tildans

 

Direkt efter brukstävlingen åkte vi ut och började installera oss. Maxim fick gå själv först under söndagskvällen och sedan gå ut med tre kompisar på måndagen. Vilket hade gått bra. Såg märken efter att någon lerig mule kliat honom, men också något litet sår. En ny häst är det, ett sto, samt fullblodet och vita busponnyn som han gå med just nu.

 

Vi började veckan med en skrittur till backarna, tog den första långa upp och sedan vände vi och gick hem igen. Som sällskap hade vi stallmate, fullblod och vit busponny som röjde runt lös i den gångart han tyckte att han ville med lite matpauser mellan. Maxim tycker det är orättvist när han får göra sådant och gjorde försök till att äta själv. Skrittade på bra på hemvägen och gungade igång ordentligt. Red på hackamoret, vilket jag borde bli bättre på att använda, i alla fall när vi skrittar ut.

 

Ridbanan på tisdagskvällen, skritt och trav eftersom den var lite hal efter regnet, mycket övergångar och serpentiner. Tyckte att han blev väldigt fin på slutet och jag var nöjd med oss båda. Sedan iväg och skura box och göra lite städning i förra stallet.

 

Onsdagens Marithaträning var svettig på mer än ett sätt. 25 grader utomhus gör lite mer i ett ridhus om man säger så. Maxim var dessutom ganska stel, så vi ägnade ganska stor del av träningen åt att försöka mjuka upp. Fick gå på volt, böja och flytta några steg i taget om och om igen tills det släppte lite. Min ytterhand vill ju gärna lägga sig i när den egentligen ska vara stilla och vänsterhanden vill gärna leka med manen eller höger sida av halsen när den är innerhand när den egentligen ska ta ledande tygeltag mot låret... Så matten fick jobba kan man säga. Fint som attans kändes det mot slutet i alla fall, nu ska vi försöka hålla oss mjuka och fina till nästa gång. Vi avslutade med några skänkelvikningar som bara går åt rätt håll hela tiden. Kom fram en kvinna efteråt och pratade lite med mig, hon tyckte Maxim var en så häftig häst. Var roligt att höra.

 

Var lite lata i slutet av arbetsveckan med promenad längs med järnvägen på torsdagen och logering över bommar på fredagen. Sedan hade medryttaren honom på lördagen och där hade han varit lite knepig och inte velat fatta vänster galopp. Så på söndagen tog vi en tur till backarna, han kändes väldigt stel såklart, det bli han ju direkt i princip när man inte dressyrrider på några dagar, annars så piggade han på rätt så bra, även om vi inte orkar alla backar så som vi gjort tidigare, blir till att intensivträna i sommar så vi kommer tillbaka i formen. Lite snubblig var han också, vilket är irriterande och något som jag funderar över med jämna mellanrum. Är han bara disträ eller ser han dåligt eller är han lat och lyfter inte ordentligt på fötterna? Ingen superkänsla direkt gav det, men helt okej. Det som smälte mattehjärtat denna dag var att när jag åkte in på stallplan var Maxim fullt sysselsatt med att klia kompisen väldigt intensivt och när jag släppte ut pinnade han direkt iväg till kompisen för att beta sida vid sida <3

 

Vi började denna vecka med lite löshoppning och försök till att få lite kvickare fötter, det gick väl sådär, bommar är onödigt tyckte Maxim, men han gjorde ett par bra omgångar på 5,5:an.

Ridbanan på tisdagen med framskrittning längs med järnvägen, glad Maxim som pinnade på bra men blev något snopen när vi gick in på ridbanan efteråt. Ingen direkt superkänsla, men vi jobbade på våra övningar och skänkelvikningar.

 

 

Marithaträningen gav en sån där superkänsla igen, mycket jobb är det för att komma dit, men han var mycket mera med och mjuk från början. Vi jobbade mycket små tempoväxlingar så svetten lackade, En bra övning både för lite tempoväxling och uppmjukande var att rida serpentiner och i varje serpentin gå in på en 10-metersvolt när man sedan gick ur den och över medellinjen bjöd det till att öka lite av sig själv. För att få igång honom fick jag också rida en del lätt i trav och när vi då tillsammans fattat vad vi skulle göra blev det lättare även i nedsittning. Även i galoppen var fokuset tempoväxlingar, där gick det lite sämre, men fick en bättre känsla på slutet. I skänkelvikningarna behöver jag tvära lite mindre, samt tänka på min sits för den glider omkring lite som den vill.

