Mer dressyr och mer programridning

Onsdagens träning förra veckan gick sådär otroligt bra igen! Lilla gula hästen, vad lycklig han gör mig, trots ont i kroppen och medföljande huvudvärk så är den här timmen i veckan så välgörande.
 
Tog med mig protokollet och visade Maritha som var nöjda med oss. Vi ska fortsätta jobba oss uppåt helt enkelt och började genast med skänkelvikningarna. Den till höger fick vi till några steg riktigt bra, men matten måste sitta rätt och ge rätt förutsättningar. Till vänster fick vi försöka hålla lite högerställning för att få koll på den där högerbogen som gärna är ute och slirar, fick göra en volt till höger efter halva diagonalen och sedan fortsätta igen, det gick okej, men det är svårt och jag vill gärna hjälpa till på alla möjliga sätt och spänner kroppen så att jag istället är i vägen... I galoppen jobbade vi med lite tempoväxlingar, små och stora volter, samt den förvända galoppen, halvt igenom, fortsätta genom kortsidan, långsidan och nästa kortsida. Superduktig häst trots "svårt" hörn så tog vi oss igenom båda galant. Då fick vi öva enkla byten på serpentiner över medellinjen, Maxim paradgren och mattens också när hon orkar. Lättar gärna från sadeln i avsaktningen till skritt och då blir det något travsteg, men vi fick till några riktigt bra där jag både orkade sitta kvar och fick fram honom kvickt i den nya galoppen.
 
Eftersom vi hållit ganska högt tempo och hade lite tid kvar tyckte Maritha att vi skulle göra bakdelsvändningar. Vilket vi kanske gjort en gång tidigare tillsammans med henne och inte så många gånger fler själv. Matten är inte så haj på det sedan innan heller, så detta är något vi lär oss tillsammans. Eller, som det visade sig, Maritha och Maxim lär matten... Det börjar med lätt förvirrad matten som undrar hur det här ska gå och hur gjorde man nu igen? Maritha guidar, ställ lite som öppna och led med innertygeln, på med lite ytterskänkel långt fram, Maxim flyttar som om han aldrig gjort annat, inget svårt alls hävdar han. Sedan gjorde vi en mindre och mindre fyrkant med kvartsvändningar tills vi plötsligt gjorde en hel! Min häst kan allt!
 
Nöjda åkte vi hemåt, på torsdagen blev det vila och på fredagskvällen med tomt ridhus passade vi på att först longera och sedan lösgaloppera och busa lite. Inte så ofta vi får tillfälle till det numera vilket jag kan sakna. Matten kunde tyvärr inte springa ikapp, men Maxim sprang på bra själv och busade runt lite med sin busiga blick <3 Tanken var väl lite att han skulle få ur sig de där bockspringen som legat på lur ett tag nu. På lördagen red vi ut, överexalterad häst som ändå lyssnade okej och en uppförsbacke som tinat tillräckligt för att man ska våga släppa på och galoppera, och galoppera och galoppera, skritt ner och full fart upp. Tappade räkningen lite på hur många gånger vi körde. Sedan red vi en runda i skogen, när underlaget tillät travade vi annars blev det en bra bit skritt. Tog backen några gånger i galopp på hemvägen också. Lite urladdning hoppades jag på att det blev i alla fall. Han hade varit fortsatt stark och tittig på söndagen med medryttaren, men skött sig i alla fall.
 
 
 
Blev lite vila på måndagen igen och sedan hade vi en programridning inbokad i ridhuset hemma. Kul när det händer saker i stallet och också nyttigt för oss att vi får träna tävlingsmoment för okänd domare på hemmaplan. Lite av nervositeten släppte i alla fall av det. Även om det fortfarande var pirrigt. Vi red LA:1 igen och det gick väldigt bra. Maxim gillar ju sitt ridhus och det märks verkligen och han accepterade även att det var dressyrstaket och en del personer på läktaren utan större bekymmer. Vi började med en misslyckad uppridning som vi genast fick göra om och göra rätt så vi kom in i ett bättre flyt i programmet. Men sedan flöt det på bra tyckte jag och var nöjd med det mesta, vi fick en 5:a på vänster skänkelvikning och en 4:a på ryggningen (måste hitta knepet som fungerar för oss där, ibland blir det ju bra), i övrigt 6 och 6,5 och en hel del 7:or samt två st 7,5:or! I vissa lägen kunde jag kanske ha ridit något noggrannare, vi hade någon sen fattning för jag inte hann bli klar i tid helt enkelt, samt att övergångarna från den förvända galoppen till trav inte blev så bra som de kan bli, lite tidigt och så blev han lite stark. Kommentar: "Mjukt och trevligt visat på häst som kan hitta mer energi bak. Våga rida mera bakifrån i trav, något bättre i galopp." Vi fick sedan göra om de förvända galopperna, försöka få med mer energi från början, behålla den genom svängen och öka på. Han utryckte det som att man måste varva upp motorn. Det fick vi även göra med skänkelvikningarna, fick rida lätt och hålla ett friskt tempo, vända in på linjen, rakställa och sedan börja flytta och försöka behålla energin. Det jag måste lära mig hitta är vilket tempo som är det rätta, jag rider nog gärna snyggt och prydligt i lite undertempo har jag kommit fram till och då blir det svårt att få med bakbenen.
 
Jag behöver ju också öva på det här med att våga rida inför människor som jag är imponerad av. Jag är ju sjukt dålig på namn och vilka folk som "är" något i hästvärlden. Jag kan kanske namnge topp 10 dressyrryttare i Sverige, men det är på håret. Har noll koll på tränare och domare och vilken historia som hör ihop med vilken. Vet ju knappt vad Maritha heter i efternamn liksom... (vilket i och för sig är pinsamt efter nära tre år tillsammans... I alla fall så sa i princip alla jag nämnde denna programträning för och vilken domare det skulle vara "Jaså, han, han är bra." Och det visade sig ju att de hade helt rätt. Innan vi red så pratade vi lite, han frågade om vi ridit programmet tidigare (ja på programridningar ett par gånger) varför vi inte tävlat det (för att det inte gått tillräckligt bra när vi varit ute i LC/LB) och vad han som domare kollar lite på. Samt att i LA börjar det bli mer teknik, lägre program är mer att styra och visa god energi och form. Han berättade även en historia om när han och en domarkollega från Stockholm (förmodligen någon man bör känna till namnet på men jag är helt omedveten om...) varit uppe i Luleå för 2-3 år sedan och dömt en drös klasser. I LA:3 kommer det in en fjordhäst som de båda håller på runt 65%, men som tredje domaren (mer från närområdet om jag fattade rätt) ligger under 60% på, de diskuterade efteråt varför det var så varvid den tredje domaren utryckt något om att "det inte var en häst att rida dressyr på" och blev tillsagd att av de andra att så kan man ju inte tänka. Och det här är ju en av de spöken jag har när jag är ute med Maxim, vad folk anser om mitt val av hästras. Men vad jag tolkade det som är att han ansåg att man rider på det man har och så jobbar man mot att göra det så bra man kan. Och eftersom fjordvärlden är så liten som det är vet jag till 95% vilket ekipage han hade dömt, men jag blev konstigt nog inte så nervös över det (de är sjukt duktiga och förebilder att titta på när man visualiserar sin målbild), jag kände mig ganska lugn hela tiden faktiskt och han gjorde mig nog lugnare också. Det blir ju lite skillnad när man får hälsa innan och få ett intryck om den som ska sitta där och döma.
 
Efteråt så kändes det som att han var nöjd med oss också, men att vi behöver varva upp motorn som sagt och det vet jag ju med mig, han ville helst att jag skulle ha Maxim så uppvarvad på framridningen som det bara gick, för han kommer garanterat att varva ner när han kommer in på banan. Så nöjd över denna halvtimme vi fick av hans tid, hoppas att han kommer åter och att vi kan vara med igen. Jag räknade ju ihop procenten när jag kom hem, 62,778% så nu känner jag mig ännu mer motiverad att komma ut i vår på den riktiga tävlingsbanan, försöka få med mig lugnet och energin in där också. Drömmen om ett Fjord-SM i dressyr kanske är genomförbar ändå, de senaste åren har jag tvivlat starkt på det, men nu börjar jag hoppas igen. Kanske om ett år eller två tänker jag, kollar i TDB och börjar drömma igen.
 
Vi nöjde oss ju inte med denna lilla "träning" vi skulle ju ha vår vanliga onsdagsträning också. Tog med protokoll och visade Maritha, hon blev glada för oss. Sedan ägnade vi lektionen åt att varva upp både Maxim och matten. Matten är ju i grunden ganska lat och vill gärna sitta bekvämt och då blir det jobbigt för magmusklerna när hästen tar i mer under en och man måste försöka anpassa sig till det nya rörelsemönstret. Vi övade lite på skänkelvikningarna med mer energi åt båda hållen, fick också jobba lite med dem på volt och inte bara på diagonalen, inser att jag sitter och tjuvbromsar och måste få det ur huvudet, inte hålla balansen i tyglarna utan med core-musklerna. Sedan jobbade vi en hel del med galoppen, öka och minska tempot, försöka hitta tre växlar, samla galoppen, normal galopp och öka galoppen, vilket jag behöver leka mer med, det fungerade bra att samla upp en del på långsidorna och sedan sätta upp tempot igen. Men vi behöver ju ut och galoppera långa sträckor så fort underlaget tillåter igen. Ska spana redan till helgen om det verkar torka upp ute i skogen. Tog lite förvända galopper på olika linjer, vilket gick bra, men jag måste rida noggrannare och få ut honom på spåret i vänster förvänd, här är det jag som slarvar och behöver komma på hur jag ska få ut honom utan att byta spöhand som hjälp. Vi avslutade med lite uppridningar i galopp, Maritha studerade oss och så fick jag testa att hålla honom mer rak/vänsterställd i svängen och inridningen på medellinjen (vi kommer in i höger galopp) och då var vi plötsligt raka och kunde bryta av till halt på ett bra sätt. Mer stöd på yttertygel med andra ord så han inte tränger ut bogen. Så nöjd med lite gul, imorgon ska vi njuta av skrittpromenad i skogen tillsammans med fågelkvitter.
 
Det Positiva: Livet
Det Negativa: Livet
 
Utan liten gul häst skulle världen vara oändligt grå.
 
Over and Out
     

Dressyr och Programridning La:1

Började veckan "som vanligt" vila på måndagen och pass i ridhuset på tisdagen. Försökte hålla det kort och bara positivt och framåt. Mjuka upp lite lagom, men inte trötta ut.
 
Marithaträning på onsdagen, vi red igenom La:1 som repetition inför programridning på söndagen. Vilket gick helt okej, visst några längningar kanske det inte alltid blir, det kommer nog alltid att vara vårt svaga kort och skänkelvikningarna behöver bli ännu lite bättre såklart, men vi klarar av alla moment nu utan att matten nästan dör halvvägs igenom. Fick jobba en hel del med ryggningarna och att han ska förstå att det är okej att gå bakåt. Det blir lite tveksamt ibland, men det är också något att jobba vidare på. Fin kändes han i alla fall och som alltid är det roligt att träna!
 
Morgonpromenad på torsdagen, mysig uteritt på fredagen i kvällssol och alla gångarter. Sedan red vi en kort sväng i ridhuset på lördagen, bara red igenom och mjukade upp i alla gångarter och så skrittade vi ut sedan i skogen.
 
