Längre turer styrker själen

Så förra veckan kom vi in i lite rutiner igen kändes det som. Vila på måndagen och så dressyr i ridhuset på tisdagen, bara försöka mjuka upp och förbereda oss. Försökte väl mest jobba på att han skulle gå framåt, lite med tempoväxlingar och lite öppnor/slutor på medellinjen. Var en träning samtidigt och det var ganska varmt och jag var inte superpepp direkt, men alla pass kan inte vara på topp. Han kändes ganska mjuk i slutet i allafall.
 
Veckans Marithaträning kändes i allafall bra. Fick jobba på med skänkelvikningarna, tänka på att ha honom rak och på vilken väg vi skulle rida. Jag har en tendens att försöka tvära för mycket och kommer ut för tidigt. Maritha hjälpte till genom att dra en linje på diagonalen som frambenen skulle hålla sig på. Vilket, återigen, fick mig att inse att jag behöver rida med framåt, inte lika mycket åt sidan... Kändes i allafall bra och något vi ska jobba vidare med. Sedan jobbade vi med galoppen, fortsätter att krångla lite i vänsterfattningen, vet inte om jag är för snabb, för sne eller om det är något annat. Fick trava på 10-meters volt och fatta ur den och ska jobba vidare med det hemma också. Han var fin i galoppen och jobbade på bra, får ibland till tempoväxlingarna riktigt bra nu, men det är mycket styrkan som fattas fortfarande.
 
På torsdagen blev det promenad i skogen på morgonen och på fredagen hade han och medryttaren ridit ut, själv var jag en sväng till Linköping och mös <3
Hade morgonfodring på lördagen, kom upp bra och var där och fodrade strax efter 6, hann fixa maten och vattnet tills Maxim ätit upp och gjorde sedan i ordning för att ge oss iväg vid 7. I ensamt majistät denna gång, brukar köra varannan gång på den här längre vändan med sällskap och utan, för ärligt talat, ibland vill man bara umgås med sin häst. Två timmar var vi ute och avverkade 12 km (testade en ny app). Fick till några längre sträckor med trav och galopp, hann före de flesta bär/svampplockare och lurade morgontrafiken vid överfarten av stora vägen. Tog oss också igenom skogen, dock inte med matten på hela tiden, så nästa gång vi är själv ska jag testa från andra hållet och se om jag kan få till en bättre stid i ena änden.
 
På söndagen var vi i ridhuset, mest försöka få igång och gå på framåt och jobba på med skänkelvikningarna, de blir ju inte lika bra när vi kör själva, men tycker jag börjar få lite mer självförtroende. Öppnorna i trav jobbade vi också med och han blev väldigt fin och trevlig i slutet när vi travade av så det är nog bra lösgörande jobb för oss.
 
 
Denna vecka blev det sedan vila på måndagen, på tisdagen tog vi ridhuset, jobbade med våra läxor med att hitta linjen på diagonalen och allmänt lösgörande jobb. Han var fin och duktig, ingen superkänsla, men helt okej. På onsdagen blidde det ingen träning då bilen behövde en sväng på verkstad innan man vågade köra igen. Så istället blev det reflex-västpremiär och jogging i skogen. En härlig tur, så höstigt som det kan bli. På torsdagen var jag där på morgonen och då blev det lite lätt longering över några travbommar, matten är ju kass på avståndsbedömning, men när hon väl fick till det så blev det lite lättare för hästen att ta sig över. På fredagen ägnade sig matten åt att sitta på ett stallmöte medan medryttaren och Maxim var ute och härjade i skogen. Det hade blivit lite dramatiskt då en lösspringande pudel, som slutade lyssna på sin husse, hade angripit dem. Hon har ju ridit Maxim några gånger nu, men var orolig att han skulle sticka, han har ju gjort några försök om man säger så och blivit "rädd" för saker. Men när det väl finns någon legetim orsak att bli rädd och springa, är han hur lugn som helst och sparkar mot hunden då den börjar hoppa mot svansen (utan att träffa, men hunden sprang iväg...). Ja, se hästar, aldrig blir man riktigt klok på dem.
 
Jag ägnade helgen åt morgonridning, först i ridhuset på lördagen, lite styv och tråkig i början, men jag försökte andas, jobba på med den sortens övningar jag vet hjälper (serpentin i trav varvat med 10-metersvolter, samt förvänd galopp) och då mjukade han upp sig rätt så snabbt och blev väldigt trevlig. Sedan åkte jag hemhem för en dag i svampskogen med föräldrarna, välbehövligt, även om det var lite segt att åka kommunalt.
 
Idag hade jag morgonfodring och utsläpp och en riddejt planerad, så vid 8 kom vi iväg på långtur med ganska mycket galoppsträckor. Maxim fick träna på att gå först och ta ansvar, då vågar man inte springa så fort hälsar han, eller så maskar man för att man kan... Väldigt härligt var det i allafall. Men behöver ta mig tid att klippa lite päls snart, hoppas på att få tid nästa helg.
 
Det Positiva: Höst
Det Negativa: Trasiga bilar
 
Gult är aldrig fult
 
Over and Out

Ulv i fårakläder DM för Uppland i Bruksridning

Så var det då dags för årets DM, som vanligt en trevlig dag med många trevlig människor. VI hade en starttid i mitten av fältet så Maxim fick i år vara med hela dagen i skogen, annars tar det bara 20 minuter att åka med transporten så jag har kört i mellan tidigare år. Lång dag blev det så nästa år kanske vi lägger upp det lite annorlunda. I allafall kom vi dit i god tid och installerade oss vid ett träd med en höpåse, så Maxim var relativt nöjd med tillvaron.
 
Bangenomgång och så gick jag banan några gånger själv. Redan här borde jag ha förberett mer, haft en plan för hur jag skulle agera om han reagerade på något. Det var ganska mycket utställt mellan hindren och trångt så risken för att titta på ett annat hinder medan man skulle genomföra ett annat var ändå rätt stor. Vilket jag borde ha insett, men jag var väl inte helt med i huvudet kan vi säga... Kollade på de tre första ekipagen och sedan gick vi tillbaka till transporten, borstade, sadlade och gjorde oss i ordning. Sedan borde jag, återigen tänkt annorlunda vid framridningen, jag borde ju ha lärt mig vid det här laget kan man tycka, men minnet är bra men kort som man brukar säga. Jag ledde honom tillbaka så han var ordentligt framskrittad, men egentligen borde jag ha ridit honom tillbaka, när jag såg att det var ridekipaget innan, så alltså två kvar innan jag skulle starta som var i funktionskontrollen, borde jag ha travat och galopperat fram honom på skogsvägarna, istället blev jag stressad utan anledning och ville vara i god tid, vilket istället ledde till att vi fick skritta fram utan sadel tills funktionären var redo att ta imot oss en kvart senare... Och så var det dåligt underlag på gräset när jag väl kom upp i sadeln så vi kunde bara trava lite försiktigt. Den här insikten fick jag redan för några år sedan, så man undrar ju var den höll hus nu.
 
Från tidigare år
 
Igång kom vi tillslut, klarade för övrigt funktionskontrollen med 0 straff, över bron med 0 straff, kickade ner en skrittbom 10 straff, tog oss igenom flytta föremål felfritt med 0 straff, sedan var det dags för trav och lydnadshinder som i vanlig ordning bestod av den hemska vit/svart-mönstrade mattan och några till mattor. Maxim har gått över den i flera år nu och den var inte problemet nu heller, istället började han blåstirra på två stolar som stod bredvid med fårskinn hängande över sig. Tydligen livsfarligt... Mitt huvud var ju som sagt inte med, istället för att andas några extra gånger så stressade jag på och vips hade han smitig av mattorna och utanför spånlinjen 100u på det. Suck, blev såklart besviken, mest på mig själv, lite på honom, för jag trodde vi kommit lite längre än så här och att han ibland kan bjuda till lite. Vattnet gick han i iallafall trots nya ankor och en simbassängslina så 0 straff där, sedan skulle vi ta portarna, varav den första stod jämte stolarna med fårskinnet så han började krångla igen, kom tillslut fram och klarade alla felfritt 0 straff, men det påverkar ju bedömning under ridning. Sedan var det galopp, vilket han inte ville fatta, nog en kombination av för dålig framridning och att det var halt och han blev osäker, försökte inte jättemycket. Hoppning 0 straff, bryggan 0 straff och gatubrunn 30 straff eftersom han fint gick över den utan att nudda. Ryggningen 0 straff och vändning i trångt utrymme två tramp så 10 straff. Sedan var det halter, 3 st som avslutning som han i vanlig ordning glänste i. Vi fick 63 straff vid bedömning under ridning, lite för tveksamheterna och för felaktig gångart. Totalt 213u.
 
