tildans

Maxim fick en dags vila efter ridturen och igår var vi på ridbanan och invigde julkappar. En repgrimma hade jag önskat mig och fick av lillasyster, Maxim fick också hästgodis som såklart skulle smakas av. Vi övade lite på att gå runt och jag övade på att använda kroppspårket. Sedan släppte jag honom lös också, filmade lite när han sprang och hoppade omkring, ska se om jag kan klippa ihop det till något vettigt. Söt som socker var han, men också väldigt intresserad av all mat man kunde passa på att gräva fram medans matte kämpade genom blötsnön för att komma tillräckligt nära för att mana på igen. Vi övade också lite på att komma fram när jag sätter mig på huk. Sötnosen verkade tycka om att sträcka på benen ordentligt.

 

Mellandagarna hade jag tänkt spendera med serietittande och så mycket sömn som möjligt. Hade egentligen inställningen att se säsong två av Hell on Wheels, men ödet hade något annat i tankarna. Då jag som jag så ofta gör surfade runt på IMDB för att kolla filmer snubblade jag över en ny serie "Arrow", sagt och gjort, nu har jag börjat kolla på denna istället och den är bra, blandning av Robin Hood och Batman skulle jag beskriva det som och det är inte fy skam enligt mig.

 

 

 

Så HOW fick vänta lite, men den ligger så fint och gror till sig, snart byter jag bågskyttar mot cowboys igen. Synd bara att ledigheten inte är längre.

 

Over and Out

Jag lyckades ta mig till träningen i torsdags också. Något ofokuserad och inte på topp fysiskt. Nåja, ska försöka börja jobba med den biten igen efter nyår när terminen drar igång. Att klara 1,5-2 jigeikos innan man klappar igenom är lite i lägsta laget. Vi körde i allafall lite tekniker, en hel del kirikachi och så ji-geiko. Den första mot Pär hade jag en del ork i, sedan blev det väl sådär i den mot Kalle, han fick skrika "mer zanchin" åt mig för att få mig att vakna och jag brukar ändå automatiskt skärpa mig mot Kalle, men så inte idag. Nåja, sedan körde jag mot Lollo, armar som höll på att domna av och inte mycket med det hela, den sista mot Pär igen ska vi inte tala om, huvudet stängde av och även om kroppen fick för sig lite grejer så kan jag inte riktigt ta på mig det.

 

Av med rustningen och för att inte ramla omkull fick jag ta lite mer vattenpaus. Sedan klarade jag av att köra kata. Jag och Lollo körde igenom 1-7 ett par gånger i båda rollerna. Kände att mycket gick per automatik, något att börja jobba med med andra ord. Testade även att köra dem på ett andetag, gick inte så bra. Vi ville leka lite också och tog fram de korta svärden ettan har vi hyffsad koll på nu i allafall. Shitachi-rollen är ungefär som i 1:an för långsvärd hidarijodan, tre steg in och hugga Men med översteg. Uchitachi har det korta svärdet och går in, blockar med svärdet i en "triangel" över huvudet och hugger Men, sedan går man bakåt ett steg och håller svärdet över huvudet innan man går ner i kamai igen.

 

Sedan tvåan då, vilken vi återigen uppfann en egen variant på. Kalle kom till vår räddning och fixade det hela på slutet. Såhär är typ hur det ska vara: Shitach går ner i gedan, Uchitach går in i en något lägre kamai (för att kompensera svärdets längd), tre steg in och Shitachi börjar pressa uppåt, när man känner att man inte kommer längre bestämmer man sig för att hugga och går via waki upp över huvudet och hugger. Uchitachi tycker detta är en dålig idé och blockar, hugger Men, tar sedan tag om Shitachis armbåge och håller fast. Svårt att förklara i text, men jag hittade en video på youtube som kan visa lite bättre:

 

 

 

Just nu lär vi oss rörelserna så får man jobba på finesserna senare.

 

Efteråt blev det bastu, åh, denna bastu. Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men innan jag började träna kendo förstod jag inte förtjusningen i detta bastande, men nu, nu förstår jag knappt hur jag kunde tycka så illa om det. Kanske beror det på att man tränar innan och är uppvärmd, kanske beror det på allt det som händer och sker i den bastun, alla skratt och alla diskussioner. Nåja, trevligt har vi i allafall och det blir alltid lite senare hemfärd då den är igång.