Söndagen blev en hel hästdag. På förmiddagen åkte vi iväg och red programridning, strålande sol och husse med som moraliskt stöd gjorde att dagen redan hade bra förutsättningar. Kom fram i lugn och ro, plockade på allt och gick in i ridhuset när jag tänkt. Började rida fram enligt planen också, mest bara hitta ett framåtdriv, vi hann med våra skänkelvikningar i skritt och att trava på i friskt tempo. Sedan visade det sig att de låg lite före schemat, men de var väldigt lugna med det, men eftersom jag var sist fick vi komma in på banan och värma upp där och kunde galoppera det vi tänkt också. Han var superduktig hela tiden, vi har varit i det ridhuset en gång tidigare, så kanske kände han igen sig, men i alla fall var han inte tittig för varken staket eller domarbord, kollade sig lite i speglarna, men det är han ju van vid. Så vi kunde nästan få samma känsla som hemma där i uppvärmningen. Sedan så red vi igenom programmet och jag var sjukt nöjd efteråt, ingen sirapskänsla, visst går energin lite upp och ner, men han lade aldrig av helt och jag behövde inte rida ihjäl mig. Vi tog oss igenom alla momenten, vi kan göra vissa av dem bättre separat, men allt som allt var jag väldigt nöjd. Helt annan känsla än tidigare på bana. Behövde den här ritten för att överhuvudtaget orka fortsätta kämpa kände jag lite efteråt. 57,6% räknade vi ihop det till, en del 5or, men inget lägre, några 6:or och 6,5:or och tre 7:or! Slutkommentar: "Noggrann och prydlig ritt! ibland tappar han energin och blir markbunden. Jobba med att få en stabilare och mer effektiv skänkel så han blir känsligare och mer alert." 
 
 
Nöjda och glada styrde vi hemåt igen, Maxim fick softa i hagen, matten åkte hem och slumrade på soffan några timmar innan det blev styrkepass med att lasta ur halmbalar och sedan titta på medans Maxim fick träffa kiropraktorn. Han var rätt så spänd i länden och halsen denna gång och lite sne i korset. Tyckte inte det var lika okej att hon satte nålar som förra gången, men sedan blev det bättre. Hon tyckte att han hjälpte till bra när hon skulle rätta till snedheten och då var det som om det mesta släppte även framtill. Mycket skritt blev vi ordinerade, gärna över stock och sten och bommar/markarbete så han lyfter på fötterna. Så vi tog det lugnt med skrittpromenader i början av veckan, när matten var hemma vill säga, en tripp till Blekinge blev det nämligen måndag och tisdag. Sedan fick han vara med på markarbete med medryttaren på torsdagen, hade varit pigg och brallat.
 
Jag red en sväng i ridhuset och bara joggade lite på föredagen innan vi åkte iväg och skodde. Sedan skrittade vi ut på lördagen i skogen, red i alla gångarter på söndagen i ridhuset med avskrittningen ute efteråt. Han kändes rätt så fin och mjuk efter ett tag och jobbade på bra, även om vi båda var lite skeptiska till ponnysällskapet vi hade, små fuxar är inte att lita på kom vi fram till och försökte hålla oss för oss själva.
 
Måndagen var ju också ledig påskdag så vi skulle passa på att rida ut igen, tyvärr gör underlaget just nu att skritt är vad som gäller. Maxim talade tydligt om att han inte gillade det. Ingen trötthet där med andra ord och efter fem minuter förlorade han privilegiet att gå på långa tyglar. Allt och inget kunde man titta på, skygga för eller varför inte gå i passage varvat med att stegra... Blåste gjorde det, tränades skidor i sommarhagen och inte fick man hänga på kompisarna vi mötte som var på hemväg heller... Men det gick okej ändå, matten fick träna på att djupandas, gå av en bit tills det var lite lugnare och så kunde vi ta oss runt utan någon skada skedd.
 
 
I ikväll blev det ridhus och ett försök att kamma till oss och bli presentabla till veckans träning. Kunde njuta av att vara själva i ridhuset större delen av passet och då slappnar jag av lite mer, men det är ju bra att varva lite såklart. Lite stel kanske han kändes, men ändå inte så farligt med tanke på att det inte tränats på två veckor. Vi gav oss inte på så mycket avancerade saker, mest varva lite volter och fyrkant i alla gångarter, tempoväxlingar och så försökte vi oss på skänkelvikningar mot slutet, det går ju okej, men det blir ju alltid så mycket bättre när någon står och korrigerar matten från marken... Jag får inse att vissa steg kan vi ta själva och vissa är matten inte där ännu helt enkelt.
 
Det Positiva: Gul häst på dressyrbanan
Det Negativa: Mattens problematiska kropp.
 
Kan vi bara få vara lyckliga
 
Over and Out

Omväxlande

Nya vecka nya tag, en vecka som haft behov av att vara välplanerad för att hinna med det som måste göras. Därför blev lite för lite kvalitetstid med finaste gula. Och två tidiga mornar i stallet. Samt en måndagskväll vi fick tillbringa i ridhuset. Ibland är livet inte helt lätt att hantera och dessa veckor vill man inte ha för ofta. i alla fall jobbade vi mest på att bli mjuka och fina, så som vi brukar, varva fyrkansspår med volter och lite olika övningar.
 
 
På tisdagsmorgonen tog vi en barbackatur i skogen på en halvtimme, matten orkade inte pulsa sig fram i snön, men ville att han skulle vila från sadeln i alla fall. Och sedan hade vi träning som vanligt på onsdagen. Jag har fortfarande inte tagit tag i mig själ och planerat tävlingsterminen, men vi diskuterade lite i alla fall med Maritha och har en liten plan. Ska bara ta tag i mig själv och fixa licenser och pengar i tdb så ska vi snart vara igång igen. Han kändes hyffsat mjuk och med redan från start tyckte jag. Vi fick göra krångliga övningar med öppnor och slutor och mattens huvud hängde helt klart inte med riktigt så snabbt och bra som det borde. Tanken var att vi skulle göra öppna halva långsidan, gå in på en kort diagonal och öka traven, sedan ta öppna på andra halvan av nästa långsida, vända över och avsluta med sluta innan vi började om igen. Vi är ju nybörjare på det här kan vi ju säga, men börjar väl få kläm på det ibland. Det verkar som om sluta är lättare än öppna för oss, vilket inte är helt logiskt. Vi fick skrota idén om att blanda in någon ökning också, det blev inte alls bra, vi behöver öva mer enskilt på dem och jag måste vara himla noggrann med att ha honom rakare redan i hörnet så vi kommer ut på en bra linje, är han det minsta böjd så blir det mest pannkaka.
 
 
Sedan fick vi öva förvänd galopp en omgång också. Först vända halvt igenom, fortsätta genom kortsidan och sedan genom nästa diagonal så vi kom ut i rättvänd. Inga problem, så då övade vi på tre serpentinbågar också, där den i mitten med förvända fick bli något större än de i rättvänd. Gick också bra åt båda hållen, men jag märkte att han kändes lite trött i galoppen. Något jag märkt denna vecka under ridhuspassen, kanske är det ett styrkeproblem, kanske är det fällningen som spökar lite.
 
Promenad på torsdagmorgonen och så tog vi ett kort pass i ridhuset på fredagen, gick bara igenom allt från träningen i princip, öppna och sluta åt båda hållen och så samma övningar i galoppen i princip, försökte hålla det kort och lägga in korta skrittpauser mellan och han kändes fin och gjorde allt på första försöket så vi tjatade inte på. Även på lördagen hade han fått gå i ridhuset med medryttaren, även hon tyckte att han kändes trött.
  
Så på söndagen red vi ut han och jag. Orkade ärligt talat inte försöka pussla ihop med något sällskap så vi gav oss ut i skogen på den långa rundan i ensamt majistät. Mycket snöpulsning och njuta av förmodligen en av de sista vinterdagarna för denna gång. Dryga två timmar var vi ute och någon trött häst hade jag inte. Nu blir det ju annat jobb ute med friare form och inte lika mycket samlande jobb så kanske är det en kombination av att det fattas styrka, han fäller och kanske är lite uttråkad i ridhuset. Första långa galoppen var han kanske inte helt framme och på, men jag försökte stå upp i lätt sits och bara tänka framåt utan att forcera. Sedan förvandlades han till en snöplog som bara ville på framåt. Bitvis kunde jag också slappna av och stå där med ett brett leende och låta honom jobba på. Träningsvärk kände jag av på kvällen, men tror mest den kom från att försöka rida lätt i turbotrav med benlyft i djupsnö...
 
 
Vila på måndagen och bara bearbeta pälsen som vissa dagar vill komma av i drivor och vissa dagar håller sig fast på kroppen. På tisdagen så tömkörde vi för första gången på en halv evighet. Lite trassel med tömmarna, men det gick ändå okej tycker jag. Försökte oss på att flytta bakben och det kändes som om vi båda fick lite ljusglimtar av vad det är meningen att vi ska göra. Annars så joggade vi mest runt i trav och försökte mjuka upp inför träningen.
 
Vilket det kändes som om det lyckades. Lite småtrött kändes han fortfarande, men mjuk och fin. Bitvis i traven är han helt fantastisk. Sedan latar vi till oss i skritten och stånkar och stönar lite i galoppen. Vi fick jobba på med lite skänkelvikningar i traven, kändes som om vi kom ytterligare ett steg framåt där. Sedan jobbade vi på med sluta också, där går det fint åt ena hållet och i det andra behöver vi jobba på mer i skritt innan det kan sitta i trav. Kul med nya svårigheter tycker vi båda. I galoppen jobbade vi mest med att gå på framåt, jobba på diagonaler även mot de läskiga hörnet, han blev lite arg på mig en gång och bockade lite, vilket ju inte händer så ofta. Jobbade även lite enkla byten för att han skulle bli på bättre humör och så lite förvänd galopp, men det känns att det tar imot och vi får jobba oss igenom hörnen. Ska klura lite på hur upplägget ska bli framöver, kanske ska vi gå tillbaka någon vecka och inte pressa gränserna på det vis vi gjort sista tiden. Vi är anmälda till en programridning nu den 25:e mars och sedan är ju tanken att i ska komma ut på tävling igen också, får klura lite framöver vad som kan passa.
 
Morgonpromenad på torsdagen, har lyckats bra på sistone att få in rutinerna tycker jag och det känns som ett bra upplägg för oss just nu. Helst ska det in lite bommar och hoppning också, men tyvärr kan man inte få till allt alltid. På fredagskvällen avslutade vi veckan med en lugn och fin uteritt och njöt av något tittig, men pigg häst.
Sedan gjorde matten lite andra saker under lördagen, så kom inte dit förrän på kvällen, så vi tog en sväng i ridhuset, försökte jobba lite med öppna och sluta i skritt, men annars gjorde vi inga avancerade grejer. Och på söndagen red vi ut igen.
 
Det Positiva: Lurviga öron
Det Negativa: En hel del...
 
Could we please move on from this place.
 
Over and Out
 

Blickar framåt

Det är svårt det här med att skriva ikapp, för att hålla någon slags daglig regelbundenhet i det här med bloggande går verkligen inte ihop sig.
 