Egentligen borde jag inte bli besviken på det här viset, jag har ju sagt att vi inte kommer ta oss till något SM i bruks, att de banorna kommer vara för svåra för oss som ekipage med allt vi har i bagaget och att jag inte vill lägga tiden och energin på det. Just nu är jag inte rädd för bruksridning och det vore trevligt om det fortsätter så och vi kan hålla det på en lagom nivå. Vilket innebär att vi faktiskt nått så lång vi kan resultatmässigt, vi har flera rundor utan u vilket ger en prestationsmedalj i brons och vi har en placering på DM från förra året (3:a) som ger en prestationsmedalj i silver, för att ta guld ska man vara placerad på FjordSM eller BruksSM och det är som sagt inget vi siktar på. Men kanske är det den där tävlingsmänniskan i mig som vill, vill, vill. I år hade vi utan u:et ändå inte varit tillräckligt bra för topp 3. Men faktiskt kommer vi försöka igen nästa år, kanske med lite mer träning i kroppen och en bättre framridning att vi kan vara där igen. I år blev det en 5:e placering vilket inte är dåligt det heller och rundan var som sagt fin förutom missödet vid lydnadshindret. Vi har ju gjort betydligt sämre.  
 
Det roligaste med Bruks-DM är ju ändå alla människor och hästar man träffar. Många återkommer år efter år och det är trevligt att "känna" lite människor. Speciellt som det dyker upp människor med andra fjordingar som man kan prata med.
 
Det Positiva: Min gula kompis
Det Negativa: Tittigheten...
 
Love you forever
 
Over and Out

Kaos i huvudet

Ja, lugn och ro har det inte varit på någon front. Hjärnan känns efter en veckas jobb som mos och jag får lite små sammanbrott inombords då och då och även utombords händer. Bita ihop och ta sig igenom är väl vad som gäller, men hålla sig på rätt sida om den där gränsen som det är så svårt att ta sig tillbaka över om man väl hamnar på fel sida.
 
Det är skönt att åka iväg på träning då, jag tror ju att mitt humör och min disträhet för att huvudet är fullt av annat påverkat ridpassen negativt denna vecka, så det känns bra att komma iväg och få hjälp av Maritha att fokusera på rätt saker. Vi körde inte helt slut på oss denna vecka, även om det var ganska nära. Började med tempoväxlingar först i trav och sedan galopp, i galoppen fortsatte vi jobba med rakriktning i hörnet innan så vi kommer rakt in på långsidorna och kan skjuta på framåt med drivning av ytterskänkeln. Ibland blir det super och ibland är jag lite mesig och det blir inte så stor skillnad. Fick jobba med öppnorna i trav på långsidorna och sedan slutorna, kämpade på bra vill jag säga, öppnorna har vi kommit längst med, men även slutorna börjar likna slutor. I skänkelvikningarna jobbade vi med en ny variant av övning, då han gärna skjuter ut bogen och tappar jag den så får jag inte tillbaka det hela. Dels ska jag komma in så rakt som möjligt, nästan kontraställd, flytta undan säg höger skänkel halva diagonalen och sedan gå på en volt åt vänster innan jag flyttar resten. Då får vi med hela kroppen mycket bättre, så det här ska jag träna på hemma och testa mig fram lite. Några steg fick vi till som kändes riktigt bra i magen, så förhoppningsvis är vi på väg in i en utveckling igen.
 
 
På torsdagen blev det hovslagare och inte så mycket annat för oss, som sagt har ju jobbet börjat, hussen fyllde år så det var middag på kvällen, så just denna dag räckte inte tiden till eftersom jag inte orkade ta mig upp tidigt. Fredagen innebar uteritt tillsammans med medryttaren, han hade varit tittig, men fin där imellan om jag förstod rätt.
 
Lördagen orkade jag gå upp när jag tänkt i allafall och hann rida Maxim i härlig morgonluft i princip ensamma i skogen, några tidiga morgonmänniskor var ute i motionsspåret, men mestadels var det inget som störde. Han försökte titta lite med mig också, men matten börjar bli gammal i gaemet så vi fick tillslut till en ganska avslappnad runda med en hel del galopp och bra underlag efter regnet.
 
Sedan ägnade matten resten av lördagen åt att måla stall, skura lite box och pack inför söndagens tävling, mer om den i ett eget inlägg.
 
Det Positiva: Nymålat är fint!
Det Negativa: Energitjuvar
 
Keep calm and carry on
 
Over and Out

Tävlingsplanering Ht2019

Älskar planer! De kanske inte alltid går att följa, men att lägga upp dem är fortfarande kul!
Tanken för denna höst är att genomföra DM i Bruksridning samt 4 st dressyrtävlingar i LA.
Jag vet inte om det kommer hålla hela vägen, men siktet är inställt i allafall och utefter det kan vi bara göra vårt bästa.
 
Vi startar terminen med Bruks 25/8, jag kände mig inte redo för dressyrstart redan i augusti utan vill ha några fler träningar under bältet, samt att den lilla gräsmagen kan lägga sig något innan vi äntrar dressyrbanan. Målet med DM är en runda utan u, kan vi få det är vi kvalade till nästa års Fjord-SM, jag har egentligen inga stora planer på att starta där i bruks-klassen utan målet är ju att kvala till dressyren, men eftersom det går i Stockholm och är nära så vill jag i vilket fall åka och är vi bara kvalade till bruksen så får jag kanske svälja hjärnspökena och starta det. Förra året kom vi 3:a, men jag tror ärligt talat inte att vi kan toppa det då vi inte tränat alls sedan förra året, vi får se, det brukar hur som helst vara en trevlig dag.
 
Dressyrtävlingarna är planerade enligt nedan:
21/9 LA:1 Österfärnebo
28/9 LA:1 Östervåla
27/10 LA:1 Norrtälje
17/11 LA:3 Märsta
 
I år gick dressyren i LA:2 och LA:3 och förmodligen är något av de programmen med även nästa år så skulle kännas skönt att börja känna på dem "på riktigt". Förhoppningen är att ta ett kval i höst, helst båda två, men ett får jag nog vara nöjd med tanke på vårt bagage, det kan ju skifta ordentligt från tävlingsplats till tävlingsplats. Tanken är också att jobba långsiktigt mot lång bana, här i trakten finns det mycket tävlingar som erbjuder LA:3 så det kommer underlätta om vi kan börja känna oss varma i den klassen och inte lika långa tävlingsresor framöver.
 
Så ser planen ut, jag ska försöka att inte fega ur och avanmäla mig om det går dåligt i början utan hålla ut och hoppas att det släpper.
 
Over and Out

Höstens vindar

I onsdags fick vi bekänna lite färg med en betydligt jobbigare träning in föregående vecka. Var nog en kombination av att vi körde på lite mer och att ridhuset var nyharvat så det var lite djupare underlag än det brukar, men både Maxim och jag blev helt slut. Jag har haft träningsvärk efteråt, vilket väl betyder att jag hittade de muskler jag egenligen ska använda varje gång jag rider... Vi jobbade på en del i traven först och skänkelvikningar i diagonalerna, måste försöka hålla honom rakare i svängen annars försvinner bogarna iväg och han blir förböjd, men det går fortfarande helt klart i rätt riktning! Fick också göra öppnor på medellinjen och det var inga problem sa Maxim, "jag kan!", så kul att det har släppt där. I galoppen jobbade vi på med rakare häst och tempoväxlingar, ibland blir det super och ibland mindre bra och ibland tryter orken helt och hållet. Men i de stunder det blir bra så får jag en helt fantastisk känsla, längtar så över att någongång kunna visa upp den i större utsträckning på en tävlingsbana. Travade av genomsvettiga båda två, ytterligare en grej som nu släppt otroligt mycket är att länga ner halsen och gå i en lägre form, helt omöjligt  början, men nu förstår han precis vad vi är ute efter.
 
 
 
När vi kom hem igen fick Maxim bekanta sig med en ny hästkompis, vilket gick jättebra, på torsdagsmorgonen vankades det nämligen ihopsläpp med två andra hästar. Det blir ju lite rokader ibland med hästar, någon river saket, någon annan trivs inte osv, i detta fall är det två valacker som gärna vill bo med sina haggrannar när de är brunstiga så vi fick hitta en annan lösning innan något allvarlig hände. Maxim har varit tillfällig singel i hagen då hans ordinarie haggkompis är på semester i augusti. Han har haft hästar runt omkring, men det märks ju på honom att det inte är helt bekvämt. Det är ju trevligt när hästen kommer springande så fort man ropar och att han uppmanar en att klia på alla möjliga ställen, men det är ju bättre med hästkompisar som uppfyller de behoven istället. Lugnt ihopsläpp, Maxim har gått med en av dem tidigare och som sagt hälsat på den andra på onsdagskvällen, så det känns kul. Vi skrittade en vända i skogen på kvällen och myste lite.
 
