tildans

Kendoträning skulle jag ju också orka med och det gick ju, med nöd och näppe. Vi körde en halvtimme kortsvärdskata innan passet startade, Anders var med och kollade så vi inte gjorde tokigtheter. Det börjar kännas lite bättre, men jag tycker att tvåan är knepig och i trean är det svårt med tajmingen. Vi jobbar vidare helt enkelt.

 

Började passet med att Lollo hade uppvärmningen, springa med upphopp och byta varv och så upphopp igen när hon sa till, sedan springa vår vanliga uppvärmning och uppvärmning i ringen också. Helt död, inte optimalt efter uteritten med galopp i lätt sits tidigare på dagen, men det gick ju vägen. Sedan var det grundträning först, utan Men och Kote. Jobbade mycket med kirikachi, i olika tempo och med lite olika fokus. Mycket koncentration på huggen, att de ska komma uppifrån och att siktet är inställt på Men. Efter en timme ungefär fick vi på oss Men också och så fortsatte vi fokus på kirikachi i rustning, mycket nyttigt, men slitsamt.

 

Körde sedan ji-geiko också och en Anders-övning. Den ena skulle köra liten Men, liten Kote, liten Men, den andra skulle kontra med lämplig teknik, sedan skiftade man utan paus och så körde man fram och tillbaka tills Anders skrek jame. Jobbigt var det, men man kom igång ordentligt. Ji-geikosarna jag körde kändes rätt så bra, jag försöke vara lite offensiv, köra bra tekniker och inte blocka. Sista jag körde var mot Nisse och det kändes som om jag var lite mer på än senast i allafall, men trött var jag så inte mycket som lyckades.

 

Välbehövlig stretching efteråt och trevligt prat. Imorgon har vi årsmöte och nästa träningetillfälle för mig blir nog inte förrän nästa söndag, om inte jag och Lollo får för oss för att dra ihop ett litet katapass, vi får väl se vad som händer.

 

Det Positiva: Kendotrötthet i kroppen, men inte i knoppen

Det Negativa: Sömnbrist

 

Over and Out

 

Jag är så glad över hur denna termin har lyckats starta. Träning regelbundet och rolig träning till råga på allt. Igår var det kendodags igen. Först så trodde jag att Kalle var på plats, men tji fick jag, så fick improvisera ett pass. Vilket, för första gången på länge var lite nervöst, eftersom Nisse var där. Jag tycker alltid att det är lite extra jobbigt att hålla pass när någon annan tränare är där och även om han inte är aktiv med det nu (ännu) så är han liksom min gamla nybörjartränare och jag vet hur mycket han kan och vet.

 

Det släppte lite efter uppvärmningen och jag körde på ungefär så som jag brukar. Inte så mycket prat, mest bara köra. Vi körde en del kirikachi först, gående, vanliga och sedan med Do. För tja, jag håller ju inte pass så ofta och har sagt till mig själv att när jag gör och det finns utrymme ska jag lägga in så mycket Do jag bara kan. För Do behöver man alltid träna på. Vi körde Stora Do, lite Men-nuki-Do, Kote-Men och Kote-Do, sedan kakarigeiko och ji-geiko. Vi hann ett varv med ji-geikon så alla fick köra mot alla (utom han som fick vila för att han råkade vricka foten). Det kändes helt okej, har svårt att få till någon riktigt fokus på mig själv när jag håller i passen. Do kändes halvhyffsad i allafall, några tvåstegstekniker som kändes som de skulle också. I ji-geikon så kändes det väl helt okej, lite avvaktande kanske. Men det känns som om flera av dem som var på passet igårhar utvecklats väldigt mycket, det går bättre och bättre att köra ji-geiko och det blir roligare och roligare. Att köra mot Nisse var kul såklart, men svårt, han är så ruskigt snabb och jag blir så avvaktande, lite halvbeskviken på mig själv, inte den fokus jag skulle vilja ha. Bara att jobba vidare, på söndag kör vi igen!

 

Kom för övrigt ifrån träningen med några nya blåmärken. Några hårda kote-hugg och låga Do-hugg brukar ge lite sådant. Dock är det fachinerande att de längsta personerna är det som hugger Do och träffar knäskålen, så kan det vara iblanda. Måste jobba lite själv på att inte lyfta benen så mycket när jag gör attacksteg också.

 

Det Positiva: Träna så svetten rinner

Det Negativa: Oförberedelse

 

Over and Out

Avslutade denna fartfyllda helg med först en tur till Hangaren och lite klättrning, innan vi åkte vidare till Dojon för Kendo. Hann inte köra kata innan passet, men istället stannade vi kvar och körde efteråt.

 

Vi ägnade hela passet åt att hugga med bokken, grundtekniker och bokken-kihon. Det gick över lag ganska så okej, även om det är jobbigt att fokusera så pass länge. Kroppen är heller inte så van vid den sortens träning, vaden blev lite trött där ett tag, kör man mycket i rustning så tar man inte så många kendosteg egentligen, visst att attackstegen också kräver lite, men de är inte lika slitiga som att promenera över salen femtioelva gånger på ganska kort tid.

 

Vi körde i allafall bokken-kata 1-4 och gick igenom dessa, sedan gjorde vi också lite andra övningar och avslutade med en huggcirkel om 150 hugg. Jag och Lollo körde sedan igenom Kendo-katorna 1-7 en gång var i varje roll och hade en lite diskussion med Anders efteråt då han stått och övervakat det hela. Jag ska försöka jobba på 4:an lite mer och tänka att det är en stor kontringsteknik och inte någon liten flipp med handlederna. Sedan diskuterade vi att vi ska lugna ner oss i 6:an lite, jag blir lätt lite stressad i den, det ska inte direkt vara pauser, men det ska gå lugnt till. Det jag försökte tänka på var mina kamai i Jodan och han sa inget denna gång så förhoppningsvis såg det lite bättre ut än förra gången. Vi bokade också in att Anders ska komma och kika tidigare nästa söndag när vi kör kortsvärdskator så vi får lite guidning.

 

Nu är jag totalt slutkörd och funderar på hur männisikor känner sig utvilade efter en helg. Jag gör ju så mycket mer än på vardagarna känns det som hela tiden. Denna vecka ska sömnen verkligen prioriteras, jag ska inte fuska utan lägga mig i tid. Med början idag, med det säger jag god natt.

