tildans

Inte så mycket kendo på senaste tiden, två veckor sedan nu faktiskt. Kanske inte optimal med tanke på att SKO närmar sig med stormsteg. Men jag har drabbats av kendotvivel, varvat med lite höstsjuka och allmän nedstämdhet. Det är alltid tungt på hösten, jag brukar ta mig igenom det hela, men det är aldrig roligt. Jag kan ju säga att de senaste veckorna har Maxim varit den ständigt lysande solen i mitt liv, jag vet inte hur jag klarade av down-perioderna i mitt liv innan jag träffade honom.

 

Så idag kom jag hem, mer nedstämd än vanligt, trots några fina timmar i stallet. Vräkte ur mig en massa hos Johan som lyssnade och sedan tyckte att jag i allafall skulle åka till Dojon och känna efter. Han är bra han, den där sambon jag har. En annan som är bra är Kalle, jag tänker utnämna honom till min kendoräddare.

 

Jag vet inte varför jag tvivlar extra mycket just nu, kanske är det för att jag fortfarande, 4,5 månad efter hemkomsten från Äventyret, inte riktigt kommit igång med träningen. Suget finns inte där, längtan finns inte. Jag vet inte varför, kanske har det blivit en ond cirkel av att jag vill känna det suget som fanns för något år sedan och varje gång jag planerar att träna inte får något sug, utan det blir lite av ett tvång, ett "jag ska träna ikväll" och inte ett "jag vill träna ikväll". Jag tror att det är mina egna krav och förväntningar på mig själv som ställer till det. Och det är svårt för jag visste ju att det här var risken, jag valde bort att träna kendo i samma stund som jag köpte Maxim och jag visste om det, men det är ibland väldigt svårt att leva med det beslutet, för jag vill inte förlora kendon helt och hållet, inte ännu. Men för att behålla den i mitt liv krävs det planering, jag kan oftast inte inpulsträna. Vill jag träna ett pass i veckan måste jag lägga upp Maxims planering efter det och då är det det passet som gäller, oavsett hur jag känner mig. Det finns inte längre några alternativ, antingen tränar jag den dagen jag planerat in eller så blir det ingen träning, och som den målinriktade person jag är blir det jobbigt de veckor jag inte lyckas ta mig till Dojon som tänkt och pressen för att träna veckan efter blir högre. Observera att det i princip bara är jag själv som sätter den här pressen på mig och jag har bara mig själv att skylla.

 

Men som sagt, ikväll trampade jag iväg på Dojon, det är svårt att fortsätta vara deprimerad när man klämt i sig lite naturgodis, så från ett ganska gråmulet humör hade jag gått in i ett ganska neutralt läge. Jag är inte 100%-igt frisk heller, ligger och hostar en del om kvällar och nätter, men jag kände att jag kör och känner efter helt enkelt. Uppvärmningen gick ganska okej, kändes tungt att springa bara. Teknikövningarna gick också ganska okej, man jag blev trött, inte så mycket i musklerna, men mer att jag kände att jag hela tiden arbetade i uppförsbacke med andningen, hade i princip beslutat mig för att skippa ji-geikon, men där hade Kalle andra planer och vi körde korta ipponmatcher på två banor och så byttes vi hela tiden av varandra, den som vann fick stanna kvar och köra mot nästa. Ipponmatcher är naturligtvis inte lätta på något vis, men för mig fungerade det med kort och intensivt idag och inte långa som ji-geikosar kan bli. Kan ju tillägga att självförtroendet och min kendo fick sig en boost också, kan man ta poäng på i princip alla i rummet (inte i varje match, men i allafall minst en gång) så känner man sig lite bättre, jag gjorde några träffar som jag är nöjda med också, så det finns där, framför allt dök viljan upp, och det utan att få tvångstankar och analysera precis allting, några poäng gick helt av sig själva, utan tanke och utan tvekan och det var nog precis vad jag behövde. Det fällde avgörandet och nu blir det anmälan till SKO under helgen.

 

Nu började jag tydligen i slutet av passet också, jag tänkte väldigt mycket under hela passet, eller inte tänkte direkt, utan mer kände. Är det här kul Matilda? Är det här något du vill fortsätta hålla på med? Tekniken tänkte jag inte så värst mycket på, den gick lite av sig själv, inte felfritt på långa vägar, men jag höll mig avslappnad och jag tycker att den finns där, till och med attacksteget håller på att hitta tillbaka, inte så stabilt som det en gång varit, men bättre än det var för en månad sedan. Så kom jag då fram till något när vi gick igenom kontringsteknikerna de-kote (skitsvår) och kote-suriagi-Men. Är Kendo fortfarande kul? Jo, det är fortfarande kul, det är kul att köra mot folk som vet vad de håller på med och det är kul att känna hur kendon sitter i musklerna. Det är därimot inte kul att gång på gång få shinaier i huvudet på fel sätt, bli bufflad på och inte få fin kendo imot sig när man ska köra. Jag är inte tillräckligt bra för att köra bra kendo mot någon som inte har tränat så länge och jag är inte tillräckligt stark för att gång på gång gå in i tsubazeriai mot någon som är bra mycket starkare än jag själv. Det är ett faktum och jag vet inte vad jag ska göra åt det hela, byta strategi kanske. Kanske inte tillåta att vi hela tiden hamnar i tsubazeriai, kanske koncentrera mig på att köra min egen kendo ett tag, jag vet inte. 

