tildans

Luften börjar bli så där, som jag tycker i alla fall, härligt höstig på morgonen när man kommer ut. Sån där luft som känns frisk att andas.

 

Maxim och jag började förra veckan med två dagars vila, han kanske tyckte det var lite onödigt, men matten behövde återhämta sig och ladda om lite. Han är så otroligt positiv till allt just nu och jag ska verkligen försöka att hålla det så och behålla den här framåtandan och glädjen. På onsdagen hade jag min första morgonfodring i nya stallet, att gå en morgonpromenad kl 5.40 samt umgås med ett gäng hästar var en bra start på dagen. Hade även skrivit upp mig på utsläpp av Maxims haggrupp, så jag blev kvar och väntade medans de åt upp frukosten inne, hann fixa klart allt det praktiska för Maxim också vilket ju var en bonus. Hemma halv åtta, dusch och frukost och så jobba hela dagen. Några lugna timmar hemma och så tog jag och Maxim en tur i ridhuset innan kvällsfodringen som jag också hade.

 

Han kändes ganska stel till höger, men vi jobbade upp det mer och mer vartefter och mot slutet började det kännas ganska bra igen, men visst är det en bit kvar att jobba med innan vi båda är tillbaka på banan. Vi gjorde i alla fall inget avancerat detta pass, försökte lägga in en hel del galopp runt fyrkanten och jobba med ställningen för att mjuka upp. Annars red vi en del serpentiner och 10-meters volter i trav också för att försöka jobba igenom hela kroppen. Duktig häst som blev lite lagom varm av det hela, börjar längta till att börja träna dressyr igen snart.

 

Torsdagen vakades uteridning med L och P, skrittade på i ca en timme med Maxim först mest hela tiden, ivrigt påhejad av P som gärna gömde sig bakom en gul rumpa när det vankades farligheter. Maxim klampade på bra, när vi skulle förbi ett stall med annan gul på gårdsplan blev det lite mer tveksamheter, men det gick också tillslut. När vi nästan är hemma och båda hästarna koncentrerar sig på en stallkamrat som blir longerad i sommarhagen kommer det en joggare och anfaller bakifrån! Maxim hann nog inte ens fatta vad de sprang för, men stopp fick vi snabbt i allafall. Något litet missöde ska man ju ha när man klarat sig förbi alla möjliga andra konstigheter.

 

Fredagen innebar också tidig morgon och sen kväll i stallet. Men 20.30 en fredag får man ha hela ridhuset för sig själv och njuta av en fin häst som är mjukare från början och gör allt jag ber om. Ett sånt där pass när man inser att det är det här som det handlar om och det man hela tiden strävar efter.

 

Helgen bestod av uteritter, en sent på lördagskvällen med mycket galopp och glad häst och ryttare som trotsade tröttheten vilket det helt klart var värt! Stigarna var fin efter regnet och Maxim börjar gå på framåt en hel del när vi galopperar. På söndagen tog vi oss bort till lilla sandbacken för lite klättring. Maxim hälsar att han var pigg och att första gången upp kan man springa så fort de gula benen bär, men fjärde gången går det lite lugnare till... Matten höll i sig och njöt faktiskt, vilket kändes kul.

 

Vi påbörjar denna vecka med en vilodag igen. Det brukar vara en bra start!

 

Det Positiva: ett gult lyckopiller 

Det Negativa: allt jag saknar

 

 

Over and Out 

 

 

 

Maxim i det närmaste sprang på transporten, vi kom fram i god tid och kunde leta upp en plats att binda Maxim på innan vi gick banan. Banan började efter funktionskontrollen med en bro att gå över, därefter flytta tre föremål (pelhambett med kadja, hundleksak och vattenflaska) med mer och mer avstånd mellan pinnarna, därefter över tre skrittbommar, trav över läskig matta (många som hade problem med den), vidare genom portarna som var koner med tennisbollar på vilket vi föredrar framför den andra varianten med avsågade plogpinnar och pingisbollar, dessa är lite lättare för hästarna att uppfatta. Ner i vattnet, trava runt och ner i skritt, bryggan som även detta år var en vagn till en åkgräsklippare, lät lite när man steg på och av den, men i lagom höjd kan jag tycka, vi gillar ju inte höga bryggor jag och Maxim. Vidare till rutan och sedan backning innan det var galopp och tre hinder att ta. Skritt igen över gatubrunnen och avslutade med tre halter, uppför, nedför och plant i lite olika tidsintervall.