 

Det Positiva: Kendokompisar

Det Negativa: Dålig fysik

 

Over and Out

Så har vi äntligen fått börja sätta igång igen efter vilan. Vi tar det lite lugnt och försiktigt. Började i förrgår med lite tömkörning, skritt och trav, gick lite över en bom också och fattade galopp i båda varven. Sedan släppte jag honom lös så han fick busgaloppera över ett sockerbitshinder också, han var mycket nöjd med det hela. Kanske höll på en halvtimme eller så.

 

Igår var vi ute och promenerade i snön, en halvtimme också, för matten orkade inte mer än så, Maxim drog på och ville gå fortare, lite snö ska minsann inte hindra honom inte.

 

Idag så var det då äntligen premiär för mig i sadeln igen. Nästan en månad sedan sist. Invigde ett rött shcabrak dagen till ära och de nya bootsen som passade bra. Gick till ridhuset eftersom det är den enda möjligtheten i princip, vallen är nog ridbar också, men fyra väggar kändes bra att ha så här första gången. Vi skrittade mest, testade på lite varv på stora mittvolten, vänd upp på medellinjen, red serpentiner, några steg i ryggning, framdelsvändningar och så travade vi ett par varv åt båda hållen. Det kändes bra, blir vila imorgon och så får vi se vad vi hittar på sedan, kanske en ridtur i pulssnö på vallen är lagom på söndag.

 

Julfirandet är nu över för i år. Jag och Johan åkte upp til mina föräldrar lördagen innan jul och åkte tillbaka på juldagen. Åkte tåg och det var otroligt skönt och smidigt, inga förseningar i år. Hemhemma var det mycket snö och vackert väder, kom lite mer under dagarna, speciellt på juldagen när vi åkte hemåt igen, så pappa var lagom glad över att behöva ploga ännu mer. Nåja, då vi kom fram rätt så ridigt på dagen gick vi ut på snöpromenad med lillasyster och grannens bordercollie Tindra. Världens hyperhund som jagade pinnar och snöbollar långt ut i djupsnön. Så söt var hon, skönt att kunna röra lite på sig också och njuta av tystnaden i skogen.

 

Ett av mina (många) sidoprojekt är att få igång någon slags hemsida för Maxim, en sida för bara honom, de framtida (förhoppningsvis) tävlingsresultaten och lite annat som jag kan komma på. En av sakerna jag tänkte ha med där är lite om hans stamtavla och eftersom jag ändå surfar runt som en galning på diverse fjordhäst-sidor så kan jag ju lika gärna börja med ett inlägg här. En av mina drömmar är att någon gång föda upp ett (eller flera) föl, vekligen sätta sig in i och komma fram till en bra härstamning och få en häst som jag vill ha. Nu vet jag att det inte är så enkelt och förmodligen kräver många år innan man lyckas få den där hästen man tänkte sig, gener beter sig inte alltid som man vill och tänkt, men som sagt det skulle vara kul att testa någon gång. Dock är det många år till dess, men under tiden kan man ju lära sig så mycket man bara får in.

 

Min Maxim är en riktig Östgötahäst, eller en Stolplyckan-häst från Söderköping.

Vi kan börja med hans pappa: Isidor 249 som härstammar från både Norge (pappan) och Tyskland (mamman)
Isidor är också född på Stolplyckans fjordhästar. Han blev godkänd 2006 och är premierad med bokstav B (40 poäng på riksutställningen i Vetlanda 2006). Numera exporterad till Norge och kastrerad. Av de bilder jag sett på honom så ser Maxim ut att vara ganska lik kroppsmässigt sätt, ibland kan jag också tycka mig se vissa drag och uttryck som det verkar ha gemensamma.

Maxims mamma heter Irma 3354, även hon är född på Stolplyckans fjordhästar, hon fick Diplom (40 p) 2007 och är numera exporterad till Finland. Henne har jag inte sett så mycket bilder på och vet heller inte så mycket om tyvärr.

Farfar till Maxim är den i Östergötland mycket välkända hingsten Hauk Thun. Hauk Thun blev godkänd för avel i Sverige 2002 med premeringsbokstav B. Och har i dagsläget 5 godkända hingstar och minst 6 diplomston (varav en blev riksetta på premeringen i Vetlanda 2009) plus en hel del klass I-hästar. Hauk Thun togs ur avel 2009 är numera kastrerad men bor kvar på Vikbolandet hos stuteri Unik som ridhäst. Jag har träffat honom och under Hubertusjakten fick även Maxim träffa sin farfar. Av det lilla jag sett verkar han vara en trevlig häst och hans förvärvning går ju inte att klaga på. I septemper 2012 erhöll han sin ELIT-utmärkelse i Vetlanda.