 

Det blev ett lång inlägg det här, mycket tankar och funderingar nu, men så är det helt enkelt. Nu blir det sovdags, imorgon väntar veckans sista jobbdag, jag ska ta mig samman, göra en insats och ta helg med gott samvete. De följande två veckorna kommer vara hektiska har jag en gnagande känsla av.

 

Det Positiva: Vilja

Det Negativa: Tvivel

 

Over and Out

 

 

Anledningen till att det inte blir så mycket inlägg här numera är för att jag ingått ett avtal med mig själv att jag ska hålla min dator avstängd på vardagarna eftersom jag inte har diciplin nog att hålla mig borta från alla roliga filmer och serier som finns på den. Och att blogga från plattan och inte har tillgång till bilder är sådär, men lite ska jag försöka och så får helguppdateringarna bli desto bättre i stället. Nu håller jag det inte stenhårt, men gör mitt bästa.

 

I allafall, kendoträning har det blivit, både förra veckan på torsdagen och så igår.

 

Så, igår var det veckans första kendoträning. Nybörjarträning så jag var sempai och så var det mycket grund, mycket fotarbete och mycket fokus för egen del. Det är grymt nyttigt, men tja, inte så där jätteroligt och ganska så rejält jobbigt, i allafall om man försöker fokusera som om det vore ji-geiko när man ska gå över salen och hugga i luften. Men jag måste ta det på allvar om jag nu tänker försöka lite den här terminen och åka på tävlingar. Jag måste öva upp mitt fokus och min vilja och om jag då inte kommer mig iväg på rustningspassen så får jag öva på det i grundträningen också.

 

Det gick ganska så bra, Kalle introducerade zuriachi, de har ju inte kommit till attacksteg ännu, men jag smög in några ändå, i början inte medvetet utan de kom lite automatiskt. Tycker det mesta fungerade bra för egen del, tänkte en del på fötterna och på att inte spänna mig så mycket. Måndagens massage kanske hjälpte till lite också, har man muskler som gör ont så vill man göra så lite som möjligt med dem.

 

Skönt att andas lite kendo igen och ser fram i mot träningen på torsdag. Ännu skönare var det att inte behöva göra något hemma på kvällen och då kom jag i säng tidigt, vilket också gjorde att jag var upp, nästan före det andra alarmet, relativt pigg och på jobbet kvar över sju. Det går framåt, snart kanske jag har ordning på mitt liv igen.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Stress

 

Over and Out

Det blev lite kendo i söndags också, inte så mycket träning eftersom det var gradering, jag satt med som domare och sedan åkte jag direkt när själva graderingen var färdig. Men ibland räcker det med att andas lite kendo och jag hann ju träna på torsdagen ändå.

 

Ikväll blev det desto mer träning, nybörjarträning med Kalle. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det tidigare, men det är bra att gå tillbaka till grunden ibland och bli påmind om hur det egentligen ska vara. Mycket sitter i ryggmärgen och musklerna, men de små detaljerna är lätta att tappa på vägen om man vara tränar i rustning. Så vi ägnade passet åt att stå i kamai, gå i kamai och hugga lite Men och Kote, både i luften och mot shinai. Fotställningen blir lite smalare än vad jag har tänkt så försökte rätta till det lite och ibland går jag in för långt med vänsterfoten, jobba, jobba. Huggen kändes ganska bra annars.

 

Hoppas att jag hinner träna på söndag, för på torsdag ser det ut som om det blir sen Lenaträning istället. Vi får se, blir fullt upp med annat i helgen också, föräldrarbesök och födelsedagsfirande med Johans släkt, så får se vad som hinns med.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Dålig balans

 

Over and Out

Kendoträning, försöker hinna med så gott det går och idag kom jag iväg. På söndag är det gradering och vi hade lite fokus på detta under passet. Lollo som höll i passet och vi gick helt enkelt igenom alla moment som kommer på kyu-graderingar. Stora tekniker, renzuku, kirikachi, ji-geiko i rustning. Det gick bra, men lite trångt var det, hela tolv stycken vilket börjar bli vardagsmat. Mitt attacksteg börjar så sakterliga hitta hem igen och jag inser med bävan att jag måste börja tävlingsfokusera om det ska bli något av årets SKO, egentligen är jag inte så mycket för att tävla i kendo, men SKO brukar vara så mycket mer än en tävling och jag ser mycket fram i mot det. Sedan ska vi åka på SM i slutet av november också vilket jag också ser fram imot trots att det är ännu mer tävling, men jag känner för att satsa lite nu, göra mitt bästa och se hur det går. Och med det menar jag inte att jag förväntar mig bättre resultat än tidigare år, men jag vill göra det bästa av den kendo jag har nu i allafall, då är jag nöjd.

 

Men som sagt, idag var det gradering och grundträning. På slutet plockade vi av oss rustningen och körde kata. Jag tog hand om nybörjarna som körde bokken-kihon och Lollo körde kendokata med dem som skulle gradera lite högre. Vi drog över lite på tiden, men tror det var värt det och hoppas att alla känner sig lite mer förberedda inför söndag. Lite stretching och så var det kväller, börjar bli mörkt nu så då är det extra mysigt att cykla hem med sjal och kendotröja, lite höstkänsla och mycket nostalgi, vi har gjort det här i 4,5 år nu, jag och Lollo, tiden flyger och mycket minnen blir det.

