Långfärdsskridskor i Fjällnora

Jag har i flera år velat testa långfärdsskridskor, men det har aldrig riktigt blivit av, förrän nu! Jag och Johan tog oss ut till Fjällnora där de har plogat upp banor samt har uthyrning av skridskor. Vi hade tänkt vara där till öppningsdags, men riktigt så pigga var vi inte på lördagsmorgonen, men vid elva var vi där, då var alla skridskor uthyrda. Vi gick en skogspromenad och njöt av skogen istället och när vi kom tillbaka vid tolv-tiden testade vi igen. Nu kunde vi båda hugga skridskor som precis blev inlämnade, jag fick ett par bra kändes det som, Johan var inte lika nöjd med sina, men de gick att åka med, han behövde använda lite mer vristmuskler för att hålla sig stabil.  
 
 
Vi bestämde att så här första gången skulle vi inte åka den längsta rundan runt hela sjön utan känna efter. Det gick bra att åka, i början lite vingligt, men sedan kom jag in ganska bra i det, inte riktigt som att åka på vanliga skridskor vilket är vad jag är van vid, men inte jätteannorlunda heller. Vi åt vår medhavda matsäck på en brygga ute i sjön när innan vi började vända hemåt igen. Väldigt mysigt. En timme var vi ute och det räckte ganska bra för att vara första gången.
 
 
Nästa gång ska vi även ha med oss en vattenflaska, göra mer nyponsoppa i termosen och jag ska även ha med mig en tröja i ryggsäcken för fikapausen (istället för på mig när vi åker) och klä på mig bättre på benen. Vi började genast kolla begagnatsidor och frisluftsidor och jämförde priser på att köpa egna grejer, men det får nog vänta lite. Kanske är det lite bättre priser i slutet av säsongen och så ska vi åka några gånger till för att se om det blir någon regelbundenhet i det hela.
 
 
Det Positiva: Frisluftsliv
Det Negativa: Muskler som protesterar efter användning
 
Is och vinden i håret
 
Over and Out

Kittelfjäll 2017

Ett bonusinlägg denna vecka om vår sommarresa till Kittelfjäll
Ett tag nu har suget funnits där efter att åka norrut igen och besöka Kittelfjäll. Det har funnits där bak i huvudet och grott inför flera sommarsemestrar. Så även denna sommar, men med både Österrikeresa och SM-resa kändes det som om jag redan lagt ganska många mil denna semester på just resande. Men i slutändan vad gör ytterligare 140 mil?
 
Bland björkarna 
 
Johan behövde lite Johan-tid så han åkte upp i förväg och gick omkring och besteg fjälltoppar samt blev jagad av galen ren. Jag tog bilen upp en måndag, körde vägar jag insåg att det var länge sedan jag åkt på och vägar jag insåg att jag aldrig kört på själv, alltid som passagerare. Jag insåg också att jag hade väldigt liten koll på vilka bra rastplatser som finns, vi kan ju kalla det att jag inte riktigt hade samma ork som pappa att köra länge och behövde stanna lite oftare. Men så kommer man över krönet och ser den bekanta siluetten, av Kittelfjäll och Borkafjäll och Marsfjällen i fjärran. Och där nere bland björkarna står en liten röd stuga och väntar på mig. En liten röd stuga som stått där i bra många år nu. En liten röd stuga som min farfar byggde på sin familjs mark. En stuga vars besök till jag fortfarande kan räkna på en hand, men som sitter så långt in i mitt hjärta. Och jag
har insett att jag behöver åka dit oftare.
 
Från en annan sida 
Kittelfjället
Ån <3
These boots are made for walking
 
Ingen fjällresa utan renar...
 
En stuga som får mig att inse att trots allt jag lärt mig är jag fortfarande hopplöst okunnig, men jag tar mig fram och jag lär mig mer. För även om jag inte fick igång gasolspisen, så lyckades jag med både kylskåpet och vedspisen. Den ena utan att behöva ringa pappa... En stuga där man blir själv med sina tankar och där inget utifrån stör.
 
