tildans

Så skönt det är att för en gångs skull uppnå målen att ha möjlighet att glädja sig över att tiden och träningen man lägger ner faktiskt också ger resultat. Bruksridningen gick med andra ord bra.
 
Som vanligt blev det en tidig start på dagen, klockan sju var jag i stallet och fixade frukosten till hästarna. Tio i åtta rullade jag och Maxim från gården och efter att ha följt gps:en på mer eller mindre suspekta småvägar kom vi då fram strax innan halv tio och kunde efter lite assistans backa in på parkeringen. Sedan efter anmälning och betalning var det dags att gå banan. Redan första hindret fick mig att hicka till lite, en grind byggd av en longerlina. Jag och Maxim har aldrig klarat en sådan förut. Jag har ett dimmigt minne av att vi har försökt en gång eller två och han då blev rädd och kastade sig. Så där kändes ju våra chanser sådär att överleva, men men, jag försökte tänka mig hur man skulle rida och hur man praktiskt skulle få till det så smidigt som möjligt. Andra hindret var bryggan, denna gång av lastpallar vilket kändes okej, därimot skulle man gå av på "fel" sida vilket jag med mitt stela vänsterben och den gamla skadan som fortfarande gör sig påmind ibland (minne från vår första brukstävling och bekantskap med bryggan) gjorde att det fortfarande kändes lite osäkert. Tredje hindret var en halt på 30 sekunder alldeles i öppningen till ridhuset. Sedan kom rutan (som var ganska generöst tilltagen om man jämför med vad jag sett förut) och så gatubrunnen (som vi måste få tag på och träna på hemma), sedan skrittbommar, backning (ny variant för oss när man först skulle rida igenom hela hindret och sedan backa tillbaka) och flytta föremål som var en tröja från ett stöd till nästa. Därefter trav och trava portar, efter den andra porten låg en vattenmatta och längs dess kanter uppstoppade (?) kanadagäss, jag såg dem och tänkte bara "Herregud", när man travat klart resten av portarna var det galopp och två hinder på vardera långsida att ta, hindren något färgglada och med ovanliga infångare, kändes lite Disney inspirerade. Sedan var det bara ut igen och gå i mål.

 

Vi hade då rutan till höger i bild som inte syns så väl, den lilla var för A och B-ponny

 

Jag var förste startande så efter att ha gått banan en gång till och försökt pränta in vägen (ingen numrering fanns heller så bara att komma ihåg) gick jag och plockade ut Maxim. Hann skritta fram lite och sedan trava korta snuttar, vilket inte kändes optimalt, till nästa gång måste jag se till att galoppera mer också så att han svarar lite mer framåt. Maxim passade på att hälsa på alla hästar, speciellt på den andra fjordingen som var med och det söta nordisfölet med mamma som gick förbi till hagen. Humhum sa han och ville bli mer bekant. Annars var det mycket shettisar och russ, men han tog det bättre än tidigare och brydde sig inte så mycket (han har varit lite misstänksam mot små hästar tidigare).
Funktionskontrollen gick sedan okej, man fick ha medhjälpare som höll i (många barn med så med tanke på säkerheten tyckte domaren) så jag fick hjälp med det av en tjej från gården. Sedan fick jag straff för att benskydden var på och för snor i näsborrarna. Snoret ska jag komma ihåg till nästa gång och att fråga hur de vill ha det (i Uppsala fick jag inget straff för skydden så är nog från domare till domare antar jag). Upp och iväg, första hindret grinden, i små små steg och långsamt tog vi oss igenom faktiskt, Maxim accepterade linan fint och mina darrande ben lyckades styra något så när, igenom och inget straff! Bryggan gick i ett nafs också, kravlade mig av och på igen, väldigt graciöst. Halten ägnade vi åt att spana in det nya ridhuset, fina hästen stod på långa tyglar och spetsade öron "Jag vet! Jag kan!" Rutan därefter, inga problem, som sagt ganska generös och inga straff, gatubrunnen missade vi att trampa på trots att den var enorm, han bryr sig inte så mycket om den, men kliver helt enkelt över istället för på. Skrittbommarna klarade vi hyffsat bra, petade ner en. Backningen var inga större problem, på bedömning under ridning skrev hon att det var motsägelsefullt att smacka när han ska backa så fick något straff för det också uppfattade jag det som, men det är ju vårt ljud för backning helt enkelt, har ett annat smackljud för framåt. Något tramp utanför blev det också, men helt okej tycker jag. Flytta tröja var inte heller några problem, han nosade lite och så var det inte mer med det. Trav och portarna gick väldigt, väldigt bra, han kikade till på vattenmattan och fåglarna, men behöll traven och gick så otroligt bra. Sedan var det ju galopp och hinder och här straffade det sig att vi inte värmt upp mer i galopp för han var inte så himla sugen, vägrade på första, men sedan kom vi över och på det andra rev han och så fick vi lite straff för felaktig gångart också. Så otroligt nöjd med honom och med oss när vi skrittade i mål. Det var tio eller elva startande och jag var som sagt först, så när vi var klara red jag grusvägen och han fick trava och galoppera lite och jag berömde så mycket jag kunde under tiden. Sedan skritta av, dricka vatten båda två och han drack faktiskt mycket för att vara honom och ute på tävling.  

