Rutiner, rutiner, rutiner

Känns verkligen som om vi kommit in i rutiner nu som vi också följt något så när i många veckor. Jag kanske har slarvat lite med min egen träning tyvärr, men så är det ju ganska ofta när man har en häst. Att orka med dens träning är viktigare än ens egen. Men måndagsvilan och att jag då brukar passa på att vara i stallet på morgonen har gjort att vi skaffat oss en träningsrutin på måndagskvällen som består av simning. Jag har väl alltid gillat att simma rent generellt och som träningsform tycker jag att det är "lagom jobbigt". Det vill säga, det var, tills ens sambo som tävlingssimmat i tonåren tycker det är en bra idé att lära mig frisim och "ordentligt" bröstsim. Genast blev det mycket jobbigare. Men det är roligt också, så ska försöka kämpa på.
 
Vi var kanske inte helt i synk på tisdagskvällen i ridhuset, men det blev ändå okej mot slutet. Jobbade mest med att mjuka upp, på serpentinbågar i alla gångarter, är ju lite större ridhus att öva i hemma när vi tränar förvänd så kan ligga på en lite större volt/oval när vi övar vilket känns bra, så har vi Maritha som stöttning när det är lite trångt. Jobbade en del med övergångar också och att försöka få honom alert.
 
Redo för träning på onsdagen, i allafall hyffsat, även om jag hade lite av en pressad vecka på jobbet, så lyckades jag släppa det mesta och fokusera på vår träningstid. Han kändes överlag väldigt fin, men han blev trött och det märks att vi behöver bygga mer styrka. I traven övade vi tempoväxlingar och ibland fick vi till riktigt fina. Sådär att han går framåt mest för sitsen och tanken känns det som. Sedan gjorde han super skänkelvikningar också! Det börjar verkligen släppa nu och jag börjar få in tekniken och inte glömma hälften av hjälperna någon annanstans.
 
I galoppen jobbade vi på med tempoväxlingar, öka/minska och tillslut skrittövergång. Jag behöver känna av lite där, inte göra för länge och känna när det är läge för skritt. Supersvårt i vänstervarv och enkelt i höger. Och trött i musklerna blev han så det var jobbigt. Vi orkade lite förvänd galopp, men inte så mycket, sög nog ut en del av musklerna det där.
 
Torsdagspromenad och så longerade vi på fredagskvällen i ridhuset, han kändes ganska avslappnad och kunde gå avspänt i alla gångarter i båda varven.
Sedan bestod helgen av två uteritter, en i ensamhet och en i sällskap. Lugna båda två, mest bestående av skritt och joggingtrav. Maxim skötte sig fint båda dagarna.
 
Sedan blev det åter måndagsvila och så tisdagskväll i ridhuset, fick ha hela ridhuset för oss själva trots att det var ganska tidigt på kvällen. Lyx! Jag övar på att rida utan sporrar hemma och till min förvåning går det ganska bra. Vi jobbar på med känsligheten för hjälperna och det känns bra när det går framåt. Började med att mjuka upp i skritt och trav, serpentiner blandat med tiometersvolter. Sedan gick jag in på en volt i trav, testade lite tempoväxlingar så som Maritha instruerat och de börjar komma mer och mer och jag känner att han verkligen lyssnar framåt även utan mycket ben! I galoppen arbetade vi också med små tempoväxlingar så som vi fått i läxa och jag försökte tänka på att inte jobba och dra för mycket i innerhanden, tycker det blev lite bättre. Eftersom vi var ensamma passade jag också på att rida serpentiner/åttor i galopp och verkligen ta plats i den förvända galoppen. Han var superduktig! Sedan travade vi av, kände att vi inte helt mjukat upp oss i vänstervarvet jämfört med höger, men det fick vara så denna dag, ändå nöjd med oss båda och ett lyckat hemmapass!
 
En annan höst, ett annat liv <3
 
Onsdagsträningen blev det fokus på tempoväxlingar och så skänkelvikningar såklart. Han var ganska fin och framåt redan från början, men kändes väl inte helt tillfreds och lite tung i handen. Jag vet att jag inte får bli dragig då utan ska stämma av och lätta, det blev bättre allt eftersom tiden gick, bättre känsla i galoppen än i traven. Vi red lite skänkelvikningar i allafall, en ny övning med att vända rätt upp på medellinjen och sedan flytta åt ena hållet, sedan byta till andra och så avsluta åt det första hållet. Gick förvånansvärt bra, lite svårt att byta från vänster till höger, han blev lite stark och bogen stack iväg lite, men det blev bättre andra gången vi försökte. Sedan skulle vi göra dem på diagonalen som vanligt också, då fick nog inte jag till det riktigt, kom liksom inte in i den så bra som vi behöver så fick göra om några gånger innan vi blev nöjda. Hästen var duktig i allafall. Matten behöver sluta spänna kroppen och överhjälpa så fort det kommer till skänkelvikningarna.
 
Vi gick över på galoppen sedan, jobbade först med att få fram honom, men sedan kunde vi ganska snabbt gå in på den förvända galoppen, i höger gjorde han det jättebra, i vänster lite kämpigare, men det märks att han börjar bli starkare även där. Gick sedan in på volten och jobbade med de små tempoväxlingarna, behöver låta honom gå på friskt och sedan minska typ till den vanliga galoppen för att vi ska lära oss och det ska synas någon skillnad. Tycker det kändes bättre i båda varven än för baraen vecka sedan. Så kul när det går framåt. Sedan var tiden plötsligt slut och vi fick trava av lite, han kändes ganska mjuk åt båda hållen, fortfarande lite stel i vänster varv, men vi ska fortsätta jobba hemma och mjuka upp mer, blev ändå en ganska lugn vecka, med inte så mycket dressyrjobb.
 
En härlig promenad med pigg häst på torsdagsmorgonen och en trött matte blev det. Sedan tog vi jogging i ridhuset på fredagkvällen. Blev lite bråttom då jag missat att det skulle tömköras större delen av kvällen och ville gärna hinna rida innan dess. Maxim hann äta, men inte ta sin obligatoriska
"efter-maten-slappstund-i-hörnet". Det var inget fel på arbetsmoralen i ridhuset, men han var lite sur på mig före och efter när vi pysslade. I allafall kändes han helt okej, ganska mjuk, vi red våra serpentiner och jobbade med lite förvänd galopp. Vågade oss också på skänkelvikningar över meldellinjen som kändes och såg helt okej ut i spegeln.
 
Hade utsläpp igår morse så då passade jag på att sticka ut på långtur. Drygt två timmar var vi ute, Maxim var lite tråkig i början, men kom sedan igång fint. Fick galoppera på längre sträckor och jobba konditionen, sedan tog vi oss en upptäcksfärd också, tanken är att hitta en något längre runda som tillåter längre sammanhängande galoppsträcka och även bygger till en grusväg till rundan. Tanken var god och jag tror vi kommer lyckas med det, men kanske inte den vägen vi valde denna dag. Det går nog att bygga sig en Maximstig där vi gick, möjligen att någon ponny vill följa med på den också, men storhäst var den vägen inte riktigt anpassad till. Såg dock en annan möjlighet när vi var på hemväg så ska testa från andra hållet nästa gång så får vi se. En sådan där tur som påminner mig om varför jag älskar att hålla på med hästar så mycket. Det är verkligen det bästa sättet att komma ut i naturen på.
 
Avslutade veckan med en lugnare uteritt, skritt och lite joggingtrav och ganska nöjt ekipage där båda nog hade lite träningsvärk. Jag vet att matten i allafall har.
 
Det Positiva: Gul häst
Det Negativa: För mycket full fart
 
You, me and our yellow friend
 
Over and Out

Uppe på toppen igen

För att återgå till rutinerna blev det vila som start på denna vecka. Sedan hade vi ett pass i ridhuset på tisdagskvällen. Superfin känsla för första gången på ett tag och jag blev så glad. Vi gjorde inga konstigheter, hade bestämt mig för att bara mjuka upp i skritt och trav inför veckans träning så det gjorde vi. Jobbade en del i skritten först med lite serpentiner och skänkelvikningar och joggade igång i traven. Tyckte att han redan från början var med ganska så bra och kändes fin. Jobbade med serpentinbågar och tiometersvolter. Sedan gjorde vi även en del jobb med övergångar trav-skritt-trav. Han var väldigt uppmärksam och positiv hela tiden så jag vågade mig på ett par skänkelvikningar också några steg åt sidan, rakt fram och så flytta igen. Blev jättenöjd med honom så vi avslutade med att länga lite på halsen vilket han också gjorde fint. Så kul med fin känsla på hemmaplan.
 
