tildans

Två söndagsträningar har det blivit också som jag inte skrivit om. Förra söndagen så blev det ganska mycket träning i rustning, fokuserade ganska mycket på mitt attacksteg och det börjar kännas bra. Vi körde ji-geiko efteråt, ingen superkänsla, men det börjar ta sig även där.

 

Då igår blev det också träning. Dock "bara" grundträning, nyttigt, men svårt när det kommer till tekniker som man inte övar på så mycket. Vi fick göra många konstiga kombinationer, saker som man inte skulle få för sig att göra i rustning. Inte jättejobbigt för kroppen, men huvudet tyckte väl att det var nog efter ett tag. Nyttigt är det dock, märker hur min balans tryter lite då och då och att en del hugg inte riktigt är som de ska.

 

Nu ska jag försöka förstå mig på hur kommunens bokningssystem fungerar så att jag kan försöka pyssla till lägret vi planerar ha om några veckor. Det är inte helt självklart vad man ska fylla i de olika fälten kan jag säga...

 

Over and Out

Så även kendoträning hann jag med och orkade på torsdagen. Vi hade först en gradering till 1kyu att klara av. Anders, jag och Lollo var domare. Jag var myckt nervös, har ju bara varit doamre en eller två gånger tidigare och aldrig på så hög nivå som det var nu. På 1kyu börjar det bli lite krav och så, man ska ju i princip nästan vara redo för 1dan. Två hade i iallafall som skulle testa, Pär och Mattias och de kalrade sig båda två! 'mattias tränar kendo lite av och till, men satsar på iaido och är jätteduktig där. Pär har tränat kendo i 2-3 år tror jag, minns att jag var sempai för hans nybörjartermin, men inte riktigt när den var. Nu tränar han också sporadiskt, lite mer inne på kyudo och flyttar till Japan om några veckor. I allafall var det kul att de klarade det. Efteråt körde vi jigeiko, det var lite blandat för mig själv kan vi säga. Började mot Lollo och den var nog helt okej, sedan körde jag mot lite andra, väldig variation i gruppen med många olika nivåer, allt från nybörjare, folk som är på väg tillbaka efter uppehåll och så några som tränat en hel del. När jag vilade stod jag och kollade på Anders och Lollos ji-geiko vilket var riktigt kul att se.

 

Körde några till och när det var dags för sista så mötte jag Lollo igen. Och det var helt Awsome! För första gången på evigheter var jag motiverad till något. Jag kände att jag verkligen var där och då och inte tänkte på annat och jag kände att jag ville, jag ville köra och jag ville att det skulle bli något av det hela. Jag hade fortfarande ork trots många ji-geikos bakom mig, så det var en väldigt positiv upplevelse. Sedan kanske inte tekniken är riktigt där jag vill, men lite fungerade i allafall och jag tänkte faktiskt inte så mycket på hur och vad jag skulle attackera utan det kom lite av sig själv vilket är bra. Nu nu satsar jag på att träna ordentligt och känna glädjen i hela fem veckor till, sedan blir det uppehåll igen och när vi är tillbaka funderas det på om vi ska återse fina Sumi Sensei i Uppsala, kan ju säga att det lockar, men vi får se.

 

Det Positiva: Glädje

Det Negativa: Hälsena

 

Over and Out

 

Jo, jag tränar faktiskt kendo fortfarande, även om frekvensen på antalet träningspass i februari inte varit så hög. Nu börjar dock kroppen kännas helt okej igen, till och med att jag har lite ork!

 

Förra söndagen så höll jag i passet, blev inte så mycket egen träning, men bara att vara med på uppvärmningen kändes ganska bra. I torsdags vann den delen av mig som är en liten latmask, men idag så kom jag iväg igen och fick träna hela passet. Grunder på söndagar och alldeles lagom för någon som är på väg tillbaka. Blev inte mer rustningsträning sista halvtimmen heller, men det gjorde mig inget, som sagt behöver jag nog ta det lilla lugna i början, ska träna på torsdag igen och då blir det ju automatiskt lite mer fart, så hoppas jag orka köra även efteråt nästa söndag.

 

Det märktes att jag inte tränat ordentligt på ett tag, tog några omgångar innan jag började känna igen mig själv i attackstegen och huggen. Men mot slutet började det kännas bra igen. Det är ju alltid trevligt att komma till dojon också och träffa människorna där.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Stel

 

Over and Out

Så jag kom iväg på kendoträning idag också. Ibland är det tungt att ta sig till Dojon, men hittills har jag aldrig ångrat att jag gjort det. På söndagar är det både fortsättare och nybörjare med, den första 1,5 timmen ägnas åt grund och sedan har fortsättarna en halvtimme själva med rustning, eller tja, ji-geiko brukar det bli.

