Älskade höst

Så har hösten dragit igång på riktigt igen, för nu har vi börjat med våra Marithaträningar! Jag ligger ju lite efter med den här bloggen, men ska försöka sammanfatta lite av senaste veckans Maximhändelser.
 
Helgen blev det först hagfix större delen av lördagen, matten var trött så trött efter att ha fixat allt i stallet åkte hon hem och sov middag. Blev en pass i ridhuset på lördagskvällen istället, inte helt harmoniska, men fin mot slutet. En efterlängtad lång uteritt blev det på söndagen, tyvärr i ensamt majistät, men vi hade det rätt så bra ändå i drygt två timmar. Långa galopper, delvis lite upptäcktsfärd och lite för glad lös hund i skogen kan väl sammanfatta det hela. Maxim tog till och med för sig lite trots att det fanns trollstenar och ormbunkar att skygga för när vi försökte springa fort.
 
Startade veckan med vilodag och pyssel. Borsta, massera och klippa lite man är ganska lagom en måndag då man jobbat en timme extra på jobbet. Tisdagen var det dags för skoning på förmiddagen så det klämde matten in i ett redan späckat dagsschema sedan förberedde vi vår första dressyrträningen för terminen med ett pass i ensamt ridhus på kvällen. Gjorde ganska mycket övningar i trav där vi försökte mjuka upp, bland annat små serpentiner och vändningar över medellinjen vilket gör honom uppmärksam och mjuk.
 
Martihaträning då, den första på terminen, och en matte som inte riktigt kommit in i rutinen och därför var sen, men kanske var det lika bra, nu fick vi ta lite av träningstiden till uppvärmning, men vi är ju inte helt i form ännu, eller jag är inte i alla fall. Maxim är i form hävdar han bestämt. I alla fall kändes han rätt så fin och med redan från början även om det tog ett tag att få igång hela maskineriet. Vi ägnade stor del av tiden åt en övning Maritha kallade "Kulturmärket", ni vet de där symbolerna man ser efter vägen som pekar ut fornminnen och annat kulturellt intressant. En sådan red vi, men lite förenklad eftersom ridhuset är ganska litet. Först i trav, volterna är till för att mjuka upp och på medellinjen gjorde vi lite olika, ibland öka på, ibland halt och så fick vi prova öppna också mot spegeln, vilket gick bra! Maxim kan han, matten sitter mest och leder med fel tygel och försöker antingen överböja eller hålla för rak, inte lätt för gul häst då. Sedan skulle vi göra i galopp också och när matten väl började svänga på ytterskänklarna så gick ju det också bra... Att en sådan sak ska vara så svår, sväng upp på medellinjen i galopp liksom, men hjärnan slog slint och Maxim fick klara sig bäst han kunde, vilket var ganska bra, men det blir ju bättre när matten i alla fall försöker hjälpa till. Fick avsluta med några diagonaler i trav med tempoväxlingar och skänkelvikningar, Maritha var nöjd och matten var nöjd, Maxim fick till och med smaka socker så han var också nöjd om än ganska trött och svettig. Mer galopp åt folket tar vi med oss, vi behöver hitta en lämplig galopp-partner som vi kan hänga på runt i skogarna, matten jobbar på den biten.    
 
När löven blir gula tar vi ytterligare nya tag, gammal bild från en saknad tid
 
Blev promenad på torsdagskvällen och lugn uteritt på fredagen med nytt sällskap! Maxim gick först och visade att inget minsann var farligt. Tröskel eller kor eller för till och med de vanliga stenarna. Började inte ens. Kände nog att det andra ekipaget var lite osäkert och klok som han är gjorde han igen grej av något så som han ju kan. 
 
Blev ridhuset på lördagen och bästa hemmapasset sedan innan SM. Så fin och mjuk, lyssnade och tog för sig. Matten hade ju lite problem att hänga med men gjorde sitt bästa för att inte störa. Repeterade övningen från träningen och fick bitvis till öppnorna på medellinjen vad jag kunde se i spegeln. Det går framåt med stormsteg med andra ord! Fick sällska i slutet, men det fungerade bra, Maxim behöll fokus och matten också så bra träning! Mamman till ekipaget tyckte Maxim var fin och stilig, kul med berömmande ord, vilket vi fått höra en del på sista tiden, värmer i hjärtat! 
 
Vi avslutade veckan med en uteritt, mycket trav och lite galopp i skogen, smög in lite förvänd ibland, men mest försökte jag bara vara och låta Maxim springa. Han kändes fin och mjuk, blev lite stressad av skrikande barn i skogen, men vi tog oss förbi om än lite skeptiskt. Ungefär samma runda som vi hade sällskap på tidigare i veckan, men denna gång var vi själva och då kan man minsann hitta allt möjligt att skygga för, sin egen skugga är ett exempel. 
 
Så motiverad letar matten dressyrtävling att runda av hösten med, får se vad vi kan komma iväg på. 
 
Det Positiva: Den gula, alltid den gula
Det Negativa: Den värkande kroppen och knoppen
 
Hold on
 
Over and Out

Weekend i Golling an der Salzach

Vi hade ju semester i sommar som inte innefattade hästar också... litet inlägg om ett av äventyren.
 
Kickstratade ju min semester med en liten utomlandstripp. Det var ju inte sådär jättekul att gå upp kl 3.30 på sin första semesterdag för att ta sig kommunalt till Arlanda, men det gick ändå hyffsat bra får jag säga. Efter en mellanlandning i Berlin och tågresa från Salzburg anlände vi då till Golling som ligger uppe bland bergen söder om Salzburg. Anledning att vi hamnade just där var en bröllopsinbjudan och vem tackar nej till ett bröllop i Österrikiska bergen? inte vi i allafall. Vi besökte Salzburg för ett antal år sedan en vinter på väg till nyårsfirande i Italien och blev då runtgaudade av brudparet faktiskt och nu besökte vi brudgummens hemstad för bröllopet. Jag tror inte att det var vårt sista besök i Österrike, finns mycket mer att utforska har jag en känsla av.
 
 
Vi anlände vid lunchtid och efter att ha installerat oss åt vi en god lunch på rekommenderad resutrang och firade in semesterstarten. Därefter promenerade vi bort till Wasserfall Gollinger, trött Matilda, men vi gick faktiskt hela promenaden upp och ner. Sedan tillbaka igen, klä om och möta upp brudpar med vänner och familj för pizza-middag. Har träffat en del av de svenska gästerna förut i olika sammanhang, samt några av de andra på möhippan, så jag kände mig kanske inte så bortkommen som jag brukar.
 
 
Dagen därpå hade vi fått tips om en isgrotta som vi gav oss iväg för att besöka. Det visade sig vara ett heldagsprojekt, speciellt som man missar lite tåg och anslutningar. Men vi fick oss en fika i Bischofshofen innan grottan och en promenad i Werfen efter. Eisriesenwelt låg högt upp med fin utsikt och isen sträckte sig 1 km in i grottan, den ändrar sig hela tiden på grund av vinden som blåser igenom så den ser inte likadan ut som för tio år sedan vilket var häftigt. Själva grottan fortsatte sedan i 40 km till om jag förstod det rätt. Vi fick små oljelampor att hålla för att se vart vi skulle gå och så hade guiden på vissa ställen att han lyste upp isen med brinnande magnesium. Häftigt var det och inte lika jobbig promenad som jag trodde, det är ganska många trappsteg nämligen man ska uppför och sedan nedför igen, men det gick bra, bara på ett ställe det var riktigt brant och det var inte så långt, det är ca nollgradigt där inne också, så för mig som blir ansträngd så fort var det en bra kombination. 
 
Exalterad över tomtelykta i Isgrotta!
 
 
Sedan var det bröllopsdagen <3 Vi gjorde oss i ordning och kunde promenera till cermonin som hölls på borgen i Golling. Sedan minglade vi lite och så bar det av upp bland kullarna där mottagningen hölls på en resturang. God mat, dans och fantastisk tårta kan väl summera kvällen får jag säga.
 
 
 
Sedan hemresedag igen och tillbaka till vardagen, men ett minne att titta tillbaka på senare.
 
Det Positiva: Kärleken
Det Negativa: Lång väg att resa
 
Kärlek slår allt annat med hästlängder
 
Over and Out

Mot hösten och tar nya tag

Luften börjar bli så där, som jag tycker i alla fall, härligt höstig på morgonen när man kommer ut. Sån där luft som känns frisk att andas.
 
Maxim och jag började förra veckan med två dagars vila, han kanske tyckte det var lite onödigt, men matten behövde återhämta sig och ladda om lite. Han är så otroligt positiv till allt just nu och jag ska verkligen försöka att hålla det så och behålla den här framåtandan och glädjen. På onsdagen hade jag min första morgonfodring i nya stallet, att gå en morgonpromenad kl 5.40 samt umgås med ett gäng hästar var en bra start på dagen. Hade även skrivit upp mig på utsläpp av Maxims haggrupp, så jag blev kvar och väntade medans de åt upp frukosten inne, hann fixa klart allt det praktiska för Maxim också vilket ju var en bonus. Hemma halv åtta, dusch och frukost och så jobba hela dagen. Några lugna timmar hemma och så tog jag och Maxim en tur i ridhuset innan kvällsfodringen som jag också hade.
 
Han kändes ganska stel till höger, men vi jobbade upp det mer och mer vartefter och mot slutet började det kännas ganska bra igen, men visst är det en bit kvar att jobba med innan vi båda är tillbaka på banan. Vi gjorde i alla fall inget avancerat detta pass, försökte lägga in en hel del galopp runt fyrkanten och jobba med ställningen för att mjuka upp. Annars red vi en del serpentiner och 10-meters volter i trav också för att försöka jobba igenom hela kroppen. Duktig häst som blev lite lagom varm av det hela, börjar längta till att börja träna dressyr igen snart.
 
