Mot nya tider

Förra veckan fick börja med lite longering över bommar och testande av inspänningar, Maxim jobbade bra över bommarna, men var lite trött och slö tyckte jag.
 
Tisdagskväll på ridbanan gav en lite bättre känsla och han blev ganska mjuk och fin. Försökte jobba vidare med våra övningar, serpentiner och volter blandat med tempoväxlingar, flytta på volt och böja kroppen. Fick tillslut en bra känsla för att vara hemmaplan skulle jag säga, även om vi verkligen behöver komma ut och galoppera ordentligt och bygga upp de musklerna.
 
Marithaträningen var sista ordinarie för terminen, vi ska försöka få till ett träningstillfälle innan SM:et också för att finslipa lite. Åhh, han var så fin så fin <3 Känslan i traven var så jäkla magisk ibland att man bara kunde le, vi gjorde tempoväxlingar på volten och när vi kom igång så bara sköt han iväg. Även på diagonalerna var det fint tyckte jag. Galoppen fick jag lite bättre känsla i också, även här blev diagonalerna bättre och Maritha tyckte att lite förändring blev det, jag behöver galoppera på mer och ska försöka lägga in samma sorts tempoväxlingar i galoppen som i traven, 5 fram 5 tillbaks 5 fram osv. Förvänd gjorde han också bra. Skänkelvikningarna krånglade lite för vänster, men var bättre i höger, behöver jobba på med dem också, förhoppningen med LA i höst gror i bakhuvudet, men det är inte fokus nu. Nu ska vi behålla denna känsla i tre veckor framöver, förbättra konditionen och behålla om inte minska magomfånget. Vilket är svårt när alla kompisar vill gå och äta gräs, så nu fick han den förhatliga munkorgen på innan han fick gå ut till de andra. Förmodligen kommer den plockas av antingen med egna medel eller med hjälp av hjälpsam kompis, men det är i allafall ett försök. Vill ha honom hemma så mycket som möjligt, men han kan ju inte vara utan sällskap hela tiden heller. 
 
Mitt dilemma med att åka till Österrike i fyra dagar och gå på bröllop helgen innan SM har gnagt lite i mig, men nu ska det förhoppningsvis snart vara löst. Räddaren i nöden stavas syster Frida som jobbar hemma på Segersta de dagarna så Maxim får nog åka till henne på kollo helt enkelt. En sten föll från hjärtat där, både motion och begränsad mattillgång. Kanske kan han också spana in de flachiga dressyrhästarna och få lite inspiration inför våra tävlingar. Även om jag helst hade varit hemma själv och ridit honom så kändes det här som det bästa alternativet. 
 
Torsdagen bestod av en längre jobbdag än vad jag tänkt, så när jag väl kom ut till stallet var klockan nästan åtta på kvällen. Lastade in sadlar och grejer i stallmattes bil och åkte upp till sommarhagen. Munkorg fortfarande på, men skav under hakan... Förmodligen för att grimman suttit under och skavt. Inget som var i vägen för tränset i allafall så vi kunde rida på som vanligt. Blev en ganska lång sträcka med trav och så fick fullblodet agera draghjälp upp för den långa sega backen i galopp. Maxim kämpade på även om han inte tog i allt han hade. 
 
Fredagen blev det jobb på banan i mestadels skritt, mycket diagonaler för olika skrittsorter, skänkelvikningar och mjuka upp. Lite travjobb med övergångar till skritt och mest bara hitta en mjuk och bra känsla. Vilken också infann sig och vi avslutade vår vecka ganska bra kände jag. Sedan röjde han runt både på banan och i skogen med medryttaren lördag och söndag, med en ganska lång uteritt, så han var nog ganska nöjd. 
 
 

Vi började denna vecka med vila eftersom jag insåg att det var ett tag sedan och kommer bli lite knapert med det också framöver om man ska få in alla träningar man vill. Myste i stallgången gjorde vi, klippte örontofsar och redde ut svans, samt borstade ordentligt. Tisdagen blev också sent ut till stallet, men luften var sval och kvällsolen vacker, även om myggorna ville vara med och bråka lite för mycket för vår smak. Skrittade en bit längs järnvägen som uppvärmning, Maxim pigg och glad kändes det som. Sedan in på ridbanan, jobb i skritt med lite skänkelvikningar och böja kroppen ordentligt, kändes mjuk redan från början. Travade igång och jobbade omväxlande med volter och fyrkantsspår och försökte oss på våra små tempoväxlingar, vilket gick okej får jag ändå säga. Galopperade lite på samma sätt, inte helt mjuk här, men tycker vi fick till det ganska bra, övade på våra diagonaler och på att öka på dem och sedan bryta av när matte säger till och inte när man tycker väggen är tillräckligt nära. Känns att träningen med förvända hjälpt oss mycket här, för det gick superbra! Sedan red vi serpentiner i trav och gjorde övergångar till skritt eller halt på medellinjen och igång i trav igen. Testade också några uppridningar samt ökningar på diagonalerna och sedan kände jag mig väldigt nöjd så vi avslutade. Bra hemmapass med fin känsla utan konflikter så den kvällen åkte jag hem med ett leende på läpparna.
 
Veckans träning bestod av bruks/miljöträning hemma hos Camilla. Började med att se att sömmarna på Maxims skor börjar krypa ur och ena framskon börjar riskera att hänga löst. Men än satt den fast och vi skulle ju inte röra oss i överdrivna hastigheter ändå. Vi var ett gäng som skulle träna, så det var roligt, Maxim fick kika på bruksvagnar och akta sig för busiga ston, samt se upp för springande barn utöver alla brukshinder. Han kändes ändå lugn och avslappnad och vi skrittade runt hindren med matten som tänkte på att andas och inte tänka på det som var läskigt. Maxim klarade allt denna dag, fladdrande plastband och läskiga lydnadshinder, rutor och svåra backningar, även om vi måste öva tekniken till SM:et kände jag. Men det går bra att smyga in lite då och då så jag är inte orolig för det. Camillas man gjorde i ordning bryggan till oss också, men där fegade matten ur trots att hästen ställde sig så fint och var så lugn, men övade i alla fall på att klättra upp på den och få Maxim att gå och ställa sig fint vi påstigningsplatsen. Vi har en lång väg kvar att jobba med den, men vi kommer att klara det tillslut, det är jag övertygad om.  
 
Torsdagskvällen med glappande sko och då vågade jag inte följa planen och rida ut, fick bli lite tömkörning på banan och han glimmade till ibland och var superfin! Övade våra små tempoväxlingar i traven och det börjar han fatta. Så fin häst jag har tänkte jag i vissa stunder, i andra oroade jag mig för att han är för tjock trots att han inte går på gräs och äter fjolårshö. Det ständiga nojandet som fjordhästägare.
 
Eftersom hovis skodde två andra hästar på fredagen kunde han sätta i lite söm så det ska hålla sig till vår skoning på tisdag. Så på fredagskvällen kunde vi ge oss ut på 10 km-rundan med gott samvete, med boots på i och för sig så vi inte skulle råka trampa oss och förstöra. Vi höll ett ganska högt tempo redan från början och jag försökte galoppera på alla ställen där det var lämpligt, annars trava och skritta bara där det var nödvändigt vilket blev i de brantaste nedförsbackarna och en bit där vägen har för stora stenar och förbi campingen. Men då fick han trampa på bra i skritten ändå. Blöt, men nöjd Maxim och matte klampade in på stallplan efter 1 timme och 5 minuter, vilket kändes som en bra tid. Sedan fick Maxim åka iväg till sommarhagen och så red vi ut där på lördagsmorgonen, lite lugnare tempo, men joggade och jobbade en del med traven. Inte vårt bästa ridpass skulle jag säga, men det kändes lite bättre mot slutet.
 
Tänkte att han skulle vara lite trött på söndagen då, men medryttaren var ute i 1,5 timme och han hade varit pigg och glad. Därför blir det bara en kort promenad imorgon som start på veckan.
 
Det Positiva: När känslan av harmoni infinner sig.
Det Negativa: Mattens kropp är allt annat än samarbetsvillig.
 
Inget ska få knäcka oss
 
Over and Out

Mot FjordSM 2017

Så var vi då anmälda till årets stora händelse, så som jag strävat i fem års tid efter att kunna anmäla oss till en SM-klass på FjordSM. Det har varit mycket blod svett och tårar på vägen (samt hjärnskakningar och skrubbsår), men nu står vi här med två kval i bruksridning och tillräckligt bra procent för att få starta öppna dressyrklasser.
 