Sedan hade han fått jobba lite markarbete med medryttaren på fredagen, på onsdagen tog vi en tur i ridhuset. Lite avigt pass, de höll på att spärra av en delen av ridhuset och målade hinder, vilket jag tog som mijöträning, men vi kände oss väl båda lite ur form. Travade runt och mjukade upp lite i allafall, för på söndagen skulle vi ut och galoppera med stallkompis. Lite mer harmonisk tur än förra gången vi var ute, men Maxim kändes också något trött, jag börjar fundera på om pälssättningen spökar och att han behöver någon slags extra hjälp, får se om det får bli lite B-vitamin som Maritha rekommenderade eller om vi ska ta oss igenom det ändå. Sedan blev det vila igår och så ridhuset igen ikväll, inte helt framme och fick leta efter enrgin, men han gjorde det jag bad om och kändes ändå mjuk.
 
Det Positiva: Denna vecka, bara mina pojkar
Det Negativa: Allt runt omkring
 
Ge mig styrka
 
Over and Out

Kittelfjäll 2019

En liten längre semestertripp blev det, tog semester en onsdag, hade en dag hemma och åkte sedan på fredagen norrut. Jag tror att det var en bra strategi, ur den synpunkten att jag kom iväg långt från allt på en gång och kunde koppla in semesterhjärnan, dock var det lite sämre att åka ensam, hade nog behövt några dagar med Johan eftersom jag jobbade ganska intensivt in i det sista, men han skulle fortsätta jobba och jag ville verkligen, verkligen åka.
 
I allafall gick bilkörandet dit bra! Delade upp i etapper vilket blir lättare för mig, 75 mil är en bra sträcka. Så jag brukar tänka Sundsvall (30 mil), Sollefteå (+10 mil), Vilhelmina (+20 mil) och Kittelfjäll (+15 mil) på ett ungefär. Men återigen blev jag lite lurad, jag tror alltid, varje gång, att när man kommer till Vilhelmina, ja, men då är man ju snart framme, jovisst, bara drygt två timmar till i bilen...
Stannade för lunch efter Sundsvall vid Västanåfallet, sedan i Vilhelmina för tankning och glass och så blev det någon bensträckare på vägen också där jag bara stannade, steg ur bilen och gick några varv och försökte få lös axlarna.
Västanåfallet
 
Fram kom jag tillslut, mamma och pappa hade lämnat stugan samma dag så detta år behövde jag inte få igång kylskåpet och vedspisen var lite uppvärmd och inte lika svårstartad som den kan vara. Dessutom var gräset röjt så jag kunde lugnt köra ner och parkera nära stugan utan problem! När jag kommit i ordning tog jag en snabb kvallpromenad bara för att njuta av vyerna.
 
Marsfjällen
Min favorit Borkafjället
 
Jag hade från början bestämt mig för att gå minst en längre vandring, men endast gå dagsutflykter detta år och inte övernatta, jag är inte bekväm med att sova ensam ute helt enkelt, kanske något att jobba på, men inte just nu. Bara att känna att jag fixar allt praktiskt på en endagars känns fint. Så på lördagen, med strålande sol bar det av längs med leden, över Borkafjällets sluttning och till Rissjön och ett annat favoritfjäll, Risfjället. Min första fjällandring skedde 2010 och då gick vi precis den här sträckan första dagen och jag minns fortfarande känslan av att komma över kammen och se utsikten och känslan av att lämna den bakom mig när vi gick hem och avslutade vandringen några dagar senare. Men nu fick jag återse!
 
Rissjön!
 En vandrare
 Lunchpaus
 Kan aldrig tröttna på fjäll
 Äventyrsskorna
 Tappade sulor
 
Det var inte en allt för ansträngande tur, visst är det jobbigt att gå uppför, men det fungerade bra, när man kom upp en bit slutade myggen envisas så mycket och jag kände mig stark, hade ju bara dagsryggsäck också så inte tungt att bära på något vis. Jämfört med 2010 mötte jag lite fler människor, men jag är ju också här senare på säsongen och de senaste året har de försökt locka fler sommarbesökare och rustat upp leden en del. Bra för de som vill leva där uppe att få mer inkomst året om och det är ett fantastiskt sommarfjällsområde också! Dock var det ju inte den vandrartäthet som Kungsledan har på något vis. På hemvägen gick det också bra, men mina kära kängor verkade ge upp halvvägs ner och tappade först den en och sedan den andra sulan. Ska ta dem till en skomakare och se om det går att limma på, men annars får vi gå skilda vägar efter 9 år tillsammans. Tråkigt och gjorde också att jag inte gick riktigt så som jag tänkt övriga dagar, de andra skorna jag hade med mig var nämligen nya och inte ingådda, det hade säkert gått, men jag vill ju ha trevligt också. Söndagen gick jag i allafall till ett sameviste i Grönfjäll och på måndagen blev det vara promenad "i byn" samt en biltur mot norska gränsen och göra lite spaning på framtida vandringar. 
 
 Promenad runt Grönfjäll
 Sameviste
 <3
 En flicka och hennes favoritfjäll
 Borkafjället i regn och från annat väderstreck
 i strålande sol och molnslöjor
 En sista glimt
 
 
Jag kan inte säga att jag njöt av promenaden på söndagen genom skogen, det var för varmt och för vindstilla så myggen trivdes alldeles utmärkt, men det gick okej, därimot gick det inte okej att sova den natten. Oroligt och på inga sätt trevligt med lite lätt ångest och massor med tankar i huvudet, kanske för att jag inte varvat ner tillräckligt och nu kom hela våren plötsligt ikapp på en gång. Så på måndagen, vars väder speglade min sinnesstämning, grått och regning, blev det ingen längre promenad, dock en liten biltur för att jag skulle lämna stugan. Men choklad och böcker kan också höja humöret och inte bara fjällvidder. Jag hann läsa fyra böcker under dessa dagar, två som jag inte läst tidigare och två favoriter, så mycket lyckat även ur den synpunkten.
 
Bilresan hem var seg och jag var väldigt glad när jag landade hemma i Uppsala igen!
Även om alla mina klädero ch jag själv spred en doft av vedspis i hela lägenheten under flera dagar efter.
 
Over and Out
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Igång igen!

Sommaren lider så sakta mot sitt slut och hösten börjar knacka på dörren. Tycker att det varit en bra sommar på många sätt, vädret har passat mig bättre än förra året, ångesten som fanns då för att inte hitta hö till hjärtehästen lyser med sin frånvaro och efter fyra veckors semester känner jag mig hyffsat utvilad. Visst skulle jag inte tacka nej till en vecka eller två till av semester, men jag känner ändå att jag hunnit fixa saker hemma, koppla av och gjort en del utflykter, inte alla som jag kanske velat göra, men de kommer nog vartefter.
 
Maxim är i full gång igen efter några veckor med långsammare tempo och mindre ridhus och en vecka total vila, i förra veckan startade vi terminen hos Maritha. Som jag har saknat det! Nog för att det numera gå relativt bra att rida själv också, lägga upp pass och ha en någorlunda struktur, så blir det ju så mycket bättre med henne på marken. Vi hade såklart lagt oss till med lite olater under uppehållet, Maxim vänsterbog var plötsligt ute och flög någon helt annanstans än vart den skulle vara och matten var väl allmänt flaxig och red med för långa tyglar, för det är ju bekvämt. Så vi fick jobba en hel del med att i höger varv rida rakare i halsen och peta in bogen och då blev det riktigt bra bitvis, fick en helt annan känsla, speciellt i galoppen när vi rätade ut oss lite. Skänkelvikningarna kändes också fina efter uppehållet, har börjat få upp farten lite i dem. Trötta blev vi båda två, men den där känslan i avtravningen som inte riktigt funnits där på hemmaplan återkom och det känns riktigt roligt att vara på G igen. Håler på att lägga höstens tävlingsplanering och ska diskutera den imorgon med Maritha, tror det kan bli bra, ska försöka skriva ett eget inlägg om upplägget och vart tanken är att vi ska komma innan året är slut.
 
I allafall, passen efter förra veckans träning har bestått av en uteritt för Maxim med nya medryttaren, som det hittills fungerar bra med, tanken är att hon kommer ha honom varje fredag framöver och sedan lite på helger när det går för oss båda. Sedan har han och jag hunnit med två pass i ridhuset, det ena bara jogging i trav och känna att kroppen är mjuk, vi skrittade fram ute så vi fick lite skiftande underlag och så idag då vi försöka öva på vår läxa att rida tempoväxlingar och hålla koll på bogen, han kändes fin båda dagarna! Börjar släppa att han vill lägga sig i handen och få mig att bära runt honom, vår vanligaste olat efter lite lugnare perioder. Igår hade vi en trevlig, lagom jobbig tur i skogen och i söndags var vi och tränade bruks! DM om två veckor och efter lite tveksamheter så har vi anmält oss, så då måste man ju träna också... Det gick helt okej, men måste få in en träning hemma också, ska försöka till helgen.
 
