Äntligen!

Ingen rast och ingen ro, torsdagar är hektiska, men ack så roliga, Kendodags igen och till på köpet skulle vi testa en ny lokal. Den var ungefär tre gånger så stor, hade bra golv (bara ovant i början) och verkar passa våra behov utmärkt, även de andra stilarna var där och kikade och verkade nöjda med vad de såg.
 
Vi började med ordentligt uppvärmning och vad det kändes att den var större, man kände inte alls av rummet på samma sätt och allt kändes ovant. I påhälsningen var den höga väggen på motsatt sida mot för vad man är van vid, så vi fick vända åt andra hållet. Men det är ju en vanesak. Vi gjorde en del grundhugg, samt gjorde zuriahci för att verkligen testa golvet.
 
I rustningen sedan började vi med Stora Men, små kote-Men, kote-Men-hiki-Men och så kirikachi. Jag kände mig inte super tekniskt idag, inte fullt fokus och lite trött. Men det gick i vågor, några kändes bättre än andra. Och så fick jag hugga lite på Nisse också, i övningen med kote-men-hiki-men och det var ungefär som jag mindes, att hoppa in i en vägg ungefär och jag kände också att jag behöver öva ännu mer på att ta imot. I kirikachi körde jag mot Lollo och det blev lite stelt och nervöst (Nisse stod och kollade på), måste tänka på att lyfta armarna ordentligt var kommentaren efteråt, åhh, det är så bra det här! Älskar spontan feedback!
 
Och så var det ju ji-geiko också, wuhu, fick köra en mot Lollo som var skoj, vi har väldigt ofta minst ett ögonblick under våra ji-geikos när vi stannar och fnissar lite för att något blir tokigt. Körde vidare, Kalle säger plötsligt att det är sista ji-geikon (och här kanske jag gjorde bort mig lite) och jag utbrister "Nej, en till! (fast det behövdes två rotationer för att jag skulle få köra mot Nisse) så Anders fick förklara för Kalle hur viktigt det hela var för mig och så gjorde Kalle två rotationer till med korta ji-geikos och så fick jag då äntligen köra ji-geiko mot Nisse igen! Tja, vad ska man säga? När jag tänkte efter nu ikväll så är det nog när jag graderade 1kyu som jag körde mot honom senast och det är ett ganska så stort hopp. Men han är fortfarande så rysligt snabb och jag kan ju inte åstakomma så mycket. Tycker ändå att det kändes bra, var väldigt trött, men kämpade på, fick kommentarer efteråt om att jag satt en snygg Men och jag har något svagt minne av det hela, men inget klart.
 
Allt som allt en himla bra dag helt enkelt.
 
Det Positiva: Kendomänniskor, kendokänsla och ljudet av den perfekta träffen som får en att rysa
Det Negativa: Om allt i mitt liv vore som kendo känns just nu skulle jag vara den lyckligaste människan på jorden.
 
Att lämna, att stanna, att gå framåt eller bakåt, det är frågan.

Over and Out
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0