 

Det Positiva: Hej attacksteg

Det Negativa: Tidsbrist

 

Over and Out

Jag lyckades med ett kendopass denna vecka också, vilket var målet. Första gången jag såg några av terminens nya nybörjare, dessutom en hel del fortsättare också, känns som om vi är på väg uppåt nu medlemsmässigt, nu ska vi bara se till att folk vill stanna kvar och fortsätta.

 

Kroppen var inte riktigt med på det här med träning, men eftersom det var grunspass var det mest musklerna och inte konditionen som tog stryk. Varje gång jag tränar grund blir jag så ohyggligt medveten om mina brister, brister som jag borde jobba mer på, men som, när man väl kommer in i rustningsträningen, så lätt glömmer bort. Nåja, denna termin kommer jag försöka att träna på torsdagar och söndagar så jag får lite av båda delarna, vilket jag tror kommer vara nyttigt.

 

Vi koncentrerade oss mycket på fotarbete idag, fick lite över salen först, gick i par, högg lite på shinai och sedan gjorde vi även attacksteg. Har väl inte så mycket att säga om det hela. Tycker att attacksteget börjar hitta tillbaka i allafall. I slutet gjorde vi huggcirkel och kiaiövning, alla skulle göra sitt bästa Men-kiai och sedan var det en som räknade till tio hela tiden, 140 hugg, kändes okej, med huggen, kiaiet, mja, men jag känner inget i halsen så förhoppningsvis gjorde jag det på rätt sätt i allafall.

 

Då nybörjarnas pass var över så ägnade vi den sista halvtimmen åt bokkenövningar. Rättare sagt till Bokuto ni yoru kendo kihon-waza keiko-ho. Nio bokkenkator som kommer komma på kyugraderingen nästa vecka, både jag och Lollo kände att vi ville ha lite bättre koll på dem om vi nu ska vara domare nästa söndag så vi var med. Det kom tillbaka ganska snabbt även om jag förmodligen har gjort dem på ett bättre sätt tidigare. De nio katorna är:

 

Kihon 1 – Ippon uchi no waza: Shomen. Kote. Do (hidari). Tsuki
Kihon 2- ni-san dan no waza: Kote-men
Kihon 3 – Harai-waza: Harai-men
Kihon 4 – Hiki-waza: Hiki-do
Kihon 5 – Nuki-waza : men nuki-do
Kihon 6 – Suriage-waza: kote suriage-men
Kihon 7 – Debana-waza: debana-kote
Kihon 8 – Kaeshi-waza: men kaeshi-do
Kihon 9 – Uchiotoshi-waza: do uchiotoshi-men

 

Tekniker som vi använder i princip hela tiden (okej, inte den sista då), men som man väldigt sällan gör på detta vis. Lite stretching efteråt och sedan cykla hem i den mörka kvällen, burr för höst, måste börja ta på mig mer kläder när jag cyklar, i och för sig mysigt med stickade koftor och sjalar.

 

Det Positiva: Någon sorts teknik

Det Negativa: Trött kropp

 

Over and Out

 

Det blev en del kendo i helgen också, inte så mycket träning för egen del, men ibland behövs mest bara att andas luften och träffa människorna.

 

På lördagen var det uppvisning på stan, som vi brukar ha varje år. Alla stilar i klubben visade upp ungefär 5 minuter var och så gick vi några varv runt, kendon hann visa upp tre gånger, varav jag var med två. Det gick bra tycket jag, vi visade först lite tekniker med Lollo i mitten, sedan gjorde alla några Men på henne och hon visade olika kontringstekniker. Vi visade också kirikachi och ji-geiko. Den första omgången körde jag och Lollo ji-geiko, det kändes väldigt bra och pedagogiskt.

 

 

I Söndags hade vi lite kataträning, hade tänkt träna själv också, men då vi var ojämna par och jag kände mig lite småkrasslig så gick jag bredvid istället, var några som inte har kört så mycket som jag fick hjälpa en del också, så inte var jag sysslolös direkt. Idag är det nybörjarstart, men min hals säger att går jag ens i närheten av att försöka mig på kiai så kan jag glömma att fortsätta vara frisk, så istället ska jag, om mitt värkande huvud tillåter, försöka gå på en promenad och njuta av den fina kvällen. Förhoppningsvis kan jag träna på torsdag igen.

 

Det Positiva: Tidig kväll hemma

Det Negativa: Snor i hela huvudet.

 

Over and Out

Kendodag idag! Lyckades, hör och häpna cykla till jobbet, mäkta stolt över mig själv! Men det kändes i benen när jag återigen styrde cykeln upp för backen mot Dojon.

 

Riktigt många på passet ikväll, hela tolv stycken och hänger folk i så tror jag att vi har några riktigt roliga terminer framför oss. Kalle som höll i passet, vi delade in oss i fyra tregrupper och körde så hela passet vilket fungerade utmärkt. Först hade vi dock Kalles nya mördaruppvärmning, med springning och ramsan, lite hopp och skutt som vanligt och värma upp armar och ben och sedan fortsätta springa för att på kommando göra först 2 x 10 armhävningar, sedan situps och upphopp på samma vis. Efter det gick vi in och hoppade lite, stretchade lite och högg lite.

