tildans

Påsken kom och gick utan att göra större väsen av sig. Jag var ju hästledig två dagar och tog det väldigt lugnt hemma. En liten utflykt gjorde vi till ett naturreservat i närheten, sedan åkte vi hem och grillade på balkongen. 

 

På lördagen red vi i allafall i ridhuset, mest jogging i alla gångarter och försöka slappna av. Det var lite ponnykaos och hästar lite var stans så matten fick öva på att titta upp och hålla koll. Inte läge att göra avancerade grejer och då är det ju bra att vi inte behöver det heller utan kan jobba mjukgörande med övningar som passar för situationen. Matte övade sig också på att släppa och gå vidare, inte älta och inte lägga energi på andra människor... Jag har så lite energi att det inte ska slösas på vad andra har för sig. 

 

 

Måndagen sedan blev promenad i skogen som uppvärmning inför Equiteraput-besök som vi lyckades boka in väldigt snabbt. Återigen fick matten öva sig på att inte lägga mer energi än nödvändigt på krånglet det medförde utan på det bra resultatet vi hoppades på. Vi fick stå i det andra stallet, vilket Maxim tyckte var sådär och hade lite svårt att slappna av. Han fick laser, akupunkturnålar och kiropraktik. Lite sned i korset och stel i höger bakknä, vilket också gjort att fler saker på höger sida var stela. Även bogarna var stela, men liksidigt stela. Han var väl inte superuppskattande i början, men när hon kom bak till höger bakben/knä så började han gäspa och se väldigt nöjd ut. Ska underhålla med linement där nu och försöka vara bättre på att stretcha. 

Vi tog en längre skrittpromenad på tisdagen som uppladdning inför tärningen. 

 

På träningen sedan på onsdagen kändes han fin! Vi tog många pauser och checkade av det mesta utan att pressa för hårt. Han kändes pigg och framåt, men lite trött i musklerna vilket är helt förstårligt. I början jobbade vi som en åtta mellan kvartlinjerna där diagonalerna var i skänkelvikning och så blev det ju som en mindre halvcirkel, väldigt effektivt och uppmjukande att hela tiden byta varv på det viset.

Sedan kollade vi av lite galopp, förvänd i båda varven, små tempoväxlingar och där kändes han också fin! Vi tittade även på öppnorna och slutorna. Öppnorna kändes bra och slutorna tittade vi bara att det gick, vilket det nu gjorde korta sträckor, jämfört med veckan innan ett stort framsteg. Det var lite för jobbigt för honom så vi upprepade oss inte där. Det kommer så småningom. Han kändes så fin och mjuk i avtravningen sedan. Jag filmade stora delar av passet och när vi kikade hemma i datorn blev jag nästan tårögd! Vilken häst jag har!!

 

Sedan red vi ut på torsdagskvällen, joggade i skritt och trav med trevlig känsla trots stark blåst. Även på fredagen fick han komma ut i skogen med medryttaren och hade skött sig.

Helgen bjöd också på uteritter, först gick vi på upptäcktsfärd på lördagen, Maxim blev lite uppspelt när vi såg några träna rodd på ån och hade svårt att fokusera, fick kliva av några gånger för att han blev så spänd och jag inte kunde hantera det. När jag inser att jag bara sitter och spänner hela mig och rycker till för minsta lilla så är det bättre att kliva av, få tillbaka normal andning och slappna av några minuter med att gå bredvid innan vi gjorde nya försök. Hittade superbrant klätterbacke vi tog oss uppför, Maxim stannade halvvägs och undrade om jag var galen, men vi tog oss upp och han blev väldigt nöjd över allt beröm han fick. Andra halvan av rundan gick på välkända stigar så där slappnade vi båda av och kunde njuta av det fina vädret.

 

 

Söndagmorgon var det dags för sällskapstur. Blev lite ändring av planerad tur under vägens gång så det slutade med att vi var ute i 2,5 h... 2 timmar skritt, men även lite trav och några trevliga galopper. Maxim skötte sig bra, men tyckte återigen att matten var galen som skulle ta sig igenom skogen. Det var väl ett av våra sämre försök till att göra en ny stig, sällskapet undrade nog också vad hon gett sig in på... Men jag kommer inte ge upp! Nästa gång ska jag ta med snitslar och märka upp från andra hållet så blir det en toppenrunda!  

 

Det Positiva: Få saker ur världen

Det Negtativa: När kroppen sviker

 

 

Over and Out

Hår överallt, små stickande som fastnar på kläder, innanför kläder och som ibland hänger kvar även fast man tyckte att man tvättade av sig... Ja, våren är här, matten har utökat sitt tablettintag ytterligare lite för att försöka motverka polleninvasionens effekter och försöker njuta av att solen och ljuset återvänt. 

 

Och än så länge är det inte så illa, orken verkar också ha fått sig en liten skjuts framåt vilket gör att det finns tid att lägga på Maxim. Kan ju också vara så att vi inte gör så mycket annat än är hemma och jobbar så energin går inte åt heller. 

 

I allafall så hade vi två uteritter förra helgen. På lördagen skrittade vi en sväng i skogen och red sedan till ridbanan och skrittjobbade lite där. Blåsigt och en inte helt avspänd Maxim som, även om han gått på de vägarna tidigare betedde sig som om allt möjligt var farligt... Jaja, lite nytta fick vi gjort i allafall. Söndag morgon blev det två timmar i skogen med stallkompis, vi red bort till sandvägarna och galopperade. Maxim skötte sig bra, gjorde bara ett försök till tjuvryck, annars kunde jag faktiskt nästan slappna av. 

 

Vila på måndagen som vanligt och så red vi i ridhuset på tisdagskvällen. Jag var totalt förvirrad och tyckte att ridhusschemat såg ut som det var ledigt, men det var ju träningar hela kvällen. Men vi samsades och det gick okej. Maxim var stel i högersidan vilket han varit ett tag nu. Märks inte när man bara rider normalt, men när jag ber om lite mer så slår det igenom. I allafall joggade vi omkring i alla gångarter och blev hyffsat nöjda med vår uppmjukning. 

 

Onsdagskväll och Marithaträning också starten av min påsk ledighet så jag var på gott humör. Vi fick kämpa lite i början för att se om vi kunde få igenom stelheten. Det lyckades inte riktigt... Så nu är equiterapeut kontaktad för att se om vi kan få lite extra hjälp. Men det var saker som fick bra också. Båda öppnorna till exempel. På medellinjen minsann, sedan sprang han också fint i höger sluta. I vänster blev det dock ingenting pga av nämnda stelhet eller vad det är. Han vet vad han ska göra men det tar i mot helt enkelt. Fin i galoppen var han i allafall, men jag behöver jobba ordentligt med mina händer. Varför vill de vifta? Varför vill de vara höga och ostadiga? Fick jobba med tempoväxlingar och mjuk hand, minska för säte och inte mer. Han var duktiga, men tyckte det var jobbigt. Hoppas kunna få hjälp med stelheten så snart som möjligt, men till dess håller vi igång med lagom krav. 

 

Idag när jag var ledig så var vi ute i 1,5 h och skrittade. Red en runda vi ofta red för ett par år sedan när vi stod i ett annat stall, Maxim betedde sig som om han aldrig sett dessa omgivningar tidigare och var ganska spänd. Men blev bättre efter ett tag. Vi träffade många trevliga människor ute på promenad och så red vi hem till husse en sväng och fick några foton tagna innan vi gick hem med de stora kliven. Det var ju lunchdags, vad tänker människan med som envisas med att vara kvar ute i skogen då? Imorgon och på söndag kommer medryttaren att rida. Får se vad vi hittar på tillsammans på lördag. Hoppas på fint väder denna påsk så man kan hålla sig lite utomhus. 

 

Det Positiva: Godaste mysmulen

Det Negativa: Stelheten

 

 

Och vad hände sedan, jo alla planer gick i stöpet eftersom det inte får anordnas några tävlingar, preliminärt fram till sista maj. Såklart besviken då jag gillar att följa mina planer, men det är ju inget att göra åt, nya planer läggs upp och så hoppas vi att alla vi älskar är friska i slutet av den här stormen. 

På tal om omkullkastade planer så blev förra veckans träning inställd då Maritha var sjuk, i samma veva tappade Maxim en sko, så då blev det en liten mikrovila. Är ju bra det också ibland och jag lägger ju sällan planerade vilor eftersom jag vet att sånt här händer. 

 

Efter några dagar med lugnare takt var Maxim ganska så pigg och lite stel också såklart. Försökte rida igenom så gått det gick på egen hand inför träningen och visst kom vi en bit på vägen. Men vilken vila det är att åka iväg på onsdagsträning då. Lämna allt vad oro heter hemma, stänga av jobbet och bara koncentrera sig på att göra sitt bästa tillsammans med bästa Herr Gul. Vi fick ägna lite tid åt att mjuka upp eftersom han som sagt vilat lite extra, men sedan blev det riktigt, riktigt bra. Vi jobbade med våra mikro-tempoväxlingar i traven, sedan med skänkelvikningarna, här måste jag nu i höger tänka på att ställa honom lite åt höger och inte längre rida honom så rak som jag behövt tidigare. Nya saker hela tiden eftersom utvecklingen går framåt. Vilket är en utmaning för mig när jag just lärt mig rida på det sätt som krävdes tidigare... 