Så vi gör det mesta av det och ska nu göra hela fyra starter på tre dagar. Tre dressyrstarter och en i bruksridning.
Vi börjar på torsdagen med två starter i dressyr, först hade jag tänkt en start, men Maritha övertalade mig om att bara jag tänker över framridningen så kommer det gå bra och det är ju en fördel att se banan flera gånger för honom. Även dagen efter gör vi en dressyrstart och på lördagen är det dags för Bruks. Min förhoppning är att han då är tillräckligt trött på intryck för att hetsa upp sig allt för mycket och det samma gäller matten.
 
Johan kommer enligt plan komma ner och titta/hjälpa mig med bruksen och sedan även hjälpa mig köra hem på söndagen. Det kändes som det bästa alternativet eftersom jag kommer vara för slut för att köra 40 mil själv. Samt en försiktighetsåtgärd om det skulle hända något.
 
Planen för bruksen är annars att inte riskera något, vi ska ta det lugnt, matten ska ta varje hinder var för sig och vi ska försöka ta oss runt utan att tappa sagd matten. Gärna utan u såklart, men SM-banor brukar vara lite knepiga så det kan bli svårt. Planen för bryggan kör vi samma som i Dannemora, hoppa av på marken och klättra upp på den och om han känns lugn hoppa på från den. 
 
För dressyren ska vi försöka få en bra känsla inne på banan med lite framåtbjudning, gärna över 60% i LC och kanske en LB om han orkar, så vi samlar på oss resultat för prestationsmedalj i brons och silver. Det är en lång resa dit och en lång resa hem. Personligen önskar jag väl att sommarvärmen ska vänta på sig lite till den veckan och att det inte är 30 grader varmt när vi ska åka långt och sedan tävla, men jag vill ju inte heller ha hällregn.
 
Planen fram till SM är lite upphackad. Ska iväg på bröllop i Österrike helgen innan vilket kanske inte är optimalt, men vi ska se hur vi kan lösa det, han kan ju inte direkt vila alla dagar är min spontana tanke och känsla. Annars ska vi försöka träna bruks och någon dressyrträning. Blandat med egen träning och konditionsrundor. Så mycket galopp vi kan klämma in på ett vettigt sätt. Matten har någon slags vision om sin egen kondition också, men den kommer nog blir svårare att göra något åt.
 
Foto: Sanna Svensson
 
Sedan ser vi fram imot några dagar tillsammans med världens bästa hästras och några av de bästa och trevligaste hästmänniskor jag känner. Gamla vänner och nya hoppas vi på att träffa och att det ska vara precis så undebar känsla som jag upplevt på tidigare SM. Att få dela denna upplevelse med Maxim igen känns helt fantastiskt och jag hoppas vi kan upprepa det flera år. 
 
Det första halvåret av 2017 har varit allt annat än lätt utanför hästeriet eller inom det heller i och för sig, men jag har insett att man måste följa sina drömmar under den tid man har tilldelad sig. Inte ångra något man aldrig tog chansen att göra utan i så fall ångra sådant man gjort som inte blev som man trodde. Hellre försöka en gång till än inte alls. Och jag påminns om vem som startade min resa mot FjordSM, vem som först välkomnade mig in i de gula hästarna värld och fick mig att börja drömma om dem. När man förlorar någon i sin närhet och börjar berabeta sin sorg, är det för mig så att jag tänker tillbaka även på dem man förlorat tidigare och hur man hanterade det. 
 
Det Positiva: Att veta vad som är felet och kunna göra något åt det
Det Negativa: Så få träningsdagar kvar
 
I could not love the way I do without you
 
Over and Out
 
 

Första sommartiden

Över sommaren kommer vi bo i vårt gamla stall utanför stan för att i höst flytta till ett nytt stall, närmare bestämt stallet som ligger vid ridhuset vi ridit i under vintern. Förändringen sker av flera anledningar, men mer om det någon gång framöver kanske. I alla fall hade vi sedan en tid bestämt att jag skulle bo där ute över sommaren eftersom det är lite mer begränsning på gräs, i alla fall hoppas jag det.
 
Direkt efter brukstävlingen åkte vi ut och började installera oss. Maxim fick gå själv först under söndagskvällen och sedan gå ut med tre kompisar på måndagen. Vilket hade gått bra. Såg märken efter att någon lerig mule kliat honom, men också något litet sår. En ny häst är det, ett sto, samt fullblodet och vita busponnyn som han gå med just nu.
 
Vi började veckan med en skrittur till backarna, tog den första långa upp och sedan vände vi och gick hem igen. Som sällskap hade vi stallmate, fullblod och vit busponny som röjde runt lös i den gångart han tyckte att han ville med lite matpauser mellan. Maxim tycker det är orättvist när han får göra sådant och gjorde försök till att äta själv. Skrittade på bra på hemvägen och gungade igång ordentligt. Red på hackamoret, vilket jag borde bli bättre på att använda, i alla fall när vi skrittar ut.
 
Ridbanan på tisdagskvällen, skritt och trav eftersom den var lite hal efter regnet, mycket övergångar och serpentiner. Tyckte att han blev väldigt fin på slutet och jag var nöjd med oss båda. Sedan iväg och skura box och göra lite städning i förra stallet.
 
Onsdagens Marithaträning var svettig på mer än ett sätt. 25 grader utomhus gör lite mer i ett ridhus om man säger så. Maxim var dessutom ganska stel, så vi ägnade ganska stor del av träningen åt att försöka mjuka upp. Fick gå på volt, böja och flytta några steg i taget om och om igen tills det släppte lite. Min ytterhand vill ju gärna lägga sig i när den egentligen ska vara stilla och vänsterhanden vill gärna leka med manen eller höger sida av halsen när den är innerhand när den egentligen ska ta ledande tygeltag mot låret... Så matten fick jobba kan man säga. Fint som attans kändes det mot slutet i alla fall, nu ska vi försöka hålla oss mjuka och fina till nästa gång. Vi avslutade med några skänkelvikningar som bara går åt rätt håll hela tiden. Kom fram en kvinna efteråt och pratade lite med mig, hon tyckte Maxim var en så häftig häst. Var roligt att höra.
 
Var lite lata i slutet av arbetsveckan med promenad längs med järnvägen på torsdagen och logering över bommar på fredagen. Sedan hade medryttaren honom på lördagen och där hade han varit lite knepig och inte velat fatta vänster galopp. Så på söndagen tog vi en tur till backarna, han kändes väldigt stel såklart, det bli han ju direkt i princip när man inte dressyrrider på några dagar, annars så piggade han på rätt så bra, även om vi inte orkar alla backar så som vi gjort tidigare, blir till att intensivträna i sommar så vi kommer tillbaka i formen. Lite snubblig var han också, vilket är irriterande och något som jag funderar över med jämna mellanrum. Är han bara disträ eller ser han dåligt eller är han lat och lyfter inte ordentligt på fötterna? Ingen superkänsla direkt gav det, men helt okej. Det som smälte mattehjärtat denna dag var att när jag åkte in på stallplan var Maxim fullt sysselsatt med att klia kompisen väldigt intensivt och när jag släppte ut pinnade han direkt iväg till kompisen för att beta sida vid sida <3
 
Vi började denna vecka med lite löshoppning och försök till att få lite kvickare fötter, det gick väl sådär, bommar är onödigt tyckte Maxim, men han gjorde ett par bra omgångar på 5,5:an.
Ridbanan på tisdagen med framskrittning längs med järnvägen, glad Maxim som pinnade på bra men blev något snopen när vi gick in på ridbanan efteråt. Ingen direkt superkänsla, men vi jobbade på våra övningar och skänkelvikningar.
 
 
Marithaträningen gav en sån där superkänsla igen, mycket jobb är det för att komma dit, men han var mycket mera med och mjuk från början. Vi jobbade mycket små tempoväxlingar så svetten lackade, En bra övning både för lite tempoväxling och uppmjukande var att rida serpentiner och i varje serpentin gå in på en 10-metersvolt när man sedan gick ur den och över medellinjen bjöd det till att öka lite av sig själv. För att få igång honom fick jag också rida en del lätt i trav och när vi då tillsammans fattat vad vi skulle göra blev det lättare även i nedsittning. Även i galoppen var fokuset tempoväxlingar, där gick det lite sämre, men fick en bättre känsla på slutet. I skänkelvikningarna behöver jag tvära lite mindre, samt tänka på min sits för den glider omkring lite som den vill.
 
Torsdagen blev ett kort pass på banan igen, bara för att känna att allt fint var kvar och tycker nog att det kändes ganska bra, övade på våra tempoväxlingar och på att flytta bakbenen på volten.
 
