tildans

Efter lite om och med så kom vi då med till en dressyrtävling och till och med den jag ville komma med till om jag fick välja. En tävlingsplats vi besökt tidigare samt att det är utomhus gör att nerverna hålls lite bättre i schack. Uppladdningen var inte den bästa från mattens sida, men ibland råder man inte helt över livet. Därför fick Maximen vila dagen innan tävling. Det visade sig inte vara det sämsta, det var också skönt att för en gångs skull inte behöva gå upp svintidigt. Strax efter åtta var jag i stallet, hann packa in allt och mocka innan Maxim fick komma in för ryktning, borttagning av kissfläckar och flätning av pannlugg.

 

 

Vi rullade hemifrån några minuter efter nio vilket var på gränsen, men ändå okej. Kom fram en timme senare ganska exakt. Talade om att jag var där, trevligt med tävlingsplats där man blir igenkänd får jag säga (hon som vanligtvis sitter i sekretariatet har också fjordhäst), tog ut Maxim och gick några varv i gräset med honom och han tog en kisspaus vilket var skönt. Gjorde iordning allt och satte på mig grejerna och så skrittade vi fram ytterligare tio minuter med mig på marken innan det blev skrittuppvärmning med mig i sadeln. Lite serpentiner och skänkelvikningar med framdelsvändningar blev det, han kändes ganska okej. In på framridningsbanan (med denna tävlingsplats gillar jag att man kan skritta fram på gräs först och sedan gå in på grusbanan som är framridning) travade igång. Maxim blev rädd för en stor svart häst som vände ut rumpan, en av få gånger han reagerar på någon annan häst. Men tycker vi pratade bra med varandra och han fokuserade fint på mig sedan. Fick till en del galopp i båda varven, inte helt mjuk och lösgjord, men okej och han gick framåt. Sedan lite trav och övergångar skritt-trav försökte få honom att lyssna bra.

 

 

Vi var första startande i vår klass. Red runt banan först i trav och lättridning, försökte att fokusera på allt annat än domartransporten och tyckte det gick okej, vi hann med att rida förbi den åt båda hållen en gång, hann också fatta galopp på en långsidan innan vi bröt av och red in på banan, tror det fick igång honom lite in på medellinjen och halten. Lite segt igång, men okej och gick fram mot kortsidan utan att skygga för transporten även om han sneglade lite. Travdelen var ganska okej tyckte jag, snett igenom, volt, vända över och volt, avbrott till skritt och snett igenom också okej. Lite sent upp i trav igen, men fattade galopp och ganska bra i höger varv där, 15-meters volt och snett igenom. Avbrott och ny galopp och samma sak, sedan trav och snett igenom med längning vilket gick sådär, han ökade lite första halvan, sedan en vända med att vända över banan igen och så vända upp och här kände jag faktiskt att det vi övat på en del satt och han bjöd på lite själv innan han började leta ställe att stanna på. Ganska nöjd känsla även om jag fick driva en del så upplevde jag inte den där sega sirapskänslan jag fått tidigare gånger. Hoppa av, ge lite godis och vänta på resultat. 60.36% ropade de upp i högtalaren, vilket är den bästa procenten vi fått i LB, glädjekänslan var rätt så stor där. Försökte pussa Maxim så då fick jag fläskläpp för att han knockade mig... Hämtade sedan ut protokollet och fick se en ganska jämna siffror, mycket 6:or, några 6.5:or och så två 5:or, kommentaren "Prydligt men något energifattigt." För ganska exakt ett år sedan red vi på 47.14% för samma domare på samma plats. Vi slutade på plats 6 av 15.

 

Det kändes lätt att åka hemåt denna gång, förra året kantades färden hem av tårar och missmodighet. Nu vågar jag kanske inte hoppas på att det vänder, men kanske finns det en liten strimma hopp om att också vi ska kunna ta prestationsmedaljer och få resultat som man kan visa upp med mer stolthet. Och kanske kan vi ta ett steg upp till LA nästa år och kanske kan vi kvala till FjordSM i dressyr i framtiden. Något som kändes som en hopplös dröm förra året. Nu vågar jag i alla fall åka dit och delta i öppna dressyrklasser förutom bruksridningen som vi lyckats kvala till (det tog oss 5 år, dressyren kan få ta det dubbla...). Det har varit så mycket jobb och slit och att för en gångs skull få lite betalt för det känns så skönt. Jag vet vad vi kan, vår tränare vet också, och snart kanske det finns domare där ute som får se mer än glimtar av det också.