 

Morfar är ytterligare en hingst bosatt i Östergötland, Furubäcks Io 210 (Jokers pappa) han ägs av Stolplyckans fjordhästar är premierade A (tidigare AB både för prestation och extriör). Även denna häst har jag träffat ute på våra tävlingar och hälsat på. Han tävlas främst i dressyr och är riktigt snygg att titta på. Som högst har han fått 43 p på utställning.

Farmor är Froydis van Oderhaff 3222, importerad från Tyskland och premerad B. Henne har jag sett i hagen, men aldrig hälsat på.

Mormor är det Elitpremerade stoet Björkhems Heika 2512 som köptes in till Stolplyckan som 1-åring och levde där tills hon 23 år gammal fick vandra vidare till Trapalanda. 10 föl hann hon få och blev belönad med ELIT.

Vill man läsa mer om henne och kolla på bilder på Maxims släkt kan man gå in HÄR. Det är också därifrån jag hittat den mesta faktan om Maxims familj.

Trots en bra härstammning vet man ju aldrig riktigt vad det är man får, men det kan ändå ge en bild. I Maxims släkt finns SM-deltagare i de flesta grenar och även dröser av höga poäng på premeringar. Jag tycker naturligvis att jag har världens snyggaste häst, med en kropp som är rejäl och hållbar, men ändå rörlig och med ett steg som kommer att fungera utmärkt för det jag vill använda honom till, lättare tävling. Sedan om vi någonsin kommer att få bra poäng på en utställning eller delta i ett Fjord-SM, det är sekundärt, även om det är stora drömmar. Huvudsaken är att jag har en häst som gör mig lycklig och som jag kan uppleva mycket kul tillsammans med. Jag skulle aldrig vilja ha en häst som "bara" hoppade, bara dressyrade eller bara gick att rida i skogen.

 

Men visst är det roligt med lite släktforskning, att se drag av den individ man känner i hästar som är helt främmande för en.

 

Over and Out

Vi har faktiskt lyckats få lite julstämning i lägenheten också. Vilket känns väldigt mysigt.

 

När man ska fota julkortsbilder med hyperaktiv fjording så kan det gå lite hur som helst.

Lite bilder som inte fick komma med på julkorten även om de är lite roliga och charmiga.
Söt som socker är han lilla hästen i allafall.

 

Over and Out

 

 

 

 

 

 

Sådär ja, nu åker jag norrut och lämnar Maxim i kompetenta händer under några dagar. Han börjar bli lite hyper av energi nu och tror att han vill börjar jobba igen, det vill matten också så i mellandagarna när jag ändå är ledig ska vi försöka dra igång igen.

 

Jag har lyckats ta mig ut på morgonen både onsdag och torsdag, men inte promenerat, men igår flexade jag ut från jobbet och kom ut tidigt på eftermiddagen. Maxim var inte på promenad humör, insåg att det skulle bli stretigt så vi gick på ridbanan, övade lite att pulsa i snö och stanna när matte ville. Hyffsat bra gick det, men otålig när man måstestå stilla en längre stund. Släppte honom sedan och så fick han springa lite. Och som han sprang, klart att han ville gräva efter gräs, men springa gick helt okej det också. Gjorde ganska många bock-rusningar över ridbanan, tur att man inte sitter på säger jag bara, det är sprutt i lilla racerhästen ibland.

 

 

Han var mycket uppspelt när jag tog in honom igen, mest för att alla andra redan kommit in och fått mat, jag menar, ingen ska väl ha mat före Maxim, vad är det för värld vi lever i!?

 

Nåja, idag blev det tidigt, tidigt, en sväng förbi jobbet och så ut till stallet. Fixade maten och mockade, släppte ut i hagen och önskade Maximen en God Jul. Har gjort i ordning värsta julburken till honom som han kommer att få på julafton, mer än ett halvt kilo morötter i bitar, ett äpple och så lite mer av hans vanliga pellets än vad han brukar få. Nu kommer jag att ha semester några dagar och sitta vid datorn så lite som möjligt, efter lite småtrassel på hitresan (missade bussen till tåget, men fick lifta med en mycket trevlig dam så vi hann i tid) har jag redan lyckat börja varva ner, en vinterpromenad har vi redan hunnit med med överenergisk hund, gos med katter och kramats med familjen. Nu blir det nog en liten tupplur på soffan innan kvällen fortsätter. Några julhälsningar kommer det att dyka upp de närmaste dagarna här på bloggen, det är skönt att kunna tidsinställa inlägg.