 

Mycket fokus på attacksteg och fotarbete idag, vilket aldrig är fel. Jag tyckte att för egen del så funderade det hela rätt så bra. Jag var ganska avslppnad, för att vara jag, och fokuset fanns där bitvis i allafall. Nybörjarna var också duktiga, första gången de fick hugga på Do idag också, vilket alltid är en intressant upplevelse för båda parterna. För nybörjaren blir det egentligen det första riktigt hugget man nåonsin gör, första hugget på en rustningsdel, eller egentligen på en person. Även om man tidigare huggit en del på shinai så blir det en annan känsla, mer på riktigt. Det här brukar gå lite olika beroende på person, men oftast stirrar man sig blind på träffpunkten, man blir rädd för att träffa/träffa för hårt och man tappar det mesta av den teknik man nu lyckts lära sig. En av de första misstagen man gör, speciellt på Do är att hugga för löst. Hugger man för löst så är risken att man missar betydligt mycket större än om man satsar och hugger ordentligt. Enligt min erfarenhet i allafall. Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att hugga Do ordentligt, men det är något som kommer med tiden.

 

I allafall så överraskade de mig, de nybörjare som högg Do idag. Det var naturligtvis inte perfekt, men den första som jag tränade imot lyckades ganska bra med träffarna. Den andra hade lite mer problem, men där kände jag att jag kunde hjälpa till, vilket bättrade på mitt sempaisjälvförtroende lite gran. Han hade lite problem med hugget att han inte lyfte händerna över huvudet och ögonkontakten var heller inte så bra i början, men blev bättre. Och jag var med och sa när han gjorde något bra, vilket jag vet att jag kan vara lite kass på. Mer beröm åt folket!!

 

Efteråt körde vi ji-geiko också. För första gången på flera månader mot Anders till råga på allt. Jag blev trött rätt så fort, men försökte att inte tänka så mycket, det kändes ändå hyffsat okej alla ji-geikosarna. Två stycken mot nybörjare efter Anders och sedan mot Lollo och Lars. Min teknik flyger omkring lite varstans, men jag hängde kvar till slutet i allafall och kände mig inte helt bortgjord.

 

Något blå av kläderna även denna vecka. Nåja, nu taggar vi torsdagsträning!

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Huvudvärk

 

Over and Out

 

Så, trots födelsedag och ridträning var jag ganska taggad för att träna kendo också. Så det gjorde jag och inte behövde jag ångra det. Lollo var på landslagsläger förra helgen och kom hem med massor med ny inspiration och lite nya blåmärken, så hon höll i passet.

 

Hela tio stycken var vi och jag fick träffa Kalle igen för första gången på jag vet inte hur många veckor. Redan uppvärmningen satte ett litet annan tempo än det vanliga så jag blev både uppvärmd, lite trött och taggad. Uppvämningskiaien gör ganska mycket för hur min attityd under resten av passet är. Sedan körde vi lite semeövningar över salen, byggde vidare på att skapa öppningar och ta ippon. Sedan körde vi också några övningar med många hugg på rad över salen, först med öppen mottagare kote/men och sedan med mottagare som skulle försöka blocka lite så man skulle hitta på lite annat för att träffa. Vi körde också några vändor med enkla Men och Kote-Men i grupper, då kunde man återhämta sig lite från de snabba övningarna och göra sitt bästa när det var ens tur. Fick sedan vattenpaus och så var det dags för något jag fruktat lite skulle dyka upp. När vi åt lunch tidigare i veckan och hon berättade om lägret hade hon berättat om den här jobbiga övningen. I allafall hälften placerades ut som mottagare och övriga på ett led framför första mottagaren, sedan körde första personen kakarigeiko till hajeme, flyttade vidare och så gick kön framåt ett steg, sista mottagaren skulle man köra kirikachi mot. Jag började som mottagare, men sedan bytte vi så alla fick köra. Det var riktigt jobbigt, men jag klarade mig till slutet.

 

Efteråt så stretchade vi lite och sedan blev det bastu innan jag åkte hem och fick fin födelsedagssemla med ljus i.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Ont i halsen idag.

 

Over and Out

Mina nya fina kläder med mitt namn broderat.

 

Så idag blev det då äntligen lite kendo igen, efter jag vet inte hur långt uppehåll, flera veckor i alllafall. Jag har inte riktigt fått ihop det innan med möten och nattjobb, men idag så. Första veckan av terminen så nu ska jag försöka få in lite rutin igen. Målet är att träna en gång i veckan, helst på Torsdagar, men om jag vill och orkar ska jag träna söndagar också.

 

Iallafall, det här är ju första veckan på terminen och ett gäng nya nybörjare, så det var ganska många på plats, även en hel del fortsättare vilket var kul, några ansikten från förra terminen som dök upp också, vilket vi kan behöva, behöver fylla på leden med jämna mellanrum då det, på gott och ont, är många studenter som tränar hos oss och efter några år tenderar de att flytta från stan igen.

