Ulv i fårakläder DM för Uppland i Bruksridning

Så var det då dags för årets DM, som vanligt en trevlig dag med många trevlig människor. VI hade en starttid i mitten av fältet så Maxim fick i år vara med hela dagen i skogen, annars tar det bara 20 minuter att åka med transporten så jag har kört i mellan tidigare år. Lång dag blev det så nästa år kanske vi lägger upp det lite annorlunda. I allafall kom vi dit i god tid och installerade oss vid ett träd med en höpåse, så Maxim var relativt nöjd med tillvaron.
 
Bangenomgång och så gick jag banan några gånger själv. Redan här borde jag ha förberett mer, haft en plan för hur jag skulle agera om han reagerade på något. Det var ganska mycket utställt mellan hindren och trångt så risken för att titta på ett annat hinder medan man skulle genomföra ett annat var ändå rätt stor. Vilket jag borde ha insett, men jag var väl inte helt med i huvudet kan vi säga... Kollade på de tre första ekipagen och sedan gick vi tillbaka till transporten, borstade, sadlade och gjorde oss i ordning. Sedan borde jag, återigen tänkt annorlunda vid framridningen, jag borde ju ha lärt mig vid det här laget kan man tycka, men minnet är bra men kort som man brukar säga. Jag ledde honom tillbaka så han var ordentligt framskrittad, men egentligen borde jag ha ridit honom tillbaka, när jag såg att det var ridekipaget innan, så alltså två kvar innan jag skulle starta som var i funktionskontrollen, borde jag ha travat och galopperat fram honom på skogsvägarna, istället blev jag stressad utan anledning och ville vara i god tid, vilket istället ledde till att vi fick skritta fram utan sadel tills funktionären var redo att ta imot oss en kvart senare... Och så var det dåligt underlag på gräset när jag väl kom upp i sadeln så vi kunde bara trava lite försiktigt. Den här insikten fick jag redan för några år sedan, så man undrar ju var den höll hus nu.
 
Från tidigare år
 
Igång kom vi tillslut, klarade för övrigt funktionskontrollen med 0 straff, över bron med 0 straff, kickade ner en skrittbom 10 straff, tog oss igenom flytta föremål felfritt med 0 straff, sedan var det dags för trav och lydnadshinder som i vanlig ordning bestod av den hemska vit/svart-mönstrade mattan och några till mattor. Maxim har gått över den i flera år nu och den var inte problemet nu heller, istället började han blåstirra på två stolar som stod bredvid med fårskinn hängande över sig. Tydligen livsfarligt... Mitt huvud var ju som sagt inte med, istället för att andas några extra gånger så stressade jag på och vips hade han smitig av mattorna och utanför spånlinjen 100u på det. Suck, blev såklart besviken, mest på mig själv, lite på honom, för jag trodde vi kommit lite längre än så här och att han ibland kan bjuda till lite. Vattnet gick han i iallafall trots nya ankor och en simbassängslina så 0 straff där, sedan skulle vi ta portarna, varav den första stod jämte stolarna med fårskinnet så han började krångla igen, kom tillslut fram och klarade alla felfritt 0 straff, men det påverkar ju bedömning under ridning. Sedan var det galopp, vilket han inte ville fatta, nog en kombination av för dålig framridning och att det var halt och han blev osäker, försökte inte jättemycket. Hoppning 0 straff, bryggan 0 straff och gatubrunn 30 straff eftersom han fint gick över den utan att nudda. Ryggningen 0 straff och vändning i trångt utrymme två tramp så 10 straff. Sedan var det halter, 3 st som avslutning som han i vanlig ordning glänste i. Vi fick 63 straff vid bedömning under ridning, lite för tveksamheterna och för felaktig gångart. Totalt 213u.
 
Egentligen borde jag inte bli besviken på det här viset, jag har ju sagt att vi inte kommer ta oss till något SM i bruks, att de banorna kommer vara för svåra för oss som ekipage med allt vi har i bagaget och att jag inte vill lägga tiden och energin på det. Just nu är jag inte rädd för bruksridning och det vore trevligt om det fortsätter så och vi kan hålla det på en lagom nivå. Vilket innebär att vi faktiskt nått så lång vi kan resultatmässigt, vi har flera rundor utan u vilket ger en prestationsmedalj i brons och vi har en placering på DM från förra året (3:a) som ger en prestationsmedalj i silver, för att ta guld ska man vara placerad på FjordSM eller BruksSM och det är som sagt inget vi siktar på. Men kanske är det den där tävlingsmänniskan i mig som vill, vill, vill. I år hade vi utan u:et ändå inte varit tillräckligt bra för topp 3. Men faktiskt kommer vi försöka igen nästa år, kanske med lite mer träning i kroppen och en bättre framridning att vi kan vara där igen. I år blev det en 5:e placering vilket inte är dåligt det heller och rundan var som sagt fin förutom missödet vid lydnadshindret. Vi har ju gjort betydligt sämre.  
 
