Med liten gul mot nya svårigheter

Eftersom det blev vila på söndagen fick matten ta sig i kragen och trotsa måndagströttheten, det blev en tur ut i  skogen, minusgraderna hängde fortfarande i och underlaget var helt okej, så vi travade på en hel del, övade tempoväxlingar och övergångar, blev också ett par kortare galopper. Han låg på en hel del i början, men mot slutet jobbade vi fint tillsammans.
 
Den här veckan har varit lite jobbig schemamässigt för matten, men det har gått ihop sig. Dock krävdes det tidig tisdagsmorgon och att hoppa upp i sadeln strax efter sju för att hinna med bussen kvart över åtta. Det blev ett litet kortare pass i ridhuset, men ganska intensivt, alla gångarter, mjuka upp, övade på tempoväxlingarna i galoppen och de tar sig hela tiden. Mot slutet kändes han ganska mjuk. Anmälde mig till en programridning i stallet vilket känns kul, vi ska pröva våra vingar i La:1 och ser hur det kan gå med höstens träning i ryggen.
 
 
 
 
Veckans Marithaträning blev det mycket fokus på galopp först, vi fick öva på våra tempoväxlingar i galopp både runt fyrkanten och på volter, jag måste få in lite att inte öva och minska på samma plats hela tiden utan variera mig mer. Sedan fick vi rida något Maritha kallade "glasstruten" som ingår i något av de medelsvåra programmen, man vänder halvt igenom i galopp, fortsätter en båge i förvänd till andra långsidan, in på diagonalen och ut på medellinjen vid G rida rakt mot C och fortsätt i rättvändgalopp ett varv på volten och så kan man börja om igen. Rolig, men knepig, om jag lade yttertygeln i mot halsen när vi skulle in på medellinjen så blev svängen lite bättre, men det svåraste för mig var att rida ut till väggarna och att kunna styra igenom allt. När Maxim väl förstod att han inte skulle välta i kurvorna så fixade han biffen gallant, vi har lite svårt att ta oss ut till väggen när vi rider förvänd vänstergalopp, jag behöver ofta byta spöhand för att få till det där lite extra stödet som behövs. Maritha hävdar att hon aldrig träffat någon som byter spöhand så fort som jag, men det kan vara behövligt ibland.
 
Vi fick sedan köra skänkelvikningar i trav så som det ligger i programmet vi ska rida, kämpar på bra i dem gör vi båda och ibland så får vi till flytet fint tycker jag. Har kanske lite svårt för själv känslan och när han verkligen går bra, men försöker öva mycket hemma där vi har stora speglar man kan kika i. Bättre och bättre går det i allafall. Träningen var ännu inte slut utan nu gav vi oss på öppnor i trav, vi började i vänster varv på långsidan och där bara springer han på tre spår och stilar utan att matten behöver göra mycket. Sedan när vi gick över till höger så blev det svårare, så som jag minns från tidigare försök. Då fick vi istället rida den på medellinjen och då fick vi till det ett kort tag. Maritha sa att det egentligen är en svårare linje att rida den på och kräver mer teknik av ryttaren och att jag verkligen får skärpa mig och rida bättre, vilket då också gör att han plötsligt kan gå bättre där än på den "lättare" vägen. Nu ska jag alltså koordinera mig på den lättare vägen också så kanske vi kan får till det överallt framöver. Fortfarande hade vi tid över så då fick vi öva på slutor i skritt, vilket vi lyckades med åt båda hållen efter lite hård tankeverksamhet hos matten, en halv långsida orkade vi och sedan var det bra, men fullt normalt så här i början sa Maritha. Så stolt över lilla gul och över mig själv som får försöka ta fram kunskaper som sedan länge varit begravna.
 
 
Det blev sedan lite vila torsdag och fredag, det senare lite oplanerat, men jag har lärt mig att lyssna när kroppen säger ifrån, kan man knappt sitta ska man inte rida så det så. På lördagen kom vi i allafall ut en sväng i härligt solsken, mest skritt, men någon travsträcka lade vi in. Och så blev det ridhus på söndagskvällen och mjuka upp lite i alla gångarter. Försökte mest få till övergångarna och lite tempoväxlingar i galoppen, red också lite förvänd galopp och tränade på att göra det trots sällskap av andra hästar och utan stöd på marken. Mot slutet kände vi på några skänkelvikningar och tempoökningar i traven.
 
Vi började denna vecka med hovslagarbesök, nya broddar och en träningsrunda i skogen med intervaller och backträning. Det finns inga bättre backar än ute vid gamla stallet och med fyra brodda i varje fot tog vi oss säkert fram, även om matten på hemvägen fick bromsa vid något tillfälle. Glad häst som försökte hävda att han aldrig sett de där stenarna förut och det var nog troll som gömde sig bakom var det inte så? Orkade inte hela backarna utan draghjälp, men upplevde inte att han blev jättetrött ändå, svettig ja, men inte så anfådd. Nästa gång hoppas vi på draghjälp och lite bättre underlag. Men visst är det härligt att rusa upp för backar i världens fart och sedan gå nedför och känna hur musklerna i bogrna får jobba och bli lösare och lediga utan att hon där uppe behöver lägga sig i.
 
Det Positiva: Framstegen i varje litet hörn
Det Negativa: Det dåliga gnagande samvetet
 
I need to think this over
 
Over and Out

Ovan molnen

Denna vecka blev det lite vinter, äntligen säger jag! Hejdå mörker och hårt underlag, välkommen snö som lyser upp!
 
Vi började vår vecka med vila på måndagen, matten masade sig upp och fixade stallet innan jobbet så hon kunde åka och simma på kvällen, vaknade sedan med träningsvärk på tisdagen. Gick okej att rida ändå, Maxim kändes okej, om än lite stel och hängig i handen. Bara att försöka rida på och hålla sig till planen, lossa och mjuka upp, var lite rörigt i ridhuset denna kväll, var där lite tidigare än vanligt så mer folk än vad jag är van vid, men det gick okej. Han kändes rätt så bra på slutet och redo för träningen. En stallkompis sa att hon tyckte han såg fin ut.
 
På onsdagen kom jag inte iväg så tidigt som jag önskat och väglaget var lite sämre så jag fick ta det lugnt, så fick ta lite av träningstiden för uppvärmningen, men det kändes okej. Han kändes fin redan från början och ganska framåt. Vi jobbade med skänkelvikningarna i skritt först och sedan efter igångtravningen så tog vi i trav också. Vi gjorde en övning där vi gick på en åtta i princip mellan kvartslinjerna och så skänkelvikning på diagonalerna, ska försöka öva på detta hemma också, för det kändes som en bra övning. Sedan gjorde vi mycket övergångar trav-galopp-trav och jag fick öva på att inte ta för hårt i honom för han ska våga ta för sig i traven och gå på framåt, vissa blev jättebra och jag förstod vad vi strävade efter. Jag kan behöva leda för att ställa honom rätt och behålla formen, men jag får inte ta för mycket bakåt i handen. Sedan försökte vi oss på skrittövergångarna också, vilket inte gick jättebra först, men sedan övade vi på att få galoppen att gå framåt och så plocka tillbaka och gå framåt igen för att sedan minska igen. Då blev han jättefin och vi kunde först minska galoppen och sedan göra en bra övergång till skritt. Men det är det att jag behöver öva på att minska och pusha gränserna där för att det ska gå lättare för honom. Och för att han ska förstå, det är ibland så lätt att glömma att det vi håller på med nu är saker vi lär oss tillsammans, eller saker som matten kanske kunde en gång i tiden på färdigutbildade hästar, men nu måste lära sig igen samtidigt som Maxim lär sig. Vi fick avsluta med lite öppna i trav, åt vänster gick det som en dans, tre spår och inte så mycket jobb för matten, får hålla kolla på att han inte blir förböjd bara. Åt höger är det så mycket svårare, vi gick ner i skritt och jobbade med den där och då fick vi till det ibland, men där behöver jag också vara med att han inte bara böjer på halsen och älgar på, det kommer att komma och det är så roligt att vi nu har så mycket fler grejer vi kan öva på och jobba med och roliga övningar man kan bygga av det. Hela passet försökte jag tänka på att ha armbågarna vid revbenen och hålla händerna mer stilla och Maritha var nöjd med jobbet, nu gäller det att hålla i och nöta. Och att vara konsekvent och rida lika bra på hemmaplan som på bortaplan, så kanske vi kan visa upp något trevligt på banan i vår.
  
 
 
Vi tog en promenad på torsdagen i mörkret och snön, sedan blev det longering på fredag morgon. På lördagen hade vi bokat in uteritt med potentiellt ny hagkompis, pigga och glada hästar som vi först tog en tur i skogen med och sedan travade lite på sommarvallen, jag fegade ur lite och ville inte springa så fort, Maxim låg på en hel del och det kan bli så fel då. Jag önskar att jag vågade släppa mer, men tyvärr. När vi kom hem släppte vi ihop dem, vilket såg ut att gå bra. De nyptes lite, Maxim ville gärna hänga i hans långa tjocka man (islandshäst) och försökte också ta tuggor ur hans täcke... Suck, men inget allvarligt hände så vi var ganska optimistiska och glada. På söndagen var jag borta under dagen så kunde inte vara med vid lunchfodringen, där hade det gått sämre, Maxim var sur när de skulle få mat och när han ätit upp och den andra hade kvar gick han dit och jagade bort honom, vilket resulterade i sår på den andra hästen. Så tyvärr blev det ingen ny hagkompis denna gång... Tråkigt, men vi har hittat oss ett uteridningsekipage som jag tror passar oss bra.
 
Jakten på hagkompis får gå vidare, jag hoppas vi kan hitta en, för i övrigt funkar det bra i stallet, så jag vill väl helst inte börja se mig om efter ett nytt... men eftersom det är en av de saker jag i längden inte vill kompromissa om så får vi se.  
 