 

Så mycket grund idag, fotarbete och lite attacksteg för oss som tränat ett tag. Det var ett ganska lagom pass att börja med för egen del kan jag tycka. Speciellt som jag är lite orolig för min hälsena igen. Tror inte att det är någon fara, är nog mest nojig.

 

Nya kläder blev invigda också, kommer bilder av dem senare. Blev lite smurfblå, men inte så farligt som jag trodde och det mesta gick bort i duschen.

 

Det Positiva: På banan igen.

Det Negativa: Snedbelastning

 

Over and Out

Förutom Maxim och ridningen finns det en sak som hjälper mot trötthet, jobbiga tankar och stress, ett kendopass. Två veckors uppehåll för min del och som vanligt gör två veckor att kendon är lite, lite bättre än den var tidigare, i allafall känslan är bättre, hur verkligheten ser ut är ju en annan sak. Men så i torsdags var det dags för Kallepass igen.

 

Eftersom vi är i början av terminen och några flyttat upp i gruppen körde vi större delen av passet med stora tekniker. Mycket stora Men, Kote-Men och så Kote-Men-Do. Första omgången Men var väl godkänd, men när jag omgången efter körde mot Kalle så blev jag så facinerad och också motiverad, eftersom skillnaderna på den Men-hugg jag fick imot mig var så otroligt stor, eller rättare sagt snabbheten i dem. Och jag ansträngde mig verkligen för att hugga snabbare när det var min tur mot Kalle och banne mig, första hugget minns jag fortfarande, bästa Men jag satte på hela passet. Och efter lite problem (förmodligen för långa attacksteg) på Kote-Men fick jag till dem också. Favoriten blev ändå trestegs-huggen. Att känslan är så snabb, fast man hugger stora tekniker och de är tre stycken, är helt enkelt underbar. Det spelar som sagt ingen roll hur det ser ut eller hur andra uppfattar det, men min känsla var att jag var snabb och det ger mycket för självförtroendet.

 

Vi övade också på att gå rakt igenom mottagaren och även att mottagaren stod kvar och man skulle flytta dem. Avslutade med mini-korta ji-geikos, typ trettio sekunder var, vilket jag tyckte var väldigt bra, ur kondition som jag är. Att de var så korta gjorde också att jag aldrig hann bli lat som jag gärna blir och att jag faktiskt kunde försöka i de flesta. Tror det kan vara bra med variation och andvända båda varianterna, ibland vill man ju hinna testa mer tekniker också och ibland vill man bara köra så det ryker.

 

Det blev bastu efteråt, kvällens samtalsämne var serier och filmer, för engångs skull kunde jag hänga med lite.

 

Sedan blev det kendotema på lördagen också, shinaifixardag och nu har jag två dugliga egna shinaier igen, blir fint att börja använda dem igen också. Ska byta tsuru på en bara till en läcker blå färg. Fixade också rustningarna och organiserade om lite så allt ligger på rätt plats inför terminsstarten.

 

Det Positiva: Bastu

Det Negativa: Kalla golv

 

Lost without you

Over and Out

Jag lyckades ta mig till träningen i torsdags också. Något ofokuserad och inte på topp fysiskt. Nåja, ska försöka börja jobba med den biten igen efter nyår när terminen drar igång. Att klara 1,5-2 jigeikos innan man klappar igenom är lite i lägsta laget. Vi körde i allafall lite tekniker, en hel del kirikachi och så ji-geiko. Den första mot Pär hade jag en del ork i, sedan blev det väl sådär i den mot Kalle, han fick skrika "mer zanchin" åt mig för att få mig att vakna och jag brukar ändå automatiskt skärpa mig mot Kalle, men så inte idag. Nåja, sedan körde jag mot Lollo, armar som höll på att domna av och inte mycket med det hela, den sista mot Pär igen ska vi inte tala om, huvudet stängde av och även om kroppen fick för sig lite grejer så kan jag inte riktigt ta på mig det.

 

Av med rustningen och för att inte ramla omkull fick jag ta lite mer vattenpaus. Sedan klarade jag av att köra kata. Jag och Lollo körde igenom 1-7 ett par gånger i båda rollerna. Kände att mycket gick per automatik, något att börja jobba med med andra ord. Testade även att köra dem på ett andetag, gick inte så bra. Vi ville leka lite också och tog fram de korta svärden ettan har vi hyffsad koll på nu i allafall. Shitachi-rollen är ungefär som i 1:an för långsvärd hidarijodan, tre steg in och hugga Men med översteg. Uchitachi har det korta svärdet och går in, blockar med svärdet i en "triangel" över huvudet och hugger Men, sedan går man bakåt ett steg och håller svärdet över huvudet innan man går ner i kamai igen.

