tildans

Morgonpromenad blev det på torsdagen. Kalla nätter och varma dagar säger att våren är på väg, så nu börjar vi på allvar avskaffa täcken på den gula hästen. Han njuter av att känna vinden i håret och gnugga bort päls. Ridstigarna närmast stallet ha tinat upp fint och på fredagskvällen sprang vi ut på tur, en hel del galopp och lite travarbete blev det. Mestadels harmoniskt och fint, vi övade på korta, korta tempoväxlingar i galoppen och hade en allmänt trevlig kväll.

 

På lördagen snackade vi till oss sällskap och gav oss ut för att kolla av ridvägarna längre bort. Det blev att skruva i några broddar innan, men det gick att ta sig fram. Maxim ganska seg på bortvägen , men piggade på sig. När underlaget tillät sprang vi också, Maxim först och två islandshästar bakom. Lite tävlingsinstinkt fick han och ville inte gärna släppa förbi och kul tror jag att han hade också. Drygt två timmar var vi ute, men längtar tills underlaget är ännu bättre och man kan ligga på lite mer. Ut fick han gå med medryttaren på söndagen också, hade varit lite loj och tittig, men blivit bättre allt eftersom.

 

 

Vila började vi veckan med och sedan ett kort ridhuspass på tisdagen. Joggade mest runt, försökte variera tempo i galoppen och få honom mjuk. Några bakdelsvändningar testade vi på för att se om vi kunde själva också, vilket gick helt okej tyckte jag.

 

Sedan kom vi då till onsdagens träning, härligt väder och premiär för att rida i t-shirt! Maxim kändes fin mest hela tiden, i början jobbade vi mycket med tempoväxlingar i trav och sedan även i galopp, måste tänka på att variera ofta och bli kvickare. I galoppen övade vi en hel del samlande också, vilket jag tycker är svårt, när vi skulle fatta galopp in i den samlade och sedan bryta av till skritt efter några språng får jag problem och blir fast i handen så han inte vågar gå upp i galopp. Måste mer tänka på att vara stark i sätet och bålen och bromsa där och ha mjuk hand. Vi tog lite förvänd galopp också, serpentinbågar blev det och sedan snett igenom för att ta oss igenom även den kortsidan i förvänd galopp. Fick lite problem i vänster, måste vara noggrannare med att flytta ut honom mot väggen och inte låta oss gena överallt. Lite skänkelvikningar blev det sedan, fick försöka rida dem på kortare linjer, vända upp, flytta mot väggen, rida rakt och öka, vända upp, flytta rid rakt och öka. Måste försöka öva mer hemma, även fast jag tycker det är svårt när jag är själv. Hade lite tid kvar så vi fick rida på volten, Maritha i mitten, sedan skulle vi minska och rida på en ca 8 metersvolt runt Maritha, startade i galopp, men eftersom matten är trög fick vi gå ner i trav så att hon fick till det där först innan vi testade i galopp igen. Viktigast för mig är att sitta mitt över hästen och hålla honom rak i halsen, leda med innertygel och ha ytterskänkeln långt fram. Nya saker att öva på hela tiden. Trötta var vi båda två efteråt.

 

Morgonpromenad på torsdagen och så checkade vi av träningen i ridhuset på fredagskvällen, fint kändes det, bara matten styr ordentligt som sagt... På lördagen hade vi kanonväder och vi red ut i skogen och tränade galoppintervaller i sandbacken. Fin Maxim som gasade upp sig lite men ändå tillräckligt hanterlig för hans fega matte. Söndagen blev också skogsdag med sällskap i fint väder i över en timme, fint att låta hästarna gå på över stock och sten och bara njuta. Vila på måndagen, matten passade på att träna simning och äta middag på stan. Sedan försökte vi kamma till oss på tisdagen, det gick okej, även om jag inte fick superkänsla direkt, framåt var han, men lite stel och dragig i munnen. 

 

Men något måste vi ha åstakommit för på träningen kändes han fin. Jag har ju insett att jag får göra det bästa av situationen när jag rider själv, har ju några övningar nu att falla tillbaka på och då får man fokusera på det och kanske inte ge sig på svårare saker just en sådan dag när han inte riktigt är med mig. För några år sedan kanske jag hade gjort på andra sätt och försökt rida enligt någon plan som då blev pannkaka för att jag inte klarade av att rida igenom och göra oss mjuka. Men ju längre man tränar desto fler verktyg får man att jobba med. Klart att jag fortfarande blir frustrerad ibland när han är disträ, stel och inte lyssnar, men nu har jag övningar att ta till som får honom att fokusera mer på mig utan att jag "tvingar" honom.