Gick banan ett par gånger med Johan och diskuterade igenom planen. Sedan såg vi på några ekipage och det kändes som att min plan var vettig. Eftersom vi haft lite problem med att hålla tiden hade vi tittat ut några ställen där man kunde gena lite för att spara in så vi inte skulle behöva stressa vid de moment vi vill ta tid för.

 

Sedan dök syster upp och så föräldrarna också vilket var roligt! Borstade Maxim, flätade svans och gjorde i ordning. Reda fram lite på vägarna och Maxim var pigg och glad! Helst när man red mot de andra hästarna, men även annars gjorde han det han skulle.

 

Funktionskontrollen kunde väl ha gått lite bättre, hade lite långa tyglar och det fanns ju massor med gräs tyckte Maxim, så 10 straff där. Hann rida runt lite innan start och sedan var det vår tur, över "övningsbron" och genom skogen där tanken var att vi skulle gena och spara lite tid, Maxim stannar för toapaus... men sedan kom vi igång igen, över ridbron som var lite smalare utan straff. Flytta första föremålet som var ett klirrande bett. Lite fumlig matte och Maxim blev lite spänd, men vi höll ihop det och lyckades med den och även de två efterföljande! Inget straff där heller. Skrittbommarna gick 2 av tre bra medan en föll så 10 straff där. Sedan var det travskylt, men eftersom det var så kort avstånd till mattan höll jag mig kvar i skritt, det är större chans att det inte händer något om han i tid hinner se vart vi är på väg och man inte "överfaller" honom. Lite tvekan, men sedan smög vi över, matten blåstirrandes någonstans långt bort bland träden och försökte andas normalt. 10 straff där, travade vidare och genom alla portar med glad Maxim som började sig på att "leta" vart han skulle, Inga straff där heller! Vattnet stannade vi till på också, men sedan igenom på 10 straff, om än i skritt. Upp och vidare till bryggan, djupandning av matten, ner med spöet under sadeln, försökte att landa mjukt och det verkade gå hem, han brydde sig inte så mycket om ljudet, kröp ihop lite, gick några steg framåt och så upp i sadeln igen, 0 straff! Till vändningen i rutan, fortfarande är vi lite för okoncentrerade och vi behöver öva för att veta vilken teknik som egentligen är bäst för oss, ett tramp på spånlinjen och 5 straff. Backningen gick inte heller optimalt 10 straff där, vi pratade lite bättre med varandra, men jag vet ju att vi kan ännu bättre. Det ska också sägas att måtten och vinklarna här var snällare än på SM eller de träningar jag varit på för C, så vi borde ha kunnat hålla nere straffen lite kan jag tycka så här i efterhand när man reflekterar, men det är jag som måste jobba vidare på min kommunikation. Sedan blev det hoppning över de tre hindren, tog dem i trav, men klarade alla så 0 straff där. Gatubrunnen vägrade han gå på trots att vi övar när vi kan hemma på cykelvägarna, så 30 straff där, verkligen något att öva vidare på, när allt annat går bra är det mycket straff att dra på sig. Halterna tog Maxim hand om, "Jag kan och vet" sa han, inga straff där och i mål inom idealtiden. Vi fick 37 straff för bedömning under ridning, merparten för att vi skrittade över mattan och genom vattnet samt hoppade i trav. Men kommentaren "Lugnt och koncentrerat ridet på bekymmersfri häst" värmer otroligt mycket, vilken resa vi har gjort och just nu är jag så tacksam över att jag aldrig givit upp för den här resan har gett oss så mycket mer än skador, den har gett mig så mycket i kommunikationen med Maxim, numer kan jag läsa av ganska tydligt vart gränsen går och hur mycket till man kan tänja den. Och jag börjar kunna förmedla ett lugn till honom även från ryggen.  