Även träningen på onsdagen blev en fullträff, det är såhär det ska kännas tänkte jag efteråt. Han kändes ganska positiv och framåt redan från början även detta pass, vi fick jobba på stora mittvolten och från den göra tiometersvolter mot kortsidorna, blev mjuk och fin och så länge jag hade kolla på tygellängden kändes det riktigt bra. Vi galopperade sedan och värmde upp, fick gasa på långsidorna och sedan jobbade vi med åtta över hela ridhuset så det blev en stor volt i rättvänd och en i förvänd. Kunde rulla på ganska bra i höger, men lite motigare i vänster även om det inte var några stora problem fick jag stödja lite mer.
 
Börjar längta så smått
 
Skänkelvikningar på diagonalen var nästa övning och där gick det också bra. Åt höger gjorde vi halva och gjorde en volt till höger innan nästa halva. I vänster gjorde vi in till mitten och red sedan rakt fram. Han var verkligen superduktig och matten hittade båda sina skänklar och inte bara den sidförande, tror det hjälpte till lite.
 
Vi avslutade med lite enkla byten och matten hittade sina magmuskler någonstans där inne och kunde mestadels sitta kvar i sadeln och då blev det väldigt bra avbrott. Allra sist kände vi på ett par ryggningar som också gick bra! Maritha tyckte jag red väldigt bra där och reagerade på rätt sätt när han blev tveksam, villket stärkte mitt självförtroende lite gran.
 
Den numera obligatoriska morgonpromenaden blev av på torsdagen också. Sedan jobbade jag kort dag på fredagen (många förmåner med att jobba statligt) så vi hann ut i skogen, visserligen med reflexer på, men vi var ändå hemma till skymmningen och gav oss inte iväg i den som är det vanligaste.
 
På lördagen gick vi till stora sommarhegen och longerade lite, fick kliva över några bommar som låg ute också, men mest fokus på att lyssna på matten och springa avslappnat och inte med huvudet i vädret och kika på alla hundägare som var ute och promenerade med sina djur. Sedan red vi till sandbacken på söndagen och övade på tempoväxlingar i galopp. Inte så långt pass, men nyttigt, ganska lydig var han också. Nyttigt att jobba med minskning/ökning på ett ställe där han bara brukar få ösa, blir lite mer egen motor automatiskt då.
 
Det Positiva: när man känner förbättringen
Det Negativa: Orken ska räcka till så mycket.
 
You and me
 
Over and Out

Krispighet i luften

Denna vecka blev återigen lite annorlunda. Vi startade med en morgontur i skogen på måndagsmorgonen, travade modigt förbi alla kossor och jobbade lite galopp på stigarna. Min pansarvagn till häst låg kanske på lite väl mycket ibland så fick öva på lite övergångar och försöka få något så när styr på grejerna. Kändes fin på slutet i alla fall.
Sedan åkte matten iväg på jobb och hussen ryckte in på tisdagen, Maxim fick sin vilodag då istället.
 
Jag kom hem till Uppsala igen lagom för att hinna slänga i mig lite mat och fara mot stallet och träning för Maritha. Lite mer ork för matten denna vecka, men hästen har käkat gräs i sin vinterhage och blivit lite rund om magen så hade det lite jobbigt ibland. Viljan var det inget fel på han kändes pigg större delen av passet, men eftersom jag inte heller hunnit klippa honom blev det lite varmt och jobbigt. I traven kändes han rätt fin redan från start, inte speciellt stel heller, men såklart lossnade han ännu mer ju mer vi red. Jobbade med små korta tempoväxlingar och några diagonaler med tempoökningar, han vill ju gärna lägga av lite ju närmare väggen man kommer så vi jobbade med att öka från hörnet, samla upp några steg på mitten och sedan öka igen för att försöka bryta den cirkeln. Kändes som om laddningen i första hörnet och att rida ut på diagonalen fungerade väldigt bra, vilket jag haft problem med tidigare, men nu kunde jag hålla honom rakare och då blev det bättre flyt i det hela.
 
Sedan gick vi över på skänkelvikningar på diagonalerna, gick okej, men jag måste verkligen orka hålla yttertygeln ordentligt så han inte blir förböjd och inte störa honom med flaxande händer och spänd kropp. Maritha säger att jag gärna vill hjälpa till lite för mycket. Samt att jag behöver känna när det blir sämre och då avbryta och rida rakt fram några steg, lite dålig på det, men ska öva vidare. Vi red någon skänkelvikning som de ligger i LA:1 också och de kändes faktiskt bra!
 
Över på galoppen så blev det lite tungt, det är inte ofta numera jag behöver hjälp från marken med framåtbjudningen, men nu fick Maritha ta med sig longeringsspöet ut i mitten av ridhuset, hon klatchade bakom honom en gång (OBS, slog honom inte utan var ljudet vi vill åt), sedan var han ytterst uppmärksam på vad Maritha ville resten av passet. Han var i alla fall jätteduktig när vi fick till framåtbjudningen lite bättre, jobbade på lite förvänd galopp, halvt igenom och sedan på stora mittvolten, gjorde det bra i båda varven! Sedan fick vi öva enkla byten på serpentinbågar över medellinjen, något av Maxims favoritövning. Gjorde också det jättebra, bara matten som klantade sig i en vänsterfattning så det blev fel glaopp, men hästen var fin. Sedan fick vi skritta av, Maxim var super kissnödig, men varje gång han ställde upp sig i ridhuset var det något som störde så han blev fokuserad på annat, så tillslut gick vi ut, då ställde han också upp sig i gräset utanför, men återigen blev han störd av något i mörkret och fick inte ro att kissa.... Lastade och åkte hem och när vi väl var hemma så ställde han sig mitt på stallplan och fick äntligen kissa. Stackaren!
 
 
Blev morgonpromenad i krispig luft på torsdagen med Power-Walk-Maxim. Fredagskvällen blev lite längre i stallet. Tog mig äntligen tid och ork att ta fram klippmaskinen och få bort lite päls, Maxim stod och njöt, tryckte sig i mot den och ville ha mer. Söthästen! Sedan tog vi en sväng i ridhuset med lite jogging i alla gångarter och försöka mjuka upp, vilket jag tycker att vi lyckades med, inga komplicerade övningar, jag red lätt och försökte även ha en lättare sits i galoppen (hade hoppsadeln), kändes som om han piggade på sig och inte behövde bli så varm, så förhoppningsvis ska vi få till lite bättre träningar framöver och ha bättre ork.
 
Lördagen hade jag utsläpp så passade på att rida ut i skogen jag och Herr Gul. Orken räckte till och med till den långa rundan med mycket galopp, lite upptäcktsfärd. När jag kom hem igen efter drygt två timmar frågade en stallkompis om jag aldrig var rädd när vi är ute ensamma att han ska sticka med mig. Men nej, det är jag ju inte, det är klart att jag tar vissa försiktighetsåtgärder när jag är själv, skulle aldrig rida utan mobil eller att inte meddela åt vilket håll vi är iväg, eller för den del ta onödiga fartrisker en dag jag känner att han är på tårna. Men att avstå från att rida ut ensam skulle jag heller inte vilja göra. När Maxim var yngre lät jag det heller inte stoppa mig trots att han då var ganska osäker med trafik och annat, sakta men säkert har vi jobbat oss igenom svårigheterna, men det är en process att ta sig igenom, många små steg på vägen innan man kan rida "den farliga" rundan hela vägen utan att stiga av och agera skydd för sin häst som gärna offrar matten när det kommer till tveksamheter. Jag tror att med en nervigare häst med mer reaktion skulle jag också bli rädd/osäker/inte vilja ut själv, men eftersom det är så pass viktigt för mig att kunna ta mig fram i skogen oavsett tillgången på sällskap så har jag också valt en häst jag kan hantera. För även om Maxim har en del flykt i sig så händer det liksom inte så mycket när han reagerar. Det går inte jättefort, det tycker inte ens hans fega och balanssvaga matte, till och med jag kan i 9 fall av 10 hantera det. Då tycker jag det är svårare att hantera när vi är ute med sällskap och han blir stark och vill tävla med de andra hästarna.
 
Sedan avslutade vi veckan med ett kort pass i ridhuset, mattens föräldrar var till Maxim bryddhet på läktaren och det tog sin lilla tid att fundera över. Sedan gick de ut! Det måste ju betyda att passet var över eller hur!? Kändes ändå okej, om än inte någon superkänsla.
 
Det Positiva: Upptäcksfärder
Det Negativa: Allt som kommer i mellan.
 
Dubbelt så mycket tid vore bra.
 
