tildans

Igår var det dags för min och Maxims premiär tillsammans. Den årliga Hurberusjakten med fjordhästföreningen stod på agendan. En alldeles lagom premiär för en liten bebishäst och en något spänd och nervös ryttare. Det fanns naturligtvis inget att vara nerövs för, min lilla häst klarar allt verkar det som!

Men från början ska vi börja. Denna gång så lyckades jag faktiskt hämta transporten utan att behöva ringa efter hjälp! Jag menar, dagen kunde inte ha börjat bättre. Framme i stallet så stod härtarna nästan redo, så packade in all utrustning och så skulle vi lasta. Här tänkte vi vara lite pedagogiska och lasta Joker först, inte för att Maxim var svårlastad den enda gången vi lastat honom, men det borde ju vara smidigare om Joker redan var på plats. Ha! Där misstog vi oss. Joker tänkte minsann inte åka någonstans utan sin bebis, han har ju ansvar, att vi inte fattar det. Så vi fick ta fram linan igen (senast gångerna har vi inte behövt vi den), men han fortsätter att bråka och vara jättearg och när han kastar sig åt sidan så fastnar han på något sätt mot transporten. Läskigt var det, men det gick bra tillslut, han gav upp och flyttade sig åt sidan och gick sedan in. Lite medtagen och spak, men så fort Maxim kom upp bredvid (gick in utan problem såklart <3) så blev allt bra igen och de började mumsa på sina hönät.


Vi styrde kosan mot Vikobolandet och Sörbyholm. Förra året var vi inte ute i så god tid och de fick vänta med att börja tills vi kom, i år var vi först på plats, en timme före start. Det var toppen att kunna ta det lugnt och hinna kolla runt lite med Maxim innan starten gick. Han uppförde sig väldigt bra, tittade sig omkring och gnäggade lite, men stod rätt så stilla bredvid Joker medan vi sadlade och gjorde oss i ordning. När jag satt upp och väntade på att Jossan skulle bli klar var det lite svårare att stå stilla, så vi gjorde små volter och tittade på allt runt omkring. Jag kan ju fortsätta med att säga att Maxim förmodligen gick ungefär dubbelt så långt som de andra hästarna i fältet eftersom jag fortsatte att köra samma teknik genom hela turen. Han har rätt så långa steg så han går fortare än de flesta andra även om han går "lugnt" och jag ville inte sitta och förhålla precis hela tiden eller ridan med nosen inborrad i Jokers svans. Tur att det var gott om plats nästan hela siden så vi kunde göra våra serpentinaktiga avstickare. Turen bestod mest av skritt och sedan så travade vi lite ibland, det gick toppenbra! När vi travade så försökte jag hålla mig bakom Joker och det var helt okej tyckte Maxim.


Tre-fyra gånger hoppade han till under resans gång. En gång för ett rådjur som sprang upp och iväg från högt gräs och en gång för änder som flög upp från ett dike. Båda gångerna var det två-tre nerväsa hopp-skutt åt sidan tills han såg vad det var som rörde sig. Två andra gånger reagerade han på en liten svart ponny som (enligt honom) dök upp från ingensans jättenära bakom honom. Ponnier var tydligen det mest upprörande på hela dagen, han var allmänt intresserad av de andra hästarna och ville hälsa, men ponnierna kändes han mer tveksam till. Han fick inte hälsa på någon såklart, men ooh, så han ville. Hans farfar (Hauk Thun) var master i vår grupp och det är lite roligt att försöka se likheter mellan släktingar.

När vi kom i mål så skulle vi leta gosdjur (eller rävsvans kunde den bytas ut till om man ville), vi var inte så engagerad i letandet (massor med ponnier på liten yta, hua) istället höll vi oss på avstånd och tittade mest på. Sedan så testade vi också "hindren" som den snabba gruppen hoppade, nästa år kan vi nog vara med där.


Sedan fick man glögg och en rosett! Vår första, den var grön och fin och klädde honom alldeles utmärkt, vi hoppas på att samla på oss några till. Ska bara fixa en plats att hänga dem på i stallet också. Hästarna fick sedan vila i transporten, vi fikade och kollade på bruksprov och hjälpte till med ridprov. Allt som allt en mycket hästig dag med sol och trevligt sällskap.

Det Positiva: Smärtfritt
Det Negativa: Skritt-träningsvärk

Älskade, underbara häst!

Over and Out

Jo, ibland är det enda som riktigt hjälper för att att få ut sina irritationer och spänningar ett kendopass som lämnar en med blåmärken på diverse ställen och med en skön känsla inuti kroppen att man verkligen, verkligen försökt.

Hela dagen har jag faktiskt känt suget efter att åka på kendoträning. Inte ofta det händer på en torsdag, men hela denna vecka har jag kännt mig ovanligt stark och pigg. Så iväg bar det! upp för långa backen och framme vid Dojon bromsar Lollo in strax efteråt. Totalt blev vi fem på passet som leddes av Anders, Lars dök upp för andra passet i rad och vår spanska utbytesstudent kom också.

Min irritation som låg och bubblade kunde jag kontrollera i början av passet och fokusera på rätt sätt. Vi gjorde lite grundövningar, stor Men, kote-Men, Kote-Do. Sedan gick vi över till lite "roligare" övningar, Yakuo-Do var det dags för. För de som inte tränar kendo, i vanliga fall hugger man Do på motståndarens högra sida, men Yakuo är den andra sidan, alltså "fel" sida och betydligt knepligare. Vi körde att man skulle hugga Kote och sedan gå för Men, mottagen lyfter upp för att skydda och man hugger Do och första omgångarna gick vi förbi, sedan gjorde vi så att man istället skulle röra sig lite bakåt när man högg Do, vilket är lättare och mer naturligt och sedan fick man en Men imot sig och så skulle man kontra med nuki-Do. Sist vi körde Yakuo så fick jag två hugg mot mig som träffade rätt illa och då menar jag inte att det gjorde lite ont och blev blåmärke, två på raken träffade precis ovanför kanten av Do, vet inte vad för nerver som finns där, men det gjorde så ont att jag både skrattade och grät på samma gång, lite läskigt. Idag hände det som tur var inte, lite felträffar blev det, men bara så att det gjorde lagom ont och som mer spädde på min ilska. Men jag tror det var bra, i allafall vid dessa tillfällen. När man vet vilka hugg man ska göra så är det lagom att vara lite arg, men man måste kunna fokusera ilskan till att hugga. Ett problem som kan finnas är att man inte vågar hugga ordentligt, med lite islka så brukar det gå bättre. Så övningarna är jag nöjd med, de var absolut inte perfekta, men jag kände att jag hade mer koll än sist vi högg den har typen av hugg.

<3

Plötsligt var det dags för ji-geiko och jag tror att jag kanske eldade upp mig lite väl mycket för i den första så var jag arg på riktigt och ganska elak. Sedan fick jag vila och när jag skulle köra mot Lollo så är det svårt att vara arg så då gick det ganska bra. Mot Lars så var jag rätt så trött och lite arg igen. Och mot Anders kändes det som om jag var helt tom i huvudet, inte visste riktigt vad jag gjorde och viftade omkring, men han sa att jag körde bra och att det inte fanns någon rolig att köra mot längre för alla var så bra. Så det är inte alltid så illa som det känns, även om man står som ett fån och stirrar när Men är öppen.

Vi hann med att stretcha och prata lite och bastun var på så vi flyttade konverationen dit. Åh, bastu, what would I do without you? Alldeles för länge sedan kände jag det gjorde definitivt sitt till att höja humöret. Vi hade lite tjejbastu också på slutet medans killarna duschade. Sedan blev det så att vi stannade kvar ännu lite till utanför Dojon och pratade, och så pratade jag och Lollo på hemvägen så nu är jag på toppenhumör. Mina vänner är de bästa!

Nu ska jag inspektera blåmärken och sova lite, sista arbetsdagen för veckan imorgon!

Det Positiva: Vad annars om inte kendo?
Det Negativa: Springa in i shinaier

What would I do without you all?