 

 

Vi åkte hem med Maxim, tömde transport och fixade klart i stallet det vi inte hunnit på morgonen. Sedan åkte vi tillbaka, hann se de sista ryttarna och vara med på prisutdelningen. Vi slutade på en 4:e plats! Fick diplom och en liten rosett. Med blodad tand drömmer jag om en pokal nästa år! Så här ska tränas brunnslock och att vända på en femöring. Vi ska om det blir någon arrangör till nästa år delta på FjordSM är planen och så får vi se i vår vad det dyker upp för brukstävlingar, det känns skönt att inte behöva åka land och rike runt för att jaga kval i år igen. Nu kan vi ta den tiden och pengarna och lägga på att träna bryggor och flyttning av allehanda föremål istället. Men en bättre avslutning på Bruks-året kunde jag inte ha önskat mig, så nu ska jag få tummen ur och ansöka om en prestationsmedalj i brons också!

 

Trötta styrde vi ekipaget ut på landet och hämtade ett lass hö som vi inte orkade lassa ur när vi kom hem, mitt förvaringsutrymme ser kaosartat ut så det blir en del att ta reda på nu i början av veckan.

 

Det Positiva: Min gula prins som alltid gör sitt bästa

Det Negativa: Mattens dåliga tajming

 

Minnen som varar för evigt <3 

 

Over and Out

 

Det blev lite lugnare longering blandat med uteritter, något pass på en äng och allmänt mysigt. Pigg och glad häst och matte som försökte hänga med. Roligast är ju att rida med sällskap och en minnesvärd skogsrunda med fullblodsdam där till och med matten vågade släppa på och lät Maxim försöka komma ikapp. Vilket inte gick även med gula ben som trummade på som trummpinnar. Vi gjorde något pass på banan också och började känna på dressyren igen. Men träningar tar vi inte förrän i september.

 

 

Sedan närmade sig mattens semester slutet, men helt innan jobbet började igen flyttade vi in på en ny anläggning, eller ridhuset har vi varit i tidigare, men stallet och de flesta människor och hästar är en ny bekantskap. Fixa, packa, städa, ställa i ordning, försöka få tag på hö, försöka förstå alla nya rutiner, memorera namn, ansikten och hästar. Vara frustrerad över vissa saker och njuta av annat, till exempel tar det tio minuter lite drygt för mig att promenera till Maxim genom skogen. Jag har saknat det kan jag säga. Även om jag återigen kommer sakna bästa stallet och bästa stallkompisarna, men vi ses ju i mellanåt ändå och långritt planerar vi så fort alla körkort som behövs är på plats, en återförening jag ser fram i mot.

 

De första dagarna på nya stället har vi landat, ridit ut på fina vägarna, känt på ridhuset och försökte kamma till oss lite igen. Maxim har känts fin, pigg om än något stel och verkar ha kommit väl tillrätta i sin nya box med stort fönster man kan kika genom och hålla koll på gårdsplan. Vi får se hur det hela fungerar och vad det leder till. Känslorna har pendlat lite kan jag säga, men inget avgörande ännu. Och det viktigaste är att det fungerar för Maxim och att han trivs i stall och hage. Så på måndagskvällen denna vecka andades jag ut lite när vi släppte ihop med ny kompis och allt verkade fungera bra. Det är alltid lite pirrigt med ihopsläpp, men detta var nog ett av de bättre vi varit med om, återstår att se om det håller i sig, på pappret ska de passa bra ihop, men det vet man aldrig riktigt förrän man testar.  

 

Så denna vecka har vi ridit ut i lite högre tempo och försök till att hålla i galoppen lite på tisdagskvällen, avslutade med fin känsla i traven och en Maxim som jobbade på bra. Matten fick öva på att ignorera alla läskigheter och slappna av. Vi körde ridhuset på onsdagskvällen, ingen av oss orkar riktigt så mycket som vi gjort, men fick till ett pass i alla gångarter, stel häst som mot slutet gick att böja igenom ganska bra ändå och vissa stunder i traven var riktigt fin. Han var ganska pigg i början innan tröttheten kom i fatt och det är ju roligt, gör mitt bästa för att låta honom gå på framåt då och strunta i om det inte böjs riktigt lika mycket som jag tänkt. Det kommer när vi mjukat upp oss lite mer tänker jag.