 

Det Positiva: Vinter

Det Negativa: Utan Maximen och en syster

 

Over and Out

 

Det var längesedan jag var så taggad på kendo som jag var igår, längtan i kroppen och i huvudet. Förväntan över att det faktiskt skulle dyka upp lite folk, det blev Kallepass, för första gången för mig på jag vet inte hur länge. Och en hel del folk i Dojon också. Fokuset höll jag hyffsat bra också, men kroppen är verkligen inte på topp, anfådd för nästan inget, orkar 1,5-2 ji-geikos och sedan är fokuset och orken slut.

 

Vi körde i allafall kalleuppvärmning i god stil, lite teknikträning, stora Men, stora Do och små kote-Men. Körde mot Kalle på Do, han tyckte att hugget kommer lite från sidan, men ville ogärna att jag skulle ändra ändå eftersom han ville ha samma fart och kraft i hugget, men jag ska försöka justera för mig själv och våga vara rakare. Har inte så mycket att säga om ji-geikosarna, som sagt tidigare fokus föll isär och orken höll inte, teknikerna som jag nu gjorde var det nog inget större fel på.

 

Sedan fick vi köra lite kata 1-3 också eftersom det snart vankas gradering. Efter lite stretching så hade vi tränarmöte, trevligt (fast vi missade bastun buhu) och välbehövligt. Nu är terminen lite planerad i allafall. Vi har också satt lite personliga mål som vi ska ha under året.

 

Det blev en sen kväll, men med viljan kommer lite extra ork helt enkelt.

 

Det Positiva: Kendomänniskor

Det Negativa: Splittrad

 

Over and Out

 

 

Jag älskar att skicka julkort och i år gjorde vi det lite extra med att fota Maxim och oss, Maxim iförd en mycket fin tomteluva. Vid det här laget hoppas jag att alla som vi skickat till fått sina julkort, för tänkte posta alla varianterna här. Vi skickade även en del vanliga julkort till dem som inte känner oss båda och Maxim så väl.

 

Tunga dagar igen, av många olika själ, inser hur nära gränsen jag ligger, behövs inte mycket för att knuffa mig över den. Denna höst har varit lärorik på många sätt.

 

 

Åter till Maximen, liten promenad blev det faktiskt på söndagen, han var lugn och harmonisk vilket var skönt, vi gick inte så länge, tjugo minuter kanske, lite lagom sådär, mest matten som blev trött av snöpulsandet. Sedan så blev det lite pyssel igår, borstade och myste lite. Idag var jag ut en sväng på lunchen och fixade och imorgon blir det innan jobbet är det tänkt, då ska jag försöka hinna med en liten promenad igen. Om jag kommer upp vill säga. Den största utmaningen just nu, jag längtar tills på söndag när det äntligen är sovmorgon. Jag längtar också ohyggligt mycket efter mellandagarna och ledigheten, jag ska passa på att umgår med Johan, våra vänner och min älskade, älskade häst. Inget, inget ska få förstöra det.

 

Det Positiva: Men vi har ju i allafall snö

Det Negativa: Jäkla sätt

 

Over and Out

Ännu något jag gjorde själv under hösten, kuddfodral. Väldigt smidiga, två raksömmar på varje fodral och så var det klart!

 

Börjar känna mig seg, utsliten och trött i kroppen. Hosta som kommer och går och slem lite överallt, men, men, efter denna höst kanske det inte är så konstigt att kroppen säger ifrån.