Over and Out

Vi skrittade idag, med sällskap. Inte så mycket som hände, han fick mig på bättre humör som alltid. Ibland blir man bara så trött, tur att man har möjligheten att få snusa med en mjuk hästmule i ansiktet. Snart ska jag iväg och slå folk i huvudet med bambukäppar, en helt annan sorts terapi...

Varje dag är ett äventyr, på ett eller annat vis. Speciellt om man har en unghäst som ska ut och luftas.
Idag blåste det lite höstvindar när jag kom ut till stallet, när jag tog in Maxim från hagen blåste presseningen över veden ganska ordentligt, han försökte ta det som ursäkt att springa, men eftersom jag inte brydde mig så stannade han kvar där bakom.


Vi körde klättring idag, en sväng i trav och galopp på gräsvägen och sedan skritt runt Hampusstigen. Upp för berget gick det bra, trampade på fint, ville vända när han hörde Joker några gånger, men fortsatte när jag sa till. Sedan gick det lite väl fort i vissa stunder så vi fick börja öva på halter. Jag vill ju ha en häst som går framåt, men lyssnar bakåt, så vi övade och övade. Det gick bra till slut och på gräsvägen fick han trava, fick till ett bra tempo som blev galopp, så då fick han galoppera, även om jag inte tänkt det. Det var en lugnt galopp och hela han kändes så glad i kroppen. På tillbakavägen blev det mer trav och även galopp för skänkel. Han kollade väldigt mycket in bland träden, men jag tyckte inte att det var något där så jag drev på framåt, när vi sedan saktar av så prasslar det till (Maxim tar två steg åt sidan, bort från ljudet) och jag ser en rådjursrumpa försvinna längre in bland träden. Så det var vad han såg, duktigt av honom att inte bli rädd! Vi arbetade oss tillbaka till dammarna och övade på halter, bättre och bättre gick det. När vi sedan kom ut på Humpusstigen så gick det i en faslig fart, över stock och sten och noll koncentration på mig. Tror han ville gå hem den korta vägen och inte omvägen som stigen innebär. Så vi fick börja om och öva halter och det gjorde vi resten av vägen hem, det blev bättre tillslut igen, men något som jag måste lägga lite fokus på.

Hemma putsade jag lite man och borstade lite extra och så mös vi lite i gången, han gillar att bli kliad.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Mörker

With you everything is fun

Over and Out

Riktigt seg dag idag, försovning, lite småirriterad på jobbet och sedan vänta i 45 minuter tills jag äntligen fick mina vinterdäck och kan sluta oroa mig för att inte kunna köra bil snart. Däcken ska på i helgen och då är planen att vilken ska tvättas och fejas och så får det gärna bli minusgrader nu.

Det som lyste upp dagen var två saker.

Det första var kendoträningen, idag så gick vi igenom Dai ichi kihon igen, vilket inte är allt för ansträngande för kroppen (men väl för huvudet om man är ovan), efter de gjorde vi bårde vanliga och do-kirikachi, Anders fick säga till mig att göra ordentlig eller "på riktigt" och inte i så långsamt och noggrannt tempo som han visade för nybörjarna. Sedan fick de också sätta på sig Kote för första gången och så gjorde vi små Kote hugg och även Kote-Do, vi testade också kote-kirikachi, haha, det var spännande, tror att jag bara gjort den en gång tidigare, det var roligt! Och de har verkligen blivit duktigare, jag tror att jag ser det tydligare den här terminen, vilka framsteg de gör, snart så blir det på med Men och om några månader är de fortsättare också. Vi avslutade med haiasuburi, både vanliga och Men-Kote-Men-haiasuburi, mycket mysigt.

Det andra som lyste upp dagen var veckohandligen. Att handla är väl inte det roligaste man kan göra, men med lite planering så räcker det med en timme, en gång i veckan (. Förom inte chokladen tar slut vill säga) oss är det ofta tisdagskvällar. Och Maxi vid nio en tisdag är ganska mysigt. Folk lullar omkring handlar i sin egen takt och det finns inget som heter trängsel eller kö. Nu använder vi oss av självscanningen också, vilket är ohyggligt smidigt så det går som på dans. 

Tisdagar är också seriekväll, 2 1/2 Men och How I met you mother brukar vi kolla på, och med lite te och macka på det så avslutades kvällen riktigt bra. Det mesta av teet har också fått bostad i en teburk så vår tehylla ser riktigt mysig ut. Funderar på att ha tekväll snart, det går ju inte åt så himla mycket och om man vill köpa nya sorter så måste man ju göra sig av med lite av det gamla först. Något att fundera på.

Det Positiva: Äntligen vinterdäck!
Det Negativa: Skräp i ögat

Jag kan göra allt du kan.

Over and Out

Idag så blev det en promenad för mig och Maxim. Jag beslutade att det skulle bli trafikträning. Inte för att jag ville möta några bilar, men vi skulle gå på asfaltsvägen i allafall. På morgonen blev Maxim verkad och hade skött sig jättebra, så extra lagom med en promenad ifall det är lite ömt.

Bestämde mig för att gå lilla rundan med asfaltsvägen i början så vi hade det överstökat. Och nog fick vi trafikträning allt! När vi kommit ungefär halvvägs hade vi varken mött eller blivit omkörda av någon bil, men så kommer det en lastbil över backkrönet imot oss. Fast det var ett bra ställe vi mötte den på, med lite extra mötesplats. Jag signalerade att han gärna fick sakta ner och det gjorde han, svängde till och med in på sidan och stannade (utan att slå av motorn vilket var ännu bättre!). Maxim stod som fastfrusen och stirrade. Sedan ville han inte gå förbi och undrade om jag verkligen menade allvar!? Föraren vevade ner rutan och frågade hur det gick och det tyckte jag var snällt. Förklarade att han inte var så van och lite rädd och tackade så mycket för att han stannat. Sedan så gick vi faktiskt förbi, jag på vägen och Maxim smygandes i diket så att han gömde sig bakom mig när vi gick förbi i lite överilad skritt, men han följde med och försökte varken gå om eller springa hem. Så himla stolt över honom blev jag! Många klappar och mycket beröm både precis när vi gick förbi och efteråt. Han blev nog stolt över sig själv också. In på gräsvägen kom vi utan fler trafikmöten, det vi hade räckte gott och väl.


Sedan klättrade vi över berget på en stig jag hittade på idag, så vi övade på att lyfta fötter och framförallt på att följa efter mig, vad jag än hittade på. Övade också en hel del halter under ridturens gång. Supernöjd idag och så får vi hoppas att Maxim får en skön vilodag imorgon!

Det Positiva: Övervinna rädsla
Det Negativa: Hödamm

Together we can do anything

Over and Out

Det blev ett tretimmars pass idag med kendon. Först nybörjarträning och Kalles nya fokusering är handleder, så vi övade lite harai och annat nyttigt. Även grundsteg och hugg, do-kirikachi och vanlig kirikachi.

Tacksam att jag fick det passet att öva lite extra på. Jag och nya eller denna gång ovana tekniker trivs inte så bra tillsammans de första gångerna, men nu var jag ordentligt uppvärmd när fortsättarpasset började. Vi fortsatte med handledsfokus. Jag, blev trött, det var jobbigt, i vissa stunder ville jag bara kasta shinaien och sätta mig på golvet med min frustration och stirra. Men, som Kalle sa, det blev bättre och jag gör det svårare för mig själv än vad det är, därför blir det så jobbigt.

Vi gjorde en hel del roliga övningar i allafall. Harai-kote-Men, makeotochi (?) Kote-Men, Hiki-Do-Men, finta Do på ena sidan, hugga på andra och hiki-Men. Fick även göra en övning där mottagaren skulle hålla shinaien i mitten typ och så skulle man attackera en sairu-Men in, sedan fortsätta med attack efter attack, Men, Do vad man än ville, men attack på attack, jag tror att den här övningen är väldigt nyttig. Hiki-övningarna kändes väl sådär för mig, men fick till några när jag inte träffade totalt fel. Även övningen med många attacker på rad var svår, kom på lite underliga avstånd och så. Makeotochi har jag nog bara gjort en gång tidigare, men jag kom ihåg vad jag lärde mig då och drog ner tempot lite. Sista gången körde jag mot Kalle och fick lite mer tips, jag ska tänka Under-Över-Upp och shinaien ska liksom snirkla sig. Det kändes bra ett par gånger där, så jag blev lite gladare. Blev tre ji-geiko på slutet, den sista mot Lollo, det var nog den bästa, det kändes bra, men jag var trött. Inte helt hundra ännu, men jag tar mig dit, sakta men säkert.