Det roligaste med Bruks-DM är ju ändå alla människor och hästar man träffar. Många återkommer år efter år och det är trevligt att "känna" lite människor. Speciellt som det dyker upp människor med andra fjordingar som man kan prata med.
 
Det Positiva: Min gula kompis
Det Negativa: Tittigheten...
 
Love you forever
 
Over and Out

Kaos i huvudet

Ja, lugn och ro har det inte varit på någon front. Hjärnan känns efter en veckas jobb som mos och jag får lite små sammanbrott inombords då och då och även utombords händer. Bita ihop och ta sig igenom är väl vad som gäller, men hålla sig på rätt sida om den där gränsen som det är så svårt att ta sig tillbaka över om man väl hamnar på fel sida.
 
Det är skönt att åka iväg på träning då, jag tror ju att mitt humör och min disträhet för att huvudet är fullt av annat påverkat ridpassen negativt denna vecka, så det känns bra att komma iväg och få hjälp av Maritha att fokusera på rätt saker. Vi körde inte helt slut på oss denna vecka, även om det var ganska nära. Började med tempoväxlingar först i trav och sedan galopp, i galoppen fortsatte vi jobba med rakriktning i hörnet innan så vi kommer rakt in på långsidorna och kan skjuta på framåt med drivning av ytterskänkeln. Ibland blir det super och ibland är jag lite mesig och det blir inte så stor skillnad. Fick jobba med öppnorna i trav på långsidorna och sedan slutorna, kämpade på bra vill jag säga, öppnorna har vi kommit längst med, men även slutorna börjar likna slutor. I skänkelvikningarna jobbade vi med en ny variant av övning, då han gärna skjuter ut bogen och tappar jag den så får jag inte tillbaka det hela. Dels ska jag komma in så rakt som möjligt, nästan kontraställd, flytta undan säg höger skänkel halva diagonalen och sedan gå på en volt åt vänster innan jag flyttar resten. Då får vi med hela kroppen mycket bättre, så det här ska jag träna på hemma och testa mig fram lite. Några steg fick vi till som kändes riktigt bra i magen, så förhoppningsvis är vi på väg in i en utveckling igen.
 
 
På torsdagen blev det hovslagare och inte så mycket annat för oss, som sagt har ju jobbet börjat, hussen fyllde år så det var middag på kvällen, så just denna dag räckte inte tiden till eftersom jag inte orkade ta mig upp tidigt. Fredagen innebar uteritt tillsammans med medryttaren, han hade varit tittig, men fin där imellan om jag förstod rätt.
 
Lördagen orkade jag gå upp när jag tänkt i allafall och hann rida Maxim i härlig morgonluft i princip ensamma i skogen, några tidiga morgonmänniskor var ute i motionsspåret, men mestadels var det inget som störde. Han försökte titta lite med mig också, men matten börjar bli gammal i gaemet så vi fick tillslut till en ganska avslappnad runda med en hel del galopp och bra underlag efter regnet.
 
Sedan ägnade matten resten av lördagen åt att måla stall, skura lite box och pack inför söndagens tävling, mer om den i ett eget inlägg.
 
Det Positiva: Nymålat är fint!
Det Negativa: Energitjuvar
 
Keep calm and carry on
 
Over and Out

Tävlingsplanering Ht2019

Älskar planer! De kanske inte alltid går att följa, men att lägga upp dem är fortfarande kul!
Tanken för denna höst är att genomföra DM i Bruksridning samt 4 st dressyrtävlingar i LA.
Jag vet inte om det kommer hålla hela vägen, men siktet är inställt i allafall och utefter det kan vi bara göra vårt bästa.
 
