tildans

Orken håller på att tryta ordentligt nu, jag fasar inför måndagens massage, känner redan nu att det kommer göra ont (inte varit där sedan innan jul) och jag vet inte vad för spänningar som kommer att släppa riktigt. Men jag planerar därefter, Maxim vilar och jag ska inte göra något annat på kvällen.

 

Igår därimot hade vi Lenaträning. Med blandade resultat. Något hade nämligen varit på besök inne i ridhuset och det talade herr Gul om för matte (och hela omgivningen) med mycket bestämd röst varje gång vi skulle passera ett av de bortre hörnen. Han steppade åt sidan, vägrade gå på spåret, drakblåste och var allmänt upprörd över den för oss okända besökaren, tydligen hade hästarna innan också fått fnatt. Tillslut gick det i allafall hyffsat, förutom vart tionde varv när han kom på att han skulle vara rädd igen. Därimellan var det gott om energi och mjuk häst, lite seg i fattningarna denna dag, men jag tror jag blev spänd och stressad också, så kan inte skylla allt på honom. Vi övade en del ridvägar först i trav och sedan lite bommar i både trav och galopp, jobbigt sa Maximen. Först tre bommar att ta sig över som låg på mitten av långsidan. Sedan en på varje långsida och en snett igenom som vi red som en bana. Sist två på stora mittvolten och det ska vi definitivt träna mer på, då behöver ju inte matten bekymmra sig så mycket om avstånden heller, bara att lägga ut. Svettiga var vi båda innan det var klart, men nu har han börjat fälla "på riktigt" så förhoppningsvis blir det bättre framöver.

 

Idag hade jag kvällsfodringen och världens bästa Johan hängde med ut som sällskap och eminent filmare. Red lite i ridhuset, tror det var lite träningsvärk sedan träningen igår, men han skötte sig bra. Fokuset var att få fram honom och att mina hälar skulle stanna nere. Det gick väl så där med hälen, bättre än filmen från tävlingen, men där har jag att jobba med. Vi värmde lite  i trav med serpentinbågar och sedan lite galopp. Sedan gjorde vi några skänkelvikningar, eller försök till det i allafall, halvt igenom åt båda hållen. Jag tror att jag behöver bromsa/stötta mer på ytterhjälperna, speciellt i ena varvet. Vi tog lite galopp sedan också på stora mittvolten och fattningarna blev halvbra idag i allafall. Men jag måste bli mer konsekvent och noggrann i min ridning, så är det helt enkelt. Film får ni kanske se efter helgen, måste klippa och klistra lite då vi filmade små sekvenser i taget. Imorgon åker jag mot Göteborg. Ska fira syster som fyllt 25 och förmodligen hinner vi se något av scandinavium också, det är målet, om det så "bara" blir att gå på mässan. En ny hjälm och ett fint tävlinsschabrak står väl ganska högt upp på listan för tillfället.

 

Det Positiva: Fredagsmys!

Det Negativa: Snorighet, ovisshet och seghet

 

Over and Out

Igår fick jag jobba lite längre än planerat, så blir det ibland, men allt gick ihop sig i slutändan och det är det som är huvudsaken. Därför var det mörkt när jag kom ut till stallet och dessutom en hel del folk, vilket är trevligt, men gör att ridhuset är ganska upptaget. Men istället för att tränga in oss där tog vi på oss tömkörningsgrejer och pannlampa och var på utebanan istället. Det är inte helt fel att jobba lite under stjärnorna ibland. Lite spänd häst, som lyssnade sådär på halterna och på att vänta kvar där, men vi jobbade på bra och fick till det tillslut.

 

Idag hann jag ut tidigare och skyndade mig att göra i ordning Maximen så vi kunde ta oss en tur i skymning och solnedgång. Och en härlig tur blev det, planen var att ha lite ko-terapi, men vi kikade mest på dem på avstånd då vägen inte riktigt torkat upp tillräckligt för att rida förbi deras hage. Annars så klättrade vi lite i skritt och övade lite övergångar mellan skritt-trav-halt-trav-skritt-trav på mjuk grusväg. Och som han lyssnade! Fantastiska fina hästen, när jag slappnade av och vågade lita på honom så fick vi till så fina övergångar så och utan att bråka, utan att ge mer hjälper än nödvändigt. Vad jag önskar att jag i alla lägen kan rida på det sättet.

 

När vi kom hem igen blev det längre borstning av fällande häst (vårtecken!) och sedan mockning och foderfix. Imorgon blir det vila för Herr Gul, matte ska på andra äventyr, ska dit och pussa lite på honom på morgonen bara. Lenaträning inbokad på torsdag sedan och så har jag kvällsfodring på fredagen så då kanske vi hänger lite i ridhuset på kvällen, vi får se. I helgen åker jag till Göteborg så han får nog vila helt lördag-söndag och kanske måndag, kan nog bli bra med en liten micropaus.

 

Det Positiva: Världens bästa häst

Det Negativa: Nervositet

 

Over and Out

Idag blev det lite sovmorgon, rättare sagt ,en hel del mer sovmorgon än vad jag hade tänkt, men jag hann allt jag ville ändå, och det var nog välbehövligt.

 

Blåste (som vanligt på slätten) en hel del, men ut skulle vi, fick bli en ensamtur denna dag, mitt i mellan alla andra som red kom jag (såg två som var på väg ut när jag kom till stallet och mötte två på väg ut när vi kom hem igen), men det var okej, mysigt och trevligt hade vi det jag och Maximen, förutom en incident, men det kommer vi till senare.

 