Det Positiva: Marithaträning
Det Negativa: Ingen kompis i hagen
 
You give me so much, I will give back
 
Over and Out

Mål 2018 och måluppfylland

Jag har ju försökt de år jag haft Maxim att lägga upp en plan och sätta mål vi har under varje år. Lyckas inte riktigt hitta dem vi hade inför 2017, men vet på ett ungefär vad vi skrev, så vi börjar med en liten utvärdering av året och om vi nått dit jag tänkt och ville.
 
Bruksridning
Målet i bruksridning vad som tidigare rundor utan u, två stycken innebär att man uppnått prestationsmedalj i brons och kvalat in att delta på FjordSM. Det har krävt blod, svett och tårar för mattens del, men detta mål är nu äntligen uppnått, efter X antal år och försök! Hann inte riktigt med att ansöka om den där prestationsmedaljen, så det får vänta till nästa år, kraven är uppfyllda i alla fall. Och SM:et var så roligt att vara med på! Att DMet på hösten gick över all förväntan med en 4:e plats som resultat kändes också otroligt stort.
 
Dressyr
Här tror jag mest att jag hade som mål på över 60% i LB och att starta LA. Vi har kravlat oss igenom en LA på pay and ride som jag helst vill glömma, men sedan mest fokuserat på att träna. En LB har vi ridit på över 60% (två hade det varit om matten kommit ihåg programmet) vilket jag är glad över. Under hösten har vi också tagit stora steg på träningen och nu börjar vi kännas riktigt starka. Vintern ska ägnas åt att bygga mer styrka och förhoppningsvis återvända till tävlingsbanorna till våren igen.
 
Hoppning
Har gått på ordentlig sparlåga kan man säga. Medryttaren har inte haft tiden att vara med på träningarna i ridhuset och jag inte ekonomin eller orken. En markarbetesträning har det blivit en vecka när Marithaträningen var inställd, kul, men svårt. Nu är medryttare och Maxim anmälda till kurs i januari i alla fall så ponnyn får nog lite mer hoppning i sitt liv snart.
 
 
Målen för 2018 då? Det har gått lite funderingar och tankar i mitt huvud senaste tiden.
 
Bruksridning
Vi är nu redan kvalade för FjordSM 2018, om vi ska åka är inte helt klart ännu, det kommer vara i Skövde vilket är nästan lika långt som Vetlanda, det kostar både en hel del tid och pengar. Ska hålla span på programmet och så om det är vettigt upplagt för just oss. Annars är målet en tävling under våren och så DM i höst och där i mellan klämma in träningar för Camilla som hjälpt oss så långt på vägen. Försöka få till stabila rundor och jobba vidare med våra "spöken".
 
Dressyr
Fortsätta vår regelbundna träning för Maritha och bli ännu starkare, förbättra skänkelvikningar och förvänd galopp, förstå vad skolorna innebär. Om tid och möjlighet försöka vara med på en av träningshelgerna med SUFF. Tävlingsmässigt kolla ut lämpliga tävlingar och försöka åka på ett par stycken. Jag vill ju fortfarande försöka starta LA, men vi får se lite vad vi hittar på.
 
Hoppning
Mer regelbunden träning för Maxim hoppas jag på. Orken hos matten finns tyvärr inte, men förhoppningsvis kommer medryttaren komma igång mer under våren. Kanske kan det bli någon terrängträning för dem också.
 
Övrigt
Vi ska hålla oss friska och starka, vill helst hitta någon att rida ut med regelbundet som gärna hänger med på längre rundor i lite högre tempo. Annars hoppas jag få till en långtur med gamla stallgänget som nu är lite utspridda över bygden. Vi har pratat om det, men hittills har det inte blivit av. Åka en tur med Maxim Hemhem i sommar och njuta av ridvägarna där.
 
Det känns som om vi kommer ha fullt upp med andra ord, men det är ju det bästa som finns, att hänga med Herr Gul så mycket som möjligt.
 
Over and Out

Långfärdsskridskor i Fjällnora

Jag har i flera år velat testa långfärdsskridskor, men det har aldrig riktigt blivit av, förrän nu! Jag och Johan tog oss ut till Fjällnora där de har plogat upp banor samt har uthyrning av skridskor. Vi hade tänkt vara där till öppningsdags, men riktigt så pigga var vi inte på lördagsmorgonen, men vid elva var vi där, då var alla skridskor uthyrda. Vi gick en skogspromenad och njöt av skogen istället och när vi kom tillbaka vid tolv-tiden testade vi igen. Nu kunde vi båda hugga skridskor som precis blev inlämnade, jag fick ett par bra kändes det som, Johan var inte lika nöjd med sina, men de gick att åka med, han behövde använda lite mer vristmuskler för att hålla sig stabil.  
 
 
Vi bestämde att så här första gången skulle vi inte åka den längsta rundan runt hela sjön utan känna efter. Det gick bra att åka, i början lite vingligt, men sedan kom jag in ganska bra i det, inte riktigt som att åka på vanliga skridskor vilket är vad jag är van vid, men inte jätteannorlunda heller. Vi åt vår medhavda matsäck på en brygga ute i sjön när innan vi började vända hemåt igen. Väldigt mysigt. En timme var vi ute och det räckte ganska bra för att vara första gången.
 
 
Nästa gång ska vi även ha med oss en vattenflaska, göra mer nyponsoppa i termosen och jag ska även ha med mig en tröja i ryggsäcken för fikapausen (istället för på mig när vi åker) och klä på mig bättre på benen. Vi började genast kolla begagnatsidor och frisluftsidor och jämförde priser på att köpa egna grejer, men det får nog vänta lite. Kanske är det lite bättre priser i slutet av säsongen och så ska vi åka några gånger till för att se om det blir någon regelbundenhet i det hela.
 
 
Det Positiva: Frisluftsliv
Det Negativa: Muskler som protesterar efter användning
 
Is och vinden i håret
 
Over and Out

A new beginning

Som sagt började väl inte året på bästa sätt för egen del med en dryg veckas sjukdom, Maxim fick med andra ord också börja lite lugnare, vi tog en sväng i ridhuset och en uteritt efter nyår för sedan skulle han gå hoppkurs två dagar med medryttaren, kändes ju lite taskigt mot alla inblandade om han bara fått vila hela tiden. Jag var där och tittade första kursdagen, de hade lite lägre då och mer fokus på markarbete, de skötte sig bra och Maxim såg ut att kämpa på bra och ha roligt. Dagen efter med lite högre hinder hade han taggat till mer själv, så som det brukar, varför anstränga sig när man inte måste liksom?
 
Denna vecka drog dressyrträningen igång igen för egen del. Vi tog ett pass i ridhuset hemma på tisdagen. Matten ur form och hästen låg på en del. Vilket är kul, jag måste ta tillvara de stunderna på ett vettigt sätt. Lite stel var han såklart, men efter lite uppmjukande övningar i alla gångarter kunde vi avsluta med hyffsat mjuk kropp.
 
Träningen gick superbra! Även här lite stel i början, men sedan blev det bara bättre också bättre. Fick rida mycket åttvolter på 20-metersvolten i början för att försöka böja åt alla möjliga håll och mjuka upp. Skänkelvikningar i trav som börjar komma ordentligt nu och så jobbade vi en hel del i galopp. Övergångar mellan trav och galopp, lite förvänd och så enkla byten. Där matten fick läxa att träna övergångarna och verkligen orka sitta kvar ordentligt så det blir skritt och inte något litet travsteg, jag behöver vara så stark och ibland orkar inte magen och ryggen hålla kvar och så faller jag fram. Fick också läxa att hålla händerna stilla, armbågarna intill revbenen och så hålla ett spö tvärs över med tummarna och öva på att få en mer korrekt position, för nu fladdrade de omkring och det ser ut som om han är jobbig i munnen fast han inte är det. Två ordentliga ridpass på rad medförde att kroppen sa tack och hej så det blev vila för oss båda på torsdagen och en matte som doftade Voltaren men ändå vaknade mitt i natten och inte kunde sova för det gjorde så ont i musklerna.
 
 
På fredagskvällen tog vi oss en tur i pannlampans sken, kunde jogga på ganska bra i trav i skogen och det var en fin tur. Han kändes mjuk och fin, kanske inte jättepå.
Medryttaren red i ridhuset och skuttade bom på lördagen vilket gått bra vad jag förstod. Och på söndagen red vi ut med potentiell ny hagkompis. Maxim var rätt så exalterad i början och de skrittade båda på i bra takt, men sedan lugnade de ner sig. Vi travade en del, i bredd och efter varandra. Fin tur, nu hoppas vi att vi kan släppa ihop utan större utsvängningar.  
 
Det Positiva: Att vara igång igen
Det Negativa: Halvvägs genom januari redan...
 
Att stanna upp och njuta, det är viktigt att påminna sig själv om det.
 
Over and Out

Snurr på livet

Julledigheten kom och försvann i en rasande fart och innan jag hann njuta av första veckan på 2018 och ledighet däckade jag i feber och förkylning. Men här nedan sammanfattas den sista tiden av 2017 och ett gäng med Marithaträningar under december som jag ännu inte kommit mig för att publicera.
 
Då ska vi se, förra helgen blev det en uteritt bort till sandbacken och träna lite galopp på lördagen och sedan ännu mer galopp med medryttaren på söndagen. Matten har haft en hektisk jobbvecka och med nöd och näppe orkat hålla igång på kvällarna. På tisdagen red vi i ridhuset i alla fall, matten var väl inte helt där och närvarande kan man säga, men fick till det hyffsat och han kändes ganska mjuk och redo för träning.
 