Efteråt blev det pratstund i samlingsrummet och sedan cykeltur hem, med obefintliga bromsar, men trevligt sällskap!

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Ont i tån

Come on, you can!

Over and Out

Man ska inte skriva att man har världens bäst treåring som är jätteduktig på att stå stilla när man sitter upp. Jag är bombsäker på att Maxim läser bloggen! Nej, riktigt så är det nog inte, mer att han är van vid att gå i hagen hela dagen innan vi ska ut och rida. Söndagar brukar jag åka tidigt till stallet och hästarna väntar inne i boxarna. Så det var nog mest därför som han hade lite myror i benen. Men det var det enda som krånglade på hela turen också. Okej, lite svårt att lyssna på förhållningar hade han också, men vi övar på det.

Det var underbart väder idag, solen sken och det var morgondis som var väldigt vackert och fridfullt. Vi red Dalen-rundan, vilket innebär, grusväg, liten stig, asfalterad väg, mer stig, lite grusväg och så samma sak tillbaka. Egentligen är det en runda över ett berg, men med avverkning och vattensjuk mark så går det inte riktigt att rida där just nu, inte med en snubblande unghäst i varjefall. Nu har han ju gjort oss förvånade förut, så vi kanske får ta och testa någon dag. Han skrittade på bra, inte lika pigg som igår, men ändå inte motvillig. När vi närmade oss asfalten så fick jag en klump i magen och började be till högre makter om att det inte skulle komma bilar. Det är lite läskigt, jag har aldrig varit trafikrädd på någon häst tidigare, men det enda jag ser när jag vet att vi närmar oss trafikerad väg är hur han vänder ut mot bilen och bli påkörd och skadad. Han har aldrig tenderat att göra detta, mer att han vill springa och tävla, men det är så fruktansvärt små avstånd ändå.

Vi tog oss i allafall fram helskinnade till stigen och travade och galopperade lite (före Joker till och med och Maxim har nog lite tävlingsvilja i allafall, för han svarade bra framåt, utan att bli hetsig). Sedan var vi tillbaka på asfalten igen, denna gång mötte vi en bil, men det gick bra, jag skötte mig och började inte stressa och plocka allt för mycket med tyglarna (hade en bra kontakt från början, vilket underlättar), på hemvägen var det inga problem.

Lilla hästen var glad över att komma ut i hagen sedan tror jag minsann.

Det Postiva: Solsken
Det Negativa: Trafikrädsla

In the forest....

Over and Out

Hmm, undrar om det här är den första poolmatchen i b-klassen? Och den jag visade förut var den andra? Strunt samma, det är en poolmatch från b-klassen på SKO 2011 i allafall.



Det jag är mest nöjd med i denna match är att jag tog en poäng, en Do-poäng! Jag älskar Do! Mest missnöjd är jag nog över att jag inte lyckas behålla ledningen. Men det är lite som om luften går ur mig när jag tar poäng. Eller så var det så att han inte var riktigt vaken innan och plötsligt inser att han ligger under och börjar köra bättre. Jag vet inte, lite tråkigt var det i allafall.

Kom tvåa i poolen och min utslagsmatch verkar inte ha fastnat på film, den förlorade jag i allafall mot han som sedan tog silver. Och det är samma där, jag är lite besviken, för det kändes inte så svårt, det kändes inte som om han var superduper mycket bättre än mig, jag borde ha kämpat lite mer. Men, men, mina poäng är jag nöjd med i allafall.

Mycket viftander med shinaen är det även i denna match och tycker att jag är lite framåtlutad och när jag kollar lite noggrannare på träffarna så hamnar de väldigt långt in på shinaien. Fastnar ganska mycket inne i varandra också. Så avstånd, avstånd och åter avstånd måste jag jobba på och gå förbi!

Det Positiva: Do
Det Negativa: Avstånd

Fly like the wind


Over and Out

Mycket nöjd med min lördag måste jag säga. Först sovmorgon, sov så många timmar att jag till och med lyckades ta mig utvilad ur sängen innan Johan! Efter frukost bar det av på shoppingtur, först in till stan och Nostalgimix, när jag var iväg på loppisrunda med tjejerna för några veckor sedan så spanade jag in en betjänt, så nu följde Johan med och spanade. Den blev godkänd och följde med oss hem, jag är så glad, den ser ut som en schakdam och har väldigt många krokar att hänga på. Första gemensamma möbeln! Vi fortsatte ut till Tornby och handlade en ny garderob till Johan, eller nästan i allafall, det var kul, mycket roligare än att handla kläder till sig själv. Jag slapp prova en massa som inte passade utan kunde istället bära kassar, sitta utanför provrummet och någon gång ibland hämta en annan storlek.

Efter en lunch hemma så bar det av till lilla hästen i stallet. Lilla hästen var pigg och glad och ville ut på tur. Han hade tydligen tävlat med fyrhjulingen på förmiddagen också. Jossan var ute och red och Maxim fick vara ensam i hagen och det är ju alltid lite extra spännande. När så fyrhjulingen åkte förbi staketet så passade han på att leka och springa ikapp. Kan tänka mig att det såg lite roligt ut. Han var inte stessade i allafall utan lekte bara.

När han var färdig så gav vi oss ut. Han var lite ovillig att gå av gårdsplanen, men när vi ålat oss fram i ungefär 50 meter så skärpte han sig och trampade på ordentligt. Gick upp för långa backen gjorde han utan allt för mycket stånkande. Red förbi dammarna (utan att bada) och travade sedan på gräsvägen, han behövde knappt drivas på utan ville verkligen springa, men utan att vilja springa för mycket. Vi skrittade sedan ett varv runt ett gärde (där vi aldrig ridit förut) och travade även lite på det, kollade sig runt, men reagerade varken på höbalar eller främmande älgtorn. Red gräsvägen samma väg tillbaka och galopperade en liten sträcka, samma här, han fattade galopp på en gång och motsatte sig inte att springa. Travade den sista biten upp till dammarna. Sedan så skulle vi rida genom skogshagen hem där hoppslanan ligger. Vi tog den i trav på bortvägen och sedan när vi vände hemåt så hade jag tänkt ta den i trav, men Maxim fattade galopp! Och flög över! (20 cm) Sedan fortsatt han galoppera, men på ett kontrollerat sätt. Det är första gången han verkligen har bjudit och velat galoppera. Riktigt kul, undrar om det är en hoppeponny jag köpt mig? Så länge det inte är högt så är ju jag med på noterna också.


Det var en riktigt härlig tur! Vi var glada båda två när vi skrittade hemåt. Nu är det bara en vecka kvar till hubertusen och som jag längtar, det ska bli så himla kul! Jag hoppas och tror att han kommer att sköta sig bland alla människor också, men det tror jag. Jag ska försöka att lägga upp veckorna framöver ungefär som den här, med både promenader, tömkörning och ridning och vila såklart, tror att det att han tagit det ganska lugnt denna vecka har hjälpt till att göra honom så pigg och glad och det är ju så jag vill ha det.

Idag när jag sadlade så kom Jossan ut för att prata lite och då fick han ju stå i gången och vänta, han blev lite otålig då och buffade på mig, men annars så står han väldigt stilla. När jag borstar så brukar han stå och vila, när jag sadlar så trampar han runt lite när sadelgjorden späns, men bara några steg. Sån stor förändring det har blivit, jag tor att han förstå komandot "stilla" nu, har börjat öva det i halterna också. Han har lärt sig väldigt fort att han ska stå stilla när jag sitter upp också, tänker tillbaka på hur Joker var vid 3,5 år och inser vilken fantastisk unghäst jag har! Joker är också fantastisk, men Maximtypen passar mig så himla mycket bättre.