Jag har kännt ett tag att vi behöver öka fokuset lite under våra uteritter, visst att det ska vara mys i skogen också, men ibland ska vi arbeta ordentligt också, t.ex. göra skänkelvikningar över vägen i både skritt och trav, att galoppfattningarna ska vara på hjälpen, öka/minska gångarten. Jag har så mycket gratis ute när han har mycket mer egen bjudning och måste nog börja utnyttja det lite mer. Så vi körde på ganska ordentligt med det idag, fokuset skulle ju också vara en hel del galopp så vi satte högt tempo från början, travade upp för kullen och då är man lagom uppvärmd för en fösta galopp efter rosa huset redan. Fortsatte sedan grusvägen bort, mest i skritt, men även lite trav, ledde på asfaltsvägen och sedan körde vi galopp på grusvägen mot Sankesund, bröt av ibland och gjorde nya fattningar, provade hur mycket jag kunde samla, för att sedan länga några steg. Han var mycket duktig, red sedan ner till gamla hoppstigen, insåg med glädje att det börjar bli tillräckligt bra underlag för att man ska dra dit lite stallkompisar för att röja och bygga nya hinder! Vi skrittade runt en sväng i allafall, stötte på ett rådjur och sedan begav vi oss hemåt igen, en del trav och så galopp innan vi kom fram till asfalten. Sedan började jag med att skritta uppsuttet, men naturligtvis kom det bilar så jag hoppade av för säkerhetsskull. Vilket ju var tur, första bilen vi mötte höll det nämligen på att gå lite illa med. När jag leder Maxim på vägen går han inne vid kanten och jag en bit ut i vägen, helt enkelt för att göra oss bredare och få bilarna att sakta ner mer. Jag brukar vinka dämpande eller vad man ska säga med armen som är mot vägen. Det brukar fungera bra, icke denna gång, får en glad vinkning tillbaka, men ingen nedsaktning vilket gör att Maxim (då bilen kommer framifrån) backar två steg och kör ut rumpan i vägen, jag tror inte att han snuddade vid den, men inte mycket marginal fanns det, bilen fortsätter och gasar iväg åt sitt håll (tror också att föraren pratade i mobiltelefon samtidigt, men min syn kan ha spelat mig ett spratt där), ingen skada skedd denna gång heller, men jag fasar för den dag det händer något mer. Nåja, övriga bilar både som vi mötte och som körde om oss gick toppenbra, så inget som satte sig i någons huvud i allafall och det är jag mest lättad över.

 

Vi fortsatte hemåt, nu med mig i sadeln och så blev det ytterligare lite trav och galopp innan vi var hemma igen, drygt en timme var vi ute. Rätt så fin avslutning på helgen ändå.

 

Det Positiva: Bästa myshästen i skogen

Det Negativa: Vårdslöshet i trafik

 

Over and Out

Idag vaknade jag upp till strålande solsken, riktigt härligt kändes det att åka ut till stallet. Vi skulle ju i och för sig hålla oss till ridhuset och hoppa, men ändå.

 

Maxim kom klampades i leran när jag ropade, förhoppningsvis gör solen att det torkar upp lite i hagarna. Sedan var han väldigt på och småtravade när vi gick mot stallet, han gick inte förbi utan höll sig alldeles bakom min axel, men energin sprutade ur öronen kan vi väl säga. Lite stökig i gången också, var en hel del hästar som gjordes i ordning samtidigt så han kände väl att det var något på gång. Vi blev nog upp mot tio stycken tillslut som skulle hoppa på lite olika höjder. När vi väl var i ordning så satt jag upp i ridhuset, men sedan gick vi ut på lilla ridbanan och värmde upp så vi hade lite mer plats. Taggad häst, men när det pyst ut lite ånga så blev han väldigt fin, vi har ju itne varit så mycket på utebanan, men han kollade knappt på något när han väl fått börja trava. Galopperade lite också i lugnt tempo, kändes som om han var med på allt jag ville idag.

 

När vi kom in i ridhuset så travade vi banan en gång, den låg på 30 cm, bra chans att kolla in alla hinder och repetera vilka vägar man skulle ta. Sedan så galopperade runt en vända på ca 40, en på ca 50 och så en vända till, minns inte om vi höjde lite till eller om det fortfarande var ca 50, avslutade med att ta ena långsidan med två hinder som avslutning. Allt detta med pauser för att kolla på de andra och höja hinder. Maxim var så snäll och skötte sig utmärkt! Inget konstigt med alla hästar som for omkring, inget tittande på hinder, var väldigt nöjd med honom. Sedan stannade vi kvar och kollade på de som hoppade högre och så sist var vi kvar som lite sällskap åt en unghäst som skulle hoppa lite lägre igen, Maxim hängde snällt med och stod och vilade när han kunde. Väldigt rolig dag i stallet, imorgon ska vi rida ut och galoppera lite tänkte jag, förhoppningsvis finns det lite energi kvar att ta av. Lite lunch fick han i boxen och sedan ut i hagen igen.

 

Det Positiva: Glada Hoppehästen

Det Negativa: Lera

 

Over and Out

Idag blev det längre på jobbet än väntat och två hästar att ta hand om. Inte så peppande, Maxim skulle ta det lugnt och få en promenad var planen, så Flora fick hänga med på den. Gick ovanligt bra att gå med båda samtidigt, även om det kändes som om armarna stäckdes ut lite ibland, vi gick en halvtimme ungefär. Sedan blev det rengöring av leriga ben, lite borstning och så tar vi nya tag imorgon, om allt går enligt plan blir det hoppning för Maximen.

 

Idag var det då dags för säsongens första programridning. Igår hade vi en liten tur i mörkret, mest skritt, lite trav, körde skänkelvikningar och serpentiner över vägen, övade lite halter och liknande, han var glad och pigg så jag var nöjd. Ägnade sedan resten av kvällen åt att förbereda och packa allt, hade inte så mycket tid idag eftersom det var kvällstävling och jag skulle jobba också.

 

Så idag efter jobbet var det byta om, ut till stallet, hämta in Maximen som fick benen spolade och sedan äta lite hö i boxen medans jag och Johan packade allt. Sedan så for vi iväg enligt plan, anmälde och började förbereda i lugn och ro, träffade några bekanta, som sa att de låg typ en kvart med tiderna så det var bara att lasta ur och göra i ordning. Maxim var lite hyper och ville inte stå still när vi sadlade, med sedan promenerade Johan med honom medans jag bytte om och då lugnade han ner sig lite.

 

Gick upp till lilla ridhuset och framridningen, försökte tänka mycket framåt och fokusera. Tycker vi fick till en ganska bra känsla, men med facit i hand bör jag nog tänka ännu mer framåt och jag kanske backade av honom lite väl mycket.

 

Inne på banan sedan kändes det ungefär som att rida i sirap. Tycker inte mycket kändes bra alls. Fick några skrittinslag i traven, han stannade upp lite överallt i programmet, dock fattade han båda galopperna bra och höll den hela tiden. Jättetråkigt med den dåliga bjudningen, för han har varit så pigg hemma de senaste veckorna, inte bara ute, även i ridhuset. Vi landade i allafall på 53%, vilket är lite bättre än den sista tävlingen i höstas. Jag måste dock börja skärpa till mig ordentligt, hälarna ner Matilda, hälarna ner! Åh, tycker det ser hemskt ut på filmen som Johan tog. Var ganska så besviken efteråt, mest på min egen ridning, tycker inte att jag fokuserade ordentligt och stressade mig igenom momenten. Nåja, förhoppningsvis känns det bättre nästa gång, ska fortsätta jobba framåt hela tiden i ridningen och försöka få till mer fokus på både framridning och bana till dess.

 

Imorgon ska vi göra något lite lugnare och på lördag blir det kanske lite hoppning med kompisarna i stallet.