Till onsdagsträningen kom en matte uppe i varv och lite ofokuserad i början, men som alltid är det så fantastiskt hur stressen släpper när man sitter där uppe och följer Marithas instruktioner. Inget utrymme för att tänka på annat och allt på jobbet bara sjunker undan. Så som det ska vara. Vi fick börja med att jobba på en del i traven och göra mycket tempoväxlingar och att han verkligen ska svara på framåt. Det är sjukt stor skillnad mot förut, men vi behöver påminna oss själva om hur det ska vara. Sedan var det också lite stelt åt höger så jag behöver jobba med att vara noggrann i övergångarna så att han fortsätter vara ställd och kvar i formen. Och Maritha är sjukt imponerad av hur mycket bättre hans trav blivit mot förut, nu tar han verkligen i från bakbenen och kan använda dem. Galopp sedan och även där var han fin, hade lite problem med övergångarna till och från trav, mest i höger varv, där behöver jag bli mer stilla i innerhanden och hålla ut den lite för att hjälpa honom att behålla ställningen. Nästan så det var lättare med skrittövergångarna denna dag, för de gick rätt så fint, så länge matten sitter på rumpan så... Enkla byten över medellinjen gjorde vi också och så skänkelvikningarna som också blir bättre och bättre för varje gång.
 
Efter en tio timmars arbetsdag på torsdagen och dåligt med mellanmål var det en trött matte som kom till stallet, vi tog i alla fall en liten promenad och hittade ett nedblåst träd som gjort sönder ett staket, så någon mening med det hela kanske det fanns. På fredagskvällen plockade vi fram longerlinan och stuffade runt för oss själva i ridhuset, tog fram en bom som jag lade upp på sockerbitar som han fick galoppera över. Svårt i vänster sa han, där kan man byta till höger galopp över hindret, för det är enklare att gå i förvänd på liten volt än att behålla rätt galopp.... Nåja, vi fick rätt på det till slut ändå. Matten och hussen hade helgplaner, men matten lyckades ta sig upp hyffsat på lördagsmorgonen och kunde ge sig iväg på en pigg med något konfunderad Maxim strax efter åtta. Vi hade lite diskussioner om man verkligen kan rida så här tidigt på morgonen, speciellt när någon ställt en släpvagn med blått kapell längs med vägen. Vem gör så egentligen? Förbi kom vi i alla fall och väl i skogen pinnande herr gul på bra, öronen framåt och sträcka ut i galopp var väl lite melodin för dagen. Drygt 50 minuter var vi ute och det var en nöjd Maxim som fick gå ut i hagen efteråt. På söndagen hade han skött sig fint i ridhuset med medryttaren. Och på måndagen hade vi hovslagare och vila.
 
Tisdagskvällen i tomt ridhus var okej också, rullade mest runt i alla gångarter och varvade fyrkansspår och volter av olika slag för att försöka mjuka upp Maximkroppen. Tempoväxlingar lade vi också in och tyckte att han svarade på bra framåt på travdiagonalerna vi gjorde. Någon skänkelvikning som avslutning och så kände vi oss då hyffsat redo för träning på onsdagen.
 
Ganska mycket blandade övningar fick vi göra. I början var han lite stel och dan i vänstervarvet för omväxlingsskull. Fick jobba på med små volter i skritt och trav och försöka mjuka upp och böja igenom ordentligt. I traven fick vi också nosa på öppnor med "bogen in" längs med långsidan. Lättast i vänstervarvet, svårare i höger, men vi ska fortsätta jobba på det, behöver få in lite bättre kordination från mattens sida så ska nog poletten trilla ner snart. I galoppen fick vi först komma igång lite, koncentration på fattningarna och övergångarna till trav där jag får kämpa lite, speciellt ner till trav, men det tar sig allt eftersom. Vi körde halvt igenom och fortsätta i förvänd genom kortsidan, sedan fick vi en ny övning, tre serpentinbågar över ridhuset där den mittersta skulle vara större och ske i förvänd galopp. Hua tänkte matten, inga problem sa Maxim och klarade fint båda hållen, vi skulle fortsätta in på diagonalen sen och öka lite, vilket gick okej, men med lite tidiga avbrott. Behöver vara noggrann med vägen så att den blir bra och vi inte siktar för mycket på hörnet. Imponerad över att han gjorde det så bra och stadigt redan första gången. Fick rida lite enkla byten sedan för det gillar han, blev superbra de också, lite kvar att jobba på i avsaktningen och att jag behöver vara kvickare att bli redo och fatta nya galoppen, men övning ger färdighet. Vi gjorde också lite halt och ryggning vid medellinjen och skänkelvikningar så som de ligger i La:1, det ska vi nämligen rida för Maritha nästa vecka som julavslutning. I skänkelvikningarna kämpar han verkligen, för han tycker det är svårt, men mer och mer flyttas bakbenen varje gång.
 

Den allra sista träningen för året skedde alldeles innan jul. Ända in i kaklet kan man ju säga och vi kämpade på med att hålla igång för att vara redo för den träningen. Vi har tränat delar ur LA:1 större delen av året och hunnit igenom det mesta, men någon dag innan träningen när jag skulle gå igenom programmet för att faktiskt lära mig det insåg jag att inridningen ju sker i galopp fram till halt och hälsning. Det gick väl ärligt talat sådär när vi gav oss på det själva, men på onsdagen med bästa tränaren på marken fick jag lite tips och knep. Perfektionist-matte måste slappna av lite och ta det steg för steg och bygga upp oss inför nya svårigheter. Efter några övningsomgångar och uppvärmning så satte vi igång och red program! Och som vi genomförde det hela! En bra avslutning på året och inga större misstag, lite dålig volt i vänstergaloppen kan jag själv tycka och diagonalen i galopp kan vi göra bättre, men allt som allt bra flyt och energi genom hela programmet och positiv anda skulle jag säga. Maritha var nöjd och matten var nöjd, Maximen var nog också lite nöjd med sig själv! Vi ägnade oss sedan åt lite förvänd galopp lite varsom i ridhuset och han börjar förstå att han ska lyssna vilken galopp han ska fatta, inte alltid det blir rätt, men mer och mer. Vi lekte med lite öppnor och även här börjar poletten trilla ner för oss båda. Nöjt ekipage som kunde summera en helt fantastisk träningstermin.
 
Maxim fick lite ledigt efter det över julhelgen, lite latmansdagar i mellandagarna med lek och bus i naturen och så börja året med kurs i markarbete/hoppning med medryttaren. Vi ser fram imot ett 2018 som förhoppningsvis ska fortsätta bjuda på härliga träningspass med Maritha.
 
Det Positiva: Bästa tränaren och bästa hästen
Det Negativa: En trött ryttarkropp
 
Growing stronger
 
Over and Out   
 

Att ta vara på stunderna

Efter sex dagar utan aktivering mer än promenader började protesterna från liten gul bli mer och mer högljudda. Fyra dagar utan matten för också med sig att man kan försöka saker man egentligen vet att man inte får. Så två dagars promenerande för att försöka återställa ordning något så när kanske var en bra idé. Bara det här med att stanna när den som leder en stannar kan vara nog så komplicerat.
 
På måndagskvällen tog jag i alla fall fram ett träns igen, som Maxim bokstavligt talat dyker i och försöker få in i munnen så fort som möjligt. De här små viloperioderna är rätt så bra måste jag hålla i minnet. Vi longerade lite i ridhuset i skritt och trav, med avslappnad häst och en matte som försökte hitta och behålla sin position. Han såg fin och ganska pigg ut, men inte så att det rann över.
 
Så ridning för första gången på en vecka på tisdagskvällen, lite stelt och dant, lite så att någon försökte lägga av mer än vanligt, men överlag ett hyffsat ridpass som bara innehöll uppmjukande arbete i alla gångarter. Och på slutet kändes han fin igen. Han brukar ju vila sig i form. Innan passet tog jag fram klippmaskinen också, för andra gången i höst, men nu var det lika mycket päls igen som första gången, växer otroligt snabbt. Det ser ut lite som det ligger en Golden Retriver i stallgången när man är klar. Jag mindes tillbaka den där vintern när Maxim skulle klippas för första gången, vi bodde i stort stall i Linköping och övade flera gånger med att starta maskinen och lyssna på ljudet innan vi faktiskt klippte lite lätt. För varje år som går blir det lite mer klippning känns det som, kanske för att vi tränar på ett annat sätt nu än tidigare, men helklipper gör jag fortfarande inte utan lämnar päls över rygg och rumpa. Första gångerna var ju ljudet lite läskigt vill jag minnas att han tyckte så vi hade bomull i öronen och tog det försiktigt med pauser. Pauser har vi fortfarande för att låta maskinen svalna och rensa från hår, men bomull i öronen försvann någonstans längs med vägen och det största problemet jag har vid klippning är att han tycker den är till för att klias och gärna trycker sig mot den, speciellt när man kommer upp mot huvud/öron. Valet att klippa kommer av att han blir så svettig om jag inte gör det så fort han rör lite på sig och jag märker verkligen på honom att han tycker det är skönt och orkar mer när han torkar snabbare efter ett träningspass. Sedan är ju nackdelen att jag får tänka till om täcken åt höger och vänster.  
 
Onsdagens Marithaträning var efterlängtad. Jag brukar vanligtvis känna mig ganska värdelös på att rida när jag haft ett uppehåll antingen  i ridningen eller med träningarna. Hade en svacka för några veckor sedan, men Maritha hjälper mig alltid ur dem och denna gång kändes inte svackan speciellt stor. Kanske för att vi bara hade ett ridpass i ryggen inför denna träning, så jag hade kanske inte känt efter så mycket eller försökt mig på saker som är på gränsen till övermäktiga. Sedan att matten fick ägna sig åt att laga hage hela morgonen innan jobbet är en annan historia eller att någon lärt sig att när strömmen inte går runt kan man trycka ner staketet och promenera in till grannen som har betydligt mycket mer gräs att smaska på. Suck, men ökade motvilligt på morgonmat och hällde in halm i boxen så att han inte är så förbaskat hungrig när han kommer ut, sedan hålla tummarna att han vill vara kvar på rätt sida staketet. Svårt att göra större åtgärder på vardagar när mörkret kommer så fort.
 