Torsdagen vakades uteridning med L och P, skrittade på i ca en timme med Maxim först mest hela tiden, ivrigt påhejad av P som gärna gömde sig bakom en gul rumpa när det vankades farligheter. Maxim klampade på bra, när vi skulle förbi ett stall med annan gul på gårdsplan blev det lite mer tveksamheter, men det gick också tillslut. När vi nästan är hemma och båda hästarna koncentrerar sig på en stallkamrat som blir longerad i sommarhagen kommer det en joggare och anfaller bakifrån! Maxim hann nog inte ens fatta vad de sprang för, men stopp fick vi snabbt i allafall. Något litet missöde ska man ju ha när man klarat sig förbi alla möjliga andra konstigheter.
 
 
Fredagen innebar också tidig morgon och sen kväll i stallet. Men 20.30 en fredag får man ha hela ridhuset för sig själv och njuta av en fin häst som är mjukare från början och gör allt jag ber om. Ett sånt där pass när man inser att det är det här som det handlar om och det man hela tiden strävar efter.
 
 
Helgen bestod av uteritter, en sent på lördagskvällen med mycket galopp och glad häst och ryttare som trotsade tröttheten vilket det helt klart var värt! Stigarna var fin efter regnet och Maxim börjar gå på framåt en hel del när vi galopperar. På söndagen tog vi oss bort till lilla sandbacken för lite klättring. Maxim hälsar att han var pigg och att första gången upp kan man springa så fort de gula benen bär, men fjärde gången går det lite lugnare till... Matten höll i sig och njöt faktiskt, vilket kändes kul.
 
Vi påbörjar denna vecka med en vilodag igen. Det brukar vara en bra start!
 
Det Positiva: ett gult lyckopiller 
Det Negativa: allt jag saknar
 
I can work with this.
 
Over and Out 
 
 

DM i Bruksridning Uppland

Så den sista tävlingen i bruks för säsongen enligt den plan jag har. DM har alltid variet en stor milstolpe och att lyckas på just den tävlingen har länge varit en önskan från min sida. Men alltid har det varit något som satt käppar i hjulet, mattens hjärna mestadels, som glömt bana, inte vågat göra hinder för att hjärnspökena säger ifrån. Men i år var vi taggade till tänderna, med lite självförtroende från SM, med träningar för Camilla i bagaget och med bästa uppbackningen i form av hästskötare-Johan, syster, mamma och pappa som hejarklack. Och Camilla på plats som också deltog och försökte få mig att komma ihåg att andas.
 
Maxim i det närmaste sprang på transporten, vi kom fram i god tid och kunde leta upp en plats att binda Maxim på innan vi gick banan. Banan började efter funktionskontrollen med en bro att gå över, därefter flytta tre föremål (pelhambett med kadja, hundleksak och vattenflaska) med mer och mer avstånd mellan pinnarna, därefter över tre skrittbommar, trav över läskig matta (många som hade problem med den), vidare genom portarna som var koner med tennisbollar på vilket vi föredrar framför den andra varianten med avsågade plogpinnar och pingisbollar, dessa är lite lättare för hästarna att uppfatta. Ner i vattnet, trava runt och ner i skritt, bryggan som även detta år var en vagn till en åkgräsklippare, lät lite när man steg på och av den, men i lagom höjd kan jag tycka, vi gillar ju inte höga bryggor jag och Maxim. Vidare till rutan och sedan backning innan det var galopp och tre hinder att ta. Skritt igen över gatubrunnen och avslutade med tre halter, uppför, nedför och plant i lite olika tidsintervall.
Gick banan ett par gånger med Johan och diskuterade igenom planen. Sedan såg vi på några ekipage och det kändes som att min plan var vettig. Eftersom vi haft lite problem med att hålla tiden hade vi tittat ut några ställen där man kunde gena lite för att spara in så vi inte skulle behöva stressa vid de moment vi vill ta tid för.
 
 
Sedan dök syster upp och så föräldrarna också vilket var roligt! Borstade Maxim, flätade svans och gjorde i ordning. Reda fram lite på vägarna och Maxim var pigg och glad! Helst när man red mot de andra hästarna, men även annars gjorde han det han skulle.
 
Funktionskontrollen kunde väl ha gått lite bättre, hade lite långa tyglar och det fanns ju massor med gräs tyckte Maxim, så 10 straff där. Hann rida runt lite innan start och sedan var det vår tur, över "övningsbron" och genom skogen där tanken var att vi skulle gena och spara lite tid, Maxim stannar för toapaus... men sedan kom vi igång igen, över ridbron som var lite smalare utan straff. Flytta första föremålet som var ett klirrande bett. Lite fumlig matte och Maxim blev lite spänd, men vi höll ihop det och lyckades med den och även de två efterföljande! Inget straff där heller. Skrittbommarna gick 2 av tre bra medan en föll så 10 straff där. Sedan var det travskylt, men eftersom det var så kort avstånd till mattan höll jag mig kvar i skritt, det är större chans att det inte händer något om han i tid hinner se vart vi är på väg och man inte "överfaller" honom. Lite tvekan, men sedan smög vi över, matten blåstirrandes någonstans långt bort bland träden och försökte andas normalt. 10 straff där, travade vidare och genom alla portar med glad Maxim som började sig på att "leta" vart han skulle, Inga straff där heller! Vattnet stannade vi till på också, men sedan igenom på 10 straff, om än i skritt. Upp och vidare till bryggan, djupandning av matten, ner med spöet under sadeln, försökte att landa mjukt och det verkade gå hem, han brydde sig inte så mycket om ljudet, kröp ihop lite, gick några steg framåt och så upp i sadeln igen, 0 straff! Till vändningen i rutan, fortfarande är vi lite för okoncentrerade och vi behöver öva för att veta vilken teknik som egentligen är bäst för oss, ett tramp på spånlinjen och 5 straff. Backningen gick inte heller optimalt 10 straff där, vi pratade lite bättre med varandra, men jag vet ju att vi kan ännu bättre. Det ska också sägas att måtten och vinklarna här var snällare än på SM eller de träningar jag varit på för C, så vi borde ha kunnat hålla nere straffen lite kan jag tycka så här i efterhand när man reflekterar, men det är jag som måste jobba vidare på min kommunikation. Sedan blev det hoppning över de tre hindren, tog dem i trav, men klarade alla så 0 straff där. Gatubrunnen vägrade han gå på trots att vi övar när vi kan hemma på cykelvägarna, så 30 straff där, verkligen något att öva vidare på, när allt annat går bra är det mycket straff att dra på sig. Halterna tog Maxim hand om, "Jag kan och vet" sa han, inga straff där och i mål inom idealtiden. Vi fick 37 straff för bedömning under ridning, merparten för att vi skrittade över mattan och genom vattnet samt hoppade i trav. Men kommentaren "Lugnt och koncentrerat ridet på bekymmersfri häst" värmer otroligt mycket, vilken resa vi har gjort och just nu är jag så tacksam över att jag aldrig givit upp för den här resan har gett oss så mycket mer än skador, den har gett mig så mycket i kommunikationen med Maxim, numer kan jag läsa av ganska tydligt vart gränsen går och hur mycket till man kan tänja den. Och jag börjar kunna förmedla ett lugn till honom även från ryggen.  
 
 
 
Vi åkte hem med Maxim, tömde transport och fixade klart i stallet det vi inte hunnit på morgonen. Sedan åkte vi tillbaka, hann se de sista ryttarna och vara med på prisutdelningen. Vi slutade på en 4:e plats! Fick diplom och en liten rosett. Med blodad tand drömmer jag om en pokal nästa år! Så här ska tränas brunnslock och att vända på en femöring. Vi ska om det blir någon arrangör till nästa år delta på FjordSM är planen och så får vi se i vår vad det dyker upp för brukstävlingar, det känns skönt att inte behöva åka land och rike runt för att jaga kval i år igen. Nu kan vi ta den tiden och pengarna och lägga på att träna bryggor och flyttning av allehanda föremål istället. Men en bättre avslutning på Bruks-året kunde jag inte ha önskat mig, så nu ska jag få tummen ur och ansöka om en prestationsmedalj i brons också!
 
Trötta styrde vi ekipaget ut på landet och hämtade ett lass hö som vi inte orkade lassa ur när vi kom hem, mitt förvaringsutrymme ser kaosartat ut så det blir en del att ta reda på nu i början av veckan.
 
Det Positiva: Min gula prins som alltid gör sitt bästa
Det Negativa: Mattens dåliga tajming
 
Minnen som varar för evigt <3 
 
Over and Out

Mot äventyr igen

Ja luften går ju lite ur en när något man siktat och tränat mot så länge plötsligt är uppnått och över. Tanken var att Maxim skulle få lite semester efter SM, gå och käka gräs och umgås med hästkompisar. Och visst, dagen efter hemkomsten var han inte så pepp på att lämna hagen kanske, men jag envisades med en promenad för att röra på muskler med eventuell träningsvärk. Men efter tre dagars lugn vila sa han bestämt till alla som ville lyssna att nu var det minsann dags att jobba igen. Så matten fick ta sitt trötta sommarhuvud och motionera hästen i fyra dagar innan det blev vila i fyra (matte var på kort fjällvisit) och sedan komma igång igen som vanligt.
 
Det blev lite lugnare longering blandat med uteritter, något pass på en äng och allmänt mysigt. Pigg och glad häst och matte som försökte hänga med. Roligast är ju att rida med sällskap och en minnesvärd skogsrunda med fullblodsdam där till och med matten vågade släppa på och lät Maxim försöka komma ikapp. Vilket inte gick även med gula ben som trummade på som trummpinnar. Vi gjorde något pass på banan också och började känna på dressyren igen. Men träningar tar vi inte förrän i september.
 
