tildans

Min ledighet mest i bilder då jag inte orkar skriva så mycket. I morgon far jag hemåt Linköping igen för några dagars jobb innan Italienresan tar vid. Ganska lagom med en vecka här uppe, nu räcker det med släkt ett tag framöver.

Det har blivit en hel del mys med katterna en massa matätande och lite annat smått och gott!



Jag provar systers nya sköthäst Vinglan, en pigg och glad krabat.


Motljus, det bästa jag vet

Hej mitt Vinterland!

Årets Julgran :)

Min fina Glampi

Mammas julbord

Julafton var trevlig och granen i år slår många rekord. Pappa hade hittat en jättefin, som mest jag klädde med kulor och tomtar. Sparkpromenad till Glampi blev det på Julafton och där proppade jag i honom massor med morötter och äpplen, tänker ta mig dit imorgon också och säga hejdå för denna gång. Sedan gick dagen i en väldig fart med julkappar och mat. Jag är glad och nöjd med allting och gick och lade mig tidigt med en mage som gjorde ont av allt ätande. Ost och kex är min stora svaghet.

Juldagen var en sömnig dag när jag bara ville sova, vilket jag gjorde stora delar också. Idag var andra halvan av släkten här och det blev god mat igen. God mat som jag snott receptet på och ska försöka återskapa hemma i Linköping. Nu väntar en kväll med inte allt för mycket att göra hoppas jag. I morgon blir det packa och säga hejdå till alla.

Det Positiva: julfirande
Det Negativa: Det är aldirg tyst

Den vackraste stunden i livet....

Over and Out

 

Så har jag landat och kan andas igen. Jag hade en fantastiskt trevlig kväll i Uppsala med mina kära vänner från förr. Drack en massa gott vin och tjattrade till midnatt och sedan fick jag sova länge, länge på morgonen. Sedan bara det av hemhemåt till skogen och på tåget susade landskapet i norduppland förbi och jag kände den där bekanta känslan av igenkännande och gladhet som uppfyller mig när jag ser skogen igen. Man saknar den mer än man tror när man bor på slätten, även om den också har sina goda sidor.

Blev en social kväll först och när systerk om hem höll hon mig vaken till sent med allt sitt pratande. Nackdelen med att dela rum, men trevligt ändå. Sedan blev det långfrukost och en tur till staden där mamma hävdade att mitt hår var en katastrof så jag fick gå och klippa mig. Kanske blir det slingor lite senare också, känns som om håret mår lite bättre nu i allafall. Nu är jag mest trött och vill sova tidigt känner förkylningen som börjar få sitt grepp om mig också så imorgon ska jag ta det lugnt och inte göra så mycket, kanske komma ut på en skidtur och hälsa på glampi, ta dagen som den kommer.

Huset börjar fyllas med doften av stuvade makaroner och mammas köttbullar och magen börjar knorra så jag återkommer imorgon.

Det Positiva: Familjen
Det Negativa: Ont i öronen redan efter en dag....

I kind of miss the sound of your voice...

Over and Out

Höll på att snubbla över mina fötter i morse då jag kollade termometern, minus 15 grader! Så det blev långkalsonger och jag ångrar det verkligen inte. Bitande kallt men underbart vackert. Jag känner att jag börjar komma i stämning nu, vilket innebär att jag går och sjunger julsånger i tid och otid. Försöker behärska mig, folk brukar titta lite konstigt annars. Dessutom kan jag ofta inte hela texten utan det blir samma vers om och om igen.
Tentan är skriven och jag är på väg hem för lite lunch innan det bär av till tågstationen. Det kan ha gått och det kan inte ha gått är väl känslan, mest att det kan ha gått, men man får väl vänta med spänning innan resultatet kommer.

Nu väntar ledighet och oj vad jag ska vila, varje fall huvudet, med tanke på snön som ligger ska jag packa ner täckbyxor och släpa fram skidorna från vinden, ska ta långa turer. Om isen ligger kanske det blir lite skridskor också. Jag vill bara njuta av vintervädret och umgås med familjen. Det enda jag kommer att sakna som en tok är Johan.

Det Positiva: Ledighet
Det Negativa: Ögonfransar som fryser.

Let it snow, let it snow, let it snow...

Over and Out

 

Min föresats att blogg mycket denna vecka blev inte riktigt som det var tänkt. Jag vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen, pluggat en del har jag gjort och fixat med julklappar och kola. Och nu är det vinter! Härlig underbar vinter med massor av snö och minusgrader. Idag strålande sol till på köpet! Det negativa är att det är iskallt inne i skolan också och att min cykel inte vill fungera, frusna växlar är ett otyg.