Åter till träningen, vi tog oss dit i sakta mak på lite hala vägar, men det gick bra. Hann skritta och trava fram lite innan vi började i vanlig ordning. Fick börja på en volt i trav och flytta oss ut mot spåret i lite skänkelvikning. Länge sedan vi gjorde den övningen nu och nu känner jag verkligen när han sätter under bakbenet och går åt sidan, väldigt häftigt! Svårare åt höger än vänster, men det blev bättre efter några gånger. Sedan jobbade vi med mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Skulle tänka fyra fram och fyra tillbaka i galoppen och så ändra hela tiden. Mest bekymmer med att jag gör för mycket tror jag och att jag inte kan räkna. Men när vi fick lite koll på räkningen och jag bara brydde mig om att driva fram och sedan sluta driva när vi skulle minska fyra steg så gick det bättre. Vi fick öva lite förvänd galopp och där kändes han ganska stark, även om jag inte får hålla på för länge så vi blir för trötta och det blir pannkaka. Men vi gjorde bågar på långsidan, halvt igenom, genom kortsidan och så diagonalen över till rättvänd galopp. Hela tiden med lite stadigare form än tidigare. Måste våga göra övningarna hemma också och bygga oss starkare. Sedan avslutade vi med lite skänkelvikningar, vända upp på medellinjen och ut till väggen, i programmen ska man ofta rida rakt fram någon meter innan man påbörjar skänkelvikningen, men Maritha tyckte jag skulle börja direkt och då blev det lättare att komma in i den. Ett steg i taget, andas och stressa inte fram något Matilda. Måste bibehålla den tanken. I alla fall gick det jättebra och det kändes som om vi för en gångs skull kommunicerade bra i denna rörelse. Det är svårt att rida blir jag påmind om om och om igen, men just där så kommunicerade min hjärna bra med min kropp och min kropp med Maxim. Ridning när det är som bäst, vi avslutade sedan när det kändes så himla bra, också något jag måste ha i åtanke.
 
Vi tog en liten promenad på torsdagen i skymningsljus bara han och jag. Och på fredagskvällen hängde vi i ridhuset och repeterade träningen. Vilket gick bra förutom när matten slarvade och svängde för tvärt i den förvända galoppen. Annars kändes han mjuk och fin. På lördagen var han pigg, pigg, pigg och ville mest öva på att springa det fortaste i regnet som öste ner under hela ridturen. Kanske för att matten tvingade ut honom när alla andra fick lunch. Otroligt orättvist. Men roligt hade vi.
 
 
Sedan kom en massa ärenden och brist på ork i vägen på söndagen, egentligen skulle han få leka med medryttaren så vi hade planerat in andra nödvändigheter. Nu blev det ändringar på det, så vila och skrutta i hagen fick räcka. Sedan fick han röja runt med medryttaren på måndagen istället och hade varit supertaggad.
 
På tisdagen var matten sen till stallet, men vi fick oss ett kvällspass i ridhuset i vår ensamhet. Försökte mest rida igenom i alla gångarter, mjuka upp mycket i traven med serpentiner och 10-meters volter. Sedan försökte vi oss på några öppnor i skritt och trav längs med medellinjen. Jag är ju inte helt haj på dem än, men tycker nog att det gick bättre än tidigare. 
 
Veckans träning bjöd på bra känsla och häst som frustade mycket och verkade nöjd med sig själv. Tror han tycker det är kul när vi varierar mycket olika övningar korta stunder. Och när det är svårt och han känner att han ändå klarar av det blir han sjukt nöjd med sig själv, matten blir också nöjd såklart! Vi fick börja i trav och flytta bakbenen på volten, tempoöka lite, minska och flytta bakben och så vidare. Svårt att kordinera alla hjälper för matten, men vi fick till det fint i vänster varv och så fick vi båda kämpa lite mer i höger. Himla fin blir han av det jobbet i allafall. Sedan fick vi göra skänkelvikningar på diagonalen och så fatta galopp ur den när vi kom ut mot väggen, första gången för den övningen, men den fattade han snabbt och det var inga större problem. 
 
I galoppen skulle vi jobba med enkla byten, eller det var slutprodukten, först fick vi börja med att hålla oss på volten och göra övergångar mellan skritt och galopp. Tog ju ett tag innan matten kom igång, speciellt med att vara snabb och fatta galopp igen, behöver bli kvickare helt enkelt. I vänster är det svårare för oss och jag reser mig så gärna upp ur sadeln i nedtagningen och då blir det trav såklart. När jag väl satt kvar och satt, satt, satt så fick vi till det bra. Han gjorde riktigt fina fattningar ibland i allafall och några riktigt bra avsaktningar också, när hon där uppe inte håller på så mycket. I slutet kunde vi också nosa på de enkla byten över medellinjen och några gånger blev det lagom många skrittsteg och bra nedtagningar. Vi ska jobba vidare på dem och på att matten ska kunna byta om i hjärnan lite snabbare. Vi fick också öva lite halter där matten också måste sitta still och inte hålla på och rätta till sig när hon tror att hon sitter snett fast hon inte gör det. Och några ryggningar och upp i trav. Jag kan hälsar Maxim! Så nöjd efter passet, eller ja, efter de flesta pass just nu. Lossnat så otroligt mycket senaste tiden, nu behöver vi bygga styrka i galoppen så kommer det här att bli så himla bra till våren. Jag vill ha djup snö och en lagom kall vinter så vi kan träna glaoppintervaller på vallen.
 
Det blev vila på torsdagen, en promenad på fredagskvällen och så red vi i mörker på lördagen. Men vi hade en trevlig tur trots allt, pigg häst, pannlampans sken och även om många tankar maler i huvudet just nu, så försvinner de snabbt när lite gul tar i från tårna och far iväg i ökad trav. Så vi var ganska nöjda båda två när vi kom hem igen. På söndagen hade jag utsläpp och passade på att mocka lite hage. Maxim lekte med medryttare, pigg och arbetsvillig och hade fått trava lite bommar.
 
Vi började med måndagsvila igen och så var vi i ridhuset på tisdagskvällen. Trots uppehåll från dressyr på bana sedan träningen så får jag så bra känsla. Mycket snabbare når vi fram till den och redan från början är han mer med på noterna än tidigare. Vi övade på de enkla bytena och nu satt de nästan på en gång och han tycker verkligen att sådan här grejer när det bli klurigt och svårare och mycket som händer är kul. Han vill verkligen göra rätt.
 
Så på träningen tog vi det ytterligare ett steg. Det är bra med Maritha hon hjälper mig att tänja på gränserna och att flytta på dem. Vi började med traven och försökte få ytterligare ett steg i tempoväxlingarna framåt. Jag kände väl mest i början att jag hade svårt att sitta ner, svårt att hålla händerna stilla och svårt allmänt att hitta den där kontakten, men den kom och vi jobbade oss till det. Fick göra lite skänkelvikningar på olika linjer i skritt och trav vilket gick bra, men jag har lättare att hålla honom rakare för höger skänkel än för vänster.
 
I galoppen var han fin redan från början, jobbade på bra och gjorde bra övergångar till skritt och oftast bra fattningar. Vi hade lite problem i vänster varv först att han fattade förvänd. Men sedan fick vi ordning på det. Så då gick vi över till förvänd galopp på volten. I höger gick det superbra får jag säga, han fattade förvänd, tog ett halvvarv på volten och så skrittövergång och fatta rättvänd och så skiftade vi så. Inga problem sa han, jag kan! Sedan gick vi över till den svåra vänstergaloppen och poff så kunde vi bara fatta höger galopp. Jag gör ju som du säger hävdade han! Vi gick över i vänster varv och försökte med vänsterfattningar där, men det tog några försök innan den kom. Så det kokade över lite och gränsen var rätt så tydlig, men vi ska fortsätta smyga in det och så kommer det att gå tillslut. Vi avslutade med ytterligare några bågar med enkla byten, superfin hela tiden och fin när vi travade av också. Den här hösten har bjudit på så många fantastiska träningar och att jag får jobba tillsammans med honom på det här sättet är en dröm. Nu rider jag saker på min egenutbildade häst som jag inte gjort på drygt tio år sedan jag slutade på ridskola. Vi lär oss nya saker tillsammans hela tiden och att vi om några år kommer träna på en nivå jag bara drömt om som tonårstjej är helt fantastiskt. Vi kommer aldrig att tävla på så hög nivå jag tror vi kommer kunna träna på, men träningen är ju det som ger en glädje i vardagen.  
 
Promenad på torsdagen och en sväng i ridhuset under systers vakande ögon på fredagen, han kändes mjuk och fin, vi visade mest vad vi lärt oss sedan i somras när hon såg oss sist och det var ju skönt att hon kände skillnad. Sedan styrde vi bilen mot Stockholm och Friends Arena. Jag hade lyckats vinna biljetter till fredagskvällen vilket var otroligt roligt, jag som aldrig vinner något! Hade någon slags tanke om att jag skulle kolla på skor och chaps, men det kunde jag ju glömma. Får ju mild panik av alla människor som trängs och alla varor som är till salu, så det gick ju inte att koncentrera sig alls. Så det slog jag ur tankarna helt ganska snabbt, men jag lyckades hitta godis till Maxim och så hade Hansbro Sport bra pris på handskar så jag köpte faktiskt två par. På köpet fick jag strumpor och en huva. Hos Granngården fick jag en stor kasse och en borste när jag deltog i deras enkla tävling och gick till deras monter. Perfekt till leriga hovar sedan tänkte jag. Så jag lade inte så mycket pengar den kvällen i alla fall. Vi åt middag och så köpte vi godis innan vi gick in och hittade våra platser, som kändes väldigt bra och vi såg bra. Det började med hoppklasser, först ponnyhoppning, där jag genast höll med syster om vem man skulle heja på när jag sett dem alla rida. Sedan kom en större hoppklass där många kändisar dök upp, vilket också var kul att se, känslan när Peder och All In hoppar är ju ganska speciell om man säger så. Lite shownummer och så var det fyrspannstävling, vilket helt klart blev favoriten från kvällen, vilka hästar och kuskar! Hög musik och publik som klappar i takt och knäpptyst på allt när de kommer in i de tekniska hindren och behöver kunna kommunicera med varandra bättre och så full fart igen när de klarat av svårigheterna. Sist men inte minst julavslutningen med några välkända östgötar i tomtedräkter. En fin kväll på alla sätt och vis.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta, alltid, för alltid
Det Negativa: Livet som inte kan sluta snurra
 
Ni är mina ankare i tillvaron.
 