Dit vi går, går vi tillsammans
 
Sedan närmade sig mattens semester slutet, men helt innan jobbet började igen flyttade vi in på en ny anläggning, eller ridhuset har vi varit i tidigare, men stallet och de flesta människor och hästar är en ny bekantskap. Fixa, packa, städa, ställa i ordning, försöka få tag på hö, försöka förstå alla nya rutiner, memorera namn, ansikten och hästar. Vara frustrerad över vissa saker och njuta av annat, till exempel tar det tio minuter lite drygt för mig att promenera till Maxim genom skogen. Jag har saknat det kan jag säga. Även om jag återigen kommer sakna bästa stallet och bästa stallkompisarna, men vi ses ju i mellanåt ändå och långritt planerar vi så fort alla körkort som behövs är på plats, en återförening jag ser fram i mot.
 
De första dagarna på nya stället har vi landat, ridit ut på fina vägarna, känt på ridhuset och försökte kamma till oss lite igen. Maxim har känts fin, pigg om än något stel och verkar ha kommit väl tillrätta i sin nya box med stort fönster man kan kika genom och hålla koll på gårdsplan. Vi får se hur det hela fungerar och vad det leder till. Känslorna har pendlat lite kan jag säga, men inget avgörande ännu. Och det viktigaste är att det fungerar för Maxim och att han trivs i stall och hage. Så på måndagskvällen denna vecka andades jag ut lite när vi släppte ihop med ny kompis och allt verkade fungera bra. Det är alltid lite pirrigt med ihopsläpp, men detta var nog ett av de bättre vi varit med om, återstår att se om det håller i sig, på pappret ska de passa bra ihop, men det vet man aldrig riktigt förrän man testar.  
 
Så denna vecka har vi ridit ut i lite högre tempo och försök till att hålla i galoppen lite på tisdagskvällen, avslutade med fin känsla i traven och en Maxim som jobbade på bra. Matten fick öva på att ignorera alla läskigheter och slappna av. Vi körde ridhuset på onsdagskvällen, ingen av oss orkar riktigt så mycket som vi gjort, men fick till ett pass i alla gångarter, stel häst som mot slutet gick att böja igenom ganska bra ändå och vissa stunder i traven var riktigt fin. Han var ganska pigg i början innan tröttheten kom i fatt och det är ju roligt, gör mitt bästa för att låta honom gå på framåt då och strunta i om det inte böjs riktigt lika mycket som jag tänkt. Det kommer när vi mjukat upp oss lite mer tänker jag.
 
Torsdag blev det skrittur i skogen med förra vinterns hagkompis och matte som också flyttat till detta stall. Trevlig timme med ganska nöjda hästar, Maxim fick gå först och bereda väg vilket han skötte bra.
 
Sedan tog vi lite ridhus på fredagen med avskrittning i skogen. Inget toppenpass tycker jag, men försökte koncentrera mig på oss och på att få honom att gå framåt, det är knepigt att rida samtidigt som någon annan tränar, tyvärr hade jag missat att kolla på schemat, men men vi måste ju lära oss det också.
 
Ikväll hade vi en fin uppladdning i skogen, blåst och sol, pigg och glad häst som jobbade på riktigt fint. Vi försökte galoppera en del och bitvis jobba i galoppen, men framförallt gå på framåt, där känner jag stora skillnader nu, framförallt ute där han tar för sig lite mer själv och jag tycker inte att det är lika läskigt. Det hade regnat på dagen också så vägarna var i det närmaste perfekta <3 Mellan varven körde vi lite bruksövningar också.
 
Innan stormen... 
 
För imorgon väntar då DM i bruksridning, vilket ska bli roligt och spännande. Det brukar vara roliga banor och många trevliga människor. Planen är väl att vara lite mer taktisk när jag går banan och tänka på alla alternativ som kan hända och ha en handlingsplan för det i huvudet, skiter det sig ändå när vi väl är där så är det så, men jag behöver öva på att ha en plan med flera alternativ i huvudet. Jag har ju alltid stora förhoppningar inför DM och det brukar inte riktigt gå så bra som jag vill när vi väl är där. Men målsättningen är att göra en lugn runda och undvika de retliga u:na, vi får se hur det går med det, förra året hoppade vi av en matta som Maxim insåg var läskig när vi var halvvägs över. Vi bor nära nu och det ska ta ca 25 min att åka vilket känns skönt, startar som nummer 11 av 27 så funderar på om vi ska åka hem med Maxim efteråt så han får gå i hagen resten av dagen, sedan städa ur transporten, åka tillbaka, vara med på slutet och sedan ska vi åka och hämta hö nämligen. Vi får se lite vad tidsramen säger, behöver verkligen åka och hämta höet så det måste bli gjort på så det och hur det går får avgöra lite om vi åker tillbaka och är med på slutet tänker jag.
 
Det Positiva: Gul liten racerhäst
Det Negativa: Mattens ork
 
You give me so much more
 
Over and Out

Fjord SM 2017 Vetlanda

Vår resa mot en SM-start har varat nästan lika länge som Maxim funnits i min ägo och min dröm om det ännu längre. Hur det hela en gång i tiden började har jag nog berättat för de flesta som undrat, men i korthet mötte jag en kvinna som bjöd in mig i fjordhästarnas värld, hon blev en nära vän och delade mer än gärna med sig av alla underbara minnen hon hade av fjordhästar genom livet och alla äventyr hon ville uppleva tillsammans med sin då unghäst Joker. Av de två SM de hann delta i tillsammans fick jag äran att uppleva ett på nära håll som hästskötare. En upplevelse jag fortfarande bär med mig nära hjärtat. För dryga halvårtet senare var hon borta och alla hennes drömmar med det. Men min dröm om att få dela SM med Maxim fanns kvar och det målet har alltid satts högst upp. Det har varit en krokig resa dit, men nu stod vi där med våra två kval och ett äventyr framför oss.
 
 
På onsdagen packade matten in alla människorsaker i bilen och styrde mot stallet. Väl där skulle det också packas och donas, vilket såklart tog längre tid än beräknat, men vid 12 rullade vi ut från stallplanen och söderut. Maxim är ju en stjärna att köra, när vi fick krypköra förbi Nyköping i ca 1 timmes tid klädde han helt sonika av sig grimman och nappade åt sig av fikahöet som jag trodde jag ställt utom räckhåll. Pausen utanför Linköping tog han också med ro, smaskade på sitt hö och sin mash, passade på att kissa lite och såg ganska nöjd ut.
 
 
 
Väl framme på plats möttes vi av idel bekanta ansikten och välkomnandes med värme. Vi blev inkvarterade i en bra box på utsidan där det nästan alltid var skugga, nära till vatten och gödselstack och relativt lugnt, tillsammans med våra "nya" föreningskamrater i SUFF (Stockholm-Uppsala Fjordhästförening). Maxim fick lite mat medans jag bar ut det som skulle vara vid boxen, mockade ur transporten och parkerade den. Sedan letade jag upp vår tältplats. Mecklade upp tältet, gick en promenad med Maxim, mecklade mer med tältet, kvällsmatade Maxim och insåg sedan att duscharna stängt för dagen... Lite mat på det så somnade i allafall jag som en stock.
 
Torsdag morgon och frukost till oss båda, samt dusch för matten, och sedan morgonpromenad med Maxim och bekanta sig lite mer med anläggningen. Gick också upp och morgonfodrade på fredagen, men fick sedan veta att om påsen stod framme så var det någon snäll som gjorde det kl 6 på morgonen... Vilket ju är väldigt skönt och lyxigt, nåja, två dagar fick jag sova lite lägre i allafall.
 
Dressyr LC:2 Foto: Josefin Söderwall
Dressyr LC:2 Foto: Josefin Söderwall
 
Sedan insåg jag att jag visat fel bana för Maxim så vid lunch tog vi en sväng vägen förbi dressyrbanan och gick några varv på framridningen, egentligen mest för att lugna matten. Så var det då dags för vår första start i LC:2, solen värmde på, men vi fick till en helt okej framridning tycker jag, även om underlaget var lite djupt för att passa Maxim, försökte att ha en del skrittpauser, men jag tror att jag fortfarande har för lång framridning helt enkelt, nu har jag ju hört lite under helgen hur andra hanterar att deras hästar tappar energi så jag får nog jobba vidare på att våga korta ner den ytterligare. I allafall in och rida program, helt okej känsla i detta första program och den var jag nöjd med. Sedan blev jag besviken eftersom vi inte nådde den efterlängtade 60%-gränsen denna gång, 58,833% stannade vi på med en fin 7:a för fria skritten, mestadels 6:or och så några 5:or Slutkommentar: "Trevlig häst med stundtals helt rätt grundform. Mer energi genomgående för bättre stadighet och nyanser. Ni har mer att visa!"
 
Vi skulle ju också starta en LB:1 några timmar senare. Tyvärr inte en hit med två klasser på en dag för någon av oss. 49,643% och en urusel känsla och ridning det programmet. Men nu ska jag inte ge mig på det igen, en dressyrklass per dag tack så mycket! Matten hade en osocial och gnällig kväll för sig själv där hon försökte lära in ett nytt program som vi bara tävlat någon gång tidigare. 
 
 
Men vi sov på saken och Maxim var pigg och alert på morgonpromenaden. Vädret verkade vilja hjälpa till så det småregnade och var lite kallare. Klassen gick i ridhus vilket kanske inte kändes som någon fördel för oss, men efter att ha sett finaste lilla Joker, inte längre en gänglig 4-åring, stila runt i klassen före och landa på dryga 73% blev matten lite mer motiverad. Tror jag fick till framridningen rätt så bra, hann göra allt, men inte för mycket och jag visste dessutom att man fick lite tid att kolla runt i tävlingsridhuset när man kom in. Jag hade en ganska bra känsla genom första delen av programmet, och sedan blåser domare... Missat att plugga in en halt när jag lärde mig programmet... Nåja på ett igen och vidare och efter ett tag blåser domaren igen! Pust nu vid något jag egentligen kunde, men befarat att jag skulle rida fel på... och så blev det också... Kändes lite surt, men jag är nöjd med att jag lyckades rida vidare och avsluta på ett bra sätt. Ännu mera surt blev det kanske när jag fick protokollet och insåg att med de poäng som försvann för felridning så hade vi över 60%, nu blev det 58,788%
Men det lilla skavet försvann rätt så fort för känslan var ju ändå bra. Och protokollet ska vi inte tala om! Jag räknade till tio 7:or! Vi hade också två 4:or, några 5:or och 6:or, men vi har aldrig haft så många höga siffror på ett protokoll. Vi fick till och med några 7:or för höger galopp vilket vi aldrig haft förut för någon galopp! Finaste bästa hästen som ställer upp så för sin matte när hon som bäst behöver det. Så nu är vi lite mer motiverade till att ta tag i det här och tävla dressyr igen!
 