Midsommarafton red vi milturen med mycket trav på 1 timme och 15 minuter, nu har vi ett utgångsläge så att säga, Maxim var bitvis riktigt pigg i början och kändes ändå inte helt slutkörd när vi kom hem, nu kommer vi öka på den med mer galopp och så hoppas vi på att det ska hålla magomfånget i schack. I traven fokuserade vi först på att bara bjuda framåt, men i slutet jobbade vi lite mer seriöst och han kändes ganska fin.
 
En sväng till gräshage blev det sedan och på lördagen tog vi en tur tillsammans jag och medryttaren. Hon på Maxim och jag på stora svarta, som för dagen lekte 5 år istället för 17... Men han är ju snäll egentligen, även om det var bra att hans matte var med och hjälpte mig tränsa och komma upp på hans rygg. Ute i skogen skötte han sig bra, Maxim fick pinna på med sina kortare ben för att hinna med. Vi red vår andra konditionsrunda borta vid sommarhagen, mest skritt, men lite trav också.
 
Idag blev det lite missförstånd på många kanter så vilodag, men det skadar nog inte allt för mycket.
 
Det Positiva: Långa mjuka grusvägar
Det Negativa: Jag hatar gräs
 
Ge mig ett alternativ
 
Over and Out 
 
 

Brukstävling i Dannemora 11/6

Söndagen ägnades åt Brukstävling i Dannemora. Vi behöver ju alltid träning, men jag kände också att ska vi åka hela vägen till Vetlanda så måste den träning vi haft hittills get något sorts resultat. Och det tycker jag väl ändå att den har, även om jag behöver jobba mycket mer med mig själv innan vi är där jag vill att vi ska vara. Jag gillar inte att ramla av och jag avskyr att skada mig, vilket skett fler ganger i Bruks än vad det gått bra och smärtfritt.
 
 
I allafall kom vi iväg i bra tid och anlände till en solig tävlingplats. Var 11 starter i tävlingsklassen och så 4 st blåbär som skulle testa banan. Tre fjordhästar på plats med Maxim, jättekul tyckte jag. Gick banan tillsammans med banbyggaren först och sedan själv ett par ganger. Och hade min strategi klar för mig. I efterhand behöver jag ha en tydligare strategi för samtliga hinder...
 
Banan började med funktionskontroll som vanligt, första hindret på banan var vändning i trångt utrymme, därefter backing, brygga (som var en liten vagn), flytta föremål, skrittbommar, hoppning, bro, vatten (pressening), portar, lydnadshinder, halter och gatubrunn.
 
 
Tittade på de två första och sedan tog jag ut Maxim så han kunde se sig om. Ledde runt lite först, gjorde i ordning lite långsamt, skrittade lite till innan vi gick in i funktionskontrollen, vilket gick bra, han stod stilla vid sadling och tog bara något halvt steg när jag satte upp. Travade och galopperade sedan lite på framridningen, han kändes väl inte helt med, lite trög och seg i övergångarna.
 
Inne på banan så, i rutan blev det lite hastigt, några tramp utanför 15 straff och inte helt nöjd med min ridning där. Backningen därimot nollade vi så det var ju kul! Snäll backing ska sägas, men jag tyckte vi samarbetade bra och hade en bra kommunikation hela vägen. Bryggan gick vi fram och ställde oss vid, han var ganska lugn, men det var inte matten, hoppade av på marken, men klev sedan upp och kunde hoppa på från bryggan utan problem! Så kliv framåt där samt 30 straff. Vidare till flyttandet och här darrade hela kroppen, jag fick stå ett tag och dra lite djupa andetag innan vi flyttade de två första små föremålen, den stora främmande jackan gav inte matte sig på denna gång, 30 straff på det. Skrittbommarna fick vi av någon konstig anledning 0 straff på, aldrig hänt tidigare tror jag. Hindren tog vi i trav, men utan att riva, 0 straff även där. Sedan var jag inte tillräckligt fokuserad på den smala bron, jag skulle ha lagt en volt innan som planen var och gått ner i skritt, för nu blev det snett och vint och 100u på det, man måste ju gå på och av på rätt ställe för att det ska vara godkänt. Lite surt kändes det. Portarna 0 straff, lydnadshindret tittade han till på och backade, men sedan kunde vi smita förbi med 10 straff. Klantigt nog missade vi en av halterna och även gatubrunnen, 10 respective 30 straff på det. Samt straff på tiden och bedömning under ridning.
 
 
Straffpoängen drog iväg lite och kanske inget jag är jättestolt över, men jag är stolt över att vi tog oss igenom utan minsta lilla bryderi från Maxims sida, även om jag höll på att skaka sönder... Det gav mig alla de besked jag ville ha för att våga vara med på ett FjordSM, vi kommer på inget sätt vara bäst och det är heller inget vi siktar på ännu, men att det går framåt är en stor seger i sig och att efter fem år äntligen vara kvalad till att delta är väldigt väldigt stort för mig.
 
Det Positiva: Hästen jag har som glimmar som guld
Det Negativa: Mattens hjärnspöken
 
I will try and try again, never give up
 
Over and Out
 

Nya svårigheter

Veckans Marithaträning var jag lite lagom taggad till. När vi har uppehåll en vecka brukar jag inte kunna underhålla så bra, plus att han nu varit väldigt trött och därför inte gått så mycket som han brukar.
 
Och visst kändes han inte helt på hugget i början, men efter lite uppvärmning blev det bättre och han kändes ganska mjuk och fin hela tiden. Vi gjorde lite övergångar trav-skritt med serpentinbågar över medellinjen. Behöver var noggrannare helt enkelt, vi gjorde även övergång galopp-trav och ny fattning. Blev också bra tillslut. Hans galopp börjar bli så fin nu också. Förvända gjorde vi våra diagonaler och det gick bra även om matten ibland inte gjorde som Maritha sa. Inte hästens fel det. Sedan fick vi nya saker att bita tag i. Förvänd galopp på stora mittvolten.... Vilket till vår förvåning gick i båda varven på första försöket. Vilken glädje! Skänkelvikningarna sedan ska vi inte tala om. Maritha bara: "Känner du Matilda, nu går han ju!" Mycket leende blev det då. Nu är det så klart den svåra som är lätt och tvärt om, både gällande skänkelvikning och förvänd. Men det betyder ju att vi kommit en bra bit mot att kanske bli mer liksidiga. Vi fick öva lite tempoväxlingar i trav och nu börjar jag känna när de blir bra också! När vi travade av var han superfin! Älskade häst, jag hoppas det bara är gräset som gör honom trött, men fortsätter det när vi flyttat och tagit bort gräset få vi kolla upp honom helt enkelt, men han känns ju himla fin att rida. Bara att han står och sover ofta och på torsdagen låg han ner och vilade i boxen när jag tänkte ta ut honom på en promenad så han fick vila då också, hade inte hjärta att rida när det ändå skulle bli full fart fredag till söndag.
 
Kommer hänga med dessa två och andra favoriter i sommar <3
 
Fredagskvällen kom syster ut och kollade på oss när vi försökte kamma till oss och rida fint på ridbanan. Lagom lätt när hästen gör små rivstarter och sticker med en för att det prasslar i en buske. Nåja, så trött kanske han inte var ändå... Han kändes mellan varven fin, syster lade upp bommar och små hinder åt oss så det blev lite styrketräning. Saknar det och hoppas vi ska få till det lite oftare i sommar.
 
Igår blev det uteritt, fin häst även denna dag som jobbade på i skogen, försökte lägga in mer galopp än vanligt och få honom förbi tittigheterna i bibehållen fart. Sedan ägnades dagen åt att packa och fixa och dona, samt åka ut och strö upp sommarboxen. Idag var det dags för Brukstävling, men den får återkomma i ett eget inlägg.
 
Det Positiva: Sommartider
Det Negativa: För mycket av allt.
 
Hope is what we live for
 
Over and Out

Mitt hjärta

Som jag sade till stallkamraten "På måndagar gör vi något från marken eller så gör vi inget alls!"
Så vi började veckan med promenad till ridbanan, några varv longering i trav i båda varven och sedan lite lösgaloppering. För vem vill galoppera på lina när man lika gärna kan göra det lös? Maxim drog några repor åt båda hållen och jag kunde mest stå i mitten och titta på. När vi inte sprang i kapp så klart! Att avsluta med att hästen travar runt på en volt och är uppmärksam på en själv i mitten är en ganska skön känsla.
 