Over and Out

När backen dalar nedåt

Det är ju alltid så att livet går uppåt och nedåt i perioder. Ibland känns allt otroligt lätt och ibland blir även det lättaste svårt. Jag har haft bra flyt nu i början av hösten med mig själv (jobbet är en annan femma) fått till medicinering och träning, ätit hyffsat och känt mig stark och pigg på ett sätt jag inte gjort på länge. Men inget varar ju för evigt som jag är väl medveten om.
 
Förra veckan började som vanligt, vila på måndagen för Maxim, lång jobbdag för matten och tyvärr inte simning på kvällen som blivit en rutin. Sedan kom tisdagen, motivationen tröt kanske lite, men jag plockade fram tömkörningsgjorden och tömmarna och så fick vi ett hyffsat pass i ridhuset. Genast en förbättring mot föregående vecka och en liten puff uppåt för självförtroendet. Bästa är att avsluta med löslongering och han avslappnat travar runt på en volt runt mig. Finaste gula <3
 
På onsdagen blev träningen för Maritha inställd tyvärr, vi försökte oss på ett pass i ridhuset, men fick väl inte riktigt till det så bra som jag hade velat, så är det ju ibland och inte så mycket man kan göra åt det heller. Promenad på torsdagen i morgonsol och så hade jag semester på fredagen. Tog en uteritt i solen, jobbade undan ganska mycket i stallet och åkte till hovslagaren. Allt som allt en fin dag!
 
Sedan vaknade jag på lördagen med värsta förkylningen och feber, kravlade mig till stallet och longerade Maxim över tre bommar i ridhuset så han fick jobba lite i allafall. Vila fick det bli på söndagen för då var jag ännu mer sliten och sov mest i soffan hela dagen.
 
Tillräckligt med ork för att jobba på måndagen och så bet jag ihop och tog en kvällstur i skogen med Maxim, vi hade lite diskussioner om hurvida joggare och promenadare i skymmning plötsligt förvandlas till hästätande monster eller inte. Samt att kossorna var rätt så nära staketet denna kväll så då hoppade jag faktiskt av och gick. För att försöka få en avslappnad häst så gott det gick. Det har tidigare år inte varit så stora problem, men detta år och denna flock, speciellt nu på sensommaren och hösten har varit otroligt nyfikna och kommer ibland fram (alla hundra av dem) alternativt får ryck och springer efter en. Är matten misstänksam så blir ju hästen det också. Efter det fick vi till lite joggingtrav i alla fall och lite jobb i skritt innan vi tog oss hemåt.
 
Eftersom det var träningar inbokade på tisdagskvällen tog jag mig i kragen och åkte till stallet på morgonen. Vilket nog var ett klokt beslut (det är det nästan alltid, önskar jag orkade ännu fler mornar). Vi fick ha ridhuset för oss själva och rida välbehövliga övningar för att mjuka upp stel häst. Som faktiskt lossnade riktigt bra efter ett tag och blir fin. I traven red vi serpentiner och tiometersvolter och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten, ställde åt båda hållen, lade in någon volt och lite förvänd galopp, även det runt fyrkanten eller på en större volt. Kändes helt okej att trava av sedan. Jag försökte fokusera på att inte bli fast i min ytterhand när vi böjde och ställde, i övrigt är jag mest nöjd med att jag orkade ett normalt ridpass, dock utan nedsittning i traven.  
 
Sedan blev det träning av på onsdagen, matten på ca 80% kapacitet, men då lade vi oss på den nivån också, träningen igenom. Många korta skrittpauser för att matten skulle andas. Mycket fokus lade vi på mig och mina skänklar denna dag och vad det blev skillnad. Ibland kan man få höra samma sak på hundra olika sätt, men det är när man hör det på det 101:a sättet som kroppen och huvudet plötsligt förstår vad som menas och vad man ska göra. Det jag ska tänka på är ju det gamla vanliga att inte skänkla hela tiden och inte flaxa omkring med benen, men när nu Maritha sa att jag ska trycka fram och ned foten i stigbygeln hamnade de plötsligt mycket mer stilla och det blev väldigt mycket bättre. Det här ska jag öva vidare på och försöka lita på att han går framåt även utan ständig uppbackning. Väldigt fin var han i alla fall, vi red lite förvända galopper och nu är vänster bättre än höger så där lite hux flux. Sedan övade vi skänkelvikningar på diagonalen in till medellinjen, när jag väl slappnade av och hade samma tänk med skänklarna som innan så blev det mycket bättre. Fick öva lite i bakdelsvändningar också, blev lite mycket för mattens hjärna, men börjar få in snitsen i alla fall ibland. Behöver vara noggrann med hjälpgivningen bara och inte lägga på skänkel som inte ska ligga på. Och noggrann med att det är tygeltagen som vänder. Fick trava av med en fin känsla sedan och klappa om min fina gula.
 
 
Morgonpromenad blev av på torsdagen, dock med sen matte som inte hunnit äta frukost, men det gick ändå. Och så hann vi ut på vår fredagstur innan det blev alldeles mörkt som avslutning på arbetsveckan. Lite kossor att snegla misstänksamt på och vi fick ta en liten omväg genom skogen för att några stod och glodde alldeles vid staketet, men annars gick det bra.
På lördagen blev det vilodag igen då vi hade familjehelg med hussens alla syskon och familjer. Och idag när alla hade åkt hem var orken nästan slut, vi fick till ett tömkörningspass i ridhuset med ganska så fin häst, om än något stel. Hade tänkt låta honom galoppera lite lös också, men så kom det in en annan häst alldeles i slutet av vårt pass så fick ändra mig.
 
Det Positiva: Att ändå nästan orka
Det Negativa: Dåliga prioriteringar
 
You can not just run over me
 
Over and Out
 

Uppe bland blåa moln

Ytterligare en vecka att lägga till samlingen. Förra veckan blev det 6 dagars ridning, så denna vecka blev det lite mer från marken. Vila på måndagen och sedan körde vi tömkörning i ridhuset på tisdagskvällen. Hade inte världens bästa känsla, men vad kan jag egentligen vänta mig. Det krävs övning att tömköra och numera gör vi det tyvärr inte lika regelbundet som vi i perioder gjort. Jag ska försöka att komma in i det igen, men det är lite svårt ibland att planera då jag helst vill vara själv i ridhuset för att inte störa andra och då blir det lite mer att vi tar det som det kommer. Råkar ridhuset vara tomt så kan tömmarna åka på istället för sadel. Om jag får in lite mer rutin på att vara i stallet på morgonen kanske vi kan lägga in det lite mer strukturerat framöver. Vi avslutade i alla fall med att lösgaloppera lite och löslongera i trav på en volt runt mig.
 
 
Sedan hade vi veckans träning, Maxim var pigg och ganska framåt tyckte jag. Inte överdrivet stel heller så någon nytta gjorde nog tömkörningen. Vi fick jobba med skänkelvikningarna en del i början. Gjorde övningen längs med långsidorna och flytta in rumpan och verkligen få till att han ska flytta. Viktigt för mig att inte glömma ytterhjälperna, ha låga händer och verkligen ta ut innerhanden och visa honom vägen. Blir det bra är det direkt mycket beröm och gå rakt fram som gäller, går det inte så ska jag också gå rakt fram några steg och sedan börja om. Vi fick till det riktigt bra ibland och då gick vi över på diagonalen och jag skulle försöka ta med mig samma ridning in där. Blev också bra tillslut, men det är svårt och knepigt att få ihop alla kroppsdelar kan jag tycka. Känslan i traven blev i alla fall helt magisk efter dessa övningar. Vi jobbade med lite tempoväxlingar och han svarade på så himla fint framåt.
 
Gjorde sedan lite galoppjobb, vi var båda lite trötta, men kämpade på bra. Även här jobbade vi en hel del med tempoväxlingar och det är viktigt för mig att bara ta korta sträckor så det är jag som ökar/minskar och inte att vi ökar för länge, han blir trött och lägger av. Det fick vi i läxa att öva på tillsammans med skänkelvikningarna. Så himla fin kändes han igen och det känns kul, kanske är vi på väg upp ur svackan.
 
Torsdagen blev skogspromenad på morgonen i krispig morgonluft och svag höstsol. Hästlivet när det är som bäst, ja förutom den detaljen att hästen hellre försöker käka ek än promenera med sin matte..
Sedan blev det uteritt på fredagen, premiär för reflexer, skymningsljus och att andas höstluft och se gyllengula träd bli mörkare och mörkare. Jogging kunde vi köra i allafall och han kändes ganska mjuk och fin.
 