 

Det Positiva: Duktiga hästen lastar sig själv

Det Negativa: Dålig framfart

 

Over and Out

 

Lite halvstressigt idag, förstår inte varför det plötsligt ska finnas så mycket att göra på jobbet just de dagarna jag ska iväg och rida tidigt för Lena. Vi testar att rida på tisdagar några veckor nu istället så får vi se vad som händer sedan.

 

Maxim var lite upprörd när han inte fick äta lite hö innan, men som sagt var det lite stressigt och han klarar ju sig bra ändå. Han var i allafall pigg och glad väl nere i ridhuset, värmde upp lite i skritt och trav medans lektionen innan avslutade och sedan galopperade vi lite också medans Lena byggde fram. Hoppning igen! Vi fortsätter bygga självförtroende, denna vecka blev det två hinder på ena långsidan med två galoppsprång mellan, ett snett igenom och ett på den andra långsidan. Vi fick värma upp med att rida det rättuppstående enkelhindret från båda hållen med en hjälpbom framför och sedan samma sak med oxern snett igenom. Jag måste försöka få en känsla för när galoppen är bra, när jag inte behöver driva utan bara hålla om och låta honom gå, det blev lite hipp som happ med det, idag, ibland väldigt bra och ibland kom han lite nära och då blev hoppet flakt. Och vänta in honom när han hoppar så jag inte skyndar på det hela onödigt mycket och vi kommer i otakt. De två hindren på andra långsidan gick bra när vi fått upp farten, jag ska försöka att jobba med att han inte ska vara tveksam det är nya hinder, han är inte jättetittig, men vill gärna undersöka lite.

 

Vi hoppade liten bana sedan också, först rättuppstående, snett igenom och så de två på långsidan, sedan bytte vi varv och gjorde tvärt om en gång. När vi ska landa i höger galopp så blir det oftast rätt på en gång, medans jag fick rätta någon gång när vi skulle till vänster. Fick till några fina språng över de två hindren med två galoppsprång i mellan, vi kom båda rätt samtidigt liksom. Kände mig inte så orolig eller nervös denna gång heller, lite det allra första språnget och det första på oxern, men vi jobbar med att matte också ska gilla fart och fläkt och vilja hoppa mer, Maxim gillar det i allafall mer och mer verkar det som. Lena tror att han snart kommer börja suga tag mer i hindren, han håller ju fortfarande på att hitta tekniken lite och tänker ganska mycket när han hoppar, men jag är så glad att det går så bra och med så stora framsteg som det gör. Inte riktigt vad jag trodde där i början med min rädsla och hans lite klumpiga fötter. Men med Lenas hjälp klarar vi allt känns det som.

 

Imorgon ska vi ut en sväng mot kvällningen och på torsdag blir det att ta fram transporten igen och åka till Mantorp för Pay and Ride dressyr, det känns kul!

 

Det Positiva: Bra känsla

Det Negativa: Viljor

 

Over and Out

En liten video från förra veckan när vi lekte lite i ridhuset. Söthästen, den bästa som finns! En rekommendation är att dra ner ljudet lite, jag pratar en del...

 

Det Positiva: Att leka

Det Negativa: Att välja

 

Over and Out

Kendoträning skulle jag ju också orka med och det gick ju, med nöd och näppe. Vi körde en halvtimme kortsvärdskata innan passet startade, Anders var med och kollade så vi inte gjorde tokigtheter. Det börjar kännas lite bättre, men jag tycker att tvåan är knepig och i trean är det svårt med tajmingen. Vi jobbar vidare helt enkelt.

 

Började passet med att Lollo hade uppvärmningen, springa med upphopp och byta varv och så upphopp igen när hon sa till, sedan springa vår vanliga uppvärmning och uppvärmning i ringen också. Helt död, inte optimalt efter uteritten med galopp i lätt sits tidigare på dagen, men det gick ju vägen. Sedan var det grundträning först, utan Men och Kote. Jobbade mycket med kirikachi, i olika tempo och med lite olika fokus. Mycket koncentration på huggen, att de ska komma uppifrån och att siktet är inställt på Men. Efter en timme ungefär fick vi på oss Men också och så fortsatte vi fokus på kirikachi i rustning, mycket nyttigt, men slitsamt.

 

Körde sedan ji-geiko också och en Anders-övning. Den ena skulle köra liten Men, liten Kote, liten Men, den andra skulle kontra med lämplig teknik, sedan skiftade man utan paus och så körde man fram och tillbaka tills Anders skrek jame. Jobbigt var det, men man kom igång ordentligt. Ji-geikosarna jag körde kändes rätt så bra, jag försöke vara lite offensiv, köra bra tekniker och inte blocka. Sista jag körde var mot Nisse och det kändes som om jag var lite mer på än senast i allafall, men trött var jag så inte mycket som lyckades.

 

Välbehövlig stretching efteråt och trevligt prat. Imorgon har vi årsmöte och nästa träningetillfälle för mig blir nog inte förrän nästa söndag, om inte jag och Lollo får för oss för att dra ihop ett litet katapass, vi får väl se vad som händer.

 

Det Positiva: Kendotrötthet i kroppen, men inte i knoppen

Det Negativa: Sömnbrist

 

Over and Out

 

Ingen rast och ingen ro. Det är så vi jobbar lite.

 

Igår åkte vi iväg för första gången på några månader. Inga problem sa Maxim och knatade in när jag bad honom, han visste ju att det väntade gottis på honom där inne. Behövde inte åka långt, typ 15 minuter och sedan lastade vi ur utan problem. Lite krångel när jag skulle plocka av skydd och dyligt, men fungerade, kändes att det var lite orutin mest, ett tag sedan jag åkte själv med honom. Vi kommer nog att lösa det bättre allt eftersom känner jag.

 

Han skötte sig okej sedan, lite orolig när jag skulle sadla och kollade på allt nytt i ridhuset, men det blev bätte och bättre. Kollade först allround sadeln och de beslutade sig för att stoppa den lite. Sedan testade vi dressyrsadlar. Vissa låg inte bra från början, någon passade inte när jag red. Testade väl två som var okej att rida i, varav den ena låg lite bättre, så den fick det bli. Samma bom och märke som allroundsadeln, varför skrota ett vinnande koncep liksom. Sedan bestämde matte att Maximen skulle klä alldeles utmärkt i brunt, så vi får vänta ganska många veckor på att den, men det kan det nog vara värt. En Crown Rebecca blev det för den intresserade. Hem igen, fånade sig lite när sadelbilen skulle åka förbi, men sedan gick det bra.