Inför Dressyr LB:3 Foto: Josefin Söderwall
På kvällen åkte jag och hämtade Johan vid tåget för på lördagsmorgonen väntade bangenomgång av bruksbanan. Knepig och tekniskt svår bana var det, vi hade ju redan innan som mål att överleva, men jag började betvivla det när vi gick banan. Efter funktionskontrollen kom bryggan, som i och för sig var av lastpallar vilket är den lite lättare varianten för oss (i motsats till en vagn) men den var fortfarande hög samt att man skulle gå av och på från "fel" sida vilket den klumpiga matten med sina diverse skador inte är så bra på. Vidare över en fin bro, nedförshalt, vända i ruta och uppförshalt. Därefter trav och korridor som var lite kenpigt lagd och lite svårt att ta riktning mot något, det fanns två alternativ i princip, svårt när man går på marken att veta vad som är bäst på hästryggen. Sedan kom då lydnadshindret som var en hare (som man använder vid övningsskjutning) som släpptes på en vajer och försvann ner bakom ett hus och lät lite och då ska man trava förbi och hålla sig inom spånlinje. Vi diskuterade lite olika strategier, antingen stanna upp och vänta ut den eller trava de fortaste man kunde så man fick ljudet bakifrån. Faran bli annars att om ljudet kommer kan hästen kasta sig utanför spånet ganska lätt. Jag var inte säker på vad jag skulle göra riktigt. Vidare i allafall till flytta föremål som var en lång rock och *trumvirvel* en påse med hö... Den visste jag inte skulle gå, rocken kanske tänkte jag, om vi nu kom så långt. Sedan skrittbomar, trav igen och portar som var väldigt svåra både beträffande avstånd och hur vägen låg, de två sista skulle tas i galopp och sedan var det två hinder i galopp och en halt på plan mark direkt efter. Ryggning i vinkel (svår vinkel ska sägas) och gatubrunn innan man gick i mål. Som sagt en hel del tekniska svårigheter, vilket jag kan förstå, ska det vara en SM-bana så ska det. Sedan är det inte så vanligt med rörliga lydnadshinder så det var ju lite annorlunda.
 
Efteråt, har slutat gråta i allafall :)
 
Hann kolla på några av de första startande och såg att haren definitivt skulle bli ett problem. Det var inget jag såg då, men även protarna blev ett problem för många. Sedan gick vi till stallet, fixade Maxim med svansuppsättning och allt och gick för att rida fram. Han kändes lite trött och seg, förståerligt efter resan och flera tävlingsstarter, men gjorde snällt det jag bad om, ungefär som jag hoppades. Övade med hussens jacka lite, både att ta från husse och från hinderstöd, inga problem sa Maxim, även om det inte lyckades lugna matten det minsta. Så dags för funtkionskontroll där vi lycklades ta oss igenom utan straff. In på banan och första stopp bryggan, matten hoppade enligt plan av och kravlade sig upp, mest ograciös i världen kändes det som, Maxim backar iväg så matten hamnar på marken igen, men sedan kunde jag ta mig upp och få med mig honom bort till andra änden där vi snurrade runt lite och så kunde jag sätt mig i sadeln igen, för all del inte från den sida det var tänkt men ändå, vilket lättnad! 60 straff där. Över bron med 0 straff, Halt 15 sekunder nedför utan problem, ner och vända i rutan med lite sämre framgång 60 straff och uppförshalt utan problem. Igång i trav genom korridoren i en fin fart som ger 0 straff (förstår inte hur det gick till egentligen men tackar och bockar över min hästs fotfärdighet för en gångs skull). Lydnadsmomentet så där Maxim får se haren stannar han till och tycker den är läskig, men får fram honom, när ljudet kommer vänder han ut rumpan utanför spånet, men framhovarna är på rätt sida så vi lyckas med mer tur än skicklighet smyga oss förbi, 40 straff totalt. 
 
Flytta föremål då... Jadu. Vi går fram till rocken som är den första, Maxim nosar och jag tar tag i den, både Maxim och jag stelnar till (enligt husse som såg jättetydligt) och jag bestämmer mig för att släppa rocken på marken. Inte mer med det, inte riskera något och inte få fler dåliga erfarenheter, höpåsen nosade han också på och jag tog den och höll den i handen innan jag hände tillbaka den. Straffpoängen för denna blev först 100u, men eftersom jag klarat mig undan u tidigare när jag gjort liknande saker så gick jag faktiskt och frågade de som räknade och vad som egentligen gällde. De pratade med den som dömde det momentet och jag var ju inne i hindret och tappade/släppte ett av föremålen, vilket de då kom fram till var 60 straff istället. Det känns ändå som jag gjorde rätt som gick och frågade så jag vet i fortsättningen vad som gäller.
 
I allafall skritta över bommar gjorde vi sedan, 20 straff på det men merparten låg faktiskt kvar! Trav och portar, vilket vi klarade okej med 30 straff. Hindren var det roligaste på hela dagen enligt Maxim och matten hade inte tid att bli rädd 0 straff och en fin känsla, speciellt över hinder nr 2. Halten därefter sumpade vi tyvärr så 30 straff på den. Ryggningen kom sedan, ganska svårt att ha den i slutet av banan för mig som blir trött i huvudet av all anspänning, vi klarade den inte så bra som vi kan och Johan tyckte det såg ut som om vi inte komminucerade riktigt. 90 straff, hälften hade varit mer vad vi brukar få, men får vara glad att vi klarade den. Gatubrunnen kunde vi glömma sa Maxim och så trampade han på markeringen också så 35 straff och något att jobba vidare på.
 
På bedömning under ridning fick vi 135 straff, vilket kan tyckas mycket, men där ingår då de två gånger vid bryggan jag bedrädde marken vilket bara det totalt gav 100 straff, samt att han var felvänd vid bryggan och att vi hade fel gångart, vid bland annat lydnadshinder och de två portar som skulle vara i galopp. För tiden fick vi 72 straff, där tog nog bryggan mest tid och flyttandet av föremål, men jag var inom maxtiden (med typ 15 sekunder). 
Så det sprang iväg till 632 straff tillslut! Men inget u och det var bonuset kan man ju säga, målet var ju att inte gripas av total panik vilket gick bra och jag hade till och med roligt under stora delar av banan! Ut till funktionskontrollen igen så bara brast det för matten. Så lättad och så glad! Att ge upp har väl aldrig legat speciellt nära till hands, men nu är jag motiverad till att ta tag i det här ännu mer och bli ännu bättre så vi någon gång ska klara av en hel bruksbana på ett smidigare sätt. 
 
Förutom de uppenbara sakerna att jobba på som kommer att ta tid som bryggan och flytta föremål, så har jag några saker som vi kan spara in straff på redan nu. Dels så räcker det med ett beträdande av mark kan jag tycka, ännu mer onödiga straff behöver vi inte. Sedan behöver jag andas och ta det lugnt i backningen så vi kan prata med varandra där och få mindre straff, för det hänger på vår kommunikation och inget annat. Lära Maxim att trampa på den jäkla gatubrunnen! Svårare än vad man kan tro. Inte sumpa halter.... För det kan vi ju. I detta fall hade vi i och för sig överskridit maxtiden som vi varit långsammare i ryggningen eller gjort en 10 sekunders halt. Så vi behöver bli snabbare över lag, behöver våga vara snabbare. Nästa tävling är Upplands DM i slutet av augusti, nu lite försiktigt optimistiskt inför det. De anordnar en träningen helgen innan som jag ska se om jag hinner vara med på också.
 
Kvällsridning Foto: Johan Janzén
 
Matten och hussen ägnade restan av lördagen åt att kolla bruks, sedan tog vi en kort sväng på ridbanan med Maxim i kvällssolen, joggade igenom lite i alla gångarter och Johan tog några fina biler på oss. Söndagen bestod i att packa ihop allt och mellan varven hinna se lite favoriter i den avslutande SM-dressyren. Maxim fick gå morgonpromenad med matten och förmiddagspromenad med hussen medans matten tömde färdigt boxen. Sedan startade den långa resan hem. Han åker ju som en kung den lilla hästen, men var nog otroligt nöjd med att få komma hem och sträcka på benen i hemmahagen medans människorna packade upp alla saker. Sedan promenerade vi bort till nya sommarhagen och han och kompisen började genast klikalaset <3
 
Mitt gula hjärta <3 Foto: Johan Janzén
Ett mål man haft under sådan lång tid är lite av ett antiklimax att uppnå. Men när hästen efter några dagars vila med tydlighet talar om att han vill arbeta igen, är det inte så svårt att finna motivationen.
 
Det Positiva: En dröm i uppfyllelse
Det Negativa: När man inser att man bär på bagage man inte vill dela med alla
 
Ni lyfter mig ovan molnen. J med sin tro på mig och M med sin tillit
 
Over and Out
 
 
 
 
 
 
 

Long time no see

SM kom och gick och är nu över för året, en helg som jag fortfarande försöker smälta, men jag ligger ju lite efter i bloggandet så vi försöker komma ifatt lite innan inläggen om SM kommer upp.
 