 

Maxim fick skutta omkring med medryttare på söndagen och matten gjorde inte mer än att klia i lite öron och ta in från gräshage. Denna vecka väntar förhoppningsvis lite träning i bruks för matten och lite hoppning med medryttaren.

 

Det Positiva: När det äntligen känns som nedförsbacke

Det Negativa: Kryp som kommer fram i värmen

 

 

Over and Out     

Ligger fortfarande en vecka efter... Men så blir det ibland när livet rullar på i en takt jag börjar inse inte är hållbar i längden.

 

Förra veckan hade vi ett bra tisdagspass och en fin Marithaträning där allt bara flöt på. Inget var svårt, förutom att rida noggranna vägar ibland. Matten måste skärpa till sig. Våra skänkelvikningar kommer mer och mer och flyter på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kunde rida våra diagonaler i galopp och vi kunde rida förvänd på alla spår Maritha bad om, i den svåra vänster gick han fint i form och tuffade på, så med andra ord har han bytt sida igen...

 

Eftersom matten fått för sig att man kan springa 5 km Blodomlopp utan att träna innan fick Maxim vila på torsdagen. Och matten gick hem med träningsvärk... Men på fredagen var det Hovisdags som tyvärr blev inställt, men vi åkte ut ändå och red en galen tur med stallmatten och fullblodet, samt vita ponnyn som fick följa med lös. Maxim tyckte det var märkligt, speciellt som den vita kunde stanna och äta när han ville! Vi red mil-rundan runt Fjällnora och fick koppla buset när vi började möta människor. Men han skötte sig bra lös, sprang ikapp när vi försvann över grön och genom kurvor. Höll ett bra tempo gjorde vi med mycket trav och galopp ibland. Ser så fram i mot att kunna rida den (och de andra bra rundorna) ofta under några månader i sommar när vi ska bo där igen!

 

Blev lite jogging på ridbanan under lördagen där han kändes fin och mjuk. Och sedan hade han sprungit i skogen med medryttaren på söndagen. Började veckan med måndagsvila och tisdagskväll på ridbanan, där jag inbillade mig en massa saker, men tillslut kändes det bra. Mycket skrittjobb och lite jogging i trav.

 

Gårdagens Marithaträning gick som en jäkla dans. Ren ut sagt, bara matten är ordentlig och gör som hon ska. Vi övade övergångar på övergångar på övergångar, svetten rann om oss båda och varmt som ett växthus var det. Maxim fixade förvända galopper i form och utan att tveka, skänkelvikningarna börjar också ta sig, matten måste sitta rakt över hästen och inte hålla på och vrida sig åt alla möjliga håll. Vi avslutade med lite tempoväxlingar på diagonalerna i trav och där räcker vi ytterligare en nivå framåt.

 

Idag blev det joggingrunda i skogen, skritt och trav i trevlig form och vackert väder, pigg och glad häst med klipp i stegen.

 

För övrigt är allt täckt med ett tunt grönt lager och jag klarar inte en dag utan mina allergipiller.

 

Det Positiva: Onsdagsträningar, alltid.

Det Negativa: Att äta tabletter

 

 

Over and Out

Veckan började med snö och kalluft, nu börjar det väl återigen likna vår, men vet inte om jag vågar tro på det.

 

Vi tog oss i alla fall till ridbanan på tisdagskvällen, så härligt att det börjar vara ljust längre på kvällarna. Kunde för en gångs skull koncentrera oss ganska bra på vårt och inte bli spända och distraherade av omgivningen. Jobbade på med våra skänkelvikningar i trav och försökte oss också på tempoväxlingar vilket gick okej. Ägnade galoppdelen åt att försöka få ordning på min sits i vänster varv, samt få till bra övergångar. I höger varv känner jag inte av några större problem, men i vänster kan jag inte sitta rakt utan tippar över åt höger så som jag upplever det i alla fall och det gör ju inte det hela lättare för hästen att göra sitt jobb. Försökte verkligen vinkla in vänster axel och skjuta fram höger höft, men det var nästa ommöjligt. Kanske behöver jag gå och justera kroppen.

 

Till onsdagens Marithaträning kom vi båda något trötta. Tyckte att han kändes lite stum och trött under större delen av träningen, men han gjorde snällt allt vi skulle. Fick dock inte den där framåtkänslan som jag vill ha. I alla fall jobbade vi med lite koner, en vi varje hörn och två vid X som man kunde rida igenom. Gjorde varianter både att gå in i skänkelvikning på diagonalen, volt vid X och sedan ut samma diagonal eller på den andra så det blev som ett V. Ganska bra kändes det och flytet fanns där även om vi inte riktigt hittat övertramp och tajming ännu. Galopperade och övade 10-metersvolter mellan konerna vid X och sedan förvänd åt båda håll, vilket gick bra, bättre i vänster faktiskt där han orkar gå i form, så nu vänder det kanske. Dags att börja öva mer hemma igen och framförallt ute där vi har gott om plats och mer framåtbjudning.  