 

Sedan på med rustning och teknikträning. Men, Kote-Men, Harai-Kote-Men, Hiki-Men och så slutligen Harai-Kote-Men-Hiki-Men-Men. Och ja, det blev jobbigt mot slutet. Speciellt utan vattenpaus. Och ja, när jag i slutet hamnade i samma grupp som Kalle så tänkte jag inte så snälla tankar om honom när jag försökte att fortsätta och fortsätta. Vi avslutade med ipponmatcher i tregruppen, den som förlorade gick ut och de andra körde och så skiftade man fram och tillbaka.
I ipponmatcherna var orken, lusten och all min kendo någon helt annanstans. Annars så tycker jag att teknikövningarna gick rätt så bra (innan jag typ dog av trötthet), attacksteget fortfarande inte jättebra, men jag vet vad jag ska koncentrera mig på denna termin i allafall.

 

Efteråt hade vi tränarmöte, känner mig motiverad till den här terminen och till kendo. Ska bli riktigt kul och jag hoppas att orken och tiden kommer att räcka så långt som jag vill.

 

Det Positiva: Kendofolk

Det Negativa: Muskler som inte orkar.

 

Over and Out

Tja, eftersom målet är att börja träna lite mer igen så skickade jag ut mail i förra veckan om att jag skulle träna kata på söndagskvällen. Det var det fler som ville göra och hela nio personer var vi i Dojon. Anders dök också upp och underade om han skulle hålla i passet. Ja, tack så mycket tyckte jag, det känns fortfarande väldigt konstigt att hålla pass när Anders (eller Kalle) är på plats.

 

Vi delade upp oss i par, typ efter hur mycket kata vi kan, jag fick börja köra med Lollo, vi körde 1-5 först vilket gick hyffsat bra, sedan skulle vi börja träna på att göra katorna "på riktigt" i ett andetag och någonstans här spårade det ur lite, speciellt när Anders började prata om att vi skulle ha ji-geikokänsla i katan och jag får lite av en skrattattack, så vi bytte lite och jag fick köra mot Lars istället. Det gick fortfarande inte bra att köra snabbt, men jag bröt inte ihop av det i allafall. Fick köra 6:an tillslut också.

 

Det känns som om jag kan katorna, som om jag har ganska bra koll på vad jag håller på med, men när man tror det så tror jag det är bra att man skruvar upp tempot så som vi gjorde, för då inser man att man inte alls kan egentligen och hur farligt det är att köra på rutin. Kör jag hela tiden i det tempo jag är van vid så upptäcker jag inte vilka svagheter eller brister jag har. Och jag kan uppenbarligen inte alla stegen och rörelserna så bra som jag tror. Det var en intressant tankeställare och jag ser verkligen fram i mot att träna mer kata i höst.

 

Efteråt hade vi trevligt i fikarummet och åt popcorn med baconsmak.

 

Det Positiva: Kata

Det Negativa: Stela muskler

 

Over and Out

Tisdag, något bättre dag på jobbet, det vill säga hade jag inte halvpanik halva dagen för att min kollega (som kan allt) har semester de kommande fyra veckorna och jag är själv. Lyckades ta lite beslut och sparka igång instrumentet, bara det inte åskar allt för mycket i natt så det blir strömglinchar så ska det nog gå bra, det stänger nämligen av direkt om det är själv och strömmen försvinner en hundradels sekund och ingen hinner trycka igång kylning. Krävande är ordet.

 

Jag hann ta igen mig lite hemma innan cykeln styrdes mot dojon och kendoträning. Blev Lollo som höll i passet. Temat var lite 4kyu-gradering. Jag (inspirerad av Ruroni Kenshin) fokuserade ordedentligt i uppvärmningen och kände mig lite sådär lagom häftig. Sedan efter vattenpaus och rustnings påtagning tränade vi renzuki-tekniker. Det gick hyffsat bra, tänkte inte jättemycket, minns att en av kote-vändorna var ganska värdelös och en av kote-do rundorna kändes riktigt bra. Sedan körde vi lite kirikachi, med fouks på flyt och det gick hyffsat även om det var jobbigt såklart. Kirikachi är alltid jobbigt på ett eller annat sätt.

 

Efter ännu en vattenpaus, det var varmt idag, körde vi lite ji-geiko. Hyffsat nöjd, kunde fokusera en del, varierade mig ganska bra också, men fortfarande måste jag tänka mer framåt och ta mer intiativ. Den mot Lollo är jag nöjd med halva ungefär, sedan, typ sista attacken så bara dog jag, jag måste verkligen tro på mina attacker hela tiden.

 

Lite stretching efteråt, vilket var välbehövligt. Känner nu av båda sidorna när jag stretchar kring höften, vilket är så där kul, inget som möärks speciellt i det vardagliga livet, men när man väl börjar sträcka och tänja kommer skadorna upp igen. Dags att boka in en tid med massören igen. 

 

Det Positiva: Svetten rinner

Det Negativa: Stelhet

 

Over and Out

 

En tur till Dojon mot kvällningen och ett Kallepass som i högsta grad påminde mig om hur mycket jag kan älska och hata kendo på samma gång. Måste i allafall erkänna att det gick bättre än vad jag trodde att det skulle. När styrkan, orken och konditionen sviker så rycker tekniken in i allafall lite och gör det hela uthärdligt.