Vi skulle ha startat förra måndagen med en programträning hemma i ridhuset, men domaren blev sjuk så det ställdes in. Så vi körde vanlig vecka tänkte jag, vila måndag, ridhus på tisdag som föreberedelse inför onsdagsträningen. Som också blev inställd för Maritha halkade på isen och fick hjärnskakning... Vi tränade ändå på själva hemma. Fick till bra pass både tisdag och onsdag, men det är ju kortare startsträcka om man ridit ordentligt dagen innan kan man ju säga. Många som gav oss berömande ord efter onsdagspasset och det värmer ju såklart.
 
Torsdagsmorgon med promenad fick det bli sedan och så tog jag en tidigt slut på jobbfredagen och hann ut medans det fortfarande nästan var ljust. Jogging i trav genom skogen, fin Maxim som glatt trampade på och lite fin vintersol på det, såklart att man är nöjd. På lördagen fick vi med oss sällskap och tog långturen för att kolla underlaget, som var förvånansvärt bra så vi kunde trava på ordentligt. Kändes som om det var nödvändigt med lite längre sträckor och på vägar vi inte går varje vecka. Maxim gick först merparten av turen och gjorde det fint, inga tveksamheter och bjöd i perioder på riktigt bra. Sedan hade han och medryttaren också tagit en tur på söndagen. Matten ägnade sig åt att packa in massa höbalar på kvällen.
 
 
Återigen måndag och vila och sedan tisdag och ridhuskväll. Fokuserade mest på att rulla på runt fyrkanten i bra tempo, varva lite med volter och så jobbade vi lite i galoppen med tempoväxlingar. Han blev fin mot slutet och jag börjar förstå hur jag ska komma dit med så lite jobb som möjligt.
 
Veckans Marithaträning stundade och temperaturen sjönk så det var riktigt kallt, tack och lov för underställ och att jag nästan oavsett blir varm när jag rider. Kom iväg i bra tid och nu tror jag att jag har optimerat vilka tider jag behöver göra allt för att det ska funka, nu kunde vi skritta fram en kvart och sedan trava lite innan vi startade vilket passar oss bra. Jobbade på med tempoväxlingar i traven och att jag ska sitta korrekt, släppa ner knäna och hålla in armbågarna så att händerna inte börjar flaxa omkring. Vi mjukade upp med lite öppnor, vilket vi båda så smått börjar förstå. Sedan gick vi på skänkelvikningarna, vi gjorde dem från liten annan vinkel från där Maritha satt jämfört med vad vi brukar och då sa hon att jag skulle försöka sitta över mer mot "yttersidan", speciellt undan höger skänkel då. Vi gjorde om och det blev stor skillnad, det kändes som om Maxim sa "Äntligen gör människan det möjligt för mig att flytta bakbenen mer, vad har hon väntat på?" Vi gjorde även om vänster skänkelvikning, skillnaden blev inte lika stor, men det hjälpte ju helt klart, så jag har ju mitt jobb utstakat för mig. Vi jobbade på med lite tempoväxlingar i trav på diagonalen också, försökte med att peppa upp honom i hörnen och sedan släppa iväg. Måste tänka på att jobba små sträckor i taget.
 
Galopparbetet gjorde vi lite längre övning med förvänd och rättvänd om vart annat, i höger gick det utan problem att hålla i och i vänster fick vi ta en lite paus halvvägs och hämta andan, där behöver vi båda jobba lite mer, men det ser tydligen stadigt och fint ut.
 
Fick jobba lite med slutor sedan och nu börjar det bli överkurs för matten så hjärnan måste verkligen kommunicera med kroppen på ett bra sätt. Vad jag måste tänka på är att sitta mitt i sadeln, hålla inneskänkeln på plats långt fram vid sadelgjorden och leda ut med ytterhanden vid behov, fick också dutta lite med spöet på ytter bakben för att hjälpa honom förstå. Och jäklar vad vi kan ibland!! Även här måste jag tänka på att ta det steg för steg för vi varken kan eller orkar så långa sträckor ännu, men han förstår och han flyttar!    
 
Lugn torsdag med morgonpromenad tillsammans, sedan softade Maxim nog mest runt och gjorde sitt dagliga skogsarbete i sin hage (han gillar att stöka med grenar och bita ner dem), matten jobbade, tränade core och var på kvällsåkning med långfärdsskridskorna, tre fall och blåmärken på knäna blev resultatet på den turen...
 
På fredagen försökte jag ta mig från jobbet någorlunda och hinna ut medans det var ljust, lite stressigt och missade den buss jag tänkt ta, men vi hann ändå hyffsat, skönt att ljuset stannar kvar lite längre på kvällarna. Vi hade en sån där tur som var helt och hållet perfekt. Spetsade gula öron och små frustningar i omgångar, galopp på halvlånga tyglar med bibehållen form och matten i lätt sits och en enorm tacksamhet över att vi har varandra. Så många som står med skadade hästar eller hästar de tvingas ta bort alldeles för tidigt och här står jag med min friska fina häst som bara går bättre och bättre. Visst har vi också haft våra motgångar, men dem känns långt borta och övervunna just nu.
 
Lite mindre harmonisk tur på lördagen, matten hade tid att passa, hade hoppats medryttaren kunde rida istället, men så blev det inte. Vi tog en tur bort mot gamla stallet och lite ridvägar runt samhället. Tittig väg vi inte gått på ett tag och Maxim blev lite till sig kan man säga, fick gå av ett par gånger och leda, men vi hanterade det okej. Travade på ordentligt där det gick och efter ett tag blev han lite mer tam och kunde skritta utan att takta.
 
På söndagen var vi i ridhuset och förberedde programridning (som blev inställd igen), han var rätt så springig i början, men blev bättre mot slutet, försökte fokusera på att få till en sådan lång framridning som jag tänkt mig och sedan rida igenom programmet och få en positiv upplevelse. Tycker väl att det blev okej, jag borde kanske ha varit lite noggrannare i framförallt galoppen, men vi gjorde alla momenten och han gick på relativt bra framåt, en av travdiagonalerna kändes superbra!    
 
 
 
Denna vecka blev lite mer soft eller vad man ska säga, men ändå helt okej. Måndag vila och tisdag longering för matten var för trött och kall och hatade sitt liv just då. Han var dock fin på linan också och ganska avslappnad. 
På träningen var han kanske aningen stelare än han brukar av förklarliga skäl, men det släppte fint när vi fått värma upp och stretcha lite, jobbade på volten med att ställa rakt, lite utåt, rak och inåt om vart annat och då kändes han betydligt mjukare efter bara ett kort tag. Pigg och framåt var han också. Skänkelvikningarna har ändrat om sig igen, nu är undan höger skänkel mycket bättre, kanske för att matten fokuserar på att sitta över på rätt sida om hästen. Undan vänster är lite mer kämpigt, men vi får jobba på, några i taget. Vi fick jobba med öppnor också halva långsidan i sen, vända över som ett s och komma ut på motsatta långsida och rida den andra. Krångligt för matten att hinna med, men det kommer lite mer och mer varje gång. I galoppen kändes han fin också, vi övade serpentinbågar med början liten båge, större i förvänd och avsluta med liten i rättvänd. Klarade det i båda varven, men med mer stånk och stön i vänster galoppen. 
 
Morgonpromenad på torsdagen och på stack vi ut och tränade galoppintervaller i översnöad sandbacke. Så då fick han sträcka ut lite, även för sin fega matte. Underlaget gjorde också att man kunde hålla rätt så god fart i skogen och vi kunde trava på ställen som annars är avsedda för skritt när det är barmark och rötter att snubbla på. Sedan blev det vila på lördagen och medryttare som red ut på söndagen. Allt som allt en okej, men inte superhård vecka.
 
Det Positiva: Luddiga gula öron
Det Negativa: En hastighet på 110 i livet
 
Prioritera, prioritera, nya mantrat
 
Over and Out

Från en månad till en annan

Vi förberedde oss för veckans träning på sedvanligt sätt i ridhuset på tisdagskvällen. Var där lite tidigt igen och det var träning på gång och hästar som kom och gick, helt enkelt lite rörigt och mitt huvud hängde inte med hela tiden heller tyvärr. Men vi skulle bara ta en kort sväng och mjuka upp i alla gångarter och det lyckades vi med tycker jag. Kände även av den förvända galoppen och skänkelvikningarna, men bara en gång var, men bra att kunna göra dem även med distraktioner runt omkring. 
 
Träningen gick väldigt bra. Även om matten försökte vänja sig vid nya skor och chaps och tappade stigbyglarna litegran. Maxim kändes med och på hugget redan från början, mjuk och fin. Vi jobbade i galoppen på att mest rulla på i början och varva med lite olika ridvägar, vände rätt upp och gjorde tio-metersvolter ut mot sargen, lite knepigt ibland, men vi blir starkare och starkare. Vi kollade också att vi kunde rida "glasstruten" igen, fick göra om den en gång i vänster varv för jag valde en knepig sväng som vi inte riktigt klarade, men annars gick det bra. Vi jobbade också på våra diagonaler i galopp och att fortsätta genom hörnet i förvänd för att jobba bort hans motvilja mot att galoppera mot väggen. Det gick superbra och framförallt försvann den där bromsande känslan som vi har haft halva diagonalen. Fick jobba lite med skänkelvikningarn sedan och Maritha föreslog att vi skulle testa att jag höll i ett körspö som hängde i ridhuset istället för mitt vanliga. Jag var lite tveksam och kände väl att det här kan nog sluta med en skentur och avtrillning med tanke på vår historia och att matten håller i saker som vi inte är vana vid. Men han skötte sig bra, brydde sig inte så mycket även om jag blev spänd, sedan var det såklart knepigt att hålla i det och förstå i vilken position det skulle vara i. Meningen med det hela var att försöka töja gränsen lite i travskänkelvikningarna och få oss båda att förstå att det går att korsa benen lite till även i trav och inte bara i skritt. Det blev bra så vi ska fortsätta öva på att tänja lite till då och då. I skritten har det ju blivit en enorm skillnad.
 
 
Sedan var tanken att det skulle blivit markarbete för Maxim på torsdagen tillsammans med medryttaren, men tränaren blev tyvärr sjuk. Det hade ridit ut med isisen istället och busat. Vi tog en lite promenad på fredagen i lagom takt bara för att han skulle röra på sig lite. Sedan red medryttaren igen på lördagen, både ut och inne, han hade varit fin och glad. Avslutade helgen med en uteritt gjorde vi tillsammans han och jag, fin och glad häst och den perfekta uppladdningen inför kommande vecka tyckte jag.
 
Vi vilade sedan på måndagen och körde ridhuset på tisdagen, pigg och glad häst som sprang på utan större bekymmer, övade på att rida utan sporrar och jobbade på med uppmjukande övningar. Han kändes redan från början ganska med och mjuk vilket var trevligt.
 
Träningen gick superfint, vi övade lite programdelar ur LA:1 och skulle säga att det mesta kändes väldigt bra. Han ryggade fint, mindre tveksamt än tidigare, vi kunde vända rätt upp och sakta av till halt med ganska få trav och skrittsteg. 
 
Blev en kort promenad torsdagmorgon och sedan vila fredag, husse fixade allt eftersom matten var på jobbresa. På lördagen lyckades vi pricka in en sällskapstur med isis och matte igen, ganska bra tempo, Maxim var lite sölig när han gick i täten, men hängde på bra när han fick ligga efter. Galopperade en del för att inte komma efter för mycket när de töltade och speedtravade framför.
 