I galoppen jobbade vi också med mikro-tempoväxlingarna, sedan jobbade vi en del med förvänd galopp och linjer ur medelsvår, för att variera vägarna vi rider (läs häst som lär sig när man ska bryta av...). Det gick ganska så bra faktiskt, jag behöver försöka behålla kvalitén på galoppen så blir det ofta väldigt stadigt och bra. Avslutade med lite övergångar mellan galopp-skritt-galopp-skritt. Där får jag inte ta mig vatten över huvudet, det är svårt nog som det är. Vi behöver träna korta sträckor, fatta, galoppera 3-4 språng, bryta av osv. Några blev väldigt bra och vänsterfattningarna lossnade verkligen! Trött matte och häst tog sig hemåt i kvällen som numera är ljus istället för bäckmörk. 

Så trots diverse allergier som gör sig påminda och inga tävlingar att se fram imot så känns våren ganska härlig. 

Eller vi kanske ska vara med i en digital dressyrtävling, får se om jag får ihop det med filmning och ensamtid i ridhus och så vidare. Jag har förberett med att skapa ett öppet instagram-konto till Maxim i allafall. 

 

Det Positiva: Friska ännu så länge

Det Negativa: Världen

 

 

Over and Out 

 

Jag har det senaste året mer och mer intresserat mig för den mentala aspekten av ridsport, eller egentligen längre än så, men mer strukturerat det senaste året. Om jag inte är mitt bästa jag när vi tränar och tävlar tillsammans, hur ska jag kunna begära att Maxim är sitt bästa jag? Tidigare har jag i vissa stunder varit så besviken på hur känslan jag fått från honom inne på banan och som jag tyckt gjort att vi "misslyckats". Jag har varit besviken på procent och poäng och även besviken på mig själv. Det blir jag såklart fortfarande ibland, men i mindre och mindre grad för jag har fått lite insikt i att så mycket beror på mig, i vad jag överför till Maxim.

 

Jag tror att många som ser oss och träffar oss på hemmaplan kanske inte riktigt förstår vad vi tampas med på bortaplan. I vårt stall är Maxim hästen alla med osäkra hästar vill rida ut tillsammans med, hästen som är trygg och som man inte behöver ta speciell hänsyn till i ridhuset, hästen som man kan rida ut tillsammans med på långa turer och galoppera länge utan att ens egen häst hetsar upp sig. För saken är ju den att det inte syns så mycket på Maxim när han blir spänd för att en stor häst stryker nära förbi i galopp i ridhuset, det är få som får se de gånger jag får kämpa utomhus för att han blir rädd för något, det är få som ser när han hetsar upp sig och vill springa det fortaste han kan för att komma ikapp framförvarande häst som tar längre steg än honom. Och när han blir spänd i ett nytt ridhus eller på en ny plats så visar det sig inte genom att han far runt och blåser upp sig, det visar sig i känslan av att han kryper ihop, blir seg och stänger in sig i sin egen mentala bubbla. Då hjälper det inte hur mycket vi än tränar, hur bra det än går på våra hemmaträningar när vi inte tillsammans kan befinna oss i samma bubbla på tävling.

 

Så jag har försökt nu det senaste att inte fokusera på resultaten, fokusera på de stunder som känns bra och gå igenom vad som kändes dåligt och varför och vad jag kan göra bättre nästa gång. Vi har jobbat mycket med rutinerna, vi är båda personligheter som gillar rutiner så det gör oss båda lugnare. Rutinerna blir inte exakt samma varje gång eftersom vi ibland är själva och ibland har sällskap och hjälp med oss, men jag försöker hålla det Maxim gör så samma som möjligt även om det inte alltid blir med samma person (kissa efter urlastning, gå runt och spana innan sadling osv). Jag gör ett schema över dagen för min egen skull så att onödig stress inte ska leta sig in. Har jag varit på tävlingsplatsen innan, vilket jag föredrar, visualiserar jag programmet på den banan, går igenom hur jag ska agera, hur jag ska rida för bästa möjliga utfall, ser oss genomföra programmet avslappnat. Och jag övar på att vara där och då, finnas där för Maxim så han känner att han inte lämnas ensam på en främmande plats för att matten nojar över saker hon ändå inte kan styra över. Vi har samma sätt att värma upp på tävling som vi gör hemma och på träning och försöka hamna i samma mentala tillstånd som då. Jag försöker koppla bort vad alla andra gör, hur fina alla andras hästar ser ut och hur bra de rider, för det spelar ju ingen som helst roll. Jag är där med min häst och visa det vi gör, utifrån våra förutsättningar och den enda jag ska jämföra mig med att oss själva. På senaste tävlingen lyckades jag bra med detta, det brast i vissa moment i ridningen, men fokuset låg helt klart på rätt ställe, så nu är det bara att jobba vidare. 

 

 

I min inspirationsresa har jag bland annat börjat följa en engelsk ryttare på amatörnivå som tävlar en cob i dressyr, hans mentalitet verkar liknande som Maxims och hon tampas med lite samma problem som mig. Nu har hon lite andra fölrutsättningar att tampas med det än vad jag har, men det är otroligt lärorikt att följa deras resa och ta del av hennes tankar. Jag har också lyssnat en del på podden "En mental halvhalt" med Johanna Lassnack.

 

Det finns så mycket att jobba på inom ridsporten och även om man rider hela livet lär man sig hela tiden nya saker, något av det bästa med det hela tycker jag. Det jag även försöker göra mer och mer är också att stanna upp och njuta. Njuta av min fina, glada och pigga häst som är frisk och stark och som jag förhoppningsvis får ha i mitt liv i många år framöver.

 

 

Over and Out 

  

 

  

Så efter tävlingsstarten på söndagen så blev det vilodag på måndagen och bara lite pyssel och spolning av leriga hästben (snälla, börja torka upp någongång...). 

 

På tisdagen orkade inte matten anstränga sig och gå upp tidigt och rida innan jobbet så istället blev det kvällsridning medan pågående träningar. Vi skulle bara jogga lite i alla gångarter och känna på formen inför onsdagens träning, så det gick ändå, även om det på inget vis var avslappnat för matten. Bra träning dock! Maxim kändes mjuk och fin i allafall och positiv!

 

Onsdagsträningen blev bra, avslutade jobbdagen lite stressigt med krånglande instrument, men lyckades lugna ner mig hyffsat. Jag och Maritha gick igenom tävlingsstarten så som vi brukar, tyvärr glömde jag protokollet hemma, men mindes hyffsat vad som hänt och vad domaren skrivit så det gick bra ändå. Som jag varit inne på ett tag så behöver vi jobba mer med det mentala och få mig att fokusera på rätt saker och hålla fokus genom hela programmet. Vi pratade om visualisering och om hur jag ska förbereda mig och tänka. Sedan gjorde vi övningar där vi försökte praktisera. Och det är det här jag känner är styrkan med den tränare jag valt, dels är hon pedagogisk och utbildad och har en massa erfarenhet av teknisk ridning, vilket gör att hon för samma problem har kanske tre olika sorters övningar att ta till för att passa just det ekipaget. Sedan slutar hon inte att vara nyfiken, går på fortbildningar och hänger med och har gått på mentala träningar själv så hon är verkligen någon som har bredd i sin undervisning. 

 

I allafall, Maxim var fin, framåt och pigg så vi kunde koncentrera oss på vad matten skulle göra. Fick rida vissa vägar och hela tiden säga högt till Maritha vad jag gjorde, när jag börjar titta på bokstaven, vilka hjälper jag använder, vad jag måste tänka på (vägen, rakrikningen, lätta av i handen, driva fram, ta tillbaka osv.). Sedan red vi igenom hela LA:1 med det konceptet. Helt slut efteråt, men jäklar vad jag red och bra gick det också, så nu ska jag lägga i och träna på detta framöver hemma tills jag får in det i huvudet och kan använda det även på tävlingsbanan. På slutet jobbade vi med ökningarna i trav och galopp också, det fick vi också fart på, jag måste vara noggrann och lätta i handen, men inte för mycket utan behålla "suget". Det kändes helt fantastiskt bitvis och jag längtar tills jag är tillräckligt stark för att visa upp det för andra också. Vad jag också måste vara noggrann med är att inte förekomma rörelser och börja titta på nästa väg innan den föregående är påbörjad, samt släppa moment som går mindre bra och fokusera vidare på nästa. Stora utmaningar framöver, men just nu känner jag mig bara taggad och är övertygad om att det är vägen att gå framåt i utvecklingen. 

 

Det Positiva: Gul, gul, gul

Det Negativa: Allt runt om

 

 

Over and Out

 

Så var det då dags för säsonens första start! Matten fick gå upp tidigt på söndagen och morgonfodra samt släppa ut lite hästar. Passade då på att borsta lite och ta bort bajsfläckar, fixa de vanliga foderpåsarna, kraftfoderhinkar och mocka boxen. Hemma till åtta igen och en andra frukost. Sedan blev det lite tupplur på soffan som uppladdning innan vi åt lunch och jag åkte tillbaka till stallet. Tog in Maxim, rengjorde ben och flätade pannlugg innan han fick äta lite extra hö i boxen. 

 

Jag kopplade på transporten, packade in allt i den och så började vi bli redo att åka, nu kom också husse ner till stallet :) Det tog en bra stund att köra, men det gick bra och vi kom fram den tid jag beräknat. Maxim fick mer hö och så försökte jag muta honom med mash-vatten, gick sådär för man väl säga, han drack dock fin efteråt så det är ju alltid något. Vi kollade in anläggningen, som jag faktiskt mindes ovanligt väl fast det var mer än 15 år sedan jag såg den sist. Sedan tog vi ut en taggad Maxim som helst ville visa upp sig i trav för alla andra, jag tog en sväng med honom först för att se om han ville kissa, det ville han inte, sedan sadlade vi och han fick gå med husse istället medan jag klädde på mig, kanske blev det för lång stund och för mycket av energin hann pysa ut. Så gick vi lite utanför ridhuset innan vi gick in och red fram. På framridningen fanns det energi att ta från! Lite spänd ibland när folk rörde sig på långsideläktaren, men jag jobbade på vårt fokus och det började kännas ganska bra, återigen kanske det var för lång framridning, men samtidigt vill jag hinna rida igenom allt så det inte känns stelt.