 

Vi körde en lång och jobbig uppvärmning, vilket min högersida klarade med bravur, till och med att springa vilket jag var lite orolig för. På med rustning sedan och lite grundtekniker som uppvärmning. Visade sig att min stela och ovilliga högerhöft även klarade av attacksteg denna vecka. Hurra för det!

 

Dagens tema var sedan suriagi-tekniker. Svårt och knepigt, men ibland så gick det hyffsat bra. Knepet är att vara snabbare helt enkelt, börja när motståndaren börjar och ta korta attacksteg för att hamna på rätt avstånd. Jag tyckte det var bra att vi började väldigt från början och först bara fick träna själva suriagi-rörelsen, sedan gåvidare med den plus attack. Efter det delade vi upp oss i två fyragrupper och körde ipponmatcher. Det var rätt så kul, några gick helt okej också, smällde i höften en gång när jag blev lite väl inne i det hela, men annars gick det bra. Satte en riktigt bra Do som jag fortfarande minns också. Hade en bra match mot Mattias vilket var kul. En mot Kalle också som började helt okej i allafall.

 

Jag har tänkt lite på det, efter ett kendopass minns jag väldigt lite om vad som egentligen hänt. En attack ska vara väldigt, väldigt bra för att jag ska minnas den. Men det är ju de bra attackerna som räknas, så det kanske är bra att jag förtränger alla mediokra attacker som jag gör. Inte så att jag glömmer bort vad det är jag ska jobba på för att få alla attacker bra, men jag minns inte specifika attacker på samma sätt helt enkelt.

 

Sedan var det över och jag längtar till nästa gång. Jag vill känna mig stark och frisk igen och ser så fram i mot hösten, vad den än må föra med sig.

 

Det Positiva: Ippon

Det Negativa: Ömma muskler

 

Over and Out

Åhh, måste bara säga att denna helg känns mycket lovande redan nu. Först fredagmyset igår som inte gick av för hackor. God middag, ännu godare vin och chokladglass till efterrätt, med finaste sällskapet.

 

Upp relativt tidigt, för att vara jag och helg. Ta det lugnt med frukosten och hinna baka kladdiga chokladmuffins innan jag tog cykeln och for iväg till dojon. Kroppen klarar inte ritkigt av riktig träning ännu, men jag och Lollo hade bestämt oss för att köra kata. Skickade ut mail om det tidigare i veckan, men tydligen ingen annan som var sugen. Nåja, så länge man är två så går det ju bra ändå.

 

Jag har nog inte kört kata sedan innan resan, så ganska många månader sedan, men första gången vi körde igenom kändes det ganska bra! Jag kom ihåg alla i allafall och det är ett stort plus, sedan att inte alla detaljer stämmer får man ju jobba med hela tiden, även vid kontinuerlig träning. Vi körde några gånger till, ibland med lite dåliga avstånd, men överlag klart godkänt, ska försöka få till dessa pass lite oftare så det blir lite mer rutin på det hela.

 

Efteråt cyklade vi iväg till lämplig gräsmatta och lade ut våra picknickfiltar, i detta träningspass ingick nämligen picknick eftetåt, förstår inte varför fler nappade. Nåja, mer hemlagad sushi och muffins till oss. Vi hade en trevlig timme med prat och diskussioner i solen. Nu är jag snart redo att fortsätta min helg, plugga in dressyrprogrammet, rida häst, tömköra häst, tvätta hästsvans, hämta transport och slutligen packa det som ska med imorgon.

 

Det Positiva: Sol i sinnet

Det Negativa: Stäckning

 

Over and Out

Det enda målet med denna vecka egentligen var att ta mig till Dojon på tisdagsträningen, eftersom jag missade förra veckan och inte hann hålla i något pass själv var det återigen två veckor sedan jag tränade. Fick ju min veckodos kendomänniskor ändå med födelsedagsmiddagen på fredagskvällen, men ändå. Det börjar kännas hur ringrostig jag är och hur armar och ben inte riktigt koordinerar sig som jag vill och som jag vet att de kan. Det är frustrerande, så jag ägnade en stor del av passet åt att tjura och ta åt mig av anmärkningar.

 

Men det fanns ljusglimtar också, allt är inte skit, även om jag vissa dagar mer än gärna fokuserar på de bitar som är dåliga. Vi började passet utan Men och att gå över salen och göra diverse hugg, meningen var att vi skulle kolla oss själva i spegeln och rätta oss efter vad vi såg. Mina fötter gillade inte grundträning, de gick ihop och blev lite lindans över det hela och när jag tog steg blev det gärna att vänsterfoten gick för långt fram och nästan förbi högerfoten, blä, måste träna fotarbete, måste träna mera.

 

Nåja, sedan gjorde vi lite semeövningar, inte min starka sida, vilket märktes tydligt denna dag och den lata människan i mig ansträngde sig kanske inte så mycket som hon borde. Tja, det blev ju bättre i allafall, men jag får verkligen inte slöa, inte nu när jag tränar så pass lite, all träning är viktigt då, speciellt med det mål som hägrar i slutet av året. Jag vill kunna göra mitt bästa då och eftersom jag vet att tiden till att träna tre gånger i veckan inte finns så måste jag göra det bästa av den tiden jag har och det är lika bra att börja tänka så redan nu. 