 

Det Positiva: Framtid

Det Negativa: Framtid

 

Over and Out

Ingen rast och ingen ro, torsdagar är hektiska, men ack så roliga, Kendodags igen och till på köpet skulle vi testa en ny lokal. Den var ungefär tre gånger så stor, hade bra golv (bara ovant i början) och verkar passa våra behov utmärkt, även de andra stilarna var där och kikade och verkade nöjda med vad de såg.

 

Vi började med ordentligt uppvärmning och vad det kändes att den var större, man kände inte alls av rummet på samma sätt och allt kändes ovant. I påhälsningen var den höga väggen på motsatt sida mot för vad man är van vid, så vi fick vända åt andra hållet. Men det är ju en vanesak. Vi gjorde en del grundhugg, samt gjorde zuriahci för att verkligen testa golvet.

 

I rustningen sedan började vi med Stora Men, små kote-Men, kote-Men-hiki-Men och så kirikachi. Jag kände mig inte super tekniskt idag, inte fullt fokus och lite trött. Men det gick i vågor, några kändes bättre än andra. Och så fick jag hugga lite på Nisse också, i övningen med kote-men-hiki-men och det var ungefär som jag mindes, att hoppa in i en vägg ungefär och jag kände också att jag behöver öva ännu mer på att ta imot. I kirikachi körde jag mot Lollo och det blev lite stelt och nervöst (Nisse stod och kollade på), måste tänka på att lyfta armarna ordentligt var kommentaren efteråt, åhh, det är så bra det här! Älskar spontan feedback!

 

Och så var det ju ji-geiko också, wuhu, fick köra en mot Lollo som var skoj, vi har väldigt ofta minst ett ögonblick under våra ji-geikos när vi stannar och fnissar lite för att något blir tokigt. Körde vidare, Kalle säger plötsligt att det är sista ji-geikon (och här kanske jag gjorde bort mig lite) och jag utbrister "Nej, en till! (fast det behövdes två rotationer för att jag skulle få köra mot Nisse) så Anders fick förklara för Kalle hur viktigt det hela var för mig och så gjorde Kalle två rotationer till med korta ji-geikos och så fick jag då äntligen köra ji-geiko mot Nisse igen! Tja, vad ska man säga? När jag tänkte efter nu ikväll så är det nog när jag graderade 1kyu som jag körde mot honom senast och det är ett ganska så stort hopp. Men han är fortfarande så rysligt snabb och jag kan ju inte åstakomma så mycket. Tycker ändå att det kändes bra, var väldigt trött, men kämpade på, fick kommentarer efteråt om att jag satt en snygg Men och jag har något svagt minne av det hela, men inget klart.

 

Allt som allt en himla bra dag helt enkelt.

 

Det Positiva: Kendomänniskor, kendokänsla och ljudet av den perfekta träffen som får en att rysa

Det Negativa: Om allt i mitt liv vore som kendo känns just nu skulle jag vara den lyckligaste människan på jorden.

 

Over and Out

 

För ganska precis, fem år sedan (1 februari 2009, så 5 år och en dag), klev jag och Lollo in i Dojon för första gången. Under dessa år har människor, passerat, tillkommit, försvunnit och årervänt, människor som man minns och sådna som man för länge sedan har glömt bort. Jag har fått vänner för livet och oförglömliga minnen. Motivationen och orken har gått ner i djupa dalar och klättrat upp för höga berg. Men jag vet att mitt liv, den jag är som person inte skulle ha funnits idag om det inte vore för kendon. Jag kan inte hävda att det skulle ha varit sämre, men mycket, mycket annorlunda. Det är många pass som finns dokumenterade på den här bloggen, många historier och ibland roar jag mig med att gå tillbaka och kolla igenom arkivet. Så många timmar svett, skratt och tårar. Man minns inte allt man varit med om, men jag har förmånen att kunna återuppleva så många minnen och det, mina vänner, är min största motivation för att fortsätta skriva i den här bloggen.

 

Så till dagens pass, grund utan och med rustning, då bara en nybörjare dök upp fick vi köra lite ji-geiko på slutet också. Början av passet när vi gick mycket över salen och högg dels i luften och dels mot varandra, ägnades mycket åt stora Men. Att träna grund är väldigt nyttigt, både för ens kendo och för ens inställning. Kommer man in i en period när man ändå tycker att man har lite koll på vad man håller på med och får lite självförtroende kan man alltid gå tillbaka till grunden och hugga stora Men, gående. Man kommer med största sannorlikhet inse att man inte kan ett skit. I allafall är det så för mig, så jag ägnade några minuter åt att känna mig värdelös, sedan ryckte jag upp mig och började jobba på det hela. Det kändes ju i allafall bättre mot slutet, vilket är positivt. Vi gjorde lite varianeter av seme och kote-Men också, sedan plockade vi på oss rustningen och körde lite samma sak, grund i rustning är nästa värre ändå, men nu fick vi köra även små tekniker och det är alltid lite mer bekvämt. Det kändes rätt så okej, lite stel i axlarna och fick lite ont, men inte så mycket att det störde.

 

Vi körde vidare med kirikachi, där det kändes sådär, jag verkar ha tappat bort lite teknik och lite tempo som jag får försöka börja jobba fram igen. Och nöta kirikachi kan man ju aldrig göra för lite. Sedan var det då dags för ji-geikon, innan vi började förklarade Anders vilket fokus han ville se. Rätt avstånd, inga blockeringar och känna av när man ska attackera, kontringar ska sitta och det skulle helt enkelt vara en snygg ji-geiko. Han tog upp mig och Nisse för att illustrera, det enda vi fick köra mot varandra i rustning kan tilläggas och det var nog de roligaste sekundrarna på passet. Så jag fick hugga honom i huvudet en gång idag i allafall, vi blev båda besvikna när Anders avbröt när vi bara hade en rotation kvar för att få köra ji-geiko mot varandra, men förhoppsningavis ska det bli av på torsdag. Körde i allafall några ji-geikos i allafall och det fungerade hyffsat okej, jag känner mig motiverad just nu och latar mig inte speciellt mycket oavsett vem jag kör imot och det är kul. Det var länge sedan jag kände en sådan glädje i kendon, men jag njuter för fulla muggar just nu.