Vi har så många planer, han ska blir brukshäst, distanshäst, dressyrhäst, hopphäst, skogshäst, körhäst, myshäst, terränghäst och kendohäst (eller ja, det sista får vi väl se hur det blir, bra bruksträningen om inte annat). Sedan så får vi se vad han gillar mest.

Det Positiva: Lördag!
Det Negativa: Slem

Future ahead!

Over and Out

Idag så höll solen i sig ända in på kvällningen så det var riktigt ljust och fint ute, även när jag kom till stallet. Hästeriet började redan vid lunch då jag tog lite längre rast och åkte och fixade torv och foder (det bra med flexen). Höll mig också från att kolla in i hästhörnan med alla prylar, om två veckor ska jag åka till Ullared och innan dess får jag inte köpa något. Jag hari ngen aning om hur mycket hästsaler som det finns där, men jag vet att det finns ridbyxor, vilket jag ska spana in och även något till Maxim, gärna reflextäcke, det står högt på önskelistan just nu.

När jag kom ut till stallet så började jag med mockning och sedan ta in Maxim, Joker fick vara kvar i hagen ytterligare en stund eftersom vi skulle hålla till på ridbanan så kan det ju vara bra med lite sällskap. Tömkörning stog på schemat, jag ställde ut två tunnor som vi skulle gå igenom (som en port eller grind) och så tre bommar på en volt. Allt som allt så tycker jag att det gick bra, han var lite misstänksam mot den nya presseningen, men skärpte till sig när jag inte brydde mig. Han skötte sig också hela tiden då det åkte bilar förbi och en av husets söner var ute och cyklade. Vi höll oss till skritt och trav idag, det räckte gott och väl, jag har fortfarande svårt för hur jag ska placera mig så att det blir rätt. Sedan så stirrar jag mig gärna blind på honom och hur han går och inte på vart vi ska och vägen. Det blev pinsamt tydligt första gångerna vi tog bommarna, men med lite övning så gick det också bra. Tunnorna gick han igenom utan tvekan. Det jag är mest nöjd med är att han fortfarande var koncentrerad på mig när det hände saker runt omkring, klart att han kolalde till på skåpbilen och cykeln, men han blev inte okontaktbar. När vi gick över gårdsplanen tillbaka till stallet och cykeln for omkring så följde han snällt efter mig och han stod även stilla i stallet (en gång ryckte han till och ville kasta sig därifrån, men när jag sa åt honom att vara stilla så stannade han och stirrade istället).

Okej, försöker bota lite kendoabstinens med en film idag tänkte jag. Dagen började toppen, sedan blev det botten, men kämpandes i uppfärsbacke med en timmes övertid, slutade jag nog på plus ändå. Maxim fick lite gos och sedan vilodag, regn och blåst och allmänt mörker gjorde att det kändes bäst.

Någon träningen blev det inte, lusten finns i huvudet, men kroppen säger nej, det kanske är dags att bli sjuk på riktigt nu. Men som sagt, min första match i b-klassen.



Det är både svårare och lättare att möta någon man kört med en del tycker jag. På sätt och vis vet man ju har det brukar köra och hur de brukar reagera. Men samtidigt vet de det samma om dig. Och för mig är det farligt, just för att jag gärna fastnar i mönster och sådant är dåligt, vilken man än tävlar mot. Och denna match, jag vet vad jag själv är bra på, vilket är Kote (och någon dag ibland, Do) och jag vet hur jag ska hugga det på henne.

När jag studerar min kendo lite närmare så är jag nöjd med att fusksteget inte syns på de flesta attacksteg, dock smyger det sig in då och då. Sedan så tycker jag att jag borde ha lite bättre hållning, något jag får börja arbeta igen med på träningarna. Shinaien guppar lite väl upp och ner när vi står i kamai också, kan jag tycka, den är lite hög stundtals också kan jag tycka. Men uppenbarligen kan jag ta poäng ändå och det är ju bra.

Vi tar en match i taget känner jag, ska försöka sova tidigt idag också.

Det Positiva: Minnen
Det Negativa: Ingen träning

Sucks to be me

Over and Out

Vi tog det lugnt idag, Jossan och Joker hade ett tufft pass på ridbanan igår och Maxim och jag, främst jag då, är inne i en lite lugnare period. Vilket jag tror är bra för oss båda. Han var pigg och glad och ville gå fort och tuffade fram i skogen. Vi gick "Hampusstigen" och han fick gå först igen. Det gick superbra, ingen tvekan någonstans, över stock och sten och slalom mellan granarna. Vi känner oss redo till Hubertusen som jag ska anmäla oss till denna vecka. Ska bli superkul att se hur han bli ute bland "folk". Annars så blev det inte så mycket mer gjort idag, ska iväg och köpa foder imorgon eller på fredag och torv. Sedan kommer hovis på måndag också. Mycket som ska fixas, bilen behöver snart sina vinterdäck och service på det. Så mycket som ska ordnas som sagt.

Som om jag kan få nog efter helgen. Idag bar det av på träning igen, sempai på nybörjarpasset. Det var ett trevligt pass, min egen insats ska jag kanske inte hurra för så mycket, men alla nybörjare var verkligen jätteduktiga idag. Jag var lite tankspridd och distraherad, vilket inte störde min kendo så mycket, men jag var inte en så duktig sempai som jag kudne ha varit kanske. Jag skulle behöva gå en kurs i hur man ska förklara saker, när man ska ta upp saker och på vilket sätt. Fasiken, jag vill ju hjälpa till. *Mutter, mutter*

Trevligt var det i allafall.

Tänkte visa upp några bilder som jag fått av Johanna som fotades under helgen.

Efter att Maxim fått vila från mig i helgen så var han nog allt lite glad över att se mig igen. Båda kom springande till grinden och ville in. Jossan berättade att i helgen så hade Maxim varit lite svårfångad. Hon hade två kvällar i rad skickat ut sina söner med varsin kompis för att ta in hästarna, Joker hade de fått in, men Maxim hade bara sprungit runt och tyckt att de lekte med honom. Jossan hade i allafall fått tag på honom till slut. Lilla bushästen. Så här brukar det i vanliga fall se ut när jag ska ta in:



Vi fortsatte vila från ridningen, men träns fick han på sig och så gick vi på promenad och övade lite ledarskap. Klättrade över berget (och byggde muskler). Sedan övade vi halter och ryggningar, med och utan distraktioner. När vi kom på asfaltsvägen så tvekade jag lite, eftersom jag är så osäker på honom i trafiken, men vi måste ju öva så jag tog mot till mig och gick den hem. Det gick relativt bra, vi mötte en bil utan problem och blev omkörda av en, med lite problem, han kollade mest, men jag spände mig ganska mycket. Han var ganska stingslig på hemvägen så fick öva en del halter och ryggningar när han nästan gick på mig. Väl hemma så kändes det som om han behövde lite utlopp för all energi så vi gick in på ridbanan och löslongerade lite i trav och galopp. Han var riktigt, riktigt duktig, trampade på riktigt bra och jag längtar tills den dagen han kan hålla den traven med mig i på ryggen. Fattade galopp gjorde han också bra och när jag tryckte på lite och bad om mer så blev det några glädjeskutt också. Lilla roliga hästen, jag har köpt några böcker nu så att jag kan lägga upp en träningsplan med hjälp av dem, mitt eget förnuft och Jossans. Det kommer att bli så himla bra det här, imorgon blir det som vanligt vilodag, men på onsdag kör vi igen.

Det Positiva: Fina pållen
Det Negativa: Trafik

Little Pony

Over and Out

Jag hade världens planer för bloggveckan som gick. Jag skulle skriva reflekterande föreberedelseinlägg, peppningsinlägg och lägga upp gamla filmer från matcher när jag tar poäng, för att verkligen, verkligen ladda. Alla här kan ju se att det inte gick, alls. Så i arkivet ligger det nu en massa halvfärdiga inlägg som förmodligen aldrig kommer att synas i det offentliga. Kanske lika bra det.

I allafall, var i väg på träningen i torsdag och agerade visningsdocka när vi gick igenom tävlingsregler. Sedan så körde jag två "låtsatmatcher" det kändes hyffsat bra, var tvungen att åka till tidigare från träningen så att jag inte behövde jobba allt för länge på fredagsmorgongen.