 

När vi fick på oss Men fick vi köra kirikachi och sedan gick vi över till kakarigeiko. Det fungerade hyffsat i allafall. Vi gjorde sedan lite ji-geiko, den första tyckte jag själv var ganska avslappnad. Blandat med ji-geiko de närmaste roteringarna gjorde vi något som Anders kallade "super-ippon" man hade en attack var och sumpade man den var det kört så man var verkligen tvungen att koncentrera sig och se öppningar och reagera på vad mostråndaren hade för sig. Det var nyttigt, men svårt. När vi så har roterat ett varv och jag står framför Lollo igen så säger han att vi ska köra en sista "super-ippon", men då började vi båda protestera för vi hade fått köra en sådan omgången innan och ingen ji-geiko, så då fick vi köra både super-ippon och ji-geiko, glada tjejer! Men tja, ji-geikon var väl inte den snyggaste vi gjort, men det var rätt så roligt ändå, även om det nästan blev boxning av det hela ett tag.

 

Trött och nöjd gick vi förbi hemköp och köpte frukt och glass och så gick vi upp till Anders och kollade film. På kvällens meny stod Kurosawas "Hidden fortress" från 1958, den var förvånansvärt roligt, en samurajfilm där man i vissa stunder verkligen kundet få kendovibbar, men det var på riktigt och då ser man tydligt varför vi tränar som vi tränar och varför vi göra vissa saker. Även om jag aldrig har ifrågasatt kiai eller seme så blir det ändå tydligare när man ser det användas i en "riktigt" situation.

 

Det var en fin början på min veckolånga semester som hädanefter kommar att fyllas med små gula hästar till bredden kan vi ju säga, återkommer om det senare.

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Splittrade

 

Over and Out

 

Kendokvot uppfylld även denna vecka. Mycket nöjd med mig själv!

 

Varmt var det i dojon idag. Redan efter uppvärmningen var jag genomsvettig, tur att vi fick vattenpaus. Sedan ägnade vi en dryg halvtimme åt stora Men. Ibland gäller det att nöta, nyttigt. Försökte koncentrera mig på vad jag höll på med och ibland kändes det som om jag hade lite koll i allafall. Sedan att jag inte får någon riktigt känsla för mitt attacksteg är ju en annan femma.

 

Efter ytterligare en vattenpaus så blev det kirikachi för hela slanten. Det kändes rätt så bra, körde i tregrupper och jag orkade ganska mycket mer än vad jag trodde. Tränade lite på att hålla i kiaiet. På slutet körde vi korta ji-geikos. Det blev lite blandat, ibland bra, ibland inte. Viljan börjar återfinna sig i allafall vilket är en lättnad. Jag vill träna, jag vill träffa alla människor i dojon och jag hoppas att viljan håller i sig över sommaren och in i höstmörkret.

 

Sedan gick vi och köpte glass (eller, ja, blev bjudna på glass :)) och satte oss på torget och filosoferade lite. Nästan så att jag glömt hur det kändes att umgås med mina fina kendovänner.

 

Det Positiva: Glädje

Det Negativa: Ingen kondis att tala om

 

Over and Out

Wuhu, lyckats uppfylla kendokvoten på minst ett pass i veckan. Go me! Nu ska jag hänga i hela sommaren också, kommer bli tufft, men ska nog gå, får peppa mig själv ordentligt så jag kommer iväg i allafall.

 

Höll i passet idag, körde lite kirikachi, tvåstegstekniker och så ji-geiko. Det gick okej, har inte full koll på vad jag håller på med. Hände en del underligheter, speciellt i ji-geikon mot Lollo, t.ex. åkte hennes shinai ner med spetsen i golvet stutsade upp och touchade min tsukiplatta och sedan tror jag hon högg Men också, minns inte riktigt, mycket märkligt i allafall.

 

Skönt att röra på sig var det, men varmt och svettigt. Ska försöka ta mig dit på tisdag också och sedan kliar det lite i kroppen efter att öva kata. Får se om jag får till det i nästa vecka. Annars har det inte blivit så mycket träning denna vecka, cyklat till stallet en gång, vilket totalt blir en mil, lite drygt. Planerar att cykla mins en gång till denna vecka och sedan hoppas jag på att kunna ut och promenera lite också och kanske göra lite styrkeövningar och stretcha eftersom jag känner av lite stelhet på diverse ställen.

 

Kul att träffa vännerna i allafall och att cykla hem i sommarkvällen på en cykel som dels rullar och som man inte är rädd för att inte få stopp på. Det var awsome, nu ska jag sova ordentligt i natt och vakna till en midsommarafton och allt vad det innebär.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Seghet

 

Over and Out

Söndagsträning igår och terminens sista officiella pass. Kalle som höll i det och första passet på två månader som jag och Lollo tränade samtidigt, upplagt för ganska mycket awsome med andra ord. Vi hade lite teknikträning i första halvan, vilket gjorde mig tröttare i kroppen än vad det brukar. Länge sedan det var jobbigt att stå i kamai en längre stund och ett bevis på att jo, kendomuskler har jag definitivt tappat.