 

Torsdagen blev ett kort pass på banan igen, bara för att känna att allt fint var kvar och tycker nog att det kändes ganska bra, övade på våra tempoväxlingar och på att flytta bakbenen på volten.

 

Midsommarafton red vi milturen med mycket trav på 1 timme och 15 minuter, nu har vi ett utgångsläge så att säga, Maxim var bitvis riktigt pigg i början och kändes ändå inte helt slutkörd när vi kom hem, nu kommer vi öka på den med mer galopp och så hoppas vi på att det ska hålla magomfånget i schack. I traven fokuserade vi först på att bara bjuda framåt, men i slutet jobbade vi lite mer seriöst och han kändes ganska fin.

 

En sväng till gräshage blev det sedan och på lördagen tog vi en tur tillsammans jag och medryttaren. Hon på Maxim och jag på stora svarta, som för dagen lekte 5 år istället för 17... Men han är ju snäll egentligen, även om det var bra att hans matte var med och hjälpte mig tränsa och komma upp på hans rygg. Ute i skogen skötte han sig bra, Maxim fick pinna på med sina kortare ben för att hinna med. Vi red vår andra konditionsrunda borta vid sommarhagen, mest skritt, men lite trav också.

 

Idag blev det lite missförstånd på många kanter så vilodag, men det skadar nog inte allt för mycket.

 

Det Positiva: Långa mjuka grusvägar

Det Negativa: Jag hatar gräs

 

 

Over and Out 

 

 

Söndagen ägnades åt Brukstävling i Dannemora. Vi behöver ju alltid träning, men jag kände också att ska vi åka hela vägen till Vetlanda så måste den träning vi haft hittills get något sorts resultat. Och det tycker jag väl ändå att den har, även om jag behöver jobba mycket mer med mig själv innan vi är där jag vill att vi ska vara. Jag gillar inte att ramla av och jag avskyr att skada mig, vilket skett fler ganger i Bruks än vad det gått bra och smärtfritt.

 

I allafall kom vi iväg i bra tid och anlände till en solig tävlingplats. Var 11 starter i tävlingsklassen och så 4 st blåbär som skulle testa banan. Tre fjordhästar på plats med Maxim, jättekul tyckte jag. Gick banan tillsammans med banbyggaren först och sedan själv ett par ganger. Och hade min strategi klar för mig. I efterhand behöver jag ha en tydligare strategi för samtliga hinder...

 

Banan började med funktionskontroll som vanligt, första hindret på banan var vändning i trångt utrymme, därefter backing, brygga (som var en liten vagn), flytta föremål, skrittbommar, hoppning, bro, vatten (pressening), portar, lydnadshinder, halter och gatubrunn.

 

 

Tittade på de två första och sedan tog jag ut Maxim så han kunde se sig om. Ledde runt lite först, gjorde i ordning lite långsamt, skrittade lite till innan vi gick in i funktionskontrollen, vilket gick bra, han stod stilla vid sadling och tog bara något halvt steg när jag satte upp. Travade och galopperade sedan lite på framridningen, han kändes väl inte helt med, lite trög och seg i övergångarna.

 

Inne på banan så, i rutan blev det lite hastigt, några tramp utanför 15 straff och inte helt nöjd med min ridning där. Backningen därimot nollade vi så det var ju kul! Snäll backing ska sägas, men jag tyckte vi samarbetade bra och hade en bra kommunikation hela vägen. Bryggan gick vi fram och ställde oss vid, han var ganska lugn, men det var inte matten, hoppade av på marken, men klev sedan upp och kunde hoppa på från bryggan utan problem! Så kliv framåt där samt 30 straff. Vidare till flyttandet och här darrade hela kroppen, jag fick stå ett tag och dra lite djupa andetag innan vi flyttade de två första små föremålen, den stora främmande jackan gav inte matte sig på denna gång, 30 straff på det. Skrittbommarna fick vi av någon konstig anledning 0 straff på, aldrig hänt tidigare tror jag. Hindren tog vi i trav, men utan att riva, 0 straff även där. Sedan var jag inte tillräckligt fokuserad på den smala bron, jag skulle ha lagt en volt innan som planen var och gått ner i skritt, för nu blev det snett och vint och 100u på det, man måste ju gå på och av på rätt ställe för att det ska vara godkänt. Lite surt kändes det. Portarna 0 straff, lydnadshindret tittade han till på och backade, men sedan kunde vi smita förbi med 10 straff. Klantigt nog missade vi en av halterna och även gatubrunnen, 10 respective 30 straff på det. Samt straff på tiden och bedömning under ridning.