Helgen innan SM:et åkte jag och Johan på bröllop i Österrike i fyra dagar. Vilket skavt i mig en längre tid, men då kom min syster och räddade oss. Maxim fick åka till dressyrgråd, skrämma slag på dressyrhästar som aldrig setten gul häst tidigare, charma alla stalltjejer och galoppera järnet med syster på deras galoppbana (somt bocka med henne...) innan dess hann jag med att rida något pass hemma på banan som kändes bra och något som kändes mindre bra.
 
Vi startade uppladdningen direkt på måndagen sedan med en träning inbokad för Maritha, så bara hämta Maxim utanför Enköping och tuffa bort mot, inte vårt vanliga ridhus, men ändock ett ridhus vi tränat några gånger i förut. Solig dag, men nätat ridhus gjorde det svalt och lite fläktande där inne. Matten tappar ju att som liknar ridning om hon inte är i sadeln på några dagar, men vi lyckades med Marithas hjälp få ordning på det hela. Kändes superfin på så många sätt. Även om vi fick öva våra övergångar tills matten var helt yr i huvudet.
 
 
 
Tisdagen sedan bjöd på längre tur med fullblod, ganska mycket trav och klättrande i backarna, ovilligt sällskap som hävdade att han mest ville gå hem, men vi tog oss runt. Maxim ganska positiv tyckte jag, om än lite träningsvärkstrött.
 
På onsdagen började så vårt SM-äventyr, mer om det i nästa inlägg.
 
Det Positiva: En gul träningskompis
Det Negativa: När planer krockar
 
Can never do enough
 
Over and Out

Mot nya tider

Förra veckan fick börja med lite longering över bommar och testande av inspänningar, Maxim jobbade bra över bommarna, men var lite trött och slö tyckte jag.
 
Tisdagskväll på ridbanan gav en lite bättre känsla och han blev ganska mjuk och fin. Försökte jobba vidare med våra övningar, serpentiner och volter blandat med tempoväxlingar, flytta på volt och böja kroppen. Fick tillslut en bra känsla för att vara hemmaplan skulle jag säga, även om vi verkligen behöver komma ut och galoppera ordentligt och bygga upp de musklerna.
 
Marithaträningen var sista ordinarie för terminen, vi ska försöka få till ett träningstillfälle innan SM:et också för att finslipa lite. Åhh, han var så fin så fin <3 Känslan i traven var så jäkla magisk ibland att man bara kunde le, vi gjorde tempoväxlingar på volten och när vi kom igång så bara sköt han iväg. Även på diagonalerna var det fint tyckte jag. Galoppen fick jag lite bättre känsla i också, även här blev diagonalerna bättre och Maritha tyckte att lite förändring blev det, jag behöver galoppera på mer och ska försöka lägga in samma sorts tempoväxlingar i galoppen som i traven, 5 fram 5 tillbaks 5 fram osv. Förvänd gjorde han också bra. Skänkelvikningarna krånglade lite för vänster, men var bättre i höger, behöver jobba på med dem också, förhoppningen med LA i höst gror i bakhuvudet, men det är inte fokus nu. Nu ska vi behålla denna känsla i tre veckor framöver, förbättra konditionen och behålla om inte minska magomfånget. Vilket är svårt när alla kompisar vill gå och äta gräs, så nu fick han den förhatliga munkorgen på innan han fick gå ut till de andra. Förmodligen kommer den plockas av antingen med egna medel eller med hjälp av hjälpsam kompis, men det är i allafall ett försök. Vill ha honom hemma så mycket som möjligt, men han kan ju inte vara utan sällskap hela tiden heller. 
 
Mitt dilemma med att åka till Österrike i fyra dagar och gå på bröllop helgen innan SM har gnagt lite i mig, men nu ska det förhoppningsvis snart vara löst. Räddaren i nöden stavas syster Frida som jobbar hemma på Segersta de dagarna så Maxim får nog åka till henne på kollo helt enkelt. En sten föll från hjärtat där, både motion och begränsad mattillgång. Kanske kan han också spana in de flachiga dressyrhästarna och få lite inspiration inför våra tävlingar. Även om jag helst hade varit hemma själv och ridit honom så kändes det här som det bästa alternativet. 
 
Torsdagen bestod av en längre jobbdag än vad jag tänkt, så när jag väl kom ut till stallet var klockan nästan åtta på kvällen. Lastade in sadlar och grejer i stallmattes bil och åkte upp till sommarhagen. Munkorg fortfarande på, men skav under hakan... Förmodligen för att grimman suttit under och skavt. Inget som var i vägen för tränset i allafall så vi kunde rida på som vanligt. Blev en ganska lång sträcka med trav och så fick fullblodet agera draghjälp upp för den långa sega backen i galopp. Maxim kämpade på även om han inte tog i allt han hade. 
 
Fredagen blev det jobb på banan i mestadels skritt, mycket diagonaler för olika skrittsorter, skänkelvikningar och mjuka upp. Lite travjobb med övergångar till skritt och mest bara hitta en mjuk och bra känsla. Vilken också infann sig och vi avslutade vår vecka ganska bra kände jag. Sedan röjde han runt både på banan och i skogen med medryttaren lördag och söndag, med en ganska lång uteritt, så han var nog ganska nöjd. 
 
 

Vi började denna vecka med vila eftersom jag insåg att det var ett tag sedan och kommer bli lite knapert med det också framöver om man ska få in alla träningar man vill. Myste i stallgången gjorde vi, klippte örontofsar och redde ut svans, samt borstade ordentligt. Tisdagen blev också sent ut till stallet, men luften var sval och kvällsolen vacker, även om myggorna ville vara med och bråka lite för mycket för vår smak. Skrittade en bit längs järnvägen som uppvärmning, Maxim pigg och glad kändes det som. Sedan in på ridbanan, jobb i skritt med lite skänkelvikningar och böja kroppen ordentligt, kändes mjuk redan från början. Travade igång och jobbade omväxlande med volter och fyrkantsspår och försökte oss på våra små tempoväxlingar, vilket gick okej får jag ändå säga. Galopperade lite på samma sätt, inte helt mjuk här, men tycker vi fick till det ganska bra, övade på våra diagonaler och på att öka på dem och sedan bryta av när matte säger till och inte när man tycker väggen är tillräckligt nära. Känns att träningen med förvända hjälpt oss mycket här, för det gick superbra! Sedan red vi serpentiner i trav och gjorde övergångar till skritt eller halt på medellinjen och igång i trav igen. Testade också några uppridningar samt ökningar på diagonalerna och sedan kände jag mig väldigt nöjd så vi avslutade. Bra hemmapass med fin känsla utan konflikter så den kvällen åkte jag hem med ett leende på läpparna.
 
Veckans träning bestod av bruks/miljöträning hemma hos Camilla. Började med att se att sömmarna på Maxims skor börjar krypa ur och ena framskon börjar riskera att hänga löst. Men än satt den fast och vi skulle ju inte röra oss i överdrivna hastigheter ändå. Vi var ett gäng som skulle träna, så det var roligt, Maxim fick kika på bruksvagnar och akta sig för busiga ston, samt se upp för springande barn utöver alla brukshinder. Han kändes ändå lugn och avslappnad och vi skrittade runt hindren med matten som tänkte på att andas och inte tänka på det som var läskigt. Maxim klarade allt denna dag, fladdrande plastband och läskiga lydnadshinder, rutor och svåra backningar, även om vi måste öva tekniken till SM:et kände jag. Men det går bra att smyga in lite då och då så jag är inte orolig för det. Camillas man gjorde i ordning bryggan till oss också, men där fegade matten ur trots att hästen ställde sig så fint och var så lugn, men övade i alla fall på att klättra upp på den och få Maxim att gå och ställa sig fint vi påstigningsplatsen. Vi har en lång väg kvar att jobba med den, men vi kommer att klara det tillslut, det är jag övertygad om.  
 
Torsdagskvällen med glappande sko och då vågade jag inte följa planen och rida ut, fick bli lite tömkörning på banan och han glimmade till ibland och var superfin! Övade våra små tempoväxlingar i traven och det börjar han fatta. Så fin häst jag har tänkte jag i vissa stunder, i andra oroade jag mig för att han är för tjock trots att han inte går på gräs och äter fjolårshö. Det ständiga nojandet som fjordhästägare.
 
Eftersom hovis skodde två andra hästar på fredagen kunde han sätta i lite söm så det ska hålla sig till vår skoning på tisdag. Så på fredagskvällen kunde vi ge oss ut på 10 km-rundan med gott samvete, med boots på i och för sig så vi inte skulle råka trampa oss och förstöra. Vi höll ett ganska högt tempo redan från början och jag försökte galoppera på alla ställen där det var lämpligt, annars trava och skritta bara där det var nödvändigt vilket blev i de brantaste nedförsbackarna och en bit där vägen har för stora stenar och förbi campingen. Men då fick han trampa på bra i skritten ändå. Blöt, men nöjd Maxim och matte klampade in på stallplan efter 1 timme och 5 minuter, vilket kändes som en bra tid. Sedan fick Maxim åka iväg till sommarhagen och så red vi ut där på lördagsmorgonen, lite lugnare tempo, men joggade och jobbade en del med traven. Inte vårt bästa ridpass skulle jag säga, men det kändes lite bättre mot slutet.
 
Tänkte att han skulle vara lite trött på söndagen då, men medryttaren var ute i 1,5 timme och han hade varit pigg och glad. Därför blir det bara en kort promenad imorgon som start på veckan.
 
Det Positiva: När känslan av harmoni infinner sig.
Det Negativa: Mattens kropp är allt annat än samarbetsvillig.
 
Inget ska få knäcka oss
 
Over and Out

Mot FjordSM 2017

Så var vi då anmälda till årets stora händelse, så som jag strävat i fem års tid efter att kunna anmäla oss till en SM-klass på FjordSM. Det har varit mycket blod svett och tårar på vägen (samt hjärnskakningar och skrubbsår), men nu står vi här med två kval i bruksridning och tillräckligt bra procent för att få starta öppna dressyrklasser.
 