Vi startar terminen med Bruks 25/8, jag kände mig inte redo för dressyrstart redan i augusti utan vill ha några fler träningar under bältet, samt att den lilla gräsmagen kan lägga sig något innan vi äntrar dressyrbanan. Målet med DM är en runda utan u, kan vi få det är vi kvalade till nästa års Fjord-SM, jag har egentligen inga stora planer på att starta där i bruks-klassen utan målet är ju att kvala till dressyren, men eftersom det går i Stockholm och är nära så vill jag i vilket fall åka och är vi bara kvalade till bruksen så får jag kanske svälja hjärnspökena och starta det. Förra året kom vi 3:a, men jag tror ärligt talat inte att vi kan toppa det då vi inte tränat alls sedan förra året, vi får se, det brukar hur som helst vara en trevlig dag.
 
Dressyrtävlingarna är planerade enligt nedan:
21/9 LA:1 Österfärnebo
28/9 LA:1 Östervåla
27/10 LA:1 Norrtälje
17/11 LA:3 Märsta
 
I år gick dressyren i LA:2 och LA:3 och förmodligen är något av de programmen med även nästa år så skulle kännas skönt att börja känna på dem "på riktigt". Förhoppningen är att ta ett kval i höst, helst båda två, men ett får jag nog vara nöjd med tanke på vårt bagage, det kan ju skifta ordentligt från tävlingsplats till tävlingsplats. Tanken är också att jobba långsiktigt mot lång bana, här i trakten finns det mycket tävlingar som erbjuder LA:3 så det kommer underlätta om vi kan börja känna oss varma i den klassen och inte lika långa tävlingsresor framöver.
 
Så ser planen ut, jag ska försöka att inte fega ur och avanmäla mig om det går dåligt i början utan hålla ut och hoppas att det släpper.
 
Over and Out

Höstens vindar

I onsdags fick vi bekänna lite färg med en betydligt jobbigare träning in föregående vecka. Var nog en kombination av att vi körde på lite mer och att ridhuset var nyharvat så det var lite djupare underlag än det brukar, men både Maxim och jag blev helt slut. Jag har haft träningsvärk efteråt, vilket väl betyder att jag hittade de muskler jag egenligen ska använda varje gång jag rider... Vi jobbade på en del i traven först och skänkelvikningar i diagonalerna, måste försöka hålla honom rakare i svängen annars försvinner bogarna iväg och han blir förböjd, men det går fortfarande helt klart i rätt riktning! Fick också göra öppnor på medellinjen och det var inga problem sa Maxim, "jag kan!", så kul att det har släppt där. I galoppen jobbade vi på med rakare häst och tempoväxlingar, ibland blir det super och ibland mindre bra och ibland tryter orken helt och hållet. Men i de stunder det blir bra så får jag en helt fantastisk känsla, längtar så över att någongång kunna visa upp den i större utsträckning på en tävlingsbana. Travade av genomsvettiga båda två, ytterligare en grej som nu släppt otroligt mycket är att länga ner halsen och gå i en lägre form, helt omöjligt  början, men nu förstår han precis vad vi är ute efter.
 
 
 
När vi kom hem igen fick Maxim bekanta sig med en ny hästkompis, vilket gick jättebra, på torsdagsmorgonen vankades det nämligen ihopsläpp med två andra hästar. Det blir ju lite rokader ibland med hästar, någon river saket, någon annan trivs inte osv, i detta fall är det två valacker som gärna vill bo med sina haggrannar när de är brunstiga så vi fick hitta en annan lösning innan något allvarlig hände. Maxim har varit tillfällig singel i hagen då hans ordinarie haggkompis är på semester i augusti. Han har haft hästar runt omkring, men det märks ju på honom att det inte är helt bekvämt. Det är ju trevligt när hästen kommer springande så fort man ropar och att han uppmanar en att klia på alla möjliga ställen, men det är ju bättre med hästkompisar som uppfyller de behoven istället. Lugnt ihopsläpp, Maxim har gått med en av dem tidigare och som sagt hälsat på den andra på onsdagskvällen, så det känns kul. Vi skrittade en vända i skogen på kvällen och myste lite.
 
Sedan hade han fått jobba lite markarbete med medryttaren på fredagen, på onsdagen tog vi en tur i ridhuset. Lite avigt pass, de höll på att spärra av en delen av ridhuset och målade hinder, vilket jag tog som mijöträning, men vi kände oss väl båda lite ur form. Travade runt och mjukade upp lite i allafall, för på söndagen skulle vi ut och galoppera med stallkompis. Lite mer harmonisk tur än förra gången vi var ute, men Maxim kändes också något trött, jag börjar fundera på om pälssättningen spökar och att han behöver någon slags extra hjälp, får se om det får bli lite B-vitamin som Maritha rekommenderade eller om vi ska ta oss igenom det ändå. Sedan blev det vila igår och så ridhuset igen ikväll, inte helt framme och fick leta efter enrgin, men han gjorde det jag bad om och kändes ändå mjuk.
 