 

 

Och visst kändes han inte helt på hugget i början, men efter lite uppvärmning blev det bättre och han kändes ganska mjuk och fin hela tiden. Vi gjorde lite övergångar trav-skritt med serpentinbågar över medellinjen. Behöver var noggrannare helt enkelt, vi gjorde även övergång galopp-trav och ny fattning. Blev också bra tillslut. Hans galopp börjar bli så fin nu också. Förvända gjorde vi våra diagonaler och det gick bra även om matten ibland inte gjorde som Maritha sa. Inte hästens fel det. Sedan fick vi nya saker att bita tag i. Förvänd galopp på stora mittvolten.... Vilket till vår förvåning gick i båda varven på första försöket. Vilken glädje! Skänkelvikningarna sedan ska vi inte tala om. Maritha bara: "Känner du Matilda, nu går han ju!" Mycket leende blev det då. Nu är det så klart den svåra som är lätt och tvärt om, både gällande skänkelvikning och förvänd. Men det betyder ju att vi kommit en bra bit mot att kanske bli mer liksidiga. Vi fick öva lite tempoväxlingar i trav och nu börjar jag känna när de blir bra också! När vi travade av var han superfin! Älskade häst, jag hoppas det bara är gräset som gör honom trött, men fortsätter det när vi flyttat och tagit bort gräset få vi kolla upp honom helt enkelt, men han känns ju himla fin att rida. Bara att han står och sover ofta och på torsdagen låg han ner och vilade i boxen när jag tänkte ta ut honom på en promenad så han fick vila då också, hade inte hjärta att rida när det ändå skulle bli full fart fredag till söndag.

 

 

Fredagskvällen kom syster ut och kollade på oss när vi försökte kamma till oss och rida fint på ridbanan. Lagom lätt när hästen gör små rivstarter och sticker med en för att det prasslar i en buske. Nåja, så trött kanske han inte var ändå... Han kändes mellan varven fin, syster lade upp bommar och små hinder åt oss så det blev lite styrketräning. Saknar det och hoppas vi ska få till det lite oftare i sommar.

 

Igår blev det uteritt, fin häst även denna dag som jobbade på i skogen, försökte lägga in mer galopp än vanligt och få honom förbi tittigheterna i bibehållen fart. Sedan ägnades dagen åt att packa och fixa och dona, samt åka ut och strö upp sommarboxen. Idag var det dags för Brukstävling, men den får återkomma i ett eget inlägg.

 

Det Positiva: Sommartider

Det Negativa: För mycket av allt.

 

 

Over and Out

Så vi började veckan med promenad till ridbanan, några varv longering i trav i båda varven och sedan lite lösgaloppering. För vem vill galoppera på lina när man lika gärna kan göra det lös? Maxim drog några repor åt båda hållen och jag kunde mest stå i mitten och titta på. När vi inte sprang i kapp så klart! Att avsluta med att hästen travar runt på en volt och är uppmärksam på en själv i mitten är en ganska skön känsla.

 

På tisdagen åkte vi ute på tur med transporten igen. Dressyrträning inställd denna vecka och istället en bruksträning med Camilla. Blir en bit att åka men det funkar. Mycket intressant att titta på där, men han var bättre än förra gången. Även om fåren hade kommit ut och lammen var ute och sprang. Fokus ligger mycket på mig på dessa träningar. Att jag ska vara avslappnad och fokusera på rätt saker. Vilket innebär att inte låtsas om det runt omkring utan på dit vi ska. Jag har själv märkt, sedan förra träningen, att jag blivit lite bättre på att inte titta på det han tittar på, men på att slappna av är jag sämre. Vi fick skritta runt och jag skulle försöka känna inre bakben och säga till när det sattes ner, sjukt svårt, jag räknade på frambenet hela tiden. Ska försöka klura reda på det framöver. Sedan gjorde vi små volter runt först bommar, men allt eftersom tog Camilla fram "konstiga" saker som vi också skulle gå runt. Jag skulle styra med magen och titta mellan hans öron, vilket min kropp inte riktigt ville kordinera. Men Maxim gick på, tittade lite ibland med gick snällt på. Fick också öva på att stanna på min utandning och försöka slappna av mer i benen och komma ner i sadeln.