Tanken jag har är att försöka få in ett inlägg per vecka här, i anslutning till träningen så att jag fortsätter reflektera över passen, sedan kanske det också blir kort sammanfattning av veckans övriga pass. Ska försöka fortsätta med enskilda inlägg för tävlingarna, får se hur det går, det är väldigt kul att titta tillbaka på, men när energin tryter direkt efteråt kan det vara svårt att få det skrivet.
 
Det Positiva: Sommar med mina pojkar
Det Negativa: Ångest och tankar
 
Nothing is perfect
 
Over and Out
 

Terminens sista träningar

Terminens sista två träningar för Maritha!
 
För två veckor sedan var det varmt och svetten dröp om både mig och herr Gul. Han var dock fin, lite stel i början och då vi gick ganska snabbt på öppnorna så märktes det av att det blev jobbigt också. Vänster öppna som annars är så lätt, kändes lite stretig eftersom han inte var helt lösgjord innan. I vanliga fall brukar vi spara skolorna till slutet då han är mer lösgjord, men också mer trött. Så nu gjorde vi lite annorlunda, det gick bra ändå tycker jag, försöker lära mig hur det ska kännas när det är rätt, inte ligga kvar för länge utan försöka få steg med kvalite. Jobbade också på med skänkelvikningarna lite med mer tvärning och få honom att gå mer åt sidan, jag behöver tänka på lägre händer och leda lite mer. Han var väldigt fin i traven och kom snabbt in i tempot vi ska börja orka hålla, lite av en bekvämlighetströskel för oss båda tror jag, men vi kämpar på att bli starkare båda två.
 
Jobbade en del med galoppen sedan och framförallt att han ska gå framåt när jag ber honom. Tidigare har vi gjort ökningar på långsidorna och minskningar på kortsidorna, men nu utmanade vi och gjorde tvärt om, svårt, men tycker att jag börjar förstå vart vi måste för att det ska bli bättre. Jobbade också lite förvänd och vända in på diagonalen och öka för då kan vi fortsätta i rättvänd genom hörnet och därmed inte befästa att man ska bryta av 7 meter för tidigt varje gång.
 
Sist så jobbade vi med slutor i trav på långsidan, bebisslutor är det, men i båda varven så förstår han vad som ska göras och vi får till en liten knyck i början när bakdelen går innanför och vi kan hålla i några steg, sedan räta ut och så på det igen. Superduktig lite häst som jag inser kan ganska mycket nu.  
 
 
 
Och i förra veckan avslutade vi terminen med en något svalare temperatur, jag och Maxim gjorde oss extra fina med blå lindor och blått schabrak och så blå ridbyxor för mig. Schabraket och lindorna var inte tänkta att bli våra, men företaget skickade fel paket i första omgången och som kompensation fick jag behålla det paketet också, lite kul i allafall att ha ett fint schabrak (eller två, var ett hoppschabrak med i paketet också). Maxim kändes ganska så pigg och framåt, börjar få till framåtläget redan från start så terminens jobb börjar löna sig. Vi jobbade med korta, snabba tempoväxlingar i trav och galopp, i galoppen skulle jag försöka tänka fyra fram och fyra bak osv, börjar bli bättre och bättre, men matten är ju inte direkt den kvickaste ryttaren... Sedan kände vi lite på skänkelvikningar och så på öppnor på medellinjen, vad vi har kommit långt med dem denna termin. Nu kommer vi in rätt mest hela tiden och visst orkar vi inte jättemånga steg, men vi kan nu rida rakt och sedan gå in i en ny igen och få några till steg. Vi avslutade träningen med att rida igenom LA:2 två gånger för Maritha. Första gången var väl ändå okej, men med mycket missar från mig då jag inte är jättevan vid programmet, andra gången blev bättre från min sida i allafall, mycket att tänka på är det, men jag hoppas kunna hitta en tävling i höst med det programmet. Kul och nyttigt att variera sig lite.
 
Maxim var fin passet igenom och jag är så nöjd med vår träningstermin, det är jag ju nästan alltid, men nu känns det som om det släpper mer och mer och vi kommer nog komma längre än vad jag trodde från början han och jag tillsammans. Nu blir det rida på någon vecka till, dra ner på passen i ridhuset till ca 1-2 istället för 2-3 och rida ut och jobba kondition resten, kommer åka bort en dryg vecka på min semester och då blir det helvila för Maxim innan vi kör igång igen i början av augusti och satsar vidare mot höstens tävlingar, ska försöka skriva ner något om upplägget och hur vi tänker inför det.
 
Det Positiva: Bästa tränaren
Det Negativa: Är jag den enda som inte trivs i 30 graders värme?
 
Drömmar är till för att infrias och sedan skapa nya drömmar.
 
Over and Out

Ytterligare en tävling Bålsta LA:1

Försöker så sakta skriva ikapp, kanske inte blir så mycket reflektioner över vardagsturerna och hemmaridningen, men ska försöka sammanfatta lite träningar och tävlingar så jag i alafall har kvar det i minnet.
 
Så i slutet av maj var det återigen dags att ge sig ut på tävling, fick åka själv vilket gick bra, även om jag såklart var helt slut efteråt och somnade på soffan när jag kom hem. Ändå skönt med en häst som inte kräver assistans, även om matten gärna tar det när det finns möjlighet. Vi åkte i allafall till Bålsta ridsportförening och red en La:1, aldrig varit där, men nu ska jag planera in fler tävlingar dit när de dyker upp. Väldigt välordnat, inte den lyxigaste anläggningen kanske, men Maxim gillade underlaget, framridningen i ridhuset var förvånansvärt sval trots den varma temperaturen och funktionärerna var väldigt trevliga. De hade dessutom fixat så man inte behövde rida i kavaj (28 grader och strålande sol ute) samt att direkt man kom ut från banan fick man ett glas vatten. Väldigt fint och trevligt!
 
Men från början, vi anlände med buller och bång och slet av tyglarna vid utlastning, härlig start... Nej, men det gick att fixa, men extra tyglar ska införskaffas, samt håltången ska med på nästa tävling. Skrittade runt med honom så han fick titta lite innan sadling, gick också iväg en bit till en plätt med högre gräs och där ställde han sig duktigt och kissade!
 
Sedan fixade jag i ordning oss, lagade chapsen med säkerhetsnålar (känns det som om jag måste köpa lite nya grejer någon?) och sedan var det dags att börja rida fram. Följde min plan, Maxim trivdes i deras ridhus och det var som sagt svalt och skönt att rida. Han gick på fint framåt och bitvis fick jag den där framåtkänslan jag ska ha som vi får till hemma, satt och log och var så lycklig över min fina gula! Blev uppkallade till collectingring och kikade på ekipaget före, underlaget kändes okej för vår del. Fick rida runt på banan några minuter innan start, Maxim blev lite spänd borta vid domaren, men jag höll mig ganska lugn, försökte slappna av och få honom med mig igen. Vilket gick ganska bra, i programmet skyggade han inget eller tvekade att gå förbi!
 
 
Själva programmet då, fick till en bättre inledning och fina travvolter, skänkelvikningarna blev väl sådär, men ändå bättre än gången innan, travlängningarna gick väl inte så bra. Längningen av formen fick vi återigen 7 på och i ryggningen tyckte domaren att det var tveksamt bakåt, så där blev det 5, men jag är nöjd när han ändå går och vi kan backa. Skritten var okej, kunde kanske haft lite mer energi och släppt ut mer i längning av formen. Vi hade ändå inte slöat ihop för galoppfattningen från skritt blev bra, även volten, sedan klantade matten sig, svängde dåligt halvt igneom så det blev avbrott och hela förvända åt höger var körd.... Förlorade mellan 10-13 poäng där... Kom dock igen, fixade vänstergaloppen och alla moment där fint, längningen blev det inte mycket av, trött häst och trött ryttare. Uppridningen och halten blev fina 7:or på dem. Missen kostade oss ett väldigt fin resultat, nu slutade vi på 56,8%
 
Visst grämer det mig lite, utan missen, kanske hade det blivit ett kval och ett SM i sommar. Men samtidigt var jag så glad och nöjd med oss den här dagen. Och jag känner ju att det släpper mer och mer. Nu hoppas jag behålla självförtroendet och tävla på efter sommaren för att förhoppningsvis kvala till nästa år och helst inte vara ute i sista sekunden. I år har arragörerna bestämt att SM ska gå i La:2 och La:3 vilket gjorde beslutet att inte försöka klämma in en kvaltävling till innan tiden är slut lite lättare, att deubutera två klasser som är snäppet svårare än den vi kvalat i på SM känns inte speciellt lockande eller kul. Vi har inget att göra med några placeringar i det startfält som finns på SM, men jag vill ändå känna att vi på träning kan klara programmen över 60%-strecket, annars är det inte riktigt värt att åka. Sedan kan ju programmet se annorlunda ut nästa år, men det får vi se då, nu har jag i allafall ett helt år på att kanske hitta någon La:2 och testa någon La:3 i vår när vi förhoppningsvis är ännu starkare och redo för att delta nästa år.
 