Over and Out  
 

En överraskningsträning

Så förra veckan blev inte direkt som vanligt. Vi var i ridhuset på tisdagskvällen, ungefär som vanligt i och för sig. Maxim kändes fin, inte allt för stel och inga skavanker från ihopsläppsäventyret tack och lov. Vi övade på att vara framme och göra tempoväxlingar i alla gångarter. Kände på några skänkelvikningar och förvänd galopp mot slutet. Kändes fin och redo för onsdagsträningen, som blev inställd... Men alla kan vi bli sjuka. Jag planerade raskt om och anmälde mig till en träning i markarbete på torsdagen istället.
 
På onsdagen longerade vi lite lätt i alla gångarter för det var vad jag orkade med efter en lång dag på jobbet. När torsdagen kom kände jag mig lite nervös, det var ju evigheter vi tränade bommar och hinder seriöst och ganska länge sedan vi över huvudtaget övade med bommar. Matten är lat och orkar ofta inte ta fram och nu i ridhuset kan man inte göra det när som helst heller. Men jag måste bli bättre helt enkelt. Maxim blev lite förundrad när han kom in i ridhuset, dels var vi 5 ekipage och sedan var det ju massvis med bommar i olika kombinationer att kolla in. Han var inte på sitt bästa framåthumör, men vi gjorde det bästa vi kunde av det hela. Vi fick göra lite olika övningar, för oss handlade det mest om att få till framåtandan och att han ska ta för sig. Och jag vet ju att det finns där, men nu kändes vi båda ringrostiga. Det här med studs och galopp över flera bommar är inte vår starka sida kan vi säga, men någon gång fick vi till det och då blev det bra, travbommarna kändes också bra även om vi nog aldrig haft en så lång serie någonsin tidigare. Maxim blev rätt så trött, även om det passade bra med pauserna som blev när andra gjorde övningen, men kände det på honom att det var jobbigt och han blev svettig och flämtig. Behöver jobba upp flåset lite mer. Vi fick med oss att jobba med våra tempoväxlingar och aldrig gå i samma tempo mer än 20 steg. Byta, byta, byta hela tiden. Jag fick med mig lite inspiration om att jag behöver orka släpa fram grejer själv också och helst mer än tre bommar åt gången... Förhoppningsvis kan vi vara med igen snart och så hoppas vi att medryttaren får lite tid efter nyår att träna också.  
 
Long time ago...
 
Det blev en promenad i fredagsmörkret och sedan leka med medryttaren på lördagen. På söndagen blåste det storm och virvlade snö. Matten hade klätt på sig för dåligt, men ordnade det med ett extra täcke som man kunde lägga kring benen. Vi gav oss ut på skrittur i skogen, frustande nöjd häst och inte allt för stelfrusen matte kom hem igen efter en timme i friska luften.
 
Sedan började vi veckan som vanligt igen med måndagsvila och en matte som helst bara ville sova. Och en tisdagskväll i ridhuset med lite stel häst, men som gjorde allt jag bad om och mot slutet var han mjuk och fin.
 
Onsdagsträningen gick som på räls. Vi fick göra många svåra saker hälsar både Maxim och matten. Men nöjda var vi efteråt. Maritha säger att skillnaden nu mot för något år sedan är att nu vill han försöka även om det är svårt och jobbigt, tidigare lade han bara av då, nu kämpar han sig igenom kortsidorna i förvända galoppen. Frustar i varje galoppsprång och ger lite till när jag ber. Vi körde lite skänkelvikningar i trav på diagonalen, matten måste åt vänster sitta över på högersidan för nu sitter jag helt fel och bara stör honom. Annars så kämpar vi oss vidare med att korsa bakben och försöka kordinera alla hjälper. Vi red en åtta på kvartslinjerna så det blev lite kortare sträcka, fick börja med att bara rida vägen och gasa på vid diagonalerna så att han skulle vakna till och sedan börja med skänkelvikningarna. Galoppen fick vi rulla igång i  runt fyrkanten först för där hade vi somnat till. Sedan fick vi rida samma åtta igen, med avbrott till trav runt medellinjen och fatta ny galopp. Jag behöver bli lite kvickare i min omställning, men Maxim gjorde ett bra jobb. Bra kvar i formen och fattade nya galoppen. Sedan vände vi halvt igenom i förvänd, fortsatte genom kortsidan och snett igenom till rättvänd, pausade lite och gjorde om igen. Åt båda hållen, trött ekipage efter det, men vi klarade det rätt så bra. Sedan avslutade vi med lite programridning med ett egenkomponerat LB-program, nåja, det viktiga var att försöka komma över tröskeln och fortsätta vara fin även om det var programridning. Travdelen kändes bra, galoppvolterna blev lite hipp som happ, en för stor och en för liten, matten måste få koll på styrningen. Sedan blev det lite dålig diagonal i galopp också, vi kom liksom inte fram till väggen och fick ett tidigt avbrott och en dålig hörnpassering. Så vi ska träna vidare, nästa träning om två veckor. Maxim får en lite lugnare vecka nästa vecka då jag åker iväg på jobbresa.
 
Vi promenerade i mörkret på torsdagen och red i skymning i skogen tillsammans med stallkompis på fredagskvällen. Trevlig tur med skritt och trav, Maxim jobbade på bra och kändes ganska så fin, lite lagom framåt och kanske lite stel ibland. På lördagen lekte han med medryttaren och hade mest velat springa vad jag förstod. På söndagen hade jag först tänkt rida ut, men eftersom det var noll personer i stallet som skulle rida i ridhuset var vi lite busiga och tog fram några bommar. Tre galoppbommar och ett litet sockerbitshinder. Sedan övade vi på att gå framåt och galoppera på. Matten kände sig väl inte riktigt som värsta hoppryttaren och vinglade omkring en del, men vi gjorde galoppbommarna i båda galopperna tre gånger var, fick göra en gång extra i svåra varvet. Men annars klarade han det superfint! Sedan tog vi hindret tre gånger åt vardera håll också, här fick vi också ta om en gång i svåra varvet, men annars gick det också jättebra! Trött häst som behövde sina skrittpauser mellan övningarna, matten också för den delen. Han kändes fin när vi travade av och ganska mjuk även om det inte varit fokus för passet.
 
Vi hann med en ridtur på måndagskvällen i skymningen också, ute i skogen. Travade på fin och lyssnade, försökte att inte ha så mycket krav utan jobba i korta perioder varvat med skritt på långa tyglar. Sedan åkte matten iväg på jobbresa i dagarna fyra och när hon kom hem igen så blev det en helg med promenader i skymningsmörker eftersom hon var helt slutkörd och behövde återhämta sig.
 
Det Positiva: Att gå utanför boxen
Det Negativa: Mörker, november, regn
 
You are the light of my life
 
Over and Out

Grand old man

Ett tag har jag vetat om att han inte skulle finnas så länge till. Han den där hästen med de ulligaste öronen och de finaste mörka ögonen. Den där hästen som gjorde alla galopper till en tävling och vann dem alla med en noslängd för sedan var tävlingen faktiskt slut, så det så! Hästen som gav så mycket tillbaka och som jag aldrig någonsin kände ett uns av rädsla på. Finaste Hampushästen <3
 
 
Dryga tre år var jag hans ryttare och minnena vi samlade på oss under de åren kommer leva kvar för alltid. Tiden i Älgbosätter med de gula hästarna tänker jag om den perioden av mitt liv. I dessa stunder är jag så tacksam över min blogg där jag kan gå tillbaka och återuppleva. Läsa om tävlingar och svampturer och galna galopper genom skogen. Läsa om att kämpa sig vidare och utvecklas och att lära en gammal häst att backa i vinkel så att man tillslut kan ta sig igenom en bruksbana utan u.
 
 
 
27 år är en aktningsvärd ålder att uppnå och att under merparten av dem vara pigg och frisk är något man unnar alla hästar. Man unnar dem också en ägare som ser när det börjar gå utför och att det är dags att ta det där beslutet man alltid fruktar när man har djur. Han fick en sista sommar med gräsbete och snäll kompis. Vi var och hälsade på honom i september jag och Johan, ullig och lite svankryggig, men fortfarande sig själv. Mest fokuserad på maten och inte riktigt tid med människan som ville kramas.
 
 
Hästen som lärde Maxim att det var okej att bada fötterna i dammen och att vass är rätt så gott att äta. Hästen som orkade allt och som lärde unghästarna att inget är farligt (det gick kanske inte alltid in, men det var ju inte Hampus fel...) Hästen som kunde bära vem som helst på ryggen utan tvekan och som tog sig fram över stock och sten utan problem.
 
 
Det finns så många minnen, men om jag ska tänka tillbaka på ett just idag så är det Hubertusjakten ute på Vikbolandet 2010. Hampus var i sitt livs form och taggade till tänderna. Varför ska man hålla sig sist när man kan vara först undrade han hela tiden? Vi som skulle ta det lugnt och lotsa liten Joker runt sin första större utflykt. Om vi började långt bak i ledet så slutade vi i rumpan på masterhästen när vi närmade oss mål. För häst efter häst blev trött och Hampus bara ångade på. Hur glad han var över att få springa fort och hoppa något hinder omgiven av andra hästar. På upploppen kom vi 3:a med pilot som bromsade eftersom hon trodde vi skulle försvinna upp på stallbacken annars. Och Hampus var redo för en vända till när alla andra hästar pustade ut och tyckte "äntligen är det över".
 