 

Inne på banan sedan blev det lite tapp i energi, men lite svarade han när jag bad om det. Jag tyckte jag red enligt min plan ganska så bra, gjorde ett par missar och dåliga svängar så att rörelsen efter blev dålig, det får jag ta med mig till nästa gång. Det finns också poäng att plocka på några andra ställen om han går lite mer framåt själv. Vi fick i allafall 57.917% och jag var nöjd med känslan efter, det var ett tag sedan vi red hela programmet av tidigare nämnd anledning, men jag behöver nog rida vissa delar av det lite mer inför nästa start. Känns ändå som en bra utgångspunkt inför resten av tävlingsterminen. 

 

 

Det jag är nöjd med är att vi fick till uppridningen, både i början och slutet fick vi 6.5, det momentet låg med i "fokus-mantrat", det vill säga jag har flera gånger gått igenom exakt hur jag ska rida för att komma rakt upp på medellinjen. Halterna kan vi göra något bättre då mina tyglar gärna glider och blir för långa och jag inte riktigt behåller kontakten i själva halten och han då passar på att bli över tygeln. Vi fick också en 7:a på ena halvt igenom, men i den andra så klantade jag mig rejält i svängen så det blev väldigt energilöst och nästan avbrott, fick en 5.5 där som i allafall kan vara en 6:a normalt. Ena skänkelvikningen sumpade jag också, eller egentligen båda, men den ena klarar han av att jag är lite klantig i, medan i den andra krävs det att jag rider perfekt för att det ska bli något. Sedan måste jag ta tag i de där vänsterfattningarna ordentligt, börja försöka minska ner förberedelsetiden för i programmet blir jag stressad och hinner inte med och då blir den dålig, vi göra inte 4-mässig fattningar, inte ens i vänster galopp om matten gör sitt jobb. Även skritten kan vara bättre, men då krävs mer energi, då blir även galoppfattningen efter bättre, så ska fundera på om jag ska försöka lägga in någon sådan i framridningen och "väcka upp" honom lite mer där. Mellangångarterna och ryggningen låg 5-5.5 och ryggningen har vi ju fått bättre på, men måste helt enkelt öva mer, mellangångarterna har först på senare tid kommit på träning, så det dröjer nog ett tag till innan vi kan räkna med fler poäng där, får jobba med övriga delar så länge och helt enkelt vänta ut dem. 

Lite ringrostig ridning av matten som vi hoppas avhjälpa de kommande två veckorna innan nästa tävlingsresa till Gävle, nu till en annan klubb. Sedan blir det nog en månads uppehåll innan vi tar tag i tävlandet på lite närmre håll. 

 

Lång bilresa hem, packa in och fixa allt till Maxim, lite handling till människorna och så avslutade vi dagen med kvällsfodring. 

 

Det Positiva: Snyggaste hästen i stan

Det Negativa: Mattens hjärna

 

 

Over and Out

Så veckan innan tävling försökte vi ladda upp så gott det gick. Blev vilodag på söndagen då det var tråkväder, istället red vi ut i kvällsolen på måndagen och njöt. Maxim var pigg och glad, lite väl på och jobbig stundtals, men fick jobba med halvhalter och övergångar för att få lite lugnare trav. En lugn joggingrunda var ju tanken.

 

Tisdagskvällen tillbringade vi i ridhuset, övade på att rida tillsammans med andra igen och det gick okej. Dock kände jag av att han blev osäker när vi skulle passera hästar som gick innanför spåret, jag upplever att han känner sig trängd, men märkte också att det berodde mycket på vilken häst det var också. Gjorde inget komplicerat, mest försökte rida igenom inför träningen i alla gångarter och inte låta honom bli seg i perioder som lat-matte gärna gör när Maritha inte är där och säger till. Ingen toppenkänsla, men den blev ändå bättre vartefter.

 

Iväg på träning onsdag kväll i snöslasket och tråk-väder. Men med gott om tid brukar det gå bra att köra, så även denna gång. Träningen kan sammanfattas med ett ord: Underbart! Åh han var så fin, så fin. Svarade på så fint framåt, flöt omkring i traven gjorde tempoväxlingar framåt som verkligen kändes från bakbenen och fram. Skänkelvikningar åt båda hållen utan problem. Galoppen var pigg också och stadig i båda förvända, fattningarna satt fint och vi jobbade lite med övergångarna ner till trav så matten minns vad hon ska göra. Vi gick också igenom lite ryggning och uppridningar. Så matten påminns om hur hon ska rida. Titta vad man ska, stötta upp på ytter i svängen. Håll rätt på vänster bak i ryggningen och låt det bli ett skrittsteg i övergången till trav efter. 

 

 

Vi red inte programmet i helhet eftersom det inte fungerar för oss. Han är supersnabb med att lära sig vart avbrotten ligger. Vi kan bara träna hela program i början när vi lär in det, sedan måste jag byta vägar på allting så det inte blir pannkaka på den stora dagen... 

Blev morgonpromenad på torsdagen och så hade han fått komma ut i skogen med medryttaren på fredagen. 

På lördagen blev det en riktig stalldag för matten, åkte dit på förmiddagen, mockade och red. Började i ridhuset i ca en halvtimme och där var han fin, föstökte mest få till framåtkänslan och vara positiv, sedan skrittade vi ut i skogen som avslutning, gå lite över stock och sten är bra för själen. Sedan åkte jag och köpte foder (och en ny cykel) hem för lite snabb lunch, tillbaka till stallet och möte, innan jag packade, smörjde läder, tvättade svans och ben på Maxim och kändes mig nöjd och förbredd för söndagens tävling. 

 

Det Positiva: Solen kommer åter

Det Negativa: Mattens mående i perioder

 

 

Over and Out

Så veckans träning för Maritha blev inställd... En ny häst som står i stallet dit jag åker och tränar hade fått feber så vi stannade hemma och försökte träna på egen hand. 

Med betoning på försökte och med resultatet att matten kände sig misslyckad. 

 

Inte alls med Maxim, han gick som en klocka och gjorde allt jag bad om, men min egen inställning och hantering av stress. Jag har i en period undvikit att rida i ridhuset om andra ekipage är där, i allafall om vi ska träna specifika övningar och inte bara jogga lite lungt. Detta för att mitt huvud inte klarat av att hålla koll på mer än oss själva. Ett varningstecken bland många, det är väldigt få som inte håller sig till reglerna ska sägas, men jag har nog mest känt att jag blir ett hinder för alla andra. 

 

Så när det nu var två andra ekipage inne samtidigt blev jag stressad, forcerade oss igenom övningarna och fick en dålig känsla i kroppen. Måste börja jobba med det här mer och få bukt med det. Annars kändes Maxim fin och mjuk, hittade inte riktigt samma fina känsla i övergångarna som förra veckans träning, men jag behöver fortfarande en del coachning där. Jag hoppas jag ska ta mig till en bättre inställning snart. 

 

Torsdagen blev i allafall bara bra med morgonpromenad och glad häst som hjälpte mitt eget humör. 

 

Det Positiva: att lära sig saker

Det Negativa: när huvudet inte hänger med

 

 

Over and Out

 

Kommer 2020 vara vårt år på tävlingbanan? Jag hoppas ju såklart, men man kommer ingenstans utan en bra planering. Vi behöver välja våra tävlingar med lite omsorg, men ändå få in så pass många att inte varje tävling är avgörande och det är en ständig press att prestera resultat som räcker till kval. Just nu ser jag det som att fokus kommer ligga på vårterminen. Jag kommer efter bästa förmåga planera och lägga upp det så att vi kan åka på FjordSM i sommar. 

 

Så här ser planen ut:

8/3 Gävle ryttarsällskap LA:1 (anmäld)

 

ev 21/3 Gävle fältrittklubb LA:1

 

25/4 Märsta ridklubb LA:3

 

10/5 Enköping Fältrittklubb LA:3

 

16/5 Uppsala dressyrsällskap LA:3

 

17/5 Österfärnebo Ryttarsällskap LA:1

 

21/5 Märsta ridklubb LA:3

 

23/5 Dannemora Ridklubb LA:1

23/5 Salaortens Ryttarförening LA:1/LA:3

 

6/6 Tierps Ryttarklubb LA:3

 

Sedan kan det naturligtvis ändras längs med vägen. Tävlingarna i maj skrev jag upp alla intressanta och så får vi se när det närmar sig vilka helger som passar bäst in i övriga livet.

Det ska bli extra kul att besöka klubbar jag har en historia med. Gävle Ryttarsällskap hade jag prao på när jag gick i högstadiet till exempel och Tierp Ryttarklubb är barndomsklubben där jag lärde mig rida och spenderade en massa roliga år. 5-6 tävlingar siktar vi på i vår och just nu känner jag mest förväntan. Det här ska bli kul!

 

Over and Out

 

 

 

Poff sa det så var två månader av det nya året gångna och något bloggande har det inte blivit. Desto mer ridande och just nu känns det som om Maxim är i sitt livs form. Nästan så jag bara väntar på att den andra skon ska falla och något kommer hända som sätter käppar i hjulet.

