tildans

Det enda målet med denna vecka egentligen var att ta mig till Dojon på tisdagsträningen, eftersom jag missade förra veckan och inte hann hålla i något pass själv var det återigen två veckor sedan jag tränade. Fick ju min veckodos kendomänniskor ändå med födelsedagsmiddagen på fredagskvällen, men ändå. Det börjar kännas hur ringrostig jag är och hur armar och ben inte riktigt koordinerar sig som jag vill och som jag vet att de kan. Det är frustrerande, så jag ägnade en stor del av passet åt att tjura och ta åt mig av anmärkningar.

 

Men det fanns ljusglimtar också, allt är inte skit, även om jag vissa dagar mer än gärna fokuserar på de bitar som är dåliga. Vi började passet utan Men och att gå över salen och göra diverse hugg, meningen var att vi skulle kolla oss själva i spegeln och rätta oss efter vad vi såg. Mina fötter gillade inte grundträning, de gick ihop och blev lite lindans över det hela och när jag tog steg blev det gärna att vänsterfoten gick för långt fram och nästan förbi högerfoten, blä, måste träna fotarbete, måste träna mera.

 

Nåja, sedan gjorde vi lite semeövningar, inte min starka sida, vilket märktes tydligt denna dag och den lata människan i mig ansträngde sig kanske inte så mycket som hon borde. Tja, det blev ju bättre i allafall, men jag får verkligen inte slöa, inte nu när jag tränar så pass lite, all träning är viktigt då, speciellt med det mål som hägrar i slutet av året. Jag vill kunna göra mitt bästa då och eftersom jag vet att tiden till att träna tre gånger i veckan inte finns så måste jag göra det bästa av den tiden jag har och det är lika bra att börja tänka så redan nu. 

 

När vi fick på oss Men fick vi köra kirikachi och sedan gick vi över till kakarigeiko. Det fungerade hyffsat i allafall. Vi gjorde sedan lite ji-geiko, den första tyckte jag själv var ganska avslappnad. Blandat med ji-geiko de närmaste roteringarna gjorde vi något som Anders kallade "super-ippon" man hade en attack var och sumpade man den var det kört så man var verkligen tvungen att koncentrera sig och se öppningar och reagera på vad mostråndaren hade för sig. Det var nyttigt, men svårt. När vi så har roterat ett varv och jag står framför Lollo igen så säger han att vi ska köra en sista "super-ippon", men då började vi båda protestera för vi hade fått köra en sådan omgången innan och ingen ji-geiko, så då fick vi köra både super-ippon och ji-geiko, glada tjejer! Men tja, ji-geikon var väl inte den snyggaste vi gjort, men det var rätt så roligt ändå, även om det nästan blev boxning av det hela ett tag.

 

Trött och nöjd gick vi förbi hemköp och köpte frukt och glass och så gick vi upp till Anders och kollade film. På kvällens meny stod Kurosawas "Hidden fortress" från 1958, den var förvånansvärt roligt, en samurajfilm där man i vissa stunder verkligen kundet få kendovibbar, men det var på riktigt och då ser man tydligt varför vi tränar som vi tränar och varför vi göra vissa saker. Även om jag aldrig har ifrågasatt kiai eller seme så blir det ändå tydligare när man ser det användas i en "riktigt" situation.

 

Det var en fin början på min veckolånga semester som hädanefter kommar att fyllas med små gula hästar till bredden kan vi ju säga, återkommer om det senare.

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Splittrade

 

Over and Out