tildans

Jag har det senaste året mer och mer intresserat mig för den mentala aspekten av ridsport, eller egentligen längre än så, men mer strukturerat det senaste året. Om jag inte är mitt bästa jag när vi tränar och tävlar tillsammans, hur ska jag kunna begära att Maxim är sitt bästa jag? Tidigare har jag i vissa stunder varit så besviken på hur känslan jag fått från honom inne på banan och som jag tyckt gjort att vi "misslyckats". Jag har varit besviken på procent och poäng och även besviken på mig själv. Det blir jag såklart fortfarande ibland, men i mindre och mindre grad för jag har fått lite insikt i att så mycket beror på mig, i vad jag överför till Maxim.

 

Jag tror att många som ser oss och träffar oss på hemmaplan kanske inte riktigt förstår vad vi tampas med på bortaplan. I vårt stall är Maxim hästen alla med osäkra hästar vill rida ut tillsammans med, hästen som är trygg och som man inte behöver ta speciell hänsyn till i ridhuset, hästen som man kan rida ut tillsammans med på långa turer och galoppera länge utan att ens egen häst hetsar upp sig. För saken är ju den att det inte syns så mycket på Maxim när han blir spänd för att en stor häst stryker nära förbi i galopp i ridhuset, det är få som får se de gånger jag får kämpa utomhus för att han blir rädd för något, det är få som ser när han hetsar upp sig och vill springa det fortaste han kan för att komma ikapp framförvarande häst som tar längre steg än honom. Och när han blir spänd i ett nytt ridhus eller på en ny plats så visar det sig inte genom att han far runt och blåser upp sig, det visar sig i känslan av att han kryper ihop, blir seg och stänger in sig i sin egen mentala bubbla. Då hjälper det inte hur mycket vi än tränar, hur bra det än går på våra hemmaträningar när vi inte tillsammans kan befinna oss i samma bubbla på tävling.

 

Så jag har försökt nu det senaste att inte fokusera på resultaten, fokusera på de stunder som känns bra och gå igenom vad som kändes dåligt och varför och vad jag kan göra bättre nästa gång. Vi har jobbat mycket med rutinerna, vi är båda personligheter som gillar rutiner så det gör oss båda lugnare. Rutinerna blir inte exakt samma varje gång eftersom vi ibland är själva och ibland har sällskap och hjälp med oss, men jag försöker hålla det Maxim gör så samma som möjligt även om det inte alltid blir med samma person (kissa efter urlastning, gå runt och spana innan sadling osv). Jag gör ett schema över dagen för min egen skull så att onödig stress inte ska leta sig in. Har jag varit på tävlingsplatsen innan, vilket jag föredrar, visualiserar jag programmet på den banan, går igenom hur jag ska agera, hur jag ska rida för bästa möjliga utfall, ser oss genomföra programmet avslappnat. Och jag övar på att vara där och då, finnas där för Maxim så han känner att han inte lämnas ensam på en främmande plats för att matten nojar över saker hon ändå inte kan styra över. Vi har samma sätt att värma upp på tävling som vi gör hemma och på träning och försöka hamna i samma mentala tillstånd som då. Jag försöker koppla bort vad alla andra gör, hur fina alla andras hästar ser ut och hur bra de rider, för det spelar ju ingen som helst roll. Jag är där med min häst och visa det vi gör, utifrån våra förutsättningar och den enda jag ska jämföra mig med att oss själva. På senaste tävlingen lyckades jag bra med detta, det brast i vissa moment i ridningen, men fokuset låg helt klart på rätt ställe, så nu är det bara att jobba vidare. 

 

 

I min inspirationsresa har jag bland annat börjat följa en engelsk ryttare på amatörnivå som tävlar en cob i dressyr, hans mentalitet verkar liknande som Maxims och hon tampas med lite samma problem som mig. Nu har hon lite andra fölrutsättningar att tampas med det än vad jag har, men det är otroligt lärorikt att följa deras resa och ta del av hennes tankar. Jag har också lyssnat en del på podden "En mental halvhalt" med Johanna Lassnack.

 

Det finns så mycket att jobba på inom ridsporten och även om man rider hela livet lär man sig hela tiden nya saker, något av det bästa med det hela tycker jag. Det jag även försöker göra mer och mer är också att stanna upp och njuta. Njuta av min fina, glada och pigga häst som är frisk och stark och som jag förhoppningsvis får ha i mitt liv i många år framöver.

 

 

Over and Out 

  

 

  

Så efter tävlingsstarten på söndagen så blev det vilodag på måndagen och bara lite pyssel och spolning av leriga hästben (snälla, börja torka upp någongång...). 