 

Sedan tvåan då, vilken vi återigen uppfann en egen variant på. Kalle kom till vår räddning och fixade det hela på slutet. Såhär är typ hur det ska vara: Shitach går ner i gedan, Uchitach går in i en något lägre kamai (för att kompensera svärdets längd), tre steg in och Shitachi börjar pressa uppåt, när man känner att man inte kommer längre bestämmer man sig för att hugga och går via waki upp över huvudet och hugger. Uchitachi tycker detta är en dålig idé och blockar, hugger Men, tar sedan tag om Shitachis armbåge och håller fast. Svårt att förklara i text, men jag hittade en video på youtube som kan visa lite bättre:

 

 

 

Just nu lär vi oss rörelserna så får man jobba på finesserna senare.

 

Efteråt blev det bastu, åh, denna bastu. Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men innan jag började träna kendo förstod jag inte förtjusningen i detta bastande, men nu, nu förstår jag knappt hur jag kunde tycka så illa om det. Kanske beror det på att man tränar innan och är uppvärmd, kanske beror det på allt det som händer och sker i den bastun, alla skratt och alla diskussioner. Nåja, trevligt har vi i allafall och det blir alltid lite senare hemfärd då den är igång.

 

Det Positiva: Kendokompisar

Det Negativa: Dålig fysik

 

Over and Out

Det var längesedan jag var så taggad på kendo som jag var igår, längtan i kroppen och i huvudet. Förväntan över att det faktiskt skulle dyka upp lite folk, det blev Kallepass, för första gången för mig på jag vet inte hur länge. Och en hel del folk i Dojon också. Fokuset höll jag hyffsat bra också, men kroppen är verkligen inte på topp, anfådd för nästan inget, orkar 1,5-2 ji-geikos och sedan är fokuset och orken slut.

 

Vi körde i allafall kalleuppvärmning i god stil, lite teknikträning, stora Men, stora Do och små kote-Men. Körde mot Kalle på Do, han tyckte att hugget kommer lite från sidan, men ville ogärna att jag skulle ändra ändå eftersom han ville ha samma fart och kraft i hugget, men jag ska försöka justera för mig själv och våga vara rakare. Har inte så mycket att säga om ji-geikosarna, som sagt tidigare fokus föll isär och orken höll inte, teknikerna som jag nu gjorde var det nog inget större fel på.

 

Sedan fick vi köra lite kata 1-3 också eftersom det snart vankas gradering. Efter lite stretching så hade vi tränarmöte, trevligt (fast vi missade bastun buhu) och välbehövligt. Nu är terminen lite planerad i allafall. Vi har också satt lite personliga mål som vi ska ha under året.

 

Det blev en sen kväll, men med viljan kommer lite extra ork helt enkelt.

 

Det Positiva: Kendomänniskor

Det Negativa: Splittrad

 

Over and Out

 

 

Så efter en lång onsdag så fortsatte kvällen med terminsavslutning med sektionen. Kendo, Iaido och Kyudo, väl representerade allihopa och även om inte alla dök upp så blev det en väldigt trevlig kväll.

 

Bordsplacering med pusselbitar som skulle passas ihop med någon så man fick sig en bordsgranne. Sedan pepparkakor och god mat, marängswiss till efterrätt. Och naturligtvis, välrdens bästa klubbkompisar, det finns helt enkelt inga bättre och efter kvällar som denna tvivlar jag på att jag någonsin kommer att vilja flytta från den här staden. Historier som återberättas, högljudda skratt och allmäna tokigheter gör att man trivs rätt så bra med livet, även om man som jag var lite dimmig i huvudet av sömnbristen.

 

Idag var det så dags för lite träning igen. Jag höll i passet och försökte väl ha någon slags fokus på gradering då vi har några som snart ska gradera 1kyu. Vi körde lite tekniker, kirikachi och ji-geiko. Sedan så körde vi kata sista halvtimmen då det önskades. 1-3 och så försökte vi gå igenom trean lite mer då den är krångligast, när jag instruerar kata och ska förklara något måste jag nästan alltid förlita mig på mitt muskelminne och visa samtidigt som jag förklarar. Det är lite spännande att kroppen kan rörelserna lite av sig själv, eller kanske med hjälp av det undermedvetna. Det var kul att se att det blev lite framsteg i allafall, även om vi inte hann jättemycket.

 

För egen del är det nog bara katan jag är riktigt nöjd med på dagens pass. Kan vara så att jag är på väg in i en förkylning så kanske inte var det smartaste att träna, teknikerna gick väl hyffsat, men ji-geikosarna var inte mycket att hänga i julgranen och nog för att jag tränat lite på sistone, men jag bör hålla längre än en och en halv ji-geiko. Nåja, det går ju upp och ner, lättare att acceptera det nu när ingen gradering svävar över en.

 

Efteråt blev det kort, kort bastu och nu ska här sovas. Sista jobbdagen imorgon, längtar till helgen så jag spricker, även om det inte blir mycket vila där heller.