Det Positiva: Den gula, alltid, i alla väder
Det Negativa: Att inget är lätt någonsin
 
Vill aldrig ge upp det här
 
Over and Out

Problem är till för att lösas

Livet fortsätter att rulla på, Maxims känns i fin form och även matten börjar väl så sakta ta tag i sitt liv lite. Ett steg i taget, en uppgift om dagen. Problem är till för att lösas som man brukar säga, även om en del för egen del drar ut lite väl länge på tiden.
 
Maxim går för fullt och han är väl ändå det som gör att jag orkar mig igenom lite tuffare perioder, med mycket jobb och mycket annat som ska fixas.
 
På förra veckans Marithaträning hade jag en helt magisk känsla i traven, stundtals bara tar han i och flyger bra, med motorn där bak som det ska vara. Vi kämpade med lite öppnor, eller rättare sagt kämpade vi med höger öppna, i vänster behövs inget kämpande där är vi samspelta och kommer in rätt och kan även gå rätt ett tag. I höger fattade jag inte ens hur jag skulle göra för att vända in framdelen, fick till det i skritt tillslut och så lämnade vi det där.
 
 
 
Denna vecka lekte vi också lite med öppnorna, Maritha satt upp och kände lite på honom för att lättare kunna hjälpa mig, trucket var att då både han och sadeln skjuter över mig till vänster så mycket jag kompenser och dra tillbaka höger axel ganska rejält för att lyckas komma in i öppnan och vara start i vänsterhjälperna, men då fick vi tillslut till det med lite tid och tålamod. Skänkelvikningarna gjorde han bra, men fick öva på att gå in i den, gå rakt och öka och sedan in igen för att få ett lite bättre tempo. I galoppen var han superfin! Jobbade på åt båda hållen i både förvänd och rättvänd, lite svaga tempoväxlingar, som vi ska jobba vidare på. I traven börjar de komma riktigt fint, men i galoppen är det en bit kvar.
 
I övrigt har vi lyckats ta oss iväg på lite längre turer, även helgturer med sällskap och lite längre galopper, ska försöka orka hålla i, det är ju trevligt. Tyvärr är det ju så att i perioder vet jag inte om jag kommer orka rida långt och länge just den dagen och orkar helt enkelt inte boka in sällskap i förväg på samma sätt, men nu är det nya tag! Ska försöka få sällskap på helgerna i allafall i den mån det går. På veckodagarna har jag ganska så strikt vad tanken är att vi ska göra och vilket tempo vi ska hålla på våra turer. Dessutom försöker jag rida/aktivera honom en del på morgonen på vardagar, det blir skönare för huvudet, då kan man ta en längre jobbdag när man vet att Maxim redan är omhändertagen och sedan åka hem och sova istället.
 
Det är väl det största problemet som är kvar att lösa för att underlätta livet. Medryttare. Vi har ju haft en, men det har helt runnit ut i sanden och jag har inte haft orken och energin att ta tag i det hela ännu. Till råga på allt gick min hovslagare upp i rök vid senaste skoningen (dök inte upp och gick inte att nå) så det var till att våndas lite, ringa till den enda bekanta jag har som är hovslagare och lyckligtvis var han snäll nog att ta en ny kund så där hux flux. Fördelen med att stå i ett större stall är annars att det brukar finnas några hovslagare som ändå åker dit, så det hade nog löst sig tillslut ändå. Känns bra i allafall, Maxim skötte sig och det kändes faktiskt ganska bra att slippa åka iväg, har ju ändå gjort det i ca 2-3 år nu. Och visst är det trevligt med en semesterdag var 7:e vecka, men nu kanske det blir lite mer felxibilitet i det hela.
 
Det Positiva: När problem försvinner
Det Negativa: När problem uppkommer
 
Always remember us this way
 
Over and Out

Liten uppdatering

Jo, men här blev det tyst, livet rullar på i 200 knyck och med allt som händer så glömdes skrivandet bort lite. Livet med Maxim rullar i allafall på som det ska. Våra onsdagsträningar är igång igen efter smitto-stängningen och har rullat på med något litet avbrott när matten varit borta på jobbresa. Han känns för det mest väldigt, väldigt fin och starkare än tidigare, vissa pass är ett enda stort fånigt leende.
 
 
Höjdpunkten under våren hittills var nog vår programträning för Roger Ohlsson som kom till stallet i slutet av mars. Matten hade tid på sig innan, kunde rida fram på ett ungefär som det var tänkt och när vi red programmet gick det med så bra flyt att jag knappt visste vad som hände. Inga direkta missar, visst hade jag kunnat rida bättre i vissa lägen och kanske hade Maxim kunnat låta bli att gå på toa i en travlängning, men ett jämt flyt fick vi till och drygt 66% en nöjd domare och ett nöjt ekipage.
 
På träningarna har vi varierat lite med träning av programdelar ur LA och att försöka oss på lite nya saker som öppnor, slutor och bakdelsvändningar. När matten inte komplicerar till saker så brukar det gå bra, men när hon försöker tänka samtidigt som hon ska göra blir det inte alltid så bra som man skulle önska.
 
Och idag startade vi tävlingssäsongen, med siktet inställt på LA:1 fick vi ta oss till Surahammar för säsongens första start. Jo, jag hade väl vissa förhoppningar på resultatet innan ritten, det ska jag inte sticka under stol med. Vi kunde följa vår plan, han blev lite förvånande stirrig på väg till framridningen och blåste upp sig lite och spände till. Tycker dock att jag behöll lugnet, jobbade på med planen och fick honom avslappnad och hyffsat framme för skänkeln. Det kändes bra! Sedan skulle vi in i collecting ring och vidare in på banan. Byte av underlag visade sig inte gynna oss kan man ju säga. Positivt var ändå att han var med mig, han stängde inte av eller tittade på något kring banan och spände sig, han var med och lyssnade på mig, det var bara att underlaget sög musten ur honom med djup, tung sand. Jag får väl inse att jag på så vis har en känslig häst helt enkelt. Så det drog ju ner allting, ena skänkelvikningen blev det inget av heller, så vi hade allt från 3:a till 7:a i protokollet och tråkiga 52.22% i reusltat... Besviken såklart. Jag tycker vi kämpar och kämpar, tränar på och jobbar så himla mycket på att bli bättre, men det visar sig sällan i tävlingsresultatet. 3 veckor till nästa tävling i Dannemora, där har vi ju varit förut och underlaget är okej för oss, kanske kan vi göra bättre ifrån oss då. Vi ska försöka behålla flytet vi har nu på träningarna och varva med att bygga flås i skogen. Att ge upp ligger ju inte riktigt för mig när det kommer till den här resan, så det är bara att bita i och jobba hårdare helt enkelt.
 
Det Positiva: Alltid min gula
Det Negativa: När hjärnan och kroppen inte riktigt vill vara med.
 
Ge mig styrka
 
Over and Out
 
 
 

Satus Quo

Denna vecka har kanske varit snäppet bättre fysiskt i allafall. Fortfarande trött, fortfarande inte kommit in i de bra rutinerna jag hade i höstas gällande sömn och träning. Känner mig ganska negativ och bitter för jämnan. Som sagt försöker jag ta tag i det, men det kommer att krävas en hel del förändringar för att situationen ska reda upp sig. Men men, det enda man kan göra är sitt bästa och det är mitt ansvar att få mitt liv dit jag vill.
 
Vi startade veckan med vila för Maximen, jag hade kvällsfodringen så vi passade på att ha lite mysstund och rykta ordentligt när jag väl fixat allt som måste fixas. På tisdagen pallrade jag mig upp och longerade på morgonen bara för att göra något, på kvällen skulle jag på middag så fick fixa stallet då, tyvärr kom jag inte upp i så pass god tid att jag hann rida.
 