 

Vi har startat året med ett gäng Marithaträningar, mycket fokus på skänkelvikningarna och nu börjar det lossna på riktigt och de där små bakbenen korsar sig mer och mer. Maritha har introducerat några nya övningar, bland annat jobba på volt i trav, men göra en mer fyrkantig volt där man i hörnen flyttar ut bakbenen för att få mer korsning. Med Maxim är det ofta så att man måste komma på övningar som visar honom att han faktiskt kan för att det sedan ska bli bättre i grundövningen (t.ex. skänkelvikning på diagonal). Vi har även jobbat lite med bakdelsvändningar på annorlunda vis, detta mest för mattens skull eftersom hjärnan kortsluter sig. Där fick vi jobba på liten volt, tänka sluta/vända in bakdelen men sedan minska volten så det blev som en skrittpiruett/bakdelsvändning. Lätt är det inte, sadeln hjälper inte till heller, men vi har lyckat få den att ligga lite mer stilla, så den får hänga med ett tag till.

I galoppen har vi jobbat mycket med tempoväxlingar och där börjar det också hända grejer, vänsterfattningarna krånglar ibland fortfarande, men jag börjar få kläm på att känna innan det blir en felfattning och avbryta/korrigera i tid, så det känns bra.

 

I övrigt har vi såklart också haft ett gäng uteritter på schemat i januari och februari, några ensamma och några med sällskap. Ibland har det gått lite onödigt snabbt på dessa uteritter eller varit onödigt spänt, men hästen är glad och full med liv och hittills har jag kunnat kontrollera det någorlunda. Men som sagt, sitt livs form...

 

Annars kämpar vi mot leran och försöker hålla oss friska inför tävlingssäongen som snart drar igång. Jag har förberett ett inlägg om vår planering för våren som kommer inom kort och så hoppas jag kunna uppdatera mer utförligt om träningarna varje vecka, men vi får se hur det går.

 

Det Positiva: Gul päls

Det Negativa: Fällande häst

 

 

Over and Out

Vi kör ett liknande upplägg som förra året, jag gillar att hålla koll på åt vilket håll vi är på väg, eller att tanken är att vi ska vara på väg och hur det går. Så först en genomgång av förra årets mål och hur vi lyckades med dem och sedan ger vi oss på nästa år. 

 

Det är ganska ofta ett projekt att träna bruksridning, ett projekt som jag ska försöka bli bättre på. Många som uppskattade att jag byggde en liten bana i ridhuset och bjöd in dem att testa så jag ska försöka göra det igen, kanske en gång på våren och en på hösten. Det enda tävlingsmålet är att delta på DM efter sommaren. Vi är kvalade till FjordSMet, men andra faktorer kommer väga in om vi åker eller inte och så får jag se hur det känns om vi vill vara med på bruksen eller inte.

 

Hålla i vår träning, lägga upp en bra planering under våren och vårt största mål detta år är att ta oss till FjordSM i dressyr. För det krävs ett till kval över 60% i LA. Därför ska vi komma ut på tävlingsbanan lite mer under våren än förra året. Jag har kikat lite på tävlingar och försökt lägga upp en plan så får vi se hur bra det kommer gå.

 

Jag ska försöka att lägga in bommar lite oftare, speciellt under longering/tömkörning, om rutinerna håller i sig och jag kan vara i stallet så pass många vardagsmornar som jag kunnat i höst bör det bli lite lättare med det. 

 

För att målen ovan ska kunna nås så kommer vi behöva hålla oss friska vilket nog är lättare för Maxim än matten. Nu i början av året kommer jag förhoppningsvis få avsluta en behandling för min sköldskötel som pågått i över ett år och jag har ärligt talat ingen aning om hur det kommer påverka mig. Att jag fått till så bra rutiner i höst och orkat hålla i trots stor belastning på jobbet och ett intensivt schema i övrigt tillskriver jag till stor del att vi tillslut fick koll på medicineringsdosen jag skulle ta. Kommer den att sköta sig så hoppas jag på att få må bra och ha ork, annars blir det ytterligare behandlingar som av erfarenhet kommer ta mycket energi i anspråk och då får man helt enkelt lyssna på kroppen och inte pressa på för mycket.

 

Då kör vi vidare och planerar nästa år. 

 

Vet inte om det är lämpligt att jag sätter mål där, ev delta på DM, om inte som deltagare så som funktionär. Om schemat tillåter ska jag vara funktionär på FjordSM också.

 

Dessa kval, dessa kval. Så nära vi var, men ändå så långt borta. Såklart kvarstår vårt stora mål, delta på sommarens Fjord-SM i dressyr. Vi kommer kämpa på, lägga en planering och göra vårt allra yttersta. Misslyckas vi åker vi nog över dagen och startar en öppen klass då vi bara har ca 1,5h dit. Men det här är ju den åtta, snart nio år gamla drömmen. Jag släpper nog aldrig taget om den och aldrig har vi varit så nära. I övrigt ska matten lära sig bakdelsvändningar och jobba på att förstå slutor. 

 

Försöker fortfarande ta tag i detta, mer jobb över bommar på töm/i lina känns inte som oöverkomligt, kom igen nu Matilda! Ev är medryttaren intresserad, får se om vi kan får tillnågon rutin där. 

 

Med en ny medryttare i vårt lilla team hoppas jag på att bli bättre att koppla av när jag är stalledig och Maxim kommer fortfarande att kunna jobba på och bibehålla muskler och from även utan matten vissa dagar och helger. Det har alltid fungerat att åka bort tidigare också med fantastiska stallkompisar som ställer upp med hästskötsel (eller att matten går upp skittidigt och rider på morgonen innan vi åker och skyndar hem på kvällen för motionering), men det är en annan känsla när man vet att någon som vet alla rutiner rycker in och att han inte behöver vila bara för att matten behöver vila. Hon har under hösten varit väldigt bra att ha och jag är så nöjd och det verkar även Maxim vara. 

 

Planen är utöver alla planer med Maxim att vi under säsongen ska ut och åka skridskor så mycket ork och energi tillåter. Jag hoppas också att jag ska ta mig upp till stugan i Kittelfjäll två gånger under året, en långhelg och ev en lite längre period med vandring och övernattning i tält. Och kanske, kanske kan det bli en resa till Skottland eller någon annanstans för lite vandring och besök av vackra platser.  

 

Ja, hösten gick fort på ett sätt och långsamt på ett annat. Mörker, blöthet, dimma och lera i mängder. Tappskor och vattenläckor...

 

Men mestadels har den ju varit så som alla andra höstar, ser lång ut när man står i september och ska stampa av, men i december när vintern kommer börjar man undra vart tiden tog vägen?

 

 

Vi har missat ett par träningar för Maritha på grund av tappsko en vecka och att hon var sjuk en annan. Annars har vi hållit i och tränat. Fokucerat på annat än programridning, jobbat på med skänkelvikningarna så klart, men inte lika intensivt. Istället börjat mer med öppnor och slutor. Öppnorna går rätt så bra i både skritt och trav, måste jag ändå säga. Slutorna börjar vi fatta något så när, vi fick testa diagonalsluta här om veckan!? Det var väl ett embryo till något som kan kallas en diagonalsluta, men att vi ändå är där och nosar! Vi jobbar också mycket på galoppen, längre sträckor, förvänd galopp på olika linjer och absolut inte bryta av på en plats som det är avbrott i något program. Även bakdelsvändningarna jobbar vi på ibland, där är det ju mest matten som ska fatta.

 

Annars har vi i november dragit ner lite på ridhusridningen, någon vecka lite fler vilodagar och så har vi ridit ut och jobbat lite mer från marken också. Han blir då väldigt ambitiös när man väl jobbar dressyr, så det är kul, men ett avbrott behövde vi nog båda.

 

 

Sedan är planen att jobba på med vinterträningen, bli starkare och hitta en bra blandning av träning, försöka ta fram bommar och småhinder ibland. Kommer jag bara iväg till stallet de vardagsmornar som är planen blir nog det lite lättare.

 

Det Positiva: medryttare, vilken grej!

Det Negativa: avgrundsdjup lera...

 

 

Jo, men jag ligger ju typ en månad efter med det här bloggskrivandet, tänkte i allafall posta ett inlägg från höstens sista tävling.

 

Så vi avslutade säsongens tävlingstermin med att åka till Halstahammar och debutera LA:3 första helgen i november. Jag är nöjd med höstens tävlingar över lag och hoppas att vi ska kunna fortsätta i vår där vi slutar nu, eller kanske till och med börja lite starkare.

 

Vi hade haft en bra vecka av förberedelse, en härlig träning på onsdagen där vi åkte till ett annat ridhus än vårt vanliga, ett med rätt tävlingsmått och med bokstäverna på rätt ställe. Fick testa ett par andra sporrar och se om det gjorde någon skillnad, vilket de gjorde och nu finns den sorten inhandlade att variera med. Red igenom hela programmet och det kändes över förväntan bra får jag säga. Bättre med plats än vad jag trodde det skulle vara och jag orkade ganska bra hela programmet, ska ju dock sägas att Maxim var på superhumör, bjöd framåt och krävde inte riktigt lika mycket ridning som på tävlingsbanan sedan, men någonstans måste man ju börja. Jobbade igenom programmet och sedan gjorde vi om några få moment, men allt som allt kändes självförtorendet på topp efteråt.