 

Gick tillbaka till transporten, sadlade av och så betade vi lite gräs på lite avstånd från den nya fjordkompisen. Maxim ansåg nog att världen var som den skulle när man hade en annan gul vid sin sida för han var lugn och fin. Fick gå in i transporten och få godis och lunchhö sedan och jag gick tillbaka och hann se de sista ekipagen och köpa mig en liten fika (hade haft med mig macka som jag åt hos Maxim). Snabbräknande var de och snart var det prisutdelning, jag var ju utom tävlan eftersom det var DM för Stockholm, men hade vi varit inom tävlan hade vi faktiskt kommit 3:a!! 100 straff jämt och inget u, därmed är kval 1 till nästa års FjordSM i hamn. Nu väntar vi till våren och hoppas klara ytterligare ett. Tyvärr kan jag inte åka på den brukstävling som är i Örebro i oktober eftersom jag ska på släktkalas i Linköping då. Lite oflyt, men vi tar som sagt nya tag till våren.  

 

Det Positiva: Att nå målen

Det Negativa: Hjärnspökerna

 

 

Over and Out

Och så går man vidare. Han är ju fortfarande min bästa häst och jag behöver visa honom det, det är ju inte livsviktigt för mig med tävlingsresultat (även om jag skulle tycka det vore kul) så om han inte kan ge mig det på dressyrbanan så kan vi allafall lära oss så mycket som möjligt och bli bättre tillsammans hemma, samt ha så roligt som möjligt på vägen.

 

Måndagen hängde det kvar lite och jag beslutade mig för att Maxim skulle få göra något kul utan mig på ryggen, så löshoppning blev det! Ställde upp två hinder med två galoppsprång mellan och började med att ha bommar som han fick trava och galoppera över under uppvärmningen. Lagom tills vi skulle sätta igång med själva hoppandet kom stallmatte och dotter ut och ville också var med, så bra drivhjälp där. Maxim var taggade och busade lite och hoppade fint flera gånger, han blir så nöjd och glad när han förstår att han klarar uppgiften. Sedan tog vi de andra två också, det är så tydligt när man tar dem efter varandra hur olika de är. Maxim behöver drivas en del för att komma rätt, vita busponnynblir sjukt nöjd med sig själv när han tagit hindren och ruskar på huvudet. Bebisfullblodet behöver man nästan bromsa ibland så han inte kommer för stort (där Maxim fick in två galoppsprång hoppade han till exempel studs en gång).

 

Tisdagen vila och hussedag. Onsdagen red vi ut i skogen, red bort vallen och sedan grusvägen mot hundbadet, när grinden var stängd vände vi och red inte runt utan samma grusväg tillbaka, genom skogen och stigen längs asfalten hem. Den här turen har Maxim inte gått så många gånger, så vi övade på att trava friskt och även galoppera bitar trots tveksamheter och att han ville titta. Mycket beröm och mycket prat med honom och när vi skrittade på långs tyglar hemåt tog han i med bakbenen orgentligt och älgade på <3

 

Även på torsdgaen blev det uteritt, denna gång backarna bort mot ridhuset, fokus framåt och mer galopp och våga släppa fram honom. Något mer säker Maxim, även om det blev tvärstopp en gång i galoppen och sedan upprörd sväv-trav, tror det var något djur i skogen och han kände lukten, men han fortsatte framåt när jag bad honom. Vi övade också lite vatten och att trava igenom utan att stanna och kolla vilket gick ganska bra.