 
 
På onsdagen blev det ridning i ridhuset hemma, hade tur och fick det för mig själv trots att det inte var så sen kväll. Vi har stängt vår anläggning i två veckor på grund av smittoläget så fick ställa in denna veckans och nästa veckas träning. Sedan får vi se var situationen säger. Min åsikt är att det är bra att alla blir mer medvetna om hur man ska förebygga smittspridning på bästa sätt i alla lägen inte bara när det är större utbrott (inte låna varandras saker, inte gulla med andras hästar utan att tvätta händer efter, byta kläder mellan olika stall och så vidare) sedan kan jag tycka att det blivit lite hysteriskt i år. Det är en läskig form av virus som härjar och olyckliga omständigheter har lett till att många hästar drabbats och flera dött, men det har inte spridit sig explotionsartat utanför de redan drabbade anläggningarna. Ja, jag tycker att de som rör sig i närområdet av de isolerade anläggningarna absolut ska vidta ännu mer försiktighetsåtgärder (luftburen smitta), men att hela landet ska stänga ner all verksamhet och tro att det då inte ska ske några fler fall är lite naivt tycker jag. Säg att alla stänger i två-tre veckor och sedan börjar alla bete sig som vanligt igen, klart det kommer spridas smittor igen då. Bättre medvetenhet hos alla behövs verkligen, själv har jag fått flera insikter och ideer om rutiner som jag ska införa för mig själv och Maxim. Varje år går det smittor denna tid på året, men detta år verkar folk och media fått upp ögonen för det hela. Vilket gör att det blir en hel del spridning av rykten och andra otrevliga saker, jag försöker läsa det mesta som sägs, men sägs något från myndighetshåll eller veterinärer så lyssnar jag extra noga. De är ändå dem som har en helhetsbild känner jag. Sedan kan jag också tycka att de flesta stall verkligen inte är byggda för smittor och för att förebygga dem. Kontakt mellan boxarna och mellan hagarna, där finns det nog mycket man kan göra. Minns när ridskolan jag red på fick in en smitta (tror det var kvarka), efter det byggde de uteboxar och ändrade om rutiner för införsel av nya hästar, man lär sig nog den hårda vägen. Och ibland hjälper inget av det man gör och hästar blir sjuka ändå.
 
Över till passet, han var faktiskt jättefin, lite stel i höger sida, men det släppte ganska så snart och vi kunde rida på ganska bra detta pass (mattens ork höll lite bättre). Fina tempoväxlingar i traven, skänkelvikningar och i galoppen jobbade vi mest varvat på fyrkant och voltspår, lite förvänd och försöka ställa åt båda hållen och balansera upp. Blir så himla fin av det jobbet. Svagare i vänster, men när vi fick igenom högerställningen även i vänster förvänd var det något som släppte och galoppen blev flera snäpp bättre bara sådär.
 
Gick en promenad på torsdagen i mörkret, först en slinga i skogen sedan försökte jag backträna lite över några kullar i en av sommarhagarna. Maxim blev lite sur för det var mörkt och han ville faktiskt stanna och äta, så det så. Sedan red vi ett pass i ridhuset på fredagskvällen, han kändes rätt så fin och med mig från början, inte speciellt stel heller. Försökte rida på framåt, mjuka upp med små volter i trav och åttvolter, någon skänkelvikning kände vi också på. I galoppen försökte jag tänka framåt, vi red förvänd några varv runt fyrkantsspåret och det blir han väldigt fin av, jobbade vidare med att ställa åt båda hållen. Sedan gjorde vi lite övergångar till skritt och ny galoppfattning också. Inte helt perfekt, men godkänt. Kändes mjuk och spänstig när jag travade av.
 
Helgen blev lite av en stallhelg där jag försökte stöka undan lite uppgifter. Påbörjade vårmockningen av hagen bland annat vilket känns skönt. Red ut båda dagarna i fint väder, lite blåst på lördagen, då skrittade vi i skogen där det fortfarande var en del is, någon kort travsträcka blev det, men mest skritt och ibland off-road för att undvik isen. Mysig tur! Idag hade vi en pang-tur, kunde rida i tröja och väst, plockade bort öronskydden på hjälmen och njöt av strålande solsken. På rundan vi red hade det smält fint ner mot åkrarna och ån, men var lite isigare inne i skogen. Så vi red någon extravända där det var tinat och kunde galoppera en hel del. Maxim njöt och frustade, kändes väldigt nöjd över att äntilgen få sträcka ut lite. Blev kanske lite väl mycket framåtläge ibland då han blev lite framtung, konditionen är väl heller inte vad den varit, men nu hoppas jag att mildvädret håller i sig så skogen också tinar upp och vi når våra längre galoppvägar och kan börja bygga upp oss igen.
 
Det Positiva: Mer medvetenhet åt folket
Det Negativa: Klart det är tråkigt att missa träningstid...
 
You give me a reason
 
Over and Out   

Vinterdröm

Går väl sådär för mig kan jag väl säga. Vi startade förra veckan enligt plan, en härlig uteritt på måndagsmorgonen i alla gångarter. Sedan åkte jag till jobbet och började väl känna mig lite halvdålig fram mot lunch, eftermiddagen gick som ett töcken och när jag kom hem däckade jag på soffan och somnade två timmar, böt till sängen och sov fram till fyra på morgonen, gick upp och lade mig på soffan till kl 6 när Johan gick upp, då jag gick tillbaka till sängen och somande lite av och till. Sjukanmälde mig vid åtta och så sov jag fram och tillbaka fram till tvåtiden. Pallrade mig till stallet och fixade allting samt orkade med att longera Maxim. Min envisa hjärna ville inte ge upp tanken på onsdagsträning, men se, det fick jag göra.
Hemma även onsdagen, men jobbade torsdag och fredag, Maxim fick dock vila då, kanske blir jag ändå klokare med åren? Börjar lyssna mer på kroppen? Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många ridlektioner jag missade under mina 7 år på ridskola, red med feber, red med halsont och förkylning.
 
På lördagen lyckades jag skrapa ihop energi för en tur i skogen, Maxim tyckte Äntligen! Han gillar inte när matten inte orkar. Fick en härlig tur med skritt och trav i snön, pigg frustande häst och sällskap av rådjuren. Red i ridhuset på söndagen och kände väl äntligen att jag orkade med lite mer. Ett bra pass, inte så stel häst som jag kanske förväntat mig, mest pigg och glad.
 
Sedan startade vi denna vecka med en härlig morgontur, -17 grader, morgonsol, en hoper med rådjur, Maxim och jag. Han forsade glatt fram i djupsnön och fick frost i morrhåren, men kändes ändå lite mer tempererad än tidigare. En dag att minnas tillbaka till när slasken kommer, isgatan är ett faktum och vintern ett minne blott. På tisdagen blev det ridhuskväll, inte riktigt med den energi jag ville, fick jaga på lite för att få upp ångan i galoppen. Lite stelt och dant kändes det också, eller så var det bara jag som inte var form än, även om orken höll i sig ganska bra. Red lite förvänd galopp som en åtta över ridhuset och sedan övade vi lite på övergångar skritt-galopp-skritt-galopp, där blev han tillslut jättefin och kunde trava av med okej känsla.
 
 
 
Så var det då äntligen dags för Marithaträning. Inget skulle få stopp mig! Att bilen laddade ur batteriet på tisdagskvällen gjorde det hela lite mer spännande än vanligt, men Johan lyckades få ur det och vi kunde ladda under natten inne. Konstigt nog fungerade det inte med startkablarna? I allafall, på morgonen lyste allt grönt på laddaren så vi kopplade in det och bilen spann igång igen!
Vi kom iväg även på kvällen, men lite halt var det, tog extra tid på mig och körde lugnt. Maxim kändes ganska okej under uppvärmningen, inte överladdad, men ändå med lite egen energi. Fick bra känsla i traven redan från början, jobbade med lite små tempoväxlingar och lite olika vägar, han kändes mjuk åt båda hållen. Fick öva på att minska in volten och sedan flytta ut stegvis i skänkelvikning, men övning jag borde göra oftare hemma för jag får bra kolla då. Red skänkelvikning på diagonalen, snett igenom och det blev faktiskt bra flyt åt båda hållen, börjar kanske få in snitsen lite nu? I galoppen hade vi lite svårt att komma igång, men när vi väl kom dit vi skulle kändes det bra. Maritha fick hjälpa till några gånger på marken (går från sin stol i hörnet och ställer sig ute i ridhuset) då tog han i lite extra och det är det jag ska leta efter på hemmaplan också, framförallt försökafå till ute när han är lite mer med. Jobbade med lite övergångar, ner till trav behöver jag få fram honom mer in i traven, några gånger blev det bättre, så ska fortsätta tänka på det. Skrittövergångarna gjorde han superfint! <3 Vi fick sedan öva lite öppna i trav, i vänster varv gick det helt fantastiskt fint! Så enkelt och lätt för oss båda. I höger fick vi kämpa, kämpa, kämpa. Matten låste sig, hästen blev förvirrad och det kändes som allt bara blev pannkaka. Fick gå ner i skritt och först bara öva på att vända in, lägga yttertygeln mot halsen och tänka lite bakdelsvändning, men sedan försöka gå rakt fram. Får nog hålla oss i skritt åt detta hålla några gånger tills jag får min hjärna att sammarbeta. Nöjda var vi efteråt i allafall, alla tre. 
 