 
På söndagen hade vi sällskap av syster, hon promenerade med oss ut en vända. Vi travade och galopperade en del, men lite lugnare än dagen före. Sedan åkte jag och syster till Stockholm och frös på en ridhusläktare i flera timmar. Men vad gör väl det när man får se fina hästar och superduktiga ryttare visa upp sig och bli instruerade. Vi var på andra delan av Patrik Kittels Dressage Tour, medelsvår nivå. Vilket vi inte riktigt fattat att det var en serie, men det kändes ändå okej, tycker att jag kunde ta till mig av en del saker även om de rider på en helt annan nivå än mig. Hans tanke är "Alla kan rida Grand Prix" vilket jag tycker är en fin idé. På våra Marithaträningar skiftar vi ganska mycket nu och har börjat rida mer "medelsvåra" övningar så det går ju framåt och det är ju det man behöver vilja att man ska fortsätta utvecklas. Mest imponerad blev jag av de två ryttarna med funktionsnedsättning som var med, Lina Dolk och Dokki som visade upp sig och Lövstaryttaren med Van Vivaldi. 
 
Det Positiva: Systerhelg
Det Negativa: Sviktande humör
 
Would not do my life any different
  
Over and Out

Med liten gul mot nya svårigheter

Eftersom det blev vila på söndagen fick matten ta sig i kragen och trotsa måndagströttheten, det blev en tur ut i  skogen, minusgraderna hängde fortfarande i och underlaget var helt okej, så vi travade på en hel del, övade tempoväxlingar och övergångar, blev också ett par kortare galopper. Han låg på en hel del i början, men mot slutet jobbade vi fint tillsammans.
 
Den här veckan har varit lite jobbig schemamässigt för matten, men det har gått ihop sig. Dock krävdes det tidig tisdagsmorgon och att hoppa upp i sadeln strax efter sju för att hinna med bussen kvart över åtta. Det blev ett litet kortare pass i ridhuset, men ganska intensivt, alla gångarter, mjuka upp, övade på tempoväxlingarna i galoppen och de tar sig hela tiden. Mot slutet kändes han ganska mjuk. Anmälde mig till en programridning i stallet vilket känns kul, vi ska pröva våra vingar i La:1 och ser hur det kan gå med höstens träning i ryggen.
 
 
 
 
Veckans Marithaträning blev det mycket fokus på galopp först, vi fick öva på våra tempoväxlingar i galopp både runt fyrkanten och på volter, jag måste få in lite att inte öva och minska på samma plats hela tiden utan variera mig mer. Sedan fick vi rida något Maritha kallade "glasstruten" som ingår i något av de medelsvåra programmen, man vänder halvt igenom i galopp, fortsätter en båge i förvänd till andra långsidan, in på diagonalen och ut på medellinjen vid G rida rakt mot C och fortsätt i rättvändgalopp ett varv på volten och så kan man börja om igen. Rolig, men knepig, om jag lade yttertygeln i mot halsen när vi skulle in på medellinjen så blev svängen lite bättre, men det svåraste för mig var att rida ut till väggarna och att kunna styra igenom allt. När Maxim väl förstod att han inte skulle välta i kurvorna så fixade han biffen gallant, vi har lite svårt att ta oss ut till väggen när vi rider förvänd vänstergalopp, jag behöver ofta byta spöhand för att få till det där lite extra stödet som behövs. Maritha hävdar att hon aldrig träffat någon som byter spöhand så fort som jag, men det kan vara behövligt ibland.
 
Vi fick sedan köra skänkelvikningar i trav så som det ligger i programmet vi ska rida, kämpar på bra i dem gör vi båda och ibland så får vi till flytet fint tycker jag. Har kanske lite svårt för själv känslan och när han verkligen går bra, men försöker öva mycket hemma där vi har stora speglar man kan kika i. Bättre och bättre går det i allafall. Träningen var ännu inte slut utan nu gav vi oss på öppnor i trav, vi började i vänster varv på långsidan och där bara springer han på tre spår och stilar utan att matten behöver göra mycket. Sedan när vi gick över till höger så blev det svårare, så som jag minns från tidigare försök. Då fick vi istället rida den på medellinjen och då fick vi till det ett kort tag. Maritha sa att det egentligen är en svårare linje att rida den på och kräver mer teknik av ryttaren och att jag verkligen får skärpa mig och rida bättre, vilket då också gör att han plötsligt kan gå bättre där än på den "lättare" vägen. Nu ska jag alltså koordinera mig på den lättare vägen också så kanske vi kan får till det överallt framöver. Fortfarande hade vi tid över så då fick vi öva på slutor i skritt, vilket vi lyckades med åt båda hållen efter lite hård tankeverksamhet hos matten, en halv långsida orkade vi och sedan var det bra, men fullt normalt så här i början sa Maritha. Så stolt över lilla gul och över mig själv som får försöka ta fram kunskaper som sedan länge varit begravna.
 
 
Det blev sedan lite vila torsdag och fredag, det senare lite oplanerat, men jag har lärt mig att lyssna när kroppen säger ifrån, kan man knappt sitta ska man inte rida så det så. På lördagen kom vi i allafall ut en sväng i härligt solsken, mest skritt, men någon travsträcka lade vi in. Och så blev det ridhus på söndagskvällen och mjuka upp lite i alla gångarter. Försökte mest få till övergångarna och lite tempoväxlingar i galoppen, red också lite förvänd galopp och tränade på att göra det trots sällskap av andra hästar och utan stöd på marken. Mot slutet kände vi på några skänkelvikningar och tempoökningar i traven.
 
Vi började denna vecka med hovslagarbesök, nya broddar och en träningsrunda i skogen med intervaller och backträning. Det finns inga bättre backar än ute vid gamla stallet och med fyra brodda i varje fot tog vi oss säkert fram, även om matten på hemvägen fick bromsa vid något tillfälle. Glad häst som försökte hävda att han aldrig sett de där stenarna förut och det var nog troll som gömde sig bakom var det inte så? Orkade inte hela backarna utan draghjälp, men upplevde inte att han blev jättetrött ändå, svettig ja, men inte så anfådd. Nästa gång hoppas vi på draghjälp och lite bättre underlag. Men visst är det härligt att rusa upp för backar i världens fart och sedan gå nedför och känna hur musklerna i bogrna får jobba och bli lösare och lediga utan att hon där uppe behöver lägga sig i.
 
Det Positiva: Framstegen i varje litet hörn
Det Negativa: Det dåliga gnagande samvetet
 
I need to think this over
 
Over and Out

Ovan molnen

Denna vecka blev det lite vinter, äntligen säger jag! Hejdå mörker och hårt underlag, välkommen snö som lyser upp!
 
Vi började vår vecka med vila på måndagen, matten masade sig upp och fixade stallet innan jobbet så hon kunde åka och simma på kvällen, vaknade sedan med träningsvärk på tisdagen. Gick okej att rida ändå, Maxim kändes okej, om än lite stel och hängig i handen. Bara att försöka rida på och hålla sig till planen, lossa och mjuka upp, var lite rörigt i ridhuset denna kväll, var där lite tidigare än vanligt så mer folk än vad jag är van vid, men det gick okej. Han kändes rätt så bra på slutet och redo för träningen. En stallkompis sa att hon tyckte han såg fin ut.
 
På onsdagen kom jag inte iväg så tidigt som jag önskat och väglaget var lite sämre så jag fick ta det lugnt, så fick ta lite av träningstiden för uppvärmningen, men det kändes okej. Han kändes fin redan från början och ganska framåt. Vi jobbade med skänkelvikningarna i skritt först och sedan efter igångtravningen så tog vi i trav också. Vi gjorde en övning där vi gick på en åtta i princip mellan kvartslinjerna och så skänkelvikning på diagonalerna, ska försöka öva på detta hemma också, för det kändes som en bra övning. Sedan gjorde vi mycket övergångar trav-galopp-trav och jag fick öva på att inte ta för hårt i honom för han ska våga ta för sig i traven och gå på framåt, vissa blev jättebra och jag förstod vad vi strävade efter. Jag kan behöva leda för att ställa honom rätt och behålla formen, men jag får inte ta för mycket bakåt i handen. Sedan försökte vi oss på skrittövergångarna också, vilket inte gick jättebra först, men sedan övade vi på att få galoppen att gå framåt och så plocka tillbaka och gå framåt igen för att sedan minska igen. Då blev han jättefin och vi kunde först minska galoppen och sedan göra en bra övergång till skritt. Men det är det att jag behöver öva på att minska och pusha gränserna där för att det ska gå lättare för honom. Och för att han ska förstå, det är ibland så lätt att glömma att det vi håller på med nu är saker vi lär oss tillsammans, eller saker som matten kanske kunde en gång i tiden på färdigutbildade hästar, men nu måste lära sig igen samtidigt som Maxim lär sig. Vi fick avsluta med lite öppna i trav, åt vänster gick det som en dans, tre spår och inte så mycket jobb för matten, får hålla kolla på att han inte blir förböjd bara. Åt höger är det så mycket svårare, vi gick ner i skritt och jobbade med den där och då fick vi till det ibland, men där behöver jag också vara med att han inte bara böjer på halsen och älgar på, det kommer att komma och det är så roligt att vi nu har så mycket fler grejer vi kan öva på och jobba med och roliga övningar man kan bygga av det. Hela passet försökte jag tänka på att ha armbågarna vid revbenen och hålla händerna mer stilla och Maritha var nöjd med jobbet, nu gäller det att hålla i och nöta. Och att vara konsekvent och rida lika bra på hemmaplan som på bortaplan, så kanske vi kan visa upp något trevligt på banan i vår.
  
 
 
Vi tog en promenad på torsdagen i mörkret och snön, sedan blev det longering på fredag morgon. På lördagen hade vi bokat in uteritt med potentiellt ny hagkompis, pigga och glada hästar som vi först tog en tur i skogen med och sedan travade lite på sommarvallen, jag fegade ur lite och ville inte springa så fort, Maxim låg på en hel del och det kan bli så fel då. Jag önskar att jag vågade släppa mer, men tyvärr. När vi kom hem släppte vi ihop dem, vilket såg ut att gå bra. De nyptes lite, Maxim ville gärna hänga i hans långa tjocka man (islandshäst) och försökte också ta tuggor ur hans täcke... Suck, men inget allvarligt hände så vi var ganska optimistiska och glada. På söndagen var jag borta under dagen så kunde inte vara med vid lunchfodringen, där hade det gått sämre, Maxim var sur när de skulle få mat och när han ätit upp och den andra hade kvar gick han dit och jagade bort honom, vilket resulterade i sår på den andra hästen. Så tyvärr blev det ingen ny hagkompis denna gång... Tråkigt, men vi har hittat oss ett uteridningsekipage som jag tror passar oss bra.
 
Jakten på hagkompis får gå vidare, jag hoppas vi kan hitta en, för i övrigt funkar det bra i stallet, så jag vill väl helst inte börja se mig om efter ett nytt... men eftersom det är en av de saker jag i längden inte vill kompromissa om så får vi se.  
 