 

På tisdagen orkade inte matten anstränga sig och gå upp tidigt och rida innan jobbet så istället blev det kvällsridning medan pågående träningar. Vi skulle bara jogga lite i alla gångarter och känna på formen inför onsdagens träning, så det gick ändå, även om det på inget vis var avslappnat för matten. Bra träning dock! Maxim kändes mjuk och fin i allafall och positiv!

 

Onsdagsträningen blev bra, avslutade jobbdagen lite stressigt med krånglande instrument, men lyckades lugna ner mig hyffsat. Jag och Maritha gick igenom tävlingsstarten så som vi brukar, tyvärr glömde jag protokollet hemma, men mindes hyffsat vad som hänt och vad domaren skrivit så det gick bra ändå. Som jag varit inne på ett tag så behöver vi jobba mer med det mentala och få mig att fokusera på rätt saker och hålla fokus genom hela programmet. Vi pratade om visualisering och om hur jag ska förbereda mig och tänka. Sedan gjorde vi övningar där vi försökte praktisera. Och det är det här jag känner är styrkan med den tränare jag valt, dels är hon pedagogisk och utbildad och har en massa erfarenhet av teknisk ridning, vilket gör att hon för samma problem har kanske tre olika sorters övningar att ta till för att passa just det ekipaget. Sedan slutar hon inte att vara nyfiken, går på fortbildningar och hänger med och har gått på mentala träningar själv så hon är verkligen någon som har bredd i sin undervisning. 

 

I allafall, Maxim var fin, framåt och pigg så vi kunde koncentrera oss på vad matten skulle göra. Fick rida vissa vägar och hela tiden säga högt till Maritha vad jag gjorde, när jag börjar titta på bokstaven, vilka hjälper jag använder, vad jag måste tänka på (vägen, rakrikningen, lätta av i handen, driva fram, ta tillbaka osv.). Sedan red vi igenom hela LA:1 med det konceptet. Helt slut efteråt, men jäklar vad jag red och bra gick det också, så nu ska jag lägga i och träna på detta framöver hemma tills jag får in det i huvudet och kan använda det även på tävlingsbanan. På slutet jobbade vi med ökningarna i trav och galopp också, det fick vi också fart på, jag måste vara noggrann och lätta i handen, men inte för mycket utan behålla "suget". Det kändes helt fantastiskt bitvis och jag längtar tills jag är tillräckligt stark för att visa upp det för andra också. Vad jag också måste vara noggrann med är att inte förekomma rörelser och börja titta på nästa väg innan den föregående är påbörjad, samt släppa moment som går mindre bra och fokusera vidare på nästa. Stora utmaningar framöver, men just nu känner jag mig bara taggad och är övertygad om att det är vägen att gå framåt i utvecklingen. 

 

Det Positiva: Gul, gul, gul

Det Negativa: Allt runt om

 

 

Over and Out

 

Två helt skiftande små utflykter bara en vecka mellan sig.

 

Vi försöker komma ut på lite små äventyr ibland, ut i skogen och naturen, för det är ju där vi trivs bäst. Tiden och orken räcker inte riktigt till för längre äventyr för tillfället, förhoppningsvis blir det något sådant också, längre fram. Men vi brukar försöka upptäcka nya naturreservat i vår närhet när andan faller på. Så en söndag med strålande sol åkte vi och gick Vårdsätra strandpromenad inte alls långt ifrån oss. En härlig stund i solen och riktiga vårkänslor.

 

Men så kom ju vintern och gjorde en snabbvisit med minusgrader och en brännande längtan efter is. Hoppet levde veckan ut och på lördagen gav vi oss iväg till Österbybruk och Slagmyren som enligt uppgift skulle ha åkbar is. Ett lager med snö hade lagt sig under natten, men annars så fanns det is som utlovat. Dock i tunnaste laget för Matildas bekvämlighet och inre lugn, men vi tog oss runt utan att ramla i vilket man får se som en vinst. Åktekniken var dock under normalstandard och njuta är nog inte rätta ordet att beskriva det hela. Jag var mest spänd och orolig. Men vad vi lärt oss denna säsong! Ser fram i mot nästa med gott mod och hoppas att den ska bli något längre och finnas is närmre hem så det kan bli många turer.

 

Over and Out

Så var det då dags för säsonens första start! Matten fick gå upp tidigt på söndagen och morgonfodra samt släppa ut lite hästar. Passade då på att borsta lite och ta bort bajsfläckar, fixa de vanliga foderpåsarna, kraftfoderhinkar och mocka boxen. Hemma till åtta igen och en andra frukost. Sedan blev det lite tupplur på soffan som uppladdning innan vi åt lunch och jag åkte tillbaka till stallet. Tog in Maxim, rengjorde ben och flätade pannlugg innan han fick äta lite extra hö i boxen. 