 

Det Positiva: Vänner <3

Det Negativa: Sjukling på G

 

Over and Out

 

 

Första torsdagen på väldigt länge utan Lena-träning och då också en torsdag jag kunde byta bort. Skönt att cykla hem från jobbet (vågade inte ta bilen på morgonen) och ta det lite lugnt innan kendoträningen, häst-tvätten fick jag klart också, med lite hjälp från Johan.

Blev jag som höll i passet denna torsdag, fyra tappra själar dök upp. Nu vågade jag ta bilen då jag kontrollerat plogningen på parkeringen så Lollo och jag lyxade till det lite med bil till dojon. Rätt så värt det.

I allafall, improviserade lite och det blev ett pass med många hugg på rad, lite hugga så många Men och Kote över salen som man hann med, lite kakarigeiko och lite varianter av Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do Men förbi. Lite kirikachi och lite annat smått och gott. Trött blev jag i allafall. Ji-geiko på slutet, roliga sådana också och min kendo kändes hyffsad. Svårt att koncentrera sig lite när man i bakhuvudet tänker ut nästa övning. Försökte stretcha ordentligt efteråt och hopps på att musklerna inte protesterar så mycket imorgon.

Idag var handduken med så bastu blev det innan bilen styrde hem igen. Inga problem att ta sig upp hade vi heller. Imorgon är det äntligen fredag, som jag längtat.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Snorighet

 

Over and Out

Trött och segt på kvällen när jag kom hem från stallet, åt lite kvällsmat, kurade upp i soffan med tofflorna på och filten över mig. Kollade ett avsnitt Criminal Minds. Träningsmotivationen inte på topp. Men Kalle skulle ju komma och hålla i passet och det var evigheter sedan jag tränade med honom.

 

Packade väskan, skickade sms till Lollo och frågade om hon ville ha skjuts, eftersom jag insåg det omöjliga i att jag skulle ta mig till träningen om jag tog cykeln. Fick svar att hon inte skulle träna. Motivationen sjönk en grad. Peppade mig själv med att det var bättre om jag tränade idag så Johan också var iväg och tränade så kan vi ha hemmakväll på söndag om vi känner för det. Målet är ju ett kendopass i veckan. Åkte till dojon, inga cyklar utanför, bara Kalles bil. Byter om, behåller strumporna på så länge jag kan, börjar inse möjligheten att det bara blir två på träningen och motivationen sjunker ytterligare lite. Anders dyker upp alldeles innan passet, motivationshöjare! Tre är alltid bättre än två, blir bättre flyt då.

 

Visade sig att jag inte var den enda med motivationsproblem. Bestämmer oss för att göra det bästa av det hela. Tappar bort oss i uppvärmningsramsan. Samlar ihop mig och gör hyffsade uppvärmningshugg för att vara jag. Lyckas hålla någon sorts fokus under uppvärmningsträningen i tregrupp, Men, Kote, Kote-Men, i tregrupp blir det aldrig några längre pauser, bara små mikropauser, vilket känns bra, men tar mer på kroppen. Gjorde Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do Men förbi i vad som kändes som en halv evighet. Höll på att dö, men precis i tid så bytte vi. Gick över på mer avancerade tekniker och lugnare tempo. De-Kote. Hehe, svårt, men det böev bättre. Jag gör någon underlig rörelse innan, bara rakt på Kote precis efter att moståndaren går mot Men. Som sagt, det blev bättre, men riktigt nöjd blev jag inte. Över på tsuki, stöt mot halsen. Det fjärde "hugget" som vi knappt övar på, mest så över vi det i kataform och utan rustning. Nu så övade vi på varandra med attacksteg. Första gångerna var ingen hit, missade, mest för att jag inte vågade träffa. Men sedan började jag få kläm på det och träffade faktiskt bra några gånger. Det både kändes bra och de andra sa att det såg bra ut (med undantag från zanshin), så där höjdes självförtroendet lite i allafall.

 

 

Efter att tag när våra nackar var trött att ta imot, så gick vi över på ji-geiko, 1,5 minuter och så rotering. Hehe, fokuset flög väl iväg någonstans och det kändes mest som gröt och kaos, men lite kul var det också. Trött blev jag, fick hugg lite här och där och var väl inte riktigt med i vad som hände hela tiden. Sedan körde vi ipponmatcher, vilket mest kändes kasst, någon match som det i allafall kändes som om jag försökte göra rena tekniker på, men, men, orken och fokuset höll inte för hela träningen idag, så är det ibland och det får jag acceptera.

 

Dagens största minus var dock att jag glömt handduk och inte kunde basta. Använde reservtenugin hjälpligt så duscha gjorde jag i allafall, fördelen var ju att jag kom hem lite, lite tidigare. Nu blir det sängen och sedan upp för veckans sista arbetsdag.