 
Jag har alltid gillat att lyssna på berättelser från förr, kanske blev Kittelfjäll och berättelserna därifrån så speciella eftersom farfar inte kunde berätta så många själv. Farfar var min bästa vän fram till att jag var 6 år. Kanske har jag lättare att se honom där i fjällvärlden, framman minnena av honom. I stunder håller jag på med lite släktforskning på den allra lägsta nivån och är otroligt tacksam över de släktingar som grävt fram så otroligt mycket material för mig att ta del av. I Kittelfjäll och därikring kan man räkna många släktled tillbaka, till och med till samerna vilket är ett arv jag alltid varit stolt över av någon outgrundlig anledning. En histoira om nybyggare och karga fjäll, om många barn och överlevnad. Min farfarsmor fick 9 barn som överlevde till vuxen ålder. Hon och hennes man ligger begravda på kyrkogården i Dikanäs tillsammans med tre av farfars bröder. Denna resa besökte jag gravarna för första gången. Det är en känsla att se sitt efternamn på en gravsten där dödårtalet är så många år innan du föddes. Det är en känsla att gå in på hembygdsmuseét och hitta ett gammalt klassfoto av sin farfar när han är mindre än vad du någonsin sett på bild tidigare. Att veta att han hade en historia här innan allt det du vet om honom skedde. Att veta att den här platsen är en del av vad jag kommer ifrån. Inte på samma vis jag känner för hemhemma, för även om min familj även där kan räkna generationer bakåt kommer man inte riktigt lika långt som man gör i området kring Kittelfjäll (vad jag kunnat se hittills).
 
 
 På avstånd
Jag hade en ensam kväll, natt och dag innan Johan kom gåendes. Vi åkte som sagt till hembygdsgården och museet, fikade med våfflor och kikade på hantverk. Åt på sommaröppen restaurang och badade i iskalla bäcken. Läste böcker och umgicks. Jag slog lite gräs med lie och var inte så värdelös på det som jag hade trott, inte för vi vågade köra ner bilen för det, men det såg i alla fall bättre ut. 
 
Före och efter arbetsinsatsen
 
En resa med reflektioner och med många tankar. Ensam och med Johan. Vi åkte hemåt på torsdagen igen, nästa gång blir det kanske en lite längre tripp och kanske kan jag gå ut mer i naturen än vad jag gjorde denna gång. Men det gav mig ändå en påfyllnad av energilagren.
 
 Rötter
På vägen hem stannade vi först i Dikanäs och letade oss fram till graven "J.HJ. Näslund familjegrav" och ställde dit en bukett blommor, samt hittade även farfars bröder i närheten Rangvald, Thorsten och Esbjörn. Det var en viktig stund för mig kände jag.
 
 Hällristningar vid Nämforsen
Vidare åkte vi, stannade och kikade på fin utsikt, körde som galningar på grusvägar (där vi blev omkörda...), stannade vid Nämforsen och hällristningarna samt lite lunch. Och stopp i Hudiksvall för middag hos vänner vilket var en trevlig avslutning på den lilla semestertrippen.
 
Det Positiva: Att andas fjälluft
Det Negativa: Hur myggor tar sig in överallt.
 
För alltid i mitt hjärta, nu av ännu fler orsaker än tidigare <3
 
Over and Out
 

Weekend i Golling an der Salzach

Vi hade ju semester i sommar som inte innefattade hästar också... litet inlägg om ett av äventyren.
 
Kickstratade ju min semester med en liten utomlandstripp. Det var ju inte sådär jättekul att gå upp kl 3.30 på sin första semesterdag för att ta sig kommunalt till Arlanda, men det gick ändå hyffsat bra får jag säga. Efter en mellanlandning i Berlin och tågresa från Salzburg anlände vi då till Golling som ligger uppe bland bergen söder om Salzburg. Anledning att vi hamnade just där var en bröllopsinbjudan och vem tackar nej till ett bröllop i Österrikiska bergen? inte vi i allafall. Vi besökte Salzburg för ett antal år sedan en vinter på väg till nyårsfirande i Italien och blev då runtgaudade av brudparet faktiskt och nu besökte vi brudgummens hemstad för bröllopet. Jag tror inte att det var vårt sista besök i Österrike, finns mycket mer att utforska har jag en känsla av.
 
 
Vi anlände vid lunchtid och efter att ha installerat oss åt vi en god lunch på rekommenderad resutrang och firade in semesterstarten. Därefter promenerade vi bort till Wasserfall Gollinger, trött Matilda, men vi gick faktiskt hela promenaden upp och ner. Sedan tillbaka igen, klä om och möta upp brudpar med vänner och familj för pizza-middag. Har träffat en del av de svenska gästerna förut i olika sammanhang, samt några av de andra på möhippan, så jag kände mig kanske inte så bortkommen som jag brukar.
 