 

Det Positiva: Motivation

Det Negativa: Ingen Nisse-ji-geiko

 

Over and Out

Kendo blev det också på kvällskvisten. Inte jättemånga på passet, men alldeles lagom för utrymmets skull. Vi hade ett pass med en del handleder och en del kombinationer. Började med att värma upp ordentligt med grundhugg, stora Men, kote-Men (sluta guppa med shinaien innan hugget Matilda!) och Kirikachi. Sedan gick vi över på att öva lite kaichi-teknik vilket jag tycker är den svåraste tekniken egenligen. Motodachi skulle göra seme, varannan gång på höger sida om shinaien och varannan gång på vänster och då skulle semen var riktad lite snett nedåt, när den kom skulle man använda kraften och göra en kaichi och hugga Men. Det gick, men kändes lite avigt, vilket förmodligen betyder att jag behöver bli mjukare och smidigare i handlederna.

 

Nästa övning var en kombination, Kote-Men in, Hiki-Men ut och Do förbi. Mycket trevligt, inte så komplicerat och lite av alla hugg. Kombinationsövningen efter denna var allt annat än okomplicerad därimot. Man skulle gå under motodachis shinai och göra seme mot Kote, motodachi skulle blocka genom att lägga över sin shinai, varvid man skulle köra en kaichi och gå mot Men, mottagaren blockar Men och i stället hugger man yaku-Do. Ja och det gick ju ungefär så bra som det låter. Men övning ger färdighet och jag lyckades faktiskt träffa Do hyffsat ett par gånger.

 

Efter det var det dags för lite ji-geiko, kanske lite taggad. Råkade hugga en kille på armbågsknölen, ajaj, fick skämmas lite... Sedan i någon ji-geiko efteråt hörde jag inte Jame, så Anders fick skrika lite extra mycket på mig. Lite borta, men då känns det ju att man har tränat också. Annars så försökte jag leka lite med tekniker och ha roligt, blev inte så grötigt som det brukar tyckte jag, vilket var kul. Känner att jag vill komma i form nu, men som med allt annat i mitt liv kan man göra hur många planer som helst för hur man ska lägga upp sitt liv, men samtidigt kanske allt ändras snabbare än vad man tror. Nåja, målet att träna regelbundet och hitta glädjen är vad jag nöjer mig med för tillfället. Att njuta av den tid man har är viktigt.

 

Det Positiva: Torsdagsbastu

Det Negativa: Vägval

 

Over and Out

Det bästa sättet att avsluta en helg på är utan tvekan att träna kendo, man somnar så gott efteråt. Idag blev det 2,5 timme träning och en halvtimme efter med stretching och prat. Jag fick också, till min stora glädje träffa Nisse igen. Det kommer bli himla kul att han tränar med oss igen, himla kul att ledet fylls på från andra hållet med någon som kan mycket och som är duktigt. Nu har han haft ett uppehåll på några år, men jag hoppas att han kommer tycka det är lika roligt att träna som förut. Det var lite konstigt första gången vi körde en övning mot varandra. Hmm, jag känner den här personen, men ändå inte, Det är trots allt skillnad, när Nisse flyttade ifrån oss hade jag tränat i tre terminer tror jag, man kan inte så himla mycket då egentligen och nu är vi gradmässigt mer jämna, men samtidigt fick jag flashbacks från när han höll träningarna och instruerade, så det det blev lite konstigt. Kul var det i allafall, tyvärr fick jag inte köra något i rustningen mot honom, vi var hela sju par så rotationen kom inte så långt, nåja, förhoppningsvis kommer det fler tillfällen snart nog. 

 

Jag och Lollo körde lite kata en halvtimme innan passets början, mest kortsvärdskatorna, rörelserna börjar sitta lite mer, men det är mycket att slipa på, vi ska försöka att köra en gång i veckan så man vänjer in dem. Hann inte riktigt köra igenom alla dem med långt svärd då passet började, men vi får ta igen det nästa vecka.

 

Vi började i allafall passet utan rustning, övade på att stå, gå och hugga. Fick blåsor på rätt ställen så det var ju positivt. Annars protesterade kroppen lite eftersom jag spänner mig och har tränat alldeles för lite grund på sista tiden. Mycket fokus på greppet och jag märker själv att högerhanden gärna glider ner i hugget, speciellt med kote på. När fortsättarna fått på sig Men också körde vi grund i rustning, nyttigt, men svårt, men för det mesta kändes det rätt så bra.

 

Blev mycket stora tekniker, men även lite små. Skapade öppningar med harai och så fick vi även öppningar av motodachi som man skulle reagera och hugga på, kände mig lite seg med en inbyggd fördröjning, men vissa gick bra. Allt som allt ett bra grunspass, men åh vad jag ville köra ji-geiko också, inte mycket som kommer hålla mig borta från Dojon på torsdag, det är en sak som är säker.

 

Det Positiva: Gamla vänner

Det Negativa: Sticka i handen

 

Over and Out

Idag var det då den sista vinterträningen, i veckan drar terminen igång igen med vanliga pass på tisdag, torsdag och söndag. Vi avslutade vinerträningen med gradering så som vi brukar (i allafalll de senaste åren). Det var en bra gradering som flöt på fint och faktiskt någon på alla fyra kyu-grader vilket är kul, länge sedan vi hade sådan spridning och så pass stavbil grupp som det faktiskt är. Vi hoppas verkligen att det ska hålla i sig och att alla fortsätter träna, nu ska vi försöka få med ett gäng ut på tävling också så vi kan börja förbereda dem på framtida dan-graderingar. Alla klarade sig faktiskt denna gång, några kanske på håret och några kanske är lite undergraderade, det går ju lite i vågor i vilken takt man utvecklas och när det finns graderingstillfällen. Som domare tycker jag alltid att det är svårt att ge kommentarer efteråt, men jag kände denna gång att jag har lite bättre koll på vad jag ska titta på, vad jag kan tipsa om och vi har alltid haft lite genomgång med Anders och Kalle efter graderingen och innan vi annonserar vilka som klarat sig och det känns väldigt tryggt och bra, då kan man lufta lite idéer och se så man inte säger något helt galet.

 

Vi körde sedan lite ji-geiko. Det var kul, men kändes att man var lite ouppvärmde, vid tredje började det väl kännas som om kroppen kom igång, sedan blev jag såklart trött någon efter det. Kul att vara igång lite i allafall. Körde faktiskt ji-geiko mot Anders idag för första gången på evigheter och mot både Lollo och Kalle också. Det var kul, men både Lollo och Kalle fick min shinai att flyga all världens väg, jag blev nästan blind när jag körde mot Kalle för att tenugin gled ner över ögonen och så försökte han sig på en tsuki som inte riktigt träffade där den skulle utan spetsen körde med full fart in i min bicep. Lite crazy med andra ord, men kul ändå.

