tildans

Julhelgen nästan över för denna gång. Kallt fick vi och snön kom äntligen, ännu mer hemhemma än här i Uppsala så julkänslan infann sig ganska så bra. Vi firade julafton i lugn och ro med min mamma, pappa och farmor ute i skogen. Lugnt och skönt, god mat och umgänge med några av dem jag tycker mest om här i världen. På juldagen tog vi en sväng över Västerås för mer julfirande med ytterligare viktiga personer i vårt liv. Speciellt det nyaste tillskottet i familjen, som snart fyller tre månader. 

 

Hemma igen på kvällen visade termometern på minus 15 grader, men Maxim fick pallra sig ut ändå på ridbanan och så red vi ett pass där. Blev skritt och trav med mycket serpentiner och volter för attm juka upp honom. Försökte galoppera lite, men då blev det lite bambi på hal is så vi höll oss till traven sedan. Han var pigg, glad och lite busig, men mjuknade fint och var härlig mot slutet.

 

Idag var det något varmare så vi tog oss ut i skogen. Klättrade i backar och byggde muskler och så galopperade vi lite på en åker. Då blev det små bocksprång, steppsteg och buskast med huvudet. Så lycklig ponny, som nu får vila sig i nästan en vecka, vilket kanske inte är optimalt, men nog inte skadligt heller. Imorgon flyger jag och Johan till Wien, sedan vidare till Salzburg och lite andra ställen i Österrike innan vi åker vidare till Italien och Verona för nyårsfirande. Den 2 jaunuari landar vi i Sverige igen. Då ska vi se om jag kan posta något som liknar en årskrönika här och även något om planer och mål inför 2015.

 

Det Positiva: Min gula räserponny

Det Negativa: Kontrollfreak

 

Over and Out

 

En morgonpromenad med bästa herr Gul och snart åker vi norrut för lite julfirande. Imorgon åker vi vidare till nästa familj och sedan blir det lite återhämtning hemma på annandagen innan jag och Johan åker till Österrike och Italien för lite äventyr.

Sista jobbveckan innan julledigheten tog över gick fort, kanske inte hann riktigt allt som jag tänkt, men har heller inte stressat runt allt för mycket.

 

Det blev en mörkeruteritt till på onsdagen, med både trav och galopp på grusvägen, sedan blev det vila på torsdagen igen. En promenad till Länna avslutade fredagskvällen, inte så halt i skogen så det gick att gå relativt bra och sedan kickade äntligen ledigheten igång.

 

Lördagen promenerade vi till vallen och red där. Lite löst i på ena längden, men på den mot skogen var det mer fast, lite fruset vilket gav bra underlag för alla slags gångarter. Först fick vi dock koncentrera oss på att skritta ordentligt. Stallkompisarna var nämligen där när vi kom, men skulle hemåt så de lämnade oss, vilket var lite traumatiskt tydligen... När vi gick över till trav var det återigen försöka övertala att inte springa superduperfort, parera för kast med huvudet, försök till bus och lite annat. Vi kan väl säga att Herr Gul var lite här och där och ingenstans. Till slut lugnade han ner sig så pass att jag kunde trava och galoppera på en större volt i ena änden av vallen och sedan tog vi även några längder i galopp. En lugn galoppblev det också efter förmaning.

 

I söndags var vi och klättrade i backarna igen. Snorhalt, men vi lyckades hålla oss på fötter med hjälp av vägkanten som i allafall inte hade isgata. Maxim tyckte jag var jobbig som ville klättra omkring, men blev lite nöjdare när han fick springa lite i en åkerkant på slutet innan vi gick hem igen.

 

 