 
Dagen därpå hade vi fått tips om en isgrotta som vi gav oss iväg för att besöka. Det visade sig vara ett heldagsprojekt, speciellt som man missar lite tåg och anslutningar. Men vi fick oss en fika i Bischofshofen innan grottan och en promenad i Werfen efter. Eisriesenwelt låg högt upp med fin utsikt och isen sträckte sig 1 km in i grottan, den ändrar sig hela tiden på grund av vinden som blåser igenom så den ser inte likadan ut som för tio år sedan vilket var häftigt. Själva grottan fortsatte sedan i 40 km till om jag förstod det rätt. Vi fick små oljelampor att hålla för att se vart vi skulle gå och så hade guiden på vissa ställen att han lyste upp isen med brinnande magnesium. Häftigt var det och inte lika jobbig promenad som jag trodde, det är ganska många trappsteg nämligen man ska uppför och sedan nedför igen, men det gick bra, bara på ett ställe det var riktigt brant och det var inte så långt, det är ca nollgradigt där inne också, så för mig som blir ansträngd så fort var det en bra kombination. 
 
Exalterad över tomtelykta i Isgrotta!
 
 
Sedan var det bröllopsdagen <3 Vi gjorde oss i ordning och kunde promenera till cermonin som hölls på borgen i Golling. Sedan minglade vi lite och så bar det av upp bland kullarna där mottagningen hölls på en resturang. God mat, dans och fantastisk tårta kan väl summera kvällen får jag säga.
 
 
 
Sedan hemresedag igen och tillbaka till vardagen, men ett minne att titta tillbaka på senare.
 
Det Positiva: Kärleken
Det Negativa: Lång väg att resa
 
Kärlek slår allt annat med hästlängder
 
Over and Out

Weekend i Rumänien och Bröllopsfest

Mitt och Johans framförallt, umgänge i Uppsala består till större delen av hans kollegor som också till större delen kommer från olika hörn av världen. Vilket detta år innebär två weekendresor ut i Europa för att gå på bröllop! Väldans trevligt tycker jag. Så denna helg bar det av till Rumänien för att gå på ett rumänskt-spanskt bröllop mellan två av kollegorna. Jag har bara träffat brudparet ett fåtal gånger, men känner några av de andra gästerna lite bättre så jag följde glatt med. Nästa bröllop i sommar känner jag brudparet lite närmare.
 
 
 
 
Vi tänkte oss i alla fall att vi skulle ha lite extra tid och för att det skulle passa bra med så direkt flyg som möjligt åkte vi ner på fredagskvällen och hem på måndagen. Första natten spenderades i staden Cluj där vi också promenerade omkring på lördagsförmiddagen och kikade på Botaniska Trädgården vilket var väldigt fint, speciellt med blommande tulpaner av alla de sorter. Därefter åkte vi i vår hyrbil till en saltgruva och sedan "the senic rote" till bröllopsstaden Bistrita. Saltgruvan var trevlig och bitvis vacker, även om det var mycket trappsteg att gå i, speciellt om man råkar gå fel. Många steg till stegtävlingen på jobbet. Vägen till staden var intressant och vi tog en del vägar där vi var tacksamma för den extra försökringen som hade tecknats på bilen. Speciellt när det kom en flock med får och blockerade hela vägen och strök väldigt nära bilen när det gick förbi med sina horn. Vi insåg också att de flesta andra förare inte hade så mycket självbevarelsedrift utan körde om på i våra ögon olämpliga ställen samt att hastighetsskyltarna mest verkade vara en rekommendation.
 
 
Staden Bistrita såg vi lite av och den kändes väldigt trevlig och pitoresk. Åt supergod middag på kvällen, tyvärr med otroligt lång väntetid vilket gjorde oss alla på dåligt humör eftersom magen skrek av hunger. På söndagen var själva bröllopet. Första gången jag var med om en ortodox bröllopscermoni, väldigt intressant och brudparet var väldigt vackert!
 
