, ville inte kroppen det och jag försker ju lära mig att lyssna på den.

 

 

Idag därimot hade vi bokat in Lenaträning så då var det upp i sadeln igen. Åkte ut på lunchen och plockade in Maximen och Flora så fick de vila lite inne, när jag kom tillbaka hade han spån på hela ryggen, i pannluggen och i svansen så han hade nog tagit sig en välbehövlig tupplur.

 

Sedan kom Lena och jag tror att han förstod att det var träningsdags för han älgade iväg i skritten mot ridbanan. Sedan hade vi en svettig timme (mest matte-svett) där vi försökte komma ihåg hur man egentligen rider. Eller ja, matte försökte komma ihåg, Maxim försökte mest i början att komma ihåg alla sätt man kan komma undan på. Vi fick kontroll på det hela tillslut i allafall. Vi travade en hel del, med volter i hörnen och noggranna hörnpasseringar, ibland fick vi göra övergångar för att få fatt på det hela lite. Jag fick koncentrera mig mycket på min innerhand som ska vara mer stilla, blir gärna lite yvig och det ska vi träna bort. Innerhanden ska vara stilla, lätta när han blir för tung och annars bara lirka med fingrarna. Det ska jag tänka extra mycket på den närmaste veckan när jag rider. Dessutom ska jag försöka få lite koll på mina skänklar som är ute och far lite som de vill, men det kändes som om det blev bättre på slutet det också.

 

Vi galopperade lite mot slutet också. Fattningarna var okej, lite ringrostig och ett par som blev fel i vänster, tror vi båda började bli trötta, men han har blivit så mycket starkare i galoppen! Jag kan rida den mycket bättre nu och även på volten behöver jag inte koncentrera mig på att han ska hålla galoppen hela varvet utan kan börja jobba med att han ska böja sig och vara rättställd. Lena tyckte att min tävlingsplaner lät bra, så vi kör på nu ett tag, lite småvilor blir det såklart ibland, men annars kommer vi träna och tävla in på hösten, November brukar ju vara en jobbig månad så han kanske ska få vila då, vi får se hur det känns, känns han trött så får vi ändra om i planerna helt enkelt.

 

Kul var det med träning igen, men stel var jag efteråt så någon kendoträning denna kväll blev det tyvärr inte, men, men, man kan inte få allt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Förtvinade muskler

 

Over and Out