 

 

Idag stod uteritt på schemat, lyckades pricka in två vänner som sällskap också. Flora som stabilt ankare och så Maxim och Surre som två små pojkar på äventyr (går båda och kolla på annat istället för där de ska sätta fötterna). Maxim var lite lagom pigg, lite tveksam inför vissa saker, men med Flora som skyddsbarriär så gick det bra. Travade på med stora steg och höll sig på mattan. Vi red mot Sankesund, sedan stig i skogen och öva på att lyfta fötter, därinne var det mysigt och fint. Ute på grusvägen sedan travade vi ner till vändplanen och sedan brände vi nästan hela vägen tillbaka (ca 1,5 km) i galopp. Maxim först i början, men Surre med lite längre ben fick gå om efter ett tag. Maxim tände till lite då, vilket han inte brukar göra, och några steg hängde han med, sedan gick det långsammare igen och till och med Flora gick om där ett tag. Sedan fick han lite eld i baken igen och drog om. Det härligaste var att jag vågade stå upp och släppa lös honom, utan att vara orolig och utan att känna att jag tappade kontrollen någon gång. Så härligt, vi lugnade ner oss lite när vi höll på att rida på en farbror som var ute och promenerade i skogen. Travade en del på hemvägen, mötte några bilar, det gick bra, han blev orolig första bilen vi mötte (som inte saktade ner så mycket heller), han var först dessutom så då försökte han backa, men Flora var effektiv bakom och stoppade upp honom så då stannade han förvånat och bilen var förbi. Övriga bilar hade vi Flora framför och allt gick tryggt och lugnt. Nöjd häst och nöjd matte anlände hemma på stallplanen två timmar efter att vi lämnade den. Imorgon ska han få en liten vila igen, om jag hinner kanske vi tar en kort promenad.

 

Det Positiva: Min Maxim

Det Negativa: Förstörda ätrutiner

 

Over and Out

 

Fin fina gula myshäst och jag tog oss en promenad i kvällsmörkret på tisdagen. Gick fint, lite väl piggt när vi vände, men vi lyckades lösa det, på slutet blev det dock lite power-walkfart då min syster ringde och jag blev lite distraherad. Ägnade sedan en god stund åt att prata med henne då hon far ner mot Tyskland och Frankrike på lördag och blir borta minst fem veckor som det ser ut i dagsläget. Borstade Maxim och kliade honom i ansiktet under tiden. Sedan fick vi även till spolspiltan och gjorde rent benen och svansen. Svansen fick också i sig lite glansspray och bli flätad längst ner, vet inte om det kommer hjälpa så mycket mot leran, men ger det ett försök.

 

Onsdagen ägnade vi åt att tömköra i ridhuset, något distraherad häst i början, men sedan blev det bättre. Gick över lite upphöjda bommar i skritt och trav. Galopperade lite också på volt, det gick rätt så bra, men jag tror att han var lite trött, inte så mycket energi någonstans. Försökte filma lite, får se om det kommer upp något litet klipp här sedan.

 

 Igår kom jag ut till stallet innan det var mörkt och eftersom planen var att rida ut en sväng så följde vi den. Hovis hade öppet hus så en del hovslagarbilar på stallplan som Maxim rynkade lite på näsan åt, när vi skrittade iväg mötte vi även två bilar på lilla vägen vid hagarna. Hoppade av och gick åt sidan och även om han spände till sig så höll han sig vid mig. En av bilarna visade sig vara en fjordhästbekant också, som stannade till och sa hej. Vi fortsatte vår tur, när vi kommit in på vägen vid ridbanan kom en bil och svängde in bakom oss. Denna gång satt jag kvar, men där är gott om plats så vi gick up på sidan om vägen och väntade på bilen. Återigen spände han sig lite, men jag lyckades sitta och slappna av med halvlånga tyglar och då stod han snällt kvar! Framgång!

 

Sedan möter vi ett russ på grusvägen, vilket var spännande och läskigt på samma gång. Mötet gick utan problem och vi fortsatte framåt, travade lite, men skrittade mest, så russet som vände kom i fatt oss bakifrån. "Här måste man hålla koll så den inte anfallet" tyckte Maxim och gick och sneglade bakåt mest hela tiden. Vid rosa huset släppte vi förbi dem, ponnyn hade ett ländtäcke som fladdrade läskigt i vinden och dessutom satte den av i galopp. "Aha, tävla!" Tyckte Maxim när vi skulle framåt igen, hoppade på stället och ville fatta galopp. Nehejdu sa jag, då drakblåste han och steppade lite, men sedan kunde vi faktiskt trava sträckan (med russet flera hundra meter framför) utan allt för mycket bråk. Visst att han tog till den största traven med de längsta stegen, men trav var det och jag behövde inte hålla i honom. När vi vände var han återigen på tårna, men vi (jag) utmade oss själva och travade tillbaka, sedan tog vi en vända till också för att pysa ut lite luft. För ett år sedan hade jag inte klarat det här utan envisats med att försöka skritta. Sedan bårkade vi lite förbi rösa huset igen, upphetsad häst, men vi lyckades för det mesta hålla oss i någon slags räserskritt. Vägen hem gick sedan bra och fortsatte med taktiken halvlånga tyglar. På söndag ska vi, oavsett väder, ta oss till Sankesund, alternativt andra sidan stora vägen och galoppera så det ryker.

 

Idag var vi en sväng till ridhuset och lekte runt. Maxim fick springa själv, vi övade lite på löslongering och så fick han skutta sockerbitshinder och leka med pressening. Söthästen!

 

Det Positiva: Världens bästa häst

Det Negativa: Lång vecka

 

Over and Out

Jag är så glad över hur denna termin har lyckats starta. Träning regelbundet och rolig träning till råga på allt. Igår var det kendodags igen. Först så trodde jag att Kalle var på plats, men tji fick jag, så fick improvisera ett pass. Vilket, för första gången på länge var lite nervöst, eftersom Nisse var där. Jag tycker alltid att det är lite extra jobbigt att hålla pass när någon annan tränare är där och även om han inte är aktiv med det nu (ännu) så är han liksom min gamla nybörjartränare och jag vet hur mycket han kan och vet.