 

Igår byggde vi lite bana på ridbanan, hade tänkt bruks först, men nu blev det lite blandning, med upphöjda travbommar, tre stycken på ena långsidan och tre galoppbommar på den andra och så en upphöjd galoppbom på en av volterna. Sedan släpade stallmatte med dotter dit ett badkar också och så lade vi ut några blåfärgade skynken på marken att gå över. I början försökte jag mest fokusera framåt på Maxim, han skulle trampa på i skritten redan från början. Gick över skynkerna, vilket inte var mycket att höja på ögonbrynen sa Maxim och knatade över, tränade också lite ruta, men det är svårt tycker jag när man inte har så stor koll på mått och storlek. När vi travat och galopperat fram så började vi med de tre galoppbommarna och hästen bara klipper till och tar dem närmast perfekt på första försöket. Det är ytterst sällan vi tränar just galoppbommar eftersom jag är så kass på avstånd, men nu hade vi ju hjälp, så 2,2 m ska vi ha mellan har vi kommit fram till nu. Bara en gång av alla gångerna vi kom som det strulade, men det var mitt fel, annars var han så duktig i båda varven! Travbommarna tog han också bra, men det brukar vi öva på mer, även när vi tömkör. Vi testade också den upphöja bommen på volt, men det var svårt sa Maxim så där behöver vi öva mer, vilket vi också ska. Funderar på att göra fredagarna till vårt markarbetespass framöver, så kan jag varva ridning och tömkörningen.

 

Idag så skrittade vi bort mot Marielund, grusvägen, jobbade en del i skritt, flyttade från kant till kant och försökte få någon sorts fokus utan att bli för bromsande. Framme vid vändplanen lyfte vi postlådor och tränade bryggan på en trälåda som står där (vägsand) och Maxim var ett proffs. När vi kom hem travade vi på ridbanan med serpentinbågar bara för att mjuka upp lite, de hade byggt ihop ett hinder på sockerbitar så det tog vi också i galopp några gånger (i dressyrsadel och allt), vi behöver öva på att galoppera över hinder som förstahinder liksom, han vill ju gärna titta och trava över första gången, men idag var han på och skuttade snällt över.

 

Så laddade för bruks är vi väl ganska så bra inför imorgon. Det känns okej, men lite nervöst med ny plats och nya människor. Men vi tar det som träning, vet inte om tävlingen kan räknas som en kvaltävling eftersom jag kommer rida utom tävlan (fel distrikt) eller om de har godkända banbyggare och domare, men det är ju en fråga till efter jsälva genomförandet. 

 

I övrigt var jag och tittade på dressyrhästar idag också. Efter en tripp till en hästaffär som hade medlemsdag så åkte jag förbi systeryster på Segersta. Där var det dels tävling och dels så fick jag träffa alla systers arbetskamrater i form av dressyrhästar på olika nivåer (jag fick träffa människorna som också är arbetskamrater med såklart). Trevligt, vi träffas inte så mycket trots att vi bor så nära varandra.  

Det finns mycket vi är bra på jag och Maxim, men att tävla dressyr är inte en av de sakerna börjar jag inse. Det känns som om jag testat allt nu, kort framridning, längre framridning, mycket galopp, låta honom titta på saker, med mera. Och det känns som om vi förjer planen där, vi lägger upp den lika som ett pass hemma, skritta fram ordentligt (då han får kolla in omgicningen), jobba i skritten, värma i trav och galopp och sedan tempoväxlingar/övergångar. Det här fungerar utmärkt han blir mjuk och fin, hemma som på tävling, men sedan, så fort vi går innanför det där vita staketet dör allt. Jag kan inte rida så som jag gör hemma eller på träning för det enda jag kan koncentera mig på är att driva för kung och fosterland. Dressyrtävlingsbanan är just nu det enda stället där jag inte älskar min häst. Och så vill jag ju inte ha det. Jag vill inte åka hem med en klump av besvikelse och närmast gråta i bilen för att inget känns som det ska. Jag vill att vi ska ha lika roligt som vi har på passen hemma och på träning. Men att det känns som att rida i sirap och hästen nästan saktar av till skritt fast man driver allt man kan och känner sig elak för det är inte sådan ridning jag vill hålla på med, vi tränar ju på mindre hjälper och använda så lite skänklar som möjligt just nu. Så just nu känns det lite tröstlöst, vi ska försöka starta en gång till i höst, men till nästa år får vi se, kanske får det bli en ren träningsvår och satsa på det istället.