 

Torsdag blev det skrittur i skogen med förra vinterns hagkompis och matte som också flyttat till detta stall. Trevlig timme med ganska nöjda hästar, Maxim fick gå först och bereda väg vilket han skötte bra.

 

Sedan tog vi lite ridhus på fredagen med avskrittning i skogen. Inget toppenpass tycker jag, men försökte koncentrera mig på oss och på att få honom att gå framåt, det är knepigt att rida samtidigt som någon annan tränar, tyvärr hade jag missat att kolla på schemat, men men vi måste ju lära oss det också.

 

Ikväll hade vi en fin uppladdning i skogen, blåst och sol, pigg och glad häst som jobbade på riktigt fint. Vi försökte galoppera en del och bitvis jobba i galoppen, men framförallt gå på framåt, där känner jag stora skillnader nu, framförallt ute där han tar för sig lite mer själv och jag tycker inte att det är lika läskigt. Det hade regnat på dagen också så vägarna var i det närmaste perfekta <3 Mellan varven körde vi lite bruksövningar också.

 

För imorgon väntar då DM i bruksridning, vilket ska bli roligt och spännande. Det brukar vara roliga banor och många trevliga människor. Planen är väl att vara lite mer taktisk när jag går banan och tänka på alla alternativ som kan hända och ha en handlingsplan för det i huvudet, skiter det sig ändå när vi väl är där så är det så, men jag behöver öva på att ha en plan med flera alternativ i huvudet. Jag har ju alltid stora förhoppningar inför DM och det brukar inte riktigt gå så bra som jag vill när vi väl är där. Men målsättningen är att göra en lugn runda och undvika de retliga u:na, vi får se hur det går med det, förra året hoppade vi av en matta som Maxim insåg var läskig när vi var halvvägs över. Vi bor nära nu och det ska ta ca 25 min att åka vilket känns skönt, startar som nummer 11 av 27 så funderar på om vi ska åka hem med Maxim efteråt så han får gå i hagen resten av dagen, sedan städa ur transporten, åka tillbaka, vara med på slutet och sedan ska vi åka och hämta hö nämligen. Vi får se lite vad tidsramen säger, behöver verkligen åka och hämta höet så det måste bli gjort på så det och hur det går får avgöra lite om vi åker tillbaka och är med på slutet tänker jag.

 

Det Positiva: Gul liten racerhäst

Det Negativa: Mattens ork

 

 

Over and Out

Vår resa mot en SM-start har varat nästan lika länge som Maxim funnits i min ägo och min dröm om det ännu längre. Hur det hela en gång i tiden började har jag nog berättat för de flesta som undrat, men i korthet mötte jag en kvinna som bjöd in mig i fjordhästarnas värld, hon blev en nära vän och delade mer än gärna med sig av alla underbara minnen hon hade av fjordhästar genom livet och alla äventyr hon ville uppleva tillsammans med sin då unghäst Joker. Av de två SM de hann delta i tillsammans fick jag äran att uppleva ett på nära håll som hästskötare. En upplevelse jag fortfarande bär med mig nära hjärtat. För dryga halvårtet senare var hon borta och alla hennes drömmar med det. Men min dröm om att få dela SM med Maxim fanns kvar och det målet har alltid satts högst upp. Det har varit en krokig resa dit, men nu stod vi där med våra två kval och ett äventyr framför oss.

 

 

På onsdagen packade matten in alla människorsaker i bilen och styrde mot stallet. Väl där skulle det också packas och donas, vilket såklart tog längre tid än beräknat, men vid 12 rullade vi ut från stallplanen och söderut. Maxim är ju en stjärna att köra, när vi fick krypköra förbi Nyköping i ca 1 timmes tid klädde han helt sonika av sig grimman och nappade åt sig av fikahöet som jag trodde jag ställt utom räckhåll. Pausen utanför Linköping tog han också med ro, smaskade på sitt hö och sin mash, passade på att kissa lite och såg ganska nöjd ut.

 

 

Väl framme på plats möttes vi av idel bekanta ansikten och välkomnandes med värme. Vi blev inkvarterade i en bra box på utsidan där det nästan alltid var skugga, nära till vatten och gödselstack och relativt lugnt, tillsammans med våra "nya" föreningskamrater i SUFF (Stockholm-Uppsala Fjordhästförening). Maxim fick lite mat medans jag bar ut det som skulle vara vid boxen, mockade ur transporten och parkerade den. Sedan letade jag upp vår tältplats. Mecklade upp tältet, gick en promenad med Maxim, mecklade mer med tältet, kvällsmatade Maxim och insåg sedan att duscharna stängt för dagen... Lite mat på det så somnade i allafall jag som en stock.