Så vi gör det mesta av det och ska nu göra hela fyra starter på tre dagar. Tre dressyrstarter och en i bruksridning.
Vi börjar på torsdagen med två starter i dressyr, först hade jag tänkt en start, men Maritha övertalade mig om att bara jag tänker över framridningen så kommer det gå bra och det är ju en fördel att se banan flera gånger för honom. Även dagen efter gör vi en dressyrstart och på lördagen är det dags för Bruks. Min förhoppning är att han då är tillräckligt trött på intryck för att hetsa upp sig allt för mycket och det samma gäller matten.
 
Johan kommer enligt plan komma ner och titta/hjälpa mig med bruksen och sedan även hjälpa mig köra hem på söndagen. Det kändes som det bästa alternativet eftersom jag kommer vara för slut för att köra 40 mil själv. Samt en försiktighetsåtgärd om det skulle hända något.
 
Planen för bruksen är annars att inte riskera något, vi ska ta det lugnt, matten ska ta varje hinder var för sig och vi ska försöka ta oss runt utan att tappa sagd matten. Gärna utan u såklart, men SM-banor brukar vara lite knepiga så det kan bli svårt. Planen för bryggan kör vi samma som i Dannemora, hoppa av på marken och klättra upp på den och om han känns lugn hoppa på från den. 
 
För dressyren ska vi försöka få en bra känsla inne på banan med lite framåtbjudning, gärna över 60% i LC och kanske en LB om han orkar, så vi samlar på oss resultat för prestationsmedalj i brons och silver. Det är en lång resa dit och en lång resa hem. Personligen önskar jag väl att sommarvärmen ska vänta på sig lite till den veckan och att det inte är 30 grader varmt när vi ska åka långt och sedan tävla, men jag vill ju inte heller ha hällregn.
 
Planen fram till SM är lite upphackad. Ska iväg på bröllop i Österrike helgen innan vilket kanske inte är optimalt, men vi ska se hur vi kan lösa det, han kan ju inte direkt vila alla dagar är min spontana tanke och känsla. Annars ska vi försöka träna bruks och någon dressyrträning. Blandat med egen träning och konditionsrundor. Så mycket galopp vi kan klämma in på ett vettigt sätt. Matten har någon slags vision om sin egen kondition också, men den kommer nog blir svårare att göra något åt.
 
Foto: Sanna Svensson
 
Sedan ser vi fram imot några dagar tillsammans med världens bästa hästras och några av de bästa och trevligaste hästmänniskor jag känner. Gamla vänner och nya hoppas vi på att träffa och att det ska vara precis så undebar känsla som jag upplevt på tidigare SM. Att få dela denna upplevelse med Maxim igen känns helt fantastiskt och jag hoppas vi kan upprepa det flera år. 
 
Det första halvåret av 2017 har varit allt annat än lätt utanför hästeriet eller inom det heller i och för sig, men jag har insett att man måste följa sina drömmar under den tid man har tilldelad sig. Inte ångra något man aldrig tog chansen att göra utan i så fall ångra sådant man gjort som inte blev som man trodde. Hellre försöka en gång till än inte alls. Och jag påminns om vem som startade min resa mot FjordSM, vem som först välkomnade mig in i de gula hästarna värld och fick mig att börja drömma om dem. När man förlorar någon i sin närhet och börjar berabeta sin sorg, är det för mig så att jag tänker tillbaka även på dem man förlorat tidigare och hur man hanterade det. 
 
Det Positiva: Att veta vad som är felet och kunna göra något åt det
Det Negativa: Så få träningsdagar kvar
 
I could not love the way I do without you
 
Over and Out
 
 

Första sommartiden

Över sommaren kommer vi bo i vårt gamla stall utanför stan för att i höst flytta till ett nytt stall, närmare bestämt stallet som ligger vid ridhuset vi ridit i under vintern. Förändringen sker av flera anledningar, men mer om det någon gång framöver kanske. I alla fall hade vi sedan en tid bestämt att jag skulle bo där ute över sommaren eftersom det är lite mer begränsning på gräs, i alla fall hoppas jag det.
 
Direkt efter brukstävlingen åkte vi ut och började installera oss. Maxim fick gå själv först under söndagskvällen och sedan gå ut med tre kompisar på måndagen. Vilket hade gått bra. Såg märken efter att någon lerig mule kliat honom, men också något litet sår. En ny häst är det, ett sto, samt fullblodet och vita busponnyn som han gå med just nu.
 
Vi började veckan med en skrittur till backarna, tog den första långa upp och sedan vände vi och gick hem igen. Som sällskap hade vi stallmate, fullblod och vit busponny som röjde runt lös i den gångart han tyckte att han ville med lite matpauser mellan. Maxim tycker det är orättvist när han får göra sådant och gjorde försök till att äta själv. Skrittade på bra på hemvägen och gungade igång ordentligt. Red på hackamoret, vilket jag borde bli bättre på att använda, i alla fall när vi skrittar ut.
 
Ridbanan på tisdagskvällen, skritt och trav eftersom den var lite hal efter regnet, mycket övergångar och serpentiner. Tyckte att han blev väldigt fin på slutet och jag var nöjd med oss båda. Sedan iväg och skura box och göra lite städning i förra stallet.
 
Onsdagens Marithaträning var svettig på mer än ett sätt. 25 grader utomhus gör lite mer i ett ridhus om man säger så. Maxim var dessutom ganska stel, så vi ägnade ganska stor del av träningen åt att försöka mjuka upp. Fick gå på volt, böja och flytta några steg i taget om och om igen tills det släppte lite. Min ytterhand vill ju gärna lägga sig i när den egentligen ska vara stilla och vänsterhanden vill gärna leka med manen eller höger sida av halsen när den är innerhand när den egentligen ska ta ledande tygeltag mot låret... Så matten fick jobba kan man säga. Fint som attans kändes det mot slutet i alla fall, nu ska vi försöka hålla oss mjuka och fina till nästa gång. Vi avslutade med några skänkelvikningar som bara går åt rätt håll hela tiden. Kom fram en kvinna efteråt och pratade lite med mig, hon tyckte Maxim var en så häftig häst. Var roligt att höra.
 
Var lite lata i slutet av arbetsveckan med promenad längs med järnvägen på torsdagen och logering över bommar på fredagen. Sedan hade medryttaren honom på lördagen och där hade han varit lite knepig och inte velat fatta vänster galopp. Så på söndagen tog vi en tur till backarna, han kändes väldigt stel såklart, det bli han ju direkt i princip när man inte dressyrrider på några dagar, annars så piggade han på rätt så bra, även om vi inte orkar alla backar så som vi gjort tidigare, blir till att intensivträna i sommar så vi kommer tillbaka i formen. Lite snubblig var han också, vilket är irriterande och något som jag funderar över med jämna mellanrum. Är han bara disträ eller ser han dåligt eller är han lat och lyfter inte ordentligt på fötterna? Ingen superkänsla direkt gav det, men helt okej. Det som smälte mattehjärtat denna dag var att när jag åkte in på stallplan var Maxim fullt sysselsatt med att klia kompisen väldigt intensivt och när jag släppte ut pinnade han direkt iväg till kompisen för att beta sida vid sida <3
 
Vi började denna vecka med lite löshoppning och försök till att få lite kvickare fötter, det gick väl sådär, bommar är onödigt tyckte Maxim, men han gjorde ett par bra omgångar på 5,5:an.
Ridbanan på tisdagen med framskrittning längs med järnvägen, glad Maxim som pinnade på bra men blev något snopen när vi gick in på ridbanan efteråt. Ingen direkt superkänsla, men vi jobbade på våra övningar och skänkelvikningar.
 
 
Marithaträningen gav en sån där superkänsla igen, mycket jobb är det för att komma dit, men han var mycket mera med och mjuk från början. Vi jobbade mycket små tempoväxlingar så svetten lackade, En bra övning både för lite tempoväxling och uppmjukande var att rida serpentiner och i varje serpentin gå in på en 10-metersvolt när man sedan gick ur den och över medellinjen bjöd det till att öka lite av sig själv. För att få igång honom fick jag också rida en del lätt i trav och när vi då tillsammans fattat vad vi skulle göra blev det lättare även i nedsittning. Även i galoppen var fokuset tempoväxlingar, där gick det lite sämre, men fick en bättre känsla på slutet. I skänkelvikningarna behöver jag tvära lite mindre, samt tänka på min sits för den glider omkring lite som den vill.
 
Torsdagen blev ett kort pass på banan igen, bara för att känna att allt fint var kvar och tycker nog att det kändes ganska bra, övade på våra tempoväxlingar och på att flytta bakbenen på volten.
 
Midsommarafton red vi milturen med mycket trav på 1 timme och 15 minuter, nu har vi ett utgångsläge så att säga, Maxim var bitvis riktigt pigg i början och kändes ändå inte helt slutkörd när vi kom hem, nu kommer vi öka på den med mer galopp och så hoppas vi på att det ska hålla magomfånget i schack. I traven fokuserade vi först på att bara bjuda framåt, men i slutet jobbade vi lite mer seriöst och han kändes ganska fin.
 
En sväng till gräshage blev det sedan och på lördagen tog vi en tur tillsammans jag och medryttaren. Hon på Maxim och jag på stora svarta, som för dagen lekte 5 år istället för 17... Men han är ju snäll egentligen, även om det var bra att hans matte var med och hjälpte mig tränsa och komma upp på hans rygg. Ute i skogen skötte han sig bra, Maxim fick pinna på med sina kortare ben för att hinna med. Vi red vår andra konditionsrunda borta vid sommarhagen, mest skritt, men lite trav också.
 
Idag blev det lite missförstånd på många kanter så vilodag, men det skadar nog inte allt för mycket.
 