 

Vart var vi någonstans?
 
Fredag jobbade jag halva dagen och sedan red jag och stallmatte ut i skogen, mest skritt och utforskade lite, men fick lov att trava runt en stor åker också. Fint väder och fina hästar.
 
Sedan åkte jag och Johan till Göteborg över helgen, umgicks med syskon (ett av vardera) och hade det trevligt med en härlig skärgårdstur till Brännö bland annat. När jag kom hem på söndagen så var jag så trött att det planerade ridpasset blev en promenad istället, men det kanske var vad vi behövde.
Måndagen inleddes med tur till vallen, Maxim låg på och var lite stel, men efter framdelsvändningar och skänkelvikningar i skritt lossnade det lite och vi vågade oss på att trava, dels runt vallen och dels på en stor volt. Tränade lite övergångar, men mest fokus på att bli mjukare.
 
Igår var det dressyrpass på banan som stod på schemat, värmde upp med skänkelvikninar på diagonalerna, lite krångel i början tyckte vi båda, men sedan blev det bättre flyt. Lite samma i traven med skänkelvikningar på diagonalen och några tempoväxlingar också. Sedan galopperade vi ganska snabbt och körde omväxlande fyrkantsspår och volt. Bra fart under hovarna denna kväll och jag försökte koncentrera mig på att sitta rätt, ner med hälarna och tyngden i stigbyglarna. Det gick ganska bra kan jag tycka. Sedan red vi igenom delar av programmet och sedan hela programmet en gång. Kändes ganska så bra, hoppas att känslan håller i sig till på söndag. Det är utomhus vilket känns lite bättre i alla fall och även framridning utomhus verkade det som. Jag startar heller inte först av alla, så förhoppningsvis behöver vi inte åka supertidigt. Skönt med söndagstävling också, lite lugnare att fixa och göra sig fina på lördagen när man har hela dagen på sig. I övrigt försöker jag (närmast desperat) få vara med på brukstävling också framöver. 5:e reserv i Katrineholm nästa helg, mailat och frågat om jag kan vara med i Stockholm, också nästa helg, men det är nog kanske inte så troligt att något av det blir av. Vilket gör att jag grämer mig återigen över min miss, hade vi haft ett kval nu så hade jag inte varit lika angelägen, men nu vill jag så gärna, så gärna. Örebro har i oktober kom det ut igår också, såklart den helg jag redan är uppbokad och ska åka på släktkalas i Linköping. Så kanske blir det nya tag till våren, vilket känns lite surt.
 
 

Måndagen red vi ut på grusvägarna bort mot ridhuset. Målet var mest framåt och friskt fart, så lite konditionsträning kan man säga. Blev till att trava en del uppför, superduktig tills vi mötte joggare som också hade backträning, mycket märkligt och tvärstopp. Övade en del galoppfattningar sedan, att ha "fel" galopp genom kurvorna och att fatta ordentligt, svåra utmaningar tyckte vi båda så som det är vissa dagar. Mot slutet gjorde jag tvärt om och hade "rätt" galopp istället.
 
Tisdagen var vila och husse som fixade. Matten klippte gräset, förhoppningsvis en av de sista gångerna någonsin på denna gräsmatta. Vi ska flytta i november och det är en av de saker jag inte kommer att sakna. Igår blev det dressyrsadel på och tur på ridbanan. Maxim undrade vad tusan jag gjorde i stallet innan han hunnit ta sin eftermiddagslur, men jag gör en ansträngning att börja tidigare på jobbet och försöka sluta när jag ska. Inte för att jag lyckades denna dag, men lite tidigare än vanligt var det. Så lite seg Maxim när vi började skritta fram, men sedan artade det sig. Följde våra mönster och jobbade på läxorna från Maritha inför nästa vecka. Jobb i skritten först en hel del skänkelvikningar på diagonalerna, sedan lite samma jobb i traven och där känns det att det går framåt. Galopp först uppvärmning med varvning av fyrkantsspår och volter och sedan tränade vi lite förvänd. Vi har ju stor ridbana så här var det enklare, behövde inte svänga så tvärt för att komma ut på mitten av långsidan och fortsätta till hörnet. Vi gav oss inte på kortsidan denna gång, vill gärna att vi ska bli starkare först och att vi har hjälp med oss. Inga problem var det i alla fall och gick superbra, så travade av och nöjde oss, försöker ju leva efter att sluta när det går som bäst. Broddade sedan inför idag och kom faktiskt hem strax efter åtta på kvällen, nu är det bara att cementera den rutinen också...