 
Sedan blev det ridhus på lördagen, försöka hålla vår plan i ett ganska rörigt ridhus, fokusera på oss och våga rida på även fast det är hästar runt omkring. Välbehövligt för matten, ibland kan man känna sig ganska liten på sin gula häst och inte våga ta plats. Och ibland kan man bli osäker på om andra läst samma regler som en själv eller rider på eget bevåg. Känslan blev väl ganska sådär och Maxim försökte lägga av ett par gånger. Men vi fick till några förvända galopper och att bara mest få till framåtbjudningen i galoppen. I traven försökte jag flytta in rumpan längs med långsidorna, men vet det tusan om vi fick ordning på det hela, får öva vidare helt enkelt.
Avslutade denna vecka med en tur ut i skogen och galoppintervaller i sandbacken och lite extra klättring på hemvägen. Lite lattjolajbanstur med motorcykel mitt i skogen, tack och lov en trevlig kille som stannade, frågade om han skulle stänga av och promenera förbi oss och tog väldigt bra hänsyn. Hjärta till sådana människor <3 Sedan var det vackert väder och en hel del mtb-cyklar att kika på också. Men vi kunde göra våra galoppintervaller ostärda i något så när ordnat tempo. Hade tänkt försöka filma, men det vågade jag inte i galoppen, lite starkt och snabbt blev det bitvis nämligen. Men vi var mycket nöjda när vi skrittade hemåt igen.
 
Det Positiva: Att känna sig stark.
Det Negativa: All hänsyn som inte tas
 
Du är alltid min stjärna
 
Over and Out
 

Formsvacka och programridning

Började denna vecka med stallmorgon på måndagen, Maxim hade vilodag och fick lite kli och morot i hagen. Ganska nöjd med det tror jag. På måndagar brukar vi försöka simma på kvällen så det är skönt att ha fixat stallet och inte behöva göra det sent på kvällen när man är trött och helst vill cykla raka vägen hem. 
 
På tisdagen blev det ridhuskväll, det var tränin parallellt, men det gick okej att koncentrara sig på vårt. Värre för de som tränade då stoet fattat lite tycke för Maxim efter deras galopptur, så hon ville helst gå och mysa med honom berättade ryttaren efteråt. Han kändes i allafall okej framåt, stel i högervarvet vilket jag tycker han varit lite då och då de senaste veckorna. Vi är inne i lite av en formsvacka just nu, med pälssättning och återväxt i hagen som gjort att han svällt upp och går och bajsar mest hela tiden. Inte så kul, men något att kämpa sig igenom.
 
Träningen på onsdagen då. Den kändes helt okej, fortfarande stel, men fick hjälp av Maritha att få igenom det. Jag behöver ju verkligen tänka på att inte sitta och tjuvhålla på yttertygeln när vi ska ställa igenom, det blir svårt för honom att böja sig ordentligt då. Efter de övningarna kändes det lite bättre i allafall. Vi fick sedan öva på bakdelsvändningar, vilket jag tycker är jättesvårt och då blir det svårt att lära sin häst också. Kommer nog inte ge oss på dem själva ännu på ett tag, inte utan någon på marken som kan hjälpa mig. Måste verkligen få in hur det ska kännas först. Avslutade med att jobba på skänkelvikningarna, där måste jag bli lite stränagare med honom, för nu kan han faktiskt flytta sina bakben, han försöker bara lura oss att han fortfarande inte förstår eller inte kan. Och när han flyttar ska jag vara snabb på att berömma så att han förstår att flyttar man mer så får man beröm och beröm gillar han ju.. Avslutade ändå med en okej känsla tycker jag i avtravningen, han börjar länga ut sin lilla hals lite mer och slappnar av på ett helt annat sätt numera.
 
 
Startade torsdagen i stallet också och en tidig skogstur, vilket var skönt och ännu skönare när jag fick cykla hem från jobbet på kvällen i mörker och spöregn. Nu fick vi morgonsol och nästan ensam skog, förutom någon enstaka pigg joggare. Skritt och joggingtrav stod på schemat och en ganska fin häst, om än något tittig. Har blivit bättre på att hantera det numera ändå, så det går ju framåt.
 
Vi avslutade arbetsveckan med programträning för Roger Ohlsson, matten skulle har varit lite mer mentalt förberedd (varit på jobbet ännu tidigare på morgonen och skippat eftermiddagsfikat) för nu blev det stressigt och inte alls bra. Denna gång hade vi behövt lugnare förberedelser och lite längre framridning. Nu blev ridningen lite för forserad och jag fick ingen bra känsla alls. Men vi tog oss igenom programmet utan större svårigheter, förutom att han inte tyckte det var så nödvändigt att rygga och red ihop 64,167%, något lägre än senaste gången i våras, men då var vi i toppform också. Slutkommentar: "Trevlig häst som kan gå lite mera och jämnare bakifrån. Kolla vägen i skänkelvikningarna och förvända galoppen. Större steg i längningarna!" Så efter programmet fick vi öva på att gå på framåt, speciellt i skänkelvikningarna och att jag ska titta upp, kolla vägen nogrannare och inte tjaffsa med händerna. Finns ännu ett datum senare i oktober, får se om jag kan vara med då också.
 
Helgen bestod av uteritter, luffsade runt i skogen på lördagen på långa tyglar och med hagkompisen i svansen, lagom tur för den trötta matten. På söndagen blev det lite mer fart och fokus på galopp även denna gång i skogen. Fick parera lösa hundar och joggande människor, men det gick bra, pigg, glad och tittig häst som drog någon repa ibland. Hade det varit för något år sedan hade jag inte vågat galoppera på en dag som denna, men det känns som att vi litar lite mer på varandra nu, även när matten är på ryggen.
 
Det Positiva: Gul vecka
Det Negativa: När man vill att allt ska fungera, nu, nu, nu!
 
Can you Always be by my side
 
Over and Out
 

Tre veckor, inklusive dressyrtävling!

Så låg jag plötsligt tre veckor efter med detta bloggande, trodde faktiskt att det inte var riktigt så illa, men vi gör väl ett försök till sammanfattning tänkte jag.
 
Förrförra veckan blev det vila på måndagen och ridhus på tisdagen inför Marithaträningen. Där var han stel, men blev finare mot slutet och vi jobbade mycket med övergångar och att vara kvick för skänkeln.
Fick bli promenad på torsdagsmorgoen och försöka samla lite energi och på fredagen kombinerade vi en skrittur i skogen med en snabbis i ridhuset bara för att hålla oss mjuka och frächa inför lördagen. Vi hade ju anmält oss till ytterligare en LA:1, denna gång i Österfärnebo. Hussen hängde med och även mattens föräldrar hade lovat att dyka upp med lite fika. Kom iväg i bra tid och kom fram när matten hade tänkt. Sedan gick allt enligt plan, i allafall tills matten trodde vi skulle in på banan, men de tydligen låg ett ekipage efter. Dåligt av matten som inte lyssnar på hussen när han undrar om man ska kolla att de ligger i tid innan man lastar ut hästen... Nya lärdomar, för lång framridning och som på beställning blev det soppa torsk på banan. Positivt att ta med sig var att han inte kändes tittig, bara trött. Det blev en hel del 5:or, någon 4:a och dryga 53% igen... Slutkommentar: Du får verkligen till det så bra som det går idag och om du kan få till mera framåtbjudning, tempo o energi hos Maxim så blir det riktigt bra. Form o eftergift sitter ju där redan. Lycka till!" Ändå positivt känner jag och vi får försöka ta med oss det. Men visst blir det en besvikelse, inte på samma sätt som tidigare eftersom jag tror mig veta förklaringen (min egen klantighet), men ändå vill man ju lyckas när man vet att man kan bättre. Det blir inga fler tävlingar i höst som det ser ut nu, vi satsar på några programträningar och så ska vi gå in mot höst och vinterträning. Jobba oss tillbaka i formen och komma ännu starkare i vår. 
 
 
Fick bli två lugna dagar efter tävlingen, promenad på söndagen och vila på måndagen, sedan rullade veckan på ungefär som vanligt. Tisdagskväll i ridhuset blev det inför träningen såklart, otroligt stel häst i högervarvarvet. Fick jobba mycket på olika vägar och försöka mjuka upp efter bästa förmåga. Ställa utåt och inåt, mjukt och försiktigt och mot slutet släppte det lite. Efteråt fick han lite massage med massageborsten och då hittade jag ett stelt ställe på vänster sida hals/bog, mycket gäsp och uttryck att matten skulle göra mer och hårdare tack! Så något är det som inte rikgrik är i form där.
 
Förra veckans Marithaträning fokuserade vi en hel del på traven och skänkelvikningar, på lite "nya" linjer som vi inte jobbar så ofta med. En hel del jobbade vi längs med långsidorna och att flytta in rumpan och verkligen träna på att jobba med bakbenen och flytta dem. Effektivt för oss som ekipage då jag tydligt kan både se och känna när det bli rätt eftersom det finns speglar att hålla koll i. Även bra att kunna öva ensam och vara helt säker på när det blir rätt, för det kan jag ha problem med annars. Jobbade mycket med travarbetet denna lektion och bara kort i galopp, men hade en fin känsla rakt igenom och en pigg häst från början.
 