Det Positiva: Långa mjuka grusvägar
Det Negativa: Jag hatar gräs
 
Ge mig ett alternativ
 
Over and Out 
 
 

Brukstävling i Dannemora 11/6

Söndagen ägnades åt Brukstävling i Dannemora. Vi behöver ju alltid träning, men jag kände också att ska vi åka hela vägen till Vetlanda så måste den träning vi haft hittills get något sorts resultat. Och det tycker jag väl ändå att den har, även om jag behöver jobba mycket mer med mig själv innan vi är där jag vill att vi ska vara. Jag gillar inte att ramla av och jag avskyr att skada mig, vilket skett fler ganger i Bruks än vad det gått bra och smärtfritt.
 
 
I allafall kom vi iväg i bra tid och anlände till en solig tävlingplats. Var 11 starter i tävlingsklassen och så 4 st blåbär som skulle testa banan. Tre fjordhästar på plats med Maxim, jättekul tyckte jag. Gick banan tillsammans med banbyggaren först och sedan själv ett par ganger. Och hade min strategi klar för mig. I efterhand behöver jag ha en tydligare strategi för samtliga hinder...
 
Banan började med funktionskontroll som vanligt, första hindret på banan var vändning i trångt utrymme, därefter backing, brygga (som var en liten vagn), flytta föremål, skrittbommar, hoppning, bro, vatten (pressening), portar, lydnadshinder, halter och gatubrunn.
 
 
Tittade på de två första och sedan tog jag ut Maxim så han kunde se sig om. Ledde runt lite först, gjorde i ordning lite långsamt, skrittade lite till innan vi gick in i funktionskontrollen, vilket gick bra, han stod stilla vid sadling och tog bara något halvt steg när jag satte upp. Travade och galopperade sedan lite på framridningen, han kändes väl inte helt med, lite trög och seg i övergångarna.
 
Inne på banan så, i rutan blev det lite hastigt, några tramp utanför 15 straff och inte helt nöjd med min ridning där. Backningen därimot nollade vi så det var ju kul! Snäll backing ska sägas, men jag tyckte vi samarbetade bra och hade en bra kommunikation hela vägen. Bryggan gick vi fram och ställde oss vid, han var ganska lugn, men det var inte matten, hoppade av på marken, men klev sedan upp och kunde hoppa på från bryggan utan problem! Så kliv framåt där samt 30 straff. Vidare till flyttandet och här darrade hela kroppen, jag fick stå ett tag och dra lite djupa andetag innan vi flyttade de två första små föremålen, den stora främmande jackan gav inte matte sig på denna gång, 30 straff på det. Skrittbommarna fick vi av någon konstig anledning 0 straff på, aldrig hänt tidigare tror jag. Hindren tog vi i trav, men utan att riva, 0 straff även där. Sedan var jag inte tillräckligt fokuserad på den smala bron, jag skulle ha lagt en volt innan som planen var och gått ner i skritt, för nu blev det snett och vint och 100u på det, man måste ju gå på och av på rätt ställe för att det ska vara godkänt. Lite surt kändes det. Portarna 0 straff, lydnadshindret tittade han till på och backade, men sedan kunde vi smita förbi med 10 straff. Klantigt nog missade vi en av halterna och även gatubrunnen, 10 respective 30 straff på det. Samt straff på tiden och bedömning under ridning.
 
 
Straffpoängen drog iväg lite och kanske inget jag är jättestolt över, men jag är stolt över att vi tog oss igenom utan minsta lilla bryderi från Maxims sida, även om jag höll på att skaka sönder... Det gav mig alla de besked jag ville ha för att våga vara med på ett FjordSM, vi kommer på inget sätt vara bäst och det är heller inget vi siktar på ännu, men att det går framåt är en stor seger i sig och att efter fem år äntligen vara kvalad till att delta är väldigt väldigt stort för mig.
 
Det Positiva: Hästen jag har som glimmar som guld
Det Negativa: Mattens hjärnspöken
 
I will try and try again, never give up
 
Over and Out
 

Nya svårigheter

Veckans Marithaträning var jag lite lagom taggad till. När vi har uppehåll en vecka brukar jag inte kunna underhålla så bra, plus att han nu varit väldigt trött och därför inte gått så mycket som han brukar.
 
Och visst kändes han inte helt på hugget i början, men efter lite uppvärmning blev det bättre och han kändes ganska mjuk och fin hela tiden. Vi gjorde lite övergångar trav-skritt med serpentinbågar över medellinjen. Behöver var noggrannare helt enkelt, vi gjorde även övergång galopp-trav och ny fattning. Blev också bra tillslut. Hans galopp börjar bli så fin nu också. Förvända gjorde vi våra diagonaler och det gick bra även om matten ibland inte gjorde som Maritha sa. Inte hästens fel det. Sedan fick vi nya saker att bita tag i. Förvänd galopp på stora mittvolten.... Vilket till vår förvåning gick i båda varven på första försöket. Vilken glädje! Skänkelvikningarna sedan ska vi inte tala om. Maritha bara: "Känner du Matilda, nu går han ju!" Mycket leende blev det då. Nu är det så klart den svåra som är lätt och tvärt om, både gällande skänkelvikning och förvänd. Men det betyder ju att vi kommit en bra bit mot att kanske bli mer liksidiga. Vi fick öva lite tempoväxlingar i trav och nu börjar jag känna när de blir bra också! När vi travade av var han superfin! Älskade häst, jag hoppas det bara är gräset som gör honom trött, men fortsätter det när vi flyttat och tagit bort gräset få vi kolla upp honom helt enkelt, men han känns ju himla fin att rida. Bara att han står och sover ofta och på torsdagen låg han ner och vilade i boxen när jag tänkte ta ut honom på en promenad så han fick vila då också, hade inte hjärta att rida när det ändå skulle bli full fart fredag till söndag.
 
Kommer hänga med dessa två och andra favoriter i sommar <3
 
Fredagskvällen kom syster ut och kollade på oss när vi försökte kamma till oss och rida fint på ridbanan. Lagom lätt när hästen gör små rivstarter och sticker med en för att det prasslar i en buske. Nåja, så trött kanske han inte var ändå... Han kändes mellan varven fin, syster lade upp bommar och små hinder åt oss så det blev lite styrketräning. Saknar det och hoppas vi ska få till det lite oftare i sommar.
 
Igår blev det uteritt, fin häst även denna dag som jobbade på i skogen, försökte lägga in mer galopp än vanligt och få honom förbi tittigheterna i bibehållen fart. Sedan ägnades dagen åt att packa och fixa och dona, samt åka ut och strö upp sommarboxen. Idag var det dags för Brukstävling, men den får återkomma i ett eget inlägg.
 
Det Positiva: Sommartider
Det Negativa: För mycket av allt.
 
Hope is what we live for
 
Over and Out

Mitt hjärta

Som jag sade till stallkamraten "På måndagar gör vi något från marken eller så gör vi inget alls!"
Så vi började veckan med promenad till ridbanan, några varv longering i trav i båda varven och sedan lite lösgaloppering. För vem vill galoppera på lina när man lika gärna kan göra det lös? Maxim drog några repor åt båda hållen och jag kunde mest stå i mitten och titta på. När vi inte sprang i kapp så klart! Att avsluta med att hästen travar runt på en volt och är uppmärksam på en själv i mitten är en ganska skön känsla.
 
På tisdagen åkte vi ute på tur med transporten igen. Dressyrträning inställd denna vecka och istället en bruksträning med Camilla. Blir en bit att åka men det funkar. Mycket intressant att titta på där, men han var bättre än förra gången. Även om fåren hade kommit ut och lammen var ute och sprang. Fokus ligger mycket på mig på dessa träningar. Att jag ska vara avslappnad och fokusera på rätt saker. Vilket innebär att inte låtsas om det runt omkring utan på dit vi ska. Jag har själv märkt, sedan förra träningen, att jag blivit lite bättre på att inte titta på det han tittar på, men på att slappna av är jag sämre. Vi fick skritta runt och jag skulle försöka känna inre bakben och säga till när det sattes ner, sjukt svårt, jag räknade på frambenet hela tiden. Ska försöka klura reda på det framöver. Sedan gjorde vi små volter runt först bommar, men allt eftersom tog Camilla fram "konstiga" saker som vi också skulle gå runt. Jag skulle styra med magen och titta mellan hans öron, vilket min kropp inte riktigt ville kordinera. Men Maxim gick på, tittade lite ibland med gick snällt på. Fick också öva på att stanna på min utandning och försöka slappna av mer i benen och komma ner i sadeln.
 
Det mest konstiga tyckte Maxim var när Camilla ställde sig uppe på en tunna och hade sin regnbågsflagga i handen och vi skulle gå precis förbi. Den var lite jobbig tyckte han, men vi ska nog komma så vi vågar gå under den någon gång i framtiden. Betydligt mer avslappnat denna gång och jag tror nog att vi ska kunna jobba vidare och bli ett säkrare och mer sammansvetsat ekipage.
 
Vi pratade en del om tilliten han har för mig på marken och från ryggen och hur annorlunda den är. Grundorsaken är förmodligen att på marken känner jag mig säkrare och spänner mig inte lika mycket. Samt att han uppfattar att jag skyddar honom bättre där nere. Jag vill ju gärna kunna överföra den tilliten till ryggen, det skulle underlätta så mycket i allt, både på dressyr och bruksbanan. Och jag vet ju att med jobb så blir det bra, numera är vi ju betydligt säkrare i trafiken än tidigare trots att mitt huvud kämpade i mot bra länge innan det släppte. Camilla menade också att många hade gett upp med tanke på vad vi har i bagaget och undvikit det som skrämmer oss, medan vi (jag) istället utsätter oss för det och försöker komma igenom det. Kanske är det så att jag inte gillar att vara rädd, men jag vill heller inte begränsa min hästhantering och låta rädslan styra. Och jag ser ju skillnaden på panik och misstänksam. Man kan inte få en panisk häst att göra något, men man kan få en misstänksam häst att närma sig det den tycker är läskigt och inse att det ju inte var så. Det jag måste lära mig är att hantera situationen så att misstänksamheten inte utlöser panik eller instinkter.
 