 

Det mest konstiga tyckte Maxim var när Camilla ställde sig uppe på en tunna och hade sin regnbågsflagga i handen och vi skulle gå precis förbi. Den var lite jobbig tyckte han, men vi ska nog komma så vi vågar gå under den någon gång i framtiden. Betydligt mer avslappnat denna gång och jag tror nog att vi ska kunna jobba vidare och bli ett säkrare och mer sammansvetsat ekipage.

 

Vi pratade en del om tilliten han har för mig på marken och från ryggen och hur annorlunda den är. Grundorsaken är förmodligen att på marken känner jag mig säkrare och spänner mig inte lika mycket. Samt att han uppfattar att jag skyddar honom bättre där nere. Jag vill ju gärna kunna överföra den tilliten till ryggen, det skulle underlätta så mycket i allt, både på dressyr och bruksbanan. Och jag vet ju att med jobb så blir det bra, numera är vi ju betydligt säkrare i trafiken än tidigare trots att mitt huvud kämpade i mot bra länge innan det släppte. Camilla menade också att många hade gett upp med tanke på vad vi har i bagaget och undvikit det som skrämmer oss, medan vi (jag) istället utsätter oss för det och försöker komma igenom det. Kanske är det så att jag inte gillar att vara rädd, men jag vill heller inte begränsa min hästhantering och låta rädslan styra. Och jag ser ju skillnaden på panik och misstänksam. Man kan inte få en panisk häst att göra något, men man kan få en misstänksam häst att närma sig det den tycker är läskigt och inse att det ju inte var så. Det jag måste lära mig är att hantera situationen så att misstänksamheten inte utlöser panik eller instinkter.

 

Favvobilden alltid 

 

På onsdagen blev det uteritt med sällskap av stallkompis. Så härligt med ljusa kvällar så man kan rida ut även på vardagar. Skritt och trav, försökte jobba honom lite och började kännas bra mot slutet, i början var han uppblåst och trög av allt gräs han proppar i sig... Torsdagens uteritt var med en lite piggare häst tillsammans med stallkompis. Skrittade ungefär 45 minuter i skogen, jobbade lite, men mest slappade vi. Förutom när hagkompisen blev rädd för konstiga saker.  

 

Fredagen vila eftersom jag hade en del ärenden att stå i. På lördagen tog vi ett något ofokuserat pass på banan där han kändes lite tung och springig, men mot slutet finare och mjukare. Jobbade mest uppmjukande i skritt och trav, inget avancerat helt enkelt. På söndagen hade han varit trött och tittig med medryttaren.

 

Så vi började denna vecka med ytterligare en vilodag och mys i stallgången. Mycket gräs, tät päls och värme kan ju spela in. På tisdagar brukar vi ju rida dressyr inför vår onsdagsträning, men med helt ledig dag från jobbet kändes och en Maxim som inte var på topp ändrade planerna. Ut i skogen, visserligen för att jobba dressyr, men allt är ju roligare i skogen tänker jag. Han kändes lite seg i början och stel, var inte riktigt med och tittade en del. Men efter att ha tagit sig ner för några beckar kändes det som om något släppte och han skrittade på i sin vanliga takt. Travade och galopperade fint och hade eget driv. I de brantare nedförsbackarna kändes det som om ytterligare något släppte. Hemma igen blev det mycket borstning, massageborste runt hals/bog och det var väldigt uppskattat. Bra med en häst som talar om vilka platser man ska trycka på. Han vara lite klibehov också, men tyckte han kändes lite spändare än vanligt. Skönt i alla fall att hitta något man kan hjälpa till med.  

 

Det Positiva: Livet med en gul

Det Negativa: Gräs

 

 

Over and Out