tildans

Mitt 2015

När 2015 startade lämnade jag ett år som inneburit stora förändringar i mitt liv och gick in i ett 2015 med hopp om att få en lugnare tillvaro samt landa i det som fortfarande kändes så nytt. På jobbet var det stundtals krävande, mycket tid som gick åt, men för det mesta väldigt roligt. Vi lyckades mycket bra med vissa projekt, fick inte tiden att räcka till andra, men allt som allt ett bra år. Jag fick avsluta med att åka till Nederländerna och vara med på möte inom EU-nätverket samt besöka ett av de bästa labben i Europa, mycket spännande och en chans jag är väldigt glad över att jag fick. I övrigt känner jag mig lite mer självgående och redo att ta nya tag.    

 

Slutet av detta år innebar ännu en förändring, en förändring som gjorde att Uppsala numera känns som hemma. En inköpt lägenhet tillsammans med Johan, där vi lagt ner tid själva för att få det som vi vill ha och i ett område som redan känns väldigt trivsam, i kanten av ett naturreservat. Så renovering lägger jag till listan av lärdomar detta år.

 

Under sommaren som var blev det inget FjordSM, varken som deltagare eller publik, istället åkte jag och Johan norrut, upplevde natttåg och ljusa sommarnätter, översvämning, vadning i isvatten och vyer vackrare än mycket annat. Så lyckad att ännu en vandring i fjällen planeras under sommaren 2016, kanske med mer sällskap kanske bara med oss två.

 

Maxim, den stora biten av min fritid. Mycket tid lades ner på träning och under hösten fick vi en fast plats för Maritha, i stunder påminner hon mig om min första ridlärrare Ullis och hon har hjälpt oss så enormt mycket på vägen. Tävlandet i dressyr lades lite på hyllan och som ni kommer att läsa i vårt inlägg om måluppfyllande nådde vi inte de måla jag hoppats på i dressyr. Men ibland behöver man inse och omformulera sina mål, vilket jag kommer att göra inför 2016-målen. Jag hade några riktigt taskiga tävlingar med kass känsla och har grunnat mycket på det. Å andra sidan har vi haft otroligt roligt på bruksridningsbanan istället. Så där är målen något högre satta än tidigare år. Vi kom ut och hoppade lite, dock inte så regelbundet som jag hade tänkt. Nästan varje pass var roligt och vi hade många fina stunder tillsammas. Min frustration över hur jag upplevde vissa situationer gick bättre att hantera, mest tack vare att vi fick Marithas ögon på oss och hon gav mig verktyg att klara mig även på egen hand. Det händer fortfarande att jag känner att jag inte klarar av att rida ett pass på banan ensam, men då försöker jag acceptera det och göra saker vi är bra på istället.

 

Jag skulle säga att 2015 var ett ganska bra år, med toppar och dalar så som åren brukar vara. Det väntar mycket spännande under 2016 och jag hoppas att målen ska uppfyllas och drömmar slå in.

 

Over and Out