Så taggad på att springa mer <3
 
När du träffar Jossan där uppe bland molnen, hälsa henne från oss här nere på jorden.
 
En saknad
Ett tomrum
Ett hjärta fullt av minnen
En liten gul häst så högt älskad av alla runt omkring 
 
Hampus
1990-2017
Alltid i våra minnen <3

Jakten på sittben

Livet har lite för mycket på gång just nu, samt att det kanske inte gått så smidigt som jag önskat på jobbet. Här ska man köra de första "skarpa" proverna mot lagstiftningen och så går analysinstrumentet på semester.... Nåja, det ligger ju lite utanför min kontroll så man får försöka släppa och planera om, även om det är jobbigt.
 
Maxim ger energi i alla fall istället för att ta. Även om det runt omkring ibland tar lite mer än jag skulle önska. Vila på måndagen och ridhuset på tisdagen. Tyckte han var fin och ganska fokuserad på mig, vi övade på våra tempoväxlingar runt fyrkanten mest, lade in någon volt här och där och så gjorde vi någon skänkelvikning på diagonalen.
 
På träningen fick vi flytta fokus från Maxim och till matten lite gran. Vi har ju kämpat med att få fram honom och att han ska gå mer av sig själv och nu fanns det mer där redan från början och även formen var fin och han var mjuk. Så då koncentrerade vi oss på att matten skulle hitta sina sittben och sitta mer på rumpan, framförallt i galoppen där jag gärna hamnar ur sadeln och studsar omkring, sedan ska jag ju också sluta klämma med knäna och släppa ner benen. Vi övade mycket övergångar mellan skritt-galopp-skritt och att jag skulle sitta kvar både i fattning och övergång. Enkla byten i serpentiner över ridhuset övade vi också på och att vi skulle skritta på volten göra en framdelsvändning och fatta galopp ur den, lite knepigt och kordinationen var väl inte den bästa. Fick också rida en del utan stigbyglar och försöka lokalisera de där nedrans sittbenen. Maxim blev lite förvirrad när jag höll på med diverse övningar, men sedan fick han göra skänkelvikningar också, "puh, det här känner jag igen!" så Maritha var väldigt nöjd med oss och jag var också nöjd, mer sitsträning ska läggas in framöver.
 
 
 
Vi bytte lite fokus på torsdagen och skrittade ut barbacka i skogen, det är ju också bra för mattes sits, speciellt som hästen lägger i turboskritten och älgar iväg... Fint i skymningen i alla fall och en mysig stund med min bästa vän.
Fredag och ridhus igen, inga komplicerade saker utan fortsatt fokus på att gå fram, växla tempo och vara mjuk. Han var fin mest hela tiden! Och jag kunde njuta, titta i spegeln och inse att för det mesta ser vi inte så pjokiga ut. Vi övade lite skänkelvikningar när alla andra gick ut, men sedan var jag ganska så nöjda med oss.
 
I helgen fick jag inse hur fort allt kan rasa och vilken otrolig tur man har när det inte gör det... Maxim går i en trevlig hage just nu med två kompisar han kommer överrens med, de kanske inte är bästisar eller har klickat helt, men de funkar tillsammans, Maxim har fått något bitmärke, men inte mer än så. Nu ville en till häst in i vår lilla flock och vi tänkte att Maxim är snällast och kan gå på gräs så de två skulle få gå och bekanta sig med varandra på lördagen medans vi gjorde i ordning grannhagen med mer gräs. Så på lördagen släppte vi in Maxim till den nya hästen. Alla ihopsläpp jag haft med Maxim har varit ganska odramatiska, lite jagande, vift med framben, pipande och så brukar det bli lite springande, men lugna ner sig snabbt. Jag förväntade mig väl inget annat nu heller och var inställd på att Maxim skulle gå undan som han brukar, han verkar aldrig ha haft behov av att strida för sin plats i flocken och ibland har jag väl tyckt att han är lite väl snäll och skulle säga ifrån mer. Men jag trodde helt enkelt inte att han hade det i sig. Kanske gjorde vi fel i att det låg lite mat i hagen, kanske skulle det ha gått på samma vis ändå. Men det slutade med två hästar som stod och matade sprakar med bakbenen på varandra och ingen av dem backade av och detta skedde upprepade gånger. Jag har som sagt aldrig sett min häst eller någon annan häst bete sig riktigt på det här viset. Så vi särade snabbt på dem och Maxim fick gå tillbaka till sin gamla hage där bruna kompisen troget väntade vid grinden och så gick de iväg tillsammans. Maxim verkade inte så berörd av det hela, inga synliga sår, kall i benen, skrittade med raska steg till hagen och var sitt vanliga jag. Den andra hästen hade lite mer synliga sår.. Oron gnagde ändå, så jag åkte dit på kvällen också och tog in honom för att kolla igenom. Någon liten svullnad i form av ett hovmärke på rumpan, men inget annat, pigg och glad, hade bråttom in, smörjde på lite linement och försökte dämpa oron.
 
Fick bli en promenad på söndagen, så Maxim var ute på powerwalk med matten hängandes i grimskaftet. Och jag får väl ta och inse att min häst är bygd som en stridsvagn och vet hur han ska försvara sig. Det är skönt med en hållbar häst med kraftig benstomme som är i rätt så god form för tillfället. Men ändå handlar det ju mycket om tur för jäklar vilken kraft de kan få in i sina sparkar.
 
Denna vecka började vi med att matte jobbade otroligt lite och ägnade sig åt hovslagare, åkte hem med hästen och så fick han äta lunch i boxen medans jag fixade allt runt omkring, följt av borststund, uteritt i uppehållsväder med pigg och glad häst och på det lite mockning av hage. En ganska härlig start på en vecka som visade sig suga ut en hel del energi.
 
Det Positiva: Höstlöv med hösthäst
Det Negativa: Hur rinner tiden iväg så snabbt?
 
Could not do more if I tried
 
Over and Out 

Från nere på botten till uppe på toppen

Vi började veckan med måndagsvila, det regnade och var kallt så passade ganska så bra. Sedan skulle vi rida i ridhuset på tisdagskvällen, kanske var jag tidig eller så var det bara en ovanlig tisdag, men mycket hästar var det i ridhuset i alla fall. Maxim skötte sig ändå hyffsat och koncentrerat, lite sämre med matten, men vi får jobba vidare på det. Det är nyttigt att rida med andra och att förhålla sig till dem i sin ridning och lära sig ta sin plats, det är bra övning inför framridningar. Matten klarade inte av så mycket avancerade saker och knappt ens de okomplicerade. Men Maxim kändes mjuk och fin i alla fall.
 
Så när vi efter stress på jobbet och från jobbet landade i ridhuset för Marithaträning på onsdagen började jag med att vara negativ och beklaga mig. Maritha fick agera självförtroendebyggare, vilket hon såklart lyckades med alldeles utmärkt. Grundproblemet är att jag måste vara så konsekvent i min ridning och med mina hjälper och att de ska ge respons på en gång. Ingen av oss får sega ihop ens för en sekund. För då kommer de tjatande skänklarna som ett brev på posten. Så Maritha ställde ut koner på långsidan, fyra stycken där vi mellan 1 och 2 skulle öka, mellan 2 och 3 minska och mellan 3 och 4 öka igen. Jag måste gå honom utrymme för att öka genom att lätta i handen och minska med hjälp av sätet. Sedan får man se lite vart gränsen går. Vi gjorde detta i både trav och galopp och det blev hur bra som helst. Som han galopperade har han nog aldrig gjort tidigare, jag kunde känna skillnaden, känna när det var dags att skänkla på även på voltspår och vi fick till några riktigt bra volter med bra tempo. Vi pratade om hur jag känner mig och hur det ser ut är olika saker och Maritha var noggrann med att påpeka när jag satt bra för att försöka få mig att känna igen den känslan. Stilla händer, stilla skänklar och in med naveln mot ryggraden (även ett välkänt mantra från core-träningarna). Vi fick i läxa att öva på hemma. Konsekvent, konsekvent hela tiden. Och beröm när det bli rätt.
 
 
På torsdagen blev jag genomblöt av cykelturen och vi nöjde oss med en promenad i skogen. Maxim traskade i vattenpölar och matten hängde med så gott det gick.
 
Fredagskväll i ridhuset och vi repeterade det vi fått i läxa, vilket gick rätt bra, han svarade på bra framåt och även om andra hästar kom in så kunde vi mestadels koncentrera oss på vårt. Sedan skrittade vi ut i skogen som avslutning. 
 
På lördagen hade han medryttare och de hade varit ute i fina vädret och haft det trevligt. Sedan var vi där med våra gäster och hälsade på honom i hagen på eftermiddagen. Pappa hade med sig en äppelleverans så den tog vi med oss också. Maxim var mycket nöjd med det hela. Matten ägnade fem timmar av söndagen i stallet, orkade med en liten ridtur ut i skogen också när allt måste-göra var klart. Pigg häst som verkade nöjd med livet, försökte vara nogrann med att han skulle gå framåt när jag bad honom. Och fick en fin känsla ibland, trots mitt dimmiga hö-huvud (leverans av hö så tillbringade ganska lång tid på skullen utan att ha tagit tabletter), pigga öron framåt som till och med kunde slappna av och trava fint bredvid kohagen. Sedan att en tant skulle slå med stavarna mot eltråden och upprepade gånger fråga om elen var på trots att jag sade att jag inte visste var han lite mer skeptiskt mot.
 