Igår blev lite vila, dagen bara sprang iväg med mig, in till stan för att fixa lite saker, få massage och in en snabbis på jobbet och sätta intrumentet i standby då alla är lediga i över två veckor. Så vi myste mest lite i hagen och så fick det räcka så. Idag kompenserade vi och var fyra timmar i stallet istället. Dags för hovslagare var det nämligen. Maxim var arg och upprörd, hade fått frukost inne med den andra som skulle skos om. Blev ju inte bättre av att behöva vara nummer två i turordningen heller. Tålamodet är inte den starkaste egenskapen jag har. Men jag kan inte klandra honom, hans långa boxvila har nog satt en hel del spår. Vi fick ta till slickgodiset när hovis skulle slå på nya skor, snösulor fick han också, får vi se om de är något att ha. I Maxims välrd var vi nu tre timmar sen ut i hagen allra minst när hovslagaren var färdig och åkte. Fick bli lite arg på honom när jag skulle sadla, men sedan stod han faktiskt stilla. Vi gick till vallen idag också, bättre fäste på vägen dit hade det blivit, vill ham er minusgrader och snö nu!! Började väl inte så bra denna gång heller, men upp kom jag och sedan skrittade vi omkring lite, blev lite extra eftersom det kom människor och hunder som man behövde stirra på, de tog en gran och gick iväg igen. Maxim undrade vad tusan alla skulle gå med maten? (stallhusse hade också släpat omkring på gran hemma vid stallet). Sedan kunde vi båda äntligen slappna av igen och springa riktigt fint i trav på en större volt. Galopperade gjorde vi också, även det på volten, men tog en långsida i varje galopp också. På volten jobbade vi med övergångar och fattningar från skritt. Inbillar mig att det är bra träning, för oss båda. Matte måste lära sig att slappna av, sitta rakt över hästen, inte hålla i honom för hårt och inte ge motstridiga hjälper. Nöjda blev vi båda två tillslut, den avslutande långsidan eller vad man ska säga (ett par hunder meter är det väl) drev jag på och lät honom galoppera fortare vilket var uppskattat, även om han var trött. Travade tillbaka över vallen sedan, på längre tyglar och sträckte ut halsen lite, då var han lugn och fin, gick mest och väntade på att få tillstånd att sakta av. Lite svettiga blev vi, men han torkade bra då vi gick hemåt igen. Sedan fick han äntligen komma ut till hagen och få lunch, vilken lycka!

 

Det Positiva: Några steg framåt här och där

Det Negativa: Trött och sur för jämnan

 

Over and Out

 

 

Faktiskt så hann jag rida ut i dagsljus helgen som var. På söndagen, lördagen blev tyvärr en vilodag då det var mycket som skulle förberedas inför finbesöket som kom efter lunch och jag var för trött för att gå upp tidigare än vad jag gjorde.

 

Men på söndagen vinkades finbesöket av och jag var ute i stallet vid halv ett. Då mumsade hästarna lunch så jag mockade, strödde nytt och fixade maten innan jag hämtade in honom. Broddade gjorde jag innan utfärd också. Promenerade i början eftersom det var snorhalt. Blev bättre ute i skogen så då satte jag mig i sadeln. Blev mest en skritt-tur, upp för berget, ner på andra sidan och så vända och tillbaka igen. Jobbigt sa Maxim och tog i upp för backarna. Han fick trava lite små snuttar här och där, där underlaget tillät. Gjorde en avstickare in i skogen också och klev över lite träd. På hemvägen blev det några galoppsteg i en uppförsbacke. Sedan träffade vi på okända människor! (jägare) i vår skog! Maxim mäkta upprörd, kan det vara på detta viset!? men gick tillslut vidare.

 

På måndagskvällen blev det mörkerridning på grusväg där isen nu smält undan. Jobbade en del i skritten först, även lite på en volt upp på vändplanen. Sedan travade vi lite, men tog också och galopperade lite fram och tillbaka. Sjukt jobbigt att hålla galoppen sa Maxim och blev anfådd, men efter en kort skrittpaus blev det bra igen. Väldigt härligt var det att sitta på och känna galoppen under sig igen. Nu är det hårdträning som gäller, han är lite väl rund för tillfället så nu ska magomfånget ner och så blir han nog snart en slimmad tävlingsfjord igen.

 

Idag blev det vilodag, hade tänkt ta en kort promenad, men spar den då det var så ruggigt väder ikväll. Istället hade vi mys i stallet och provade ut en ny pyjamas till Maxim. Efter att ha åkt och bytt storlek en gång så verkar vi ha hittat rätt och förhoppningen är att han inte ska få skav som han får från alla andra täcken jag har som har någon som helst andningsfunktion (varför är det stört omöjligt att hitta ulltäcken med bogveck som kan sitta vettigt?) det varkar också vara i ett bra material så att han inte blir för varm, vilket han blir väldigt lätt trots klippningen.

 

Veckorna går så otroligt fort, nu är det tre månader sedan Maxim åkte in till Ultuna och om läkningen gått som den ska är bukmusklerna tillbaka på den hållfasthet de ska ha. Det börjar känns som om jag har min häst tillbaka också, även om han ibland beter sig som en liten gangster. Det är dags för större hage och hästkompisar nu och jag hoppas det ska gå vägen. Ännu mer hoppas jag på att den nya hästen som kommer till stallet i jul ska fungera bra ihop med Maxim och han kan få en ny bästis.