På tisdagen åkte vi ute på tur med transporten igen. Dressyrträning inställd denna vecka och istället en bruksträning med Camilla. Blir en bit att åka men det funkar. Mycket intressant att titta på där, men han var bättre än förra gången. Även om fåren hade kommit ut och lammen var ute och sprang. Fokus ligger mycket på mig på dessa träningar. Att jag ska vara avslappnad och fokusera på rätt saker. Vilket innebär att inte låtsas om det runt omkring utan på dit vi ska. Jag har själv märkt, sedan förra träningen, att jag blivit lite bättre på att inte titta på det han tittar på, men på att slappna av är jag sämre. Vi fick skritta runt och jag skulle försöka känna inre bakben och säga till när det sattes ner, sjukt svårt, jag räknade på frambenet hela tiden. Ska försöka klura reda på det framöver. Sedan gjorde vi små volter runt först bommar, men allt eftersom tog Camilla fram "konstiga" saker som vi också skulle gå runt. Jag skulle styra med magen och titta mellan hans öron, vilket min kropp inte riktigt ville kordinera. Men Maxim gick på, tittade lite ibland med gick snällt på. Fick också öva på att stanna på min utandning och försöka slappna av mer i benen och komma ner i sadeln.
 
Det mest konstiga tyckte Maxim var när Camilla ställde sig uppe på en tunna och hade sin regnbågsflagga i handen och vi skulle gå precis förbi. Den var lite jobbig tyckte han, men vi ska nog komma så vi vågar gå under den någon gång i framtiden. Betydligt mer avslappnat denna gång och jag tror nog att vi ska kunna jobba vidare och bli ett säkrare och mer sammansvetsat ekipage.
 
Vi pratade en del om tilliten han har för mig på marken och från ryggen och hur annorlunda den är. Grundorsaken är förmodligen att på marken känner jag mig säkrare och spänner mig inte lika mycket. Samt att han uppfattar att jag skyddar honom bättre där nere. Jag vill ju gärna kunna överföra den tilliten till ryggen, det skulle underlätta så mycket i allt, både på dressyr och bruksbanan. Och jag vet ju att med jobb så blir det bra, numera är vi ju betydligt säkrare i trafiken än tidigare trots att mitt huvud kämpade i mot bra länge innan det släppte. Camilla menade också att många hade gett upp med tanke på vad vi har i bagaget och undvikit det som skrämmer oss, medan vi (jag) istället utsätter oss för det och försöker komma igenom det. Kanske är det så att jag inte gillar att vara rädd, men jag vill heller inte begränsa min hästhantering och låta rädslan styra. Och jag ser ju skillnaden på panik och misstänksam. Man kan inte få en panisk häst att göra något, men man kan få en misstänksam häst att närma sig det den tycker är läskigt och inse att det ju inte var så. Det jag måste lära mig är att hantera situationen så att misstänksamheten inte utlöser panik eller instinkter.
 
Favvobilden alltid 
 
På onsdagen blev det uteritt med sällskap av stallkompis. Så härligt med ljusa kvällar så man kan rida ut även på vardagar. Skritt och trav, försökte jobba honom lite och började kännas bra mot slutet, i början var han uppblåst och trög av allt gräs han proppar i sig... Torsdagens uteritt var med en lite piggare häst tillsammans med stallkompis. Skrittade ungefär 45 minuter i skogen, jobbade lite, men mest slappade vi. Förutom när hagkompisen blev rädd för konstiga saker.  
 
Fredagen vila eftersom jag hade en del ärenden att stå i. På lördagen tog vi ett något ofokuserat pass på banan där han kändes lite tung och springig, men mot slutet finare och mjukare. Jobbade mest uppmjukande i skritt och trav, inget avancerat helt enkelt. På söndagen hade han varit trött och tittig med medryttaren.
 
Så vi började denna vecka med ytterligare en vilodag och mys i stallgången. Mycket gräs, tät päls och värme kan ju spela in. På tisdagar brukar vi ju rida dressyr inför vår onsdagsträning, men med helt ledig dag från jobbet kändes och en Maxim som inte var på topp ändrade planerna. Ut i skogen, visserligen för att jobba dressyr, men allt är ju roligare i skogen tänker jag. Han kändes lite seg i början och stel, var inte riktigt med och tittade en del. Men efter att ha tagit sig ner för några beckar kändes det som om något släppte och han skrittade på i sin vanliga takt. Travade och galopperade fint och hade eget driv. I de brantare nedförsbackarna kändes det som om ytterligare något släppte. Hemma igen blev det mycket borstning, massageborste runt hals/bog och det var väldigt uppskattat. Bra med en häst som talar om vilka platser man ska trycka på. Han vara lite klibehov också, men tyckte han kändes lite spändare än vanligt. Skönt i alla fall att hitta något man kan hjälpa till med.  
 
Det Positiva: Livet med en gul
Det Negativa: Gräs
 
You give me nothing but happiness
 
Over and Out

LB:1 Dannemora 27/5-2017

Efter lite om och med så kom vi då med till en dressyrtävling och till och med den jag ville komma med till om jag fick välja. En tävlingsplats vi besökt tidigare samt att det är utomhus gör att nerverna hålls lite bättre i schack. Uppladdningen var inte den bästa från mattens sida, men ibland råder man inte helt över livet. Därför fick Maximen vila dagen innan tävling. Det visade sig inte vara det sämsta, det var också skönt att för en gångs skull inte behöva gå upp svintidigt. Strax efter åtta var jag i stallet, hann packa in allt och mocka innan Maxim fick komma in för ryktning, borttagning av kissfläckar och flätning av pannlugg.
 
 
Vi rullade hemifrån några minuter efter nio vilket var på gränsen, men ändå okej. Kom fram en timme senare ganska exakt. Talade om att jag var där, trevligt med tävlingsplats där man blir igenkänd får jag säga (hon som vanligtvis sitter i sekretariatet har också fjordhäst), tog ut Maxim och gick några varv i gräset med honom och han tog en kisspaus vilket var skönt. Gjorde iordning allt och satte på mig grejerna och så skrittade vi fram ytterligare tio minuter med mig på marken innan det blev skrittuppvärmning med mig i sadeln. Lite serpentiner och skänkelvikningar med framdelsvändningar blev det, han kändes ganska okej. In på framridningsbanan (med denna tävlingsplats gillar jag att man kan skritta fram på gräs först och sedan gå in på grusbanan som är framridning) travade igång. Maxim blev rädd för en stor svart häst som vände ut rumpan, en av få gånger han reagerar på någon annan häst. Men tycker vi pratade bra med varandra och han fokuserade fint på mig sedan. Fick till en del galopp i båda varven, inte helt mjuk och lösgjord, men okej och han gick framåt. Sedan lite trav och övergångar skritt-trav försökte få honom att lyssna bra.
 
 
 
Vi var första startande i vår klass. Red runt banan först i trav och lättridning, försökte att fokusera på allt annat än domartransporten och tyckte det gick okej, vi hann med att rida förbi den åt båda hållen en gång, hann också fatta galopp på en långsidan innan vi bröt av och red in på banan, tror det fick igång honom lite in på medellinjen och halten. Lite segt igång, men okej och gick fram mot kortsidan utan att skygga för transporten även om han sneglade lite. Travdelen var ganska okej tyckte jag, snett igenom, volt, vända över och volt, avbrott till skritt och snett igenom också okej. Lite sent upp i trav igen, men fattade galopp och ganska bra i höger varv där, 15-meters volt och snett igenom. Avbrott och ny galopp och samma sak, sedan trav och snett igenom med längning vilket gick sådär, han ökade lite första halvan, sedan en vända med att vända över banan igen och så vända upp och här kände jag faktiskt att det vi övat på en del satt och han bjöd på lite själv innan han började leta ställe att stanna på. Ganska nöjd känsla även om jag fick driva en del så upplevde jag inte den där sega sirapskänslan jag fått tidigare gånger. Hoppa av, ge lite godis och vänta på resultat. 60.36% ropade de upp i högtalaren, vilket är den bästa procenten vi fått i LB, glädjekänslan var rätt så stor där. Försökte pussa Maxim så då fick jag fläskläpp för att han knockade mig... Hämtade sedan ut protokollet och fick se en ganska jämna siffror, mycket 6:or, några 6.5:or och så två 5:or, kommentaren "Prydligt men något energifattigt." För ganska exakt ett år sedan red vi på 47.14% för samma domare på samma plats. Vi slutade på plats 6 av 15.
 