 

Det släppte lite efter uppvärmningen och jag körde på ungefär så som jag brukar. Inte så mycket prat, mest bara köra. Vi körde en del kirikachi först, gående, vanliga och sedan med Do. För tja, jag håller ju inte pass så ofta och har sagt till mig själv att när jag gör och det finns utrymme ska jag lägga in så mycket Do jag bara kan. För Do behöver man alltid träna på. Vi körde Stora Do, lite Men-nuki-Do, Kote-Men och Kote-Do, sedan kakarigeiko och ji-geiko. Vi hann ett varv med ji-geikon så alla fick köra mot alla (utom han som fick vila för att han råkade vricka foten). Det kändes helt okej, har svårt att få till någon riktigt fokus på mig själv när jag håller i passen. Do kändes halvhyffsad i allafall, några tvåstegstekniker som kändes som de skulle också. I ji-geikon så kändes det väl helt okej, lite avvaktande kanske. Men det känns som om flera av dem som var på passet igårhar utvecklats väldigt mycket, det går bättre och bättre att köra ji-geiko och det blir roligare och roligare. Att köra mot Nisse var kul såklart, men svårt, han är så ruskigt snabb och jag blir så avvaktande, lite halvbeskviken på mig själv, inte den fokus jag skulle vilja ha. Bara att jobba vidare, på söndag kör vi igen!

 

Kom för övrigt ifrån träningen med några nya blåmärken. Några hårda kote-hugg och låga Do-hugg brukar ge lite sådant. Dock är det fachinerande att de längsta personerna är det som hugger Do och träffar knäskålen, så kan det vara iblanda. Måste jobba lite själv på att inte lyfta benen så mycket när jag gör attacksteg också.

 

Det Positiva: Träna så svetten rinner

Det Negativa: Oförberedelse

 

Over and Out

Jupp, nu har jag suttit och knåpat lite på tävlingsplaneringen för våren. Brukar ju inte bli som man tänkt, men en plan ska man ju ha i allafall så det finns någonstans att börja. Har inte alls bestämt klasser ännu, det gör jag vid anmälan, vad jag planerar så kommer vi tävla lite blandat LC och LB och bara en klass per tävlingsdag som det ser ut denna vår, mot hösten kanske vi testar på att gå två klasser igen, allt beroende på hur det går naturligtvis. Känns mycket kul att ha något att se fram i mot igen!

 

Vi ska ju testa på att rida i lag i år också, i Div III, tillsammans med fjordhästkompisar, vilket jag tror Maxim kommer att uppskatta, han gillar hästar som ser ut som han själv, problemet är väl mest att han alltid vill fram och bekanta sig också. På dessa vet jag inte vilken klass jag ska rida, men förmodligen LC, det känns nog mest lämpligt. I samband med detta planeras det att vi ska ha ett par gemensamma träningar för tränare, ska också bli superkul och testa på att träna för någon ny. Så det händer mycket denna vår, men jag ser fram i mot det något enormt också.

 

20 Feb Clear Round Dressyr hos Familjen Lilja, Mantorp LB:1 Anmäld!

 

22 Mars Lokal Dressyr, Mantorp LC:2 Anmäld!

 

 

13 April Lokal Dressyr, Heda LC/LB (Första omgången Div III)

 

 

4 Maj ÖFF Hoppning

 

10 Maj Lokal Dressyr, Linköping LC/LB (Andra omgången Div III)

 

 

8 Juni ÖFF Bruksridning

 

22 Juni Lokal Dressyr, Åkerbo LB

 

3 Juli Lokal Dressyr, Heda LB

 

Over and Out

Avslutade denna fartfyllda helg med först en tur till Hangaren och lite klättrning, innan vi åkte vidare till Dojon för Kendo. Hann inte köra kata innan passet, men istället stannade vi kvar och körde efteråt.

 

Vi ägnade hela passet åt att hugga med bokken, grundtekniker och bokken-kihon. Det gick över lag ganska så okej, även om det är jobbigt att fokusera så pass länge. Kroppen är heller inte så van vid den sortens träning, vaden blev lite trött där ett tag, kör man mycket i rustning så tar man inte så många kendosteg egentligen, visst att attackstegen också kräver lite, men de är inte lika slitiga som att promenera över salen femtioelva gånger på ganska kort tid.

 

Vi körde i allafall bokken-kata 1-4 och gick igenom dessa, sedan gjorde vi också lite andra övningar och avslutade med en huggcirkel om 150 hugg. Jag och Lollo körde sedan igenom Kendo-katorna 1-7 en gång var i varje roll och hade en lite diskussion med Anders efteråt då han stått och övervakat det hela. Jag ska försöka jobba på 4:an lite mer och tänka att det är en stor kontringsteknik och inte någon liten flipp med handlederna. Sedan diskuterade vi att vi ska lugna ner oss i 6:an lite, jag blir lätt lite stressad i den, det ska inte direkt vara pauser, men det ska gå lugnt till. Det jag försökte tänka på var mina kamai i Jodan och han sa inget denna gång så förhoppningsvis såg det lite bättre ut än förra gången. Vi bokade också in att Anders ska komma och kika tidigare nästa söndag när vi kör kortsvärdskator så vi får lite guidning.

 

Nu är jag totalt slutkörd och funderar på hur männisikor känner sig utvilade efter en helg. Jag gör ju så mycket mer än på vardagarna känns det som hela tiden. Denna vecka ska sömnen verkligen prioriteras, jag ska inte fuska utan lägga mig i tid. Med början idag, med det säger jag god natt.

 

Det Positiva: Framtid

Det Negativa: Framtid

 

Over and Out

Idag insåg jag med glädje att jag valde rätt dag att rida ut på, nu kunde jag nämligen , utan att få dåligt samvete, hålla mig till ridhuset idag då regnet stänkte. Jag fick ju såklart sota för att jag ägnat de två föregående dagarna åt andra hästar och inte myst tillräckligt mycket med Maximen. Ropade vid grinden som vanligt, ingen gul häst kommer gåendes. Går halvvägs ner i hagen, han står längs ner och gräver i leran. Ropar igen, övriga fyra hästar titta nyfiket upp med spetsade öron, Maxim slänger ett halvt öga på mig och fortsätter sedan frenetiskt att gräva i leran. Vandrar ner till honom och när jag är en tio meter bort vänder han och går iväg åt andra hållet. Snacka om dissad! När jag väl kom fram fick jag på nåder ta på grimman och så gick vi in till stallet. Efter en stund i boxen med lunchhö, medans jag mockade den andra boxen och fixade höpåsarna (bara till två hästar denna dag), var jag förlåten och han var idel solsken igen.

 

 

Vi gick ner till ridhuset, vämde upp lite kravlöst i skritt, trav och galopp. Ganska så pigg och glad häst. Övade sedan ganska mycket programdelar i trav och blandade program hejvilt, några övningar från LC, några från LB och till och med någon liten från LA. Målet var att fokusera på att han skulle reagera kvickt så jobbade en hel del med halter på diverse ställen, mycket serpentiner och så lite ökningar på diagonalerna. Han lyssnade så himla bra tillslut och mjuk och fin var han också. Så vi gick över till galoppen, lite mer springig och lite svår att ställa igenom, men jag tyckte att ibland fick vi till det, det kommer att ta tid, men ska försöka fokusera lite mer på galoppen nu när jag tömkör för att jobba upp lite styrka, så kommer det bli toppenbra det här. Avslutade med att rida igenom LB:1 en gång innan jag travade av. Det gick okej, mer fokus från mig så blir det nog bra det här!