 

Det Positiva: Bra känsla

Det Negativa: Ingen bastu

 

Over and Out

Avslutade lördagen med lite träning, kata stod på schemat och även fast jag och Lollo trott att vi skulle bli själva så blev vi faktiskt fyra stycken. Anders dök upp och så en nybörjare. Hade lite uppvärmning och så körde vi lite kator. Beroende på vilka som var i paret körde vi lite olika kator, nybörjaren hade lärt sig några så då körde vi dem han kunde och när han sedan körde mot Anders så fick han lära sig lite nytt också.

 

Det var ett tag sedan de var kata nu igen och mest har jag kört med Lollo hela hösten, vilket är jättebra, men att få köra mot Anders som kan så mycket är så roligt och nyttigt. Det kändes rätt så bra med katorna, lite detaljer här och där, pauser på lite fel ställen och så, bara att slipa vidare, vi siktar på ett pass till innan terminens slut.

 

När jag och Lollo skulle köra så ville vi lära oss kortsvärdskator, så Anders visade och så testade vi medan han lärde nybörjaren lite nytt också. Om jag nu varit lite seriös och koncentrerad tidigare i passet så flög den koncentrationen sin kos och det blev en hel del förvirring och fniss. 1:an gick väl hyffsat bra ändå, men 2:an fick vi inte riktigt kläm på och efter passet när vi diskuterade den så kom vi fram till att vi hela tiden glömt ett hugg i den. 3:an var mystisk, men gick väl, för att vara första gången, hyffsat bra. Nu ska man bara försöka träna dem någon gång till ganska snart så de inte glöms bort.

 

Efteråt åt vi lite pizza och pratade, jag och Lollo cyklade hem tillsammans sedan och blev stående i vår korsning, hade en hel del som behövde diskuteras på alla plan om man säger så.

 

Det Postiva: Dojon

Det Negativa: Kallt om benen

 

Over and Out

Kendoträning och vilket pass det blev. Trodde ärligt talat att jag inte skulle klara av det, men det gick. Lollo var nyinspirerad från lägret hon var på i helgen och höll i det hela. Sex stycken var vi,l fem efter en halvtimme då en bröt. Hade ordentlig uppvärmning och sedan gjorde vi typ 100 suburi (tanken var 300, men vi får väl jobba oss uppåt). Sedan började vi med lite semeövningar, första omgången skulle man mest ha känslan av att pressa framåt, sedan gick vi vidare och man skulle känna mer på varandras shinaier, trycka lite, släppa trycken och känna av vad som hände. Vidare till samma sak, men här skulle man göra attack när man tyckte sig ha en öppning. Sedan körde vi så många attacker som möjligt över salen, Men först och så kote-Men. Attack, på attack, på attack, den sista innan väggen skulle vara som en attack förbi även om man inte kunde gå förbi. Någon omågng körde vi att mottagaren skulle blocka och så skulle man försöka och försöka hela vägen över.

 

Sedan efter en vattenpaus körde vi lite kakarigeikolikande i fyrgrupp. Lollo stod bredvis med visselpipa och blåste när vi skulle byta. Så snabbt som möjligt och utan att räkna, det fungerade rätt bra (när vi löst rotationen) Började med lite Men och Kote-Men, sedan vanlig kakarigeiko också.

 

Avslutade med ett varv ji-geiko. Lagom mör efteråt så stretchingen var skön. Gjorde också en variant när vi klappade överallt på hela kroppen och så hjävlptes vi åt med varandras ryggar. Det kändes lite konstigt, men samtidigt bra. Bastu efteråt, var ett bra tag sedan, så mycket trevligt. Nu ska vi se om SM blir av eller inte, det visar sig. Blir det ett lag så åker jag, annars inte.

 

Vanligtvis när jag skriver om mina kendopass så brukar jag analysera alla teknikerna, hur det gick, vad jag ska tänka på och hur jag ska bli bättre. Detta är något som jag jobbat stenhårt med hela året, fram till graderingen. Jag brukar alltid sätta fokus under mediteringen i början av passet och denna gång estämde jag mig för att bara ha roligt. Klart att jag ska ha bra tekniker, men jag hade inget fokus på dessa (inte riktigt den sortens pass heller) och roligt det hade jag och framförallt kom jag bort från allt det här tänkandet. Vilket är oerhört befriande.

 

Får se när nästa träning blir, kanske söndag, annars kör vi nästa torsdag igen förmodligen. Ett katapass kanske skulle vara kul att klämma in också, kanske nästa helg när Johan är och roar sig på annat håll.

 

Det Positiva: Kuligheter

Det Negativa: Känna stelheten

 

Over and Out

Trött i benen nu på kvällen. Men eftersom det är kendotrötthet så är det okej. Jag har tränat två pass sedan SKO, det första förra torsdagen. Bara jag, Lollo och Pär som dök upp, så vi improviserade ett litet pass. Mycket Do, jag försökte mest vänja mig vid känslan av att vara nidan, över att för första gången på länge inte tänka på vilka tekniker jag behöver träna på, inte gå in i en ji-geiko med gradering i bakhuvudet utan bara göra det jag känner för. Både jag och Lollo insåg efter passet att herregud, vi behöver inte gradera i februari! Vi behöver inte fokusera stenhårt på kendon i ytterligare ett halvår. Vi kan träna iaido! Och Kyudo! Eller jag ska nog försöka mig på att träna iaido lite nästa termin och kanske till och med våga mig på att gradera, var ju inte så långt ifrån sist. 