 

Torsdag morgon och frukost till oss båda, samt dusch för matten, och sedan morgonpromenad med Maxim och bekanta sig lite mer med anläggningen. Gick också upp och morgonfodrade på fredagen, men fick sedan veta att om påsen stod framme så var det någon snäll som gjorde det kl 6 på morgonen... Vilket ju är väldigt skönt och lyxigt, nåja, två dagar fick jag sova lite lägre i allafall.

 

 

Sedan insåg jag att jag visat fel bana för Maxim så vid lunch tog vi en sväng vägen förbi dressyrbanan och gick några varv på framridningen, egentligen mest för att lugna matten. Så var det då dags för vår första start i LC:2, solen värmde på, men vi fick till en helt okej framridning tycker jag, även om underlaget var lite djupt för att passa Maxim, försökte att ha en del skrittpauser, men jag tror att jag fortfarande har för lång framridning helt enkelt, nu har jag ju hört lite under helgen hur andra hanterar att deras hästar tappar energi så jag får nog jobba vidare på att våga korta ner den ytterligare. I allafall in och rida program, helt okej känsla i detta första program och den var jag nöjd med. Sedan blev jag besviken eftersom vi inte nådde den efterlängtade 60%-gränsen denna gång, 58,833% stannade vi på med en fin 7:a för fria skritten, mestadels 6:or och så några 5:or Slutkommentar: "Trevlig häst med stundtals helt rätt grundform. Mer energi genomgående för bättre stadighet och nyanser. Ni har mer att visa!"

 

Vi skulle ju också starta en LB:1 några timmar senare. Tyvärr inte en hit med två klasser på en dag för någon av oss. 49,643% och en urusel känsla och ridning det programmet. Men nu ska jag inte ge mig på det igen, en dressyrklass per dag tack så mycket! Matten hade en osocial och gnällig kväll för sig själv där hon försökte lära in ett nytt program som vi bara tävlat någon gång tidigare. 

 

 

Men vi sov på saken och Maxim var pigg och alert på morgonpromenaden. Vädret verkade vilja hjälpa till så det småregnade och var lite kallare. Klassen gick i ridhus vilket kanske inte kändes som någon fördel för oss, men efter att ha sett finaste lilla Joker, inte längre en gänglig 4-åring, stila runt i klassen före och landa på dryga 73% blev matten lite mer motiverad. Tror jag fick till framridningen rätt så bra, hann göra allt, men inte för mycket och jag visste dessutom att man fick lite tid att kolla runt i tävlingsridhuset när man kom in. Jag hade en ganska bra känsla genom första delen av programmet, och sedan blåser domare... Missat att plugga in en halt när jag lärde mig programmet... Nåja på ett igen och vidare och efter ett tag blåser domaren igen! Pust nu vid något jag egentligen kunde, men befarat att jag skulle rida fel på... och så blev det också... Kändes lite surt, men jag är nöjd med att jag lyckades rida vidare och avsluta på ett bra sätt. Ännu mera surt blev det kanske när jag fick protokollet och insåg att med de poäng som försvann för felridning så hade vi över 60%, nu blev det 58,788%

Men det lilla skavet försvann rätt så fort för känslan var ju ändå bra. Och protokollet ska vi inte tala om! Jag räknade till tio 7:or! Vi hade också två 4:or, några 5:or och 6:or, men vi har aldrig haft så många höga siffror på ett protokoll. Vi fick till och med några 7:or för höger galopp vilket vi aldrig haft förut för någon galopp! Finaste bästa hästen som ställer upp så för sin matte när hon som bäst behöver det. Så nu är vi lite mer motiverade till att ta tag i det här och tävla dressyr igen!