 

Vi gick jobba en del på förvända galoppen med "glasstruten", mattens främsta uppgift är att titta vart vi ska och styra åt det hållet ungefär. Gjorde även några serpentinbågar där jag mest ska försöka tänka på att få ut honom till väggen. I travarbetet blev det mycket små tempoväxlingar, där ska jag väl mest hitta känslan av vad som är ett bra tempo och en bra form.

 

Det Positiva: varje lyckligt ögonblick

Det Negativa: varje stund av tvivel

 

Over and Out

Onsdagens träning förra veckan gick sådär otroligt bra igen! Lilla gula hästen, vad lycklig han gör mig, trots ont i kroppen och medföljande huvudvärk så är den här timmen i veckan så välgörande.

 

Tog med mig protokollet och visade Maritha som var nöjda med oss. Vi ska fortsätta jobba oss uppåt helt enkelt och började genast med skänkelvikningarna. Den till höger fick vi till några steg riktigt bra, men matten måste sitta rätt och ge rätt förutsättningar. Till vänster fick vi försöka hålla lite högerställning för att få koll på den där högerbogen som gärna är ute och slirar, fick göra en volt till höger efter halva diagonalen och sedan fortsätta igen, det gick okej, men det är svårt och jag vill gärna hjälpa till på alla möjliga sätt och spänner kroppen så att jag istället är i vägen... I galoppen jobbade vi med lite tempoväxlingar, små och stora volter, samt den förvända galoppen, halvt igenom, fortsätta genom kortsidan, långsidan och nästa kortsida. Superduktig häst trots "svårt" hörn så tog vi oss igenom båda galant. Då fick vi öva enkla byten på serpentiner över medellinjen, Maxim paradgren och mattens också när hon orkar. Lättar gärna från sadeln i avsaktningen till skritt och då blir det något travsteg, men vi fick till några riktigt bra där jag både orkade sitta kvar och fick fram honom kvickt i den nya galoppen.

 

Eftersom vi hållit ganska högt tempo och hade lite tid kvar tyckte Maritha att vi skulle göra bakdelsvändningar. Vilket vi kanske gjort en gång tidigare tillsammans med henne och inte så många gånger fler själv. Matten är inte så haj på det sedan innan heller, så detta är något vi lär oss tillsammans. Eller, som det visade sig, Maritha och Maxim lär matten... Det börjar med lätt förvirrad matten som undrar hur det här ska gå och hur gjorde man nu igen? Maritha guidar, ställ lite som öppna och led med innertygeln, på med lite ytterskänkel långt fram, Maxim flyttar som om han aldrig gjort annat, inget svårt alls hävdar han. Sedan gjorde vi en mindre och mindre fyrkant med kvartsvändningar tills vi plötsligt gjorde en hel! Min häst kan allt!

 

Nöjda åkte vi hemåt, på torsdagen blev det vila och på fredagskvällen med tomt ridhus passade vi på att först longera och sedan lösgaloppera och busa lite. Inte så ofta vi får tillfälle till det numera vilket jag kan sakna. Matten kunde tyvärr inte springa ikapp, men Maxim sprang på bra själv och busade runt lite med sin busiga blick <3 Tanken var väl lite att han skulle få ur sig de där bockspringen som legat på lur ett tag nu. På lördagen red vi ut, överexalterad häst som ändå lyssnade okej och en uppförsbacke som tinat tillräckligt för att man ska våga släppa på och galoppera, och galoppera och galoppera, skritt ner och full fart upp. Tappade räkningen lite på hur många gånger vi körde. Sedan red vi en runda i skogen, när underlaget tillät travade vi annars blev det en bra bit skritt. Tog backen några gånger i galopp på hemvägen också. Lite urladdning hoppades jag på att det blev i alla fall. Han hade varit fortsatt stark och tittig på söndagen med medryttaren, men skött sig i alla fall.