Hann sova tillräckligt mycket och fick mig en promenad innan det packades (älskar min nya kendobag från Kendoshop!) och åktes iväg till Dojon. Vi kom faktiskt iväg nästan i tid! Det är såhär med LBK, vid alla resor jag har varit med på så har vi aldrig åkt i tid och nästan alltid åkt vilse. Så det började ju som det brukade. Vi fick in alla saker i bilen på ett bra sätt (sikt i backspegeln vad är det? Man har ju faktiskt sidospeglar). Sedan rullade vi upp mot Stockholm, i Nyköping blev det stopp för matsäcksätande och även lite godihandlande. På väg in mot Stockholm blev det lite kö, vi börjar fundera på om vi kommer hinna till träningen och om vi ens ville träna länge (med två helsjuka och två halvtaggade personer i bilen fanns det rum för tvivel). Efter kartläsande (In love with google maps) så hamnade vi på rätt ställe och hittade bra parkering både nära och gratis. Vi står och velar lite vid bilen och sedan så bestämmer Lollo att vi ska träna, så då gör vi det, de andra två var ju sjuka så de kollade på istället. Är glad att jag var med ändå, det var lite roliga övningar, men jag var inte världens snabbaste i huvudet hela tiden, det gällde att vara med när han visade så att man i allafall sett vad han hade för sig. Det var lite mysitska kontringar på hiki som jag inte alls fick kläm på och kontringar på tsuki som var lite enklare.


När vi gick över till ji-geiko så körde jag två stycken, en mot en stockholmare och en mot en fransk tjej. Sedan så hade jag vila och när jag såg hur vissa av de nästkommande körde så valde jag att inte fortsätta. Den franska sensein som ledde passet, och som inlett med att be alla att tänka på att det var lördagen som gällde och att man skulle ta det lugnt och bara känna på sin kendo denna dag och inte skada sig, gick faktiskt in och avbröt mitt i och bad alla lugna ner sig lite, speciellt om man körde mot lägre graderade. I den fria keikon körde jag och Lollo varsin kirikachi och sedan lite ji-geiko, sedan så väntade vi bara på avhälsningen. (Lollo körde lite fler ji-geikos än mig, bland annat mot Senseien som blev hennes nya vän för helgen ;P)

Efter ännu mer kartläsande åkte vi till sovstället. Vi hittade det, missade att svänga av på rätt väg en gång, eller två gånger, men sen tog vi en annan väg och hittade dit. Väl där lyckades vi också hitta en plats att sova på, det visade sig att vi valde fel rum, men i det andra fanns det knappt plats för alla ändå, vi slapp dela på oss i allafall. Hade en skaplig natt, med öronproppar och buff över ögonen (Det var inte så illa som nästa, ni får höra mer om ni orkar läsa).

Upp i bra tid på morgonen och kämpa i sig frukost, det var inte långt till hallen, men vi tog bil, med all packning och sådant var det väldigt skönt (dessutom två förkylda personer). Var där i god tid (vad vi bryter LBK-traditioner) och kunde byta om, checka shinai och registrera oss utan allt för mycket kötid. Så himla skönt att vara lugn och att allt flöt så smidigt. Det var i allafall så jag uppfattade det hela, nu har jag ju varit med några gånger tidigare så jag vet inte vad det som var förstagångstävlare tyckte. Till slut var vi i allafall samlade allihopa och tävlingen drog igång.

Juniorklassen var först ut, vi hade en deltagare där, det gick väldigt överraskande bra för honom. Han gick ur poolen och sedan var han plötsligt i final! Det slutade med silver och den första medaljen LBK tagit på väldigt många år. Det var riktigt roligt att se! Det allra roligaste i hela juniorklassen var en liten, liten junior från Wäsby, han måste ha varit 11-12 år och så söt! Det gick bra för honom också, kom ur poolen och allting.

Jag fick också en liten annan bild av Wäsby som klubb och som människor, bilden var rätt positiv innan, men blev ännu mer positiv nu.

Sedan så var det dags för b-klass, vi hade det så ordnat att vi alla fyra hamnade på samma bana i poolerna efter varandra nästan (med mig och Veronica i i samma pool). Jag gick ur poolen som tvåa, (2-0, 1-2) tror jag det blev. Satte en Do som kändes rätt så härlig. Sedan så tog det stopp för mig, lite besviken blev jag allt, han jag mötte kändes verkligen inte omöjlig att ta, jag kunde ha gjort det bättre, så känns det i allafall, men han som slog ut mig slutade på silverplats och riktigt den bilden har jag inte av mig själv att jag skulle ha kunnat ta mig så långt. Nåväl, ladd om för damklassen, hehe, där tog jag mig inte ur poolen, sveriges landslagskapten och en tjej från uddevalla mötte jag. Jag är väldigt nöjd med min match mot landslagskaptenen, jag kände att jag försökte och den var inte över på en halv minut i allafall, det var mindre läskigt än vad jag trodde att det skulle vara, hon är väldigt respekingivande som person. Den andra matchen är jag mindre nöjd med, jag borde har velat lite mer och försökt lite mer, men gjort är gjort.

Så var helgens tävlande över för min del, jag kunde roa mig med att heja på i A-klassen istället. Kalles pool var spännande. Först går han in och vinner med 2-0 väldigt snabbt över en kille som är väldigt duktig, sedan så förlorar han den matchen han hade räknat med att vinna, samtidigt som den första killen slår den andra med 2-0 så poolen slutar lika. Det beslutas att hela poolen ska köras om från början. Och tyvärr så räckte inte orken till så han förlorar båda matcherna, det var nära i den andra, han tog ett poäng, men inte tillräckligt nära. Spännande var det i allafall.

Sedan kollade vi på kendo från läktaren, ibland var det svårt då det var intressanta matcher på alla banor. Fyra timmar senare var klassen avgjort i allafall, jag har ingen aning om vem som vann. Tyvärr, jag tror att han kom från Ryssland, eller möjligen Finland.

Dagen var ju inte över för det, vi for förbi Dojon och de två som skulle åka hem packade och så gav vi oss iväg på Sayonaraparty! Det var riktigt bra detta år! Buffé på ett jättetrevligt ställe. Jag åt mycket, lyssnade på många historier och så åt jag lite till. Ingen störande musik, inget begränsat med mat. Me like!

Tillbaka till Dojon och i vårt rum luktade det spya. Och en polack låg och skurade mattor. Mysigt. Eller inte. Vi hade en liten trevlig samtalsstund med Huskvarna och Skellefteå i allafall innan vi kröp ner och försökte sova. Det var seriöst svårt även med buff och öronproppar. När alarmet ringde var jag förvånad över att jag vaknade av det och faktiskt lyckats sova lite. Jag lyckades också hoppa över att de blivit utslängda och fortsatt festa utanför och då kom polisen till råga på allt. Vi kan ju säga att just den gruppen människor inte var så populära den morgonen. Jag hoppas innerligt att de fick väldigt många Men-hugg mot sig i dagens tävling och att det gjorde ont. Det var ohyffsat och respektlöst, mot alla runt omkring. Jag förstår att man vill ha kul och festa, men det ska inte ske på andra människors bekostnad, i den lokal (Dojo) som man sover i tillsammans med många andra, bland annat juniorer. Jag hoppas också att de städade upp ordentligt och att klubben som arrangörerna lånade lokalen av låter dem låna den igen, för den var verkligen på superbra avstånd från salen vi tävlade i. Det är ju lite tradition att festa på sayonarapartyt, men de som vill vara uppe senare har alltid visat respekt när de kommer tillbaka och försökt smyga eller dämpat rösterna för att inte väcka dem som ska upp och gradera. Ingen tendens till det från dessa människor. Nej, något bra intryck gjorde de i allafall inte.

Nåja, nog om det, jag vaknade i allafall och mådde bra, tills jag skulle äta frukost, då blev det en klump i magen och jag fick inte ner mycket. Efter att ha packat och beundrat människan som gick in med ett bokken i handen och tände och väckte festeristerna med orden "Det är dags att gå upp och städa nu" så lämndade vi Dojon bakom oss och åkte till salen. Tidigt på morgonen fick vi parkeringsplats nära, vilket var superskönt. Vi bytte om, värmde upp, körde lite kata och lite rustningsuppvärmning. Sedan när vi står där alla fyra som ska gradera och pratar så dyker Nisse (min och Lollos nybörjartränare) upp! blev så glad att han ville komma och kolla.