Det Positiva: Sol i sinnet
Det Negativa: Bitvis apatisk
 
You can never take away the joy
 
Over and Out  

Att testa något nytt

Vi startade denna vecka med att testa något nytt för oss båda. Jag tycker att det här med behandlingar på häst är en stor snårig djungel som jag inte har velat ge mig in i om jag kan slippa. Jag har ändå ibland letat lite på internet efter personer som åker runt och gör diverse saker, men mest blivit förvirrad. Men så skulle boxgrannen ta ut sin equiterapeut som dels lät bra när hon berättade om hennes behandling och dels inte var hiskeligt dyr. Maxim har ju känts väldigt bra på sistone och vi har inga direkta problem så som jag ser det, men kan man hjälpa lite på vägen framåt så kan man ju försöka. Så jag beslutade att vi skulle prova, det enda vi provat hittills är massage för många år sedan och det kändes inte som det gjorde varken till eller från. Så på måndagskvällen med ruskväder promenerade vi runt i ridhuset en 20 minuter innan för att vara lite varma innan hon startade. Först kände hon igenom lite, sedan fick Maxim akupunkturnålar på rumpan eftersom han var stel och satt fast i vänster sida på ländryggen. Han var också lite sned i korset, men inte så mycket. Och stel i höger bog samt gallig i haserna. Sedan körde hon laser över hela kroppen och fokuserade lite mer på där problemen fanns. Hon korrigerade även snedheten i korset och lossade i bogen. Maxim hjälpte till så gott han kunde, hon gick snabbt upp som favoritperson tror jag, för han var väldigt nöjd, tuggade, gäspade och underläppen blev lång. Så det var ju tydligt att det här var lite mer populärt hos honom.¨Vi får se om vi gör om det snart igen, hur stor skillnad det verkar göra helt enkelt. 
 
En vinterdag för några år sedan med bästa utsikten, numera också ett tävlingsbidrag :)
Vi blev ordinerade skritt ett par dagar och sedan rida på som vanligt. Så på tisdagen gick vi powerwalk med den andra hästen som blev behandlad. Maxim hängde på bra i början, men blev lite mindre villig i slutet. På onsdagsmorgonen longerade jag lite, några minuter trav i båda varven, men annars mest skritt. Och på torsdagen var jag tillbaka i sadeln igen. Vi tog en kvällstur ut i skogen med en hel del skritt, men också trav för att värma upp kroppen och jogga lite lagom. Han kändes fin och pigg, ganska mjuk och med redan från början. 
 
Fredagskvällen hängde vi i ridhuset och körde igenom lite i alla gångarter. Han kändes inte riktigt så framåt som han jag skulle önska, även om han var mjuk och fin. Vi gjorde inga avancerade grejer utan fokucerade mest på att gå framåt och göra mycket volter. Störst skillnad kände jag nog i galoppen om jag nu kände något, han var betydligt lättare att få loss och fin i båda varven. 
 
Vi red ut på lördagen, bort kring vårt gamla stall och en runda där vi inte ridit sedan vi flyttade i somras. Det var trevligt, Maxim var pigg och glad. Fick anstränga mig för att inte bromsa för mycket och att han skulle få lov att gå på framåt när han nu ville. Sedan hade han jobbat i ridhuset på söndagen med medryttaren och varit fin. Sjävl ägnade matten ändå dagen åt två stallbesök, ett för att släppa ut hästarna på morgonen och ett med hagbygge och hagmockning mot kvällen. Maxim och kompisarna blev glada över att få mer gräs. 
 
Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Ryttarens ovilliga kropp och knopp
 
I could never give this up
 
Over and Out 

Dressyrtävling Bälinge RF LB:2

Första start kl 8 en söndagsmorgon kanske inte riktigt är något man strävar efter. Och stressen det kan medföra är lite jobbig att hantera. Men har man med sig den bästa sambon som medhjälpare så kan i allafall det gå ganska bra. Jag hade i allafall förberett och packat allt så det bara var att bära ut. Medan Johan kopplade på släpet gav jag alla hästar frukost, så Maxim hann äta lite innan vi åkte vid 6.40, lite senare än vad jag tänkt, men med de nya reglerna med att man visar passet på amodan behövde vi i allafall inte springa fram och tillbaka med det innan urlastning. Så vi kunde faktiskt lasta ur när jag hade tänkt, på med sadel och så fick Maxim promenera runt med husse en stund medan jag gjorde mig själv i ordning. Johan hade fått köra dit så håret hade jag lyckats fixa i bilen mellan navigerandet, så mest att klä på sig och vi skrittade bort mot framridningen och jag kunde sätta mig i sadeln som planerat 7.40. Då tog jag tyglarna ganska snabbt eftersom han skrittats fram ganska ordentligt och vi jobbade lite i skritten med våra skänkelvikningar/framdelsvändningar/skänkelvikningar. Sedan trava fram, hitta ett bra tempo, varva med lite volter, skrittpaus, samma i galoppen i båda varven. Han kändes fin och pigg, sprang på bra och brydde sig inte så mycket om omgivningen, sneglade lite ut genom dörren, men fokuserade mest på mig. Jag var också fokuserad och kom till bra ridning tycker jag, men som vi så bittert fått erfara så vinner man inga framridningar. 
 
När vi kallades in på banan så känns det fortfarande bra, han blir lite tveksam att gå ut och jag ska hitta rätt väg att gå. Men vi kommer in i allafall och tar lite fart och travar runt under lättridning. Domarsekritariatet var i en barack vilket var okej att gå förbi, men sedan hade de en reklamskyltsvägg längs ena långsidan, vilket nog inte hade rört oss i ryggen om det suttit på en ridhusvägg, men nu var det utebana och en sådan har vi nog aldrig råkat ut för tidigare. Maxim blir spänd, stirrar och jag kan inte hantera det hela så bra som jag skulle vilja och sedan hamnar vi i våra olika bubblor. Så det blev vingligt, segt, bakom lod och skänklar som bankade. Inte en kul känsla efteråt och även om vi gjorde alla moment, så fanns det nästan inga ljusglimptar i känslan. Visst, han gick förbi långsidan med skyltarna, men hela tiden var det som att rida i sirap. Jag hatar att rida på det viset när det blir forcerat och spänt och vi inte får visa upp oss från vår bästa sida. När jag har sådan fin känsla när vi tränar eller som nu på framridningen. 51% slutade vi på, så tillbaks på ruta 1 kändes det lite som. 
 
Jag har tagit mig en funderare på hur vi ska tackla det här, men har ingen klar lösning ännu. Vi har ju kommit en bit framåt och jag tror att vi hittat en förberedande upplägg som funkar, både dagarna innan och på själva tälingsdagen. Upplägget inför denna tävling var kanske inte så optimalt som jag önskat, men ändå kändes han fin när jag började värma. Min tanke är i allafall att vi två dagar innan kör ett dressyrpass och dagen innan dressyrupplägg i skogen, han blir glad av det och väldigt ofta hittar jag känslan snabbare där. På tävlingsplatsen 10 minuters framskrittning för hand och 20 i sadeln, starta som vi startar varje pass numera med våra skänkelvikningar/framdelsvändningar, trava igång, mjuka upp lite, galoppera igång, mjuka upp lite och avsluta med lite övergångar trav-skritt-trav-halt-trav. Och vi måste komma ut på fler pay and ride, vi behöver åka till olika ställen och träna på att slappna av. Med vi menar jag mest jag, för han är så känslig för hur jag känner inför saker och ting.
 
Och oavsett i vilket sammanhang känner jag alltid press på att visa upp oss från vår bästa sida. Man kan försöka intala sig att det bara är träning att man ska ta lite lättare på saker och ting, men det är lättare sagt än gjort. Även om jag åker till ett nytt ridhus för att träna, för t.ex Maritha eller för en ny tränare, så vill jag visa upp oss bra i det nya ridhuset med främmande ögon på oss. Även i ridhuset hemma kan jag känna så när vi rider med sällskap eller när det sitter personer på läktaren. Jag vet ju att kunniga människor ofta kan se förbi bristerna hos ekipaget och se möjligheterna, t.ex. när vi tränade för Mads och han ser potentialen även fast det kanske inte var det bästa ridpasset någonsin, men jag vet också att merparten bara ser vad som är bra i stunden. Jag är oftast ganska självcenterad när jag själv rider och har sällan eller aldrig så bra koll på hur det går för dem runt omkring, jag inbillar mig det i allafall, men på något sätt tror jag inte på att alla andra också är det (även om det kanske är så). När man sedan har en häst som drar blickarna till sig för att den är liten, gul och med punkfrisyr så vill man visa upp den på ett bra sätt, man vill krossa alla de där fördomarna som man vet att vissa (ganska många) människor har. Och jag vet eftersom folk kommit fram och sagt det till mig att vi har visat dem en annan bild. Och även om det värmer så var det kanske så att det de berömmer kanske bara är hälften så bra som vi kan eller har visat på träning och den frustrationen blir rätt så stor. Jag tar nog mer åt mig av bröm när det kommer från människor som följt oss under många år än av någon som bara ser en ögonblicksbild. 
 
Ibland kanske det är lättare att ha en oansenlig brun häst och smälta in mer. För fjordhästar är födda till att stå ut ur mängden.  
 
Det blir ju ett långt inlägg det här om lite djupare tankar, men ibland klarnar saker och ting när man får skriva ner dem. Även om man ibland kanske ska sluta tänka och bara göra. Maxim knallade i allafall nöjd ut i hagen igen efter lite extra mat inne i boxen. Och vi var hemma i lägenheten vid halv elva på förmiddagen, en kompakt tävlingsdag till ända. 
 
Det Positiva: Mina killar gör mig glada varje dag
Det Negativa: Min kropp gör mig arg mer och mer ofta. 
 