 

Sedan blev det lite feedback till de som graderat och så pratade vi lite annat också, jag gillar att befinna mig i Dojon just nu.

 

Det Positiva: Kendovänner

Det Negativa: att inte ha koll på sin shinai.

 

Over and Out

Eftersom Maximens vilodag inföll så lämpligt, klämde jag in lite kendoträning mot kvällningen också. Kataträning rättare sagt. Vi försöker så gott vi kan att få någon sorts regelbundenhet med det hela, men det är svårt, jag orkar inte alltid, har inte så mycket tid över och så ska man försöka pussla med andra människors scheman också, men nu fick vi till det lite, så ska försöka att fortsätta, det är ju kul med kata.

 

Denna gång gick vi inte ut på stora listan heller, lite medvetet val, talade om att vi skulle träna i den facebookgrupp vi skapat för ändamålet där inte så många är med ännu (ska göra reklam för den på stora maillistan när terminen drar igång), det kommer nämligen inte så många och de som kommer ofta tränat en del kata innan så man behöver inte gå tillbaka till grunden. När det är en mer blandad grupp så har vi i och för sig delat upp, men då behöver man ofta hjälpa till lite mer och både jag och Lollo behöver ju träna katorna själva också. Så för vår del blev det ett bra pass, om något inproviserat och flummigt. Vi gick ut hårt och körde 1-7 på en gång, roterade några gånger så man fick köra i båda rollerna och sedan försökte vi tillsammans diskutera lite mer detaljer i 6:an och 7:an och öva på dem lite mer. Det gick hyffsat bra för egen del (och för övriga i rummet också tyckte jag mig se), dock tror jag att vi behöver en omgång med detaljstudier snart igen, även om jag och Lollo tillsammans lyckades besvara eller resonera fram till något slags svar så skulle det kännas lite bättre att vara lite mer säker på detaljer. Jag måste komma ihåg att anteckna direkt efter passet nästa gång då Anders kör sina genomgångar helt enkelt.

 

Så när vi hållit på en timme så tänkte vi gå hem, men två stannade kvar och körde Jodo (vilket de gjorde när vi kom till dojon också, undrar hur många timmar det blev i Dojon denna kväll, med tanke på att det var 1,5 timmes Iaido som väntade senare på kvällen också, galningar). Och både jag och Lollo kände oss sugna på kortsvärd (så vi inte glömmer vad vi lärt oss), så vi körde en halvtimme till med kortsvärd och gick igenom alla tre katorna, med hjälp av bådas minnen och Lollos platta med nedsparade katafilmer lyckades vi faktiskt klura ut det och genomföra alla tre katorna, utan att hitta på egna steg, det kanske inte var det vackraste och lite vingligt på sina ställen, men det tar sig! De är roliga också när man väl får koll på hur man ska handera det korta svärdet.

 

Nu blir nog nästa träning på söndag, då är det dags för gradering, får se hur mycket träning det blir av det hela, vet inte riktigt hur planen ser ut, men kanske kan vi klämma in lite kata och hugga någon som kan hjälpa oss med kortsvärdskatorna, jag är motiverad nu till att få in dem i huvudet.

 

Det Positiva: Att träna och träffa vänner

Det Negativa: Ingen egentid idag...

 

Over and Out

 

 

Efter lite längre uppehåll med kendo, som det ju blir ibland, så känns det ofta lite konstigt att ta sig till Dojon. Det är inte det att jag glömmer hur det är, men på något vis känns det så långt borta. Jag behöver dock bara sticka näsan innanför dörren för att känna mig hemma igen. Det finns inget bättre än ljudet av kendo, av kiai som fyller luften, ljudet av en attack som träffar precis där den ska, energin från alla de som tränar i rummet.

 

Dock är det ju lite mindre kul att stå bredvid och se alla andra ha roligt. Jag tränade den första 1 h och 15 minuter, men det var vad jag klarade av idag. Helt frisk är jag inte, men har man kendoabstinens så har man. Första delen av passet övade vi bokkenkator, eftersom temat var graderingsförberedelser. Jo och dem kan ju jag... eller inte. Eller jag vet hur man ska göra dem, men får väl skämmas lite och kan verkligen inte utföra dem om man bara säger en siffra och ber mig utföra katan. Kan nog om mitt liv änger på det utföra dem i nummerordning. Tror jag. Kanske. Det gick okej i allafall även om det var vingligt lite här och där.

 

På med rustningen sedan och lite grund. Enkla attacker, stora Men, Kote och Do, Kote-Men. Det gick bra, sedan skulle vi köra renzuku också, vilket är två attacker på rad utan paus. Vi skulle göra två sådana, sedan skulle den andra göra samma sak och så två till igen. Och där gick min gräns denna dag, fyra hugg på rad klarade jag av, men när nästa övning var kirikachi (och därefter ji-geiko) fick jag snällt ställa mig på sidan och hålla koll på tiden istället. Det är inte ofta man står på sidan om och bara tittar på en ji-geiko. Även om man vilar ibland när vi är ojämna och tränar har jag aldrig någon ro till att koncentrera mig och studera mina klubbkamraters kendo. Försöker ofta mest fokusera på mig själv och den kommande ji-geikon. Men idag kunde jag i lugn och ro titta lite mer och njuta (och bli avundsjuk för jag ville ju också). Rätt så trevligt faktiskt, efteråt blev det stretching och sedan bastu med bästa människorna, så glad att de finns, nu känns det inte så där himla jobbigt att det är måndag imorgon. 

 

 

Det Positiva: Träna lite

Det Negativa: Att inte orka

 

Over and Out

Extra katapass är verkligen kul! Jag och Lollo bestämde ju raskt i Lördags att här ska vi komma igång ordentligt och träna kata, då speciellt kortsvärdskatorna, men även de andra. Tanken är väl att vi även ska bjuda in andra eftersom det är fler som säkert vill vara med, men nu igår så var det bara vi och så Anders som hade studerat filmer och kommit på nya detaljer och skulle lära oss, dessutom hålla koll på att vi gör allt som vi ska. Filmer som jag också ska ägna mig lite åt nu framöver. Hoppas på att hinna träna en gång till innan året är slut också, men det får vi se hur det blir med.