 
Sedan blev det vila på torsdagen och bara lite morgonmys i hagen. Hjärtat värmer när hästen kommer och vill bli kliad och mysa, då blir det några minuter extra fast man ska passa tider till jobbet. Blev ensamturer både fredag och lördag. Fredag skritt och travjogging och på lördagen lite mer galoppjobb, fina turer båda två och speciellt fredagskvällar är det härligt att ta ensamturer tycker jag, då försvinner arbetsveckan i ett nafs och huvudet blir så mycket lugnare.
 
Avslutade med en riktigt härlig tur på söndagen, hade morgonfodring och utsläpp. Planen var att fixa allt och sedan ta en tur i skogen. Sedan råkade det vara så att när vi började närma oss att bli redo var även en stallkamrat det så vi tog sällskap bort till sandvägarna. 1 h och 45 min var vi ute, blev en hel del galopp och Maxim skötte sig fint, blev inte allt för uppeldad av att gå bakom och vi kunde hålla lagom avstånd till de andra, samt att de även hade samma idé om tempo som jag har vilket var skönt. Trött blev jag av den stallmorgonen/förmiddagen så hände inte så mycket mer för mig resten av dagen.
 
 
Började veckan med ett morgonpass med longerlina på måndagen, bara jogga bort lite efter allt galoppande på söndagen tänkte jag, samt att jag inte var i form att rida. Sedan var matten en sväng till Blekinge så det blev vila på tisdagen denna vecka.
 
Veckans Marithaträning gick bra, mycket jobb för matten, men tyckte Maxim var med bra på noterna och inte var speciellt stel. Jobbade en hel del med glaoppen eftersom vi nu har bytt dressyrprogram att fokusera på, jag kommer fortsätta tävla/träningstävla LA:1 i höst, men på träningarna kommer vi lägga in mer moment från LA:2 som är lite knepigare, då kommer vi ju lite framåt samtidigt. Eftersom jag tyckte galoppdelen var knepigast jobbade vi en del med den. Dels tycker jag det är knepigt att lägga 10-metersvolter på kortsidan, eftersom jag inte riktigt förstått vilka riktmärken jag ska ta och hur jag ska rida. Så det övade vi på, jag behöver tänka på att svänga lite hela tiden kan vi säga och använda ytterhjälperna. Sedan är det också en övergång till skritt och fatta ny galopp på diagonalen. Vi började med att öva på volten, öka/minska tempo några språng och sedan ner till skritt. Hur bra det blir beror till stor del på mig, lättar jag det minsta i sitsen så blir det pannkaka, så vi övade på att jag skulle sitta kvar och använda rösten som hjälp. Blev några bra, sedan gick vi in på diagonalen och började om.... På slutet övade vi lite på skänkelvikningarna så som de ligger på diagonalen, men vi fick också öva på långsidan och flytta in bakdelen innanför spåret, här behöver jag vara strängare och verkligen be honom flytta, för nu kan han och jag måste inse det och inte nöja mig med för lite. Så det fick vi i läxa att öva på, bra övning att få till känslan och även se i spegeln när han flyttar ordentligt. Måste dock tänka på att det ska vara några steg och sedan rakt fram, inte nöta hela långsidan. Avslutade med att trava av och försöka länga formen och där var han jätteduktig! Längde verkligen ut direkt när jag bad honom och var så mjuk och fin.
 
Vi tog en ensamtur på torsdagsmorgonen i blåsten, men med härligt morgonljus, Maxim var på G, men ändå blev det en hyffsad avslappnad tur vilket gav en bra start på dagen. 40 minuter var vi ute i skritt och trav, jobbade lite i skritten med tempo och form varvat med långa tyglar. Sedan jobbade vi i lite längre form i traven, kändes som ett lagom pass efter galopparbetet på träningen.
 
 
Även fredagen bjöd på uteritt, nu mer lite mer galoppinslag, men ändå en hyffsat lugn tur. Sedan hade vi arbetsdag på lördagen i stallet. Jag lyckades pallra mig upp och rida i ridhuset på morgonen innan, jobbade lite med skänkelvikningarna på långsidan, men det var en hel del andra vi samsades med så ibland svårt att ta plats och göra de övningar jag tänkt, nåja, ganska mjuk och trevlig kändes han i allafall.
 
Vi avslutade veckan med skritt på långa tyglar över stock och sten, lite off road och upptäcksfärd och bara mysa tillsammans.
 
Det Positiva: Mysstunder
Det Negativa: Detta höstgräs alltså...
 
Vad du är söt min kära lilla ponny
 
Over and Out

DM Bruksridning Uppsala län 2018

Så var det då dags för årets DM, fjärde året för oss nu när jag räknar efter. 2014 när vi flyttade hit var vi anmälda, men fick ställa in pga Maxims förstoppningskolik och operation. 2015 flöt allt på ganska bra tills jag red fel väg och 2016 tror jag att vi hoppade av lydnadshindret bland annat så vi slutade på ca 400 straff och två u. Förra året lyckades vi desto bättre, då hade vi ju tränat på rätt så bra eftersom vi äntligen lyckats skrapa ihop våra kval och deltog på FjordSM tidigare på sommaren. 4:e placering på 122 straff och en ganska stabil runda. 
 
I år har vi då inte lagt speciellt med fokus på bruksen, vi kom iväg på en träning för ett par veckor sedan och så tränade vi hemma i ridhuset i lördags, mest för att matten ville testa sin nya vita pressening och att hoppa några skutt eftersom vi inte gjort det tillsammans på evigheter heller. Så om vi hade något som mål var det att göra en bra runda utan u och se hur långt det räcker. Kände mig ganska så lugn och med gott självförtroende när jag åkte ut på morgonen och skulle gå banan. Hade bestämt mig för att lämna Maxim hemma eftersom jag hade ganska sent startnummer och jag får dåligt samvete över att han missar så mycket hagtid. Så planen var att åka ut och gå banan, sedan hem och hämta Maxim lagom till start och så fick han hänga med kompisarna i skogen på eftermiddagen, då blev det ändå bara en halvdag han behövde sköta sig uppbunden i ett träd. Så kommer jag fram och de har såklart pimpat banan med lite nyheter. Vilket såklart är jättebra, men min hjärna började blinka med varningsljusen såklart. En ny brygga hade de fixat fram, tack och lov inte så hög, men ändå en nyhet, dessutom skulle man sitta av och på från "fel" håll vilket matten är otroligt klumpig på. En sådan där grej som är lätt att öva, men som jag aldrig gör. Ändring på det ska det bli nu. Sedan var det också någon vägskylt vilket inte oroade mig lika mycket, de brukar finnas i området vi rör oss i ibland så vi är lite mer vana. Vid den problematiska mattan hade de även ställt upp ett par stora reklamskyltar med människor på som jag var lite fundersam över. Gick banan gemensamt, sedan två gånger själv och memorerade den i huvudet, sedan for jag hem och hämtade herr Gul som välkomnade med en bajsfläck på rumpan. Donade i ordning, flätade svansen och åkte sedan iväg, kom fram när jag tänkt, men de var lite snabbare i år så fick inte riktigt så lång framridning som jag velat kanske. Ordentligt framskrittad var han i allafall när vi gick in i funktionskontrollen och sedan kunde vi trava och ta någon galoppfattning när vi genomför den. 
 