Det Positiva: Denna vecka, bara mina pojkar
Det Negativa: Allt runt omkring
 
Ge mig styrka
 
Over and Out

Kittelfjäll 2019

En liten längre semestertripp blev det, tog semester en onsdag, hade en dag hemma och åkte sedan på fredagen norrut. Jag tror att det var en bra strategi, ur den synpunkten att jag kom iväg långt från allt på en gång och kunde koppla in semesterhjärnan, dock var det lite sämre att åka ensam, hade nog behövt några dagar med Johan eftersom jag jobbade ganska intensivt in i det sista, men han skulle fortsätta jobba och jag ville verkligen, verkligen åka.
 
I allafall gick bilkörandet dit bra! Delade upp i etapper vilket blir lättare för mig, 75 mil är en bra sträcka. Så jag brukar tänka Sundsvall (30 mil), Sollefteå (+10 mil), Vilhelmina (+20 mil) och Kittelfjäll (+15 mil) på ett ungefär. Men återigen blev jag lite lurad, jag tror alltid, varje gång, att när man kommer till Vilhelmina, ja, men då är man ju snart framme, jovisst, bara drygt två timmar till i bilen...
Stannade för lunch efter Sundsvall vid Västanåfallet, sedan i Vilhelmina för tankning och glass och så blev det någon bensträckare på vägen också där jag bara stannade, steg ur bilen och gick några varv och försökte få lös axlarna.
Västanåfallet
 
Fram kom jag tillslut, mamma och pappa hade lämnat stugan samma dag så detta år behövde jag inte få igång kylskåpet och vedspisen var lite uppvärmd och inte lika svårstartad som den kan vara. Dessutom var gräset röjt så jag kunde lugnt köra ner och parkera nära stugan utan problem! När jag kommit i ordning tog jag en snabb kvallpromenad bara för att njuta av vyerna.
 
Marsfjällen
Min favorit Borkafjället
 
Jag hade från början bestämt mig för att gå minst en längre vandring, men endast gå dagsutflykter detta år och inte övernatta, jag är inte bekväm med att sova ensam ute helt enkelt, kanske något att jobba på, men inte just nu. Bara att känna att jag fixar allt praktiskt på en endagars känns fint. Så på lördagen, med strålande sol bar det av längs med leden, över Borkafjällets sluttning och till Rissjön och ett annat favoritfjäll, Risfjället. Min första fjällandring skedde 2010 och då gick vi precis den här sträckan första dagen och jag minns fortfarande känslan av att komma över kammen och se utsikten och känslan av att lämna den bakom mig när vi gick hem och avslutade vandringen några dagar senare. Men nu fick jag återse!
 
Rissjön!
 En vandrare
 Lunchpaus
 Kan aldrig tröttna på fjäll
 Äventyrsskorna
 Tappade sulor
 
Det var inte en allt för ansträngande tur, visst är det jobbigt att gå uppför, men det fungerade bra, när man kom upp en bit slutade myggen envisas så mycket och jag kände mig stark, hade ju bara dagsryggsäck också så inte tungt att bära på något vis. Jämfört med 2010 mötte jag lite fler människor, men jag är ju också här senare på säsongen och de senaste året har de försökt locka fler sommarbesökare och rustat upp leden en del. Bra för de som vill leva där uppe att få mer inkomst året om och det är ett fantastiskt sommarfjällsområde också! Dock var det ju inte den vandrartäthet som Kungsledan har på något vis. På hemvägen gick det också bra, men mina kära kängor verkade ge upp halvvägs ner och tappade först den en och sedan den andra sulan. Ska ta dem till en skomakare och se om det går att limma på, men annars får vi gå skilda vägar efter 9 år tillsammans. Tråkigt och gjorde också att jag inte gick riktigt så som jag tänkt övriga dagar, de andra skorna jag hade med mig var nämligen nya och inte ingådda, det hade säkert gått, men jag vill ju ha trevligt också. Söndagen gick jag i allafall till ett sameviste i Grönfjäll och på måndagen blev det vara promenad "i byn" samt en biltur mot norska gränsen och göra lite spaning på framtida vandringar. 
 