 

Vi började med att gå igenom långsvärdskatorna 1-7, vilket gick ganska bra, förutom att jag inte kan stå i hidari jodan (eller hasso) så det ska jag försöka tänka på (bokken ska vara lite mer vinklat utåt och inte rätt upp), sedan ska jag också försöka få in fötterna och ha hälen närmare golvet speciellt i 1:an och 5:an, kommer upp lite mycket på tå. Och mer press i alla katorna, mer tänk i alla katorna. Vi ska också börja träna in en mikropaus efter de två stötarna framåt i 3:an, vilket jag tror kommer bli svårast (förutom fotarbetet), det svåra är inte att lära sig nya kator, det svåra är att ändra sin tajming när man har lärt sig att göra rörelserna i ett visst tempo. Som sagt, mer kataträning är vad som gäller.

 

Sedan gick vi då över till kortsvärd, där det istället för detaljer, för mig, handlar om att lära sig rörelserna i rätt ordning. Det kändes bättre än i lördags i allafall. 1:an känns okej, bara att det som uchitachi är svårt att göra ett ordentligt Men-hugg när shitachi bara har kodatchi att skydda/kontra med. 2:an tycker jag är svårare då vinkeln som man ska ha på kodatchi känns lite bakvänd. 3:an ska vi inte tala om, krångligare kata får man leta efter. Men de är roliga att göra, de är det absolut. 

 

Det Positiva: Kendovänner

Det Negativa: Okoncentration

 

Over and Out

 

 

Något slags rekord för den här terminen blev det denna vecka. Totalt 4,5 timmar tränad kendo. Inte illa, inte illa alls. Först så var det torsdagspasset som jag höll i. En hel del människor som dök upp. Jag hade någon slags idé om ett fokus, men skrotade det och så blev det någon slags salig blandning av det hela. Från början så hade jga nämligen tänkt att vi skulle köra kirikachi och fokusera mer på samspelet mellan mottagare och utövare. Jag kom väl halvvägs med den idén innan jag gick över på Do istället och kote-Do, för banne mig, minst en omgång kote-do varje pass jag håller, det ska gå framåt. Så blev lite blandat.

 

Körde lite ji-geiko sedan också. Den mot Lollo var kaos, tror vi kör lite för sällan mot varandra numera så vi blir dels lite överexalterade och sedan kanske vi är lite sämre på att läsa varandra också. I allafall slutade det med lite skrattanfall och att jag numera har ett väldigt vackert blåmärke på höger överarm. Vänster överarm är också blå, men det var inte Lollos fel, mest mitt eget när man försöker lära ut tekniker man själv inte riktigt behärskar (som yaku-do) och glatt (efter halvflummig förklaring) ropar att "Äh, nu testar vi lite." Men vad är kendo utan kendoblåmärken?

 

Om jag kommer ha blåmärken efter dagens 3-timmars pass låter jag vara osagt, men träningsvärken kommer nog så sakta krypande och vaderna känner jag redan att de börjar stelna ihop och bli stumma. Vi hade miniläger och terminsavslutning och hade hyrt större hall nere på stan. Började med att Lollo höll jobbig uppvärmning, något jag verkligen kunde behöva, mest för att inse hur dåligt flås jag har. Sedan höll Anders lite kataträning i nästan en timme och Kalle hade rutsningsdelen i ytterligare en och så körde vi lite ji-geiko på slutet. Bra miniläger för övrigt, två som bröt och en som spydde i men. Själv ägnade jag halva tiden åt att försöka tänka bort min hungriga mage som fick överleva dagen på lite frukost och en dubbelmacka Johan bredde åt mig medans jag mellanlandade en halvtimme hemma mellan stallet och lägret. Jag är bra på att planera mina helger, men mindre bra på att fälja planeringen.

 

Min kendo då, jodå, de sju långsvärdskatorna mindes jag det mesta av, detaljer i 7:an var det kanske sådär med, men det var kul att köra dem igen, jag älskar kata! Sedan var vi ju en grupp som tränat lite längre så efter ett tag, när roteringen lämligt gjorde så att vi stod i två par, fick vi stanna kvar i dem och så roterade övriga för sig själva. Vi skulle nämligen öva kortssvärdskatorna. Jag har väl kanske kört dem två gånger tidigare, varav en av gångerna uppfann jag och Lollo helt egna kator istället (även om vi trodde att vi gjorde rätt). Så bra med någon som kan visa ordentligt och faktiskt säga när man gör fel. Det är lite speciella, men tillslut så kunde vi väl göra rörelserna i hyffsad god ordning i allafall. Jag och Lollo bestämde genast efter lägret att vi ska öva dem på tisdag igen så de är i färskt minne.

 

Rustningsdelen kändes helt okej, lite trött i armarna var jag. På slutet körde vi kakarigeiko. fem mottagare på led och så skulle man köra 5 attacker mot varje, ungefär halvvägs tvärdog orken, men viljan gör att man räcker igenom. Ji-geiko, mja, inte så pepp, ännu mer hungrig, men körde ett par roliga och några mot människor som kört ji-geiko ungefär ett pass tidigare. Lite blandat med andra ord. Lite stretching på det, lite utelåsning och många försök att ta sig in till omklädningsrummet igen senare kunde vi nyduchade och glada och galet hungriga vid det här laget ta oss ner på stan och avslutningsmiddag med övriga sektionen. Mongolisk buffé stod på menyn och tja, som alltid då man tränat innan spelar det inte så stor roll vad maten smakar, bara det är så mycket som möjligt, det var helt klart godkänd mat och efterrättsbuffén får också tummen upp.

 

En fin kväll med finaste kendovännerna. De gör livet lite roligare att leva.

 

Det Positiva: Träna och umgås

Det Negativa: Hunger

 

Over and Out

 

 

 

 

Ett litet längre uppehåll än tänkt blev det med kendon, men igår var jag på plats i dojon igen och höll i torsdagspasset. Var väl inte så pepp (kanske för att jag tog mig en tupplur till fem minuter innan jag behövde cykla till dojon), men det gick okej. Det kändes väl för egen del ungefär så bra som det kan göra efter några veckors uppehåll, lite slö i kroppen, men teknikerna var hyffsade.