 
Funktionskontroll var inga större problem, han försökte äta en gång, men tror jag hann på honom för vi fick 0 straff där. Första hindret var flytta föremål, de två första gick bra, det sista började jag fumla med i slutet och han blev lite spänd så jag typ kastade det på plats och då blev det inte helt rätt placerat så 30 straff där. Vidare till gatubrunnen som han glatt gått på två veckor innan och klinkat så fint i, nu gick han över med stora steg utan att nudda... 30 straff igen. Trav och portar, blev lite spänd eftersom en av portarna stod nära ett terränghinder, matten var lite yvig och hade inte 100% koll på styrningen, men vi fixade det ändå, 0 straff. Sedan kom vi ner till den "farliga" delen av banan med lydnadshindret, vänder upp mot det, han tvekar och stannar till, men går sedan över med lite uppmuntran 10 straff och så superduktig! Ner i vattnet sedan med liten halvhalt för att kolla in plastankorna, men 0 straff där, blev tyvärr inte så mycket trav genom vattnet som jag hoppades på. Sedan tog han galopskänkeln jättebra och höll en fin galopp över banan, avbrott när vi vände upp mot hindren, men jag manade på och då blev det galopp igen och så tog han de tre hindren helt klockrent! 0 straff där. Ner till skritt fint, in i rutan, ett par tramp för att matten fortfarande inte får till tekniken helt så 10 straff. Bryggan sedan där matten nästan fick ett nervsammanbrott men lyckades samla ihop sig, kravla sig av, vända runt Maxim och efter några omflyttningar kravla sig på igen, 0 straff och nog det jag var mest nöjd med att klara av. Inte det vackraste, men jag besegrade några spöken. Ryggningen gick också super med 0 straff och likaså skrittbommarna. Sedan var det bara de tre halterna kvar och de gjorde han som den stjärna han är, 0 straff även där och vi skrittade i mål, mycket nöjda med vår runda. Vi fick 12 straff på bedömning under ridning vilket är betydligt lägre än tidigare, höll gångarterna bra, blev ju några straff där när vi skirttade och travade då det skulle vara trav eller galopp, men jag försökte vara snabb med att rätta. 92 straff totalt och om jag inte är helt ute och cyklar är det nog första gången under 100! Kommentar från domaren: Mycket välridet - samspelt ekipage. 
 
Lite nervös väntan sedan, men det slutade med en 3:e placering och vi fick diplom och en liten pokal! Så stolt över min lilla gula, som fick en hel del fina kommentarer. Kul också att träffa så många människor jag numera känner igen och stämningen var på topp! Pratade också en del med en tjej som har fjordning i grannstallet som vi brukar rida förbi ibland. Vetat vem hon är sedan innan, men nog egentligen inte pratat med henne ordenligt tidigare, så det kändes kul, bra att lära känna folk i närheten av där man bor också. Lång dag avslutades med att Maxim hann gå lite i hagen medans jag mockade och fixade stallet. Sedan fick han komma in och käka och jag åkte och hämtade kraftfoder innan jag äntligen fick åka hem och vila mig i soffan. 
 
 
Så i år ska jag ansöka om prestationsmedalj i bruksridning, båda brons och silver, har skjutit upp det så länge, men nu är det dags! I och med denna ritt är vi också kvalade till FjordSM nästa år, jag är tveksam till att det blir en start där, men man ska aldrig säga aldrig. Prioritet ett är i allafall att fortsätta fokusera på dressyren och försöka kvala till den. 
 
Det Positiva: Att få till det när det gäller
Det Negativa: Tröttheten som följer
 
You make my dreams come true
 
Over and Out

När verkligheten närmar sig

Då ska vi se, tänkte sammanfatta de senaste två veckorna med Maxim lite. Vi börjar så sakta komma in i rutinerna igen, med våra vilodagar på måndagar, ridhus på tisdagar och Marithaträningar på onsdagar. 
 
Förra veckans träning åkte vi till vårt vanliga träningsridhus igen, lite mindre än det andra, men Maxim gillar underlaget där, liknar det vi har i hemmaridhuset. Maxim kändes ganska så pigg redan från början och mjuk också, överlag känns han fin mest hela tiden nu, vilket såklart höjer motivationen. Vi jobbade en hel del i traven med att öka och minska volten och att jag ska ta det stegvis. Minska in eller öka ut en meter i taget, då blir det bättre översteg och bättre kvalite helt enkelt. Han blev fin av jobbet i allafall och verkade nöjd med att vara tillbaka till rutinerna med rätt ridhus. 
 
 
På torsdagen blev det morgonpromenad och på fredagen red vi ut, lite jogging i trav blev det och att försöka hålla oss avslappnade, han har varit lite tittig och så på sistone, inget som inte är hanterbart, men ändå ett litet irritationsmoment. Ganska så fin kändes han i allafall, vi tog någon kort galopp också, även där försöka hitta avslappningen. Lördagen blev det ridhus och öva på ställning åt båda hållen i galopp, oavsett om det var rättvänd eller förvänd vi jobbade i. Samt att vi gjorde några försök i trav till att öka/minska volt, såklart blir det inte lika bra som på träningen, men ännu en övning och ett verktyg att jobba vidare med. Medryttaren red ut i skogen på söndagen.  
 
Vila som vanligt på måndagen denna vecka och ridhuspass på tisdagen, då kändes han ganska så pigg och framåt, matten satt dock snett på något vis och fick öva på att fatta vänster galopp några gånger så det blev rätt. Annars kändes han mjuk och fin som sagt. Jobbade mest med lite övergångar och att rulla på runt fyrkant och ibland gå in på volter och mjuka upp. 
 
Denna veckas träning då, jo, kanske hade jag inte samma avslappnade känsla som jag skulle ha velat, men det blir lätt så när man mest fokuserar på sig själv, sin egen position och stits och alla de där ovanorna man har. Vi fick värma upp med ganska mycket tempoväxlingar, rida på en oval i galopp och öka/minska på kort/långsida, i höger kunde vi ganska bra, men i vänster var det svårare, jag måste vara jättenoga med min hand och inte bli fast/viftig med den. Inte det lättaste. Vi red sedan lite skänkelvikningar och så red vi igenom La:1, dags för tävling nästa helg! Så kände atrt vi behövde rida programmet och få lite kolla på vad vi behöver lägga krut på. Blev jättenöjd med travprogrammet, dock fick vi till en dålig halt-ryggning, fick inte riktigt igång skritten så som jag vill och galoppen gick helt okej. Blev lite dålig ridning i vänster galoppvolt, men annars fick vi till det fint. Uppridningen i början blev bra, den i slutet något sämre, hinner inte riktigt med att få tillbaka mig själv efter avbrottet från galopp, men får öva på att bli snabbare helt enkelt. Vi övade några gånger på halt-ryggning och har kommit fram till att vi får öva på hemma lite varje dag så vi får in känslan igen. Gjorde också om vänster galoppvolt och nu red jag bättre, samt gjorde den kanske en meter större, vilket vi ska satsa på framöver ett tag så vi bygger upp styrkan. Hellre en kommentar om för stor volt än att det blir pannkaka av galoppen är vår strategi. Kändes ändå ganska så bra och är laddade till tävlingen. 
 
Bästa hovis!
 
Torsdagen blev det vila då medryttaren fick förhinder, sedan hade matten lånat en häst i stallet på fredagen och så red vi ut tillsammans med mattens syster. Blev en hel del trav och så övade vi lite långsam galopp bakom dem också. Var ute ganska länge och det blev en riktigt bra tur tycker jag. 
 
Idag byggde jag fram lite brukshinder i ridhuset, vit pressening att gå över, fladdrande avspärrningsband, paraply i en burk, backning i vinkel och ett sockerbitshinder. Har ju inte tagit något skutt med Maxim, förutom småpinnar i skogen, på evigheter. Bjöd in restan av stallet som ville testa på också, så det var fyra andra hästar som kom förbi och testade lite. Kul! och Maxim skötte sig fint hela tiden och jobbade på bra även utanför hindren även om jag inte begärde så mycket mer än att han skulle gå på framåt. Lite trött kändes han kanske, ev börjar en tjockare päls komma fram, velar lite om det är dags för klippning redan nu eller om jag ska vänta lite. 
 
Det Positiva: Träna, träna, träna!
Det Negativa: Ont, ont, ont
 
You know me
 
Over and Out

På väg någonstans

Mattens sista semestervecka blev lite på teamt "Tillbaka till rutinerna och jobba undan så mycket som möjligt innan det riktiga jobbet börjar". Med en häst är det ju sällan så att det "bara" är det vanliga stalljobbet och ridningen som ska göras. Hagar ska mockas, helst kontinuerligt så det inte blir ett jäkla jobba när man väl måste göra det, det är mycket stallpyssel runt omkring som också ska göras och diverse städuppgifter. I år är ju också ett år med enorm foderbrist vilket för matten gav lite merjobb (stallets normala höbonde som vi gör gemensamma beställningar av har ännu inte fått in till sina kor... så det var att söka sig till andra leverantörer), som hon gärna gör ska tilläggas eftersom vi nu har allt foder för kommande år hemma (eller hos mattens föräldrar). Men som sagt är det skönt att göra extrajobbet på dagar när man inte behöver jobba heltid först. Därför ägnades tre av veckans dagar åt att köra transport totalt 40 mil (i tre omgångar) och lassa i och ur 2 ton hö. Som sagt behöver man inte gå på gym när man har häst, en dag kom också spånleveransen till stallet, så jag bubbade och bar in drygt 60 spånpelltssäckar eftersom det kommer vara skönt i vinter att ha dem inomhus.
 