Sedan så var det dags, jag och Lollo hamnade i samma tregrupp, vilket var ganska skönt, men samtidigt är det farligt eftersom man kan fastna i gamla dåliga mönster lättare tror jag. Jag kan ju villigt erkänna att jag inte minns så mycket, det kändes relativt bra mot Lollo, mot den andra så kändes det som om jag inte fick in så mycket, förutom i den sista attacken. Vi gick efter lite väntan vidare till Kata, medan vi väntade på att 2dan-gruppen skulle bli klara, sneglade vi på Kalles 3dan-gradering, han gick också vidare till Katadelen! Min Kata kändes väldigt darrig och inte alls som den brukar, men det blev bättre ju fler vi gjorde och det gick vägen! Så nu är jag Shodan! Och Lollo också och Kalle är Sandan.

De generella kommentarerna från domarna var att man i kirikachi ska hugga mot Men och inte shinaien (och också att mottagaren inte ska hålla shinaien för långt ut). Sedan att man ska träffa ordentligt med tenuch och att energin måste vara bättre, så det ska jag försöka komma ihåg och jobba vidare på.

Efteråt hängde vi lite med Nisse och kollade lite på lagtävlingen, bland annat så såg vi en match som Sveriges 7dan körde. Det var spännande. Så packade vi in oss i bilen igen och körde söderut. Det gick relativt snabbt och smidigt. Landade hemma i en tom lägenhet och fick vänta ett tag innan jag fick krama om Johan igen. Men då kan man ju passa på att skriva halva av ett megastort blogginlägg.

Det Positiva: Shodan
Det Negativa: Festande Polacker

Sucks to be you!

Over and Out

Vi avslutade hästveckan med att tömköra lillkillen igår. Eller vi tömkörde båda såklart. Blev lite rörigt ett tag när jag tappade den ena tömmen (Maxim slet sönder dem på mitten när han sprang sist) och då han blev så uppstressad och inte ville stanna så släppte jag den andra också, och då sprang han ett varv och hetsade upp Joker som trasslade in sig i sina egna tömmar. Allmänt kaos med andra ord. Jag håller på att spanar på ett par nya tömmar som jag kan köpa och ersätta de gamla. Han lyssnade rätt så bra ändå och stannade och stod blickstilla tills jag kom fram och tog honom igen. Optimalt så ska han ju stanna redan när jag tappar första tömmen (helst ska jag inte tappa alls) men bättre än sist i allafall.

Sedan var han i allafall jätteduktig. Vi hade lagt ut bommar så vi skrittade över dem och travade över i båda varven. I början var det lite vingligt, men sedan fick vi kläm på det. Så vi fortsatte med draglinorna, först kollade vi när Jossan drog omrking dem över bommarna och kring Maxims ben. Sedan bytte vi tömmar mot grimskaft som jag höll i och Jossan på andra sidan med draglinorna. En av dem sattes fast i selen och den andra höll hon i ett tag innan jag fick den och så hade han linorna på båda sidorna, en som satt fast och en som jag drog. Han var jätteduktig verkligen! Är så stolt över honom, nu får han vila sitt stackars huvud i helgen medan matte är iväg och slår folk i huvudet med bambupinnar.

Det Positiva: Finaste hästen
Det Negativa: Kan för lite

Sweet like candy

Over and Out

Idag var det vacket höstväder och Maxim som fått vila i två dagar var pigg och glad. Efter en ganska grundlig rengöring (min häst är ett lermonster) så gav vi oss ut med Joker och Jossan. Vi beslutade oss för en utmaning, nämligen "Hampusstigen" den stig som jag i slutet av sommaren skapade med Hampus och som är lite klurig och jobbig att ta sig igenom med träd och stenar lite huller om buller. Vi började med att klättra först över berget, det gick superbra! Riktigt fort skrittade han också och i nedförslutet var han duktig och lyssnade när jag ville att han skulle ta det lugnt. Nere vid dammarna stötte vi på två rådjur, vilket inte bekymrade hästarna något. Sedan klampade vi vidare i skogen, fortfarande först och inte tyckte han att det var några problem att kliva över rötter och nedfallna träd eller kryssa fram i granskogen. Lite väl fort gick det kanske ibland, men han ramlade inte omkull eller skavde av mig mot ett träd! När det blev lite mycket vattensjuk mark så fick jag driva lite, men han gick snällt när jag bad honom. Pigg och glad fortsatte vi att skritta på grusvägen en bit, stötte på stallhusse som var ute och rastade fyrhjulingen, det gick bra, vi stod på sidan om vägen när han åkte förbi och Maxim kollade mest nyfiket. Lite besviken när han inte fick springa efter honom på hemvägen. Försökte hela ridturen att inte bromsa så mycket, mest när det blev nedför eller när träden kom lite väl tätt, men annars så fick han trampa på, jag vill ju ha en häst som tänker framåt. En mycket lyckad tur om jag får säga det själv. Imorgon blir det tömkörning och sedan vila igen, tre dagar denna gång.

Ännu en vecka har gått, något mer träning än föregående.

Först tisdagens nybörjarpass, som i vanliga fall inte är speciellt ansträngande för mig, men eftersom jag fortfarande inte är helt frisk (dock tillräckligt för att träna lättare pass) så räckte det till. Eftersom jag också var mottagare i den mest jobbiga och krävande övningen så kändes det rätt så bra. Det som är givande för mig med de här passen är att jag får träna mycket grund. Sedan är det bra att vara med mycket och verkligen tänka på hur man går, står och hugger och verkligen hamra in tränarens kommentarer, det är till god hjälp om man någon gång går bredvid eller måste hoppa in och hålla ett pass. Då vet man hur man ska kommentera vissa saker och vad man kan kolla efter för vanliga "fel".

Vi hade i allafall mycket gå och huggövningar över salen, sedan övade vi också mycket attacksteg. Vi fick räkna hur många vi behövde över salen och sedan försöka korta ner dem, jag hamnade på sju. Vi körde även kirikachi och det kändes bra, i lugnt tempo och med flyt. Måste dock se till att träna någon gång i rustning innan vi åker upp till stockholm och checka av i en mer graderingslik situation (inte för att jag tror att jag kommer att falla på det, men eftersom det är det första domarna ser av mig så känns det bra att försöka göra ett bra intryck. Sist fick de köra zuriachi runt salen och hugga på våra shinaier. Vi fick ont i armen och nybörjarna blev trötta.

På torsdagen hade jag tänkt träna, men när jag kom på mig själv med att komma på undanflykter för att inte åka till Dojon, insåg jag att jag inte hade lust och stannade hemma och kollade på serier istället. Sedan fick jag lite graderingspanik på kvällen, men jag föreställde mig själv göra kata och så blev det lite lugnare.

Igår så blev det träning igen. Först nybörjarpasset, där bara två personer dök upp. Det fick testa på att ha Do och Tare på sig och så övade vi en massa Do hela passet nästan. För egen del gick det halvbra, vissa fick jag till och vissa blev bara konstiga, men det är ju lite så det är med Do.

På fortsättarpasset efteråt blev det mycket grund, vilket är bra och skönt för mig som inte riktigt orkade ett hårt pass. Det börjar kännas mer och mer naturligt att inte ta fusksteg i attackerna så det kändes bra! Vi fick också öva lite tsuki, stöt mot halsen, mycket svårt, både att vara den som attackerar och den som tar imot. Men efter lite övning så gick det bra tycker jag. Vi avslutade med kirikachi och ji-geiko. Jag tycker att min kirikachi känns bra just nu, Kalle kommenterade också (på nybörjarpasset) att min attack in var väldigt bra och att det är viktigt. Sedan pratade jag även lite med Anders om tempot på graderingen och då sa han att flyt var viktigare så jag ska bara göra som vanligt känns det som. I ji-geikosarna så försökte jag köra min egen kendo, efter den första då det var min tur att vila så tipsade Anders om att jag måste avsluta attackerna bättre och verkligen gå förbi, annars så räknas de inte. Jag ska också tänka på att attackera mer i mitten och vara rak. Sista fick jag köra mot Johanna och då blev det mer graderingskendo eftersom vi båda är inställda på det. Det kändes hyfsat bra tycker jag.