 

Nu ska vi se, onsdagen var jag tidigt i stallet om jag minns rätt, gjort allt till Maxim innan jobbet och tog en krotis promenad med honom innan jag behövde åka. Torsdagen var jag ledig från stallet och på fredagen blev det lite mys av och borstning. Men idag var jag faktiskt i stallet två gånger, även om jag bara umgicks med Maxim en av dem. Åkte först ut på dagen för att mocka och fixa all mat och sedan hade jag kvällsfodringen så åkte ut en stund innan på kvällen för att pyssla med Maximen. Vi passade på att gå ner till ridhuset som nästan tinat. Vi promenerade, övade lite halter och ryggningar sedan släppte jag honom och övade lite lös också. Så tänkte jag att jag skulle försöka att få honom att gå på en volt runt mig, lite löslongering med andra ord, det gick fantastiskt bra! Underbara, fina hästen! Volten blev lite oregelbunden, men när jag visslade på honom så återgick han snällt till spåret och runt mig, så himla duktig! När jag sätter mig ner på huk så kommer han fram till mig och får beröm.

Vi lekte lite också, sprang ikapp, Maxim vann såklart det är kul att springa fortare än matte tycker han. Ikväll var verkligen en perfekt stund tillsammans. Imorgon ska vi ta en morgonpromenad och om en och en halv vecka är det dags att sätta igång igen, jag börjar redan längta.

 

 

Det Positiva: Maximen

Det Negativa: Hosta

 

Over and Out

Så efter en lång onsdag så fortsatte kvällen med terminsavslutning med sektionen. Kendo, Iaido och Kyudo, väl representerade allihopa och även om inte alla dök upp så blev det en väldigt trevlig kväll.

 

Bordsplacering med pusselbitar som skulle passas ihop med någon så man fick sig en bordsgranne. Sedan pepparkakor och god mat, marängswiss till efterrätt. Och naturligtvis, välrdens bästa klubbkompisar, det finns helt enkelt inga bättre och efter kvällar som denna tvivlar jag på att jag någonsin kommer att vilja flytta från den här staden. Historier som återberättas, högljudda skratt och allmäna tokigheter gör att man trivs rätt så bra med livet, även om man som jag var lite dimmig i huvudet av sömnbristen.

 

Idag var det så dags för lite träning igen. Jag höll i passet och försökte väl ha någon slags fokus på gradering då vi har några som snart ska gradera 1kyu. Vi körde lite tekniker, kirikachi och ji-geiko. Sedan så körde vi kata sista halvtimmen då det önskades. 1-3 och så försökte vi gå igenom trean lite mer då den är krångligast, när jag instruerar kata och ska förklara något måste jag nästan alltid förlita mig på mitt muskelminne och visa samtidigt som jag förklarar. Det är lite spännande att kroppen kan rörelserna lite av sig själv, eller kanske med hjälp av det undermedvetna. Det var kul att se att det blev lite framsteg i allafall, även om vi inte hann jättemycket.

 

För egen del är det nog bara katan jag är riktigt nöjd med på dagens pass. Kan vara så att jag är på väg in i en förkylning så kanske inte var det smartaste att träna, teknikerna gick väl hyffsat, men ji-geikosarna var inte mycket att hänga i julgranen och nog för att jag tränat lite på sistone, men jag bör hålla längre än en och en halv ji-geiko. Nåja, det går ju upp och ner, lättare att acceptera det nu när ingen gradering svävar över en.

 

Efteråt blev det kort, kort bastu och nu ska här sovas. Sista jobbdagen imorgon, längtar till helgen så jag spricker, även om det inte blir mycket vila där heller.

 

Det Positiva: Vänner <3

Det Negativa: Sjukling på G

 

Over and Out

 

 

Så lätt värt att sova fyra timmar, i intervaller, på en natt, för att se en film som uppfyllde alla möjliga förväntningar och mer därtill. Det var så himla skönt att befinna sig i den världen igen, insåg hur mycket jag har saknat den och efter alla dessa år var det som att återse en gammal vän.

 

 

Nu var det ju ett tag sedan jag läste boken, och jag har bara läst den en gång, så jag hade inte så mycket minne av detaljer och liknande, men tyckte att filmen verkade följa bra av det jag nu minns. Och det minsta man kan säga är väl att jag är något förtjust i en viss dvärgprins. Det jag gillar mest med den var nog ändå att den gick in lite mer på djupet, kanske inte så mycket som den skulle ha kunnat, men ändå tillräckligt för att man skulle få känna av historien med alvkrigare och forntida slag. Jag hoppas på mer sådant i kommande filmer och naturligtvis ser jag extra mycket fram imot Mikael Persbrants insats. Mycket intressant kommer det bli och det känns fint att veta att jag har ytterligare två resor att göra till Midgård och dess karaktärer.

 

Sedan kanske jag inte var på topp resten av dagen, men, men, saker man får ta ibland.