 
Det kändes lätt att åka hemåt denna gång, förra året kantades färden hem av tårar och missmodighet. Nu vågar jag kanske inte hoppas på att det vänder, men kanske finns det en liten strimma hopp om att också vi ska kunna ta prestationsmedaljer och få resultat som man kan visa upp med mer stolthet. Och kanske kan vi ta ett steg upp till LA nästa år och kanske kan vi kvala till FjordSM i dressyr i framtiden. Något som kändes som en hopplös dröm förra året. Nu vågar jag i alla fall åka dit och delta i öppna dressyrklasser förutom bruksridningen som vi lyckats kvala till (det tog oss 5 år, dressyren kan få ta det dubbla...). Det har varit så mycket jobb och slit och att för en gångs skull få lite betalt för det känns så skönt. Jag vet vad vi kan, vår tränare vet också, och snart kanske det finns domare där ute som får se mer än glimtar av det också.
 
Maxim fick skutta omkring med medryttare på söndagen och matten gjorde inte mer än att klia i lite öron och ta in från gräshage. Denna vecka väntar förhoppningsvis lite träning i bruks för matten och lite hoppning med medryttaren.
 
Det Positiva: När det äntligen känns som nedförsbacke
Det Negativa: Kryp som kommer fram i värmen
 
For Everything we have been fighting for
 
Over and Out     

Pollen överallt

Ligger fortfarande en vecka efter... Men så blir det ibland när livet rullar på i en takt jag börjar inse inte är hållbar i längden.
 
Förra veckan hade vi ett bra tisdagspass och en fin Marithaträning där allt bara flöt på. Inget var svårt, förutom att rida noggranna vägar ibland. Matten måste skärpa till sig. Våra skänkelvikningar kommer mer och mer och flyter på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kunde rida våra diagonaler i galopp och vi kunde rida förvänd på alla spår Maritha bad om, i den svåra vänster gick han fint i form och tuffade på, så med andra ord har han bytt sida igen...
 
 
Eftersom matten fått för sig att man kan springa 5 km Blodomlopp utan att träna innan fick Maxim vila på torsdagen. Och matten gick hem med träningsvärk... Men på fredagen var det Hovisdags som tyvärr blev inställt, men vi åkte ut ändå och red en galen tur med stallmatten och fullblodet, samt vita ponnyn som fick följa med lös. Maxim tyckte det var märkligt, speciellt som den vita kunde stanna och äta när han ville! Vi red mil-rundan runt Fjällnora och fick koppla buset när vi började möta människor. Men han skötte sig bra lös, sprang ikapp när vi försvann över grön och genom kurvor. Höll ett bra tempo gjorde vi med mycket trav och galopp ibland. Ser så fram i mot att kunna rida den (och de andra bra rundorna) ofta under några månader i sommar när vi ska bo där igen!
 
Blev lite jogging på ridbanan under lördagen där han kändes fin och mjuk. Och sedan hade han sprungit i skogen med medryttaren på söndagen. Började veckan med måndagsvila och tisdagskväll på ridbanan, där jag inbillade mig en massa saker, men tillslut kändes det bra. Mycket skrittjobb och lite jogging i trav.
 
Gårdagens Marithaträning gick som en jäkla dans. Ren ut sagt, bara matten är ordentlig och gör som hon ska. Vi övade övergångar på övergångar på övergångar, svetten rann om oss båda och varmt som ett växthus var det. Maxim fixade förvända galopper i form och utan att tveka, skänkelvikningarna börjar också ta sig, matten måste sitta rakt över hästen och inte hålla på och vrida sig åt alla möjliga håll. Vi avslutade med lite tempoväxlingar på diagonalerna i trav och där räcker vi ytterligare en nivå framåt.
 
Idag blev det joggingrunda i skogen, skritt och trav i trevlig form och vackert väder, pigg och glad häst med klipp i stegen.
 
För övrigt är allt täckt med ett tunt grönt lager och jag klarar inte en dag utan mina allergipiller.
 
Det Positiva: Onsdagsträningar, alltid.
Det Negativa: Att äta tabletter
 
You make me work to be better
 
Over and Out

När våren väntar på att vintern är klar

Veckan började med snö och kalluft, nu börjar det väl återigen likna vår, men vet inte om jag vågar tro på det.
 
Vi tog oss i alla fall till ridbanan på tisdagskvällen, så härligt att det börjar vara ljust längre på kvällarna. Kunde för en gångs skull koncentrera oss ganska bra på vårt och inte bli spända och distraherade av omgivningen. Jobbade på med våra skänkelvikningar i trav och försökte oss också på tempoväxlingar vilket gick okej. Ägnade galoppdelen åt att försöka få ordning på min sits i vänster varv, samt få till bra övergångar. I höger varv känner jag inte av några större problem, men i vänster kan jag inte sitta rakt utan tippar över åt höger så som jag upplever det i alla fall och det gör ju inte det hela lättare för hästen att göra sitt jobb. Försökte verkligen vinkla in vänster axel och skjuta fram höger höft, men det var nästa ommöjligt. Kanske behöver jag gå och justera kroppen.
 
En av de bättre gångerna
Till onsdagens Marithaträning kom vi båda något trötta. Tyckte att han kändes lite stum och trött under större delen av träningen, men han gjorde snällt allt vi skulle. Fick dock inte den där framåtkänslan som jag vill ha. I alla fall jobbade vi med lite koner, en vi varje hörn och två vid X som man kunde rida igenom. Gjorde varianter både att gå in i skänkelvikning på diagonalen, volt vid X och sedan ut samma diagonal eller på den andra så det blev som ett V. Ganska bra kändes det och flytet fanns där även om vi inte riktigt hittat övertramp och tajming ännu. Galopperade och övade 10-metersvolter mellan konerna vid X och sedan förvänd åt båda håll, vilket gick bra, bättre i vänster faktiskt där han orkar gå i form, så nu vänder det kanske. Dags att börja öva mer hemma igen och framförallt ute där vi har gott om plats och mer framåtbjudning.  
 
Fick bli vila på torsdagen, dels för att matten var trött och dels för att han känts lite slö på onsdagen, blir mycket framöver ändå, så man får passa på helt enkelt. Så på fredagen var han såklart superpigg istället. Blev en uteritt i kvällsolen med försök till seriös dressyr imellanåt. När vi inte blev upprörda och sprang in i skogen för att kossorna kommit ut på sommarbetet... Eller blev rädda för vår egen skugga som plötsligt dök upp när man passerade en stor sten... Fin blev han tillslut i alla fall, när han kunde sluta drakblåsa och gå normalt. Man har aldrig en tråkig stund med herr Gul. Blev en längre uteritt med upptäcktsfärd på lördagen, hittade till de brantaste klätterbackarna jag någonsin sett, vågade inte rida nedför en av dem utan fick leda. Sedan hittade jag inte väg runt och hem så blev att gå en sväng på bilvägen innan vi kom in på välbekanta stigar igen. Rider vi dit igen blir det nog att rida tillbaka samma väg.
 
Idag blev han rastad av medryttaren som hade tagit ett pass på banan där han skött sig bra.
 
Det Positiva: Avlastning
Det Negativa: Pollen
 
Dreaming
 
Over and Out 

När våren kommer

Matten var trött, så trött efter den aktiva helgen, men pallrade mig iväg till Maxim efter jobbet och körde ett pass på ridbanan i kvällsolen som nu börjar värma på lite. Lite stel häst, men vi körde våra skritt-skänkelvikningar med framdelsvändning och då lossnade det bra, fokuserade mest på att vi skulle vara avslappnade och koncentrerade på varandra och inte på omgivningen och tyckte det gick relativt bra, jobbade i traven med skänkelvikningar och lite tempoväxlingar.
 
Onsdagen bjöd på ytterligare en helt fantastisk Marithaträning! Hann inte värma upp jättemycket, men Maxim kändes som om han var med på tåget. Stundtals i traven fick jag den där känslan som jag nästan bara får ute i skogen när hela han travar på och är framför mig. Vi fick jobba små serpentiner för att mjuka upp, vända upp på medellinjen och sedan snirkla oss fram, det blev han fin av. I galoppen fick vi varva fyrkant och volter i olika storlekar och öva förvända där vi till och med klarade oss igenom kortsidan i vänster galopp utan att falla isär och faktiskt gå på tygeln!! Vi gick på våra skänkelvikningar sedan i traven och de gick också bra, i höger som varit så svår fick vi till några steg som verkligen var super, så nu vet jag vad vi ska sträva mot. Vi övade sedan lite diagonaler i galopp och red igenom LB:1 som jag inte är helt hundra på, men visade sig att jag kunde programmet i början i alla fall. Det gick bra, försökte rida noggranna vägar. Tanken är att vi ska ta oss ut på en tävling i vår, skiktet inställt på LB:1 så får vi se om vi lyckas med det.
 