 

Idag var det då dags att äntligen åka på terrängträning igen, tiderna som kommit upp har inte passat för oss på flera månader känns det som och om det passat har det regnat och träningarna ställts in. Maxim tyckte det var superspännande, han har ju bara varit där två gånger tidigare och alltid med sina kompisar som draghjälp. Matten fick anfall av höjdrädsla då och då under passet, men tränaren är bra och höll det på lagom nivå, men puchade oss ändå framåt. Maxim var väl lite segstartad och sprang och tittade på alla hinder som han inte skulle hoppa, tydligen intressantare än att koncentrera sig på vad som faktiskt skulle göras. Vi började med att hoppa fram på graven, först i trav där Maxim droppade lite ben mitt i, sedan i galopp, matten hängde inte med när han tog i och hoppade över, såklart, när hästen lär sig så sitter det en klump på hans rygg och förstör... Hoppade även en ny grav också med en häck bakom, "Vänta nu, måste undersöka först!" men sedan gick det okej. Vi hoppade sedan grenar, stockar, plaströr och ett vitt staket med lite häck på också. Inget riktigt flyt eller fart som vi borde ha haft, matten hade farträdsla och höjrädsla om vart annat trots att det bara var ett nytt hinder. Övning ger färdighet helt klart, passar det inte med träningstiderna ska jag kolla med stallmatte om hon kan följa med, vi behöver öva mer. Banken hoppade vi också, första gången vi tog den uppför i galopp faktiskt, "Jag kan!" sa Maxim och matten höll faktiskt i sig den här gången och störde inte. Vi tog också den lilla trappan bårde uppåt och neråt, han kom ihåg hur man gjorde. Sedan skulle vi testa den nybygda större trappan i skogen, nedåt då. Storhästarna galopperade både uppför och nedför. Så vi rider upp i skogen och ställer oss framför avgrunden.

 

"Ska vi gå ner här?" Maxim kikar

"Nej, nej, nej" skriker mattens rädla, på tredje försöket och påhejad av tränaren tar vi oss ner med en näst intill blundande matte och en Maxim som tyckte det var lätt som en plätt. Jag skulle aldrig våga göra de saker jag gör med honom på någon annan häst.Vi lekte sedan lite i vattnet, övade på att trava igenom (bra för bruksen också) och sedan fick vi rida bana, plaströr, gren, svamphinder, plaströr, plaströr, stock, stora trappan nedåt och vattnet. Sedan var vi nöjda och glada, kanske inte så trötta i kroppen, men huvudet var fullt.

 

Det Positiva: Att ändå våga

Det Negativa: Feg matte

 

 

Over and Out
 
 

Så var det då dags. Inspirerade av kompisars fina insatser under lördagens tävlingar i Östergötland var jag laddad och ville också göra en bra runda.

 

Började inte så bra med att försova mig en timme, så låg efter tidsschemat 30 min redan när jag kom till stallet. Nu hade jag lagt till 30 min på körtiden mot för av gps:en sa, så ingen superkatastrof, men lite jobbigt är det ju. Försökte att andas lugnt och inte överföra något på Maxim och 8.20 rullade vi från stallplan (20 min sena). Hittade fram och gled in lite så där lagom precis när bangenomgången samlades vid första hindret. Banan var riktigt mysig tyckte jag, det enda lite mindre bra var att den låg 500 meter från transporterna så man fick tänka efter lite. Många tog med sig hästarna och band dem vid tävlingsplatsen, men eftersom jag var själv så fick han stå i transporten under bangenomgången och äta klart sin frukost, sedan ut, göras i ordning och så red vi fram ca 1 h innan start, mest skritta omkring, vänja sig vid miljön och så, sedan tillbaka till transporten och äta medans jag fikade lite och hämtade protokollen.