 

Det Positiva: Sockerhöga

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

Tja eftersom vi varit så otroligt flitiga och duktiga så måste jag ju göra ett inlägg om lingonsylten också. Johan och jag skulle ut på svamptur, det slutade med tillräckligt mycket svamp för varsin svampmacka och 2 liter lingon. Tänk vad planer kan ändras. I allafall så togs beslutet att försöka koka lingonsylt. Hur svårt kan det vara liksom. Rotade fram burkar ur gömmorna och googlade fram ett enkelt recept. Så var det vara att sätta igång att rensa och koka.

 Resultatet blev bra, såg ut som mammans sylt men smakade lite syrligare, en gnutta mer socker så blir det nog bättre nästa gång. Men den är fullt ätlig och god till det mesta, hittills testade till pannkakor och raggmunk.

 

 Over and Out

Johan lyckades övertala mig och inatt kommer vi att sitta på Filmstaden och se premiären på denna efterlängtade film:

 

 

 

Hur jag ska klara morgondagen är oklart, men, men, får väl göra det bästa av det hela.

 

Over and Out

Så idag blev det inte mycket jobbande av. Försov mig lite så kom sent till jobbet, lagom till morgonmötet, sedan var det långlunch och julbord. Mumsigt julbord, fortfarande mätt och belåten. Direkt efter det åkte jga ut till stallet för att hovslagaren skulle komma. Hann ta in Maximen, ta bort brodden, mocka och göra hälften av maten innan han kom. Maxim skötte sig hyffsat bra, blev lite otålig bara. Upptäckte också att han hade tjocks geggigt gult snor i näsan, inte så nice. Får se om det är något tillfälligt eller om det behöver kollas upp, han är pigg och glad som vanligt och hostar inget i allafall, så hoppas att det försvinner snart. Med nya skorna broddade jag lätt i igen och så ut i hagen med hästen och matten åkte tillbaka till jobbet för att faktiskt göra en insats några timmar.

 

Maximen vilar ju och har så gjort i en vecka även om vi båda börjar tycka att det känns som om det är en evighet sedan vi gjorde något kul. Fredag blev det lite pyssel i allafall, slänga in all ren tvätt i garderoberna, inse att jag har alldeles för många schabrak (eller en för liten garderob, smaksak), sedan kapade jag man och svans på lilla odjuret som försökte hitta orsaker till att få ur sig lite energi.

 

På lördagen så blev det att jag kom ut på morgonen då han redan var i hagen. Fixade allt i stallet, strödde lite nytt och lade in lite halm för att försöka få bukt med magen som krånglar igen (mycket bättre idag tack och lov!) sedan blev det ut i hagen och mysa lite, fick några fina bilder innan kameran dog av kylan.

 

Idag blev det lite mer aktivering, efter att jag mockat och fixat maten tog jag med mig Maximen från hagen och gick på liten promenad. Han var uppspelt, men höll sig bra vid min sida, sedan träffade vi på han fjordkompis som var ute och tolkade med två människor. Mycket märkligt tyckte Maximen, men han kunde gå förbi när de stod stilla, när de sedan kom ikapp igen blev han lite uppspelt, men inte tillräckligt för att försöka sticka iväg. Vi gick in på ridbanan som var full med snö på hemvägen och så släppte jag honom. Han var mest intresserad av att gräva efter mat i kanterna, men lite sprang han när jag bad om det, några gånger blev det galopp och lite bocksprång också, tyvärr var det lite förm ycket snö för att matten skulle kunna hänga med och leka, men som sagt, lite bus blev det. Sedan myste vi ordnetligt i stallgången också innan han fick gå in och äta mat. Matte var nöjd med dagen, varm om fötterna tack vara de nya vinterstallstövlarna från Jula och den nya jackan med stallets tryck på ryggen, undersätllet som jag fick av bästa Johan i julklapp för två år sedan gör också att kylan inte bekommer mig så mycket.