 

Jag kopplade på transporten, packade in allt i den och så började vi bli redo att åka, nu kom också husse ner till stallet :) Det tog en bra stund att köra, men det gick bra och vi kom fram den tid jag beräknat. Maxim fick mer hö och så försökte jag muta honom med mash-vatten, gick sådär för man väl säga, han drack dock fin efteråt så det är ju alltid något. Vi kollade in anläggningen, som jag faktiskt mindes ovanligt väl fast det var mer än 15 år sedan jag såg den sist. Sedan tog vi ut en taggad Maxim som helst ville visa upp sig i trav för alla andra, jag tog en sväng med honom först för att se om han ville kissa, det ville han inte, sedan sadlade vi och han fick gå med husse istället medan jag klädde på mig, kanske blev det för lång stund och för mycket av energin hann pysa ut. Så gick vi lite utanför ridhuset innan vi gick in och red fram. På framridningen fanns det energi att ta från! Lite spänd ibland när folk rörde sig på långsideläktaren, men jag jobbade på vårt fokus och det började kännas ganska bra, återigen kanske det var för lång framridning, men samtidigt vill jag hinna rida igenom allt så det inte känns stelt.

 

Inne på banan sedan blev det lite tapp i energi, men lite svarade han när jag bad om det. Jag tyckte jag red enligt min plan ganska så bra, gjorde ett par missar och dåliga svängar så att rörelsen efter blev dålig, det får jag ta med mig till nästa gång. Det finns också poäng att plocka på några andra ställen om han går lite mer framåt själv. Vi fick i allafall 57.917% och jag var nöjd med känslan efter, det var ett tag sedan vi red hela programmet av tidigare nämnd anledning, men jag behöver nog rida vissa delar av det lite mer inför nästa start. Känns ändå som en bra utgångspunkt inför resten av tävlingsterminen. 

 

 

Det jag är nöjd med är att vi fick till uppridningen, både i början och slutet fick vi 6.5, det momentet låg med i "fokus-mantrat", det vill säga jag har flera gånger gått igenom exakt hur jag ska rida för att komma rakt upp på medellinjen. Halterna kan vi göra något bättre då mina tyglar gärna glider och blir för långa och jag inte riktigt behåller kontakten i själva halten och han då passar på att bli över tygeln. Vi fick också en 7:a på ena halvt igenom, men i den andra så klantade jag mig rejält i svängen så det blev väldigt energilöst och nästan avbrott, fick en 5.5 där som i allafall kan vara en 6:a normalt. Ena skänkelvikningen sumpade jag också, eller egentligen båda, men den ena klarar han av att jag är lite klantig i, medan i den andra krävs det att jag rider perfekt för att det ska bli något. Sedan måste jag ta tag i de där vänsterfattningarna ordentligt, börja försöka minska ner förberedelsetiden för i programmet blir jag stressad och hinner inte med och då blir den dålig, vi göra inte 4-mässig fattningar, inte ens i vänster galopp om matten gör sitt jobb. Även skritten kan vara bättre, men då krävs mer energi, då blir även galoppfattningen efter bättre, så ska fundera på om jag ska försöka lägga in någon sådan i framridningen och "väcka upp" honom lite mer där. Mellangångarterna och ryggningen låg 5-5.5 och ryggningen har vi ju fått bättre på, men måste helt enkelt öva mer, mellangångarterna har först på senare tid kommit på träning, så det dröjer nog ett tag till innan vi kan räkna med fler poäng där, får jobba med övriga delar så länge och helt enkelt vänta ut dem. 

Lite ringrostig ridning av matten som vi hoppas avhjälpa de kommande två veckorna innan nästa tävlingsresa till Gävle, nu till en annan klubb. Sedan blir det nog en månads uppehåll innan vi tar tag i tävlandet på lite närmre håll. 

 

Lång bilresa hem, packa in och fixa allt till Maxim, lite handling till människorna och så avslutade vi dagen med kvällsfodring. 

 

Det Positiva: Snyggaste hästen i stan

Det Negativa: Mattens hjärna

 

 

Over and Out

Så veckan innan tävling försökte vi ladda upp så gott det gick. Blev vilodag på söndagen då det var tråkväder, istället red vi ut i kvällsolen på måndagen och njöt. Maxim var pigg och glad, lite väl på och jobbig stundtals, men fick jobba med halvhalter och övergångar för att få lite lugnare trav. En lugn joggingrunda var ju tanken.

 

Tisdagskvällen tillbringade vi i ridhuset, övade på att rida tillsammans med andra igen och det gick okej. Dock kände jag av att han blev osäker när vi skulle passera hästar som gick innanför spåret, jag upplever att han känner sig trängd, men märkte också att det berodde mycket på vilken häst det var också. Gjorde inget komplicerat, mest försökte rida igenom inför träningen i alla gångarter och inte låta honom bli seg i perioder som lat-matte gärna gör när Maritha inte är där och säger till. Ingen toppenkänsla, men den blev ändå bättre vartefter.