 

I allafall, åter till banan, den låg på en äng i skogen, med två byggda broar, gräv vattengrav och en kulle för halterna. Efter funktionskontrollen var det "flytta föremål" tre stycken som man skulle flytta mellan två hinderstöd. Blev längre och längre avstånd mellan dem. Sedan "bryggan" som bestod av en åkgräsklippare med vagn, in i skogen och över en smal bra, trav och över en matta, galopp och tre hinder, trav och bortar med bollar, genom vattnet, två halter om 10 sekunder, en uppför och en nedför, backning i vinkel (en u-formad variant denna gång), vändning i trångt utrymme, gatubrunn och avslutningsvis skrittbommar. Jag testade vagnen och hoppade lite på den för att vara förberedd.

 

Knallade tillbaka till Maxim, åt en banan, lugnade ner mig lite och sedan fick han komma ut, ledde runt lite och spanade in parkeringen, sedan borstade jag lite, tejpade upp svansen och gjorde i ordning. Gick genom skogen till tävlingsplatsen och satte upp där. Red sedan på vägen genom skogen fram och tillbaka lite, fanns en del vagnar och maskiner nära gården, så dem kollade vi in, övade på att gå nära. Backade lite och gjorde lite förflyttningar också. Det gick långsamt framåt och tillslut var det vår tur, då hade Maxim precis stressat upp sig för en paraplymänniska, men kanske fick han ur sig det han behövde då. I funktionskontrollen stod han fint (även om chipavläsaren var suspekt) och jag kunde sadla själv utan gräsätande (fick säga till några gånger). Så var det dags, darr på händerna, men iväg kom vi, flyttade saker långsamt, men utan missöden. Maxim skulle inspektera den sista och jag blev rädd att han skulle putta ner den, men det gick bra. Så bryggan, Maxim nosade och tyckte att "det här var väl inget märkvärdig matten? min morfars (mattens pappas) vagn är mycket större än den här och den klarar vi ju av nu." Så duktig häst. Vi gick sedan över körbron (frivilligt) in i skogsdungen och ut för ridbron på andra sidan. Lite tveksam, men duktig och gick med försiktiga steg över. Trav då och så över mattan som jag tror var lydnadshinder. "Ehh? Verkligen? Den är äcklig!" Men över kom vi om än i skritt, travhoppade hindren och fick med oss ett, vidare till vattnet som vi kom i genom ganska snabbt. När jag vänder upp mot halten inser jag att vi glömde portarna!!! Besvikelse, men beslutsamhet, båda halterna genomförs utan problem, ryggningen och rutan nästa, några tramp utanför, men annars superbra, gatubrunnen nuddade vi inte och skrittbommarna klarades galant. Fortfarande besviken i mål, inte på Maxim, men på mig själv. När hästen beter sig som den stjärna jag vet att han en dag kommer bli så har han en klantig pilot som inte styr rätt väg. Nåja, man lär sig helt enkelt och det kommer nya tävlingar. Är oerhört sugen nu på att åka till Katrineholm ändå, vi ska tänka lite på det och skicka lite frågor till arrangören i veckan.

 

Besvikelsen hävdes något när jag fick protokollen, så mycket nollor och så låga poäng. Nu var det inte ihopräknat eftersom vi blev uteslutna och vi hade en del "fel gångart" så det hade nog blivit höga poäng även om jag kommit ihåg portarna, men u hade vi klarat oss utan!!

Men jag staplar upp det för skojs skull (och för att jag är stolt över hur vi förbättrat oss!)

 

Funktionskontroll: 0 straff

Bedömning under ridning: Ej färdigräknad (men ca 21,5 straff om jag räknar själv)

Vatten: 10 straff

Bro: 10 straff

Vändning i trångt utrymme: 20 straff

Portar: Missade Uteslutna

Skritta över bommar: 0 straff

Rida över gatubrunn: 30 straff

Halter: 0 straff

Lydnadsmoment: 20 straff (matta)

Ryggning i vinkel: 20 straff

Hoppning: 10 straff

Flytta föremål: 0 straff

Brygga: 0 straff (!!!!)

 

Åkte sedan hemåt innan tävlingen var slut, men det var trevligt med så mycket gult på plats, kände igen några vilket var roligt och Maxim verkade trivas också.

 

Det Positiva: Självförtroendet uppåt

Det Negativa: Hjärnsläpp

 

 

Over and Out