Blev promenad på torsdagen i skogen tillsammans med hagkompisen med matte. Lite lagom för trött matte efter jobbdag i Stockholm. Sedan upp tidigt på fredagen och ta ett pass på ridbanan i alla gångarter efter frukosten. Maxim kändes ganska fin och för att vara på ridbanan skötte han sig bra även om jag kände mig lite stressad över att ta mig till jobbet efteråt, men det gick bra och något vi nog kommer försöka införa lite mer. Kanske kan det hjälpa matten att få ordning på dygnsrytmen igen.
 
 
 
Lördagen hade matten fullspäckat schema på annat håll, men Maxim hade skött sig hyffsat med sin medryttare i skogen. Igår var matten trött, men pallrade sig tillslut ut i det fina vädret och tog den planerade utforskningsrundan. Vilket gav ett lyckat resultat på 16 km strax över två timmar, sprang på där det gick, men mycket skritt över stock och sten också. Hade rekat lite dagen innan då vi promenerade till Lunsentorpet, men det är ju mer spännande att rida. Dock på en lite väl tittig häst som bestämde att snabbare än trav på ny väg kunde jag glömma, behöver ju titta på allt minst en gång innan man kan koncentrera sig på att springa hävdade han bestämt, men vi fick till en hel del fin trav tillslut och på hemvägen när man ju kollat in stenarna och träden en gång kunde man bjuda till lite själv också. Hittade supervägar så det var helt klart värt det! Hann inte hela vägen på dem heller, så vi har kvar att utforska om man säger så.
 
Idag måndagsvila för oss båda, ska mycket till för att orken ska räcka till på en måndag.
 
Det Positiva: När våren tittar fram
Det Negativa: När vintern tar över
 
I am in love still
 
Over and Out

Weekend i Rumänien och Bröllopsfest

Mitt och Johans framförallt, umgänge i Uppsala består till större delen av hans kollegor som också till större delen kommer från olika hörn av världen. Vilket detta år innebär två weekendresor ut i Europa för att gå på bröllop! Väldans trevligt tycker jag. Så denna helg bar det av till Rumänien för att gå på ett rumänskt-spanskt bröllop mellan två av kollegorna. Jag har bara träffat brudparet ett fåtal gånger, men känner några av de andra gästerna lite bättre så jag följde glatt med. Nästa bröllop i sommar känner jag brudparet lite närmare.
 
 
 
 
Vi tänkte oss i alla fall att vi skulle ha lite extra tid och för att det skulle passa bra med så direkt flyg som möjligt åkte vi ner på fredagskvällen och hem på måndagen. Första natten spenderades i staden Cluj där vi också promenerade omkring på lördagsförmiddagen och kikade på Botaniska Trädgården vilket var väldigt fint, speciellt med blommande tulpaner av alla de sorter. Därefter åkte vi i vår hyrbil till en saltgruva och sedan "the senic rote" till bröllopsstaden Bistrita. Saltgruvan var trevlig och bitvis vacker, även om det var mycket trappsteg att gå i, speciellt om man råkar gå fel. Många steg till stegtävlingen på jobbet. Vägen till staden var intressant och vi tog en del vägar där vi var tacksamma för den extra försökringen som hade tecknats på bilen. Speciellt när det kom en flock med får och blockerade hela vägen och strök väldigt nära bilen när det gick förbi med sina horn. Vi insåg också att de flesta andra förare inte hade så mycket självbevarelsedrift utan körde om på i våra ögon olämpliga ställen samt att hastighetsskyltarna mest verkade vara en rekommendation.
 
 
Staden Bistrita såg vi lite av och den kändes väldigt trevlig och pitoresk. Åt supergod middag på kvällen, tyvärr med otroligt lång väntetid vilket gjorde oss alla på dåligt humör eftersom magen skrek av hunger. På söndagen var själva bröllopet. Första gången jag var med om en ortodox bröllopscermoni, väldigt intressant och brudparet var väldigt vackert!
 
 
Efter det promenerade vi till hotellet där middagen skulle vara, sedan åt vi och dansade från strax efter två på eftermiddagen till efter midnatt. Jag orkade sedan inte följa med ut på stan utan gick och lade mig. God mat, ibland halvdan musik, men det gick att dansa. Blev någon sorts rumänsk ringdans och sedan ett gäng spanska festdanser utöver disco. Fick se en grupp uppträda med rumänsk folkdans. Dansa behövde man göra mellan rätterna för att få i sig så mycket av den goda maten som möjligt. För hungrig behövde man aldrig gå.
 
 
 
På måndagen kom vi iväg vid elva-tiden så vi hade några timmar på oss innan vi behövde vara på flygplatsen. Vi besökte staden Dej och gick en lite promenad, köpte nybakade godsaker på ett bageri och solade i 20 grader och blå himmel. Därefter åkte vi till ett slott som heter Banffy, tyvärr för långt att åka ända till det som kallas Draculas slott, kanske nästa gång. Sedan var det dags att flyga hem igen vilket jag genomförde mestadels sovandes.
 
Helgen kan sammanfattas med mycket mat och dans, för lite sömn och mycket trevligt sällskap.
Jag återvänder nog gärna till Rumänien igen, god mat, mycket att titta på. Nu höll vi oss mest till städer och turistställen och det fungerade väldigt bra, i fråga om att ta sig fram på engelska. Vi åkte genom landsbyggden också och det kändes som om det var en otrolig skillnad. Många där lever på ett sätt som vi inte är vana vid att se och bilar var ungefär lika vanligt som häst och vagn kändes det som. Det fanns också områden där jag inte såg traktorer utan människor gick och påtade på sina åkerplättar med hackor. Så jag uppfattar det som att det finns en enorm skillnad mellan hur människor lever. Människor verkade allmänt mycket mer religiösa också, med religiösa symboler i trädgårdar och så vidare.
 
Det Positiva: Så mycket fina människor
Det Negativa: Tröttheten
 
Maybe I can belive again
 
Over and Out
 

Lugn, ro och så guldstjärnor på det

I början av förra veckan fick Maxim, välförtjänt, ta det lugnt. Vila på tisdagen och bara gå i hagen, lite tömkörning i alla gångarter på onsdagen på ridbanan, han var superfin i traven speciellt. Sedan så exprimenterade vi med tömsättningen och kom fram till att jag behöver ha lite starkare yttertöm i vänster varv då blev det mycket bättre allting. Promenad på torsdagen och sedan gick vi till ridhuset på fredagskvällen för att se om vi kom ihåg hur man gjorde, han var så gullig, jag hade tagit av hon täcket på morgonen eftersom det skulle bli bra väder, sedan när jag kom till stallet och börjar mocka kom värsta hagelstormen. Så ut med grimman för att hämta in honom. Alla hästar står med baken mot vinden och huvudet ner i backen, när jag ropar kommer han travandes, huvudet ner mot marken och på sne och kisande ögon, en av de få gånger han med hela kroppen sagt "Ta in mig från det dåliga vädret".
Han var stel, men vi fick till det ganska bra mot slutet. Även om han fick för sig att byta i förvända galoppen genom kortsidan ett par gånger... Fick ordning på det genom att sätta mig lite rakare. Skänkelvikningarna kändes ganska bra. Fick sedan höra att han och herr hagkompis racat ordentligt under ungefär hela fredagen, så kanske en kombination av det och inte så mycket ridning tidigare. Maxim går ju med en stor häst med långa ben och eftersom han gärna vill hänga med få hans ben gå som små trummpinnar, men han ger inte upp i första taget.
 
Helgen bestod av uteritter, med sällskap båda dagarna! Lugn tur på lördagen då sällskapshästen reagerade på något och vi fick gå hem halvvägs, men på söndagen rörde vi oss lite mer i längre travsträckor. Här fick han också jobba lite mer och han kändes relativt energisk, om än inte jätteglad över att matten släpade ut honom på tur halv åtta på morgonen, men för matten är det skönt att stallet är klart och man kommer hem vid tio på förmiddagen.
 
 
Måndagen blev sedan vila igen och så spenderade vi tisdagskvällen i ridhuset. Maxim kändes väl kanske inte helt hundra skulle jag säga. Lite stel och dan, men gjorde ändå det jag ville. Försökte mest mjuka upp, skänkelvikningar i skritt och trav, en del volter i alla gångarter och så övade vi lite övergångar mellan skritt och galopp och även enkla byten vilket gick bra skulle jag säga! Han kändes lite allmänt trött och inte på hugget trots lite lugnare vecka.
 