Det Positiva: Marithaträning
Det Negativa: Ingen kompis i hagen
 
You give me so much, I will give back
 
Over and Out

Mål 2018 och måluppfylland

Jag har ju försökt de år jag haft Maxim att lägga upp en plan och sätta mål vi har under varje år. Lyckas inte riktigt hitta dem vi hade inför 2017, men vet på ett ungefär vad vi skrev, så vi börjar med en liten utvärdering av året och om vi nått dit jag tänkt och ville.
 
Bruksridning
Målet i bruksridning vad som tidigare rundor utan u, två stycken innebär att man uppnått prestationsmedalj i brons och kvalat in att delta på FjordSM. Det har krävt blod, svett och tårar för mattens del, men detta mål är nu äntligen uppnått, efter X antal år och försök! Hann inte riktigt med att ansöka om den där prestationsmedaljen, så det får vänta till nästa år, kraven är uppfyllda i alla fall. Och SM:et var så roligt att vara med på! Att DMet på hösten gick över all förväntan med en 4:e plats som resultat kändes också otroligt stort.
 
Dressyr
Här tror jag mest att jag hade som mål på över 60% i LB och att starta LA. Vi har kravlat oss igenom en LA på pay and ride som jag helst vill glömma, men sedan mest fokuserat på att träna. En LB har vi ridit på över 60% (två hade det varit om matten kommit ihåg programmet) vilket jag är glad över. Under hösten har vi också tagit stora steg på träningen och nu börjar vi kännas riktigt starka. Vintern ska ägnas åt att bygga mer styrka och förhoppningsvis återvända till tävlingsbanorna till våren igen.
 
Hoppning
Har gått på ordentlig sparlåga kan man säga. Medryttaren har inte haft tiden att vara med på träningarna i ridhuset och jag inte ekonomin eller orken. En markarbetesträning har det blivit en vecka när Marithaträningen var inställd, kul, men svårt. Nu är medryttare och Maxim anmälda till kurs i januari i alla fall så ponnyn får nog lite mer hoppning i sitt liv snart.
 
 
Målen för 2018 då? Det har gått lite funderingar och tankar i mitt huvud senaste tiden.
 
Bruksridning
Vi är nu redan kvalade för FjordSM 2018, om vi ska åka är inte helt klart ännu, det kommer vara i Skövde vilket är nästan lika långt som Vetlanda, det kostar både en hel del tid och pengar. Ska hålla span på programmet och så om det är vettigt upplagt för just oss. Annars är målet en tävling under våren och så DM i höst och där i mellan klämma in träningar för Camilla som hjälpt oss så långt på vägen. Försöka få till stabila rundor och jobba vidare med våra "spöken".
 
Dressyr
Fortsätta vår regelbundna träning för Maritha och bli ännu starkare, förbättra skänkelvikningar och förvänd galopp, förstå vad skolorna innebär. Om tid och möjlighet försöka vara med på en av träningshelgerna med SUFF. Tävlingsmässigt kolla ut lämpliga tävlingar och försöka åka på ett par stycken. Jag vill ju fortfarande försöka starta LA, men vi får se lite vad vi hittar på.
 
Hoppning
Mer regelbunden träning för Maxim hoppas jag på. Orken hos matten finns tyvärr inte, men förhoppningsvis kommer medryttaren komma igång mer under våren. Kanske kan det bli någon terrängträning för dem också.
 
Övrigt
Vi ska hålla oss friska och starka, vill helst hitta någon att rida ut med regelbundet som gärna hänger med på längre rundor i lite högre tempo. Annars hoppas jag få till en långtur med gamla stallgänget som nu är lite utspridda över bygden. Vi har pratat om det, men hittills har det inte blivit av. Åka en tur med Maxim Hemhem i sommar och njuta av ridvägarna där.
 
Det känns som om vi kommer ha fullt upp med andra ord, men det är ju det bästa som finns, att hänga med Herr Gul så mycket som möjligt.
 
Over and Out

Långfärdsskridskor i Fjällnora

Jag har i flera år velat testa långfärdsskridskor, men det har aldrig riktigt blivit av, förrän nu! Jag och Johan tog oss ut till Fjällnora där de har plogat upp banor samt har uthyrning av skridskor. Vi hade tänkt vara där till öppningsdags, men riktigt så pigga var vi inte på lördagsmorgonen, men vid elva var vi där, då var alla skridskor uthyrda. Vi gick en skogspromenad och njöt av skogen istället och när vi kom tillbaka vid tolv-tiden testade vi igen. Nu kunde vi båda hugga skridskor som precis blev inlämnade, jag fick ett par bra kändes det som, Johan var inte lika nöjd med sina, men de gick att åka med, han behövde använda lite mer vristmuskler för att hålla sig stabil.  
 
 
Vi bestämde att så här första gången skulle vi inte åka den längsta rundan runt hela sjön utan känna efter. Det gick bra att åka, i början lite vingligt, men sedan kom jag in ganska bra i det, inte riktigt som att åka på vanliga skridskor vilket är vad jag är van vid, men inte jätteannorlunda heller. Vi åt vår medhavda matsäck på en brygga ute i sjön när innan vi började vända hemåt igen. Väldigt mysigt. En timme var vi ute och det räckte ganska bra för att vara första gången.
 
 
Nästa gång ska vi även ha med oss en vattenflaska, göra mer nyponsoppa i termosen och jag ska även ha med mig en tröja i ryggsäcken för fikapausen (istället för på mig när vi åker) och klä på mig bättre på benen. Vi började genast kolla begagnatsidor och frisluftsidor och jämförde priser på att köpa egna grejer, men det får nog vänta lite. Kanske är det lite bättre priser i slutet av säsongen och så ska vi åka några gånger till för att se om det blir någon regelbundenhet i det hela.
 
 
Det Positiva: Frisluftsliv
Det Negativa: Muskler som protesterar efter användning
 
Is och vinden i håret
 
Over and Out

A new beginning

Som sagt började väl inte året på bästa sätt för egen del med en dryg veckas sjukdom, Maxim fick med andra ord också börja lite lugnare, vi tog en sväng i ridhuset och en uteritt efter nyår för sedan skulle han gå hoppkurs två dagar med medryttaren, kändes ju lite taskigt mot alla inblandade om han bara fått vila hela tiden. Jag var där och tittade första kursdagen, de hade lite lägre då och mer fokus på markarbete, de skötte sig bra och Maxim såg ut att kämpa på bra och ha roligt. Dagen efter med lite högre hinder hade han taggat till mer själv, så som det brukar, varför anstränga sig när man inte måste liksom?
 
Denna vecka drog dressyrträningen igång igen för egen del. Vi tog ett pass i ridhuset hemma på tisdagen. Matten ur form och hästen låg på en del. Vilket är kul, jag måste ta tillvara de stunderna på ett vettigt sätt. Lite stel var han såklart, men efter lite uppmjukande övningar i alla gångarter kunde vi avsluta med hyffsat mjuk kropp.
 
Träningen gick superbra! Även här lite stel i början, men sedan blev det bara bättre också bättre. Fick rida mycket åttvolter på 20-metersvolten i början för att försöka böja åt alla möjliga håll och mjuka upp. Skänkelvikningar i trav som börjar komma ordentligt nu och så jobbade vi en hel del i galopp. Övergångar mellan trav och galopp, lite förvänd och så enkla byten. Där matten fick läxa att träna övergångarna och verkligen orka sitta kvar ordentligt så det blir skritt och inte något litet travsteg, jag behöver vara så stark och ibland orkar inte magen och ryggen hålla kvar och så faller jag fram. Fick också läxa att hålla händerna stilla, armbågarna intill revbenen och så hålla ett spö tvärs över med tummarna och öva på att få en mer korrekt position, för nu fladdrade de omkring och det ser ut som om han är jobbig i munnen fast han inte är det. Två ordentliga ridpass på rad medförde att kroppen sa tack och hej så det blev vila för oss båda på torsdagen och en matte som doftade Voltaren men ändå vaknade mitt i natten och inte kunde sova för det gjorde så ont i musklerna.
 
 
På fredagskvällen tog vi oss en tur i pannlampans sken, kunde jogga på ganska bra i trav i skogen och det var en fin tur. Han kändes mjuk och fin, kanske inte jättepå.
Medryttaren red i ridhuset och skuttade bom på lördagen vilket gått bra vad jag förstod. Och på söndagen red vi ut med potentiell ny hagkompis. Maxim var rätt så exalterad i början och de skrittade båda på i bra takt, men sedan lugnade de ner sig. Vi travade en del, i bredd och efter varandra. Fin tur, nu hoppas vi att vi kan släppa ihop utan större utsvängningar.  
 
Det Positiva: Att vara igång igen
Det Negativa: Halvvägs genom januari redan...
 
Att stanna upp och njuta, det är viktigt att påminna sig själv om det.
 
Over and Out

Snurr på livet

Julledigheten kom och försvann i en rasande fart och innan jag hann njuta av första veckan på 2018 och ledighet däckade jag i feber och förkylning. Men här nedan sammanfattas den sista tiden av 2017 och ett gäng med Marithaträningar under december som jag ännu inte kommit mig för att publicera.
 
Då ska vi se, förra helgen blev det en uteritt bort till sandbacken och träna lite galopp på lördagen och sedan ännu mer galopp med medryttaren på söndagen. Matten har haft en hektisk jobbvecka och med nöd och näppe orkat hålla igång på kvällarna. På tisdagen red vi i ridhuset i alla fall, matten var väl inte helt där och närvarande kan man säga, men fick till det hyffsat och han kändes ganska mjuk och redo för träning.
 
Till onsdagsträningen kom en matte uppe i varv och lite ofokuserad i början, men som alltid är det så fantastiskt hur stressen släpper när man sitter där uppe och följer Marithas instruktioner. Inget utrymme för att tänka på annat och allt på jobbet bara sjunker undan. Så som det ska vara. Vi fick börja med att jobba på en del i traven och göra mycket tempoväxlingar och att han verkligen ska svara på framåt. Det är sjukt stor skillnad mot förut, men vi behöver påminna oss själva om hur det ska vara. Sedan var det också lite stelt åt höger så jag behöver jobba med att vara noggrann i övergångarna så att han fortsätter vara ställd och kvar i formen. Och Maritha är sjukt imponerad av hur mycket bättre hans trav blivit mot förut, nu tar han verkligen i från bakbenen och kan använda dem. Galopp sedan och även där var han fin, hade lite problem med övergångarna till och från trav, mest i höger varv, där behöver jag bli mer stilla i innerhanden och hålla ut den lite för att hjälpa honom att behålla ställningen. Nästan så det var lättare med skrittövergångarna denna dag, för de gick rätt så fint, så länge matten sitter på rumpan så... Enkla byten över medellinjen gjorde vi också och så skänkelvikningarna som också blir bättre och bättre för varje gång.
 
Efter en tio timmars arbetsdag på torsdagen och dåligt med mellanmål var det en trött matte som kom till stallet, vi tog i alla fall en liten promenad och hittade ett nedblåst träd som gjort sönder ett staket, så någon mening med det hela kanske det fanns. På fredagskvällen plockade vi fram longerlinan och stuffade runt för oss själva i ridhuset, tog fram en bom som jag lade upp på sockerbitar som han fick galoppera över. Svårt i vänster sa han, där kan man byta till höger galopp över hindret, för det är enklare att gå i förvänd på liten volt än att behålla rätt galopp.... Nåja, vi fick rätt på det till slut ändå. Matten och hussen hade helgplaner, men matten lyckades ta sig upp hyffsat på lördagsmorgonen och kunde ge sig iväg på en pigg med något konfunderad Maxim strax efter åtta. Vi hade lite diskussioner om man verkligen kan rida så här tidigt på morgonen, speciellt när någon ställt en släpvagn med blått kapell längs med vägen. Vem gör så egentligen? Förbi kom vi i alla fall och väl i skogen pinnande herr gul på bra, öronen framåt och sträcka ut i galopp var väl lite melodin för dagen. Drygt 50 minuter var vi ute och det var en nöjd Maxim som fick gå ut i hagen efteråt. På söndagen hade han skött sig fint i ridhuset med medryttaren. Och på måndagen hade vi hovslagare och vila.
 