 

Torsdagen promenerade vi i skogen och på fredagen hade matten halvdag, men tog helledigt. Hade utsläpp och red direkt på morgonen, skrittade ute först i ca 40 minuter och så in en kvart i ridhuset, kände igenom i trav och galopp och bara försökte vara vänner och känna oss mjuka och smidiga. Han var så himla fin och glad, turboskritt ute, men ändå kontaktbar och bjöd på bra inne också. Hann också med att kolla luft i däcken på släpet (bytte till vinterdäck helgen innan), fixa alla stallsysslor, lunchdejta hemma med hussen, bära in en pall spån, tävlingsförbereda och ha insläpp innan dagen var över.

 

Tävlingsdagen startade i lagom tid, men jag kände mig på något vis ändå lite stressad. Vet inte varför, kanske slog lite scenskräck till, här skulle vi ut på en stor bana, stor tävlingsplats och massa fina hästar. Nervös för att rida fel, vem vet, inte riktigt så fokuserad som jag bör vara för att prestera på topp. Vi kom i allafall fram i tid, Maxim lite stressad direkt, men lugnade ner sig okej i transporten. Lyckades lokalisera mig lite, vart framridning var och tävlingsbana. Speciell anläggning där man gick i en gång inomhus mellan ridhusen. Men fint var det! Och isolerade ridhus vilket medförljande husse uppskattade. Sedan var parkeringen kanske inte den mest harmoniska platsen att vistas på, lite väl mycket känslor och missnöje kan tyckas, men kände inte att det påverkade mig så mycket. Mest tankar efteråt att jag är lyckligt lottad med mina två fina killar och numera själv är lite jämnare i humöret, men jag tror och hoppas att jag aldrig tagit ut en dålig ritt på dem, mest på mig själv. Sedan var det många där med vad jag förmodar var unghästar då de leddes med longerlinor och kedjegrimskaft och då ligger det ju också mycket känslor i luften. Vi är ju ett ganska ihoparbetat team numera oavsett om vi är två eller tre som åker iväg.

 

 

 

Tog ut Maxim, tyvärr var hela parkering grusad och runt omkring var det industriområde så fanns ingen gräsplätt där vi kunde kissa honom. Behöver ha en beredskap för det. Han gick i allafall omkring med sin husse och spanade, passade på att skrämma haghästarna med sin punkfrisyr. Möjligen var han lite mer uppe i varv än vad han brukar, misstänksam mot bilar och så och springande hästar.

 

Inne på framridningen kändes han ganska avslappnad, trots att det var lite trångt, alla kunde regler och skötte sig så inte jobbigt på det viset, men ändå blir det svårt för mig att helt följa en plan. Visst kan man alltid få fram honom mer, men han kändes ändå ganska mjuk. Vi valde sedan att gå in i mini-collectingringen där man bara kunde skritta i princip, men jag ville att han skulle vänja sig vid det nya ridhuset. Tror det var bra, han blev ändå lite tittig för domarbordet och läktaren när vi fick komma in på banan.

 

Började med att misslyckas med inridningen och halten, annars vår paradgren, nu fick vi en tråkig 4:a, där kunde jag ridit snäppet bättre. Sedan gick det trögt, trögt, trögt, han försökte stanna och stirra på domaren osv... Men vi kämpade vidare genom hela programmet. Hussen tyckte det såg bättre ut än vad det brukar avseende min ridning i allafall, det såg inte ut som om jag "bar" runt honom hela vägen. Även om det lite kändes så för mig. Mellangångarterna gick lite åt fanders som vanligt och sedan drog det ner att jag fick smacka i tid och otid för att det inte skulle bli onödiga halter lite varstans. Det var mycket vi fått bättre på med mer energi och bjudning för vi gjorde allt där det skulle göras förutom en tidig vänsterfattning och ett tidigt avbrott. 56.571% fick vi, avslutade med en 7:a på halten och hade även några 6,5:or i högergaloppen, annars 6:or och tråkiga 5-5,5:or.

Glad över en 6:a på ryggningen också, det är väl det jag får ta med mig. Hade jag varit lite mer fokuserad kanske vi kunnat skrapa lite fler poäng, men nu gäller det att komma igen i vår och hoppas på högre poäng då. Känns ändå bra att jag satsade och testade LA:3 redan nu, det känns inte alls omöjligt att få till bättre ritter snart när vi ridit programmet några fler gånger.

 

En annan reflektion jag gjort senaste tiden är när människor i stallet/stallomgivningen frågar/förundras över att jag åker själv med Maxim på träning/tävling och att han är så lättlastad. Hur har jag gjort för att han ska bli så? Har väl haft svårt att svara på de frågorna just i stunden, men jag har funderat över svaren. Som nog kommer i flera delar, dels handlar det om övning, jag har haft Maxim sedan 2011 och vi har de senaste tre åren åkt i princip varje vecka för att träna, innan dess åkte vi från att han var 4 år ganska regelbundet ut på aktiviteter i Östergötlands Fjordhästförening. I början var det skakigt och husse följde allt som oftast med, men husse, som i och för sig gillar Maxim, är ju egentligen inte så intresserad av att promt följa med varje gång, han är gärna med då och då, men jag behöver klara mig själv också. Och ska man klara sig själv så behöver man öva.

 

Sedan blev jag invigd i fjordhästvärlden av en av sveriges största fjordhästföreningar, där finns en enorm kunskap och några riktiga "hästkarlar" (det finns kvinnliga sådana också) andan där är att hästarna ska vara väluppfostrade, man har jobbat mycket med att tvätta bort den stämpel som tyvärr många har av ouppfostrade fjordhästar och eftersom många där rör sig i tävlingsvärlden ute bland andra raser i olika grenar blir man en annonspelare för rasen. Att visa rasen från sin bästa sida är viktigt. Jag hyser också en stor respekt för många av dessa hästmänniskor och deras förmåga att komminucera med sina hästar. Jag vill inte vara sämre själv. Det är alltid en hjälpsam anda på arrangemangen och står någon där med en svårlastad häst så får man hjälp utan konstigheter. Men jag har liksom blivit sporrad av att se dem hantera "svåra" hästar, deras lugn och deras sätt att få hästens förtroende. Något jag absolut velat uppnå med min egen häst.

 

Ett väldigt starkt minne är när jag var funktionär vid en körtävling, en hingst får en körkon under vagnen som släpas med och den får total panik, kusken och medhjälparen är hjälplösa i princip. Tillslut får de stopp, men hästen bara darrar och när de försöker ta sig ur vagnen blir han ännu mer spänd. Fram kommer en av de där gubbarna, tar tag i betslet och bara står med hästen och det ser ut som om hästen bara "äntligen, någon jag kan ty mig till". Steg för steg tar de sig ut från banan. De är sällan hårda, men väldigt, väldigt envisa och lugna (vilket jag själv behöver jobba på fortfarande), vilket också inspirerat mig till att försöka och försöka igen, bruksridningen är ett exempel på det där jag egenligen har alldeles för många hjärnspöken för att hålla på. Men vägrat ge mig, utsatt oss för saker som fått oss att växa ihop, numera vet vi vart vi har varandra 9 gånger av 10. Jag skulle vilja säga att ingen häst är 100% säker i alla lägen, men man kan göra sitt bästa och ha verktyg för att hantera det som dyker upp.

 

Jag ska försöka få till några inlägg om träningarna vi haft i höst och de framsteg, men också bakslag som hösten inneburit.

 

Det Positiva: Steg uppåt

Det Negativa: Tävling i november, dålig idé, påminn mig nästa år.

 

 

Over and Out 

 

Efter förra tävlingen red vi ut på söndagen i lugn och ro, mest skritt, men också lite trav i joggingtempo. Sedan vila på måndagen och på tisdagen när jag kom till stallet efter jobbet var jag ganska slut efter en tuff mental start på veckan. Hade insläpp och det var mycket folk i stallet. Så istället för det planerade ridhuspasset vi brukar köra på tisdagar tog jag på mig reflexväst och red ut i höstkvällen. Jag, Maxim och härligt ljus bland höstfärgade träd. Vi hade en liten spänd tur med springande kor, men redde ut det och kunde avsluta med avslappning i allafall, gjorde några okomplicerade fattningar åt vänster också.

 

Träningen gick bra på onsdagen sedan, visst var han kanske lite styvare i början än vad han varit om vi mjukat upp mer dagen innan, men han hade mycket energi och bjöd på riktigt ordentligt i traven. Fick jobba mycket med att flytta ut bakdelen på små volter och då släppte det snabbt.

Skänkelvikningarna tittade vi på, i La:3 är det en ny linje så det gäller för mig att ställa in siktet som som jag gjort med linjen i LA:1, ska öva hemma och märka ut linjen och vad jag ska sikta på.

Vi fortsatte jobba med vänsterfattningarna och där hade ju ryttaren skärpt till sig och spänningarna släppt kan man säga. Kände så enorm skillnad! Vi började med fattning ur volt, men sedan kunde vi göra det på rakt spå på långsidan också, fick knepet att vara lite, lite innanför spåret, flytta ut mot väggen och så fatta. En felfattning blev det, pga av att jag var i helt fel position och tajming, kände det sekunden innan att nej det här går ju inte och det fick jag rätt i, men sedan skärpte jag mig igen och han gjorde superfattningar och kom igång i en bra vänstergalopp. Vi jobbade lite med ökningar runt fyrkanten som avslutning och måste börja leta mer efter den känslan hemma och våga rida på mer även ute där han bjuder mer.

 

Sedan fortsatte veckan med promenad på torsdagsmorgonen och så uteritt med medryttaren på fredagen, lite spring för kor även då...

Helgen jobbade vi med galoppintervaller på lördagen och så blev det ridhus på söndagen och försöka kamma till oss lite. Ganska mjuk och fin häst!