Men hästen kan ju inte vila bara på grund av extrajobbet, i allafall inte när man bokat in tävlingar och kommit igång med träningen igen. Så vi började veckan med uteritt tillsammans med islandshästarna, bort mot de närmaste sandvägarna för lite trav och galopp och skön skritt på dit och hemväg. Maxim skötte sig okej, matten är ju feg och vill inte springa så fort, men vi kunde öva samlade galopp bakom töltande isis och lite snabbare galopp upp för en backe. Sedan red jag ett pass i ridhuset på tisdag morgon, försöka fokusera lite mer på traven, övergångar, några halter och skänkelvikningar. Men jag är dålig på trav när jag rider själv, fick en fin känsla mot slutet tycker jag i allafall.
 
Veckans träning blev något av en fullträff, svalare väder, lite fläktande vind och inte lika ansträngande för varken häst eller ryttare. Fick rida en del skänkelvikningar för Maritha och nöta lite och det börjar kännas som om jag hittar mer och mer rätt. Fick också öva lite ryggningar och ibland får vi till det riktigt bra, men har kommit fram till att mycket beror på halten innan. Har jag honom med mig i halten så blir ryggningen nästan alltid bra, men annars blir det mest vingligt och pannkaka. Lite galopp hann vi också med och att ställa åt båda hållen oavsett vilken galopp vi hade. Vi fick till det korta stunder i vänster, det går ju hela tiden åt rätt håll och i höger känns han väldigt stark och stabil. Travade av med en fin känsla. Sedan så frågar Maritha om hon inte kan få skritta av honom, hon opererade höften i början av juni och har inte suttit på en häst på 3 månader. "Du är den enda jag känner som har en häst jag vågar testa på" utryckte hon sig. Så Maxim fick ställa upp, vilket han gjorde utan problem, hon var mest orolig för upp och avsittning, men det gick fint så snart kanske hon vågar sig upp på sin egen något känsligare häst hemma.
 
 
Torsdagen blev det vila på och på fredagen skrittade vi ut och jobbade i skogen. Kände för en mystur efter den arbetssamma veckan och Maxim var ganska med på noterna. Hann innan åskan och regnet gjorde vi också. Sedan blev det jogging i ridhuset på lördagen medan regnet smattrade på, bara mjuka upp och hålla oss fina helt enkelt. 
 
Avslutade veckan och min semester med ännu en träning, denna gång i bruksridning. Åkte ut till Tunaborg i Dalby och försökte komma ihåg vad det är vi ska kunna egentligen, DM går den 2 september och vi har ju mer eller mindre lagt bruksen på hyllan sedan förra året. Visst har vi övat lite vändningar och backningar ibland, men så mycket mer har det inte blivit. Därför kändes det bra att vi fick till denna träning i allafall. Och jag får väl inse att hästen, han vet ju vad han ska göra, bara matten där uppepå sköter sitt och styr allt i rätt ordning. Han skötte sig verkligen superbra och jag var så glad. En timme stannade vi kvar och tränade på de hinder som fanns uppe. Med lite tips ibland från de runt omkring. Föremålen gick bra att flytta, vi fick till gatubrunnen några gånger så det klånkade, bryggan nosade han knappt på och backningen gick faktiskt väldigt bra när jag fått koll på mig själv. Om jag ska klaga så hade vi lite svårt att få in tajmingen till nedförshalten, men det beror ju också på mig att jag måste få in avståndet så att man kan reglera med ett lagom kort steg framåt. Vi fick agera lite ankare i vattenhindret också och Maxim skötte sig jättebra, kunde till och med trava genom det utan att han stannade och försökte dricka. Så jag var väldigt nöjd med min prins den dagen också. Vi ska försöka halvladda oss till DMet och göra mattens bästa, något mer kan vi inte göra, vi har ju inte tränat så som vi gjorde förra året, men jag hoppas såklart på en runda utan u:n. 
 
Det Positiva: Igång med rutiner
Det Negativa: Mörker
 
Ibland blir det bara för mycket. 
 
Over and Out

Back on track

Tillbaka till någon slags struktur denna vecka tänkte jag, matten har haft lite semester och tja, så mycket bättre med träningsupplägg och så har jag inte blivit. Maxim har hållits igång efter tävlingen såklart, ibland några dagar extra vila, för vädret har ju varit som det varit. Tillslut ger till och med matten upp när det dag efter dag är 30 grader varm och stekande sol. Det har gått att rida, tidigt på morgonen eller sent på kvällen, men mattens huvud gav upp lite gran och sedan när ledigheten väl kom så ville jag mest bara sova. När man nu kunde sova i värmen. En tripp till Lappland gav lite av en energiboost, men det äventyret får ett eget inlägg.
 
Men, så äntligen, denna vecka, efter två missade försök fick vi äntligen iväg oss själva till en träning med Maritha. Som jag längtat och längtat. Vi började veckan med en uteritt på måndagen, försöka fokusera på jobb delar av turen och höll oss i skritt hela tiden också. Har slarvat alldeles för mycket med att inte jobba i skritten och det straffar sig. Sedan red vi i ridhuset på tisdagen, försökte som vanligt kamma till oss och bli lite ordentliga. Fick jobba en del med att mjuka upp, försökte också rida någon skänkelvikning och lite olika vägar med förvänd galopp, kändes ändå hyffsat okej.
 
Start på semester!
Onsdagen blev en längre uteritt och försöka galoppera igenom lite gul häst, red tidigt på morgonen så det var uthärdligt i allafall och orkade faktiskt ta oss bort till sandvägarna. Ganska så okej häst skulle jag säga, han var lite tittig och bak/markskygg, försökte sticka iväg för sin egen skugga några gånger och så... Ett "problem" som blivit på sistone, men som ändå går att hantera okej, för några år sedan hade han tvärstannat istället, nu kan jag smacka på och rama in och så fortsätter han framåt. Även om det ibland går lite sicksack över vägen. Kunde även på ett kontrollerat sätt springa på hemvägen så det sker framsteg också! Ska dock säga att vi var själva och då är han lättare att hantera.
 
Så i torsdags var det dags att träffa vår Maritha igen! Varm och äckligt var det och Maxim var svettig redan när jag tog in honom från hagen, men denna gång skulle inget få stoppa oss! Vi fick i allafall åka till ett annat än vårt "vanliga" ridhus, där vi varit några gånger förut och dels är det större, men det har också nät på sidorna, så det var helt klart bättre luft att rida i än i "normala" ridhus. Blir dock svinkallt på vintern har jag förstått.
 
Skrittade fram lite, Maritha kom och vi satte igång. Maxim skötte sig okej när han fattade att det var tillbaka till jobbet som gällde. Matten fick bassning på sina uppdragna ben och för höga händer som fladdrade omkring. Inte så oväntat och att vi behöver hitta tillbaka till kvickheten och inte tjata med skänklarna. Det tog sig, det gjorde det, men behöver ju banka in det upprepade gånger i mattens hjärna. Har också haft lite problem med att han blivit hängandes i handen och känts tung, så det fick vi jobba en del med, driva fram, samla upp, lätta av och upprepa och det blev lite bättre mot slutet, när vi liksom började hitta tillbaka till oss själva igen. Skänkelvikningarna tyckte Maritha blivit bättre, även fast vi inte jobbat så mycket själva med dem, ibland är det ju det som krävs. I höger får jag passa så bakdelen inte hamnar före och i vänster att han är rak. I förvända galoppen jobbade vi lite med att ställa åt båda hållen och det fick vi lite i läxa att öva på. Han tar det gärna som avbrott när jag försöker ställa inåt i den förvända. På slutet var vi båda ganska trötta och fick jobba lite i mellanskritt/ökad skritt. Det fick vi också i läxa och främst är det ju jag som behöver känna igen känslan när det är rätt och berömma så han fattar vad han ska göra, med tex längningen i formen.
 
Han fick sin vilodag på fredagen, bara mys och borst sedan red vi en halvkass uteritt på lördagen, skritt och trav, försök till någon slags avspänd jogging, men det gick väl sisådär. Tittig häst, fick säga till honom några gånger när han bara var fånig, men vi tog oss hem tillsammans, så egenligen gick det väl ganska okej.
 
Så idag tog vi ett morgonpass i ridhuset, 16 grader och duggregn är ett betydligt trevligare väder att rida i om jag själv får välja. Maxim kändes hyffsat pigg, ganska mjuk och fick faktiskt en riktigt bra känsla mot slutet. Vi fokuserade lite på galoppen idag, red rättvänd och förvänd på olika vägar och jobbade bara med att ställa åt båda hållen, han blir rysligt fin av det jobbet. I rättvänd går det bra i båda varven, men i förvänd blir det svårt i vänster. Något vi får fortsätta jobba med framöver såklart. I höger fick jag fin känsla i den förvända också så det kändes kul, det blir ju lite mer stabilt när hästen plötsligt bär sig själv och känns mer rak än att man ligger i kurvona för att ta sig igenom den. Som sagt, fin känsla på slutet och taggar träning på onsdag igen!
 