 

Det Positiva: Finhästen

Det Negativa: Allt går i ett

 

Over and Out

Stalltimmarna denna helg blir, många... Ännu inte klar heller, ska ut och kvällsfodra med. Kan verkligen se fördelarna med att köra alla fodringar samma dag, men tusan vad trött man blir, fordra ~30 hästar, byta täcken på typ 10, släppa ut alla, sopa stall, mocka tre boxar och fixa 12 höpåsar samt sopa hela stallet, jaha, så hade 3,5 timme gått liksom.

 

Ytterligare en timme senare hade jag och Flora tagit en säng ut i solen som behagade titta fram, vi red lilla rundan runt grisstallet som numera har utökat till diverse highland cattle i olika hagar runt gården. Flora mycket skeptisk till det hela och trotsade lite, ledde henne förbi tillslut, hon tyckte den stora tjuren med långa vassa horn som stirrade på oss var lite väl läskigt. Sedan gick det dock bra, travade lite när blötsnön och leran tillät det, ganska nöjda med vår lilla sväng.

 

Hem och äta lunch och återhämta sig några timmar innan det var dags för mer ridning. Johan följde också med eftersom han lovat att hjälpa till med insläppet. Jag har ju hand om ytterligare en extrahäst denna helg, man får ju passa på när tillfället ges att rida välutbildad och i allafall till hälften gul häst.

 

Farbror Mirexo och jag tog oss en sväng i ridhuset på fredagskvällen för att känna av varandra. Av inblandade parter var det nog bara jag som var nöjd med den dealen i början. Maxim var synnerligen upprörd och stod och tryckte mot gallret i boxen när jag ställde ut Mirexo i gången och borstade honom, "Vaa!? Men jag då!?" Stackarn, ungefär samma när jag hämtade Flora i hagen idag, han kom glatt fram och såg väldigt undrande ut när jag bara klappade honom och tog Flora istället (desto nöjdare på eftermiddagen när husse var med och han också fick komma ut och röra på sig). Mirexo såg också något skeptisk ut till det hela (mutade med uteritt och banan idag, mycket nöjdare häst), började med att maska i skritten och försöka skjuta ut diverse bogar åt alla håll han kunde komma på. Själv hade jag stora problem med att rida i dressyrsadel och på häst som är lite större än Maxim. När vi blivit lite varma i kläderna båda två så gick det i allafall bättre. Red en del serpentiner i trav för att försöka mjuka upp sidorna, sedan passade jag på att göra sådant som Maxim inte kan fullt ut och som jag behöver damma av och komma ihåg hur man gör för att kunna lära honom. Så vi körde öppnor, slutor och skänkelvikningar, Mirexo tyckte väl att jag överdrev lite, men gjorde snäll det jag bad om. Sedan gick vi över till galoppen (vilken jag knappt kunde sitta ner i i början), vämde upp lite i den också med volter, men sedan tänkte jag att nu skulle Mirexo få lära mig något nytt också, som jag i och för sig gjort några gånger förut, men inte så mycket av vilja utan mer av slump. Galoppombyten! Vi började med snett igenom och byta innan hörnet, första gången gick inte så bra, men tror att jag inte hade honom tillräckligt rak, resterande gånger gick bra, åt båda hållen så vi körde åttavolt efter det, "Det här är jag proffs på sa Mirexo" och jag nöjt av att något verkligen fungerade. Var väldigt nöjd där så vi travade av under lättridning och lägre form i serpentinbågar över hela ridhuset och sedan skrittade vi av också, allt som allt var vi nog i ridhuset 40 minuter och väldigt effektiva minuter för min ridning.

 

Idag var det då uteritt på schemat, vi fick en fin tur, med pigga glada hästar, mycket trav och en del galopp (för lite tyckte Mirexo). I hans ögon var den roligaste stunden på hela turen den bit då han fick springa sina långa galoppsprång för att komma ikapp Maxim, jag tyckte det gick lite väl fort där ett tag, men han har ju inga problem för att stanna när man ber om det, så det är nog bara ovana över hur långa språng han verkligen tar. Vi red till gamla hoppstigen mot Sankesundshållet och skrittade en runda i skogen där, kliva över nedfallna träd är ju också kul tyckte båda hästarna och gick och småfrustade för sig själva. Galoppen på grusvägen hemåt sedan blev lite väl glad, Maxim först och så låtsades han såklart se något i en buske och hoppade lite åt sidan och sprang iväg en bit. Johan hamnade lite på sniskan, men klarade ut det bra ändå. Sedan gick det bra igen och vi både travade och galopperade efter det på hemvägen.

 

När vi kom hem var det dags för intag av nästan alla hästar igen (några var redan inne och mumsade) och byta täcken, samt sätta på skydd, en timme tog det. Nu är det bara kvällen kvar, vilket inte brukar ta så lång tid, men ändå. Kommer ha ägnat drygt 10 timmar åt hästarna idag. Roligt är det, men trött blir man.

 

Imorgon ska jag hitta på något med Maximen, kanske uteritt, men annars vara i ridhuset och trimma lite dressyr, får se lite vad vädret säger också. Ser ut som om Mirexo får vila från mig, lite annat står på schemat imorgon också.

 

Det Positiva: Att rida dressyr

Det Negativa: Att inte kunna sitta i traven.

 

 

Over and Out

Ingen rast och ingen ro, torsdagar är hektiska, men ack så roliga, Kendodags igen och till på köpet skulle vi testa en ny lokal. Den var ungefär tre gånger så stor, hade bra golv (bara ovant i början) och verkar passa våra behov utmärkt, även de andra stilarna var där och kikade och verkade nöjda med vad de såg.

 

Vi började med ordentligt uppvärmning och vad det kändes att den var större, man kände inte alls av rummet på samma sätt och allt kändes ovant. I påhälsningen var den höga väggen på motsatt sida mot för vad man är van vid, så vi fick vända åt andra hållet. Men det är ju en vanesak. Vi gjorde en del grundhugg, samt gjorde zuriahci för att verkligen testa golvet.