Hur tentan kommer att gå imorgon är något ovisst, men jag känner mig hoppfull och hoppas på att det kommer uppgifter jag har en liten aning om i allafall. Det gäller att vara optimistisk så länge som möjligt, nu känner jag till och med att jag kanske orkar plugga lite ikväll och så brukar det inte vara kvällen innan en tenta. Har en del annat som måste fixas också, men medan man tvättar kan man plugga också, vilket är en väldigt bra metod eftersom man får en naturli paus när man ska byta tvätt i maskinen. Som jag ser det blir det hä mitt sista tenta-p på det här viset, om jag måste göra om den här tentan kan jag nog inte ta en vecka och bara sitta och plugga, förhoppningsvis har jag ett jobb att gå till. Därför tänkte jag säga adjö till tenta-p. Jag kommer inte längre att städa för att studieflykta utan för att det ska blir rent och fint. Inte några pluggplaneringar över vad som ska renskrivas och läsas. Ingen inhandling av tentagodis och frukt som jag ändå nästan aldrig äter på tentan utan ofta före eller efter. Som ett tips kan jag säga att mandarin är den optimala tentafrukten, tar tid att skala så man måste koncentrera sig på det och sedan kan man dela den i bitar och äta lite i taget utan någon risk för att det blir äckligt. Choklad är heller inte så dumt eller min favorit russin. Kommer till och med att sakna mitt obligatoriska toabesök då jag gjort alla uppgifter och ska sätta mig och läsa igenom dem. Jag brukar passa på att besöka toaletten då och tänka på ingenting en stund. Då ser man tentan med nya friska ögon. Sedan kommer jag inte längre att vandra runt och inte hitta någon plats att plugga på längre, slut med det också. Tent-p är en speciell period, det är som om stämningen på campus förändras och växlar mellan lättnad och förtvivlan. Ibland kan man riktigt känna tentapaniken och stressen i korridorerna. Dessutom har även jag lagt märke till fenomenet att alla klär sig annorlunda under tenta-p, mysiga kläder är vad som plötsligt gäller.

Men det är mest med glädje jag lämnar denna tid bakom mig och ser fram imot en ny spännande period i mitt liv.

Imorgon blir det uppsala och lite vänner innan jag far hemhemåt på söndag, ska bli skönt med en veckas ledighet och bara vila en massa.

Nu ska jag inhandla ytterligare en julklapp på hemvägen och sedan tillbringa kvällen hemma hos mig.

Det Positiva: Snö, vintersnö!
Det Negativa: Cykeln är döende...

Come be happy with me.

Over and Out

Snön den faller ovh faller och vad mer kan man önska sig så här en vecka innan jul förutom mer tid och motivation till att tentaplugga. Jag försöker leta fram den envishet som jag vet behövs för att klara av det här, men den flyr ständigt ifrån mig. Dock börjar jag sakta närma mig att klara 6 av 8 behövande poäng på tentan förutsatt att uppgifterna inte är allt för tillkrånglade. Hoppet är ju det sista som överger en, tre dagar kvar nu.

Annars så smet jag ut till Hampus och red i snöyran vilket gjorde under för min huvudvärk. Det blev lite prat med Jossan och att önska god jul för nu dröjer det hela två veckor innan vi ses igen. Jossan fick hemlagad kola o´ch hästarna lite morötter.

Nu ska jag hemåt och köpa julfrimärken, plugga lite till och sedan sova, imorgon ska jag upp i tid!

Det Positiva: En glad häst som älskar mat mer än människor.
Det Negativa: För lite tid.¨

It´s you and me...

Over and Out

Ja, jag kände att det var dags att börja få lite rutin på bloggskrivandet igen och eftersom jag planerar en vecka med plugg och tillgång till internet och därefter en vecka med julfirande och internet så finns det inget bättre tillfälle. Det har varit en hektisk tid nu, hela hösten har på något vis försvunnit upp bland molnen. Och genom att jag jobbat som en tok de senaste veckorna blir det inte mycket tid över.

Nu börjar det dock lugna ner sig lite, har en intensiv pluggvecka nu så att jag ta den sista tentan jag har kvar. Känner att det ä sista chansen, när jag väl ansökt om examen kommer jag aldrig att ha någon lust att tentaplugga till den igen. Så nu ska jag köra så att det ryker denna vecka!

Mitt exjobb är inlämnat, godkänt och ska denna vecka publiceras är det tänkt, bara jag pallrar mig iväg till campus och lämnar in ett papper så kan jag fixa det. Sedan är det opponering kvar och så är jag klar.

Numera är jag 3 kyu i kendo, i lördags så var det gradering. Alla de tre musketörerna klarade sig, men jag har en del att jobba på, grepp till exempel som den senaste tiden betett sig på ett konstigt sätt. Men nu blir det kendofritt några veckor och sedan kör vi hårt igen, börjar kika på egen rustning nu också, det kliar i mina fingrar och efter jul blir det nog till att beställa en.