 

I tisdags förra veckan gick vi en powerwalk och sedan sprang vi lite på ridbanan tills jag inte orkade mer. Onsdagen blev vilodag, återigen ingen kendo, men 9,5 timmars jobb och veckohandling som tog mycket energi. Jobbat mycket denna vecka, i förhoppning om att det ska gå lite framåt och ha lite fler svar innan julledigheten. Torsdagen så red jag igen på ridbanan. Skrittade fram för hand först vilket jag ska försöka sätta som rutin, sedan jobbade vi en del med skritten, volter, serpentiner och skänkelvikningar. Travade även lite försiktigt då det kändes lite halt, snart dags att försöka brodda tror jag. Fortsatte med volter och serpentiner och han blev fin mot slutet, även om han stretar i mot och är stel i vänstervarvet. Jobbade med lite övergångar mot slutet på en volt och det kändes bra. Längtar till att åka till ridhus och träna ordentligt på bra underlag.

 

Vi fick också till ett longeringspass över bommar i alla gångarter, även om han just den dagen tyckte att det var väldigt jobbigt när jag bad honom galoppera. Sedan tömkörde jag även ett pass i alla gångarter, han var superfin i skritten och traven, slappnade också av riktigt bra tillslut och spände inte upp nacken så som han kan göra. På söndagen gick vi ut i skogen under en timme och klättrade i branta backar, vilket han tyckte var onödigt, men jag tröstade honom med att matte faktiskt avstod från att sitta på denna gång, utan faktiskt knatade själv också.

 

Så denna vecka red vi ut både på måndagen och idag. Vi tog de vägar vi promenerat under hela rehabiliteringen. I måndags gick vi vägen längs med järnvägen, höll oss till skritt, jobbade en del med att flytta från kant till kant och han arbetade på så bra. På hemvägen träffade vi på några (okända) kompisar. Prasslade och brakade i buskarna framför oss och Maxim blev en staty. Gissar på rådjur eller älg, de brukar han inte vara rädd för, hade det varit vildsvin tror jag han hade varit ännu mer på spänn. I alla fall fortsatte vi hemåt när det försvunnit, hoppade dock av och ledde en bit ifall något skulle anfalla oss ut mörkret. Jag känner att jag är mer osäker än vad jag varit tidigare när jag sitter på, musklerna försöker komma ihåg hur man gör och slappna av, men det är inte lätt. Men jag känner också att han litar mer på mig än någonsin tidigare, så nu ska jag bara minnas hur man gör allt det där andra också.

 

Idag red vi den andra promenad vägen, som är lite längre och består av grusväg och backar. Ledde en bit först, inga problem att sitta upp ute, hittade till och med ett betongblock att kliva på från (tjuvträna bryggan någon?). Vi skrittade hela vägen bort först (förutom 50 meter när han valde att trava) fortsatte jobba en del med att flytta från kant till kant, han lyssnade fint, jag försökte också att koncentrera mig på att inte vika mig i sidan, skjuta omkring höfterna gud vet vart och inte ge kontraorder med de hjälper som inte har med saken att göra. Travade en bit hemåt sedan och vände och tog nästan hela grusvägen tillbaka i trav innan vi vände hemåt igen och travade lite till. Ledde sista biten hem förbi grannhusen. Var nog ute i ca 40 minuter.

 

Nu hoppas jag ha tid och möjlighet att rida i dagsljus någon gång under helgen. Och ork framförallt. Ork är något av en brisvara. Jag sover, sover och sover, men inte händer det något med orken för det. I onsdags tog vi en promenad på 30 minuter (Maxims PowerWalk tempo) och jag var helt slut när vi kom tillbaka till stallet. Men det har varit mycket denna vecka, mycket hela hösten och jag känner att något inte är hundra. Nu hostar jag igen också, även om hostan är annorlunda än för en månad sedan, är det ju ingen god nyhet direkt. Men, men, en vecka kvar till ledighet. En ledighet som i och för sig är ganska händelserik, men förhoppningsvis ska det finnas tid att njuta av lite lugn också.

 

Det Positiva: Ett par gula öron framför ögonen

Det Negativa: Hosta och slem

 

Over and Out

 

Att utforska nya omgivningar är ju kul. För några helger sedan gav vi oss iväg till naturreservatet Hågadalen-Nåsten, alldeles utanför Uppsala. Vi gick en liten slinga i höstdiset, fick uppleva vissna löv, lera och dundrande hästhovar och frisk luft i drivor. Härligt med skog är det, dit ska vi definitivt fler gånger.

 

 

Åter en summering av en vecka i Maxims liv (med nytagna bilder!!!), som mer och mer börjar komma in i gamla gängor igen.