 

I rustningen sedan började vi med Stora Men, små kote-Men, kote-Men-hiki-Men och så kirikachi. Jag kände mig inte super tekniskt idag, inte fullt fokus och lite trött. Men det gick i vågor, några kändes bättre än andra. Och så fick jag hugga lite på Nisse också, i övningen med kote-men-hiki-men och det var ungefär som jag mindes, att hoppa in i en vägg ungefär och jag kände också att jag behöver öva ännu mer på att ta imot. I kirikachi körde jag mot Lollo och det blev lite stelt och nervöst (Nisse stod och kollade på), måste tänka på att lyfta armarna ordentligt var kommentaren efteråt, åhh, det är så bra det här! Älskar spontan feedback!

 

Och så var det ju ji-geiko också, wuhu, fick köra en mot Lollo som var skoj, vi har väldigt ofta minst ett ögonblick under våra ji-geikos när vi stannar och fnissar lite för att något blir tokigt. Körde vidare, Kalle säger plötsligt att det är sista ji-geikon (och här kanske jag gjorde bort mig lite) och jag utbrister "Nej, en till! (fast det behövdes två rotationer för att jag skulle få köra mot Nisse) så Anders fick förklara för Kalle hur viktigt det hela var för mig och så gjorde Kalle två rotationer till med korta ji-geikos och så fick jag då äntligen köra ji-geiko mot Nisse igen! Tja, vad ska man säga? När jag tänkte efter nu ikväll så är det nog när jag graderade 1kyu som jag körde mot honom senast och det är ett ganska så stort hopp. Men han är fortfarande så rysligt snabb och jag kan ju inte åstakomma så mycket. Tycker ändå att det kändes bra, var väldigt trött, men kämpade på, fick kommentarer efteråt om att jag satt en snygg Men och jag har något svagt minne av det hela, men inget klart.

 

Allt som allt en himla bra dag helt enkelt.

 

Det Positiva: Kendomänniskor, kendokänsla och ljudet av den perfekta träffen som får en att rysa

Det Negativa: Om allt i mitt liv vore som kendo känns just nu skulle jag vara den lyckligaste människan på jorden.

 

Over and Out

 

Jag och Maximen började veckan med lite tömkörning, vi var på lilla ridbanan för omväxlingens skull och ägnade större delen av passet åt att försöka göra halter och sedan inte bli ivrig och gå innan matten bad om det. Visade sig vara en lagom stor uppgift sådär en måndagskväll. Skritt och trav höll vi oss till och det fungerade bra, kunde till och med behålla fokus någorlunda på mig när det vid några tillfällen blev lite spänt (häst som promenerade förbi, sjöfåglar som lät i bäcken). Han kändes rätt så fin, lite pigg så när vi nästan var klara vandrade vi in i ridhuset så han skulle få galoppera av sig om han ville. Han var inte så värst intresserad, men något varv blev det, det var roligast när matten också springer med, då kan man tävla!

 

I tisdags hade vi vilodag och matte gick på stallmöte istället. Men igår tog vi oss ut på en trevlig lite tur i kvällsmörkret. Vi kunde till och med trava lite på några ställen, men mest blev det skritt, mycket energi, men vi kom överrens och hamnade inte i bråk, tror han kände att matte ändå hade koll på underlaget och det var bäst att lyssna på henne så man inte ramlade omkull.

 

 

Lyckades pricka av några ärenden på att-göra-listan också, då blir man glad, speciellt som det bara var roliga saker denna gång. Dels beställde jag en sadeltid och hade tur med att få en redan nästa lördag, ska både kolla sadeln jag har och prova dressyrsadlar, blir spännande, hoppas vi hittar något som vi båda kan trivas med. Vi är också anmälda till Clear Round hos Sissi Lilja 20 februari och till en lokal dressyrtävling den 22 mars, ska bli superkul. En annan kul grej är att jag (och Maxim) för första gången ska tävla i lag. Div 3 dressyr för Rappestad ridklubb, ett lag med bara fjordhästar ska vi vara med i, ska bli kul att prova på.

 

Idag var det då dags för Lenaträning, jag hade önskat hoppning och hoppning blev det. Har nog inte hoppat sedan innan jul, också då för Lena, blir sällan att jag hoppar själv då jag dels är osäker och dels tycker det är svårt med bra övningar. Men efter idag kanske man skulle försöka lite oftare, någon hoppryttare blir jag nog aldrig, men jag bearbetar min höjdrädsla bit för bit och kan redan nu avslöja att vi faktiskt slog höjdrekord tillsammans Maximen och jag, hela 65 cm tog vi oss över. Han har ju hoppat högre själv tidigare och jag också, men det var många, många år sedan. Men det jag framförallt var så nöjd med var att han hoppade så mjukt, inte stannade och inte rev, eller första gången rev han det minsta hindret med plastbommar (ca 40 cm), men nog mest för att han blev så förvånad över att ta två hinder i följd. Vi var relativt samspelta också, jag kom ihåg att ta mantag och ryckte honom inte i munnen något, vilket är en av mina störast rädslor, sedan är det så klart mycket att jobba med, hälar ner, skänklarna stilla, blicken uppåt, inte luta mig fram för mycket och så vidare. Och det var kul! Första gången hon höjde till 65 cm så kändes det lite i magen, men jag höll mig lugn och när första språnget gick bra så var det som bortblåst. Så stolt över fina hästen som klarar av allt så bra trots att vi egentligen inte tränat så mycket hoppning, han tycker det är kul också, så matte ska ta sig i kragen och våga mer helt enkelt.

 

Det Positiva: Hoppehästen

Det Negativa: Minusflex

 

Over and Out

Vi tog det lite lagom lugnt även idag, lite promenerande blev det, med drakbåsningar och låtsas bli rädd för saker. Vi gick upp till stora ridbanan så han fick springa av sig lite i allafall. Då blev han mer fokuserad på att gräva gräs, men lite spring blev det också, inte bästa underlaget, men han fixade det ganska bra ändå. Imorgon blir det nog ridhus, eller eventuellt lilla ridbanan, vi ska nog tömköra lite, får se vad som händer lite.

 

Hade kameran med mig och försökte fånga honom på bild, häftigt ljus över åkrarna var det med.

 

För ganska precis, fem år sedan (1 februari 2009, så 5 år och en dag), klev jag och Lollo in i Dojon för första gången. Under dessa år har människor, passerat, tillkommit, försvunnit och årervänt, människor som man minns och sådna som man för länge sedan har glömt bort. Jag har fått vänner för livet och oförglömliga minnen. Motivationen och orken har gått ner i djupa dalar och klättrat upp för höga berg. Men jag vet att mitt liv, den jag är som person inte skulle ha funnits idag om det inte vore för kendon. Jag kan inte hävda att det skulle ha varit sämre, men mycket, mycket annorlunda. Det är många pass som finns dokumenterade på den här bloggen, många historier och ibland roar jag mig med att gå tillbaka och kolla igenom arkivet. Så många timmar svett, skratt och tårar. Man minns inte allt man varit med om, men jag har förmånen att kunna återuppleva så många minnen och det, mina vänner, är min största motivation för att fortsätta skriva i den här bloggen.