 

På kvällen åkte jag och hämtade Johan vid tåget för på lördagsmorgonen väntade bangenomgång av bruksbanan. Knepig och tekniskt svår bana var det, vi hade ju redan innan som mål att överleva, men jag började betvivla det när vi gick banan. Efter funktionskontrollen kom bryggan, som i och för sig var av lastpallar vilket är den lite lättare varianten för oss (i motsats till en vagn) men den var fortfarande hög samt att man skulle gå av och på från "fel" sida vilket den klumpiga matten med sina diverse skador inte är så bra på. Vidare över en fin bro, nedförshalt, vända i ruta och uppförshalt. Därefter trav och korridor som var lite kenpigt lagd och lite svårt att ta riktning mot något, det fanns två alternativ i princip, svårt när man går på marken att veta vad som är bäst på hästryggen. Sedan kom då lydnadshindret som var en hare (som man använder vid övningsskjutning) som släpptes på en vajer och försvann ner bakom ett hus och lät lite och då ska man trava förbi och hålla sig inom spånlinje. Vi diskuterade lite olika strategier, antingen stanna upp och vänta ut den eller trava de fortaste man kunde så man fick ljudet bakifrån. Faran bli annars att om ljudet kommer kan hästen kasta sig utanför spånet ganska lätt. Jag var inte säker på vad jag skulle göra riktigt. Vidare i allafall till flytta föremål som var en lång rock och *trumvirvel* en påse med hö... Den visste jag inte skulle gå, rocken kanske tänkte jag, om vi nu kom så långt. Sedan skrittbomar, trav igen och portar som var väldigt svåra både beträffande avstånd och hur vägen låg, de två sista skulle tas i galopp och sedan var det två hinder i galopp och en halt på plan mark direkt efter. Ryggning i vinkel (svår vinkel ska sägas) och gatubrunn innan man gick i mål. Som sagt en hel del tekniska svårigheter, vilket jag kan förstå, ska det vara en SM-bana så ska det. Sedan är det inte så vanligt med rörliga lydnadshinder så det var ju lite annorlunda.

 

 

Hann kolla på några av de första startande och såg att haren definitivt skulle bli ett problem. Det var inget jag såg då, men även protarna blev ett problem för många. Sedan gick vi till stallet, fixade Maxim med svansuppsättning och allt och gick för att rida fram. Han kändes lite trött och seg, förståerligt efter resan och flera tävlingsstarter, men gjorde snällt det jag bad om, ungefär som jag hoppades. Övade med hussens jacka lite, både att ta från husse och från hinderstöd, inga problem sa Maxim, även om det inte lyckades lugna matten det minsta. Så dags för funtkionskontroll där vi lycklades ta oss igenom utan straff. In på banan och första stopp bryggan, matten hoppade enligt plan av och kravlade sig upp, mest ograciös i världen kändes det som, Maxim backar iväg så matten hamnar på marken igen, men sedan kunde jag ta mig upp och få med mig honom bort till andra änden där vi snurrade runt lite och så kunde jag sätt mig i sadeln igen, för all del inte från den sida det var tänkt men ändå, vilket lättnad! 60 straff där. Över bron med 0 straff, Halt 15 sekunder nedför utan problem, ner och vända i rutan med lite sämre framgång 60 straff och uppförshalt utan problem. Igång i trav genom korridoren i en fin fart som ger 0 straff (förstår inte hur det gick till egentligen men tackar och bockar över min hästs fotfärdighet för en gångs skull). Lydnadsmomentet så där Maxim får se haren stannar han till och tycker den är läskig, men får fram honom, när ljudet kommer vänder han ut rumpan utanför spånet, men framhovarna är på rätt sida så vi lyckas med mer tur än skicklighet smyga oss förbi, 40 straff totalt. 

 

Flytta föremål då... Jadu. Vi går fram till rocken som är den första, Maxim nosar och jag tar tag i den, både Maxim och jag stelnar till (enligt husse som såg jättetydligt) och jag bestämmer mig för att släppa rocken på marken. Inte mer med det, inte riskera något och inte få fler dåliga erfarenheter, höpåsen nosade han också på och jag tog den och höll den i handen innan jag hände tillbaka den. Straffpoängen för denna blev först 100u, men eftersom jag klarat mig undan u tidigare när jag gjort liknande saker så gick jag faktiskt och frågade de som räknade och vad som egentligen gällde. De pratade med den som dömde det momentet och jag var ju inne i hindret och tappade/släppte ett av föremålen, vilket de då kom fram till var 60 straff istället. Det känns ändå som jag gjorde rätt som gick och frågade så jag vet i fortsättningen vad som gäller.