Nu väntar en vecka av mycket uppladdning, planerar att inte träna så hårt denna vecka, kommer förmodligen att gå på passen, men vi får se lite, jobbar natt denna vecka också.

Det Positiva: Kämpa
Det Negativa: Okänsla.

Let`s dance

Over and Out

Nu ska vi se. Igår så blev det stallet på eftermiddagen. Klarade oss från regnet även denna dag! Vi red en lugn runda, något längre än vad vi brukar. Först klättrade vi över berget och Maxim fick gå fört, det gick bra han trampade på bättre än förra gången. Sedan red vi på fina grus/gräsvägen och galopperade lite. Sedan den asfalterade vägen hem, en bil med släpvagn körde om oss, han blev lite orolig så vi red in på en avtagsväg och stannade och kollade när den körde förbi. Red sedan ner till sjön, skrittar lugnt och fint i bredd på ganska långa tyglar, när vi plötsligt, utan synbar anledning, sitter på två väldigt galopperande hästar. Gick fort att få ner dem till skiritt i allafall och sadeln jag lånar är så himla bra så jag åkte inte av. Skrittade över vallen hem, så en rätt så bra tur, lugn och skön.


Idag blev det en tur ut redan på morgonen. Maxim var mycket upprörd i sin box, han hade inte fått komma ut än och bara fått hälften av frukosthöet. Dessutom började jag med att klappa Joker som stod i gången. Han kanske trodde att vi skulle iväg på tävling och lämna honom hemma, vem vet. Tömkörning stod i allafall på schemat, jag tycker att själva voltarbetet vi försökte oss på (skritt och trav i båda varven) gick helt okej, vi är ju nya på det båda två, men efter ett tag blev vi (jag) varma i kläderna. När Jossan var klar med Joker gick hon in och hämtade draglinorna och så fick jag och Maxim stå och se på när hon drog omkring på dem. Han var väldigt duktig på att stå stilla, även när hon gick nära och nuddade bakbenen med dem så tog han inte många steg. Det var lite äckligt tyckte han i början, men han försökte inte springa sin väg. När han tyckte det blev tråkigt och inte brydde sig längre så tog vi bort tömmarna och så ledde jag honom i grimskaft medan Jossan gick och höll draglinan på rätt plats. Det gick verkligen superbra! Hon gick på insidan med den och på varje långsida gick vi in lite innanför spåret och sedan ut igen så att det blev en liten ytterkurva med draglinorna. Allt gick superbra, han bara lunkade efter mig och var så duktig. Han verkade inte tycka att det var så värst kul, men jag tror han kommer att gilla att köra vagn någon gång i framtiden.

Har haft en otrolig tur dessa båda dagar. Regnet har öst ner under dagarna och jag har dragit mig lite för att rida, men, så när jag kommer ut till stallet och hästen är i ordninggjord så ha regnet försvunnit. Igår fick vi lite på oss de sista 50 metrarna fram till stallet och idag red jag i strålande sol.

Igår fick jag sällskap ut i skogen. Vi red en runda vi kallar Dalen, grusväg, asfaltsväg, skogen och så tillbaka igen, ungefär 45 minuter var vi ute. Maxim skötte sig bra, naturligtvis kom det en bil och körde om, och han sprang lite, men på ett betydligt lugnare sätt än tidigare och efter tio meter i trav så stannade han och kollade varför Joker (och bilen) inte hängde med. Sedan fick bilen åka förbi och vi kunde fortsätta hemåt.

Idag blev det en skrittrunda ner till sjön för oss själva. Det gick mycket bra, vi spanade in båtarna och vattnet, båtarna var han lite misstänksam imot. Vi övade även på att göra halt och att stå stilla en lite längre stund. Gick över vallen hem och gjorde även lite volter och serpentiner i skritt.

De har för övrigt sett ut som lermonster båda två dessa dagar, hösten är här.

Idag så fortsatte vädret att hålla i sig, lite mer vind dock. Vind betyder att saker fladdrar, dessa saker kan man låtsas bli räd för och försöka springa ifrån. I allafall om man är häst och heter Maxim. Nej, så illa var det inte, vi höll oss på ridbanan idag och innan jag satte upp så stod jag och pratade med Jossan som precis kommit hem och då fladdrade presseningen till över veden och Maxim rusar iväg (jag är duktig på att släppa tyglarna numera) tio meter och stannar sedan och kollar vart jag och Jossan tagit vägen, sedan kom han lunkande tillbak till mig och så stod vi stilla igen. Jag är ändå rätt så glad att han gjorde det med mig på marken och inte när jag satt på. När jag väl kommit upp så var han lite spänd och sneglade på presseningen, men nu kunde han ju inte gärna springa, han visste ju vad det var.


Jag kände också att jag hanterade det hela på rätt sätt och blev inte spänd och fast i handen, istället så drev jag mer med sätet och bad honom om saker så att han skulle koncentrera sig på mig och inte på omgivningen. I början var vi själva på ridbanan och det gjorde nog sitt till för spändheten. Värmde upp i lite skritt och red över bommar, två på ena långsidan och en planka snett igenom. Han kollade noga och lyfte ganska bra på fötterna, red även dessa i trav innan jag höjde upp bommarna på långsidan till ett kryss. Sedan så travade vi i båda varven över det och även på det snett igenom. När Jossan kom ut med Joker så höjde vi krysset lite till och så försökte vi i galopp, det gick superbra, första gångerna var inte perfekta, men språng blev det och på fjärde försöket så fick vi galopp ganska tidigt och höll den ända fram så att han hoppade från galopp! Så himla duktig häst! Sedan fick han skritta och vila, då ville han hålla sig så nära Joker som möjligt.

Vi har även gjort en halv framdelsvändning, han flyttade jättebra! Och så testade vi för första gången med mig på ryggen att ta ett par steg bakåt. Så han har en hel del att fundera på och drömma om i natt. Imogon blir det uteritt och inte nya saker att lära sig.

Det Positiva: Världens finaste lilla häst.
Det Negativa: Blåst

Jumping into the sky

Over and Out

Idag var jag lite orolig för molnen på himlen, men tack och lov blev det ännu en ridtur i härlig kvällssol. Jossan jobbade sent så jag och Maxim gav oss ut på egna äventyr. Jag tänkte mig en lugn runda utan trafik, mycket trav och försök till att fatta båda galopperna på allvar. Fick väl delvis som jag ville också. Red upp skogsvägen bakom stallet, gick finfint, även om han och Joker ropade lite efter varandra. Sedan så klev han på bra och koncentrerade sig nästan bara på vart han satte fötterna. Han var ganska pigg idag så det gick bra att trava, även om han saktade av ibland och ville kolla på saker i skogen. När vi kom bort till slutet av vägen och det lilla gärdet som vi brukar rida i kanten av så galopperade vi, lugnt och fint gick det. När vi saktat av så övade vi lite skrittvolter. Han hade lite svårt att lyssna och ville gärna dra iväg hemåt. När vi skrittat några varv åt båda hållen så vände vi och skulle trava lite och även försöka fatta höger galopp. Han blev väldigt upphetsad och rusar iväg så snabbt han kan över gärdet (som var lite håligt i mitten så man ska hålla sig lugna och fina på kanten), fick stopp innan skogen i allafall. Så då skrittade vi och tog några travsteg tillbaka och så började vi om, nu med ambitionen att trava och sedan sakta av till skritt efter halva vägen. Första gången så försöker han sticka iväg igen, vi red förbi en lada och tydligen var det jätteläskiga saker bakom den som man var tvungen att springa ifrån. Så tillbaka igen och denna gång kunde vi hålla oss till trav och sedan skritt efter ladan. Vi testade höger galopp när vi kom tillbaka till grusvägen istället och då gick det bra. Sedan skrittade vi hemåt med god fart. Ibland lite för god, så då fick vi träna halter.