 

Första halvan av passet körde vi tekniker, både enkla och flerstegstekniker. Jag sa inte så mycket, påminde om lite mjuka handleder och att slappna av i axlarna. När vi kom fram till kote-Do så blev det till att påminna om kortare attacksteg, det gick väl så där, men mitt nya mission är att lära ut Do och Kote-Do. Hur är en annan fråga, men jag tänker att tränar man på sakerna så kommer det vartefter, ska försöka komma på någon mer övning som kan appliceras på kortare attacksteg. För egen del kändes vissa av mina kote-Do bra, övning ger färdighet.

 

Vi gjorde sedan lite harai och maki innan vi körde ji-geiko. Blandade resultat. De två första var roliga och helt okej, inte grötigt, inte stressande. Den tredje var väl lite mer jobbig, mest för att jag ogillar att få knytnävar uppkörda i ansiktet när man hamnar i zubaseriai, men å andra sidan kunde jag hantera det genom att undvika den positionen, flytta mig snabbare ur vägen och hugga människan i huvudet istället. Jag ogillar också starkt när man kör allt för fysiskt, men det är ju inte min sorts kendo. Det två sista har jag inte så mycket att säga om, tappade orken och intiativet lite där.

 

Det jag kommit fram till såhär efter lite funderingar är att jag efterlyser en mer flexibel kendo. Där man kan förändra sina attacksteg, sina tekniker och sitt tempo, samt där man kanske anpassar den lite mer efter den man kör imot. Samtidigt slår det mig att jag är högst graderad i rummet och de ska köra sitt tuffaste mot mig, jag ska tåla det och gör jag inte det så måste jag kolla över min egen kendo också (nu hanterade jag det mesta bra detta pass, men det finns andra där det gått sämre).

 

Förhoppningsvis blir det lite ordning på torpet snart igen.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Stel nacke

 

Over and Out

Jupp, inte så motiverad, men torsdagsträning blev det ändå, då jag skulle hålla i passet.

 

Lite mindre planering än förra gången, bara planerat ett tema och sedan körde vi på. Flerstegstekniker gjorde vi och så började vi efter uppvämningen med Kote-Do, eftersom jag glömde den förra gången. Åh, kote-Do, när det väl fungerar är det en teknik som känns så otroligt bra att göra. Så vi övade på korta attacksteg och mikropauser för att försöka komma på rätt avstånd på Do. Många som hade problem och inte riktigt fick till det, men jag tror att det blev lite bättre då vi övat en stund. Jag försökte att ge lite tips, men det är svårt, det mest konkreta är ju att korta sitt attacksteg, eller helt enkelt göra det i princip på plats. För egen del kändes det helt okej, men som alla tekniker behöver den underhållas.

 

Vi gick vidare med lite kote-Men, mjuka handleder och så lite haraitekniker där jag fumlade med visning lite, men det gick bra ändå tror jag, ibland ska man nog inte säga så mycket utan bara göra, dessutom känner jag mig för osäker för att gå in i detaljerade beskrivningar av teknikerna. Tiden rann iväg men efter lite teknikträning så körde i kakarigeiko, 5, 7 och 10 attacker, uttröttande, men nyttigt och så lite ji-geiko på det. För egen del kändes teknikerna helt okej, börjar få till attacksteg mer och mer, men kakarigeikon och ji-geikon, not so good. Ganska omotiverad, men jag vet ju varför så är inte så speciellt orolig. Det blir nog bra till slut ska vi nog se.

 

Det Positiva: Att träna

Det Negativa: Att inte ha vilja

 

Over and Out

Ha, lyckades gå på ett tisdagspass! Inte ofta det händer, men kändes bra, ska även träna idag är tanken så två gånger denna vecka, inte illa alls.

 

Nyttigt att gå på grundpass med rustning också, lite då och då, på torsdagar blir det ju lite mer fart och fläkt. Så jag tror det var nyttigt, fokus låg lite på attacksteg också och det är ju alltid bra, även om jag blev lite uttråkad av alla stora tekniker, till min egen förvånging kan sägas. Det blir också lite jobbigare att köra mot mottagare som inte riktigt har koll, eller mer ett irritationsmoment. Grundträning är ju ett lugnare tempo och då är det svårt för mig som, bland annat, ska träna på snabbheten i mina hugg, att göra det mot en mottagare som inte riktigt är med. Nåja, det gick okej ändå och det blev ett pass där jag också försökte träna på att se på de andras tekniker, det är alltid lättare med människor som inte tränat så länge, att se vad de gör fel och hur man ska säga för att rätta till det. Det blir genast mycket svårare på en torsdagsträning där folk kan mer och därför gör fel som inte syns lika bra eller som är lika uppenbara. Man kan se att något är det som inte stämmer, men vad "något" är är så ofta höjt i dunkel.

 

Så jag var lite splittrad, men sedan fick vi öva tsuki på våra nygjorda tsuki-plattor och det var kul, även om avståndet i början kändes oändligt. Det kändes hyffsat i allafall, med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många gånger jag kört tskui med attacksteg i mitt kendoliv. Nu ska det bli ändring på det dock, vi blev lite inspirerade på SKO så att säga.

 

Det Positiva: Nöta teknik

Det Negativa: Fel tempo

 

Over and Out

Torsdagsträning! Inte så många som kom, lite lagom med 6 stycken. Jag höll i passet och hade planerat lite för en gångs skull, annars brukar jag improvisera. Men nu var jag lite sugen på att hugga Do så det var ungefär vad vi gjorde. Do är ju inte det lättaste hugget eller det man tränar mest på, även om man skulle behöva. Det jag har lagt märke till på senaste tiden när folk hugger Do på mig är att, tja, det behövs förbättrningar, speciellt med att hugget inte ska komma från sidan utan uppifrån. Och det behövs en del träning för att man ska våga hugga också, för det är nog det viktigaste, vågar man inte lita på att man ska träffa så blir inte hugget speciellt bra.

 

Jag vet inte, ibland tycker jag att passen jag improviserar blir bättre än dem jag planerar och jag känner att jag är väldigt otillräcklig när det kommer till att förklara tekniker och hur man ska hugga. Jag vet ju har man hugger Do, men att försöka förklara det för andra, som vet grunderna men behöver finslipa lite är väldigt svårt. Ibland känns det som om jag bara babblar, men vi tog oss igenom passet i allafall.

 

Lite vanliga Stora och små Do, Do-kirikachi, Men-nuki-Do och så gjorde vi lite hiki på slutet också, kom på sedan att jag helt glömt den teknik jag ville träna på helst, Kote-Do, så där borde jag ha tänkt om, men nu vet jag till nästa gång. På slutet körde vi ji-geiko, gick väl sådär, ingen riktig vilja, lite taggar utåt, men kan ju inte vara på topp hela tiden.