 Promenad runt Grönfjäll
 Sameviste
 <3
 En flicka och hennes favoritfjäll
 Borkafjället i regn och från annat väderstreck
 i strålande sol och molnslöjor
 En sista glimt
 
 
Jag kan inte säga att jag njöt av promenaden på söndagen genom skogen, det var för varmt och för vindstilla så myggen trivdes alldeles utmärkt, men det gick okej, därimot gick det inte okej att sova den natten. Oroligt och på inga sätt trevligt med lite lätt ångest och massor med tankar i huvudet, kanske för att jag inte varvat ner tillräckligt och nu kom hela våren plötsligt ikapp på en gång. Så på måndagen, vars väder speglade min sinnesstämning, grått och regning, blev det ingen längre promenad, dock en liten biltur för att jag skulle lämna stugan. Men choklad och böcker kan också höja humöret och inte bara fjällvidder. Jag hann läsa fyra böcker under dessa dagar, två som jag inte läst tidigare och två favoriter, så mycket lyckat även ur den synpunkten.
 
Bilresan hem var seg och jag var väldigt glad när jag landade hemma i Uppsala igen!
Även om alla mina klädero ch jag själv spred en doft av vedspis i hela lägenheten under flera dagar efter.
 
Over and Out
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igång igen!

Sommaren lider så sakta mot sitt slut och hösten börjar knacka på dörren. Tycker att det varit en bra sommar på många sätt, vädret har passat mig bättre än förra året, ångesten som fanns då för att inte hitta hö till hjärtehästen lyser med sin frånvaro och efter fyra veckors semester känner jag mig hyffsat utvilad. Visst skulle jag inte tacka nej till en vecka eller två till av semester, men jag känner ändå att jag hunnit fixa saker hemma, koppla av och gjort en del utflykter, inte alla som jag kanske velat göra, men de kommer nog vartefter.
 
Maxim är i full gång igen efter några veckor med långsammare tempo och mindre ridhus och en vecka total vila, i förra veckan startade vi terminen hos Maritha. Som jag har saknat det! Nog för att det numera gå relativt bra att rida själv också, lägga upp pass och ha en någorlunda struktur, så blir det ju så mycket bättre med henne på marken. Vi hade såklart lagt oss till med lite olater under uppehållet, Maxim vänsterbog var plötsligt ute och flög någon helt annanstans än vart den skulle vara och matten var väl allmänt flaxig och red med för långa tyglar, för det är ju bekvämt. Så vi fick jobba en hel del med att i höger varv rida rakare i halsen och peta in bogen och då blev det riktigt bra bitvis, fick en helt annan känsla, speciellt i galoppen när vi rätade ut oss lite. Skänkelvikningarna kändes också fina efter uppehållet, har börjat få upp farten lite i dem. Trötta blev vi båda två, men den där känslan i avtravningen som inte riktigt funnits där på hemmaplan återkom och det känns riktigt roligt att vara på G igen. Håler på att lägga höstens tävlingsplanering och ska diskutera den imorgon med Maritha, tror det kan bli bra, ska försöka skriva ett eget inlägg om upplägget och vart tanken är att vi ska komma innan året är slut.
 
I allafall, passen efter förra veckans träning har bestått av en uteritt för Maxim med nya medryttaren, som det hittills fungerar bra med, tanken är att hon kommer ha honom varje fredag framöver och sedan lite på helger när det går för oss båda. Sedan har han och jag hunnit med två pass i ridhuset, det ena bara jogging i trav och känna att kroppen är mjuk, vi skrittade fram ute så vi fick lite skiftande underlag och så idag då vi försöka öva på vår läxa att rida tempoväxlingar och hålla koll på bogen, han kändes fin båda dagarna! Börjar släppa att han vill lägga sig i handen och få mig att bära runt honom, vår vanligaste olat efter lite lugnare perioder. Igår hade vi en trevlig, lagom jobbig tur i skogen och i söndags var vi och tränade bruks! DM om två veckor och efter lite tveksamheter så har vi anmält oss, så då måste man ju träna också... Det gick helt okej, men måste få in en träning hemma också, ska försöka till helgen.
 
Tanken jag har är att försöka få in ett inlägg per vecka här, i anslutning till träningen så att jag fortsätter reflektera över passen, sedan kanske det också blir kort sammanfattning av veckans övriga pass. Ska försöka fortsätta med enskilda inlägg för tävlingarna, får se hur det går, det är väldigt kul att titta tillbaka på, men när energin tryter direkt efteråt kan det vara svårt att få det skrivet.
 
Det Positiva: Sommar med mina pojkar
Det Negativa: Ångest och tankar
 
Nothing is perfect
 
Over and Out
 

RSS 2.0