Min älskade Hampus försöker jag också hinna med, minst en gång i veckan och det behöver jag verkligen, ett andningshål i alla denna stress som jag lever med. Vi kommer bättre och bättre överrens med varandra och tänk att det gått ett helt år nu sedan jag träffade honom för första gången. Nu har han en plats i mitt hjärta tillsamamns med alla de som betytt så mycket genom åren. De är ganska många när jag tänker tillbaka. Den första han hette Billy och var en connemaravallack på min gamla ridskola hemhemma. Han var den första jag galopperade på, en häst med ett otroligt stort hjärta. Ett år fick vi tillsammans innan han såldes som pensionär, jag vet att han levde länge efter det och tror att han fick en fin avslutning på livet.

Glampi kom in i mitt liv en vårdag för snart tio år sedan nu och han finns fortfarande kvar på ett hörn. Varje gång jag kommer hem till skogen så träffar jag honom. Vi har upplevt så mycket tillsammans, så mycket att jag funderar och faktiskt har påbörjat en bok om det, mest för att jag själv ska minnas.

På ridskolan fanns det ett fullblod vid namn Desperado som fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, liksom Silver, skimmeln som vägrade oftare än han hoppade, men som jag ändå lyckades få en rosett med på en hopptävling. Och så Sudden, teddybjörnen som stal mitt hjärta och som jag förgäves försökte få pappa att köpa åt mig. Vi fick någon sorts kontakt han och jag och trivdes så bra ihop. Han finns fortfarande kvar på ridskolan och ibland så drömmer jag om honom, att jag ska rädda honom därifrån. Men numera består mitt liv av så mycket mer än hästarna. Jag vill så mycket mer nu, men jag inser att jag inte kan få allt.

Hur det här kom att bli ett inlägg om hästarna i mitt liv vet jag inte riktigt, de var det enda jag intresserade mig fö under många år och kanske har jag insett nu att den tiden är helt förbi. Jag kommer nog aldrig att bli mer än en hobbyryttare. Ibland får jag lusten att tävla igen, att träna på allvar och sväva fram över ridbanans sand. Men det kräver mer än vad jag vill ge och av alla de år jag ridit har jag också varit som lyckligast ute i skogen, i naturen. Så småtävlingar med Hampus ska det bli, jag vill ju nå målen jag satt upp, men efter det så blir det nog inte mycket mer. Inte som mitt liv ser ut nu iallafall.

Hur gör man egentligen för att välja? Nu har jag ju begränsat hästarna i mitt liv något, men det finns ju så mycket mer jag gör. Jo, man får ta bort en del saker och lägga dem vilande, som klättringen och dykningen är just nu. Saker jag tycker är väldigt roligt, men som jag inte kan hålla speciellt aktiva för tillfället, jag har valt att satsa på kendo just nu och så kommer det att fortsätta ett tag. Jag vill även få in lite av fruluftslivet igen eftersom jag saknar det väldigt mycket. I helgen satt jag vid en brasa igen för första gången på evigheter vilket kändes skönt, sedan blev det jobbig eftersom mina näsdukar tog slut. Så min önskan för nästa år är en vandring med vindskyddsnatt.

Vad jag känner hur långt och flummigt det här inlägget blev, helt utan röd tråd. Nu måste jag försöka med att plugga lite och fundera på hur veckan ska pusslas ihop. På lördag far jag norrut och innan dess vill jag umgås med Johan en himla massa så jag har lite på lager inför julen.

Det Positiva: Ett liv
Det Negativa: Svåra prioriteringar

Sedan finns det saker man helt enkelt inte kan leva utan också...

Over and Out

För någon vecka sedan såg jag en stjärna falla och tänkte en önskan som nu verkar gå i uppfyllelse

Kroppen känns rätt okej nu, men huvudet känns tungt och trött så jag ska hem och sova är det tänkt ochi nte träna idag. Piggnar jag till så blir det på lördag istället. Jag måste lära mig och lyssna och inte bara köra på för att det är så roligt.

I mitt liv så händer det så mycket att det ibland snurrar framför ögonen. I helgen var vi på utflykt till Boda Borg i Oxelösund. Som fångarna på fortet fast hur många chanser som helst att klara rummen och stämplar istället för nycklar. Det var superkul och jag vågade så mycket mer än vad jag trodde. På måndagen kunde jag knappt röra mig för alla blåmärken som dök upp, men det var det helt klart värt.

Och nu längtar jag till julveckorna där det kommer att hända så mycket roligt, ungefär så här kommer det att se ut:
Tenta-Uppsala-Sevallbo-Linköping-Italien(Verona/Venedig)-Linköping jag längta väldigt mycket.

Nu ska jag fixa lite småsaker och sedan fara hemåt.

Det Positiva: Drömmar som slår in.
Det Negativa: Mörker

Du lyser upp mitt liv...


Over and Out