Sen så var det det här med trafiken... När vi kommit ner för backen så blir han lite orolig och försöker springa igen, en moppe som kommer bakom oss, en sån där tyst av EU-typ också. Den höll sig på avstånd när den såg att Maxim blev rädd, men han fortsatte att trampa omkring, mest tror jag att han blev orolig på grund av fåren, han verkar inte gilla dem, speciellt inte när de rör sig. När han lugnat ner sig och skrittat några meter, så hoppade jag av och ledde sista biten in på stallplan och så väntade vi på moppen som kom åkande. Han stannade och bad om ursäkt för att han skrämt oss, men jag förklarade att det mest var att hästen var ovan, snällt ändå att stanna. Imorgon väntar vilodag och om alla är på topp på onsdag hoppas jag på en hoppdag. Uppsuttet denna gång.

Idag var också dagen då vi stallade in hästarna så jag lämnade dem mumsandes på hö i sina boxar.

Det Positiva: Solsken och härlig skritt
Det Negativa: Spöken i alla vrår.

Ingen rädder för vargen är.

Over and Out

Träning igår då. Om jag är frisk? Man kan uttrycka det som att jag kände mig tillräckligt frisk för att ta mig dit. Men jag hade också i baktankarna att inte ta ut mig helt och bryta om det behövdes.

Så på nybörjarpasset var jag inte med på parövningarna då de ändå var jämna par. Hjälpte till när Anders skulle visa övningarna och så. Annars så gick jag på sidan av och kollade efter saker att kommentera. Inte på topp, så såg inte så mycket, eller så har de blivit så duktiga att det är detaljer som jag inte är tillräckligt bra att se ännu. De fick köra mycket kirikachi och även lite attacksteg på slutet.

Efteråt var det på med rustningen för nästa pass, även om det tog imot lite. Benen var lite stela och kroppen kändes tung idag, ganska förstålig eftersom jag varit sjuk. Började med stora Men, sedan små men som kändes okej. Alla attacker var inte 100, men någon varje vända kändes som 90%-ig i allafall. Fusksteget låg i bakhuvudet hela tiden och fokuset har gett utdelning! Jag får fortfarande kämpa med det, men det går betydligt lättare än tidigare. Efter en del fokus på kote-Men, bland annat skulle vi använda båda händerna och "knycka" när vi högg (det var lite förvirrande, men ett par fick jag till som kändes helt annorlunda än de vanliga), gick vi i vart fall över till harai-tekniker. Harai är när man på något sätt får bort motståndarens shinai och skapar en öppning. Vi gjorde två varianter, Harai-Men och Harai-Kote-Men. Det kändes faktiskt något bättre än vad det brukar, får oftast inte till knycken med min egen shinai så att motståndarens hämnar ur position. Fortfarande tung och långsam i kroppen kändes det som, så när det blev dags för ji-geiko steg jag åt sidan.

Efter att passet var över körde jag och Johanna igenom katorna under Anders överseende. Så fort jag tog upp bokken så kände jag suget efter att träna iaido igen. Jag ska se vad jag kan göra åt det i slutet av oktober. Jag försökte mig till och med på att göra några rörelser, men har ju glömt bort en hel del redan. I allafall körde vi igenom 1-7 och så kommenterade Anders och så körde vi igen och fick kommentarer. Så bytte vi roller och körde på samma sätt igen. Vad jag skulle tänka på var att fälla svärdet lägre, sträcka ut i huggen, min hazo-kamai var lite underlig och även waki. Känns skönt att ha gått igenom dem ordentligt i allafall, nu ska man "bara" ta sig till katadelen också.

Sedan så kanske det blev så att vi pratade lite längre än tänkt både i dojon och på vägen hem. Men det var trevligt och jag orkade ju upp i morse, så ingen skada skedd.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Ont när man andas.

I can, I will.

Over and Out

Då ska vi se, Maximupdate!

Jag var ju sjuk större delen av veckan. Var ju där några gånger ändå för att mata och mysa, men på fredagen efter jobbet orkade jag lite mer. Vi tog oss en skrittur med Jossan och Joker. Klättrade över berget och Maxim fick gå först, vilket var väldigt förvirrande. Herregud, han var ju tvungen att titta vart han skulle gå och inte på allt annat. Vi gick igenom dammarna också och så träffade vi på bilar på asfaltsvägen när vi var på hemväg. Först kom det två och körde om vilket gick rätt så bra, han försökte sig på att springa lite, men vi styrde in i rumpan på Joker så det gick bra. Sedan mötte vi några också och då skötte han sig bra. Sedan skrittade vi över vallen och gick genom höbalarna, inga problem att komma nära dem, han testade att smaka på plasten. Som en del bruksträning så stannade vi vid brevllådorna också, först kollade vi in hur Joker gjorde och så gjorde vi sedan. Han var superduktig, vi stannade även vid en soptunna och kollade i den. Avslutade med att testa att göra halt i nedförsbacke och sedan uppför. Han skötte sig alldeles utmärkt!


Igår så strålade solen och vi passade på att rida på vallen. Först skrittade vi runt och sedan travade vi. Vi travade till och med lite i nedförsbacke. Så skulle vi testa att galoppera uppför, med Maxim först. Han fattade på en gång, vilket nog gjorde oss alla lite förvånade. Sedan blev han lite förvirrad och spänd och rusade lite och så blev han ännu mer förvirrad, så vi saktade ner. Vi övade på volter sedan, först i skritt (matte behövde lugna ner sig lite efter galoppen) och sedan i trav. I slutet gick det bra, men han hade lite koncentrationssvårigheter och ville hålla koll på fåren som befann sig 300 meter bort. Får måste man tydligen ha koll på. Tilllslut så gick det bra i allafall, fick hjälp med hur jag ska försöka rida honom också, så det kommer nog bli toppen det här. På hemvägen kollade vi postlådan igen.

Idag fortsatte solen att stråla. Vi tog en skrittur upp till sommarhagen. Maxim trampade på riktigt ordentligt redan från början, energin tog slut lite i mitten av långa backen, men han fortsatte kännas positiv. När vi ridigt runt hela hagen så kom vi till vår hoppslana. Vi travade över två gånger, då vi var före Joker och sedan skulle vi försöka i galopp efter Joker. Han fattade på en gång, strax innan "hindret" la han in några travsteg, men hoppade ordentligt, mycket nöjd med lilla pollen. Skrittade sedan förbi "skroten" utan att han reagerade något och så följde vi efter Joker genom skogen tillbaka till vägen. Han var duktig och kollade vart han skulle sätta fötterna och skrapade mig bara mot ett träd. Imorgon blir det ensam ridtur, vet inte riktigt vad vi ska hitta på ännu.

Det Positiva: Vackert väder
Det Negativa: Fortfarande lite orkeslös.

Flying without wings

Over and Out

Idag så startade dagen med en loppisrunda. Eller först så började vi med Bondens marknad inne i Linköping. Har gått förbi den en gång tidigare nått år, men detta var första gången jag gått dit och handlat. Handlade lite grönsaker, en god ost och marmelader. Så kul när man kan hitta spännande mat som kommer från närområdet. Detta var sista gången för i år, men nästa år i augusti kommer det igen, ska se till att ha koll och handla några fler gånger då.

Efter det åkte vi till en affär som heter Nostalgimix på andra sidan Stångån, de hade mycket saker och jag lyckades hitta en av sakerna på min lista, en mortel! Spanade även in en betjänt att ha i hallen så vi ska dit och spana på den tillsammans någon dag. Vi styrde sedan bilen mot Linghem och Magasinet vid tågstationen. Där hittade jag ett superfin kakfat som jag inte kunde stå imot. Sista stoppet var Hjärta till hjärta i Tornby, där köpte jag en klocka och en svampkorg (eller picknick-korg). Och jag höll mig inom budgeten! Eller i allafall gjorde jag det tills vi skulle äta.

Åkte in till stan igen och till Babetts Kafferi. Så underbart ställe! Åt deras brunchbuffé och blev så mätt att jag inte ätit mer idag (mer än en skål glass på kvällningen).

Det Positiva: God mat och fynd!

Det Negativa: Dåliga skor

 

Loppoholic

 

Over and Out