 

Det kändes som om jag hade lite bättre koll på tekniken denna gång i allafall, även om det blev lite kaosartat ibland, men kaos är ju inte alltid dåligt. På slutet körde vi lite träningsmatcher, första gången för några som var med och det blev kanske lite väl exalterat ett tag med vifftande shinaier som landade i en del (läs mitt) bakhuvud. Allt som allt var det en bra träning i allafall och efter lite stretching och dusch satte vi oss och pratade i soffan, mycket trevlig avslutning på helgen!

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Att inte ha drivet

 

Over and Out

Så igår gjorde jag lite comeback i Dojon och med kendon. Under tiden jag har varit borta så har jag inte tänkt så mycket på det kan jag väl erkänna. Jag har inte haft riktigt den abstinens som Lollo och det kanske oroade mig lite. Kendo har varit en stor del av mitt liv under några år nu och även om det tar mindre och mindre plats kändes det konsitigt att i princip inte sakna det under, som det blev, två månaders uppehåll. Jag saknade mina kendovänner, men tja, inte själva träningen direkt.

 

Och nu sedan jag kom hem har andra saker kommit i mellan i veckan och det har känts bra. Så igår cyklade jag till Dojon med känslan. "Hör jag hemma där? Är det en plats jag vill befinna mig på och är kendo något jag vill hålla på med?" Lite stora farhågor kanske, men det är klart att man funderar. Det kändes dock rätt att gå in genom dörren och träffa alla människor igen. Och under uppvärmningen, när vi sprang och sjöng vår ramsa så sprang jag med ett brett leende och en lycklig känsla, jo, det är här jag vill vara. Under passets gång fungerade kanske inte tekniken alla gånger, men ibland klickade det till och föll på plats. I ji-geikosarna var det lite upp och ner och musklerna skrek åt mig att sluta. Men jag höll i och efteråt kändes kroppen så där genomarbetad och totalslut som den bara blir av kendo. Att jag också kände mig lite spyfärdig kanske inte var det bästa därimot.

 

Så nu fortsätter vi med förhoppningen och målet att träna 1-2 gånger i veckan under sommaren. Sommarträning brukar alltid vara roligt så jag ser fram i mot det hela. Hoppas också att viljan kommer tillbaka så sakterliga och kanske musklerna också, även om jag tror att de mest är i vägen ibland.

 

Det Positiva: Glädje

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

I helgen så hade vi anordnat ett litet endagarsläger i Kendo. Vi bjöd även in våra vänner från Huskvarna och trots den korta varseln så var det tre som kunde komma, sammanlagt var v i18 personer som ägnade de flesta av lördagens timmar åt att träna.

 

Första delen av passet var utan rustning och vi tränade mycket grunder. Eftersom vi hade ungefär tre gånger så stor sal mot för vad vi är vana vid blev det en hel del jobbiga övningar och gå mycket fram och tillbaka för att koncentrera sig på fotarbetet. Gjorde även en del grundävningar med hugg och på slutet attacker över hela salen där man skulle hålla i kiaiet, blir ju mycket längre än vanligt såklart och jobbigare. Även några vändor med många attacksteg på rad.

 

Efter lunch var det på med rustning och en del grundövningar även här. Vi gick igenom några av grundbokken-övningarna, fast med shinai och rustning. Först så skulle vi göra bokkenvarianten, med goende steg, sedan samma övning fast med full attack förbi. Det var intressant och ganska så svårt. Mot slutet blev det lite ji-geiko också, jag var ganska ofokuserad och ganska missnöjd med min insats, men, men, hela den här terminen har ju varit väldigt ofokuserad för egen del. Vi avslutade med lite bokkenövningar, vilket var kul, men lite kenpigt så som det brukar.

 

 

När alla var ombytta och klara gick vi ner på stan och åt pizza (eller kebab för egen del), blev också preimiär för Bosses, man kunde ju inte stå imot när det var öppet. Lite kallt för glass kanske, men gott ändå. Sedan var lägret slut så tog bilen med alla rustningar till Dojon och packade ur, sedan hem igen och invänt de som kom över för en liten filmkväll. Blev en Kurosawa-film som hette Yojimbo.

 

Somande som en stock sedan och vaknade på söndagen med världens träningsvärk i benen. Nåja, prevcis som det ska vara efter en träningsdag.

 

Det Positiva: Kendomänniskor

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

Så, jag tränade faktiskt kendo förra veckan också. Träningslusten fanns inte riktigt där på torsdagen, men jag släpade mig iväg i allafall. Jag var inte sugen på kendon, men ville så gärna, så gärna träffa mina vänner. Det blev, som vanligt, inget jag ångrade efteråt.

 

Träningen var rätt så kul, vi hade Do-dag, med blandade resultat för egen del. För det mesta, som jag sagt flera gånger tidigare, gillar jag Do och jag är bra på det, men ibland har man dagar när tekniken inte alls stämmer. I torsdags var det för ovanlighetens skull lite blandat. I början gick det bra, vanligt attacker framåt och kontringar med nuki-Do fungerade finfint och vissa av mina nuki-tekniker var till och med snabba. Sedan gick vi över på kaichi, vilket jag aldrig riktigt förstått och alltid haft svårt för. Så även denna gång, men vi jobbade på det och mot slutet började det kännas som om jag nosade på någonting, men det kräver träning för att det ska bli bra även under ordnade former och det är lång väg till att sätta den under en ji-geiko.