 
Efter det promenerade vi till hotellet där middagen skulle vara, sedan åt vi och dansade från strax efter två på eftermiddagen till efter midnatt. Jag orkade sedan inte följa med ut på stan utan gick och lade mig. God mat, ibland halvdan musik, men det gick att dansa. Blev någon sorts rumänsk ringdans och sedan ett gäng spanska festdanser utöver disco. Fick se en grupp uppträda med rumänsk folkdans. Dansa behövde man göra mellan rätterna för att få i sig så mycket av den goda maten som möjligt. För hungrig behövde man aldrig gå.
 
 
 
På måndagen kom vi iväg vid elva-tiden så vi hade några timmar på oss innan vi behövde vara på flygplatsen. Vi besökte staden Dej och gick en lite promenad, köpte nybakade godsaker på ett bageri och solade i 20 grader och blå himmel. Därefter åkte vi till ett slott som heter Banffy, tyvärr för långt att åka ända till det som kallas Draculas slott, kanske nästa gång. Sedan var det dags att flyga hem igen vilket jag genomförde mestadels sovandes.
 
Helgen kan sammanfattas med mycket mat och dans, för lite sömn och mycket trevligt sällskap.
Jag återvänder nog gärna till Rumänien igen, god mat, mycket att titta på. Nu höll vi oss mest till städer och turistställen och det fungerade väldigt bra, i fråga om att ta sig fram på engelska. Vi åkte genom landsbyggden också och det kändes som om det var en otrolig skillnad. Många där lever på ett sätt som vi inte är vana vid att se och bilar var ungefär lika vanligt som häst och vagn kändes det som. Det fanns också områden där jag inte såg traktorer utan människor gick och påtade på sina åkerplättar med hackor. Så jag uppfattar det som att det finns en enorm skillnad mellan hur människor lever. Människor verkade allmänt mycket mer religiösa också, med religiösa symboler i trädgårdar och så vidare.
 
Det Positiva: Så mycket fina människor
Det Negativa: Tröttheten
 
Maybe I can belive again
 
Over and Out
 

Naturreservat Hågadalen-Nåsten

Att utforska nya omgivningar är ju kul. För några helger sedan gav vi oss iväg till naturreservatet Hågadalen-Nåsten, alldeles utanför Uppsala. Vi gick en liten slinga i höstdiset, fick uppleva vissna löv, lera och dundrande hästhovar och frisk luft i drivor. Härligt med skog är det, dit ska vi definitivt fler gånger.
 
Påpälsad ska man vara!
 Vi skulle till Ekensberg bestämde vi!
 Johan fotar
 Matilda vilar
 Vatten och fruktpaus vid vårt mål, sedan var det bara att gå alla kilometrarna tillbaka till bilen. 
Visst är min vattenflaska från jobbet fin :P
 

Over and Out
 

Kajakäventyr

I lördags åkte jag och Johan ut och kollade in kajakförhållanderna här i trakten. Hyrde ett par kajaker av Friluftsfrämjandet i Sunnesta och gav oss i väg på en kortare tur på strax över två timmar (inklusive paus och fika). Första halvan av turen hade vi trevligt väder, men på hemvägen var det mörka moln, blixtar och dunder samt lite hällregn, innan solen sken igen som om inget hade hänt. Kul med kajakpaddling, men tog i lite väl mycket och hade träningsvärk i halva kroppen både på kvällen och dagen efter.
 
 
 
Over and Out

Längs med kanalen

För några veckor sedan kom min fina sambo med idén om ett äventyr som skulle inkludera hela familjen. Han var nämligen ute och cyklade en kväll och såg att det var tillåtet att rida längs med kanalen vissa sträckor fram till sista april. Vi ville inte gärna göra det på en helg då kanske många andra är ute, så jag tog ledigt från jobbet, det är ju ändå skärtorsdag, halvhelg redan och så gav vi oss iväg. Jag hämtade Maximen först, åkte förbi hemma och hämtade upp Johan och hans cykel. Maxim accepterade den förvånansvärt lugnt som reskamrat i transporten.
 
Vi hade tittat ut en bra startplats med bra parkering i förra veckan, med gott om plats och ganska så lugnt. Fick promenera en kort sträcka på vägen och över en kanalbro innan vi kom ut på grusvägen som går längs med kanalen. Vi startade i Ljung och red fram till Nääs utanför Borensberg, hade fikapaus och vände samma väg tillbaka, drygt 3 mil blev det och jag tror att vi alla tre är nöjda med vår dag.
 