 

 

Blev lite vila på måndagen igen och sedan hade vi en programridning inbokad i ridhuset hemma. Kul när det händer saker i stallet och också nyttigt för oss att vi får träna tävlingsmoment för okänd domare på hemmaplan. Lite av nervositeten släppte i alla fall av det. Även om det fortfarande var pirrigt. Vi red LA:1 igen och det gick väldigt bra. Maxim gillar ju sitt ridhus och det märks verkligen och han accepterade även att det var dressyrstaket och en del personer på läktaren utan större bekymmer. Vi började med en misslyckad uppridning som vi genast fick göra om och göra rätt så vi kom in i ett bättre flyt i programmet. Men sedan flöt det på bra tyckte jag och var nöjd med det mesta, vi fick en 5:a på vänster skänkelvikning och en 4:a på ryggningen (måste hitta knepet som fungerar för oss där, ibland blir det ju bra), i övrigt 6 och 6,5 och en hel del 7:or samt två st 7,5:or! I vissa lägen kunde jag kanske ha ridit något noggrannare, vi hade någon sen fattning för jag inte hann bli klar i tid helt enkelt, samt att övergångarna från den förvända galoppen till trav inte blev så bra som de kan bli, lite tidigt och så blev han lite stark. Kommentar: "Mjukt och trevligt visat på häst som kan hitta mer energi bak. Våga rida mera bakifrån i trav, något bättre i galopp." Vi fick sedan göra om de förvända galopperna, försöka få med mer energi från början, behålla den genom svängen och öka på. Han utryckte det som att man måste varva upp motorn. Det fick vi även göra med skänkelvikningarna, fick rida lätt och hålla ett friskt tempo, vända in på linjen, rakställa och sedan börja flytta och försöka behålla energin. Det jag måste lära mig hitta är vilket tempo som är det rätta, jag rider nog gärna snyggt och prydligt i lite undertempo har jag kommit fram till och då blir det svårt att få med bakbenen.

 

Jag behöver ju också öva på det här med att våga rida inför människor som jag är imponerad av. Jag är ju sjukt dålig på namn och vilka folk som "är" något i hästvärlden. Jag kan kanske namnge topp 10 dressyrryttare i Sverige, men det är på håret. Har noll koll på tränare och domare och vilken historia som hör ihop med vilken. Vet ju knappt vad Maritha heter i efternamn liksom... (vilket i och för sig är pinsamt efter nära tre år tillsammans... I alla fall så sa i princip alla jag nämnde denna programträning för och vilken domare det skulle vara "Jaså, han, han är bra." Och det visade sig ju att de hade helt rätt. Innan vi red så pratade vi lite, han frågade om vi ridit programmet tidigare (ja på programridningar ett par gånger) varför vi inte tävlat det (för att det inte gått tillräckligt bra när vi varit ute i LC/LB) och vad han som domare kollar lite på. Samt att i LA börjar det bli mer teknik, lägre program är mer att styra och visa god energi och form. Han berättade även en historia om när han och en domarkollega från Stockholm (förmodligen någon man bör känna till namnet på men jag är helt omedveten om...) varit uppe i Luleå för 2-3 år sedan och dömt en drös klasser. I LA:3 kommer det in en fjordhäst som de båda håller på runt 65%, men som tredje domaren (mer från närområdet om jag fattade rätt) ligger under 60% på, de diskuterade efteråt varför det var så varvid den tredje domaren utryckt något om att "det inte var en häst att rida dressyr på" och blev tillsagd att av de andra att så kan man ju inte tänka. Och det här är ju en av de spöken jag har när jag är ute med Maxim, vad folk anser om mitt val av hästras. Men vad jag tolkade det som är att han ansåg att man rider på det man har och så jobbar man mot att göra det så bra man kan. Och eftersom fjordvärlden är så liten som det är vet jag till 95% vilket ekipage han hade dömt, men jag blev konstigt nog inte så nervös över det (de är sjukt duktiga och förebilder att titta på när man visualiserar sin målbild), jag kände mig ganska lugn hela tiden faktiskt och han gjorde mig nog lugnare också. Det blir ju lite skillnad när man får hälsa innan och få ett intryck om den som ska sitta där och döma.