Tisdagskvällen i tomt ridhus var okej också, rullade mest runt i alla gångarter och varvade fyrkansspår och volter av olika slag för att försöka mjuka upp Maximkroppen. Tempoväxlingar lade vi också in och tyckte att han svarade på bra framåt på travdiagonalerna vi gjorde. Någon skänkelvikning som avslutning och så kände vi oss då hyffsat redo för träning på onsdagen.
 
Ganska mycket blandade övningar fick vi göra. I början var han lite stel och dan i vänstervarvet för omväxlingsskull. Fick jobba på med små volter i skritt och trav och försöka mjuka upp och böja igenom ordentligt. I traven fick vi också nosa på öppnor med "bogen in" längs med långsidan. Lättast i vänstervarvet, svårare i höger, men vi ska fortsätta jobba på det, behöver få in lite bättre kordination från mattens sida så ska nog poletten trilla ner snart. I galoppen fick vi först komma igång lite, koncentration på fattningarna och övergångarna till trav där jag får kämpa lite, speciellt ner till trav, men det tar sig allt eftersom. Vi körde halvt igenom och fortsätta i förvänd genom kortsidan, sedan fick vi en ny övning, tre serpentinbågar över ridhuset där den mittersta skulle vara större och ske i förvänd galopp. Hua tänkte matten, inga problem sa Maxim och klarade fint båda hållen, vi skulle fortsätta in på diagonalen sen och öka lite, vilket gick okej, men med lite tidiga avbrott. Behöver vara noggrann med vägen så att den blir bra och vi inte siktar för mycket på hörnet. Imponerad över att han gjorde det så bra och stadigt redan första gången. Fick rida lite enkla byten sedan för det gillar han, blev superbra de också, lite kvar att jobba på i avsaktningen och att jag behöver vara kvickare att bli redo och fatta nya galoppen, men övning ger färdighet. Vi gjorde också lite halt och ryggning vid medellinjen och skänkelvikningar så som de ligger i La:1, det ska vi nämligen rida för Maritha nästa vecka som julavslutning. I skänkelvikningarna kämpar han verkligen, för han tycker det är svårt, men mer och mer flyttas bakbenen varje gång.
 

Den allra sista träningen för året skedde alldeles innan jul. Ända in i kaklet kan man ju säga och vi kämpade på med att hålla igång för att vara redo för den träningen. Vi har tränat delar ur LA:1 större delen av året och hunnit igenom det mesta, men någon dag innan träningen när jag skulle gå igenom programmet för att faktiskt lära mig det insåg jag att inridningen ju sker i galopp fram till halt och hälsning. Det gick väl ärligt talat sådär när vi gav oss på det själva, men på onsdagen med bästa tränaren på marken fick jag lite tips och knep. Perfektionist-matte måste slappna av lite och ta det steg för steg och bygga upp oss inför nya svårigheter. Efter några övningsomgångar och uppvärmning så satte vi igång och red program! Och som vi genomförde det hela! En bra avslutning på året och inga större misstag, lite dålig volt i vänstergaloppen kan jag själv tycka och diagonalen i galopp kan vi göra bättre, men allt som allt bra flyt och energi genom hela programmet och positiv anda skulle jag säga. Maritha var nöjd och matten var nöjd, Maximen var nog också lite nöjd med sig själv! Vi ägnade oss sedan åt lite förvänd galopp lite varsom i ridhuset och han börjar förstå att han ska lyssna vilken galopp han ska fatta, inte alltid det blir rätt, men mer och mer. Vi lekte med lite öppnor och även här börjar poletten trilla ner för oss båda. Nöjt ekipage som kunde summera en helt fantastisk träningstermin.
 
Maxim fick lite ledigt efter det över julhelgen, lite latmansdagar i mellandagarna med lek och bus i naturen och så börja året med kurs i markarbete/hoppning med medryttaren. Vi ser fram imot ett 2018 som förhoppningsvis ska fortsätta bjuda på härliga träningspass med Maritha.
 
Det Positiva: Bästa tränaren och bästa hästen
Det Negativa: En trött ryttarkropp
 
Growing stronger
 
Over and Out   
 

Att ta vara på stunderna

Efter sex dagar utan aktivering mer än promenader började protesterna från liten gul bli mer och mer högljudda. Fyra dagar utan matten för också med sig att man kan försöka saker man egentligen vet att man inte får. Så två dagars promenerande för att försöka återställa ordning något så när kanske var en bra idé. Bara det här med att stanna när den som leder en stannar kan vara nog så komplicerat.
 
På måndagskvällen tog jag i alla fall fram ett träns igen, som Maxim bokstavligt talat dyker i och försöker få in i munnen så fort som möjligt. De här små viloperioderna är rätt så bra måste jag hålla i minnet. Vi longerade lite i ridhuset i skritt och trav, med avslappnad häst och en matte som försökte hitta och behålla sin position. Han såg fin och ganska pigg ut, men inte så att det rann över.
 
Så ridning för första gången på en vecka på tisdagskvällen, lite stelt och dant, lite så att någon försökte lägga av mer än vanligt, men överlag ett hyffsat ridpass som bara innehöll uppmjukande arbete i alla gångarter. Och på slutet kändes han fin igen. Han brukar ju vila sig i form. Innan passet tog jag fram klippmaskinen också, för andra gången i höst, men nu var det lika mycket päls igen som första gången, växer otroligt snabbt. Det ser ut lite som det ligger en Golden Retriver i stallgången när man är klar. Jag mindes tillbaka den där vintern när Maxim skulle klippas för första gången, vi bodde i stort stall i Linköping och övade flera gånger med att starta maskinen och lyssna på ljudet innan vi faktiskt klippte lite lätt. För varje år som går blir det lite mer klippning känns det som, kanske för att vi tränar på ett annat sätt nu än tidigare, men helklipper gör jag fortfarande inte utan lämnar päls över rygg och rumpa. Första gångerna var ju ljudet lite läskigt vill jag minnas att han tyckte så vi hade bomull i öronen och tog det försiktigt med pauser. Pauser har vi fortfarande för att låta maskinen svalna och rensa från hår, men bomull i öronen försvann någonstans längs med vägen och det största problemet jag har vid klippning är att han tycker den är till för att klias och gärna trycker sig mot den, speciellt när man kommer upp mot huvud/öron. Valet att klippa kommer av att han blir så svettig om jag inte gör det så fort han rör lite på sig och jag märker verkligen på honom att han tycker det är skönt och orkar mer när han torkar snabbare efter ett träningspass. Sedan är ju nackdelen att jag får tänka till om täcken åt höger och vänster.  
 
Onsdagens Marithaträning var efterlängtad. Jag brukar vanligtvis känna mig ganska värdelös på att rida när jag haft ett uppehåll antingen  i ridningen eller med träningarna. Hade en svacka för några veckor sedan, men Maritha hjälper mig alltid ur dem och denna gång kändes inte svackan speciellt stor. Kanske för att vi bara hade ett ridpass i ryggen inför denna träning, så jag hade kanske inte känt efter så mycket eller försökt mig på saker som är på gränsen till övermäktiga. Sedan att matten fick ägna sig åt att laga hage hela morgonen innan jobbet är en annan historia eller att någon lärt sig att när strömmen inte går runt kan man trycka ner staketet och promenera in till grannen som har betydligt mycket mer gräs att smaska på. Suck, men ökade motvilligt på morgonmat och hällde in halm i boxen så att han inte är så förbaskat hungrig när han kommer ut, sedan hålla tummarna att han vill vara kvar på rätt sida staketet. Svårt att göra större åtgärder på vardagar när mörkret kommer så fort.
 
Åter till träningen, vi tog oss dit i sakta mak på lite hala vägar, men det gick bra. Hann skritta och trava fram lite innan vi började i vanlig ordning. Fick börja på en volt i trav och flytta oss ut mot spåret i lite skänkelvikning. Länge sedan vi gjorde den övningen nu och nu känner jag verkligen när han sätter under bakbenet och går åt sidan, väldigt häftigt! Svårare åt höger än vänster, men det blev bättre efter några gånger. Sedan jobbade vi med mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Skulle tänka fyra fram och fyra tillbaka i galoppen och så ändra hela tiden. Mest bekymmer med att jag gör för mycket tror jag och att jag inte kan räkna. Men när vi fick lite koll på räkningen och jag bara brydde mig om att driva fram och sedan sluta driva när vi skulle minska fyra steg så gick det bättre. Vi fick öva lite förvänd galopp och där kändes han ganska stark, även om jag inte får hålla på för länge så vi blir för trötta och det blir pannkaka. Men vi gjorde bågar på långsidan, halvt igenom, genom kortsidan och så diagonalen över till rättvänd galopp. Hela tiden med lite stadigare form än tidigare. Måste våga göra övningarna hemma också och bygga oss starkare. Sedan avslutade vi med lite skänkelvikningar, vända upp på medellinjen och ut till väggen, i programmen ska man ofta rida rakt fram någon meter innan man påbörjar skänkelvikningen, men Maritha tyckte jag skulle börja direkt och då blev det lättare att komma in i den. Ett steg i taget, andas och stressa inte fram något Matilda. Måste bibehålla den tanken. I alla fall gick det jättebra och det kändes som om vi för en gångs skull kommunicerade bra i denna rörelse. Det är svårt att rida blir jag påmind om om och om igen, men just där så kommunicerade min hjärna bra med min kropp och min kropp med Maxim. Ridning när det är som bäst, vi avslutade sedan när det kändes så himla bra, också något jag måste ha i åtanke.
 
Vi tog en liten promenad på torsdagen i skymningsljus bara han och jag. Och på fredagskvällen hängde vi i ridhuset och repeterade träningen. Vilket gick bra förutom när matten slarvade och svängde för tvärt i den förvända galoppen. Annars kändes han mjuk och fin. På lördagen var han pigg, pigg, pigg och ville mest öva på att springa det fortaste i regnet som öste ner under hela ridturen. Kanske för att matten tvingade ut honom när alla andra fick lunch. Otroligt orättvist. Men roligt hade vi.
 
 
Sedan kom en massa ärenden och brist på ork i vägen på söndagen, egentligen skulle han få leka med medryttaren så vi hade planerat in andra nödvändigheter. Nu blev det ändringar på det, så vila och skrutta i hagen fick räcka. Sedan fick han röja runt med medryttaren på måndagen istället och hade varit supertaggad.
 
På tisdagen var matten sen till stallet, men vi fick oss ett kvällspass i ridhuset i vår ensamhet. Försökte mest rida igenom i alla gångarter, mjuka upp mycket i traven med serpentiner och 10-meters volter. Sedan försökte vi oss på några öppnor i skritt och trav längs med medellinjen. Jag är ju inte helt haj på dem än, men tycker nog att det gick bättre än tidigare. 
 