 
I början var Maxim väldigt nyfiken och pigg, pinnade på bra och ville hänga med när husse cyklade lite framför. Men det var mycket att titta på och många saker att hålla reda på så allt eftersom blev han lite trött och stängde in sig lite i sig själv. Hoppade av och gick en sväng när han var som tröttast.
 
 
Sedan hade vi liten fikapaus, Maxim fick käka gräs och vi vår matsäck. En liten incident när han snubblade på grimskaftet och ramlade omkull hade vi, men annars var det en trevlig stund. Jag var förberedd ovch hade sårspray med mig, blev ett litet skrapsår på ena benet, annars var han helt okej. Alldeles innan vi kom fram till fikaplatsen så var han för övrigt världens modigaste lilla häst. Då skulle vi nämligen ta oss över en akvedukt och stackars Maxim som inte gillar trafik i vanliga fall tyckte det var superläskigt att bilarna dök upp ur underjorden helt plösligt och han var högt över dem. Det gick dock bra tillslut och på tillbakavägen gick det ännu bättre.
 
På "hemvägen" verkade alla intryck sjunikit in lite och han pinnade på ganska så piggt framåt. Travade och galopperade ganska långa sträckor med Johan bredvid på cykeln och det var riktigt härligt att känna hur glad han verkade.
Brunneby

Såklart han blev trött mot slutet igen, men han hade ändå en positiv attityd. Innan vi lastade in fick han lite vatten att dricka och en kort betesstund medans jag packade in allt i bilen och satte på honom reskläder. Sedan fick han hö att äta på vägen hem. Väl hemma (efter att ha släppt av Johan och cykeln) verkade han ganska så nöjd med att få gå in i boxen igen och slappna av lite.
 
Sista travbiten
 Min gula prins
 Familjen <3

Jag är också väldigt glad över hur väl han gick ihop med cykeln, han ville gärna gå jämnsides och prata med husse när vi skrittade och det gick utmärkt även i trav och galopp, även om Johan ibland kom ifatt lite bakifrån så reagerade han inte speciellt, Gick också bra med övriga cyklister vi mötte även om det inte var många. Enda gången han blev lite rädd var när cykeln ramlade lite oväntat medans Johan skulle spraka undan hästbajs, då vände han 180 grader (höll på att hoppa upp i Johan knä) och tyckte väl att det kunde låta bli att anfalla.
 
Många intryck och mycket nyttigheter, genom grindar och över broar, mycket bruksträning blir det. Imorgon ska vi ta det lite lugnare och så blir det uteritt på lördag igen. Får se om det blir nya sadeln imorgon eller kanske tömkörning.
 
Det Positiva: På äventyr med de två bästa killarna.
Det Negativa: Ont i rumpan
 
Together we are one

Over and Out
 

1 år

Idag är det den 15 april 2014, för exakt ett år sedan gav sig jag och Lollo ut på Det Stora Äventyret. Åh, vad jag drömmer mig tillbaka ibland och åh vad jag vill göra det igen. Det är bland de bästa besluten jag någonsin tagit, för det gav mig så mycket. Perspektiv, omstart, energi och bekräftelse på att allt går, bara man verkligen vill och allt ordnar sig även utan 100%-ig kontroll. Att bryta gamla vanor är inte lätt och jag ska inte säga att alla är borta, men lite, då och då, lever jag så som jag beslutat att jag vill. Det var också där och då vi bestämde oss för att inte vara nöjda med där vi var, utan ta oss vidare, framåt eller bara någon annanstans. Och här sitter jag nu, med ett nytt jobb och en flytt som lurar i flaggorna. Det finna mycket att se där ute i världen och jag vill se mer och se igen. För även om nästa resa inte går just till Australien så längtar jag tillbaka, vill uppleva bitar igen och uppleva något av allt vi inte hann med.
 
Honkongs flygplats
 Första besöket vid Operahuset i Sydney, dag1
 Barfota utan strumpor och skor <3
Sydney-hostelet
Blue Mountains
 
Så jag stoppar undan pengar och hoppas att någon gång i en inte allt för avlägsen framtid återigen får besöka detta fantastiska land.
 
Over and Out

Favoritplatser i Australien

Det finns inte en vecka som går utan att jag tänker tillbaka, drömmer mig bort och minns vilket fantastiskt äventyr jag varit med om. Att göra den här resan är något jag aldrig kommer att ångra. För ett land så stort som Australien finns det väldigt mycket att se, men jag tänkte att jag skulle berätta för er vilka mina favoritplatser är av allt vi såg och besökte.
 