 

På måndagen blev det träning igen och då lade vi ifrån oss tävlingsfokuset lite, fortfarande övade vi skänkelvikningar, ingen träning utan dem, men vi red inte så mycket programdelar. Istället kollade vi igenom hur det fungerade med öppnorna och slutorna, där var höger öppna den stora överraskningen, då det ju varit ett problem tidigare, nu var den enklare att rida än vänster. Vi jobbade också på med våra galoppökningar, jag behöver veta vilken känsla jag ska ha, så jag strävar efter det hela tiden och inte nöjer mig med minsta lilla.

 

Sedan blev det skritt i skogen på tisdagen och vila på onsdagen. På torsdagsmorgonen red vi ett kort joggingpass i ridhuset, mycket jobb i trav på serpentinbågar och bara slappna av. Även på fredagen blev det ridhus. Så skogen hela helgen, ensamtur på lördagen och undvek kossorna, så det blev avslappnat nästan hela tiden. På söndagen gav vi oss iväg med två tjejer i släptåg på ponny och medryttarhäst. Vi kände väl båda den vuxnas ansvar och jag kan inte kalla turen avslappnad för egen del. Men allt gick bra, vi travade och galopperade lite längre sträckor och hade en otroligt tur med vädret. Efter att jag sedan lunchfodrat packade jag mig hemåt och däckade på soffan med spänningshuvudvärk, lagom okul avslutning på helgen.

 

Det Positiva: Min gula, alltid.

Det Negativa: Spänningar

 

 

Over and Out  

 

I traven jobbade vi lite med tempoväxlingarna och med skänkelvikningarna, där känner jag verkligen att jag har börjat hitta linjen så de gick faktiskt superbra. Överlag kändes han som sagt fin och ganska pigg och på. På slutet släppte vi allt vad program hette och övade bakdelsvändningar. Betydligt svårare för matten än för hästen. Åt vänster (dvs undan höger skänkel) gick det utan problem, vi kunde göra våra små kvartar, men åt höger så var det jäkligt svårt, mest, visade det sig för att matten halkade över åt vänster, måste trampa över ordentligt åt höger, samla upp och så ytterskänkeln lite bakåt och båda händerna åt höger. Då fick vi till det tillslut. Tur att vi har vintern på oss att öva vidare.

 

Sedan blev det promenad i mörkret på torsdagskvällen, efter att ha friserat man och diverse annat ludd samt genomfört höstens första klippning. Som vanligt tryckte sig Maxim mot maskinen och undrade om inte matten kunde klia mer i öronen också? Härliga häst, samtidigt som hästen i boxen på andra sidan gången stod upptryckt mot motsatt vägg och tyckte det var det värsta han varit med om. Återigen ett tillfälle att älska och berömma sin häst lite extra.

Blev uteritt för Maxim på fredagen med medryttaren och då hade det kommit en ko-flock galopperande mot dem. Spänd häst som ändå inte stack iväg så ingen skada skedd.

 

På lördagen blev det heldag för matten, fick i allafall lite sovmorgon, fördelen med att starta dagens sista klass. Kom till stallet vid halv tio och började fixa iordning och tog in Maxim så han fick ladda lite utan gräs innan vi skulle åka. Kände mig ändå lite stressad, så nästa tävling ska vi förbereda allt runt omkring bättre dagen innan. Vi kom i allafall iväg bra, 1,5 h tog det att köra lite drygt och vi kom fram 1,5 h innan start. Vilket gjorde att vi i lugn och ro kunde genomföra våra förberedelserutiner. Först får Maxim lite hö och ha öppen dörr till transporten, sedan spanar matten in tävlingsplatsen och banan där hon försöker se sig själv rida programmet. Sedan letar hon upp ett dass och eventuellt äter något lätt, denna gång hade jag gjort smoothe som jag hade med väldigt bra! En timme innan start är det dags att lasta ur Maxim, leda runt och hitta en lämplig plätt med gräs där han kan kissa innan vi borstar och sadlar. 40 minuter innan start börjar jag med framskritt 10 minuter för hand, sitter upp och jobbar i skritten ca 10 min, sedan trav under lättridning, lite olika vägar, börjar kolla att gasen fungerar och samma i galoppen, både rättvänd och förvänd. Sedan försöker jag hinna med någon skänkelvikning åt båda hållen så som de ligger i programmet samt något ryggning. Allt detta med skrittpauser mellan och finns tid kvar blir det ofta lite övergångsjobb skritt-trav-skritt bara för att få igång kommunikationen.

 

In på banan som man fick rida runt, jag brukar försöka trava igång så fort som möjligt och håller mig då till lättridning, detta eftersom jag inbillar mig att jag är mer avslappnad då om han skulle titta till för något. Försöker rida förbi där domaren sitter från båda hållen, brukar bli skritt för han vill titta, då får han titta första vändan och så försöker jag jobba skritten mer övriga vändor. När vi får startsignal så ser vi till att komma i höger varv och fatta galopp så långt ner på långsdian som möjligt så vi får igång den innan inridning.

 

Så programmet då i lördags, hur gick det? Vi hade två missar, vänster galoppfattning blev sen pga att jag blev osäker och ville vara övertydlig med vilken galopp det skulle fattas, sedan fick vi avbrott i vänster förvända då jag helt enkelt inte orkade driva och han då inte bjöd vidare bra själv. Genomgående så var det lite sirapskänsla genom programmet, det blev lite tungt underlag, men ändå inte så tungt som det blivit tidigare. Men i övrigt så gjorde vi alla momenten, mellangångarterna blev det inte mycket med och ryggningen blev tyvärr inte alls lika bra som på träningen ("ovillig"). Vi fick tre 7:or (mellanskritt+högerfattning, höger galoppvolt och avslutande halten) ett gäng 6,5:or. Totalt 58.889% ynka 4 poäng från ett kval. Surt såklart, men jag väljer att se de bra bitarna och jobba vidare, vi är så nära nu att jag nästan kan ta på det. Slutkommentar från domaren: "Trevlig uppvisning på en för dagen "lite trött" pålle. Väl kämpat. Blir lågt med anledning av att han inte är riktigt framme för skänkeln idag. Träna på! :)" (Hon syftade då på punkterna 2 och 4 under allmänt intryck framåtbjudning och ryttarens sits). Så jag är taggad på nästa tävling som är redan på lördag.

 

Jag fick åka själv på denna tävling, husse var iväg på sin egen hobby, syster jobbade och föräldrarna var ute i lingonskogen med mormor och morfar. Men jag hade en mysig dag ändå med bästa gula. Som strössel på tårtan kom det en transport och ställde sig bredvid oss, när de hoppade ut hälsade de och sa: "Vi ställde oss bredvid dig för vi har också en gul där bak". Så kul! Vi pratade lite och jag stannade kvar och tittade på dem och pratade lite efteråt också. Då jag inte är jättepratsugen innan min egen start. Fin häst var det, de hade inte varit ute så mycket, men satsade också på SM nästa år, hoppas att vi kan ta oss dit tillsammans! De hade lite otur och hennes häst tyckte också att det blev tungt. Kul nog hade hon haft sin häst från 3 år också, men den var några år yngre än Maxim.  

 

 

På söndagen skrittade vi en timme över stock och sten i skogen, inspekterade bärplockare och gick lite off-road. Nöjt frustande Maxim och förkyld-trött matte. Och så vila på måndagen som vanligt och matten försökte sova bort sin förkylning istället.

 

Tisdagen blev jogging i ridhuset, han kändes så fin och lätt att ha och göra med. Mjukade upp i skritt och trav, lekte lite med tempoväxlingar framåt och fick iböand så rysligt bra känsla. Sedan tog vi lite galopp också, mest för att han blir så mjuk av att bara rulla förvänd runt fyrkanten.

 

Träningen på onsdagen var både på topp och i bott. Krånglet med vänsterfattningarna fortsätter tyvärr, men vi får kämpa vidare och försöka lösa det allt eftersom. Annars var han toppenfin med allt, speciellt i traven, i skänkelvikningarna satt jag bara och log, han gick framåt av sig själv, vi höll linjen och det bara flöt! Så kul! Galoppen var också fin, när vi väl kom in i den, och vi kände oss nog båda ganska laddade inför tävling.

 

På torsdagen hade han varit spänd på uteritt med medryttaren, men slappnat av allt eftersom. Och på fredagen laddade vi upp med framskritt ute och så en kort sväng i ridhuset i trav och galopp. Hade missat att det var inbokade träningar så blev kanske inte exakt det upplägg jag tänkt, men jag får ha lite bättre koll på kalendern nästa gång. Vi behöver ju träna på att rida med andra också, men just när det är träning är det ibland, beroende på tränaren, lite knepigt, nu gick det bra i allafall, hon varierade övningarna ganska mycket och pratade tydligt vilka linjer de använde så jag kunde anpassa mina egna vägval efter det.

 

Lördagen och lite mindre stressigt än föregående tävling, lite senare start, men också närmre att åka. Samma upplägg som tidigare och kom fram 1,5 h innan start, kikade runt och hittade toan, tog ut Maxim och kissade honom innan vi borstade och gjorde i ordning. Det var en liten, liten klass denna gång, slutade med tre startande. Var nämligen lite kaos på framridningen med en häst som två gånger drog iväg i en bockserie och höll på att kasta av ryttaren, otroligt att hon satt kvar tycker jag! Själv hoppade jag av Maxim för säkerhetsskull, den kom båda gångerna mot oss och rätt så nära så kändes säkrast.