 

Fick bli vila på torsdagen, dels för att matten var trött och dels för att han känts lite slö på onsdagen, blir mycket framöver ändå, så man får passa på helt enkelt. Så på fredagen var han såklart superpigg istället. Blev en uteritt i kvällsolen med försök till seriös dressyr imellanåt. När vi inte blev upprörda och sprang in i skogen för att kossorna kommit ut på sommarbetet... Eller blev rädda för vår egen skugga som plötsligt dök upp när man passerade en stor sten... Fin blev han tillslut i alla fall, när han kunde sluta drakblåsa och gå normalt. Man har aldrig en tråkig stund med herr Gul. Blev en längre uteritt med upptäcktsfärd på lördagen, hittade till de brantaste klätterbackarna jag någonsin sett, vågade inte rida nedför en av dem utan fick leda. Sedan hittade jag inte väg runt och hem så blev att gå en sväng på bilvägen innan vi kom in på välbekanta stigar igen. Rider vi dit igen blir det nog att rida tillbaka samma väg.

 

Idag blev han rastad av medryttaren som hade tagit ett pass på banan där han skött sig bra.

 

Det Positiva: Avlastning

Det Negativa: Pollen

 

 

Over and Out 

Matten var trött, så trött efter den aktiva helgen, men pallrade mig iväg till Maxim efter jobbet och körde ett pass på ridbanan i kvällsolen som nu börjar värma på lite. Lite stel häst, men vi körde våra skritt-skänkelvikningar med framdelsvändning och då lossnade det bra, fokuserade mest på att vi skulle vara avslappnade och koncentrerade på varandra och inte på omgivningen och tyckte det gick relativt bra, jobbade i traven med skänkelvikningar och lite tempoväxlingar.

 

Onsdagen bjöd på ytterligare en helt fantastisk Marithaträning! Hann inte värma upp jättemycket, men Maxim kändes som om han var med på tåget. Stundtals i traven fick jag den där känslan som jag nästan bara får ute i skogen när hela han travar på och är framför mig. Vi fick jobba små serpentiner för att mjuka upp, vända upp på medellinjen och sedan snirkla oss fram, det blev han fin av. I galoppen fick vi varva fyrkant och volter i olika storlekar och öva förvända där vi till och med klarade oss igenom kortsidan i vänster galopp utan att falla isär och faktiskt gå på tygeln!! Vi gick på våra skänkelvikningar sedan i traven och de gick också bra, i höger som varit så svår fick vi till några steg som verkligen var super, så nu vet jag vad vi ska sträva mot. Vi övade sedan lite diagonaler i galopp och red igenom LB:1 som jag inte är helt hundra på, men visade sig att jag kunde programmet i början i alla fall. Det gick bra, försökte rida noggranna vägar. Tanken är att vi ska ta oss ut på en tävling i vår, skiktet inställt på LB:1 så får vi se om vi lyckas med det.

 

Blev promenad på torsdagen i skogen tillsammans med hagkompisen med matte. Lite lagom för trött matte efter jobbdag i Stockholm. Sedan upp tidigt på fredagen och ta ett pass på ridbanan i alla gångarter efter frukosten. Maxim kändes ganska fin och för att vara på ridbanan skötte han sig bra även om jag kände mig lite stressad över att ta mig till jobbet efteråt, men det gick bra och något vi nog kommer försöka införa lite mer. Kanske kan det hjälpa matten att få ordning på dygnsrytmen igen.

 

 

Lördagen hade matten fullspäckat schema på annat håll, men Maxim hade skött sig hyffsat med sin medryttare i skogen. Igår var matten trött, men pallrade sig tillslut ut i det fina vädret och tog den planerade utforskningsrundan. Vilket gav ett lyckat resultat på 16 km strax över två timmar, sprang på där det gick, men mycket skritt över stock och sten också. Hade rekat lite dagen innan då vi promenerade till Lunsentorpet, men det är ju mer spännande att rida. Dock på en lite väl tittig häst som bestämde att snabbare än trav på ny väg kunde jag glömma, behöver ju titta på allt minst en gång innan man kan koncentrera sig på att springa hävdade han bestämt, men vi fick till en hel del fin trav tillslut och på hemvägen när man ju kollat in stenarna och träden en gång kunde man bjuda till lite själv också. Hittade supervägar så det var helt klart värt det! Hann inte hela vägen på dem heller, så vi har kvar att utforska om man säger så.