Kata Tjuta - Valley of the winds
 
Blue Mountains - Leura Cascades
 
Royal Botanic Garden - Melbourne
 
 I en swag ut i den röda öknen
 
 
I en hängmatta på bakgården på Travellers Oasis Backpackers i Carins
 
Solnedgång Hervey Bay
 
Med vänner på Kangaroo Island
 
Jag skulle lätt kunna ägna restan av mitt livs resor till att fortsätta utforska det stora landet på andra sidan jorden. Planer smids, var så säkra, sakta men säkert kommer nästa resa närmare.
 
Over and Out

Nyår 2013/2014 Bosco Chiesanuova

Ja, lite bilder tänkte jag visa från vår lilla nyårsweekend. Jag och min Johan tillbringade fyra fina dagar tillsammans med hans familj uppe i bergen utanför Verona i Italien. För tre år sedan var vi på samma ställe och firade och nu var det alltså dags igen. Förra gången passade jag och Johan även på att besöka Venedig, denna gång blev det istället en liten avstickare till Milano. Men först och främst höll vi oss uppe i bergen, andades ren luft, njöt av ljusa dagar, fantastisk mat och uppfriskande promenader. Mer behöver man inte när man samtidigt kan umgås med människor man tycker om. Att omgivningen är fantastiskt vacker går ju heller inte att sticka under stol med.
 
Kyrkan i Bosco
Utsikt
 Idyll
Promenad
 Promenad
Promenad
Promenad
Promenad
Johan på äventyr
I skogen
Uppåt
Utsikt
Mera utsikt!
Vackert..
<3
Utsikt.
Inget är platt
Att må bra.
En väldigt trevlig resa, hoppas få åka dit fler gånger.
 
Det Positiva: Lugn, ro och mat
Det Negativa: Hårda sängar
 
Family

Over and Out

Melbourne i bilder

I Melbourne tror jag att vi tröstshoppade rätt så rejält och så mycket mer har jag inte att säga. Den botaniska trädgården var en av de trevligaste och dit återvänder jag gärna, men annars tja, vi shoppade.
 
Runt om i Melbourne
 
Royal Botanic Garden
 Vackra blommor <3

Så avslutades då bildresan, det kommer att komma några fler inlägg om australienresan, mest för att ibland längtar jag så otroligt mycket och gräver ner mig i minnen. Minnen som jag kommer att behålla livet ut. 
 
Over and Out
 
 

Kangaroo Island

Fortsätter resan i bilder, bara några kvar nu!
Vi gjorde en utflykt tillsammans med James också, en tur till Kangaroo Island, som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Snacka om djurliv.
 
På väg ut mot ön

 Utsikter!
 
Prospect Hill
 
Little Sahara
Echidna i vilt tillstånd <3
 Echidna hos ett djurhem <3
 Hitta Vallabyn!
 
 
Kängru!
Stränder
 
Remakable Rocks
 Admiral Arch
Djurliv
Seal Bay
 Hemliga krypin
Perikaner :)
 Bästa reskamraterna ever!!!
 

Over and Out
 
 
 
 
 
 
 

Adelaide i bilder

Att anlända till Adelaide vad lite av ett klimax på vår resa. Att hela tiden sett fram imot en plats och en tidpunkt så mycket och hela resan kändes det som om målet var Adelaide, det som var kvar av vår resa efteråt planerade vi inte ens. När vi lämnade Adelaide med tårar i ögonen så kändes det som om vår resa var slut, även om vi hade en hel vecka kvar. Veckan vi spenderade bland kullarna tillsammans med James och hans familj var verkligen en stor höjdpunkt på vårt äventyr och det kändes som om vi fick se lite mer av det Australien som sträcker sig bortom turistattraktioner och vackra vyer.
 
 
I väntan på James
 
  
Adelaide by day
Adelaide by night
 
Bland kullarna utanför staden
 
Sötaste hundran i hela vida världen Jake, Libby och Toby <3
 Näckrosdamm i Botaniska trädgården
 
Sjukt lyckliga minutrar!
Gorge Wildlife park!
 En av alla goda maträtter vi åt.
Besök i Barossa Walley <3

I am so going back!
 