 

Iväg på träning onsdag kväll i snöslasket och tråk-väder. Men med gott om tid brukar det gå bra att köra, så även denna gång. Träningen kan sammanfattas med ett ord: Underbart! Åh han var så fin, så fin. Svarade på så fint framåt, flöt omkring i traven gjorde tempoväxlingar framåt som verkligen kändes från bakbenen och fram. Skänkelvikningar åt båda hållen utan problem. Galoppen var pigg också och stadig i båda förvända, fattningarna satt fint och vi jobbade lite med övergångarna ner till trav så matten minns vad hon ska göra. Vi gick också igenom lite ryggning och uppridningar. Så matten påminns om hur hon ska rida. Titta vad man ska, stötta upp på ytter i svängen. Håll rätt på vänster bak i ryggningen och låt det bli ett skrittsteg i övergången till trav efter. 

 

 

Vi red inte programmet i helhet eftersom det inte fungerar för oss. Han är supersnabb med att lära sig vart avbrotten ligger. Vi kan bara träna hela program i början när vi lär in det, sedan måste jag byta vägar på allting så det inte blir pannkaka på den stora dagen... 

Blev morgonpromenad på torsdagen och så hade han fått komma ut i skogen med medryttaren på fredagen. 

På lördagen blev det en riktig stalldag för matten, åkte dit på förmiddagen, mockade och red. Började i ridhuset i ca en halvtimme och där var han fin, föstökte mest få till framåtkänslan och vara positiv, sedan skrittade vi ut i skogen som avslutning, gå lite över stock och sten är bra för själen. Sedan åkte jag och köpte foder (och en ny cykel) hem för lite snabb lunch, tillbaka till stallet och möte, innan jag packade, smörjde läder, tvättade svans och ben på Maxim och kändes mig nöjd och förbredd för söndagens tävling. 

 

Det Positiva: Solen kommer åter

Det Negativa: Mattens mående i perioder

 

 

Over and Out

Lite äventyr hann vi med i början av januari innan jobben drog igång efter ledigheten. Vi åkte upp till Östersund för att träffa på vintern och det nyaste tillskottet i familjen. Och vinter för oss innebär ju skridskor och i viss mån skidor så det tänkte vi också hinna med så gott det gick. 

 

Vi startade torsdag morgon och åkte till sjön Öjaren i Gästrikland där det enligt uppgift skulle gå att åka. Några mm vatten på isen, men annars var den fin! Slät och tillräckligt tjock för att vi skulle våga ge oss ut. Vinden var rätt så stark, men vi hade en fin tur, sedan ramlade Johan, isen knakade lite betänkligt så vi vände hemåt bilen igenom. 

 

 

Sedan fortsatte bilfärden till Orsjön utanför Bollnäs där det också inkommit rapporter. Även här stark vind, men stadig is om än lite klurig. Det gick i allafall fint att åka och vi fick ytterligare en tur med oss i bagaget innan mörkret föll och bilfärden fortsatte. Framme i Östersund checkade vi in på hotellet innan vi blev upplockade och transporterade för besök hos släktens nyaste medlem. Middag och bebismys och så kvällspromenad in till hotellet igen för att sova riktigt gott.

 

Fredagen gav vi oss ut på isjakt igen, det gick ganska katastrofalt dåligt kan man sammanfatta det. Isen höl inte, utan vi gick igenom överisen på flertalet ställen, det var hård vind och inte njutbart någonstans. Dock fick vi god fika i lä på en stock. Även fredagen avslutades med familjemys och middag.

 

Iväg igen på lördagen för nya försök. Fortfarande hård vind, men isen hade stelnat till lite, dock var den ojämn och knottrig så fortfarande inte så lätt åkning och i motvinden fick vi kämpa på ordentligt. Eftersom vi skulle invänta småbarnsfamiljen tog vi ytterligare en lite utflykt, höll på att köra fast med bilen i en snöig backe, men lyckades hitta oss en plogad bana på en skogssjö. Vi hittade också plogaren som inte trodde den isen skulle hålla, men vi försökte ändå. Läskigt var det, men överisen höll och bitvis var det sådan åkning som fick mig att från början starta med långfärdskridskor. Underbart!! Sedan blev det korvgrillning över öppen eld, middag på stan och det sista lilla bebismyset på kvällen.

 

På söndagen startade vi tidigt och körde mot Vemdalsskalet för några timmars skidåkning. Matilda kunde svänga åt båda hållen och bromsa redan från början. Dessutom ramlade jag inte ur några liftar! Först när jag blev trött som trillandet började i backen. Men vi hann med att åka många av de gröna och blå backarna på Vemdalsskalet. Lång väg hem sedan, men så härligt med några dagars vinter.

 

 

Over and Out