 

Ikväll blir det filmkväll, ska kolla på matcherna från SKO och reflektera lite, blir på många sätt både kul och som alltid när man ska kolla sin egen kendo på film, lite jobbigt och pinsamt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Orkeslöshet

 

Over and Out

Jomen sörru, klart jag skulle träna kendo igår också. Man får ju passa på när man är motiverad liksom. Det gick förvånansvärt bra, trots för lite mat och trötthet. Jag lyckades för det mesta gömma bort det och ack så härligt det var efteråt när både kroppen och knoppen var helt slut av kendo. En av de bättre känslorna som finns faktiskt, när musklerna liksom blir alldeles genomarbetade och helt slut.

 

Kalle som höll i passet, han var taggad och hade kendoabstinens, så det lovade på att bli ett bra pass. Vilket det också blev. Lite fippel-tekniker vilket var evigheter sedan jag körde och på slutet ji-geiko. Jag är inte så bra på fippel, men det gick ganska okej ändå, framför allt skulle vi öva på att fortsätta attacken även om vi missade.

 

Det, framförallt har något från helgen i allafall stannat kvar och jag latade mig inte så som jag gärna gör, vi får se hur länge jag orkar hålla i, men det är helt klart en början. Rätt så nöjd med mina ji-geikosar också, den mot Kalle var rolig, han tycker verkligen att det är superkul och visar det, ibland blev det lite tokigt, men då skrattade vi mest lite och fortsatte. Sista ji-geikon körde jag mot Lars, fy tusan vad trött jag blev mot slutet, armarna bara dog och benen var så långsamma, men kul var det och jag höll i hela vägen, så skönt att sätta sig ner i moksu och varva ner, något jag lagt märke till att jag är ganska bra på. Jag kan bli himla trött och slut, men jag återhämtar mig snabbt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Dålig planering

 

Over and Out

Ännu ett SKO över, det 5:e året i rad jag deltagit i Sveriges största kendotävling. Det var mycket inför det här SKO som gjort att jag tvekat, som fått mig att tvivla, men det visade sig, kanske inte kendomässigt eller upplevelsemässigt, men absolut tävlingsmässigt vara det bästa SKO jag varit på.

 

I alla år jag tävlat kendo har jag i princip aldrig fått till det på tävling, min tävlingskendo har liksom inte varit så bra som jag velat. Och jag vet inte vad som var annolunda i år, vad jag gjort eller inte gjort, men jag har aldirg känt mig så bra inne i huvudet som jag gjorde under lördagen. Jag har definitivt varit i bättre form teknikmässigt, men jag har aldrig (och det har jag fått höra från andra också) haft en så bra vilja och fighting spirit som jag (på något okänt sätt) lyckades plocka fram på lördagen.

 

Lördagen som för mig började lite som en mardröm. Det är inte bra att sitta i bilen upp och spekulera över lottningen och tala ut som de värsta farhågor man har, för då slår de uppenbarligen in. Jo, men kul att hamna i samma pool som herrarnas landslagskapten, en kille som jag i alla år flyttat mig för när han går omkring i tävlingshallen liksom (han är väldigt respektingivande, går omkring som en stridsvagn och ser allmänt missnöjd ut). Hopp, nu ska jag alltså köra kendo mot honom också, bröt nästan lite ihop där ett tag, men beslutade mig för att bita ihop och tänka på annat.

 

Vi började med att lotsa runt våra deltagare i junior och B-klass. För några var det tävlingsdebut och för vissa var det sista tävlingen i B-klass. Vi fortsätter traditionen att ta medaljer, en bronsmedalj blev det vilket var superkul! Sedan blev det lite strul med lunch för D-klassen drog igång istället för lunchpaus så det var bara att spara halva mackan och börja värma upp istället. Fullt fokus och vinst i första matchen 2-0, jag kände mig stark och fokuserad, som om jag visste vad jag höll på med. Andra matchen i poolen var mot en landslagstjej jag mött (och förlorat mot) tidigare, men denna gång blev det oavgjort (0-0) och jag vann plötsligt poolen för hon vann med 1-0 i matchen mot den andra tjejen. Något förvånande, men jag var glad, speciellt eftersom det är ett bra sätt att mäta om man blivit bättre när man gör bättre resultat mot folk man mött tidigare. Sedan tog det dock stopp, tror det var en finländska eller ryska, jag minns inte riktigt. Kändes dock som om jag försökte även i denna match och att jag i det läget inte kunde göra mer.

 

Nåja, vidare till A-klass. Jag hade ju faktiskt en poolmatch till som jag inte ens reflekterat över, det var liksom bara matchen mot herr landslagskapten som jag grubblade över. Första matchen var dock mot en kille från Västerås, vi har samma grad, men han har hållit på lite längre än jag, fullt fokus igen och inte släppa till något, oavgjort (0-0) slutade det och sedan var det dags för matchen som jag varit så orolig för på morgonen. Det visade sig att det inte var hälften så läskigt som jag trott och jag blev inte helt passiv. Försökte lite grejer sedan förlorade jag (0-2), men det tog längre tid än vad jag hade trott. Han vann med 2-0 över killen från Västerås också så vi skulle köra ommatch om vem som kom tvåa ur poolen. Så in igen och fullt fokus och någonstans där hittade jag en vilja jag inte trodde att jag hade, jag vet inte hur länge vi höll på (har inte kollat inspelningen ännu) men ett bra tag var det och sedan så lyckas jag sätta en Do och få poäng. Jag var helt slut efteråt, tårarna bara rann, jag har nog aldrig gett så mycket som i den matchen. Efter en lång, lång väntan så var det då dags igen, nu mot ännu en landslagskille som jag kört mot innan, dock inte i match, återigen så gjorde jag några försök och även om han vann så var jag nöjd med mig själv och min dag.

 

Efter den försökte jag peta i mig lite mat, men mådde mest illa, somnade på en bänk i omklädningsrummet och försökte bekämpa huvudvärken med diverse saltade frön. Efter prisutdelning så åkte vi till lägenheten vi bodde i, duschade och jag powernappade lite innan vi promenerade till resturangen där sayonarapartyt var för att äta mängder med asiatisk mat och prata till sent på kvällen.