 

Efteråt så kändes det som att han var nöjd med oss också, men att vi behöver varva upp motorn som sagt och det vet jag ju med mig, han ville helst att jag skulle ha Maxim så uppvarvad på framridningen som det bara gick, för han kommer garanterat att varva ner när han kommer in på banan. Så nöjd över denna halvtimme vi fick av hans tid, hoppas att han kommer åter och att vi kan vara med igen. Jag räknade ju ihop procenten när jag kom hem, 62,778% så nu känner jag mig ännu mer motiverad att komma ut i vår på den riktiga tävlingsbanan, försöka få med mig lugnet och energin in där också. Drömmen om ett Fjord-SM i dressyr kanske är genomförbar ändå, de senaste åren har jag tvivlat starkt på det, men nu börjar jag hoppas igen. Kanske om ett år eller två tänker jag, kollar i TDB och börjar drömma igen.

 

Vi nöjde oss ju inte med denna lilla "träning" vi skulle ju ha vår vanliga onsdagsträning också. Tog med protokoll och visade Maritha, hon blev glada för oss. Sedan ägnade vi lektionen åt att varva upp både Maxim och matten. Matten är ju i grunden ganska lat och vill gärna sitta bekvämt och då blir det jobbigt för magmusklerna när hästen tar i mer under en och man måste försöka anpassa sig till det nya rörelsemönstret. Vi övade lite på skänkelvikningarna med mer energi åt båda hållen, fick också jobba lite med dem på volt och inte bara på diagonalen, inser att jag sitter och tjuvbromsar och måste få det ur huvudet, inte hålla balansen i tyglarna utan med core-musklerna. Sedan jobbade vi en hel del med galoppen, öka och minska tempot, försöka hitta tre växlar, samla galoppen, normal galopp och öka galoppen, vilket jag behöver leka mer med, det fungerade bra att samla upp en del på långsidorna och sedan sätta upp tempot igen. Men vi behöver ju ut och galoppera långa sträckor så fort underlaget tillåter igen. Ska spana redan till helgen om det verkar torka upp ute i skogen. Tog lite förvända galopper på olika linjer, vilket gick bra, men jag måste rida noggrannare och få ut honom på spåret i vänster förvänd, här är det jag som slarvar och behöver komma på hur jag ska få ut honom utan att byta spöhand som hjälp. Vi avslutade med lite uppridningar i galopp, Maritha studerade oss och så fick jag testa att hålla honom mer rak/vänsterställd i svängen och inridningen på medellinjen (vi kommer in i höger galopp) och då var vi plötsligt raka och kunde bryta av till halt på ett bra sätt. Mer stöd på yttertygel med andra ord så han inte tränger ut bogen. Så nöjd med lite gul, imorgon ska vi njuta av skrittpromenad i skogen tillsammans med fågelkvitter.

 

Det Positiva: Livet

Det Negativa: Livet

 

 

Over and Out

     

Började veckan "som vanligt" vila på måndagen och pass i ridhuset på tisdagen. Försökte hålla det kort och bara positivt och framåt. Mjuka upp lite lagom, men inte trötta ut.

 

Marithaträning på onsdagen, vi red igenom La:1 som repetition inför programridning på söndagen. Vilket gick helt okej, visst några längningar kanske det inte alltid blir, det kommer nog alltid att vara vårt svaga kort och skänkelvikningarna behöver bli ännu lite bättre såklart, men vi klarar av alla moment nu utan att matten nästan dör halvvägs igenom. Fick jobba en hel del med ryggningarna och att han ska förstå att det är okej att gå bakåt. Det blir lite tveksamt ibland, men det är också något att jobba vidare på. Fin kändes han i alla fall och som alltid är det roligt att träna!

 

Morgonpromenad på torsdagen, mysig uteritt på fredagen i kvällssol och alla gångarter. Sedan red vi en kort sväng i ridhuset på lördagen, bara red igenom och mjukade upp i alla gångarter och så skrittade vi ut sedan i skogen.