 

I allafall skritta över bommar gjorde vi sedan, 20 straff på det men merparten låg faktiskt kvar! Trav och portar, vilket vi klarade okej med 30 straff. Hindren var det roligaste på hela dagen enligt Maxim och matten hade inte tid att bli rädd 0 straff och en fin känsla, speciellt över hinder nr 2. Halten därefter sumpade vi tyvärr så 30 straff på den. Ryggningen kom sedan, ganska svårt att ha den i slutet av banan för mig som blir trött i huvudet av all anspänning, vi klarade den inte så bra som vi kan och Johan tyckte det såg ut som om vi inte komminucerade riktigt. 90 straff, hälften hade varit mer vad vi brukar få, men får vara glad att vi klarade den. Gatubrunnen kunde vi glömma sa Maxim och så trampade han på markeringen också så 35 straff och något att jobba vidare på.

 

På bedömning under ridning fick vi 135 straff, vilket kan tyckas mycket, men där ingår då de två gånger vid bryggan jag bedrädde marken vilket bara det totalt gav 100 straff, samt att han var felvänd vid bryggan och att vi hade fel gångart, vid bland annat lydnadshinder och de två portar som skulle vara i galopp. För tiden fick vi 72 straff, där tog nog bryggan mest tid och flyttandet av föremål, men jag var inom maxtiden (med typ 15 sekunder). 

Så det sprang iväg till 632 straff tillslut! Men inget u och det var bonuset kan man ju säga, målet var ju att inte gripas av total panik vilket gick bra och jag hade till och med roligt under stora delar av banan! Ut till funktionskontrollen igen så bara brast det för matten. Så lättad och så glad! Att ge upp har väl aldrig legat speciellt nära till hands, men nu är jag motiverad till att ta tag i det här ännu mer och bli ännu bättre så vi någon gång ska klara av en hel bruksbana på ett smidigare sätt. 

 

Förutom de uppenbara sakerna att jobba på som kommer att ta tid som bryggan och flytta föremål, så har jag några saker som vi kan spara in straff på redan nu. Dels så räcker det med ett beträdande av mark kan jag tycka, ännu mer onödiga straff behöver vi inte. Sedan behöver jag andas och ta det lugnt i backningen så vi kan prata med varandra där och få mindre straff, för det hänger på vår kommunikation och inget annat. Lära Maxim att trampa på den jäkla gatubrunnen! Svårare än vad man kan tro. Inte sumpa halter.... För det kan vi ju. I detta fall hade vi i och för sig överskridit maxtiden som vi varit långsammare i ryggningen eller gjort en 10 sekunders halt. Så vi behöver bli snabbare över lag, behöver våga vara snabbare. Nästa tävling är Upplands DM i slutet av augusti, nu lite försiktigt optimistiskt inför det. De anordnar en träningen helgen innan som jag ska se om jag hinner vara med på också.

 

 

Matten och hussen ägnade restan av lördagen åt att kolla bruks, sedan tog vi en kort sväng på ridbanan med Maxim i kvällssolen, joggade igenom lite i alla gångarter och Johan tog några fina biler på oss. Söndagen bestod i att packa ihop allt och mellan varven hinna se lite favoriter i den avslutande SM-dressyren. Maxim fick gå morgonpromenad med matten och förmiddagspromenad med hussen medans matten tömde färdigt boxen. Sedan startade den långa resan hem. Han åker ju som en kung den lilla hästen, men var nog otroligt nöjd med att få komma hem och sträcka på benen i hemmahagen medans människorna packade upp alla saker. Sedan promenerade vi bort till nya sommarhagen och han och kompisen började genast klikalaset <3

 

Ett mål man haft under sådan lång tid är lite av ett antiklimax att uppnå. Men när hästen efter några dagars vila med tydlighet talar om att han vill arbeta igen, är det inte så svårt att finna motivationen.

 

Det Positiva: En dröm i uppfyllelse

Det Negativa: När man inser att man bär på bagage man inte vill dela med alla

 

 

Over and Out