 

Helgen har jag ochJohan delvis tillbringat i Norrköping. Bott på hotell, ätit god mat (och efterrätter) och spankulerat omkring. Vi bode på The Lamp Hotel efter tips från några vänner. Mycket fint var det! Vi började dock helgen med att åka pendeltåget till Norrköping, promenera upp på stan och äta en väldigt god lunch på Skafferiet, där var det mycket mysigt också. Sedan gick vi till visualiseringscentrum och kollade på lite utställningar, de har som en cosmonova-liknande grej där, så vi åkte omkring bland stjärnorna en god stund också. Och så krossade jag Johan när vi tävlade i vem som kunde ha lägst hjärnaktivitet, om det nu är något att vara stolt över. Vi var också i Knäppingsborg och kikade runt bland butikerna och till Johan förtjusning (och min också) hittade vi coola oljelampor, så glad att Linda visat mig omkring i stan lite så jag visste om den här butiken och ville gå förbi den. 

I somras fick jag något ryck och med inspiration av min kära kompis Lollo gav jag mig ut och plockade fläderblommor i bostadsområdet. Sedan bar det av hem till lägenheten och operation Flädersaft tog sin början. Det gick smidigare än vad jag trodde och även om den första provningen inte föll så väl ut så blev det bättre med tiden. Till och med så bra att jag gav bort en flaska i present. Snart är all saft slut och vi får vänta till nästa år med att göra ny, men då ska jag slå på stort och göra en större omgång.

 

Så här gick det till:

 

 

 

Första torsdagen på väldigt länge utan Lena-träning och då också en torsdag jag kunde byta bort. Skönt att cykla hem från jobbet (vågade inte ta bilen på morgonen) och ta det lite lugnt innan kendoträningen, häst-tvätten fick jag klart också, med lite hjälp från Johan.

Blev jag som höll i passet denna torsdag, fyra tappra själar dök upp. Nu vågade jag ta bilen då jag kontrollerat plogningen på parkeringen så Lollo och jag lyxade till det lite med bil till dojon. Rätt så värt det.

I allafall, improviserade lite och det blev ett pass med många hugg på rad, lite hugga så många Men och Kote över salen som man hann med, lite kakarigeiko och lite varianter av Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do Men förbi. Lite kirikachi och lite annat smått och gott. Trött blev jag i allafall. Ji-geiko på slutet, roliga sådana också och min kendo kändes hyffsad. Svårt att koncentrera sig lite när man i bakhuvudet tänker ut nästa övning. Försökte stretcha ordentligt efteråt och hopps på att musklerna inte protesterar så mycket imorgon.

Idag var handduken med så bastu blev det innan bilen styrde hem igen. Inga problem att ta sig upp hade vi heller. Imorgon är det äntligen fredag, som jag längtat.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Snorighet

 

Over and Out

... på mina friktionsdäck. Men tron på mänskligheten fick sig ett uppsving. Dagen började med att vi borstade fram bilen och styrde mot jobbet, kom fram utan problem och jobbdagen gick skapligt. Sedan så borstade jag fram bilen igen och skottade lite innan jag efter några spinnar kom ut från parkeringen och styrde mot stallet. Lilla asfaltsvägen hade yrt igen rätt ordentligt, glad att jag inte mötte någon förrän uppe vid stallet där det fanns plats att åka på sidan, annars hade det nog inte gått.

 

På jobbet klockan sex och om förmiddagen var trög så var jag på eftermiddagen som en speedad duracell-kanin. Kanske hjälper det att man tycker sig kunna ana ljuset i tunneln. I skymningen åkte jag på hala vägar ut i stallet, mockade, haffsade till mig lite reflexer och gick förbi hagen för att hämta Maxim. Som inte alls fattade varför han skulle ut och promenera i halvmörkret och inte komma in till maten. Så han ägnade promenaden åt att låtsas bli rädd för saker, allt är ju annorlunda när det kommer snö, och julbelysning, hugedamig. Nåja, snygg är han ju när han blåser upp sig lite, även om matten tyckte att det fick vara någon måtta på grejerna när armen blev trött på att släpas efter en 500 kg häst. Vi fick öva mycket halter kan vi säga och stanna gör han ju, sedan vill han bara inte stå stilla utan komma igång igen på en gång. Blev inte så mycket pyssel mer med honom, kollade hovarna och borstade svansen, han hade haft täcke på sig i hagen och under promenaden så han var inte smutsig.

 

Jahopp, -14 grader imorse, men inte ens det kunde göra mig på bra humör. Jag brukar ju annars må som bäst när det är minusgrader och snö ute. But not today. Iväg till jobbet lyckades jag rassla mig i allafall, men det blev en kaosmåndag som hette duga. En jobbdag som fick mig att ifrågasätta mycket av det som händer och sker i livet just nu. Humörsvägningar som hette duga också, blandade irriterad och apatisk på förmiddagen och skrattanfall samt panikkänsla på eftermiddagen. Jag tror minsann att stressen börjar ta ut sin rätt.