Men passet började egentligen med en väldigt tråkig grej, fick veta att en väns häst, fina stora svarta från gamla stallet, som vi skor tillsammans med, som jag lånat för uteritter och som tränar tiden innan oss för maritha varje onsdag, fått plötslig kolik och fick tas bort. Ringde upp Åse på vägen hem och pratade lite, så sorgligt, hon hade honom sedan han var föl och han blev 19 år gammal. Pussade lite extra på Maxim på kvällen.
 
Torsdag blev en kvällspromenad i snöslasket och på fredagen var det dags för tandkoll. Ambulatoriska hade erbjudande på tandvård om man var ett gäng så vi skramlade ihop 7 hästar som kollades i stallet. En veterinär jag träffat tidigare var det som kom också, han är väldigt lugn och ger ett bra intryck, så honom gillar båda jag och Maxim. Två studenter hade han med sig också så som det brukar vara med ambulatoriska. Maxim däckade med en shettisdos lugnande, tycker det är väldigt bra att de är så medvetna om att kallblod är känsligare och inte behöver lika mycket som andra och att de lär ut det till studenter också. Nu vet ju jag det med mig också, så brukar säga till innan de ger ifall de inte frågar något. Har haft lite dåligt samvete eftersom det är ett tag sedan han kollades, samtidigt har jag inte haft några problem som jag känt av. Han hade lite små sår från vassa tandkanter som polerades till lite, annars inget större fel. Veterinären var väldigt nöjd, tyckte Maxims mun var finast dittills av de som de kollat, inga hakar eller foderfickor eller felbett som det kan vara. Passade på att kolla bettet också och han sa att det jag kunde testa vara att släppa ner det tredelade nått hål ibland och sedan återställa igen för att variera hur det ligger i munnen. Han tyckte också att jag nog inte behöver kolla varje år utan att det kan räcka med vart annat.
 
Och vad hände sedan? Jo, helgen kom såklart, utsläpp på lördagsmorgonen och red ett pass i ridhuset, började känna mig lite konstig, men fixade ändå stallet. När jag kom hem vid tio-tiden och duschat så däckade jag för helgen kan man säga. Feber och en stor trötthet. Envis som man är pallrade man sig upp och morgonfodrade på söndagen, åkte hem och sov resten av dagen, fixade stallet på eftermiddagen och så hjälpte Johan mig att kvällsfodra.
 
Var hemma från jobbet måndag och tisdag. Måndagen var det inte mycket med, Maxim fick vila, men på tisdagen kunde jag vara vaken hela dagen, så mot kvällningen tog jag ett kort pass i ridhuset, jag ville så väldigt gärna åka och träna på onsdagen. Mycket piggare på onsdagen så jobbade, inte full dag, men närapå och så åkte vi till Maritha. Vi tog ett lugnt pass, med mycket jobb i skritt, men det är nyttigt det också. Maxim skötte sig bra, något stel kanske, men det släppte ganska fort. Vi jobbade med skänkelvikningar en halv diagonal och sedan lite tempoväxling framåt som gick jättebra! Testade öppnorna i skritt och det gick ganska bra faktiskt! Börjar kanske få lite kläm på det. Korta stunder med galopparbete och där kändes han fin.
 
Sedan blev det promenad på torsdagen och på fredagen vila igen. Matten behövde ta igen sig.
 
Och nu i helgen har det blivit ett pass i ridhuset på lördagskvällen, ganska fin Maxim, men ingen toppenkänsla direkt. Hade många andra tankar som malde i huvudet också så det spelade säkert in. Är inne i en period i livet när inte mycket stämmer på något plan och ingen del riktigt ger den positiva energin jag skulle behöva för att klara de andra negativa delarna. Jag försöker göra något åt det nu i allafall, vilket är ett steg i rätt riktning. På söndagen red vi ut och njöt av solen strålar, inte super bra underlag, men vi kunde trava korta bitar och annars jobbade vi på i skritt.
 
Det Positiva: Förhoppningsvis är sjukdomstiden över för denna gång
Det Negativa: Låt mig inte börja prata om det...
 
 
När livet händer....
 
Over and Out
 

Komma i form

Blivit många mornar i stallet denna vecka, helt enkelt för att få ihop livet lite bättre. Startade med en promenad på måndagen på ishala vägar, matten drattade omkull en gång, men slog sig inte allt för mycket. På tisdagen tog vi oss ner i ridhuset och släpade fram tre bommar och tre sockerbitar så jag kunde höja upp dem lite. Höll oss till skritt och gick över dem så han fick lyfta ordentligt på fötterna och försöka hålla ryggen rörlig och förhindra att låsningen kom tillbaka.
 
Även onsdag och torsdag var jag i stallet på morgonen innan jobbet, på onsdagen blev det en kort tömkörningsrunda i ridhuset, skritt och trav i ca 30 minuter, mest försöka jogga igång honom lite.
På torsdagsmorgone fick vi till en uteritt i morgonljuset, pigg häst med bra energi, travade på ganska ordentligt och någon kort galoppsträcka blev det också.
 
Fredag hade vi hovslagare, så hela dagen gick åt till stallet kan man säga. Blir ju lite extra tid som går åt när man ska få fram transporten, komma in i den (fick tina upp lite men det gick) och inte har varit ute och åkt på ett tag. Sedan efter hovslagarbesöket skulle tåbrodd och sulor på igen (vill inte transportera honom med tåbrodd i), alla sysslor skulle fixas, Maxim fick en tömkörningsrunda i ridhuset igen, försökte trava på ordentligt och mjuka upp lite, ganska så fin var han, men mattens teknik hade väl lite övrigt att önska om man säger så. Blev lite lösgaloppering också, han var inte jättepå, men i vänstervarvet sprang han fint på en volt runt mig <3
 
Lördagen blev det ut i skogen på hyperhäst. Lite väl mycket energi för fegismatten, även om han är otroligt lydig så kändes det som en dålig idé att tokgaloppera, men vi travade på ganska mycket i fin form och hittade även lite branta backar med snö att pulsa upp för, så vi var nöjda båda två när vi vände hem igen.
Och på söndagen fick han göra av med överskottsenergin och vi hade ett fantastiskt pass i ridhuset. Vi har ofta okej pass på hemmaplan, men ibland kommer även den där känslan vi kan på träningarna fram och då blir jag riktigt glad. Det var ändå 5-6 veckor sedan vi hade träning och att då kunna hitta känslan själv hemma känns otroligt bra. Vi gjorde inget jättekomplicerat, men lade lite mer krut på galoppdelen, jobbade förvänd på olika linjer och tempoväxlingar i trav. Han hade energi och bjöd till lite extra själv också, vilket är lite av en förutsättning för att det ska kännas bra. Kände lite på skänkelvikningarna också.
 
 
Startade denna vecka med vila på måndagen och så ridhuset på tisdagen. Ångrade mig att jag inte gick upp ordentligt på morgonen så jag hann rida då för på kvällen var det fullt upp med många ekipage och pågående träning. Och så hade vi stallmöte så många som passade in ridningen innan dess. Får se hur det ser ut framöver och det är ju nyttigt att ha andra runt omkring, men ibland är jag inte jättepepp på det. Planen var ändå bara att mjuka upp och känna på alla gångarter innan terminens första onsdagsträning och det lyckades vi med.
 
Och så har vi då dragit igång med träningsterminen igen! Så efterlängtat! Från oss alla tre inblandade tror jag också. Lite orutinerad kände jag mig med packning och allt som ska fixas innan och lite motigt att ge sig ut i mörkret, men det är bara att göra och vi kom fram i god tid. Maxim kändes fin redan från början, inte stel och ganska pigg, så vi startade med bra förutsättningar. Fin energi i traven, gjorde mjuka serpentiner och jag kunde koncentrera mig på att sitta fint och njuta lite. Skänkelvikningarna gick bra åt båda hållen, även om jag känner mig mer ansträngd för den undan höger skänkel och den är svårare för mig att rida. I galoppen jobbade checkade vi av den förvända runt fyrkantsspåret och lite olika linjer. Höger gick sjukt bra, i vänster måste jag få fram honom mer, men när jag väl fick det så gick det bra. Fick i läxa att öva tempoökningar på diagonalen från förvänd till rättvänd för att verkligen få in att ökningen ska se på hela diagonalen och utan ett avbrott som kommer och förstör.
 
Bakdelsvändningar blev det lite sedan, hjärnan blandade ihop det hela lite ibland, men vissa gånger fick vi till det. Då lade Maritha till att vi skulle skritta - göra bakdelsvändning - fatta galopp. Gick okej får jag säga, matten är ju inte den snabbaste med att ställa om sina hjälper, men vissa gånger var ända goskänt och han gjorde fina avsaktningar från galopp till skritt. Som avslutning kände vi på lite öppna på medellinjen i trav, jag måste vara supernoga med att komma in i den rätt så blir det några steg som blir bra. Sedan orkar varken han eller jag så mycket mer för tillfället, men ska öva lite på det hemma själv. Så positiv till hela passet och en fantastisk start på terminen, Maritha såg stor skillnad på honom och tyckte vi skulle fortsätta på samma spår, kanske ta ut equiteraputen igen och fortsätta massera själv också, för det hjälper uppenbarligen.
 
