Long time no see
SM kom och gick och är nu över för året, en helg som jag fortfarande försöker smälta, men jag ligger ju lite efter i bloggandet så vi försöker komma ifatt lite innan inläggen om SM kommer upp.
Helgen innan SM:et åkte jag och Johan på bröllop i Österrike i fyra dagar. Vilket skavt i mig en längre tid, men då kom min syster och räddade oss. Maxim fick åka till dressyrgråd, skrämma slag på dressyrhästar som aldrig setten gul häst tidigare, charma alla stalltjejer och galoppera järnet med syster på deras galoppbana (somt bocka med henne...) innan dess hann jag med att rida något pass hemma på banan som kändes bra och något som kändes mindre bra.
Vi startade uppladdningen direkt på måndagen sedan med en träning inbokad för Maritha, så bara hämta Maxim utanför Enköping och tuffa bort mot, inte vårt vanliga ridhus, men ändock ett ridhus vi tränat några gånger i förut. Solig dag, men nätat ridhus gjorde det svalt och lite fläktande där inne. Matten tappar ju att som liknar ridning om hon inte är i sadeln på några dagar, men vi lyckades med Marithas hjälp få ordning på det hela. Kändes superfin på så många sätt. Även om vi fick öva våra övergångar tills matten var helt yr i huvudet.
Tisdagen sedan bjöd på längre tur med fullblod, ganska mycket trav och klättrande i backarna, ovilligt sällskap som hävdade att han mest ville gå hem, men vi tog oss runt. Maxim ganska positiv tyckte jag, om än lite träningsvärkstrött.
På onsdagen började så vårt SM-äventyr, mer om det i nästa inlägg.
Det Positiva: En gul träningskompis
Det Negativa: När planer krockar
Can never do enough
Over and Out
Mot nya tider
Förra veckan fick börja med lite longering över bommar och testande av inspänningar, Maxim jobbade bra över bommarna, men var lite trött och slö tyckte jag.
Tisdagskväll på ridbanan gav en lite bättre känsla och han blev ganska mjuk och fin. Försökte jobba vidare med våra övningar, serpentiner och volter blandat med tempoväxlingar, flytta på volt och böja kroppen. Fick tillslut en bra känsla för att vara hemmaplan skulle jag säga, även om vi verkligen behöver komma ut och galoppera ordentligt och bygga upp de musklerna.
Marithaträningen var sista ordinarie för terminen, vi ska försöka få till ett träningstillfälle innan SM:et också för att finslipa lite. Åhh, han var så fin så fin <3 Känslan i traven var så jäkla magisk ibland att man bara kunde le, vi gjorde tempoväxlingar på volten och när vi kom igång så bara sköt han iväg. Även på diagonalerna var det fint tyckte jag. Galoppen fick jag lite bättre känsla i också, även här blev diagonalerna bättre och Maritha tyckte att lite förändring blev det, jag behöver galoppera på mer och ska försöka lägga in samma sorts tempoväxlingar i galoppen som i traven, 5 fram 5 tillbaks 5 fram osv. Förvänd gjorde han också bra. Skänkelvikningarna krånglade lite för vänster, men var bättre i höger, behöver jobba på med dem också, förhoppningen med LA i höst gror i bakhuvudet, men det är inte fokus nu. Nu ska vi behålla denna känsla i tre veckor framöver, förbättra konditionen och behålla om inte minska magomfånget. Vilket är svårt när alla kompisar vill gå och äta gräs, så nu fick han den förhatliga munkorgen på innan han fick gå ut till de andra. Förmodligen kommer den plockas av antingen med egna medel eller med hjälp av hjälpsam kompis, men det är i allafall ett försök. Vill ha honom hemma så mycket som möjligt, men han kan ju inte vara utan sällskap hela tiden heller.
Mitt dilemma med att åka till Österrike i fyra dagar och gå på bröllop helgen innan SM har gnagt lite i mig, men nu ska det förhoppningsvis snart vara löst. Räddaren i nöden stavas syster Frida som jobbar hemma på Segersta de dagarna så Maxim får nog åka till henne på kollo helt enkelt. En sten föll från hjärtat där, både motion och begränsad mattillgång. Kanske kan han också spana in de flachiga dressyrhästarna och få lite inspiration inför våra tävlingar. Även om jag helst hade varit hemma själv och ridit honom så kändes det här som det bästa alternativet.