 

Så till dagens pass, grund utan och med rustning, då bara en nybörjare dök upp fick vi köra lite ji-geiko på slutet också. Början av passet när vi gick mycket över salen och högg dels i luften och dels mot varandra, ägnades mycket åt stora Men. Att träna grund är väldigt nyttigt, både för ens kendo och för ens inställning. Kommer man in i en period när man ändå tycker att man har lite koll på vad man håller på med och får lite självförtroende kan man alltid gå tillbaka till grunden och hugga stora Men, gående. Man kommer med största sannorlikhet inse att man inte kan ett skit. I allafall är det så för mig, så jag ägnade några minuter åt att känna mig värdelös, sedan ryckte jag upp mig och började jobba på det hela. Det kändes ju i allafall bättre mot slutet, vilket är positivt. Vi gjorde lite varianeter av seme och kote-Men också, sedan plockade vi på oss rustningen och körde lite samma sak, grund i rustning är nästa värre ändå, men nu fick vi köra även små tekniker och det är alltid lite mer bekvämt. Det kändes rätt så okej, lite stel i axlarna och fick lite ont, men inte så mycket att det störde.

 

Vi körde vidare med kirikachi, där det kändes sådär, jag verkar ha tappat bort lite teknik och lite tempo som jag får försöka börja jobba fram igen. Och nöta kirikachi kan man ju aldrig göra för lite. Sedan var det då dags för ji-geikon, innan vi började förklarade Anders vilket fokus han ville se. Rätt avstånd, inga blockeringar och känna av när man ska attackera, kontringar ska sitta och det skulle helt enkelt vara en snygg ji-geiko. Han tog upp mig och Nisse för att illustrera, det enda vi fick köra mot varandra i rustning kan tilläggas och det var nog de roligaste sekundrarna på passet. Så jag fick hugga honom i huvudet en gång idag i allafall, vi blev båda besvikna när Anders avbröt när vi bara hade en rotation kvar för att få köra ji-geiko mot varandra, men förhoppsningavis ska det bli av på torsdag. Körde i allafall några ji-geikos i allafall och det fungerade hyffsat okej, jag känner mig motiverad just nu och latar mig inte speciellt mycket oavsett vem jag kör imot och det är kul. Det var länge sedan jag kände en sådan glädje i kendon, men jag njuter för fulla muggar just nu.

 

Det Positiva: Motivation

Det Negativa: Ingen Nisse-ji-geiko

 

Over and Out

Igår blev jag ett år äldre och firade med att ta en semesterdag från jobbet. Tog lite sovmorgon, åt lite lugnare frukost än vanligt och ägnade sedan förmiddagen åt stallet. Hade både Flora och Maxim att rida. Maxim red jag ut, fin tur, hade drivit igen en del upp för kullen, så vi pulsade i djupsnö en del, travade ganska mycket och galopperade upp för backarna. När vi skulle hem igen travade vi nedför kullen i den djupa snön, vände en gång och uppför igen, trav då med och några språng i galopp, hemåt igen blev det mer galopp, vi hade ju plöjt upp ett litet spår så det blev lite lättare att ta sig fram, ändå blev det mer som om han hoppade fram än galopperade. Kul i allafall, lite väl kul när han kom på det också och sprang så fort han kunde en bit. Men det gick bra, skrittade hemåt mycket nöjda med frustande häst.

 

Flora fick gå lite i ridhuset, länge sedan jag red henne där. Tycker att det gått framåt faktiskt, hennes bogar flöt inte omkring och var överallt riktigt så mycket som de gjort innan i skritten och traven, riktigt trevligt. Halterna blev också bättre, kvickare reaktion och framförallt reaktion för sätet mer än handen, även om den också fick vara med lite på ett hörn. Galoppen sedan, jag hade lovat att jag skulle se hur mycket jag orkade galoppera henne, hon är ju inte riktigt tillräckligt stark ännu för att orka själv så man måste hjälpa till en del när man vill hålla galoppen på en volt. Vi började i höger varv, vilket visade sig vara hennes bästa. Fattningarna fungerade mycket bättre för mig än vad det gjort tidigare, hon bockade lite, men fattade rätt utan att springa in i galoppen, någon lyckades vi med utan bocksprång också. Inga större problem med att hålla galoppen ett varv på stora mittvolten, visst fick jag stötta och driva, men vi löste det bra tycker jag, gjorde detta ett par gånger. Sedan gick vi över i vänster varv, lite svårare nöt att knäcka. Springigare i fattningarna och sedan var det uj så jobbigt att gå in på volten, men efter mycket om och men och misslyckade försök fick vi till ett helt varv, då var vi ganska nöjda båda två så vi lämnade galoppen där. Travade av med serpentinbågar över hela ridhuset och då var hon superfin, fina guldtjejen, mer styrketräning så kommer det bli super tror jag. Hon har kommit väldigt långt på mindre än ett år, vi vet ju egentligen inte alls hur mycket riden hon är innan, men hon känns ungefär som en fyraåring att rida ibland.

 

Efter det var det hem för lite lunch, sedan iväg och köpa foder, ett par klarröda benlindor i fleece råkade också slinka ner, de var ju trots allt på rea. Sedan ägnade jag mig åt människoshopping också, köpte lite kläder och klippte håret. Kvällen ägnades åt hämtmat, ett glas vin, sällskapsspel med Johan och så film som avslutning, mycket nöjd med min dag.

 

Idag fick vi besök av mina föräldrar som kom till lunchtid, vi fikade lite hemma hos oss, sedan åkte jag och pappa ut till stallet. Presenten detta år var nämligen vinterdäck till trailern så vi kan starta tävlingssäsongen, jag har av och till under hösten försökt hitta och köpa, men det har varit knepigt. Nu hade pappa med lite kontakter och däck som han hade hemma lyckats knåpa ihop en kombination som passade, så hjälpte han mig att sätta på dem också, så nu är vi redo, på måndag ska jag ringa och beställa tid för sadelinpassning hos sharpman och anmäla mig till en pay and ride. Ska bli så kul! Mockade och packade höet också och så gick vi en sväng till hagen och matade Maxim med morötter, han såg rätt så nöjd ut med livet. Nu på kvällen har vi ätit en god middag på resturang också och restan av kvällen kommer jag nog att befinna mig i paltkoma, det är tur att sådana här helger inte inträffar så ofta.

 

Det Positiva: Finaste föräldrarna

Det Negativa: Magont

 

Over and Out