Veckans träning bjöd på bra känsla och häst som frustade mycket och verkade nöjd med sig själv. Tror han tycker det är kul när vi varierar mycket olika övningar korta stunder. Och när det är svårt och han känner att han ändå klarar av det blir han sjukt nöjd med sig själv, matten blir också nöjd såklart! Vi fick börja i trav och flytta bakbenen på volten, tempoöka lite, minska och flytta bakben och så vidare. Svårt att kordinera alla hjälper för matten, men vi fick till det fint i vänster varv och så fick vi båda kämpa lite mer i höger. Himla fin blir han av det jobbet i allafall. Sedan fick vi göra skänkelvikningar på diagonalen och så fatta galopp ur den när vi kom ut mot väggen, första gången för den övningen, men den fattade han snabbt och det var inga större problem. 
 
I galoppen skulle vi jobba med enkla byten, eller det var slutprodukten, först fick vi börja med att hålla oss på volten och göra övergångar mellan skritt och galopp. Tog ju ett tag innan matten kom igång, speciellt med att vara snabb och fatta galopp igen, behöver bli kvickare helt enkelt. I vänster är det svårare för oss och jag reser mig så gärna upp ur sadeln i nedtagningen och då blir det trav såklart. När jag väl satt kvar och satt, satt, satt så fick vi till det bra. Han gjorde riktigt fina fattningar ibland i allafall och några riktigt bra avsaktningar också, när hon där uppe inte håller på så mycket. I slutet kunde vi också nosa på de enkla byten över medellinjen och några gånger blev det lagom många skrittsteg och bra nedtagningar. Vi ska jobba vidare på dem och på att matten ska kunna byta om i hjärnan lite snabbare. Vi fick också öva lite halter där matten också måste sitta still och inte hålla på och rätta till sig när hon tror att hon sitter snett fast hon inte gör det. Och några ryggningar och upp i trav. Jag kan hälsar Maxim! Så nöjd efter passet, eller ja, efter de flesta pass just nu. Lossnat så otroligt mycket senaste tiden, nu behöver vi bygga styrka i galoppen så kommer det här att bli så himla bra till våren. Jag vill ha djup snö och en lagom kall vinter så vi kan träna glaoppintervaller på vallen.
 
Det blev vila på torsdagen, en promenad på fredagskvällen och så red vi i mörker på lördagen. Men vi hade en trevlig tur trots allt, pigg häst, pannlampans sken och även om många tankar maler i huvudet just nu, så försvinner de snabbt när lite gul tar i från tårna och far iväg i ökad trav. Så vi var ganska nöjda båda två när vi kom hem igen. På söndagen hade jag utsläpp och passade på att mocka lite hage. Maxim lekte med medryttare, pigg och arbetsvillig och hade fått trava lite bommar.
 
Vi började med måndagsvila igen och så var vi i ridhuset på tisdagskvällen. Trots uppehåll från dressyr på bana sedan träningen så får jag så bra känsla. Mycket snabbare når vi fram till den och redan från början är han mer med på noterna än tidigare. Vi övade på de enkla bytena och nu satt de nästan på en gång och han tycker verkligen att sådan här grejer när det bli klurigt och svårare och mycket som händer är kul. Han vill verkligen göra rätt.
 
Så på träningen tog vi det ytterligare ett steg. Det är bra med Maritha hon hjälper mig att tänja på gränserna och att flytta på dem. Vi började med traven och försökte få ytterligare ett steg i tempoväxlingarna framåt. Jag kände väl mest i början att jag hade svårt att sitta ner, svårt att hålla händerna stilla och svårt allmänt att hitta den där kontakten, men den kom och vi jobbade oss till det. Fick göra lite skänkelvikningar på olika linjer i skritt och trav vilket gick bra, men jag har lättare att hålla honom rakare för höger skänkel än för vänster.
 
I galoppen var han fin redan från början, jobbade på bra och gjorde bra övergångar till skritt och oftast bra fattningar. Vi hade lite problem i vänster varv först att han fattade förvänd. Men sedan fick vi ordning på det. Så då gick vi över till förvänd galopp på volten. I höger gick det superbra får jag säga, han fattade förvänd, tog ett halvvarv på volten och så skrittövergång och fatta rättvänd och så skiftade vi så. Inga problem sa han, jag kan! Sedan gick vi över till den svåra vänstergaloppen och poff så kunde vi bara fatta höger galopp. Jag gör ju som du säger hävdade han! Vi gick över i vänster varv och försökte med vänsterfattningar där, men det tog några försök innan den kom. Så det kokade över lite och gränsen var rätt så tydlig, men vi ska fortsätta smyga in det och så kommer det att gå tillslut. Vi avslutade med ytterligare några bågar med enkla byten, superfin hela tiden och fin när vi travade av också. Den här hösten har bjudit på så många fantastiska träningar och att jag får jobba tillsammans med honom på det här sättet är en dröm. Nu rider jag saker på min egenutbildade häst som jag inte gjort på drygt tio år sedan jag slutade på ridskola. Vi lär oss nya saker tillsammans hela tiden och att vi om några år kommer träna på en nivå jag bara drömt om som tonårstjej är helt fantastiskt. Vi kommer aldrig att tävla på så hög nivå jag tror vi kommer kunna träna på, men träningen är ju det som ger en glädje i vardagen.  
 
Promenad på torsdagen och en sväng i ridhuset under systers vakande ögon på fredagen, han kändes mjuk och fin, vi visade mest vad vi lärt oss sedan i somras när hon såg oss sist och det var ju skönt att hon kände skillnad. Sedan styrde vi bilen mot Stockholm och Friends Arena. Jag hade lyckats vinna biljetter till fredagskvällen vilket var otroligt roligt, jag som aldrig vinner något! Hade någon slags tanke om att jag skulle kolla på skor och chaps, men det kunde jag ju glömma. Får ju mild panik av alla människor som trängs och alla varor som är till salu, så det gick ju inte att koncentrera sig alls. Så det slog jag ur tankarna helt ganska snabbt, men jag lyckades hitta godis till Maxim och så hade Hansbro Sport bra pris på handskar så jag köpte faktiskt två par. På köpet fick jag strumpor och en huva. Hos Granngården fick jag en stor kasse och en borste när jag deltog i deras enkla tävling och gick till deras monter. Perfekt till leriga hovar sedan tänkte jag. Så jag lade inte så mycket pengar den kvällen i alla fall. Vi åt middag och så köpte vi godis innan vi gick in och hittade våra platser, som kändes väldigt bra och vi såg bra. Det började med hoppklasser, först ponnyhoppning, där jag genast höll med syster om vem man skulle heja på när jag sett dem alla rida. Sedan kom en större hoppklass där många kändisar dök upp, vilket också var kul att se, känslan när Peder och All In hoppar är ju ganska speciell om man säger så. Lite shownummer och så var det fyrspannstävling, vilket helt klart blev favoriten från kvällen, vilka hästar och kuskar! Hög musik och publik som klappar i takt och knäpptyst på allt när de kommer in i de tekniska hindren och behöver kunna kommunicera med varandra bättre och så full fart igen när de klarat av svårigheterna. Sist men inte minst julavslutningen med några välkända östgötar i tomtedräkter. En fin kväll på alla sätt och vis.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta, alltid, för alltid
Det Negativa: Livet som inte kan sluta snurra
 
Ni är mina ankare i tillvaron.
 
Over and Out  
 

En överraskningsträning

Så förra veckan blev inte direkt som vanligt. Vi var i ridhuset på tisdagskvällen, ungefär som vanligt i och för sig. Maxim kändes fin, inte allt för stel och inga skavanker från ihopsläppsäventyret tack och lov. Vi övade på att vara framme och göra tempoväxlingar i alla gångarter. Kände på några skänkelvikningar och förvänd galopp mot slutet. Kändes fin och redo för onsdagsträningen, som blev inställd... Men alla kan vi bli sjuka. Jag planerade raskt om och anmälde mig till en träning i markarbete på torsdagen istället.
 
På onsdagen longerade vi lite lätt i alla gångarter för det var vad jag orkade med efter en lång dag på jobbet. När torsdagen kom kände jag mig lite nervös, det var ju evigheter vi tränade bommar och hinder seriöst och ganska länge sedan vi över huvudtaget övade med bommar. Matten är lat och orkar ofta inte ta fram och nu i ridhuset kan man inte göra det när som helst heller. Men jag måste bli bättre helt enkelt. Maxim blev lite förundrad när han kom in i ridhuset, dels var vi 5 ekipage och sedan var det ju massvis med bommar i olika kombinationer att kolla in. Han var inte på sitt bästa framåthumör, men vi gjorde det bästa vi kunde av det hela. Vi fick göra lite olika övningar, för oss handlade det mest om att få till framåtandan och att han ska ta för sig. Och jag vet ju att det finns där, men nu kändes vi båda ringrostiga. Det här med studs och galopp över flera bommar är inte vår starka sida kan vi säga, men någon gång fick vi till det och då blev det bra, travbommarna kändes också bra även om vi nog aldrig haft en så lång serie någonsin tidigare. Maxim blev rätt så trött, även om det passade bra med pauserna som blev när andra gjorde övningen, men kände det på honom att det var jobbigt och han blev svettig och flämtig. Behöver jobba upp flåset lite mer. Vi fick med oss att jobba med våra tempoväxlingar och aldrig gå i samma tempo mer än 20 steg. Byta, byta, byta hela tiden. Jag fick med mig lite inspiration om att jag behöver orka släpa fram grejer själv också och helst mer än tre bommar åt gången... Förhoppningsvis kan vi vara med igen snart och så hoppas vi att medryttaren får lite tid efter nyår att träna också.  
 
Long time ago...
 
Det blev en promenad i fredagsmörkret och sedan leka med medryttaren på lördagen. På söndagen blåste det storm och virvlade snö. Matten hade klätt på sig för dåligt, men ordnade det med ett extra täcke som man kunde lägga kring benen. Vi gav oss ut på skrittur i skogen, frustande nöjd häst och inte allt för stelfrusen matte kom hem igen efter en timme i friska luften.
 
Sedan började vi veckan som vanligt igen med måndagsvila och en matte som helst bara ville sova. Och en tisdagskväll i ridhuset med lite stel häst, men som gjorde allt jag bad om och mot slutet var han mjuk och fin.
 