 

Idag måndagsvila för oss båda, ska mycket till för att orken ska räcka till på en måndag.

 

Det Positiva: När våren tittar fram

Det Negativa: När vintern tar över

 

 

Over and Out

Mitt och Johans framförallt, umgänge i Uppsala består till större delen av hans kollegor som också till större delen kommer från olika hörn av världen. Vilket detta år innebär två weekendresor ut i Europa för att gå på bröllop! Väldans trevligt tycker jag. Så denna helg bar det av till Rumänien för att gå på ett rumänskt-spanskt bröllop mellan två av kollegorna. Jag har bara träffat brudparet ett fåtal gånger, men känner några av de andra gästerna lite bättre så jag följde glatt med. Nästa bröllop i sommar känner jag brudparet lite närmare.

 

 

Vi tänkte oss i alla fall att vi skulle ha lite extra tid och för att det skulle passa bra med så direkt flyg som möjligt åkte vi ner på fredagskvällen och hem på måndagen. Första natten spenderades i staden Cluj där vi också promenerade omkring på lördagsförmiddagen och kikade på Botaniska Trädgården vilket var väldigt fint, speciellt med blommande tulpaner av alla de sorter. Därefter åkte vi i vår hyrbil till en saltgruva och sedan "the senic rote" till bröllopsstaden Bistrita. Saltgruvan var trevlig och bitvis vacker, även om det var mycket trappsteg att gå i, speciellt om man råkar gå fel. Många steg till stegtävlingen på jobbet. Vägen till staden var intressant och vi tog en del vägar där vi var tacksamma för den extra försökringen som hade tecknats på bilen. Speciellt när det kom en flock med får och blockerade hela vägen och strök väldigt nära bilen när det gick förbi med sina horn. Vi insåg också att de flesta andra förare inte hade så mycket självbevarelsedrift utan körde om på i våra ögon olämpliga ställen samt att hastighetsskyltarna mest verkade vara en rekommendation.

 

Staden Bistrita såg vi lite av och den kändes väldigt trevlig och pitoresk. Åt supergod middag på kvällen, tyvärr med otroligt lång väntetid vilket gjorde oss alla på dåligt humör eftersom magen skrek av hunger. På söndagen var själva bröllopet. Första gången jag var med om en ortodox bröllopscermoni, väldigt intressant och brudparet var väldigt vackert!

 

Efter det promenerade vi till hotellet där middagen skulle vara, sedan åt vi och dansade från strax efter två på eftermiddagen till efter midnatt. Jag orkade sedan inte följa med ut på stan utan gick och lade mig. God mat, ibland halvdan musik, men det gick att dansa. Blev någon sorts rumänsk ringdans och sedan ett gäng spanska festdanser utöver disco. Fick se en grupp uppträda med rumänsk folkdans. Dansa behövde man göra mellan rätterna för att få i sig så mycket av den goda maten som möjligt. För hungrig behövde man aldrig gå.

 

 

 

På måndagen kom vi iväg vid elva-tiden så vi hade några timmar på oss innan vi behövde vara på flygplatsen. Vi besökte staden Dej och gick en lite promenad, köpte nybakade godsaker på ett bageri och solade i 20 grader och blå himmel. Därefter åkte vi till ett slott som heter Banffy, tyvärr för långt att åka ända till det som kallas Draculas slott, kanske nästa gång. Sedan var det dags att flyga hem igen vilket jag genomförde mestadels sovandes.

 

Helgen kan sammanfattas med mycket mat och dans, för lite sömn och mycket trevligt sällskap.

Jag återvänder nog gärna till Rumänien igen, god mat, mycket att titta på. Nu höll vi oss mest till städer och turistställen och det fungerade väldigt bra, i fråga om att ta sig fram på engelska. Vi åkte genom landsbyggden också och det kändes som om det var en otrolig skillnad. Många där lever på ett sätt som vi inte är vana vid att se och bilar var ungefär lika vanligt som häst och vagn kändes det som. Det fanns också områden där jag inte såg traktorer utan människor gick och påtade på sina åkerplättar med hackor. Så jag uppfattar det som att det finns en enorm skillnad mellan hur människor lever. Människor verkade allmänt mycket mer religiösa också, med religiösa symboler i trädgårdar och så vidare.

 

Det Positiva: Så mycket fina människor

Det Negativa: Tröttheten

 

 

Over and Out