 

Sedan blev jag lite krasslig så ställde in lite träningar som jag hade tänkt gå på. Så idag var det dags igen, efter uppvärmningen fick jag gå bredvid ett litet tag, men sedan fick fortsättarna ta på sig rustning och då fick jag vara med igen. Lite teknikträningar, attacksteg, kirkiachi och tvåstegstekniker, första gången för nybörjarna på kote-men och kote-do. Jag var väl inte överdrivet fokuserad utan tänkte mest på mjuka handleder. Efteråt så stannade jag för ji-gieko också, bara Mattias och Anders som skulle köra också så vi roterade omkring ett tag i två-minuters ji-geikos. Jag var inte jättetaggad, men det var skönt att inte behöva tänka så mycket, huvudet var inte så trött som det brukar, även om benen tyckte att det här var väl onödigheter egentligen.

 

Lite stretching och pratstund efteråt och cykla hem (till benes protester) och drick stor kopp te för att få upp värmen. Imorgon har jag massagetid, får se vad hon säger om ryggen och axlarna denna gång. Måndagen efter SKO var min kropp inte på topp kan vi säga och satt fast på mer än ett ställe. Ont gör det, men nyttigt tror jag.

 

Eftersom det är nattvecka blir det ingen träning på torsdag, men jag hoppas på söndagen och så ska jag börja ta tag i filmerna från SKO också, börjar bli dags nu.

 

Det Positiva: Nidan

Det Negativa: Huvudvärk

 

Over and Out

 

Hemkommen efter en alldeles fantastisk helg i storstaden, tillsammans med underbara människor och kendo. Ska se om jag kan ta det lite i ordning här.

 

Efter att i fredags, i sedvanlig LBK-anda komma iväg ungefär en halvtimme senare än beräknat, och ändå komma fram i god tid till fredagskeikon, kanske vi skulle ha börjat inse vilken helg som låg framför oss. Men har man det så himla bra att man får pastasallad serverat i bilen så går det smidigt att åka.

 

Framme och ombytta körde träningen igång med, några få tekniker och kirikachi som uppvärmning för att sedan gå över till ji-geiko. Jag körde mot lite olika människor och försökte fortsätta fokusera på graderingen och tvåstegstekniker och hur det var att köra mot någon ny. Körde en riktigt peppande ji-geiko där jag kom i gång lite och så körde jag mot en sensei från Frankrike också, efter det var jag nöjd så kollade på lite kendo och när alla sedan var klara så duschade vi, bytte om och åkte vidare. Fyra av oss skulle sova i en lägenhet på kungsholmen som kalles pappa har för sin veckopendling. Efter att ha ätit upp resterna av pastasalladen så var det sovdags. Jag och Lollo fick dela på en bäddsoffa och jag kan ärligt säga att jag aldrig har sovit så gott inför en kendotävling som jag gjorde denna natt.

 

Uppe på morgonen och ger oss iväg i god tid, åker tunnelbana och kommer smidigt fram till hallen, klockan åtta som planerat. Gott om tid med andra ord, kunde registrera oss och checka shinai utan kö, vilket var skönt. För egen del var förmiddagen tävlingsfri, men Erik skulle tävla B-klass så fick vara publik och hejarklack, hålla koll på var han skulle och vilken färg på bandet han skulle ha. Det gick toppenbra för honom och han tog sig en bit i utslagsträdet.

 

Efter detta för det lunch och uppvärmning för mig och Lollo. Dags för damklass! Jag hamnade i en pool mot en finska och en tjej från huskvarna. Båda är väldigt bra, men när jag tänker tillbaka på matcherna så är jag inte vidare nöjd med min kendo. Inte mycket som stämde, vilket är ett nedslående besked dagen innan en gradering. Så inte vidare ur poolen i den klassen. Klassen slutade med att en norska vann.

 

Sedan vad det ju A-klassen kvar. Fyra att hålla reda på, vilket gjorde att jag nästan missade en av mina egna matcher. Så kan det gå. Vi gick alla ur poolen, vilket var extra kul såklart. Lite blandade känslor efter dessa matcher, är faktiskt mest nöjd med dem jag förlorade då jag tyckte att jag försökte mer och min kendo kändes bättre i dessa.

 

Nöjda och trötta ägnade vi restan av eftermiddagen åt att kolla kendo och sedan for vi iväg på sayonarapary och åt sjukliga mängder mat och hade det trevligt med kendofolket. Kom lagom tidigt i säng och efter den natt med bisarra drömmar och en morgon när jag inte kunde somna om så var det då dags för söndagen att starta.