Sedan avslutade vi veckan med promenad på torsdagen och vila på fredagen. En härlig tur med frustande häst i vinterlandskapet på lördagen, lite på gränsen för pigg, men jag lyckades rida på energin och fick mycket gratis. Så härlig att trava i friskt tempo, inget i handen och nöjt frustande häst. Sedan galopperade vi även en del och där kunde jag också sitta och bara använda sätet och inte ha något i handen och han bara var där och lyssnade så himla bra, små, små tempoväxlingar och så så nöjd med den känslan.
Avslutade sedan veckan i ridhuset, lite halvkänsla på passet, var en träning samtidigt och det är lite olika hur bra det går att rida då, vill ju hålla mig ur vägen så gott det går, men beroende på vilka övningar de gör så blir det ju olika mycket plats kvar. Fick en mjuk häst i allafall och det var huvudsaken, red mest basic i alla gångarter och det kändes hyffsat bra.
 
Det Positiva: Vinter, vinter, vinter!
Det Negativa: Vill inte, vill inte bli sjuk
 
Going forward
 
Over and Out

En ny början

Vi avslutade 2018 med ganska mycket vila för både matten och Maxim. Efter julhelgen började jag sätta igång honom igen, longerade en del och promenerade i skogen som mjukstart. Känslan när hästen med god energi går att löslongeras i galopp på en volt runt en är ganska så oslagbar. Har dock försökt bygga upp kraven lite succisivt, inte för att det var länge han bara stod, men jag gick ner på lite lågenergi under ledigheten också. Efter nyår blev det barmark men hårt, gick inte att rida någonstans utomhus i en snabbare gångart än skritt, så har försök varva med varannan dag ridhus och jobba i alla gångarter och varannan dag skritt ute i skogen, antingen med mig bredvid eller uppepå. Han börjar kännas ganska okej igen, går snabbare och snabbare att få honom mjuk, dock tappar jag själv snabbt allt vad heter sits och teknik utan Marithas ögon på oss, men, men, vi får vänta några veckor till på det.
Vi har haft några fin ensampass i ridhuset och några mer eller mindre kaosiga pass med sällskap. Det är bra för oss att öva att ha många andra runt omkring och följa vår plan ändå, men ibland är det svårt. Maxim blev till och med lite mötesrädd vid något tillfälle vilket inte är jättevanligt. Nåja, ta djupa andetag, lugna den hetsiga rösten inombords som vill kalla alla runt omkring för idioter som inte tar hänsyn.  
 
En plan för vårens tävlingar har jag också skissat på, lite i valet och kvalet hur vi ska lägga upp det och hur vi ska tänka, men i första hand ska vi försöka ta oss i väg på 3-4 tävlingar i LA, mellan april och juni, sedan är frågan om vi ska ge oss på en LB först i slutet av mars eller om vi ska skippa det. Ska också början kamma internetet på pay and ride nu i början av året så vi i allafall kan komma ut på någon sådan.
 
Så denna vecka är väl första veckan vi försöker kamma till oss och rida på riktigt igen, samt att försöka komma in i rutinerna.
Därför blev det måndagsmorgon och en skorgspromenad som vi startade veckan med. Bråttom, bråttom sa Maxim, skynda, skynda matte. Matten halkade efter och var allmänt morgontrött/sur. Nåja, känns iallafall bra att vi kom ut en sväng. Sedan blev det tisdagskväll i ridhuset med inte allt för mycket sällskap, så vi kunde jobba på med lite galoppjobb, förvänd galopp runt fyrkantsspåret, lite sitsträning utan stigbyglar och övergångar mellan galopp och trav/skritt. Skruvade i snösulorna för andra gången denna vinter efter passet för på onsdagsmorgonen skulle vi ta oss ut hade jag bestämt. Upptagen på kvällen med kurs, så det gäller att ta sig i kragen och komma upp. Vilket jag inte gjorde när jag tänkt, så fick stressa lite, en halvtimmes försening var ändå okej och vi fick oss en morgontur i alla gångarter under 40 minuter. Alldeles lagom, hoppas på att snön ligger kvar lite så vi kan ta oss en längre tur med mer galopp framöver. Saknar det.
 
 
Eftersom jag missar träning för Maritha två onsdagar nu i början av året så passade jag på att boka in mig på en markarbetesträning i ridhuset då det fanns plats på torsdagen. Så vi tog väl ett skutt över ett sockerbitshinder i september typ senast, mellan då och nu har han gått över bommar någon enstaka gång i longerlinan. Men jag försökte tänka positivt och framförallt inte bli nervös över höjder och så, jag vet ju att jag egentligen inte behöver oroa mig, Mia som håller i träningarna är väldigt bra på att anpassa efter vilken nivå ekipaget är på. Vi fick i allafall starta med lite uppmjuknande övningar, skänkelvikningar in och ut från kvartslinjen och tempoväxlingar i galopp, fyra fram, fyra tillbaka. Han blev lite stark och jag hade svårt att få tillbaka honom, annars tyckte jag att han kändes ganska pigg och framåt. Travbommar sedan som blev lite plockepinn innan han började lyfta lite mer på fötterna, tråkigt när det är lågt hälsar Maxim. Galoppserie med fem språng, där tre var upphöjda, vilket vi båda har svårt för. Men vi försökte och försökte och någon gång gick det riktigt bra, även jag måste ju få in tekniken. Sedan hade vi även lite travbommar på en linje där vi skulle ta sikte och vara noga med blicken, det gick okej också. Fick avslut med en liten bana, trav in över bommarna på diagonalen, ut över travbommar, fatta galopp och ta serien, fortsätta i galopp, ta ett räcke som stod på medellinjen, byta galopp över det och ta ett till räcke på medellinjen så det blev som en serpentin och byta galopp över det också. Blev lite struligt i serien, men jag smackade på så vi tog oss igenom och räckena på medellinjen tog han superfint, första var från höger till vänster och där bytte han supersnyggt, över nästa från vänster till höger fick vi inte till det lika bra, men det kändes kul att lyckas en gång. Nöjd med oss! Han blev väldigt trött och vi är båda väldigt ringrostiga så vi får helt enkelt försöka blanda in lite bommar oftare själv.
 
På fredagskvällen red vi ut i kvällsmörkret, dock var det lite månljus och vitt på marken så kunde ändå ta oss fram. Sedan går ridvägen parallellt med ett elljusspår delar av vägen så där gick det fint att trava också. Han kändes inte speciellt trött, men vi tog det lugnt, skrittade större delen av vägen och jogg-travade några kortare sträckor. Sedan blev det ridhus på lördagskvällen då jag hade intaget så det passade ganska bra. Större delen fick vi vara själva också, vilket var skönt! Värmde upp med lite serpentiner och lättridning, några diagonaler med tempoväxlingar. Sedan kände vi på några skänkelvikningar också så vi inte helt glömmer bort hur man gör. Känns skönare att träna dem när man är själv också så man kan ta sin plats lite mer. I galoppen rullade vi mest på, varvad volter och fyrkantsspår och så körde vi lite åttor så det blev lite förävnd galopp också. Han kändes rätt så fin och mjuk faktiskt, vi börjar komma på rätt spår igen.
 
Avslutade helgen med en lugnare uteritt på glad häst. Turboskritt i början, men när han även fått trava lite så lugnade han ner sig. Tanken var att han skulle vara lagom uppvärmd för sedan kom equiterapeuten och Maxim fick sig en genomgång. Han får ju inte direkt regelbundna kollar, men det har nog blivit ett par gånger om året nu det senaste, gillar den vi hittat hon känns vettig och att det är en vettig behandlingsform. Maxim var inte supertaggad på att få nålar i ländryggen, han var mycket spändare i högersidan denna gång med en liten låsning, mot för vänster som det varit tidigare gånger (positivt att det flyttar på sig!), sedan var han spänd i muskulaturen även i bogarna och sade väldigt tydligt till att hon gärna fick lasra på lite extra där. Han är så gullig och tydlig med när det är skönt. Han var också lite påverkad i vänster knä så hon föreslog att jag skulle använda liniment där när vi jobbat för att underhålla det lite nu efter behandlingen så det ska vi göra. Ska försöka bli bättre på att massera själv också så kanske vi kan släppa lite på muskelspänningarna.
 
Det Positiva: Att komma igång
Det Negativa: Att redan behöva kämpa för att behålla lugnet
 
Fly fly away
 
Over and Out 
 
 

RSS 2.0