tildans

När ens häst är extra vacker <3

Det finns mycket att säga om november. Kanske mest att det är en månad som de senaste åren varit de mörkaste. Inte för att något hänt, men november är den månad jag mår som dåligast på året. När man sover och sover, men aldrig känner sig pigg, när vitamintabletterna inte längree hjälper och orken att prestera tryter mer och mer. Då brukar man få välja, vart ska man prestera. Detta november försöker jag hålla huvudet över vattenytan på jobbet. Samtidigt som ett flyttlass ska gå de resterande helgerna som är kvar. Eller först ska det tapeseras, väljas möbler, möbleras och tömmas ett förrd i Linköping också. Och Maxim ska skötas precis som vanligt, där tröt det lite denna vecka då han fick vila tre dagar i rad, vilket kan vara klokt eftersom jag inte ska vila när huvudvärken redan gnager i bakhuvudet. Men samvetet gnager ändå. Gnager och stressar, så idag, när hovslagaren skulle komma tog jag en semesterdag, för just nu är det mig övermäktigt att åka till stan och jobba några timmar, åka till stallet för hovslagaren, åter åka och jobba, samt helst jobba in flextimmarna och sedan rida på kvällen också. Nu blev hovslagaren sjuk, så det blev ju inte som tänkt ändå. Lite av en lättnad eftersom en stallkamrat lovat att vara där om han kan komma på onsdag istället. Jag har de bästa stallkamraterna, som jag nog kommer ha svårt att lämna. Det skulle vara väldigt skönt att ha honom närmare vårt nya hem, men som det känns nu kommer det krävas mycket av ett nytt stall innan jag funderar på attt flytta. Det krav jag inte kan vika mig på är att vi vill stå i kallstall, vi vill ha en ridbana och det kan inte vara helt kollektivt, samt att det måste finnas hyffsade ridvägar. Tills jag hittar det stallet på närmare håll stannar vi kvar.

 

Iallafall så fick jag ju lite stress lugnad, tog en kort tur med Maxim längs med järnvägen, två vändor i skritt och trav, fin häst som inte verkade ha träningsvärk. Igår var vi ute i 1,5 timme, skritt en del, men så mycket trav vi mäktade med och lite galopp. Vi har nu två fina rundor som tar ca 1,5 timme att rida i maktligt tempo, målet är att konditionträna dessa två i vinter. En är rundan från i somras som ligger på andra sidan stora vägen, med ganska tung trafik, kanske inte obtimalt när halkan kommer, men den vi utforskade igår var toppen, först grusvägen mot ridhuset med alla backarna, sedan har det gjort en ny timmerväg genom skogen (då kortas rundan lite och man behöver inte rida ända till ridhuset och över deras gård om man inte vill), sedan blir det mer grusväg, med nästan ingen trafik och slutligen större grusväg med något mer trafik och asfaltsvägen innan man är framme i Fjällnora och nästan hemma. Igår så tog vi asfalten hem, men det går att korta ner asfaltssträckan lite, vilket vi nog bör göra när vi är själva. Han sköter sig till 95% nu i trafik, bilar på grusväg, inga problem, hästsläp i fullfart, likaså. Den stackars övningsköraren som kröp fram på asfalten och vars däck gjorde konstiga ljud mot det blöta, helt livsfarligt! Panik och lös höst, såklart, men infångades snabbt, fick gå upp i dikeskanten och stå stilla medan den stackarn körde förbi och då försökte hon ändå göra en bra passering, idioterna som bara blåser om tycker jag inte ett dugg synd om.

 

Lördagen hade vi också uteritt och skrittade i skogen på andra sidan vägen, fokus på skritten och inget annat, vilket han blev fin av tycker jag. Fredagn ägnades åt bommar och hoppning, inte vårt mest glänsande framträdande, vilket jag får ta på mig själv. Jag ska inte hålla på själv, nästa vecka alternativt till helgen blir det att fråga stallmatte och dotter om vi kan göra något ihop så jag får hjälp. Annars så vilade han tisdag-torsdag förra veckan. Och därimellan sedan förra Marithaträningen är det lite luddigt vad vi gjorde. Hade i allafall en uteritt där vi tog oss genom en fårhage och fåren visade sig var lite väl närgångna och inte alls så rädda som jag trodde, vi klarade oss medl ivet i behåll i allafall, även om Maxim var mycket misstänksam mot det hela.

 

Marithaträningen för nästan två veckor sedan var den bästa någonsin. Han släppte till i högergaloppen och gick så otroligt bra. Det är fortfarande en stor skillnad, men när man känner att det går framåt och man faktiskt kan njuta lite och inte bara jobba är guld värt!

 

Det Positiva: Stall-lugn

Det Negativa: När man inte gör som man borde

 

 

Over and Out