 

Vi följde i allafall vår plan för framridningen, han kändes rätt så bra, inte superenergi och så började det regna precis innan klassen skulle starta också. Lite tittig inne på banan, travade runt nere vid domaren i båda varven och försökte få honom avslappnad. Vi fick till en ganska bra uppridning, lyckades inte prick medellinjen riktigt, kom igång ganska okej i travprogrammet, i första längningen kände jag faktiskt att han svarade framåt en bit i allafall, 5,5 på den är bättre än 5 tänker jag, sakta men säkert, poäng för poäng är vårt motto! Skänkelvikningarna kändes lite lojare än vad vi får till på träning, men vi fick 6 på båda och det är jag ganska okej med, har ju varit sämre. Skirtten fick jag till bättre energi på, men skulle försöka länga mer, men det var inte en sådan dag helt enkelt, fick sämre än vad vi kan på längningen av formen i traven också och ryggningen var ovillig såklart.... Där har vi en hel del arbete kvar att lägga. Tyckte högerfattningen från skritt var lite seg, men vi fick till det, sedan hade inte galoppen samma energi som förra tävlingen så lite lägre poäng generellt, dock fick vi högre på det allmäna intrycket som förmodligen vägde upp att det var mer lojt denna start. Klarade höger halvt igenom och förvänd, sedan kom vi till vänster och där hade jag ju gett mig sjutton på att han inte skulle bryta av, han blev öppen i formen istället så 5.5 där, men bättre än 4 för ett avbrott. Sedan kom väl "missen", han tittar till i övergången på något och jag får inte ut honom i hörnet så vi hamnar inte på spåret i högerfattningen så där drog det ner också och ingen längning. Hämtade upp lite med en 7:a på uppridningen och en 6.5 på halten i slutet, men vi har ju inte råd med missar helt enkelt om vi ska klara kvalgränsen, denna gång blev det 59.167% Men som sagt, en poäng i taget så kanske det rullar in kval i vår eller något sådant...

 

Nästa tävling är vi i dagsläget 11:e reserv på så osäkert på om vi kommer med, har också anmält till en LA:3 i början av november. Får diskutera om vi är redo för det, men jag vill få in minst en tävling till innan vintern... Jag räknar väl inte med att klara ett kval i LA:3 men då har vi i allafall testat på programmet innan vinterträningen.

 

Men nu väntar några "lugnare" veckor innan nästa tävlingsomgång.

 

Det Positiva: Den bästa hästen att åka med

Det Negativa: Stolpe ut

 

 

Over and Out 

Ännu en vecka har flugit förbi, knappt har man blinkat och så är det höstigt i luften. Jag älskar ju hösten så egentligen är det inte så farligt, mest att man känner att snart har ännu ett år gått utan att man riktigt vetat vart det tagit vägen.

 

Vi körde som vanligt vilomåndag och så ridhus på tisdagen, jogga runt i alla gångarter och jobba med att bli mjuka, som vanligt kan man väl säga.

 

Veckans träning var väl i halvtid så bra man någonsin kunnat önska sig och så andra halvan kanske vi ska glömma bort helt och hållet. Eller nej, det ska vi inte för vi lärde oss nog båda två av det också. Första delen ägnade vi åt skänkelvikningar och att matten ska hitta linjen, på en ny diagonal och hålla den. Annars tvärar hon för mycket och allt blir fel... Det gick i allafall superbra, bra flyt och fin tvärning så vi var supernöjda. Sedan gav vi oss på galoppen och där har vi ju haft lite problem senaste veckorna med vänsterfattningarna. Vilket vi också fick denna gång, så fick ägna ganska mycket tid åt att reda ut det ordentligt. Han kändes fin när vi väl fick rätt galopp och höger var som vanligt en dröm att rida. Men vi ska fortsätta vara noggranna med att jag gör rätt och att det blir rätt.

 

 

Torsdagen blev promenad i skogen och så uteritt på fredagen med medryttaren där han enligt uppgift varit fin. På lördagen hade matten utsläpp och sedan var det arbetsdag. Skönt nog hann jag rida Maxim en sväng i ridhuset på morgonen innan arbetet startade. Vi jobbade på våra skänkelvikningar, några linjer ur programmet vi ska tävla snart med ryggningen och så jobbade i galoppen med att vända upp på medellinjen några gånger. Samt ganska mycket med den förvända galoppen, han blir så mjuk och fin av det jobbet. På söndagen red vi ut i blåsten och galopperade en hel del, han var fin och inga problem att fatta vänster även på rakt spår så kanske har problemet löst upp sig.

 

Måndag vila igen och idag blev det morgonridning i ridhuset, lite lugnare pass, mjukade upp i skritt och trav med serpentiner och små volter, sedan gjorde vi några försök till tempoökningar på sina ställen och några skänkelvikningar, samt även delar av travprogrammet i LA:1. På lördag är det dags för höstens första tävling!

 

Det Positiva: Höst

Det Negativa: Mörker

 

 

Over and Out

 

Veckans Marithaträning kändes i allafall bra. Fick jobba på med skänkelvikningarna, tänka på att ha honom rak och på vilken väg vi skulle rida. Jag har en tendens att försöka tvära för mycket och kommer ut för tidigt. Maritha hjälpte till genom att dra en linje på diagonalen som frambenen skulle hålla sig på. Vilket, återigen, fick mig att inse att jag behöver rida med framåt, inte lika mycket åt sidan... Kändes i allafall bra och något vi ska jobba vidare med. Sedan jobbade vi med galoppen, fortsätter att krångla lite i vänsterfattningen, vet inte om jag är för snabb, för sne eller om det är något annat. Fick trava på 10-meters volt och fatta ur den och ska jobba vidare med det hemma också. Han var fin i galoppen och jobbade på bra, får ibland till tempoväxlingarna riktigt bra nu, men det är mycket styrkan som fattas fortfarande.

 

På torsdagen blev det promenad i skogen på morgonen och på fredagen hade han och medryttaren ridit ut, själv var jag en sväng till Linköping och mös <3

Hade morgonfodring på lördagen, kom upp bra och var där och fodrade strax efter 6, hann fixa maten och vattnet tills Maxim ätit upp och gjorde sedan i ordning för att ge oss iväg vid 7. I ensamt majistät denna gång, brukar köra varannan gång på den här längre vändan med sällskap och utan, för ärligt talat, ibland vill man bara umgås med sin häst. Två timmar var vi ute och avverkade 12 km (testade en ny app). Fick till några längre sträckor med trav och galopp, hann före de flesta bär/svampplockare och lurade morgontrafiken vid överfarten av stora vägen. Tog oss också igenom skogen, dock inte med matten på hela tiden, så nästa gång vi är själv ska jag testa från andra hållet och se om jag kan få till en bättre stid i ena änden.

 

På söndagen var vi i ridhuset, mest försöka få igång och gå på framåt och jobba på med skänkelvikningarna, de blir ju inte lika bra när vi kör själva, men tycker jag börjar få lite mer självförtroende. Öppnorna i trav jobbade vi också med och han blev väldigt fin och trevlig i slutet när vi travade av så det är nog bra lösgörande jobb för oss.

 

 

Denna vecka blev det sedan vila på måndagen, på tisdagen tog vi ridhuset, jobbade med våra läxor med att hitta linjen på diagonalen och allmänt lösgörande jobb. Han var fin och duktig, ingen superkänsla, men helt okej. På onsdagen blidde det ingen träning då bilen behövde en sväng på verkstad innan man vågade köra igen. Så istället blev det reflex-västpremiär och jogging i skogen. En härlig tur, så höstigt som det kan bli. På torsdagen var jag där på morgonen och då blev det lite lätt longering över några travbommar, matten är ju kass på avståndsbedömning, men när hon väl fick till det så blev det lite lättare för hästen att ta sig över. På fredagen ägnade sig matten åt att sitta på ett stallmöte medan medryttaren och Maxim var ute och härjade i skogen. Det hade blivit lite dramatiskt då en lösspringande pudel, som slutade lyssna på sin husse, hade angripit dem. Hon har ju ridit Maxim några gånger nu, men var orolig att han skulle sticka, han har ju gjort några försök om man säger så och blivit "rädd" för saker. Men när det väl finns någon legetim orsak att bli rädd och springa, är han hur lugn som helst och sparkar mot hunden då den börjar hoppa mot svansen (utan att träffa, men hunden sprang iväg...). Ja, se hästar, aldrig blir man riktigt klok på dem.

 

Jag ägnade helgen åt morgonridning, först i ridhuset på lördagen, lite styv och tråkig i början, men jag försökte andas, jobba på med den sortens övningar jag vet hjälper (serpentin i trav varvat med 10-metersvolter, samt förvänd galopp) och då mjukade han upp sig rätt så snabbt och blev väldigt trevlig. Sedan åkte jag hemhem för en dag i svampskogen med föräldrarna, välbehövligt, även om det var lite segt att åka kommunalt.

 

Idag hade jag morgonfodring och utsläpp och en riddejt planerad, så vid 8 kom vi iväg på långtur med ganska mycket galoppsträckor. Maxim fick träna på att gå först och ta ansvar, då vågar man inte springa så fort hälsar han, eller så maskar man för att man kan... Väldigt härligt var det i allafall. Men behöver ta mig tid att klippa lite päls snart, hoppas på att få tid nästa helg.