 

Återigen, i god tid till hallen, denna gång i bil (utan att åka vilse). Värmde upp med Lollo, höll på att spy av nervositet, men det var ändå hanterbart, så fort man får en shinai i handen och en Men på huvudet så är det mesta lite mer okej. Sedan var det då dags för graderingen, först visa kirikachi och ji-geiko mot en person och sedan samma sak igen mot en annan. Har inget större minne, men jag försökte och efteråt kändes det som om jag gjort mitt bästa. Det var också en skön känsla, när jag satt och väntade på beskedet om jag skulle få visa kata eller inte, jag kände att jag var nöjd med min insats oavsett vad domarna tyckte, det är så här min kendo ser ut i dagsläget liksom, jag tvivlar på att jag kunnat göra mer. Sedan blev jag naturligtvis glad när både jag och Lollo gick vidare till Katan och sedan klarade vår gradering helt! Så nu ska jag försöka vänja mig vid att vara nidan!

 

Dagen var ju inte slut för det, vi hade ett lag i lagtävlingen också och Erik var utlånad till Huskvarna. Jag stod vid sidan och hejade på och höll extrashinaier. De mötte ett bra lag från Skellefteå, första matchen förlorades med 2-0 och andra blev oavgjord 0-0, sist ut var Kalle som var så övertaggad att han höll på att gå i bitar. Han går in och tar en kote, får en knuff och ramlar omkull så det blir ingen poäng, upp igen och in och tar poäng en stund senare, sedan tog den andra också en poäng tyvärr, så blev inget mer tävlande, men Kalle hade haft så kul och var så nöjd ändå.

 

När vi sedan åker hemåt och stannar till för att äta får vi sms att Kalle fått fightingspirit-pris i lagklassen, så himla kul! Vi blev alla överlyckliga tror jag och Kalle svävade uppe bland molnen. Så en himla lyckade helg för världens bästa kendo klubb LBK <3

 

Det blev faktiskt en liten felkörning ändå. När vi skulle up på motorvägen igen då vi ätit, tydligen var inte påfarten på samma ställe som avfarten så vi fick köra och vända lite, men det är ju inte en riktigt kendoresa utan lite felkörning. Och som vanligt har skämten bara blivit lägre och lägre allt eftersom helgen gick och då började de inte på en hög nivå. Men trevligt har det varit på alla sätt och vis, nu ser jag fram imto några år utan gradering i tankarna, Vart fokus kommer hamna och vart målen kommer sättas är en sak jag inte vill fundera på nul. Nu vill jag bara träna kendo för att det är kul. Förövrigt har jag också ett maffigt kendoblåmärke, eller två på överarmen, känns alltid lite extra bra då. 

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Stelhet

 

Over and Out

Nu så ger jag mig snart av till Stockholm över helgen och SKO, årets stora kendohändelse. Hela veckan har varit full av funderingar, tankar och förväntan, och rädsla. Vad händer efteråt, oavsett hur det går? När man sätter upp ett stort mål och siktar mot det i flera månader, tränar målmedvetet med tankarna inställt på gradering/tävling (eller seriöst bara gradering kan jag ju erkänna). När det sedan är över så går luften ur en och man vinglar omkring helt vilsen, vis av förra året vet jag lite vad som väntar mig. Och då gick graderingen bra och jag var inte hälften så nervös som jag är i dagsläget. Innebär det här att denna gradering känns mer betydelsefull? Eller är det bara jag som ser min kendo på ett annat vis nu mot för vad jag gjorde då?

 

Jag hoppas naturligtvis att jag ska klara av det hela. En del av mig vet att jag förmodligen kan om jag fokuserar och ger det allt jag har. Men jag är ganska rädd att det inte ska räcka till och jag vet inte riktigt hur jag reagerar i så fall. Om jag ger allt och misslyckas, orkar jag ladda om då, satsa vidare? Och om jag ger allt och lyckas, hur laddar jag om då? Vilka mål är rimliga att sätta? Behövs det mål?

 

Så oavsett utgången på söndag vet jag inte hur min kendoframtid kommer att se ut. Jag har inte den minsta aning. Det enda jag vet är att jag kommer försöka fortsätta, för det ger mig så mycket mer än vad jag kan förklara.

 

Som sagt ha veckan gått upp och ner, söndagens träning var nedslående, men efter träningen igår känns det lite, lite bättre. Och så är jag ju inte ensam i det hela, vilket är otroligt skönt, Lollo och jag har sprungit omkring hela veckan på jobbet, vi jobbar på olika avdelningar, men när vi träffats i lunchrummet och trappan så blir det alltid några minuters prat och denna vecka, finss och förtvivlan.

 

Nu ska jag till att packa kendoväskan, handla lite mellanmål och så åker vi mot storstaden.

 

Over and Out