Over and Out
 

Kings Canyon i bilder

Vi avslutade den röda öknen med en vandring i Kings Canyon och trots att vi kände dessa människor under bara tre dagar, kändes det lite sorgligt att lämna turbussen och säga adjö. Vandringen i Kings Canyon är till en början hård, starten går uppför Heartattack-Hill. Vi startade klockan sju på morgonen, solen hade knappt stigit upp ovanför horisonten, men det var ett klokt val, för hade jag behövt bestiga den kullen (litet berg) i gassande sol så hade jag nog inte uppskattat restan av vandringen, som var relativt lättvandrad. Vår guide gick dessutom med hela vägen och stannade för att visa oss vissa växter som aboriginerna använde till olika saker, väldigt lärorikt och kul!
 
Heartattack-Hill...
 Solen går upp
 Fortsätter uppåt
 Utsikt
 Röda berg
 Röd klippa
 
En bit ner...
 Solen skiner
Rester av ett gammalt hav
 Vackra färger
The Garden of Eden
 Me
 The bus!

Over and Out
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kata Tjuta i bilder

Dag två på vår Rock-tour åkte vi vidare mot Kata-tjuta, ännu en klippformation som bildades på ett litet annorlunda sätt motför Uluru. Kata Tjuta betyder ungefär "Många huvuden". Återigen en dag med vackra vyer och strålande sol. Heliga platser känns av någon anledning alltid speciella, även om det inte är heliga för just min kultur. Det finns inte många berättelser om varför Kata Tjuta är så heligt, det är en sak som det lokala folket har valt att hålla för sig själva, men det här var en av de vackraste platserna jag någonsin besökt och en av de finaste vandringarna jag gjort.
 
Från bussen
 Är det för varmt är vissa vandringssträckor stängda, dock hade vi tur och kunde promenera hela. 
 I början

Blev lite exalterad över mina två första vila kängrus!
Rött
 Hoppihopp kamoflage!
 Vandring
 Uppåt
Walley of the winds
<3
 Lizard!
 
Skönhet...
 

Over and Out
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Saknad och längtan

Då och då sätter jag mig ner och börjar knåpa med mina bildinlägg från resan, fortfarande en hel del kvar och det gör att man tänker tillbaka, saknar, minns och längar.
 
När vi var ute och äventyrade i Australien diskuterade vi en del om våra liv och vad vi vill förändra i dem. När man kommer en bit ifrån kan man ibland se saker med större tydlighet. Massor med planer kläcktes, allt för att må lite bättre i tillvaron. Nu har jag varit hemma i några veckor och visst några förändringar har jag gjort, men jag har också insett vad som är absolut viktigast för att jag ska fungera. Sömn. Jag måste sova mer, gå och lägga mig på kvällarna så att jag kommer upp och orkar med dagen. Det är den största utmaningen som ligger framför mig.
 
På resan var det ganska enkelt. Det blev mörkt på kvällarna, ganska snabbt, vi hade oftast inte tillgång till dator/tv och ofta gjorde vi saker hela dagarna så att vi var väldigt trötta tidigt på kvällen och då gick vi och lade oss. Herregud, i början somnade jag innan nio på kvällen och tror inte att det berodde bara på tidsskillnaden, sedan vaknade jag tio timmar senare av mig själv. Nu tror jag inte att jag behöver tio timmars sömn, men åtta skulle inte sitta så fel och det borde inte vara så svårt att uppnå tycker man. Men det är det.
 
Och nu när jag varit hemma ett tag känns det lite som en dröm, allt vi upplevde och alla platser vi besökte. Jag vet att det hände, men samtidigt som det inte var så länge sedan så känns det som en evighet. Och även om jag älskar mitt liv här hemma, så hugger det till lite i hjärtat av saknad varje gång jag ser ett foto, varje gång jag går in på min facebook och ser att det nu är drygt två månader sedan jag blev taggad på platser i Adelaide. När vi var på vår tur i den Röda öknen skulle vi när vi presenterade oss för resten av bussen tala om vilken sorts superkraft vi helst av allt skulle vilja ha. Många sa att de skulle vilja teleportera sig och det vill jag också. Tänk om avstånden inte var någon begränsning och man kunde få ut allt det bästa av båda världarna.
 
Så jag fortsätter med mina bilder, håller mina minnen nära hjärtat och börjar drömma om ännu en resa, ännu ett äventyr.
 