Det Positiva: Tillbaka till verkligheten
Det Negativa: Bara en veckas semester kvar...
 
Love is what binds us together
 
Over and Out

Dressyrtävling La:1 Harbo

Maxim undrade nog lite hur matten tänkte när hon släpade med sig honom och hussen ut på landet mitt i sommaren för att tävla dressyr, matten undrade också... Lyckades dock ha lite tur med vädret, under 30 grader varmt och ganska mycket vind på en tävlingsplats ute på öppet landskap är ändå uthärdligt.
 
Organisatoriskt från mattens sida var det långt ifrån det kaos som rådde förra gången vi skulle iväg. Alla grejer hela och inget glömt. I övrigt finns det mycket man kunde önska som inte riktigt uppfylldes, det där om att matten ska sluta rida som en kratta till exempel. Vi bör definitivt inte starta dressyr med de förutsättning vi haft i sommar heller. Den enkla sanningen är att ju mer matten tränar desto bättre blir hon och ju mindre desto snabbare tappar hon. Nu har vi inte tränat för Maritha sedan innan midsommar och det är ett alldeles för långt uppehåll när man tappar hela sitt koncept och all struktur på hemmaträningen. Har tränat alldeles för lite programdelar till exempel. Travdelen är jag hyffsat nöjd med första halvan, mindre med andra. Skritten måste jag lära mig att rida bättre. Och galoppen ska vi inte tala om... Vi hade inte heller bästa framridningen, då den skedde på gräsåker med tuvor höll vi på att dratta omkull några gånger och jag blev feg och vågade inte få fram honom tillräckligt. Sedan var det djupt underlag på banan där han också snubblade någon gång. Dock upplevde jag honom inte som jättetittig, banan sög nog lite energi, men blev inte tvärstopp, vi gjorde alla momenten när vi skulle i den gångart vi skulle med slarvigt ridna vägar ibland vilket drog ner med all rätt. Skänkelvikningarna blev den ena godkänd i alla fall vilket var kul. Mindre kul var slarviga uppridningar och dåliga halter där vi faktiskt kan plocka poäng. 53% slutade vi på, men hade ändå inte den där tunga känslan ett sådant resultat hade gett för ett år sedan, matten gav hästen dåliga förutsättningar och det fick vi betala för. Slutkommentar: "Positiv och ganska lydig häst men behöver mer bärighet och bjudning än idag. Ambitiöst ridet! Lycka till!"
 
 
 Kände oss väldigt snoffsiga i allafall <3
 
Men övning ger färdighet och förhoppningsvis kan vi lägga detta till erfarenheten och lyckas bättre nästa gång, anmälda till nästa tävling i september. Då bör vi kanske ha kommit igång lite mer igen. Och jag ska redan nu börja lägga upp någon slags struktur på det hela, lägga in träning av specifika programdelar och inse att jag behöver komma in i samma struktur som vi har när vi tränar, det vill säga rida ett uppmjukande pass ena dagen och sedan träna specifika grejer dagen efter, för annars lägger jag tiden och orken på att mjuka upp och vi hinner liksom inte fram till att träna specifikt på t.ex. skänkelvikningar eller uppridningar. Bättring från mattens sida.
 
Annars var det en trevlig dag, Johan var med, mina föräldrar dök upp och tittade samt fikade med oss efteråt. Träffade en trevlig dam som haft fjordhäst sedan 70-talet som kom fram och pratade efter vår ritt. Maxim skötte sig natruligtvis alldeles utmärkt! Han är en helt fantastisk häst på det viset och jag är så tacksam över det, något man kanske glömmer bort i vardagen, men så kommer man ut, ser svårlastade hästar eller hästar som är så spända att ryttaren behöver ledhjälp en bit innan det lugnar ner sig. Då försöker jag visa tacksamhet för liten gul som jag glatt lämnar till sin husse utan bekymmer eller binder upp i transporten om jag är själv. Som hänger på och är med sina människor helt enkelt. Ärligt talat skulle jag inte byta bort några resultat i världen mot att istället få saker att bekymra sig om.
 
Det Positiva: Gula, alltid den gula
Det Negativa: Mattens ridning...
 
Could not have a better horse
 
Over and Out

Hyffsat igång

I sommarvärmen som typ lamslagit matten, försöker vi hålla igång så gott det går. Det blir tidiga mornar eller sena kvällar. För att matten ska orka alltså. Hästen tuffar på mer eller mindre som vanligt.
 
Sedan senaste inlägget har vi hunnit med en längre tur med sällskap bort till sandvägarna, mycket trevligt. Annars har vi försökt varva uteritt med ridhus och börja jobba oss upp i någon slag form igen. I ridhuset fokuserar vi mest på att bli mjuka och smidiga igen, försöker sätta ett fokus varje pass och inte försöka träna på lite av varje hela tiden. Det är bättre att vi värmer och mjukar upp och sedan fokuserar på en eller kanske två saker/övningar. Jag upplever att jag då orkar bättre med att få de delarna bra. Så vi har haft lite fokus på skänkelvikningar, övergångar, förvänd galopp (även om den mer och mer används till uppvärmning och uppmjukning, så roligt med ett större bibliotek att leka med). Allt som allt känns han ganska så fin, lite krånglig i munnen ibland men jag vet inte om det beror på någon underliggande spänning för att vi inte haft Marithas ögon på oss på ett tag. Avvaktar lite annars får vi försöka kolla upp det.
 
 
I och med den tryckande värmen har jag försökt rida mycket på morgonen innan jobbet och får väl säga att jag blir bättre och bättre på det också. Vi har också vänt på dygnet för hästarna, så det får komma in på dagen och sova och så gå ute i hagen på nätterna. Den hårda marken gör att det bli ganska lugna uteritter om vi inte rider bort mot sandvägarna där man fortfarande kan galoppera, men det känns ganska okej, försöker trappa upp tempot i ridhuset i stället och förlägga galoppjobbet där.
 
Utan de regelbundna Marithaträningarna har det varit svårare att hålla disciplinen, men eftersom matten nu fick för sig att anmäla till dressyrtävling nu i slutet av juli är det bara bita ihop och försöka klara det på egen hand. Om det är en god idé eller ej får vi se. Så länge matten inte får en överkokt hjärna så kanske vi kan genomföra det hela i alla fall. Jag försöker hindra mig själv från att hysa någon slags förhoppningar om hur det kommer gå och ha samma mentala inställning som senaste tävlingen. Fokusera på oss och vårt, visualisera, tänka igenom alla momenten och hur de ska ridas. Känner ändå att han är ganska mjuk och följsam, pigg och glad trots värmen och i ganska god form.
 
Vi fick lite hjälp av syster som kom och kollade på oss och hjälpte mig att bada Maxim ordentligt. Svårt att binda upp där vi kan bada med varmvatten tyvärr och Maxim är inte så väluppfostrad att han bara står snällt och låter sig blir schamponerad... Han fick också vara testhäst för några produkter syster fått med sig hem från Falsterbo. Det är trevlig med en groom-syster som förser en med fina produkter <3
 
Det Positiva: Hästlivet
Det Negativa: Värmeslag
 
Could use some rain...
 
Over and Out
 
 

Planen framöver

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.
 
Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.
 
 
Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.
 
För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!
 
Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta
Det Negativa: Värmeslag
 
Dreaming big again
 
Over and Out
 
   

Hammarskog

Vår fortsatta upptäcksfärd av Uppland fortsätter, en fin helgdag åkte vi ut till Hammarskog (som ersättning för en kajaktur som inte blev av, men detta var rätt så trevligt också). Solen sken, kossorna var nyfikna och naturen rätt så trevlig, lite mycket mygg och broms i skogen som vi kunde varit utan, men ändå en trevlig promenad på ca 1,5 timme.
 
Herrgården
Dalbykärret
Genom skogen
 Längs med vattnet
 
Det var lätt att gå och lite blandad natur, nära vattnet, in i blandskog och förbi Dalbykärret. Där hade nog varit en fin plats att fika på, men denna dag hade vi inte med oss mer än en vattenflaska i ryggsäcken. Istället slog vi på stort och åt lunch på herrgården när vi kom tillbaka. En lagom ansträngande och lättsam förmiddag. Kommer nog att återvända och utforska fler av stigarna man kunde gå, fanns en hel del alternativ.
 
Det Positiva: Ro i själen
Det Negativa: Bitande insekter
 
Vandra sida vid sida
 
Over and Out

RSS 2.0