Träningen därimot bjöd på en fin känsla rakt igenom, herregud när han väl kommer igång och jag kommer ihåg att inte tjata på honom då och vi arbetar tillsammans, de stunderna lyser verkligen upp!! Matten måste öva på att styra bättre vägar bara så är vi verkligen på topp. Vi fick öva på att galoppera och växla tempo både på fyrkanten och volter, först mellangalopp på 20 meters volt och sedan minska på en 15 meters volt. Detta ska vi öva på hemma och på att volterna ska bli bättre. Vänster galopp är så otroligt jobbig just nu och jag känner skillnaden på mig i hur mycket sämre jag kan sitta och hur mycket mer jag behöver stötta och driva. När han väl kommer igång så blir den därimot mycket bättre. Förvända galopperna gick bra, dels på båge och sedan halvt igenom och fortsätta genom kortsidan, men även här behöver matten tänka mer på vägen, ta sig ut till väggen först och sedan svänga för att ge honom tillräckligt med rum, i vänster hjälper det om jag stöttar med spöet i höger hand istället, då kommer vi ut på en bättre väg. Skänkelvikningarna gick superbra och där verkar något ha fallit på plats hos oss båda, en bit kvar till de är tävlingsmässiga, men som vi brukar säga, sakta men säkert. Jag har lärt mig att rida honom lite rakare vilket har hjälpt jättemycket. Plötsligt hade vi gjort allt det vi skulle och hade tid över, vad vill man träna på då? Jo eftersom jag tycker att vi haft problem hemma så tränade vi uppridningar, vilket också gick jättebra så då gick vi över till att öva halt, ryggning och fram i trav och sedan halter där matten fick öva på att rätta till benen och försöka stå jämt, gick sådär, men mest matten som behöver känna efter bättre tror jag och hellre ta ett steg till innan vi stannar, ibland är jag för snabb och stannar för tvärt, svårt att få det rakt då.
 
Fick bli en promenad på torsdagen och så red vi ut idag på en härlig tur i solen. Trav och galopp i solen på en ledig dag är väldigt trevligt. Nu bär det av på bröllop hela helgen och Maxim blir motionerad lördag-söndag av medryttare, vilket känns otroligt skönt.
 
Det Positiva: När man känner sig som en dressyrryttare på riktigt
Det Negativa: När livet rullar på för snabbt
 
The two of us
 
Over and Out

Brukstävling Örebro 17/4

Eftersom matten inte helt kan ge upp drömmen om bruksridning och drömmen om att någon gång delta i SM-klass på FjordSM så kan man ibland känna sig tvungen att åka 20 mil enkel väg för att delta i en tävling.
 
Vi var kanske inte riktigt redo för en brukstävling, matten har ju som bekant kanske de taskigaste tävlingsnerverna, men på söndagskvällen innan uteritten gick vi bort till vagnen på stallplan vi bekantat oss med hela veckan. Efter mycket andning och försök till att lugna ner mig själv så kunde jag i alla fall sitta upp från den. Om Maxim brydde sig? Inte alls... Så strategin var klar, jag skulle parkera oss vid bryggan hoppa av och klättra upp på den från marken och om vi kände oss lugna nog hoppa upp på Maxim från den. Strategin för att flytta föremål var att avgöra beroende på föremål, att lyfta dem kan vi ju, det är just att flytta över ryggen som är knepigt om det är stort, vi fick helt enkelt se. Sedan kommer vi tillslut fram efter lite felkörning och får gå banan och varken brygga eller flytta föremål är med... Lite av ett antiklimax för matten som nu blev lite lugnare, men sedan stressade upp sig för andra saker.
 
Maxim fick knata runt med hussen och kolla in omgivningen och kasta sig för saker med matten på behörigt avstånd. Sedan kunde jag sitta upp och skritta runt och använda Camillas tips om att titta någon annanstans än det han tittade på, vilket fungerade bra. Fladdrande band gick bra och så även någon maskin som gjorde ljud i skogen. Jobbade lite i skritten och travade lite, men eftersom det var skritt och trav som gällde på banan kändes det ganska lagom som uppvärmning.
 
 
Tillslut var det vår tur och vi gick in i funktionskontrollen där han skötte sig hyffsat bra, jag har inte riktigt koll på tyglarna hela tiden när vi skulle sadla så han gick runt lite, 2 straff för det. Första hindret inne på banan var vändning i trångt utrymme vilket vi gjorde hyffsat bra, 10 straff där, sedan bort till skrittbommarna, vilket var svårare då de lät en del och Maxim tvekade, lite påmaning och så gjorde vi plockepinn av dem, 40 straff. Vidare till backningen i vinkel, där vi kunde ha gjort ett lite bättre jobb, men 50 straff är okej, många som ha problem där. Tre halter som han gjorde som en stjärna, 0 straff. Gatubrunnen har han fortfarande inte fattat trots idog träning på cykelvägarna, 45 straff, men vi höll oss innanför spånet denna gång. Trav sedan och portar i krångliga mönster, petade ner två bollar så 20 straff, matten måste koncentrera sig lite mer, för det här kan vi egentligen bättre. Trav genom korridor vilket gick sjukt bra med 5 straff, lite tramp i sista zonen. Trav in i mål blev sedan lite skritt eftersom avspärrningsbandet fladdrade en del och han kollade in det, 38 straff för tiden. Totalt 210 och inget underkänt i något moment! Lättnaden var helt otrolig. Krama Maxim, krama Johan, le så ansiktet nästan sprack.
 
 
 
Sedan vänta medans allt räknades ihop och när resultatlistorna kom upp inse att vi kom 3:a i den öppna klassen! Så vi fick faktiskt gå fram och hämta en gul rosett. Matten höll på att börja gråta lite då (Maxim åt sitt hö i transporten och kunde inte ha brytt sig mindre). Sedan efter lite lusläsande av diverse tävlingsreglementen på hemvägen så insåg jag att vi nu är kvalade på egna meriter till bruksridningen på FjordSM. Vilket känns helt fantastiskt!!! Insåg också att vi kan ansöka om prestationsmedalj i brons för bruksridning.
 
 
När man når sina mål blir man otroligt glad, framförallt eftersom vägen hit har varit allt annat än rak. Nu väntar en vår där vi ska försöka få in lite träningar för Camilla och en till tävling i Dannemora som har bruks. Och så hoppas vi att det fortsätter åt rätt håll så vi kan vara med på SM:et i sommar.    
 
Det Positiva: När målen äntligen nås
Det Negativa: Långa bilkörningar hela påsken
 
You give me something to belive in
 
Over and Out

Mot påsk

Veckan fick börja med dubbelpass för Maxim. Som sagt det vänds lite upp och ner när matten får för sig att tävla bruks. För att hinna träna för Camilla i allafall ett pass så var det måndagskvällen som passade.
 
Maxim luftades av medryttare på förmiddagen, vilket i brukssammanhang nog är ganska bra, även om han inte gjorde så ansträngande saker. Han hade varit lite tittig, men skött sig okej.
Han var väl lite förvånad över att behöva åka transport, men gick snällt in och blev nog lite glad av att träffa två gula när han väl kom fram. Första gången vi var hemma hos C, men tyckte han skötte sig bra och tog det lugnt, ibland kan han ju vilja titta en del på nya platser. Vi gick ner på deras fina ridbana och skrittade fram, C hade ställt ut sin vagn och de har även en brygga byggd av lastpallar. Vi kikade på dem när jag var på marken först, men sedan satt jag i sadeln medans vi skrittade runt. Fick jobba med att gå nära båda bryggorna och att han inte skulle bry sig om dem alls, ställa ifrån och framförallt att jag inte ska titta på dem utan titta på annat längre bort och tänka framåt. Då vi uppnått det, fick vi göra halt bredvid på samma sätt och börja om för då var det ju nytt så han spände till sig lite. C hoppade sedan upp på vagnen, samma jobb igen för nu var det ju en människa på vagnen. När han gick avslappnat igen så bytte hon till lastpallarna och sedan kom hennes man ut också och flyttade sig mellan lastpallar och vagn. Det var en underlig människa tyckte Maxim, men det gick ganska bra. Jag fick lite avslappningsövningar att göra och lite tips att tänka på. Nu ska vi ta oss an den här tävlingen med inställningen att vi gör det vi kan bra bra och det svåra gör vi lagom av. Jag ska inte pressa eller ha för bråttom och inte riskera att förstöra något. Framöver tyckte C att vi skulle slänga upp någon som inte har alla dåliga erfarenheter som jag har tillsammans med Maxim, typ medryttaren (som C känner och som ridit hennes hästar), hennes man eller Johan för den delen. Någon som bara sitter där liksom, och så kan jag få öva lite med hennes stabila "Hampushäst", vilket jag tror är en bra taktik, det var ju så jag gjorde med biltrafiken när vi bodde i Linköping. Tog Flora runt åkrarna och övade mig och sedan Maxim på samma runda och låtsades att det var Flora jag satt på för att slappna av och komma ihåg den känslan.
 