Torsdagen bestod av en längre jobbdag än vad jag tänkt, så när jag väl kom ut till stallet var klockan nästan åtta på kvällen. Lastade in sadlar och grejer i stallmattes bil och åkte upp till sommarhagen. Munkorg fortfarande på, men skav under hakan... Förmodligen för att grimman suttit under och skavt. Inget som var i vägen för tränset i allafall så vi kunde rida på som vanligt. Blev en ganska lång sträcka med trav och så fick fullblodet agera draghjälp upp för den långa sega backen i galopp. Maxim kämpade på även om han inte tog i allt han hade.
Fredagen blev det jobb på banan i mestadels skritt, mycket diagonaler för olika skrittsorter, skänkelvikningar och mjuka upp. Lite travjobb med övergångar till skritt och mest bara hitta en mjuk och bra känsla. Vilken också infann sig och vi avslutade vår vecka ganska bra kände jag. Sedan röjde han runt både på banan och i skogen med medryttaren lördag och söndag, med en ganska lång uteritt, så han var nog ganska nöjd.
Vi började denna vecka med vila eftersom jag insåg att det var ett tag sedan och kommer bli lite knapert med det också framöver om man ska få in alla träningar man vill. Myste i stallgången gjorde vi, klippte örontofsar och redde ut svans, samt borstade ordentligt. Tisdagen blev också sent ut till stallet, men luften var sval och kvällsolen vacker, även om myggorna ville vara med och bråka lite för mycket för vår smak. Skrittade en bit längs järnvägen som uppvärmning, Maxim pigg och glad kändes det som. Sedan in på ridbanan, jobb i skritt med lite skänkelvikningar och böja kroppen ordentligt, kändes mjuk redan från början. Travade igång och jobbade omväxlande med volter och fyrkantsspår och försökte oss på våra små tempoväxlingar, vilket gick okej får jag ändå säga. Galopperade lite på samma sätt, inte helt mjuk här, men tycker vi fick till det ganska bra, övade på våra diagonaler och på att öka på dem och sedan bryta av när matte säger till och inte när man tycker väggen är tillräckligt nära. Känns att träningen med förvända hjälpt oss mycket här, för det gick superbra! Sedan red vi serpentiner i trav och gjorde övergångar till skritt eller halt på medellinjen och igång i trav igen. Testade också några uppridningar samt ökningar på diagonalerna och sedan kände jag mig väldigt nöjd så vi avslutade. Bra hemmapass med fin känsla utan konflikter så den kvällen åkte jag hem med ett leende på läpparna.
Veckans träning bestod av bruks/miljöträning hemma hos Camilla. Började med att se att sömmarna på Maxims skor börjar krypa ur och ena framskon börjar riskera att hänga löst. Men än satt den fast och vi skulle ju inte röra oss i överdrivna hastigheter ändå. Vi var ett gäng som skulle träna, så det var roligt, Maxim fick kika på bruksvagnar och akta sig för busiga ston, samt se upp för springande barn utöver alla brukshinder. Han kändes ändå lugn och avslappnad och vi skrittade runt hindren med matten som tänkte på att andas och inte tänka på det som var läskigt. Maxim klarade allt denna dag, fladdrande plastband och läskiga lydnadshinder, rutor och svåra backningar, även om vi måste öva tekniken till SM:et kände jag. Men det går bra att smyga in lite då och då så jag är inte orolig för det. Camillas man gjorde i ordning bryggan till oss också, men där fegade matten ur trots att hästen ställde sig så fint och var så lugn, men övade i alla fall på att klättra upp på den och få Maxim att gå och ställa sig fint vi påstigningsplatsen. Vi har en lång väg kvar att jobba med den, men vi kommer att klara det tillslut, det är jag övertygad om.
Torsdagskvällen med glappande sko och då vågade jag inte följa planen och rida ut, fick bli lite tömkörning på banan och han glimmade till ibland och var superfin! Övade våra små tempoväxlingar i traven och det börjar han fatta. Så fin häst jag har tänkte jag i vissa stunder, i andra oroade jag mig för att han är för tjock trots att han inte går på gräs och äter fjolårshö. Det ständiga nojandet som fjordhästägare.
Eftersom hovis skodde två andra hästar på fredagen kunde han sätta i lite söm så det ska hålla sig till vår skoning på tisdag. Så på fredagskvällen kunde vi ge oss ut på 10 km-rundan med gott samvete, med boots på i och för sig så vi inte skulle råka trampa oss och förstöra. Vi höll ett ganska högt tempo redan från början och jag försökte galoppera på alla ställen där det var lämpligt, annars trava och skritta bara där det var nödvändigt vilket blev i de brantaste nedförsbackarna och en bit där vägen har för stora stenar och förbi campingen. Men då fick han trampa på bra i skritten ändå. Blöt, men nöjd Maxim och matte klampade in på stallplan efter 1 timme och 5 minuter, vilket kändes som en bra tid. Sedan fick Maxim åka iväg till sommarhagen och så red vi ut där på lördagsmorgonen, lite lugnare tempo, men joggade och jobbade en del med traven. Inte vårt bästa ridpass skulle jag säga, men det kändes lite bättre mot slutet.
