Lille skrutten
Man ska inte skriva att man har världens bäst treåring som är jätteduktig på att stå stilla när man sitter upp. Jag är bombsäker på att Maxim läser bloggen! Nej, riktigt så är det nog inte, mer att han är van vid att gå i hagen hela dagen innan vi ska ut och rida. Söndagar brukar jag åka tidigt till stallet och hästarna väntar inne i boxarna. Så det var nog mest därför som han hade lite myror i benen. Men det var det enda som krånglade på hela turen också. Okej, lite svårt att lyssna på förhållningar hade han också, men vi övar på det.
Det var underbart väder idag, solen sken och det var morgondis som var väldigt vackert och fridfullt. Vi red Dalen-rundan, vilket innebär, grusväg, liten stig, asfalterad väg, mer stig, lite grusväg och så samma sak tillbaka. Egentligen är det en runda över ett berg, men med avverkning och vattensjuk mark så går det inte riktigt att rida där just nu, inte med en snubblande unghäst i varjefall. Nu har han ju gjort oss förvånade förut, så vi kanske får ta och testa någon dag. Han skrittade på bra, inte lika pigg som igår, men ändå inte motvillig. När vi närmade oss asfalten så fick jag en klump i magen och började be till högre makter om att det inte skulle komma bilar. Det är lite läskigt, jag har aldrig varit trafikrädd på någon häst tidigare, men det enda jag ser när jag vet att vi närmar oss trafikerad väg är hur han vänder ut mot bilen och bli påkörd och skadad. Han har aldrig tenderat att göra detta, mer att han vill springa och tävla, men det är så fruktansvärt små avstånd ändå.
Vi tog oss i allafall fram helskinnade till stigen och travade och galopperade lite (före Joker till och med och Maxim har nog lite tävlingsvilja i allafall, för han svarade bra framåt, utan att bli hetsig). Sedan var vi tillbaka på asfalten igen, denna gång mötte vi en bil, men det gick bra, jag skötte mig och började inte stressa och plocka allt för mycket med tyglarna (hade en bra kontakt från början, vilket underlättar), på hemvägen var det inga problem.
Lilla hästen var glad över att komma ut i hagen sedan tror jag minsann.
Det Postiva: Solsken
Det Negativa: Trafikrädsla
In the forest....
Over and Out
Det var underbart väder idag, solen sken och det var morgondis som var väldigt vackert och fridfullt. Vi red Dalen-rundan, vilket innebär, grusväg, liten stig, asfalterad väg, mer stig, lite grusväg och så samma sak tillbaka. Egentligen är det en runda över ett berg, men med avverkning och vattensjuk mark så går det inte riktigt att rida där just nu, inte med en snubblande unghäst i varjefall. Nu har han ju gjort oss förvånade förut, så vi kanske får ta och testa någon dag. Han skrittade på bra, inte lika pigg som igår, men ändå inte motvillig. När vi närmade oss asfalten så fick jag en klump i magen och började be till högre makter om att det inte skulle komma bilar. Det är lite läskigt, jag har aldrig varit trafikrädd på någon häst tidigare, men det enda jag ser när jag vet att vi närmar oss trafikerad väg är hur han vänder ut mot bilen och bli påkörd och skadad. Han har aldrig tenderat att göra detta, mer att han vill springa och tävla, men det är så fruktansvärt små avstånd ändå.
Vi tog oss i allafall fram helskinnade till stigen och travade och galopperade lite (före Joker till och med och Maxim har nog lite tävlingsvilja i allafall, för han svarade bra framåt, utan att bli hetsig). Sedan var vi tillbaka på asfalten igen, denna gång mötte vi en bil, men det gick bra, jag skötte mig och började inte stressa och plocka allt för mycket med tyglarna (hade en bra kontakt från början, vilket underlättar), på hemvägen var det inga problem.
Lilla hästen var glad över att komma ut i hagen sedan tror jag minsann.
Det Postiva: Solsken
Det Negativa: Trafikrädsla
In the forest....
Over and Out
Kommentarer
Trackback