Favvobilden alltid 
 
På onsdagen blev det uteritt med sällskap av stallkompis. Så härligt med ljusa kvällar så man kan rida ut även på vardagar. Skritt och trav, försökte jobba honom lite och började kännas bra mot slutet, i början var han uppblåst och trög av allt gräs han proppar i sig... Torsdagens uteritt var med en lite piggare häst tillsammans med stallkompis. Skrittade ungefär 45 minuter i skogen, jobbade lite, men mest slappade vi. Förutom när hagkompisen blev rädd för konstiga saker.  
 
Fredagen vila eftersom jag hade en del ärenden att stå i. På lördagen tog vi ett något ofokuserat pass på banan där han kändes lite tung och springig, men mot slutet finare och mjukare. Jobbade mest uppmjukande i skritt och trav, inget avancerat helt enkelt. På söndagen hade han varit trött och tittig med medryttaren.
 
Så vi började denna vecka med ytterligare en vilodag och mys i stallgången. Mycket gräs, tät päls och värme kan ju spela in. På tisdagar brukar vi ju rida dressyr inför vår onsdagsträning, men med helt ledig dag från jobbet kändes och en Maxim som inte var på topp ändrade planerna. Ut i skogen, visserligen för att jobba dressyr, men allt är ju roligare i skogen tänker jag. Han kändes lite seg i början och stel, var inte riktigt med och tittade en del. Men efter att ha tagit sig ner för några beckar kändes det som om något släppte och han skrittade på i sin vanliga takt. Travade och galopperade fint och hade eget driv. I de brantare nedförsbackarna kändes det som om ytterligare något släppte. Hemma igen blev det mycket borstning, massageborste runt hals/bog och det var väldigt uppskattat. Bra med en häst som talar om vilka platser man ska trycka på. Han vara lite klibehov också, men tyckte han kändes lite spändare än vanligt. Skönt i alla fall att hitta något man kan hjälpa till med.  
 
Det Positiva: Livet med en gul
Det Negativa: Gräs
 
You give me nothing but happiness
 
Over and Out

LB:1 Dannemora 27/5-2017

Efter lite om och med så kom vi då med till en dressyrtävling och till och med den jag ville komma med till om jag fick välja. En tävlingsplats vi besökt tidigare samt att det är utomhus gör att nerverna hålls lite bättre i schack. Uppladdningen var inte den bästa från mattens sida, men ibland råder man inte helt över livet. Därför fick Maximen vila dagen innan tävling. Det visade sig inte vara det sämsta, det var också skönt att för en gångs skull inte behöva gå upp svintidigt. Strax efter åtta var jag i stallet, hann packa in allt och mocka innan Maxim fick komma in för ryktning, borttagning av kissfläckar och flätning av pannlugg.
 
 
Vi rullade hemifrån några minuter efter nio vilket var på gränsen, men ändå okej. Kom fram en timme senare ganska exakt. Talade om att jag var där, trevligt med tävlingsplats där man blir igenkänd får jag säga (hon som vanligtvis sitter i sekretariatet har också fjordhäst), tog ut Maxim och gick några varv i gräset med honom och han tog en kisspaus vilket var skönt. Gjorde iordning allt och satte på mig grejerna och så skrittade vi fram ytterligare tio minuter med mig på marken innan det blev skrittuppvärmning med mig i sadeln. Lite serpentiner och skänkelvikningar med framdelsvändningar blev det, han kändes ganska okej. In på framridningsbanan (med denna tävlingsplats gillar jag att man kan skritta fram på gräs först och sedan gå in på grusbanan som är framridning) travade igång. Maxim blev rädd för en stor svart häst som vände ut rumpan, en av få gånger han reagerar på någon annan häst. Men tycker vi pratade bra med varandra och han fokuserade fint på mig sedan. Fick till en del galopp i båda varven, inte helt mjuk och lösgjord, men okej och han gick framåt. Sedan lite trav och övergångar skritt-trav försökte få honom att lyssna bra.
 
 
 
Vi var första startande i vår klass. Red runt banan först i trav och lättridning, försökte att fokusera på allt annat än domartransporten och tyckte det gick okej, vi hann med att rida förbi den åt båda hållen en gång, hann också fatta galopp på en långsidan innan vi bröt av och red in på banan, tror det fick igång honom lite in på medellinjen och halten. Lite segt igång, men okej och gick fram mot kortsidan utan att skygga för transporten även om han sneglade lite. Travdelen var ganska okej tyckte jag, snett igenom, volt, vända över och volt, avbrott till skritt och snett igenom också okej. Lite sent upp i trav igen, men fattade galopp och ganska bra i höger varv där, 15-meters volt och snett igenom. Avbrott och ny galopp och samma sak, sedan trav och snett igenom med längning vilket gick sådär, han ökade lite första halvan, sedan en vända med att vända över banan igen och så vända upp och här kände jag faktiskt att det vi övat på en del satt och han bjöd på lite själv innan han började leta ställe att stanna på. Ganska nöjd känsla även om jag fick driva en del så upplevde jag inte den där sega sirapskänslan jag fått tidigare gånger. Hoppa av, ge lite godis och vänta på resultat. 60.36% ropade de upp i högtalaren, vilket är den bästa procenten vi fått i LB, glädjekänslan var rätt så stor där. Försökte pussa Maxim så då fick jag fläskläpp för att han knockade mig... Hämtade sedan ut protokollet och fick se en ganska jämna siffror, mycket 6:or, några 6.5:or och så två 5:or, kommentaren "Prydligt men något energifattigt." För ganska exakt ett år sedan red vi på 47.14% för samma domare på samma plats. Vi slutade på plats 6 av 15.
 
 
Det kändes lätt att åka hemåt denna gång, förra året kantades färden hem av tårar och missmodighet. Nu vågar jag kanske inte hoppas på att det vänder, men kanske finns det en liten strimma hopp om att också vi ska kunna ta prestationsmedaljer och få resultat som man kan visa upp med mer stolthet. Och kanske kan vi ta ett steg upp till LA nästa år och kanske kan vi kvala till FjordSM i dressyr i framtiden. Något som kändes som en hopplös dröm förra året. Nu vågar jag i alla fall åka dit och delta i öppna dressyrklasser förutom bruksridningen som vi lyckats kvala till (det tog oss 5 år, dressyren kan få ta det dubbla...). Det har varit så mycket jobb och slit och att för en gångs skull få lite betalt för det känns så skönt. Jag vet vad vi kan, vår tränare vet också, och snart kanske det finns domare där ute som får se mer än glimtar av det också.
 
Maxim fick skutta omkring med medryttare på söndagen och matten gjorde inte mer än att klia i lite öron och ta in från gräshage. Denna vecka väntar förhoppningsvis lite träning i bruks för matten och lite hoppning med medryttaren.
 
Det Positiva: När det äntligen känns som nedförsbacke
Det Negativa: Kryp som kommer fram i värmen
 
For Everything we have been fighting for
 
Over and Out     

Pollen överallt

Ligger fortfarande en vecka efter... Men så blir det ibland när livet rullar på i en takt jag börjar inse inte är hållbar i längden.
 
Förra veckan hade vi ett bra tisdagspass och en fin Marithaträning där allt bara flöt på. Inget var svårt, förutom att rida noggranna vägar ibland. Matten måste skärpa till sig. Våra skänkelvikningar kommer mer och mer och flyter på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kunde rida våra diagonaler i galopp och vi kunde rida förvänd på alla spår Maritha bad om, i den svåra vänster gick han fint i form och tuffade på, så med andra ord har han bytt sida igen...
 
 
Eftersom matten fått för sig att man kan springa 5 km Blodomlopp utan att träna innan fick Maxim vila på torsdagen. Och matten gick hem med träningsvärk... Men på fredagen var det Hovisdags som tyvärr blev inställt, men vi åkte ut ändå och red en galen tur med stallmatten och fullblodet, samt vita ponnyn som fick följa med lös. Maxim tyckte det var märkligt, speciellt som den vita kunde stanna och äta när han ville! Vi red mil-rundan runt Fjällnora och fick koppla buset när vi började möta människor. Men han skötte sig bra lös, sprang ikapp när vi försvann över grön och genom kurvor. Höll ett bra tempo gjorde vi med mycket trav och galopp ibland. Ser så fram i mot att kunna rida den (och de andra bra rundorna) ofta under några månader i sommar när vi ska bo där igen!
 
Blev lite jogging på ridbanan under lördagen där han kändes fin och mjuk. Och sedan hade han sprungit i skogen med medryttaren på söndagen. Började veckan med måndagsvila och tisdagskväll på ridbanan, där jag inbillade mig en massa saker, men tillslut kändes det bra. Mycket skrittjobb och lite jogging i trav.
 
Gårdagens Marithaträning gick som en jäkla dans. Ren ut sagt, bara matten är ordentlig och gör som hon ska. Vi övade övergångar på övergångar på övergångar, svetten rann om oss båda och varmt som ett växthus var det. Maxim fixade förvända galopper i form och utan att tveka, skänkelvikningarna börjar också ta sig, matten måste sitta rakt över hästen och inte hålla på och vrida sig åt alla möjliga håll. Vi avslutade med lite tempoväxlingar på diagonalerna i trav och där räcker vi ytterligare en nivå framåt.
 
Idag blev det joggingrunda i skogen, skritt och trav i trevlig form och vackert väder, pigg och glad häst med klipp i stegen.
 
För övrigt är allt täckt med ett tunt grönt lager och jag klarar inte en dag utan mina allergipiller.
 
Det Positiva: Onsdagsträningar, alltid.
Det Negativa: Att äta tabletter
 
You make me work to be better
 
Over and Out

RSS 2.0