Det Positiva: Det mesta finns kvar för ett återbesök
Det Negativa: Saknad
 
Part of me

Over and Out

Uluru i bilder

Det är ett stort projekt att sortera och välja ut bilder från resan, det tar sin lilla tid, men här kommer ännu ett bildinlägg, från en av mina absoluta favoritplatser, den röda öknen.
 
När vi tog flyget från Cairns till Alice Springs visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig, bara att det skulle bli ett stort äventyr, i själva äventyret. Att området kallas just Red Centre är inte alls konstigt, för seriöst, det är helrött överallt. Vi spenderade en eftermiddag i Alice innan vi tidigt nästa morgon gav oss ut på en tur som tog oss drygt 30 mil ut i öknen och världens största sten, Uluru.
 
Med utsikt över Alice Spings i solnedgången
 
Lollo i Alice
Den röda öknen
 <3

Klippkonst på Uluru
 
  
 
 Promenaden runt Uluru
   
Solnedgång <3
 :D
Solen går upp över Uluru
 Friends!
 Jag

Jag kommer alltid att vara tacksam över att jag fick besöka denna speciella plats, en plats som har stor betydlese för många människor. Jag försökte att respektera det medans jag var där och jag hoppas att alla andra också gör det.
 
Over and Out
 
 
 

Paddlingsäventyr

Så i söndags sken solen och det var en underbar sommardag. Jag och Johan gav oss iväg till Motala tillsammans med hans pappa och moster som är här på besök. Vi åkte till Varamon och hyrde kajaker och sedan gav vi oss ut på Vättern. Det tog ett tag att få till bra paddling och ställa in pedalerna till rodret, men när jag väl kom igång så fungerade det ganska bra, även om jag inte har några muskler och blir trött snabbt.
 
Johan på G
 In till stranden!
Lite vågigt var det, hände ett litet missöde och Johans pappa trillade i, men allt gick bra och vi hittade en liten stand, möjligtvis på ett område vi egentligen inte fick vara på, men ingen kom och sade något så vi stannade där och åt vå medhavda matsäck, vi hade äggsallade med skagenröra och så melon, mycket gott och skönt med paus. Sedan fortsatte vi att paddla och efter några timmar paddlade vi in i Motala hamn, där köpte vi en glass och så hämtade Johan och hans pappa bilen och en släpvagn och så körde vi tillbaka kajakerna, vi orkade inte paddla hela vägen tillbaka nämligen. Avslutade med pizza i Borensberg på hemvägen, en riktigt heldag och jag var helt slut på kvällen.
 
Det Positiva: Solig dag
Det Negativa: Trötthet
 
You make me smile

Over and Out
 

Green Island i bilder

Så utflykterna till revet då. Ja, den första dagen åkte vi ut med båt till det yttre revet, jag dök tre dyk och därimellan hann man äta lite och torka sig lite. Ingen fotografering alls blev av, men då var jag ju mest under ytan och hade ingen kamera att fota med. Därimot hade jag underbar dykning, såg mycket fisk, sköldpaddor och en haj, mycket lyckat!
 
Andra dagen var kameran med och vi åkte till Green Island, en liten ö där vi snorklade och promenerade lite. Fin dag fick vi med en del sol.
 
Green Island
Redo!
 Wuhu!
Regnskogspromenad
 
Promenad runt hela ön!

Nästa i tur att få ett bil inlägg är en av mina favoritplatser. Den röda öknen. Ganska mycket bilder så blir nog lite uppdelat och dröjer nog ett par dagar innan det dyker upp här..
 
Over and Out
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cairns i bilder

Så åkte vi norrut igen, efter en kort övernattning i Townsville fortsatte till Cairns, porten till barriärrevet. Vi tillbringade lite tid i staden också, shoppade, slappade i hängmattor, gick på bio och allmänt vilade upp oss. Trevligt ställe, även om de två utflykter till revet som vi gjorde var höjdpunkterna. 
 
Bästa hostelet ever!!
Tillmötesgående och mycket mysigt. Dessutom alla som minns namnet på gästerna när man kommer för att boka turer får ett stort plus i kanten.
Lata dagar...
Papegojfåglar
 

Inte så mycket mer bilder att visa. Som sagt, utflykterna till revet var den stora grejen, mer om dem senare..
 
Over and Out
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0