Tänkte att han skulle vara lite trött på söndagen då, men medryttaren var ute i 1,5 timme och han hade varit pigg och glad. Därför blir det bara en kort promenad imorgon som start på veckan.
Det Positiva: När känslan av harmoni infinner sig.
Det Negativa: Mattens kropp är allt annat än samarbetsvillig.
Inget ska få knäcka oss
Over and Out
Mot FjordSM 2017
Så var vi då anmälda till årets stora händelse, så som jag strävat i fem års tid efter att kunna anmäla oss till en SM-klass på FjordSM. Det har varit mycket blod svett och tårar på vägen (samt hjärnskakningar och skrubbsår), men nu står vi här med två kval i bruksridning och tillräckligt bra procent för att få starta öppna dressyrklasser.
Så vi gör det mesta av det och ska nu göra hela fyra starter på tre dagar. Tre dressyrstarter och en i bruksridning.
Vi börjar på torsdagen med två starter i dressyr, först hade jag tänkt en start, men Maritha övertalade mig om att bara jag tänker över framridningen så kommer det gå bra och det är ju en fördel att se banan flera gånger för honom. Även dagen efter gör vi en dressyrstart och på lördagen är det dags för Bruks. Min förhoppning är att han då är tillräckligt trött på intryck för att hetsa upp sig allt för mycket och det samma gäller matten.
Johan kommer enligt plan komma ner och titta/hjälpa mig med bruksen och sedan även hjälpa mig köra hem på söndagen. Det kändes som det bästa alternativet eftersom jag kommer vara för slut för att köra 40 mil själv. Samt en försiktighetsåtgärd om det skulle hända något.
Planen för bruksen är annars att inte riskera något, vi ska ta det lugnt, matten ska ta varje hinder var för sig och vi ska försöka ta oss runt utan att tappa sagd matten. Gärna utan u såklart, men SM-banor brukar vara lite knepiga så det kan bli svårt. Planen för bryggan kör vi samma som i Dannemora, hoppa av på marken och klättra upp på den och om han känns lugn hoppa på från den.
För dressyren ska vi försöka få en bra känsla inne på banan med lite framåtbjudning, gärna över 60% i LC och kanske en LB om han orkar, så vi samlar på oss resultat för prestationsmedalj i brons och silver. Det är en lång resa dit och en lång resa hem. Personligen önskar jag väl att sommarvärmen ska vänta på sig lite till den veckan och att det inte är 30 grader varmt när vi ska åka långt och sedan tävla, men jag vill ju inte heller ha hällregn.
Planen fram till SM är lite upphackad. Ska iväg på bröllop i Österrike helgen innan vilket kanske inte är optimalt, men vi ska se hur vi kan lösa det, han kan ju inte direkt vila alla dagar är min spontana tanke och känsla. Annars ska vi försöka träna bruks och någon dressyrträning. Blandat med egen träning och konditionsrundor. Så mycket galopp vi kan klämma in på ett vettigt sätt. Matten har någon slags vision om sin egen kondition också, men den kommer nog blir svårare att göra något åt.
Foto: Sanna Svensson
Sedan ser vi fram imot några dagar tillsammans med världens bästa hästras och några av de bästa och trevligaste hästmänniskor jag känner. Gamla vänner och nya hoppas vi på att träffa och att det ska vara precis så undebar känsla som jag upplevt på tidigare SM. Att få dela denna upplevelse med Maxim igen känns helt fantastiskt och jag hoppas vi kan upprepa det flera år.
Det första halvåret av 2017 har varit allt annat än lätt utanför hästeriet eller inom det heller i och för sig, men jag har insett att man måste följa sina drömmar under den tid man har tilldelad sig. Inte ångra något man aldrig tog chansen att göra utan i så fall ångra sådant man gjort som inte blev som man trodde. Hellre försöka en gång till än inte alls. Och jag påminns om vem som startade min resa mot FjordSM, vem som först välkomnade mig in i de gula hästarna värld och fick mig att börja drömma om dem. När man förlorar någon i sin närhet och börjar berabeta sin sorg, är det för mig så att jag tänker tillbaka även på dem man förlorat tidigare och hur man hanterade det.
Det Positiva: Att veta vad som är felet och kunna göra något åt det
Det Negativa: Så få träningsdagar kvar
I could not love the way I do without you
Over and Out