I tisdags skulle vi tömköra hade jag ju bestämt, vilket vi faktiskt också gjorde. Känns bra att i alla fall följa någon slags planering, någonstans. Värmde upp en stund i skritt först, dels gick vi lite runt fyrkanten, men även en del på volter i båda varven och över några bommar ett par gånger. Han var rysligt stel i vänster varv som han varit nu ett tag. Travade sedan en hel del, jobbade mycket på volten, men gick sedan över till serpentiner och han blev så fin, så fin på slutet och mycket mjukare, han släppte till lite även i vänstervarvet. Så glad var jag efteråt! Och vi hade bara ett missöde, men det får jag ta på mig, skulle köra serpentiner mellan ett par hinder som stod ute och hamnade i lite fel position och bakskygg som han är drog han iväg lite och jag tappade honom.

 
På onsdagen blev det vila som planerar. Jag hade tänkt träna kendo (vilket jag i och för sig tänkt ganska många veckor nu och kläderna åker fortfarande omkring i bilen och väntar på att bli använda), men eftersom jag hade en väldigt dålig dag på många vis (glömde mobilen hemma, råkade få övertryck i en extraktionscell på jobbet och fick prov/torkmedel/lösningsmedelsrester i hela ansiktet, samt lite annat smått och gott) åkte jag hem när jag fixat stallet och kollade på serier istället. Det blir så ibland, tyvärr har detta ibland blivit ganska ofta på sista tiden.
 

Torsdagen longerade vi på. Hade sällskap av stallkompis som tömkörde i andra änden vilket ledde till två något okoncentrerade hästar som trissade upp varandra ibland. Tycker ändå att Maxim lyssnade hyffsat bra på mig, han slappnade inte av så mycket som jag skulle ha velat, men jobbade ändå på ganska bra. Vi gick över lite bommar i både skritt och trav och så galopperade vi lite också. Då blev han glad och lite busig, gjorde inte sina värsta luftsprång tack och lov, men viftade lite med frambenen medans han sprang. Så söt! Första omgången ville han inte sluta galoppera heller, jag tyckte att tre varv var ganska lagom och tänkte ta en liten paus innan vi fortsatte, men trots att jag slutade driva och lite smått började bromsa sprang han glatt och fint i en lugn galopp några extra varv. Han såg så lycklig ut så jag bara stod kvar där i mitten, följde med och njöt.

 

 

I fredags sedan så var det åter dags för tömkörning, började bra med lite uppvärmning i skritt och trav. Sedan vet det tusan vad som flög i honom, men upprepade gånger drog han tömmarna ur handen på mig och brakade iväg tvärs över ridbanan. På samma ställe såklart och jag hann inte med att korrigera med innertömmen, jäklar vad det lyste av bus ur hans ögon. Jag blev arg såklart och försökte igen, men när det bara fortsatte så samma sätt knäppte jag av tömmarna och lät honom springa av sig. Ren och skär lycka kan jag tala om! För oss båda. Det finns ingen bättre känsla att se sin häst susa runt med diverse skutt kors och tvärs över ridbanan, med spetsade öron och glädje i blicken. Drygt tre månader på begränsad yta är tråkigt, tråkigt, tråkigt för alla inblandade. Han sprang glatt omkring en stund sedan började han närma sig mig, sneglade busigt, kastade med huvudet, så jag bad honom springa så snabbt han kunde på långsidorna och sedan sprang vi ikapp några gånger också. I vanliga fall när vi leker brukar han vara intresserad av att tävla kanske en-två gånger, men nu tror jag det var minst fem, så även matten var så där lagom slut efter den stunden. Vi avslutade i allafall med att ta på tömmarna igen och trava några ordentliga varv, i fin form och med koncentration på matten. Älskade häst, en lång höst går äntligen mot sitt slut.

 

På lördagen hade vi lite tur och hade nästan fint väder. Ljust i allafall så vi tog en promenad och så släppte jag honom på ridbanan igen, men då ville han på sin höjd trava lite, så kan det vara ibland helt enkelt. Så igår var det då dags för den efterlängtade ridturen. Tog alla försiktighetsåtgärder jag kunde komma på (förmodligen ganska onödiga), gick liten promenad först, värmde sedan upp med linan och travade igång honom lite på den. Sedan upp och iväg, lite ovant tror jag att vi både kände att det var, men det gick bra. Jobbade lite i skritten och så travade vi lite på en volt i båda varven också. Efteråt blev klippningen äntligen av och idag var det lite mer energi i fjordkroppen. Blev tömkörning idag också, vilket gick super (och de gånger han hoppade och skuttade lyckades jag vara med med innertömmen). Han blev så himla mjuk och fin, rullade på i trav på en åtta mot slutet och han är så läcker att se från marken. Han blir lite framtung ibland, med det ska vi jobba bort. Efteråt blev det stretching och fick en ny övning av en i stallet som verkade bra, vilket var kul. Hon visade lite massage också och Maxim gäspade en massa och njöt.

 

Det Positiva: Glad häst

Det Negativa: Hårt i marken, ge mig snö

 

Over and Out