 

Vi körde ji-geiko mot slutet också, tre stycken. Den mot Kalle är jag både nöjd och missnöjd med, missnöjd för att jag inte hade den koncentration och den vilja som jag vet krävs mot honom och jag lyckades inte attackera och skapa möjligheter på det sätt som jag vet att jag måste jobba på. Å andra sidan fick jag beröm över att jag håller mitten så bra och är lite svår att köra mot, men jag tror också att det gör att jag blir mer defensiv. Den ji-geikon jag körde efter var inte heller speciellt bra och den sista mot Lollo var heller inte mycket att hänga i julgranen. Jag skärpte inte till mig helt enkelt. Denna vecka väntar förmodligen en torsdagsträning och sedan ett läger på lördagen där jag ska försöka vara på topp. Veckan efter blir det förmodligen ett eller två pass och sedan så blir det ingen mer kendo på ett bra tag, men ibland blir man ju bara bättre av uppehåll också.

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Omotiverad

 

Over and Out

Nu sitter jag nöjd i soffan och har precis avslutat min andra ruta choklad för kvällen. En chokladkaka som räckte hela fyra dagar, vilket är rekord i det här hushållet. Den här veckan har varit, om inte så mycket upp på jobbet så i allafall upp på träningsfronten. Måndagen blev jag ett hårdare pass i ridhuset, vilket jag faktiskt måste börja se som träning även för mig, speciellt då jag red ganska mycket utan stigbyglarna och ansträngde musklerna lite extra.

 

Det blev kendo på tisdagen, grunder och en insikt om att det fotarbete jag trodde var ganska bra inte längre är i närheten av vad de varit. Dags att börja fokusera fötter igen och inte tro att det ska gå av sig själv. Det var även en fotograf på plats för att fota Lollo till en intervju hon varit med om, så efteråt slängde hon och jag på oss rustningarna för att hon skulle få lite bilder på det också. Ska bli spännande att se, kul med publicitet, lite tråkigt att jga inte kommer ha möjlighet att följa med till Berlin och bevittna EM på plats, men ibland måste man vara realistisk.

 

På onsdagen blev det ju dels en kort promenad med Maxim, sedan möttes jag och Lollo upp i gymmet, cyklade 8 km, gick på någon trampmaskin i 1 km och körde lite armhävningar, situps och rygglyft, samt den skumma övningen min massör vill att jag ska göra för höftmusklerna. Stretchade också ut sätesmuskeln som jag gått och stört mig på ett tag. I början av hösten ramlade jag av Maxim och sträckte till dels baksida lår, men också ett muskelfäste upp i sätesmuskulaturen (om jag förstått det hela rätt), sedan jag började med massage mer regelbundet och varit noggrann med stretchingen så har det fungerat bra, men så fort jag inte stretchar den ordentligt efter ett träningspass så kommer den där obehagliga känslan tillbaka och nu slarvade jag i förra veckan och då får man sota för det. På måndag har jag massagetid igen i allafall så då blir det lite mer till botten med det hela.

 

Så idag kom jag också iväg på träning, I know, två dagar denna vecka redan! Känns väldigt bra, speciellt som jag blev glad av att träna på dagens pass. Jag har nog inte träffat Kalle sedan någon gång i början av februari, sedan har jag varit sjuk i omgångar, han har varit sjuk, jag har jobbat natt och så vidare, men idag så var det då dags för ett efterlängtat Kallepass. Körde lite stora tekniker som uppvärmning och sedan gick vi på hiki, bakåtattacker. Svårt och inte min favorit, men det gick hyffsat bra. Vi körde lite varianter, först börja i tare-tare och så hiki-Men, sedan körde vi Kote-Men in och hiki-Men ut, byggde på med att mottagaren skulle jagga och hugga Men och man själv skulle försöka vara så pass snabb bakåt att man hann med att göra en Ai-Men, bytte sedan till att göra en Nuki-Do. Min teknik var väl lite överallt under passets gång. Ibland glänste det till, jag fixade några Kote-Men som jag kände var bra, ibland säckade den ihop och det var gallerträffar hit och shinaer som fastnade dit. Men allt som allt fungerade det bra, jag har ju faktiskt inte tränat så mycket rustningsteknik på sistone.

 

Vi gick över och körde ipponmatcher, det fungerade rätt så bra, blev lite lat ibland, försökte skärpa mig mot Lollo, mest så att hon ska få ut det bästa av träningen som möjligt, jag måste köra mitt bästa så att hon kan träna ordentligt, så tänker jag. Körde även ji.geiko några stycken i mitten, bland annat mot Kalle vilket var kul, kände att jag var med och utan att tänka allt för mycket gick jag en del mot Men också, vilket jag brukar undvika då jag inte litar på att jag ska nå, men se det gör jag, så jag måste vilja och våga ännu mer.

 

Stretching efter det och inget fusk idag. Kalle, Lollo och jag satt sedan och pratade i sällskapsrummet, bra avslut på kvällen och ett perspektiv på sitt eget liv och att man ska vara rätt så glad över hur små bekymmer man har egentligen.

 

Det Positiva: Träna!

Det Negativa: Dåligt flås

 

Over and Out