Vi har kommit så långt sedan dess <3
 
Tisdagen gick vi till ridbanan, ridhuset är ju tryggare, men vi måste ju öva helt enkelt. Det blev ett pass med skritt och trav, mycket skänkelvikningar och övning med volt i mellanåt och sedan fortsätta i vår skänkelvikning, tycker att det gick rätt så bra. Var tyvärr allmänt irriterad på omgivningen, men Maxim skötte sig merparten av tiden, någon rusning och lite tittningar blev det, men sedan kunde han trava relativt avspänt och frustade lite mot slutet. Tyvärr verkar det som just vår ofavorit bland hundägare alltid är i hundgården bredvid ridbanan varje tisdag kväll, så jag ska försöka rucka lite på min tid. Jag är helt okej med att vi ska träna tittighet, men vi behöver ju inte göra det hela timmen vi ska jobba på banan för att den enda hund Maxim reagerar på råkar befinna sig i hundgården och merparten av den timmen springer längs staketet och är upphetsad över att vi är där. När vi gick hem sprang den längs staketet också, skällde och hoppade så Maxim började drakblåsa och snurra runt, vilket jag kan hantera, men tycker är tråkigt, speciellt som hundägaren inte anstränger sig för att säga åt hunden mer.... Nu reagerar den på allt som går längs staketet så det är ju inte bara vi som blir utsatta.  
 
På onsdagen blev det Marithaträning igen och vilken träning.... Så fin känsla genom hela träningen, vi gjorde fina skänkelvikningar åt båda hållen, fick ett bra flyt i dem. Galoppen var också superfin, förvänd genom kortsidan är tydligen inte alls svårt längre, så vi behövde inte traggla. Fick rida runt och öva mellangalopp på långsidorna istället och även det gick framåt. Matten måste slappna av och släppa fram så ska nog detta gå vägen. Känslan i traven på slutet ska vi inte tala om. När hästen gå fram och man verkligen känner att han är framför en... Jag var helt lyrisk och lite tårögd efteråt.
 
Därför tyckte jag att han förtjänade liten promenad dagen efter och sedan hade det blivit uteritt med medryttaren och sällskap av stallkompis på fredagen då matten var i Linköping för att fira påsk. På lördagskvällen gick vi till ridbanan och galopperade löst samt skuttade några hinder. Tyckte det var ganska så lagom för en trött matte och en pigg och glad häst.
 
Veckan fick sedan avslutas med en uteritt i kvällssol på söndagen, med mycket joggingtrav och försök till samlad galopp och sedan tvätta svans inför måndagens äventyr som jag skriver om i ett eget inlägg.
 
Det Positiva: När dressyr är det bästa som finns
Det Negativa: När världen inte förstår
 
You give me more than anyone
 
Over and Out
 

Att ligga efter....

.... och kämpa sig i kapp.
 
När livet rullar på lite för fort är det bra med liten gul häst som lugnar ner. Gul häst blir heller inte odräglig av att vila flera dagar i rad, även om han inte är helt nöjd med det.
 
Förra veckan är vi på fortfarande, vi tog oss ett pass i ridhuset på vår tisdagskväll, lugnt och skönt med stort ridhus för oss själva. Vi övade på våra skänkelvikningar, där vi bråkade lite först, men sedan kom överrens. Vågade oss också på en kortsida i vänster förvänd, inga problem sa herr gul och flängde på. Det är inte vackert, men det går åt rätt håll. Och att vi vågar och kan (läs jag) utan stöd från marken är ju ett bra tecken.
 
Vår Marithaträning kom och gick, fick bitvis så otrolig känsla, när det bara flyter fram. Höll honom rakare i skänkelvikningarna och då gick det genast bättre. Galopperade gjorde vi också och tycker det gick bra, fick lite stopp i vänster förvänd, men vi jobbade oss igenom det och där måste jag kanske vara lite mer på nu, när jag vet att han kan. Jag behöver våga rida kortsidorna, för då kanske vi kommer ifrån det här med att han lägger av mot väggen/hörnet när vi rider vanliga diagonaler.
 
Snodde helt fräckt från klubbhemsidan, foto Moa Larsson
 
Vila tre dagar sedan på grund av roligheter och tröttheter, men på söndagen fick vi oss en alldeles lagom skogstur med sol och galopp, med häst som tittade, men ändå gick på framåt och jag verkligen kände att han ville fram också, även i galoppen. Inga missöden förutom den där konstiga gubben som klättrade i träd (klippte äppelträd...)
 
Började denna vecka med longering på ridbanan och jobba över en upphöjd bom, svårast i skritt uppenbarligen, i galopp gick det bra. Härligt att cykla hem vid halv åtta och det fortfarande är sol och ljust ute.
 
Sedan ridhuskväll på tisdagen, trots mattens tunga huvud och trötta kropp, fick vi till ett helt okej pass. Mycket galopp blev det, vi rullade på en del runt fyrkanten, ställde och böjde, samt övade på våra tiometersvolter och sedan gjorde vi för skojs skull lite enkla byten. Han känns hela tiden starkare och starkare. Tänkte så ge mig på en övning jag tänkte ihop, vända halvt igenom i galopp, fortsätta i förvänd genom kortsidan, gå in på nästa diagonal och ta nästa kortsida i rättvänd galopp. Så hålla galoppen lite längre alltså. Började i höger och det gick bra på första försöket. Även i vänster gick bra!! Alldeles själva kunde vi, vingligt som bara den i vänster, men han höll i och vi klarade det faktiskt! Så stolt! Avslutade med lite skänkelvikningar där jag kunde kolla oss i spegeln, ibland kommer övertrampet in i alla fall, så vi fortsätter på rätt väg.
 
Onsdagskväll med tungt huvud och marithaträning. Inte alltid en bra kombination, men det gick okej. Först fokuserade vi på galoppen och övergångar galopp-trav-galopp med serpentiner över ridhuset. Det gick, när matten skärpte till sig lite bättre i alla fall. Sedan skänkelvikningar för hela slanten. Vi fick göra så att vi gick in på diagonalen, skänkelvikning en bit och sedan liten volt och så fortsätta skänkelvikningen, volt till höger om vi gick undan höger skänkel. Tanken var att han skulle trampa under sig och vi skulle komma ut rakare i nästa skänkelvikningsdel. Jag fick väl inte riktigt till det, så faktiskt satte Maritha upp för att se om hon kunde komma på något sätt att få det bättre. Konfunderad Maxim, men ibland så trampade han över ordentligt. Vi fick denna övning i läxa, men måste se till att volten inte blir för liten, det kändes bättre när jag fick prova igen sedan.  
 
 
Vi tog oss en powerwalk på torsdagskvällen, i ca en timme, vilket var härligt. Sedan joggade vi vår skogsrunda på fredagskvällen till härligt kvällsljus. Lite av en tradition numera, vilket känns bra, han jobbade på och arbetade fint i form. På lördagen blev det lite mindre fysisk aktivitet, men desto mer mentalt för oss båda. Spontananmäler man sig till en brukstävling om 1 vecka så måste man också träna. Sagt och gjort, släpa fram grejer, be Johan att hjälpa till och sedan göra efter vår bästa förmåga... Vilket gick okej, men inte så bra som jag hoppats. Det här med att flytta skramlande hink klarade jag inte av. Spänner jag mig minsta lilla så känner han det och det blir pannkaka. Vi bokade in en träning för Camilla i alla fall så kanske hon kan hjälpa oss en bit på vägen.
 
På lördagen så fick Maxim ny ryttare i form av kollegas 13-åriga dotter som gillar fjordhästar. Sol och strålande väder så jag fick mig en rejäl promenad tillsammans med dem ute i skogen. Maxim skötte sig bra, skrittyade på ordentligt, travade efter lite övertygande även framför oss och så galopperade hon uppför en backe. Sedan skulle han såklart bli rädd också så det blev en ofrivillig galopptur över en äng innan hon fick stopp. Imponerad över att hon satt kvar, själv hade jag dunsat i backen, men tillslut så lugnade han ner sig. En rivstart till bjöd han på men då var vi mer med och han stannade fort. Så ganska nöjd var hon ändå, även om jag hoppats på ett bättre uppförande från min häst...    
 
Hjärnan vill inte riktigt lägga av med att arbeta, mycket på jobbet, mycket hemma. Men i stallet kan man bara fokusera på en sak i taget om man vill att det ska gå bra.
 
Det Positiva: Solen skiner med jämna mellanrum
Det Negativa: Tröttheten som aldrig försvinner
 
Future don´t wait anymore
 
Over and Out

RSS 2.0