Hjärtat är där livet är
 
Over and Out
 
 

Höstjobb

Matten började veckan med en 10 timmars arbetsdag så Maxim fick lite lätt borstning och vila. Sedan försökte vi kamma till oss i ridhuset på tisdagen vilket gick sådär. Jag börjar väl begripa hur jag ska rida för att mjuka upp honom även om jag inte når så långt själv som vi gör med Maritha på marken. Han var bitvis fin i alla fall, men lite stel så fick kämpa på i högervarvet. Red mest serpentiner och volter i alla gångarter, gav oss på förvänd halvt igenom, fortsätta genom kortsidan och in på diagonalen för att komma ut i rätt varv igen, fick upprepa en gång i vänster, men i höger gick det fint på första försöket. Och så gjorde vi några skänkelvikningar innan vi travade av. Varm Maxim som behöver klippas så snart jag masat mig iväg och köpt nya skär till maskinen.
 
Träningen denna vecka hade sina toppar och dalar kan man säga. Ibland får jag den där fantastiska känslan, speciellt i traven och ibland bara faller allting i sär. Ibland känns det som om jag kan sitta ner och slappna av och det inte ser så dumt ut och ibland bara skumpar jag omkring. Eftersom jag lite spontan anmälde mig till en tävling på söndag så övade vi övergångar eftersom jag uppenbarligen glömt bort hur man rider dem. På tisdagen var det svårast att bryta av till trav från galopp då vi bara tappade allting, på träningen var det plötsligt svårast att fatta galopp från trav. Minsta lilla jag gör fel så blir det pannkaka kändes det som. Och eftersom ett av momenten i programmet vi ska tävla är att bryta av från galopp till trav på diagonalen och sedan fatta ny galopp så kan det ju vara bra om man inte misslyckas helt. Jag måste lära mig att bryta för innertygeln och sedan ställa om till andra sidan innan jag fattar nästa galopp annars kan det bli fel. Över huvudtaget behöver jag bli noggrannare och kvickare med att rätta och att förbereda oss för nästa moment. Nåja, det blev himla fint mot slutet även om vi båda blev trötta. Vi fick också öva på skittdelen där det både är mellanskritt på tygeln och mellanskritt med förlängning av formen med längre tyglar, känner att skritten kan vi ta lite poäng i och jag behöver veta vad som krävs av mig där så jag inte gör för mycket eller för lite av något. Känner mig försiktigt optimistisk, jag hoppas på bra känsla i skritten och i uppridningarna och att vi ska få till vägarna och energin i travprogrammet. Galoppen får vi se, det kan gå bra och det kan falla isär beroende på hur jag sköter mig. Vill ju gärna försöka få till vägarna och övergångarna, men det beror lite på hur spända vi är på hur väl galoppen fungerar. Behöver vara noggrann med hur jag rider hela tiden och rida moment för moment, samt plugga in programmet ordentligt!!! Inga fler felridningar.
 
 
På torsdagen hamnade mina tankar om mänskilgheten på minus. Kommer till stallet, ser att intag är på gång så lägger in mina saker och går för att möta upp och ta Maxim. Då får jag höra att hon som skulle ta in pratat med några som sett att det varit folk inne i hagen som jagat hästarna och piskat dem med pinnar.... Ilskan infann sig rätt så snabbt där kan jag säga. Det finns få saker som gör mig så arg som när folk är elaka idioter mot djur. Kollade igenom Maxim, men hittade inga skador på honom och han kändes som sitt vanliga jag när vi pysslade och gick promenad, tog en extra stund med massageborsten när vi kom tillbaka lite uppvärmda från promenaden. Men nu går jag omrking och oroar mig att det ska hända igen, att det ska dels bli några fysiska skador på Maxim eller någon av de andra hästarna, men också det att han inte kommer känna sig trygg i sin egen hage. De har en väldigt fin hage nu, men den ligger längst från stallet så den är också svårast att hålla koll på för andra, så även om det nästan alltid är någon i stallet är det inte säkert att de ser något. Och upprepas det här fler gånger så får det nog bli att byta till hage närmare stallet helt enkelt. 
 
Hade en härlig kvälltur på fredagen i skogen med dressyrtänk. Maxim var fin, speciellt när vi kommit förbi korna så slappnade han av. Vi övade på våra övergångar och kvicka hjälper och hade det allmänt trevligt måste jag säga. Sedan fick han leka lite med medryttaren på lördagen och hade skött sig fint, jag ägnade dagen åt att packa inför tävling, klippa taggbuskar i hagen och mot kvällningen klippa Maxim för första gången i höst, blev ganska bra och en mer okomplicerad häst att klippa är nog svår att hitta. Eller vad säger ni om när hästen kärleksfullt försöker trycka sig mot maskinen och sedan hjälpsamt försöker klia matten tillbaka!? Älskade liten gul säger jag. Söndagens tävling får ett eget inlägg.
 
Det Positiva: Stalltimmar
Det Negativa: Hur länge man än lyckas skjuta fram en förkylning så bryter den ut tillslut. 
 
You give to much
 
Over and Out

Kittelfjäll 2017

Ett bonusinlägg denna vecka om vår sommarresa till Kittelfjäll
Ett tag nu har suget funnits där efter att åka norrut igen och besöka Kittelfjäll. Det har funnits där bak i huvudet och grott inför flera sommarsemestrar. Så även denna sommar, men med både Österrikeresa och SM-resa kändes det som om jag redan lagt ganska många mil denna semester på just resande. Men i slutändan vad gör ytterligare 140 mil?
 
Bland björkarna 
 
Johan behövde lite Johan-tid så han åkte upp i förväg och gick omkring och besteg fjälltoppar samt blev jagad av galen ren. Jag tog bilen upp en måndag, körde vägar jag insåg att det var länge sedan jag åkt på och vägar jag insåg att jag aldrig kört på själv, alltid som passagerare. Jag insåg också att jag hade väldigt liten koll på vilka bra rastplatser som finns, vi kan ju kalla det att jag inte riktigt hade samma ork som pappa att köra länge och behövde stanna lite oftare. Men så kommer man över krönet och ser den bekanta siluetten, av Kittelfjäll och Borkafjäll och Marsfjällen i fjärran. Och där nere bland björkarna står en liten röd stuga och väntar på mig. En liten röd stuga som stått där i bra många år nu. En liten röd stuga som min farfar byggde på sin familjs mark. En stuga vars besök till jag fortfarande kan räkna på en hand, men som sitter så långt in i mitt hjärta. Och jag
har insett att jag behöver åka dit oftare.
 
Från en annan sida 
Kittelfjället
Ån <3
These boots are made for walking
 
Ingen fjällresa utan renar...
 
En stuga som får mig att inse att trots allt jag lärt mig är jag fortfarande hopplöst okunnig, men jag tar mig fram och jag lär mig mer. För även om jag inte fick igång gasolspisen, så lyckades jag med både kylskåpet och vedspisen. Den ena utan att behöva ringa pappa... En stuga där man blir själv med sina tankar och där inget utifrån stör.
 
 
Jag har alltid gillat att lyssna på berättelser från förr, kanske blev Kittelfjäll och berättelserna därifrån så speciella eftersom farfar inte kunde berätta så många själv. Farfar var min bästa vän fram till att jag var 6 år. Kanske har jag lättare att se honom där i fjällvärlden, framman minnena av honom. I stunder håller jag på med lite släktforskning på den allra lägsta nivån och är otroligt tacksam över de släktingar som grävt fram så otroligt mycket material för mig att ta del av. I Kittelfjäll och därikring kan man räkna många släktled tillbaka, till och med till samerna vilket är ett arv jag alltid varit stolt över av någon outgrundlig anledning. En histoira om nybyggare och karga fjäll, om många barn och överlevnad. Min farfarsmor fick 9 barn som överlevde till vuxen ålder. Hon och hennes man ligger begravda på kyrkogården i Dikanäs tillsammans med tre av farfars bröder. Denna resa besökte jag gravarna för första gången. Det är en känsla att se sitt efternamn på en gravsten där dödårtalet är så många år innan du föddes. Det är en känsla att gå in på hembygdsmuseét och hitta ett gammalt klassfoto av sin farfar när han är mindre än vad du någonsin sett på bild tidigare. Att veta att han hade en historia här innan allt det du vet om honom skedde. Att veta att den här platsen är en del av vad jag kommer ifrån. Inte på samma vis jag känner för hemhemma, för även om min familj även där kan räkna generationer bakåt kommer man inte riktigt lika långt som man gör i området kring Kittelfjäll (vad jag kunnat se hittills).
 
 
 På avstånd
Jag hade en ensam kväll, natt och dag innan Johan kom gåendes. Vi åkte som sagt till hembygdsgården och museet, fikade med våfflor och kikade på hantverk. Åt på sommaröppen restaurang och badade i iskalla bäcken. Läste böcker och umgicks. Jag slog lite gräs med lie och var inte så värdelös på det som jag hade trott, inte för vi vågade köra ner bilen för det, men det såg i alla fall bättre ut. 
 
Före och efter arbetsinsatsen
 
En resa med reflektioner och med många tankar. Ensam och med Johan. Vi åkte hemåt på torsdagen igen, nästa gång blir det kanske en lite längre tripp och kanske kan jag gå ut mer i naturen än vad jag gjorde denna gång. Men det gav mig ändå en påfyllnad av energilagren.
 
 Rötter
På vägen hem stannade vi först i Dikanäs och letade oss fram till graven "J.HJ. Näslund familjegrav" och ställde dit en bukett blommor, samt hittade även farfars bröder i närheten Rangvald, Thorsten och Esbjörn. Det var en viktig stund för mig kände jag.
 
 Hällristningar vid Nämforsen
Vidare åkte vi, stannade och kikade på fin utsikt, körde som galningar på grusvägar (där vi blev omkörda...), stannade vid Nämforsen och hällristningarna samt lite lunch. Och stopp i Hudiksvall för middag hos vänner vilket var en trevlig avslutning på den lilla semestertrippen.
 
Det Positiva: Att andas fjälluft
Det Negativa: Hur myggor tar sig in överallt.
 
För alltid i mitt hjärta, nu av ännu fler orsaker än tidigare <3
 
Over and Out
 

RSS 2.0