 

 

Iväg till massagen kom jag i allafall, där var det spänningar i övre delen av ryggen och axlarna som bankades ut, jag vet inte riktigt hur ont det ska göra, men när det börjar stråla ut i armen när det trycks på vissa punkter i övre ryggen, gör det för ont då?

 

Sedan iväg till stallet och mocka, fixa mat och pussa på Maximen. Rätt skönt att behöva åka hem sedan, även om jag missade stallmötet. Dels hade jag inte tid att gå, men efter den jobbdagen och de svängningar jag redan varit med om tvivlar jag på att jag klarat av att vara instängd i ett litet rum med mycket folk och diskussioner i flera timmar.

 

Morgondagen blir en tidig dag på jobbet och sedan hoppas jag på en liten promenad med Maximen i solnedgången, får se hur det känns helt enkelt.

 

Det Positiva: Arbetskamrater

Det Negativa: The rest

 

Over and Out

Jag och Johan gick för någon vecka sedan årets upplaga av vinterljus. Inget speciellt jag fastnade för, men det var en trevlig promenad i allafall.

 

Idag var det tidigt till stallet, Maxim fattade nog inget, först hade han fått stå inne och så var husse med och sedan åkte vi inte iväg på äventyr. Vad var på gång egentligen? Julkortsfotografering såklart! Det gick förvånansvärt bra och vi fick bilder som vi ska använda oss av, kommer nog bli fint, men hemligt än så länge.

 

Efteråt fick Maxim gå ut i hagen och påbörja semestern, han såg inte allt för ledsen ut. Lite promenader hoppas jag kläma in i veckan, i pannlampans sken i och för sig, men det har ju också en mysfaktor. Sedan ska jag koncentrera mig på att smörja sadlar och träns, samt plocka hem alla saker som ska tävttas och fixa det nu i början av december. Målet denna vecka är att få rent lädret, bör inte vara allt för svårt.

 

Det Positiva: Vila

Det Negativa: Fortfarande mycket att göra

 

Over and Out

Idag så blev det ytterligare en första gång för Maxim, förra vintern gick han oskodd, men denna har han skor fram så idag blev det att leta upp broddar och skruva i. Något säkrare på foten blev han, så jag hoppas han ska klara sig från att halka. Resonerat lite fram och tillbaka om jag skulle plocka av skorna, men nu testar vi såhär så får vi se hur det går. Den storfotade hästen kan dock inte ha sina boots i storlek medium, så får se om jag ska köpa större, funkar ju ändå, men när man rider kan det ju var lite bra med skydd ibland.

 

Efter att ha kämpat med broddandet i typ en timme, eller en brodd, tre gick i rätt så snällt, fick jag låna en gängmojäng och då gick den sista i också. Hovslagaren kommer om en vecka så då blir det lättare, funderar på sulor också, idag blev det mycket styltor när han gick i snön.

 

Vi gav oss ut på vallen med fuxdamen i sällskap, skrittade och travade en kort bit, då hon är skadad och inte igång ännu. Sedan gick vi stigen genom skogen och kom ut på vallen igen. Vänder hemåt och Maxim är lagom taggad, vet inte om det var något djur i skogen eller nått som eldade upp honom. I allafall mötte vi två andra som var på väg åt andra hållet, så fuxdamen slog följe med dem då det var rätt så blött på den delen av vallen, Maxim hade inga större problem med det på ditvägen så jag bestämde mig för att fortsätta, inte ett så klokt beslut i efterhand. Det fungerade fint att rida ifrån de andra, men sedan när vi rider längs med skogen så knakar det till och Maxim flyger i luften, kastar sig ut på vallen och börjar springa hemåt. Jag satt kvar, men stopp på honom fick jag inte, han kan bli rätt så stark. Tillslut, när vi nästan var hemma fick jag stopp, uppspelt häst som fick skritta resten av vägen. Han är nog inte överrens om att han behöver vila sig lite nu. Det här var ju sista ridturen, sätter igång igen efter jul är det tänkt, så lite mindre häst i bloggen framöver, även om det inte kommer att vara helt tyst.

 

Det Positiva: Bättre underlag

Det Negativa: styltor och rädslor

 

Over and Out