Onsdagsträningen gick som på räls. Vi fick göra många svåra saker hälsar både Maxim och matten. Men nöjda var vi efteråt. Maritha säger att skillnaden nu mot för något år sedan är att nu vill han försöka även om det är svårt och jobbigt, tidigare lade han bara av då, nu kämpar han sig igenom kortsidorna i förvända galoppen. Frustar i varje galoppsprång och ger lite till när jag ber. Vi körde lite skänkelvikningar i trav på diagonalen, matten måste åt vänster sitta över på högersidan för nu sitter jag helt fel och bara stör honom. Annars så kämpar vi oss vidare med att korsa bakben och försöka kordinera alla hjälper. Vi red en åtta på kvartslinjerna så det blev lite kortare sträcka, fick börja med att bara rida vägen och gasa på vid diagonalerna så att han skulle vakna till och sedan börja med skänkelvikningarna. Galoppen fick vi rulla igång i  runt fyrkanten först för där hade vi somnat till. Sedan fick vi rida samma åtta igen, med avbrott till trav runt medellinjen och fatta ny galopp. Jag behöver bli lite kvickare i min omställning, men Maxim gjorde ett bra jobb. Bra kvar i formen och fattade nya galoppen. Sedan vände vi halvt igenom i förvänd, fortsatte genom kortsidan och snett igenom till rättvänd, pausade lite och gjorde om igen. Åt båda hållen, trött ekipage efter det, men vi klarade det rätt så bra. Sedan avslutade vi med lite programridning med ett egenkomponerat LB-program, nåja, det viktiga var att försöka komma över tröskeln och fortsätta vara fin även om det var programridning. Travdelen kändes bra, galoppvolterna blev lite hipp som happ, en för stor och en för liten, matten måste få koll på styrningen. Sedan blev det lite dålig diagonal i galopp också, vi kom liksom inte fram till väggen och fick ett tidigt avbrott och en dålig hörnpassering. Så vi ska träna vidare, nästa träning om två veckor. Maxim får en lite lugnare vecka nästa vecka då jag åker iväg på jobbresa.
 
Vi promenerade i mörkret på torsdagen och red i skymning i skogen tillsammans med stallkompis på fredagskvällen. Trevlig tur med skritt och trav, Maxim jobbade på bra och kändes ganska så fin, lite lagom framåt och kanske lite stel ibland. På lördagen lekte han med medryttaren och hade mest velat springa vad jag förstod. På söndagen hade jag först tänkt rida ut, men eftersom det var noll personer i stallet som skulle rida i ridhuset var vi lite busiga och tog fram några bommar. Tre galoppbommar och ett litet sockerbitshinder. Sedan övade vi på att gå framåt och galoppera på. Matten kände sig väl inte riktigt som värsta hoppryttaren och vinglade omkring en del, men vi gjorde galoppbommarna i båda galopperna tre gånger var, fick göra en gång extra i svåra varvet. Men annars klarade han det superfint! Sedan tog vi hindret tre gånger åt vardera håll också, här fick vi också ta om en gång i svåra varvet, men annars gick det också jättebra! Trött häst som behövde sina skrittpauser mellan övningarna, matten också för den delen. Han kändes fin när vi travade av och ganska mjuk även om det inte varit fokus för passet.
 
Vi hann med en ridtur på måndagskvällen i skymningen också, ute i skogen. Travade på fin och lyssnade, försökte att inte ha så mycket krav utan jobba i korta perioder varvat med skritt på långa tyglar. Sedan åkte matten iväg på jobbresa i dagarna fyra och när hon kom hem igen så blev det en helg med promenader i skymningsmörker eftersom hon var helt slutkörd och behövde återhämta sig.
 
Det Positiva: Att gå utanför boxen
Det Negativa: Mörker, november, regn
 
You are the light of my life
 
Over and Out

Grand old man

Ett tag har jag vetat om att han inte skulle finnas så länge till. Han den där hästen med de ulligaste öronen och de finaste mörka ögonen. Den där hästen som gjorde alla galopper till en tävling och vann dem alla med en noslängd för sedan var tävlingen faktiskt slut, så det så! Hästen som gav så mycket tillbaka och som jag aldrig någonsin kände ett uns av rädsla på. Finaste Hampushästen <3
 
 
Dryga tre år var jag hans ryttare och minnena vi samlade på oss under de åren kommer leva kvar för alltid. Tiden i Älgbosätter med de gula hästarna tänker jag om den perioden av mitt liv. I dessa stunder är jag så tacksam över min blogg där jag kan gå tillbaka och återuppleva. Läsa om tävlingar och svampturer och galna galopper genom skogen. Läsa om att kämpa sig vidare och utvecklas och att lära en gammal häst att backa i vinkel så att man tillslut kan ta sig igenom en bruksbana utan u.
 
 
 
27 år är en aktningsvärd ålder att uppnå och att under merparten av dem vara pigg och frisk är något man unnar alla hästar. Man unnar dem också en ägare som ser när det börjar gå utför och att det är dags att ta det där beslutet man alltid fruktar när man har djur. Han fick en sista sommar med gräsbete och snäll kompis. Vi var och hälsade på honom i september jag och Johan, ullig och lite svankryggig, men fortfarande sig själv. Mest fokuserad på maten och inte riktigt tid med människan som ville kramas.
 
 
Hästen som lärde Maxim att det var okej att bada fötterna i dammen och att vass är rätt så gott att äta. Hästen som orkade allt och som lärde unghästarna att inget är farligt (det gick kanske inte alltid in, men det var ju inte Hampus fel...) Hästen som kunde bära vem som helst på ryggen utan tvekan och som tog sig fram över stock och sten utan problem.
 
 
Det finns så många minnen, men om jag ska tänka tillbaka på ett just idag så är det Hubertusjakten ute på Vikbolandet 2010. Hampus var i sitt livs form och taggade till tänderna. Varför ska man hålla sig sist när man kan vara först undrade han hela tiden? Vi som skulle ta det lugnt och lotsa liten Joker runt sin första större utflykt. Om vi började långt bak i ledet så slutade vi i rumpan på masterhästen när vi närmade oss mål. För häst efter häst blev trött och Hampus bara ångade på. Hur glad han var över att få springa fort och hoppa något hinder omgiven av andra hästar. På upploppen kom vi 3:a med pilot som bromsade eftersom hon trodde vi skulle försvinna upp på stallbacken annars. Och Hampus var redo för en vända till när alla andra hästar pustade ut och tyckte "äntligen är det över".
 
Så taggad på att springa mer <3
 
När du träffar Jossan där uppe bland molnen, hälsa henne från oss här nere på jorden.
 
En saknad
Ett tomrum
Ett hjärta fullt av minnen
En liten gul häst så högt älskad av alla runt omkring 
 
Hampus
1990-2017
Alltid i våra minnen <3

Jakten på sittben

Livet har lite för mycket på gång just nu, samt att det kanske inte gått så smidigt som jag önskat på jobbet. Här ska man köra de första "skarpa" proverna mot lagstiftningen och så går analysinstrumentet på semester.... Nåja, det ligger ju lite utanför min kontroll så man får försöka släppa och planera om, även om det är jobbigt.
 
Maxim ger energi i alla fall istället för att ta. Även om det runt omkring ibland tar lite mer än jag skulle önska. Vila på måndagen och ridhuset på tisdagen. Tyckte han var fin och ganska fokuserad på mig, vi övade på våra tempoväxlingar runt fyrkanten mest, lade in någon volt här och där och så gjorde vi någon skänkelvikning på diagonalen.
 
På träningen fick vi flytta fokus från Maxim och till matten lite gran. Vi har ju kämpat med att få fram honom och att han ska gå mer av sig själv och nu fanns det mer där redan från början och även formen var fin och han var mjuk. Så då koncentrerade vi oss på att matten skulle hitta sina sittben och sitta mer på rumpan, framförallt i galoppen där jag gärna hamnar ur sadeln och studsar omkring, sedan ska jag ju också sluta klämma med knäna och släppa ner benen. Vi övade mycket övergångar mellan skritt-galopp-skritt och att jag skulle sitta kvar både i fattning och övergång. Enkla byten i serpentiner över ridhuset övade vi också på och att vi skulle skritta på volten göra en framdelsvändning och fatta galopp ur den, lite knepigt och kordinationen var väl inte den bästa. Fick också rida en del utan stigbyglar och försöka lokalisera de där nedrans sittbenen. Maxim blev lite förvirrad när jag höll på med diverse övningar, men sedan fick han göra skänkelvikningar också, "puh, det här känner jag igen!" så Maritha var väldigt nöjd med oss och jag var också nöjd, mer sitsträning ska läggas in framöver.
 
 
 
Vi bytte lite fokus på torsdagen och skrittade ut barbacka i skogen, det är ju också bra för mattes sits, speciellt som hästen lägger i turboskritten och älgar iväg... Fint i skymningen i alla fall och en mysig stund med min bästa vän.
Fredag och ridhus igen, inga komplicerade saker utan fortsatt fokus på att gå fram, växla tempo och vara mjuk. Han var fin mest hela tiden! Och jag kunde njuta, titta i spegeln och inse att för det mesta ser vi inte så pjokiga ut. Vi övade lite skänkelvikningar när alla andra gick ut, men sedan var jag ganska så nöjda med oss.
 
I helgen fick jag inse hur fort allt kan rasa och vilken otrolig tur man har när det inte gör det... Maxim går i en trevlig hage just nu med två kompisar han kommer överrens med, de kanske inte är bästisar eller har klickat helt, men de funkar tillsammans, Maxim har fått något bitmärke, men inte mer än så. Nu ville en till häst in i vår lilla flock och vi tänkte att Maxim är snällast och kan gå på gräs så de två skulle få gå och bekanta sig med varandra på lördagen medans vi gjorde i ordning grannhagen med mer gräs. Så på lördagen släppte vi in Maxim till den nya hästen. Alla ihopsläpp jag haft med Maxim har varit ganska odramatiska, lite jagande, vift med framben, pipande och så brukar det bli lite springande, men lugna ner sig snabbt. Jag förväntade mig väl inget annat nu heller och var inställd på att Maxim skulle gå undan som han brukar, han verkar aldrig ha haft behov av att strida för sin plats i flocken och ibland har jag väl tyckt att han är lite väl snäll och skulle säga ifrån mer. Men jag trodde helt enkelt inte att han hade det i sig. Kanske gjorde vi fel i att det låg lite mat i hagen, kanske skulle det ha gått på samma vis ändå. Men det slutade med två hästar som stod och matade sprakar med bakbenen på varandra och ingen av dem backade av och detta skedde upprepade gånger. Jag har som sagt aldrig sett min häst eller någon annan häst bete sig riktigt på det här viset. Så vi särade snabbt på dem och Maxim fick gå tillbaka till sin gamla hage där bruna kompisen troget väntade vid grinden och så gick de iväg tillsammans. Maxim verkade inte så berörd av det hela, inga synliga sår, kall i benen, skrittade med raska steg till hagen och var sitt vanliga jag. Den andra hästen hade lite mer synliga sår.. Oron gnagde ändå, så jag åkte dit på kvällen också och tog in honom för att kolla igenom. Någon liten svullnad i form av ett hovmärke på rumpan, men inget annat, pigg och glad, hade bråttom in, smörjde på lite linement och försökte dämpa oron.
 
Fick bli en promenad på söndagen, så Maxim var ute på powerwalk med matten hängandes i grimskaftet. Och jag får väl ta och inse att min häst är bygd som en stridsvagn och vet hur han ska försvara sig. Det är skönt med en hållbar häst med kraftig benstomme som är i rätt så god form för tillfället. Men ändå handlar det ju mycket om tur för jäklar vilken kraft de kan få in i sina sparkar.
 
Denna vecka började vi med att matte jobbade otroligt lite och ägnade sig åt hovslagare, åkte hem med hästen och så fick han äta lunch i boxen medans jag fixade allt runt omkring, följt av borststund, uteritt i uppehållsväder med pigg och glad häst och på det lite mockning av hage. En ganska härlig start på en vecka som visade sig suga ut en hel del energi.
 
Det Positiva: Höstlöv med hösthäst
Det Negativa: Hur rinner tiden iväg så snabbt?
 
Could not do more if I tried
 
Over and Out 

RSS 2.0