 

Söndagen bestod av gradering och lagtävling, vi hade två som försökte på Shodan, en som klarade sig. Huskvarna (våran kompisklubb) hade fyra som försökte på Nidan och tre som klarade sig, så vi hade fullt upp med att sitta på läktaren och hålla koll på allt som hände. Lagklassen för egen del var en kort historia, inte samma fokus som under lördagen och inte samma vilja, men det var en duktig rysk kille jag mötte också. Vi ägnade sedan lite tid åt att heja på Huskvarna och se dem lyfta sin kendo flera snäpp och ta sig riktigt långt! Avslutade med att se en riktigt, riktigt bra final med en otrolig kendo och en otrolig vilja. Vissa attacker bara kände man inombords och det var fantastiskt kämpat av ett väldigt ungt lag som mötte ett väldigt erfaret och faktiskt lyckades vinna. Och jag som inte brukar tycka att det är så jätteintressant med att titta på kendomatcher (framåt finalerna blir det gärna lite långdraget) njöt av all den fina kendon som visades upp.

 

Det har varit en helt fantastisk helg med fina fina kendovänner som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Speciellt Kalle och Lollo, jag tror att om allt vi vill och allt vi planerar går i lås så kan nog det kommande året bli riktigt bra. Och även om jag inte vet hur framtiden med kendo ser ut så fick jag en skjuts i helgen, en vilja att återigen försöka. Om det nu blir att bara träna eller om det blir till att försöka träna så pass, fokusera så pass att det blir graderingsförsök nästa år. Vi får helt enkelt se vart livet för oss.

 

Det Positiva: Att hitta viljan

Det Negativa: Lång väntan

 

Over and Out

Så, årets stora kendohändelse gömmer sig runt hörnet, mer eller mindre förberedd, nu kör vi. Igår, något omotiverad masade jag mig iväg till dojon. Pass skulle hållas och rustning skulle packas. Improviserade mer än vanligt, men tror nog att det blev ganska bra ändå. Brukar försöka vilja ha ett tema och igår tror jag att det blev något om mjuka handleder.

 

I allafall, vi började med lite uppvärmning och sedan tekniker i rustning för att bli lite mer varma. Efter lite kirikachi gick vi över på tvåstegstekniker. Först kote-Men som vi först gjorde några med bara en hand och sedan direkt efter med två, mest för att känna skillnaden, få en känsla av att vara snabb och verkligen bli medveten om att det är vänster han som ska jobba. Det var i allafall min tanke och jag inbillade mig (jag vilade under en av omgångarna) när jag tittade på dem att det fungerade för vissa, det blev inte lika stelt med två händer som det brukar vara för vissa. Vi gjorde kote-Do också, åhh, kote-Do, ibland är det verkligen en favorit, när den fungerar, men den kräver träning, eller rättare sagt, den kräver att man inte försöker utan bara gör och för att kunna bara göra så krävs det träning. För egen del kändes vissa precis så bra som de ska och vissa inte riktigt bra, men så är det när man är lite ringrostig fortfarande. När jag kollade på så såg det ut som om det stora problemet är att man tar för stora attacksteg in och kommer för nära på Do eller att man stressar sig igenom det hela. Något pass framöver ska vi koncentrera oss lite på Do tror jag och verkligen gå igenom hur man ska göra och även ta med kote-Do, jag gillar Do och behöver tärna på det så jag kanske inte behöver improvisera nästa pass så mycket.

 

Efter det hoppade Lollo in och körde lite specialövningar, återigen mycket handleder. Kote-Men-Kote-Men, Kote-Men-Kote-Men-Do-Do och Kote-Men-Kote-Men-Do-Do-hiki-Men och på slutet en övning över salen med Kote-Men-Kote-Men-Men-Kote-Kote-Men-Men-Kote-Men osv. Roligt, men förvirrande. Körde sedan ji-geiko där jag försökte poängtera att de inte skulle blocka utan koncentrera sig på att kontra istället (speciellt för dem som ska gradera till helgen då) och jag tycker nog att ji-geikosarna mot vissa blev lite bättre. Körde också en rolig ji-geiko mot Lollo (så länge sedan sist) och även några till som kändes hyffsade. Avslutade med ipponmatcher, tre banor och förloraren blev avbytt av dem som stod på sidan. Lagom jobbigt pass skulle jag säga, de enda jag glömde var min tanke att köra små Men som avslut, men, men, improviserat så blev det ett ganska sammanhängande pass.

 

Sedan ägnade jag restan av kvällen åt att packa, slipa shinaier, spänna shinaier och sy fast klubbmärke på fingin, nu är jag nästan redo för årets SKO, vi får se hur det går. Förväntningarna på mig själv är tja, inte så höga och jag vet inte hur lottningen ser ut, men jag hoppas att jag ska lyckas ta någon poäng under helgens gång.

 

Det Positiva: Rolig kendo

Det Negativa: Slog i hälen

 

Over and Out

Förra veckan analyserade jag kendon massor, men denna vecka blev det tvärt om. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen vettig tanke i princip under hela passet. Jag hade varken en bra eller en dålig känsla efter passet. Jag tycker i och för sig att det svåraste av allt i kendo är att få en känsla som är bra i ji-geiko och ji-geiko var ungefär vad vi körde. Mot slutet blev det några ippon-matcher också, mja var väl känslan där också, en som jag var nöjd med vad jag minns, mest för att det kändes som om min egen känsla av ippon syntes i min zanchin.

 

Det var i allafall inga problem att ta sig till Dojon, jag har ju anmält mig till SKO nu och med ett nära förestående mål i sikte är det lättare att motivera sig. Jag vet inte riktigt vad jag känner, tävling i kendo har ju aldrig riktigt varit min grej, det jag gillar är att komma ut med mina vänner och ha en trevlig helg. Därimot har jag i princip aldrig varit speciellt nöjd med min kendo efter en tävlingshelg. Jag kan vara nöjd med att jag uppfyllt målen som varit uppsatta, tagit poäng, vunnit någon match, gått ur poolen, men jag brukar i princip aldrig var nöjd med hur min kendo har varit.

 

Nästa vecka stundar så mitt 5:e SKO, en helg som alltid brukar bjuda på härliga stunder med vänner, mycket kendo och en atmosfär som slår det mesta. Jag vet inte hur många fler det blir i framtiden, men jag är så glad och tacksam över dem jag fått uppleva.

 

Det Positiva: Kendovänner

Det Negativa: Oform

 

Over and Out