 

Det Positiva: Höst

Det Negativa: Trasiga bilar

 

 

Over and Out

Så var det då dags för årets DM, som vanligt en trevlig dag med många trevlig människor. VI hade en starttid i mitten av fältet så Maxim fick i år vara med hela dagen i skogen, annars tar det bara 20 minuter att åka med transporten så jag har kört i mellan tidigare år. Lång dag blev det så nästa år kanske vi lägger upp det lite annorlunda. I allafall kom vi dit i god tid och installerade oss vid ett träd med en höpåse, så Maxim var relativt nöjd med tillvaron.

 

Bangenomgång och så gick jag banan några gånger själv. Redan här borde jag ha förberett mer, haft en plan för hur jag skulle agera om han reagerade på något. Det var ganska mycket utställt mellan hindren och trångt så risken för att titta på ett annat hinder medan man skulle genomföra ett annat var ändå rätt stor. Vilket jag borde ha insett, men jag var väl inte helt med i huvudet kan vi säga... Kollade på de tre första ekipagen och sedan gick vi tillbaka till transporten, borstade, sadlade och gjorde oss i ordning. Sedan borde jag, återigen tänkt annorlunda vid framridningen, jag borde ju ha lärt mig vid det här laget kan man tycka, men minnet är bra men kort som man brukar säga. Jag ledde honom tillbaka så han var ordentligt framskrittad, men egentligen borde jag ha ridit honom tillbaka, när jag såg att det var ridekipaget innan, så alltså två kvar innan jag skulle starta som var i funktionskontrollen, borde jag ha travat och galopperat fram honom på skogsvägarna, istället blev jag stressad utan anledning och ville vara i god tid, vilket istället ledde till att vi fick skritta fram utan sadel tills funktionären var redo att ta imot oss en kvart senare... Och så var det dåligt underlag på gräset när jag väl kom upp i sadeln så vi kunde bara trava lite försiktigt. Den här insikten fick jag redan för några år sedan, så man undrar ju var den höll hus nu.

 

 

Igång kom vi tillslut, klarade för övrigt funktionskontrollen med 0 straff, över bron med 0 straff, kickade ner en skrittbom 10 straff, tog oss igenom flytta föremål felfritt med 0 straff, sedan var det dags för trav och lydnadshinder som i vanlig ordning bestod av den hemska vit/svart-mönstrade mattan och några till mattor. Maxim har gått över den i flera år nu och den var inte problemet nu heller, istället började han blåstirra på två stolar som stod bredvid med fårskinn hängande över sig. Tydligen livsfarligt... Mitt huvud var ju som sagt inte med, istället för att andas några extra gånger så stressade jag på och vips hade han smitig av mattorna och utanför spånlinjen 100u på det. Suck, blev såklart besviken, mest på mig själv, lite på honom, för jag trodde vi kommit lite längre än så här och att han ibland kan bjuda till lite. Vattnet gick han i iallafall trots nya ankor och en simbassängslina så 0 straff där, sedan skulle vi ta portarna, varav den första stod jämte stolarna med fårskinnet så han började krångla igen, kom tillslut fram och klarade alla felfritt 0 straff, men det påverkar ju bedömning under ridning. Sedan var det galopp, vilket han inte ville fatta, nog en kombination av för dålig framridning och att det var halt och han blev osäker, försökte inte jättemycket. Hoppning 0 straff, bryggan 0 straff och gatubrunn 30 straff eftersom han fint gick över den utan att nudda. Ryggningen 0 straff och vändning i trångt utrymme två tramp så 10 straff. Sedan var det halter, 3 st som avslutning som han i vanlig ordning glänste i. Vi fick 63 straff vid bedömning under ridning, lite för tveksamheterna och för felaktig gångart. Totalt 213u.

 

Egentligen borde jag inte bli besviken på det här viset, jag har ju sagt att vi inte kommer ta oss till något SM i bruks, att de banorna kommer vara för svåra för oss som ekipage med allt vi har i bagaget och att jag inte vill lägga tiden och energin på det. Just nu är jag inte rädd för bruksridning och det vore trevligt om det fortsätter så och vi kan hålla det på en lagom nivå. Vilket innebär att vi faktiskt nått så lång vi kan resultatmässigt, vi har flera rundor utan u vilket ger en prestationsmedalj i brons och vi har en placering på DM från förra året (3:a) som ger en prestationsmedalj i silver, för att ta guld ska man vara placerad på FjordSM eller BruksSM och det är som sagt inget vi siktar på. Men kanske är det den där tävlingsmänniskan i mig som vill, vill, vill. I år hade vi utan u:et ändå inte varit tillräckligt bra för topp 3. Men faktiskt kommer vi försöka igen nästa år, kanske med lite mer träning i kroppen och en bättre framridning att vi kan vara där igen. I år blev det en 5:e placering vilket inte är dåligt det heller och rundan var som sagt fin förutom missödet vid lydnadshindret. Vi har ju gjort betydligt sämre.  

 

Det roligaste med Bruks-DM är ju ändå alla människor och hästar man träffar. Många återkommer år efter år och det är trevligt att "känna" lite människor. Speciellt som det dyker upp människor med andra fjordingar som man kan prata med.

 

Det Positiva: Min gula kompis

Det Negativa: Tittigheten...

 

 

Over and Out

 

Det är skönt att åka iväg på träning då, jag tror ju att mitt humör och min disträhet för att huvudet är fullt av annat påverkat ridpassen negativt denna vecka, så det känns bra att komma iväg och få hjälp av Maritha att fokusera på rätt saker. Vi körde inte helt slut på oss denna vecka, även om det var ganska nära. Började med tempoväxlingar först i trav och sedan galopp, i galoppen fortsatte vi jobba med rakriktning i hörnet innan så vi kommer rakt in på långsidorna och kan skjuta på framåt med drivning av ytterskänkeln. Ibland blir det super och ibland är jag lite mesig och det blir inte så stor skillnad. Fick jobba med öppnorna i trav på långsidorna och sedan slutorna, kämpade på bra vill jag säga, öppnorna har vi kommit längst med, men även slutorna börjar likna slutor. I skänkelvikningarna jobbade vi med en ny variant av övning, då han gärna skjuter ut bogen och tappar jag den så får jag inte tillbaka det hela. Dels ska jag komma in så rakt som möjligt, nästan kontraställd, flytta undan säg höger skänkel halva diagonalen och sedan gå på en volt åt vänster innan jag flyttar resten. Då får vi med hela kroppen mycket bättre, så det här ska jag träna på hemma och testa mig fram lite. Några steg fick vi till som kändes riktigt bra i magen, så förhoppningsvis är vi på väg in i en utveckling igen.

 

 

På torsdagen blev det hovslagare och inte så mycket annat för oss, som sagt har ju jobbet börjat, hussen fyllde år så det var middag på kvällen, så just denna dag räckte inte tiden till eftersom jag inte orkade ta mig upp tidigt. Fredagen innebar uteritt tillsammans med medryttaren, han hade varit tittig, men fin där imellan om jag förstod rätt.

 

Lördagen orkade jag gå upp när jag tänkt i allafall och hann rida Maxim i härlig morgonluft i princip ensamma i skogen, några tidiga morgonmänniskor var ute i motionsspåret, men mestadels var det inget som störde. Han försökte titta lite med mig också, men matten börjar bli gammal i gaemet så vi fick tillslut till en ganska avslappnad runda med en hel del galopp och bra underlag efter regnet.

 

Sedan ägnade matten resten av lördagen åt att måla stall, skura lite box och pack inför söndagens tävling, mer om den i ett eget inlägg.

 

Det Positiva: Nymålat är fint!

Det Negativa: Energitjuvar

 

 

Over and Out

Älskar planer! De kanske inte alltid går att följa, men att lägga upp dem är fortfarande kul!

Tanken för denna höst är att genomföra DM i Bruksridning samt 4 st dressyrtävlingar i LA.

Jag vet inte om det kommer hålla hela vägen, men siktet är inställt i allafall och utefter det kan vi bara göra vårt bästa.

 

Vi startar terminen med Bruks 25/8, jag kände mig inte redo för dressyrstart redan i augusti utan vill ha några fler träningar under bältet, samt att den lilla gräsmagen kan lägga sig något innan vi äntrar dressyrbanan. Målet med DM är en runda utan u, kan vi få det är vi kvalade till nästa års Fjord-SM, jag har egentligen inga stora planer på att starta där i bruks-klassen utan målet är ju att kvala till dressyren, men eftersom det går i Stockholm och är nära så vill jag i vilket fall åka och är vi bara kvalade till bruksen så får jag kanske svälja hjärnspökena och starta det. Förra året kom vi 3:a, men jag tror ärligt talat inte att vi kan toppa det då vi inte tränat alls sedan förra året, vi får se, det brukar hur som helst vara en trevlig dag.

 

Dressyrtävlingarna är planerade enligt nedan:

21/9 LA:1 Österfärnebo

28/9 LA:1 Östervåla

27/10 LA:1 Norrtälje

17/11 LA:3 Märsta

 

I år gick dressyren i LA:2 och LA:3 och förmodligen är något av de programmen med även nästa år så skulle kännas skönt att börja känna på dem "på riktigt". Förhoppningen är att ta ett kval i höst, helst båda två, men ett får jag nog vara nöjd med tanke på vårt bagage, det kan ju skifta ordentligt från tävlingsplats till tävlingsplats. Tanken är också att jobba långsiktigt mot lång bana, här i trakten finns det mycket tävlingar som erbjuder LA:3 så det kommer underlätta om vi kan börja känna oss varma i den klassen och inte lika långa tävlingsresor framöver.

 

Så ser planen ut, jag ska försöka att inte fega ur och avanmäla mig om det går dåligt i början utan hålla ut och hoppas att det släpper.

 

Over and Out