 

Söndagen blev en hel hästdag. På förmiddagen åkte vi iväg och red programridning, strålande sol och husse med som moraliskt stöd gjorde att dagen redan hade bra förutsättningar. Kom fram i lugn och ro, plockade på allt och gick in i ridhuset när jag tänkt. Började rida fram enligt planen också, mest bara hitta ett framåtdriv, vi hann med våra skänkelvikningar i skritt och att trava på i friskt tempo. Sedan visade det sig att de låg lite före schemat, men de var väldigt lugna med det, men eftersom jag var sist fick vi komma in på banan och värma upp där och kunde galoppera det vi tänkt också. Han var superduktig hela tiden, vi har varit i det ridhuset en gång tidigare, så kanske kände han igen sig, men i alla fall var han inte tittig för varken staket eller domarbord, kollade sig lite i speglarna, men det är han ju van vid. Så vi kunde nästan få samma känsla som hemma där i uppvärmningen. Sedan så red vi igenom programmet och jag var sjukt nöjd efteråt, ingen sirapskänsla, visst går energin lite upp och ner, men han lade aldrig av helt och jag behövde inte rida ihjäl mig. Vi tog oss igenom alla momenten, vi kan göra vissa av dem bättre separat, men allt som allt var jag väldigt nöjd. Helt annan känsla än tidigare på bana. Behövde den här ritten för att överhuvudtaget orka fortsätta kämpa kände jag lite efteråt. 57,6% räknade vi ihop det till, en del 5or, men inget lägre, några 6:or och 6,5:or och tre 7:or! Slutkommentar: "Noggrann och prydlig ritt! ibland tappar han energin och blir markbunden. Jobba med att få en stabilare och mer effektiv skänkel så han blir känsligare och mer alert." 

 

Nöjda och glada styrde vi hemåt igen, Maxim fick softa i hagen, matten åkte hem och slumrade på soffan några timmar innan det blev styrkepass med att lasta ur halmbalar och sedan titta på medans Maxim fick träffa kiropraktorn. Han var rätt så spänd i länden och halsen denna gång och lite sne i korset. Tyckte inte det var lika okej att hon satte nålar som förra gången, men sedan blev det bättre. Hon tyckte att han hjälpte till bra när hon skulle rätta till snedheten och då var det som om det mesta släppte även framtill. Mycket skritt blev vi ordinerade, gärna över stock och sten och bommar/markarbete så han lyfter på fötterna. Så vi tog det lugnt med skrittpromenader i början av veckan, när matten var hemma vill säga, en tripp till Blekinge blev det nämligen måndag och tisdag. Sedan fick han vara med på markarbete med medryttaren på torsdagen, hade varit pigg och brallat.

 

Jag red en sväng i ridhuset och bara joggade lite på föredagen innan vi åkte iväg och skodde. Sedan skrittade vi ut på lördagen i skogen, red i alla gångarter på söndagen i ridhuset med avskrittningen ute efteråt. Han kändes rätt så fin och mjuk efter ett tag och jobbade på bra, även om vi båda var lite skeptiska till ponnysällskapet vi hade, små fuxar är inte att lita på kom vi fram till och försökte hålla oss för oss själva.

 

Måndagen var ju också ledig påskdag så vi skulle passa på att rida ut igen, tyvärr gör underlaget just nu att skritt är vad som gäller. Maxim talade tydligt om att han inte gillade det. Ingen trötthet där med andra ord och efter fem minuter förlorade han privilegiet att gå på långa tyglar. Allt och inget kunde man titta på, skygga för eller varför inte gå i passage varvat med att stegra... Blåste gjorde det, tränades skidor i sommarhagen och inte fick man hänga på kompisarna vi mötte som var på hemväg heller... Men det gick okej ändå, matten fick träna på att djupandas, gå av en bit tills det var lite lugnare och så kunde vi ta oss runt utan någon skada skedd.

 

I ikväll blev det ridhus och ett försök att kamma till oss och bli presentabla till veckans träning. Kunde njuta av att vara själva i ridhuset större delen av passet och då slappnar jag av lite mer, men det är ju bra att varva lite såklart. Lite stel kanske han kändes, men ändå inte så farligt med tanke på att det inte tränats på två veckor. Vi gav oss inte på så mycket avancerade saker, mest varva lite volter och fyrkant i alla gångarter, tempoväxlingar och så försökte vi oss på skänkelvikningar mot slutet, det går ju okej, men det blir ju alltid så mycket bättre när någon står och korrigerar matten från marken... Jag får inse att vissa steg kan vi ta själva och vissa är matten inte där ännu helt enkelt.

 

Det Positiva: Gul häst på dressyrbanan

Det Negativa: Mattens problematiska kropp.

 

 

Over and Out